cmj's sjömansblogg

Hmm, seg... Jo, rätt seg ändå. Orkar jag skriva ett litet inlägg? Är ganska seg... Jo ka......

Och, DÄR fick jag energi att skriva ett inlägg till!

Minns en reparatör vi hade en gång som var ganska labil. Det här var nu alltså inte på den senaste båten utan en annan. Han fick spontana raserianfall skulle man minst sagt kunna säga. Ok, pinsamt... Det kallas regression när ilskan är av karaktären att man vill skrika och kasta saker omkring sig.

I helvete visste jag det för? Nu kom jag ju av mig. Fan då.

Varför har jag matat mitt huvud med sån info för? Var väl onödigt?

Iallafall!

Minns att man ibland fick typ tajma när man skulle gå in i verkstaden ifall han svetsade. Tekniken var att öppna dörren och försiktigt titta in och se om han var bakom svetsdraperiet, sen när han svetsade för fullt så fick du ge totalt järnet in för att ta det du ville ha.

Då menar jag verkligen lubba för livet. För helt plötsligt så slutade han svetsa, du hörde svetskåpan vikas upp och tre tunga andetag följt av ett vrål som fullständigt sprängde decibelskalan.

- Det var väl FAAAAN då!

SWOSCH!

Han blev då inte bara förbannat på den lilla grejen han svetsat, utan först skulle han givetvis häva hela jävla metallbiten han arbetade med tvärs igenom verkstaden, utan att se efter bakom svetsdraperiet, sen gå lös på verktygshyllan och fullständigt slita ner alla verktyg.

Han verkade gilla att spontan kasta hammare runtikring sig när han gick berserk, för inte en enda slägga var hel på den båten.

Minns en gång när precis alla i maskin lämnade området och vågade inte gå ner igen förrän han hade lugnat ner sig. Dom skulle lyfta en kolv om jag minns rätt.

Reparatören skruvade på någonting sen tappade han en skruv eller ett verktyg, då i samma veva fick han tag i ett spett på cirka 6 Kg och fullständigt slungade skiten 7 meter och satte det rätt in i ett skott.

Sjömän har oanade krafter när hatet kryper på...