Min uppväxt...

Min uppväxt såg väl ganska normal ut från andras perspektiv men själva fallet i mitt huvud var nog inte mycket rätt på IQ-bingo. Det är nu senaste året jag börjar hitta vem jag egentligen är men det har krävt lite tankekraft och ett par stycken uppenbarelser.

Hehe, jag var helt besatt av att förlora oskulden innan 15. Det fanns inget alternativ, och oj vad jag försökte. Tror inte det finns fler 14 åringar som var så nära som jag var. Kanske skulle ta och börja skriva lite om det året. Den enda tanken var att om någon borde ha förlorat oskulden vid det här laget så borde det väl vara jag. Jag som tar så mycket plats och jag som får så fruktansvärt mycket bekräftelse hela tiden.

But why?

Hur fan lyckades inte lilla Martin hitta en chika? Kan det bero på alla charader alla spel och lögnerna som avlöste varandra? Kanske för att han aldrig lyckades behålla en tjej mer än några dagar innan jag var på och raggade på nästa?

Eller var det för att mobiltelefonen bokstavligen talat hade över 300 telenummer på olika tjejer med alla nästan samma namn. Det plus att jag hade ett eget betygsystem på dom efter namnet på mobilen och alltid lyckades slarva bort den, så att den dåvarande tjejen hittade den?

Hehe...

- Vad är det här? Pekar på telefonen

Martin tänker.... FAAAAAAAAAAAN! Inte igen! How fucking otroligt! Vad dom håller på och snokar! Hmm.... MÖRKAR JAG MÖRKAR!

- Den är inte min?
- Va?
- Det är bara kompisar?

Martin drar lögn efter lögn. Dom fungerar om man kör på enbart en men inte alla på samma gång. Martin har gjort detta så många ggr så han har losat kontrollen.

- Ehh ehh, glöm det! Vi hånglar istället!
- Va fan snackar du om Martin? Vem är Lisa ganska snygg 7,5?
- Ehh, fan också.
- Och vem är dessa sju stycken Linda med siffror ifrån 6-9?
- Just det! Satan skulle ringa en av dom... Hmm sa jag det där högt? Smooth Martin....
- VA?! Hur många har du egentligen? Nej nu går jag.
- Sex?
- Va sa du?
- Ehh, ska vi ha sex?

WACKA! En handväska fylld med små stenbitar flyger rätt över pannbenet.

- Hmm... Är det där ett nej?
- Du... Jag ska berätta för alla mina kompisar om det här.
- VA?! NEJ! Fan va orättvist! Så kan du inte göra.
- Jo...

Martin inser att Linköping är förlorat och går över till Norrköping! Tadaa!

This was my life fram till att jag faktiskt blev ihop med en tjej i Visby. Otroligt nog. Hehe, det var en historia för sig själv. Martins battle emot ryktet och att han själv påstår han blivit en seriös kille. Minns när Tedde ringde en dag och spelade en tjejröst. Jag svalde allt med hull och hår och började nästan gråta när han/hon berättade om barnet som var påväg...

- Martin... Ett barn är påväg.
- VA! NEEEEEEEEEEJ! Jag är slut som människa! Ok, jag kör en pizza slice över handleden...
- Aj! Fan va varm den var. Jävla Calzone också...

Kommentarer
Postat av: Rebecca

HAHAHAHAA!

2008-06-22 @ 03:55:00
URL: http://metrobloggen.se/R

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!