I give up...

Har vandrat omkring i hela stan och letat efter ett internet cafe med kortläsare så jag skulle kunna ladda upp lite bilder. Men... IT-cafeer i Vietnam. Snälla skjut er i pungen. Fan vad jag hatar er just nu.

Stand up ikväll.

Jaha, då var det dags igen. Jag har lovat att berätta historier på baren ikväll. Vi ska också filma ett 24 timmar i Vietnam klipp. Är snart klar med mitt 24 timmar i Laos klipp, ett klipp där jag försöker illustrera the beach feelingen med stället. Festa med folk sen chilla med locals.

Men men, klockan tio ikväll ställer sig Martin på ett bord för andra gången i sitt liv. Ytterligare en gång på engelska. Ska bli mycket intressant hur det kommer bli.


Here we go again!!!

Jobbintervju med en kaxig jävel.

En Martin glider in på Why Not Bar i Na Thrang för fem dagar sen. Tanken är. Hur mycket bullshit kan någon dra för personen han snart ska träffa? Kläderna består av en asiatisk stråhatt, Ray Bans, fiskarbyxor och smutsig T-shirt.


Med sig har han Jocke. En random svensk han träffat tidigare under dagen. Dom båda går in och beställer in varsin öl av märket Tiger. Den dyraste på menyn såklart. Ut kommer strax Mr Free. En person Martin träffade tidigare under dagen.



Jocke and a hole...

- Hi Mr Free. Where is the manager?

- He is here. 5 minutes.


5 min senare... En asiat sätter sig framför Martin med ett ganska så stelt pokerfejs.


- Hi, I am Mr Tin. I am the manager of Why Not Bar.


Martin lutar sig tillbaka. Tar en klunk öl.


- Hi, my name is Martin and I get people to places where I say they have to be. In Na Thrang I am travelling with a girl named Sarah. We are professional promoters. This is basically what we do for a living. We have met Mr Free earlier today and we have checked around the town for a bit.

We think this is the bar to work for so I am now giving you the opportunity to have Martin and Sarah helping you out for a bit.


 Mr Tin ser på Mr Free. Dom tänker samma sak. Det var väl en kaxig jävel!!


- I have done this job for a while now. I have worked in Australia, New Zealand, Amsterdam and of course Sweden where I come from. I also just come from Vang Vieng in Laos where I actually got a bar named after me. I am famous for that around backpackers travelling around Vietnam right now. I will show you this later.

So... what I can offer you here in this town is people. I'm not talking about one or two. I'm talking about shitloads of people. When me and Sarah is here working for you. You only have to worry about sorting out the people at the bar.



Mr Tin böjer sig fram och säger att Martin får jobbet. Martin is good publicity for Why Not Bar.


- Okey. But what exactly do I get?

- Five free drinks and two meals a day.


Martin tar en klunk till. Ser sig omkring, gnider sin hand om hakan och ser mot Jocke som bara håller sig för skratt.


- That's not enough. This is not some random falang sitting in front of you. When I come in here I want to point at the menu and that's what I get. Of course also as many drinks I want and I also want my accommodation paid for.


Mr Tin ser på Mr Free och säger att dom brukar ha falangs arbetande här och att dom aldrig brukar ge ut så mycket.

- Okey... I can go to the Sailing Club right now and ask them for a job. I saw they were looking for people.


Sailing Club är största konkurrenten och allt Martin nyss sa är en fet lögn. Mr Tin säger okej. Vi får jobbet. Vi får maten, drickat och boende. Han säger att jag ska dela ut flyers på dagarna och komma till baren klockan halv åtta på kvällen. Där ska jag stå vid dörren och dra in folk.


- Okey Mr Tin. That is your strategy. Mine is different. I will come in here at 7,30 pm and have dinner with people I talked to during the day. Then I will leave your bar and infiltrate other bars. There I will sit down and have a beer with these people telling them that Why Not Bar is actually the place to be.


Martin lyckas övertyga Mr Tin. Han får nu mat på ett av stans finaste ställen. Vanligtvis kostar mat runt 20-30 000 Dong. Här kostar det 60-85 000 och med efterrätt på det skjuter priserna iväg. Detsamma gäller med drinkar och boendet.


I svenska pengar blir dagslönen på runt 150 kronor. Inte illa när jobbet består av att äta deras mat sen lämna stället för att gå runt och festa på alla bra ställen. Sen komma tillbaka dit alla ändå går när allt annat stänger och fortsätta tjöta skit.


BOYAKA!!!

...

Always believe in the power of Tuk-Tuks...

Jobbar i Na Thrang

Dessa två dagar har varit fyllda med så mycket nya erfarenheter. Sitter lite stressad nu och skriver för jag ska snart till mitt nya jobb. Ska ta det från början.

Igår kom vi fram vid 06 på morgonen. Gick till stranden, skängde av oss alla kläder och sprang rätt ner i dom extremt höga vågorna. Checkade in på hotellet och träffade alla nya vänner som Nils gjort under tiden jag jobbade i Vang Vieng.

En av dessa personer är Sarah. Lyckas redigera ihop ganska mycket av nästa filmklipp fram till klockan 12. Gled ner på stranden och badade lite till. Jag och Sarah vandrar runt och kollar ifall vi kanske kan styra en fest till kvällen. Träffar en kille som delar ut flyers för Why Not Bar.

Vi säger att vi jobbar som inkastare vanligtvis. Vi får en tid då vi ska träffa chefen vid baren. Senare träffar vi en störtskön svensk vid namn Jocke. Sarah och Nils sticker iväg till något slags spa bastu variant. Jag och Jocke tar oss till Why Not Bar.

Klockan 16 så sitter jag i en arbetsintervju ihop med Mr Free och Mr Tin. Jocke skrattar hela tiden för jag slutade aldrig prata och helt plötsligt sträcker Mr Tin fram sin hand.

- You are good publicity for Why Not Bar. You and Sarah have the job.

Så nu glider jag och Sarah runt och styr upp folk till baren. Lyckades styra upp ett väldigt bra avtal med dom faktiskt. Samma kväll träffade jag fem pers som kände igen mig från Vang Vieng.

Har inte tid att skriva mer. God Jul och gott nytt år på er allihopa!!! Nu ska det minglas.





Drar söderåt.

Jag vill hitta ett nytt ställe där jag verkligen trivs. Jag och en engelsk tjej vid namn Sarah drar därför ikväll till Na Trang? Tror det så. Det är söderåt ungefär 14 timmar med buss. Nils och dom andra kommer efter oss imorrn eller nåt. Vi ska fira jul där hade vi tänkt.

Måste också hitta en julklapp åt Nils. Hmm...

The history behind the Video

Det senaste videoklippet som laddades upp för inte så länge sen är ganska intressant ändå. Grejen är alla dom här superbra ideerna folk får vid denna gudagåva till flod.

Vill också berätta en liten konstig sak med svensken som blöder nerför hela benet. Den dagen försvann han. Klockan tio samma kväll letade tio pers ute på floden efter honom. Jag och Nils trodde verkligen vi fångat hans sista ord. Tre dagar senare träffade jag han igen. Han hade vaknat upp hemma hos någon gammal Lao kvinna ute i buschen. "Sånt som händer" var hans kommentar.

Kolla videon igen.



Det som illustreras här i videon är flera veckors bra ideer. Grejen är ju att inte alla vågar tillexempel swinga sig två stycken på samma swing första dagen. Folk sitter verkligen och försöker komma på nya sätt att swinga sig på hela tiden. Sen helt plötsligt ser man någon få en liten lampa ovanför sig. Springer genast upp till swingen slänger runt sin kropp på något nytt finurligt sätt och alla grabbar:

- That... was awesome. Why havent I thought about that before? >>Sitter helt mållösa. Varför åh varför kom inte jag på det där före han?>>

Slajden på slutet är det bästa exemplet. Alla är skitfulla. Alla kastar sig hejdlöst ner, blir lite uttråkade men sen kommer den. Jag kallar detta för äkta brainstorming.

- LET´S GO HEAD FIRST!!! WOOHOOOO!!

Flum, flum, flum, flum.... Åtta grabbar flyger för full rätt ut med huvudet först.

Alla simmar upp, tar några klunkar och 5 min senare.

- LET¨S GO BACKWARDS DOWN!!!

Flum, flum, flum, flum... Fem skitstolta grabbar slungar sig ner baklänges.

Men sen kommer det som folk verkligen har skitsvårt att komma på. Det var mycket få dagar någon lyckades kläcka den här iden faktiskt. Håll i er nu va? En kille ba sliter med hela jävla traktordäcket upp till slajden. Första gången detta skedde så stod allt folket och fullständigt förundrades över intelligensen den personen satt inne på.

Folk pekar, frågar, imponeras och förundras. En man, ett öde, en slajd och The Tube. Sen att han inte ens sitter på tuben. Det gör man ju i vattnet. Nej... killen lägger sig och kör en head first nerför... The Slide.

Jag har ju som sagt lyckats fånga honom på video andra gången han gjorde det. Det finns också en kille i videon som skriker att jag är en legend (orgasm). När han såg på min video att man kan ju faktiskt ta med tuben upp till sliden blev han helt tyst.

- That is like so smart!! Why havent I thought about that before? >>Exakta ord ifrån Tommy.>>

 För dom som varit på the tubing in Vang Vieng förstår detta genialiska drag. För er som i framtiden kommer åka hit. Just do it. Take up the tube and be the king of the day.

Åh jag saknar verkligen Vang Vieng. Älskade att sitta och se hur människor tillslut vågade swinga sig på olika sätt. Mycket intressant att observera.

Två bilder från Hoi An.

Eftersom jag inte har någon riktig kamera så har jag googlat fram två bilder. Softa på den där stranden idag. Var sjukt varmt i vattnet och höga vågor. Jag och en kille hyrde bodyboards och lekte i vågorna hela dagen.

Hehe... God Jul på er.




Nils and Martin are back together.

Jag försöker ta en power nap men tydligen har Nils och hans entourage brakat in på hotellet. Det knackar på dörren och det perfekta reseparet är ihop igen!!

Och gissa sen vad jag hittade på stranden idag?! Ytterligare ett födelsedagsbarn! Stina från Sverige fyller 20 idag och vi ska fira henne givetvis. Shit vilken fest det kommer bli.

Annars så kommer vi dra ifrån den här staden imorrn. Vi ska fira jul i Na Thrang sen vidare ner söderåt. Nils kanske fixat två riktiga jobb åt oss i Singapore. Får vi det så att pengar faktiskt kanske rullar in igen. Då kan det luta åt en längre resa. Själv har jag också fått kontakt med en gammal sjöpolare som bor på Filipinerna. Så dit ska vi också dra.

Sen finns det en sak jag bara måste berätta. Det här var vad jag kallar ett golden moment. En milstolpe i mitt liv. Jag snackar med en Nick från London på stranden idag. Han funderar på att dra till Vang Vieng:

- Apparently it´s crazy as hell there. My friend was telling me about a guy actually swimming out with whiskey shots in the river.

Fatta att det gick för mig...



Nils is back!!


Martin rocks on!!!

Ni har glömt att kommentera...

Varför glömde alla att kommentera min Aftonbladet artikel? Fyyyyyyyyyyy....

Efter ett par månaders långresa börjar alla hämningar att släppa.
Klicka på bilden eller här.

I fix a the best present I can give right now.

Igår ville jag träffa kompisar. På vägen ut från hotellet träffade jag Eric från New York. 40 meter ner på gatan träffade vi Sam, en tjej också från New York. Det var hennes födelsedag. Hon skulle fira den själv sa hon:

- Oh no no no no. I fix people and a huge party for you!! This is like what I do now!! >>Och BOOM så kom supermartin igång.>>

Och mycket riktigt. Efter en timme satt vi 20 pers på en ytte pytte liten bar utan musik. Ölen var skitbillig. Den blev tillslut gratis för mig för jag sprang ut på gatan och drog in mer folk till Sams födelsedagsfest. Baren ville att jag skulle komma tillbaka imorrn. Hmm... I know this scenario? Efter ytterligare två timmar stod jag och Sam på ett biljardbord inne i King Kong Club.

Precis hela stället sjöng happy birthday dear Sam... It was magical. Hon fick den bästa tänkbara födelsedagen för stunden. Hon var så glad... Hon grät när hon kramade mig där på biljardbordet. Shit vilken fest det blev.

Har ett kort från kvällen som Eric tog. Ska styra det sen.


Märks det att killen bredvid mig är från Australien. Kolla in den reflexmässiga handsignalen...

Hjälp med att hitta bloggar till det stora bloggpriset.

Att se mig själv med i denna jury är hur coolt som helst just nu. Men det är bara ett litet problem med detta. Vem fan ska jag nominera? I need help here!!! Kom med förslag som en kommentar eller mail. Skicka med länkar till inlägg ni tror jag kommer gilla samt en kort förklaring om er själva och blogg.

cmj_j@hotmail.com

Stora Bloggpriset
Stora bloggpriset

Hoi An my town

28 timmars mardröms buss!!! Började nästan slåss med en idiot till Vietnames som prompt skulle ha maxad volym på stereon HELA JÄVLA RESAN med någon slags TV-serie. Dom försökte till och med lämna mig och Ingrid (svensk), den enda andra personen som skulle till Da Nang, vid en restaurang. Fick springa och ställa mig framför bussen och skrika på dom.

Fan vad vi skrek på varandra. Idiot Vietnamesen puttade faktiskt till mig en gång. Skulle sänkt aset nu när jag tänker efter...

Dålig start Vietnam. Dålig start...

Kolla google kartan om ni vill se vart jag är nu. Ska ut och äta en bit mat nu.


Här är han. Kiene. Givetvis langar han in lite falangs.

Fick hälsa på hos maffian

I Vang Vieng hittade jag ett paradis, lärde känna en familj, åt blodsoppa med tillhörande inälvor, riskerade mitt liv på olika sätt och tillslut åt middag med maffian.

Japp, faktiskt. Igår hade Kiene en avskedsmiddag ihop med mig och vänner. Satt och såg på hur dom skar upp halsen på en levande anka, tömde den på blod som vi sedan åt tillsammans rått ihop med den grillade ankan.

Tillslut fick han besök av The Don och borgmästaren. Dom gled upp ifrån mörkret på en liten träbåt. Dom var fyra man totalt.

Det är dessa människor man betalar för att få äga en bar vid floden. The Don betalar man väl för beskydd som vanligt eller nåt. I alla fall blev det ganska tyst när dom kom. Mat serverades och dom presenterade sig. När jag skulle säga mitt namn:

- Martin. We know. Hi.

Givetvis skulle dom redan veta mitt namn. Det gjorde ju inte saken mycket mindre läskig. Folk satt ganska tysta innan borgmästaren började tala och tog några shots whiskey. The Don, en liten man med tuppluva, satt bara tyst bakom han. Precis som en Don ska göra.

Tydligen så pratade dom bland annat om mig. Hörde mitt namn nämnas. Efteråt förklarade Kiene att dom undrat vem jag var. Då också tagit sig dit för att träffa mig. Mer förklarade han inte.

Det sjukaste var när The Don skulle skåla. Alla pratade på som vanligt och tillslut höjde The Don sitt shotglas han haft vid sig hela tiden. Det blev helt knäpptyst. Han höjde glaset mot mig. Jag såg mig lätt omkring och undrade vad fan det är som händer. Tillslut höjde jag också mitt glas. Ingen annan höjde sitt glas dock. Det var bara jag och The Don som satt helt tysta och såg på varandra.

Vi var mitt ute i ingenstans land. Kolsvart. Kunde inte rymma ifall något skulle gå bad. The Don nickar åt mig och sveper sin shot. Jag nickar mot honom och sveper min. Ett svagt leende syns på The Dons läppar. Vi sätter båda ner våra glas och alla fortsätter prata.

Det var det sjukaste, tänkte jag.

Var ju inte direkt läge att slita upp kameran och filma hela händelsen. Det hade la varit som att jag bara ska ta och pissa er lite i ansiktet här nu innan ni skär upp min hals och äter mitt blod.

Imorse kände jag att det är dags att dra. Och det fort. Fick en kuslig känsla över hur borgmästaren och The Don såg på mig. Vill inte veta riktigt vad dom tycker om den lilla falangen heller.

Så nu sitter jag med en bussbiljett mot Vietnam. Ska möta upp med Nils i Da Nang och fortsätta resan ihop. Efter Vietnam blir det dags för Bali och surfskola. Bussen tar 30 timmar... givetvis. Har köpt bananstarka sömnpiller.





The last swimming whiskey shot. The end of an era...

- I came and saw someone in need of assistance. I helped in the best way I could. Martins Bar will make it and my karma points has skyrocketed. My work here is done... Goodbye Vang Vieng.

Problem med Visa.

Tydligen så började våra visum till Vietnam gälla dagen då vi fick det i handen. Det står valid until januari 1 på mitt. Står samma på Nils. Detta ställer till det givetvis. Jag vill inte till Vietnam och behöva lämna landet precis innan nyår. Sen satt jag på en buss i Australien på min födelsedag, den 2 januari förra året. Vill inte göra något liknande i år.

Inside my head:

- FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANN!!
Jag är på semester. Orkar inte tänka.

Sen för att få nya Vietnam visum måste vi ju lämna landet. Lämna landet emellan jul och nyår för att få nya visum? Nja... Har också hört skräckhistorier om Vietnams gränsvisum. Vill inte fastna där i en vecka väntades på ett Visa direkt.

Sitter och tittar på flygbiljetter till Bali nu istället. Lite krångligt med Laos är bara att det inte går så mycket flyg. Går typ ett till Kuala Lumpur den 20 december. Sen nästa går den 23...

Det är ju det här med att planera saker. Kanske skulle satt oss ner ett tag. Tyvärr går all tid åt till annat...


Extas is a feeling I like!


Sista dagen på jobbet snart.

Kameror är ett enda meck.

Tänkte jag köper ett minneskort och tar kort med videokameran. Funkade inte. Well spent money there... Jag måste nu verkligen lämna det här stället snart. Ska jobba i två dagar till sen kommer Kien hålla en avskedsfest ihop med hans familj, släkt och vänner för all hjälp.

Sen tar jag första planet bort härifrån. Kanske till Nils, kanske någon annan stans. Ska köra sten sax påse med en främling om saken ikväll tänkte jag.

Kommer verkligen sakna det här stället. Idag kom en nya zeeländare som jag träffade på första dagen tubing här fram. Dom hade rest runt lite i Laos och kommit tillbaka. Han kom till min bar idag och ville berätta för mig hur mycket han tyckte jag förändrats. Många fina ord där. Visste inte vad jag skulle säga.

Fan då... Det är massa människor som vill att jag antingen ska resa ihop med dom eller stanna här. Now will the magic of rock paper scissors will decide my faith!!!


Dom delikata korten kameran tar. Renee visar upp dagens lårkaka.

Dive and you die man.

Att folk skadar sig varje dag här är ingen hemlighet. Det är ju tyvärr mörka sidan av att riskera sitt liv tyvärr. (Sparar också denna info till att jag lämnat sället. Tänker nu på min kära mor och far...)

Men sen har man ju lilla average Joe som inte fattar varför folk skadar sig. Tills han själv blir full, tar sig till min bar och frågar mig en enkel fråga:

- DIVE?!!
- What?
- CAN I DIVE HERE?!
- Dude... I´m like two feet away from you.
- Okey but can I dive here?!
- Dude, you can see the bottom.
- Yeah, but can I dive here?!
- Still dude... look into the water. See? It´s rocks. Diving from here would be like jumping from a building straight into pavement.
- But I know how to dive!!! CAN I DIVE?!!
- I don´t doubt one second that you are a fucking gold olympic diver. It´s just that I can foresee the pain you are gonna suffer if you dive here.
- FUCK IT!!! I´M DIVING!!! HEY GUYS TAKE A PICTURE!!!! PAIN IS GAAAAAAAAAAAYY!!!

And the man jumped into a lifetime of checking out new rims for his wheelchair. But most importantly. He´s got the best facebook picture. In the world. Congratulations.



Filmklipp: Swing of death...

Ja, då var det klart. Det är ex antal timmar ni ser här. Nu ska jag fan ha lite semester. Sen när jag kommer tillbaka. Då vill jag se lite kommentarer från er?!! Man klickar på, go on... make my day, där nere till höger och skriver fy fan Martin. Det här klippet är så otroligt bra!!! Sen skickar man länken på facebook, myspace, hotmail... you know the drill.


U wan´t it. I know u wan´t it. I even know how u wan´t it!!!

- Get drinks, get drunk, get up high and DIE! That’s what we do here in Laos and we love it.


En av den nu ganska feta repertoaren slogans jag skriker ut till folket. Fast idag behövde jag inte jobba speciellt hårt ändå. Hälften av alla jag hälsar välkomna vill träffa svensken som simmar ut med whiskeyshots i floden.

 

 

 

Det är en märklig känsla men givetvis också bara kul. Det lutar nu åt att baren kommer döpas till Martins Bar. Alla som känner till den kallar den redan det. Sitter just nu bredvid två svenska tjejer som berättar om fenomenet Martins Bar. Hur nu folket faktiskt laddar för att ta sig dit innan andra ställen. Ska visa genom ett videoklipp hur en dag på baren ser ut. Idag sålde vi slut på i princip allt han ägde. Kiens kompisar paddlade över öl och sprit i kajaker då det var som stressigast. 

 

För mig är festen helt sjuk. Folk som sliter tag och skriker hej från alla håll och kanter. Just loving it!

 


Tjejerna som sitter bredvid mig nu.

 

Kien är dock orolig för jag snart måste lämna Vang Vieng. Igår tog han mig runt till alla hans kompisar på moppen. En av dom kunde okej engelska. Han förklarade att Kien vill hitta en ersättare till mig och att han kommer sakna mig. Han har förstått att det är enklare med en falang som fixar folk. Samtidigt som han också sa:

 

- No one can replace you. You talk and falang like you. I see every day.

 

Det är tunga farväl jag gör dessa dagar. Träffat så många underbara människor som där vi alla säger att vi kommer sakna varandra. Saknar också Nils som var orolig för att jag skulle dra min egen väg.

 

Dras mellan olika världar av äventyr just nu. Har blivit bjuden med att resa ihop med en massa olika folk. Hänga med till alla möjliga coola platser. Lite kluven faktiskt. Imorgon ska jag försöka planera in en flygbiljett mot en annan destination i världen.

 

 





Mitt goa dyk jag övat på ett tag!!!

 

 


Det bästa klippet hittills.

Inatt satt jag uppe till halv tre och redigerade klipp. Detta klipp ifrån Laos och Vang Vieng är en framtida klassiker. Alla ni som åker ner till Thailand och tror ni hittat en fest. Kommer genast göra ett stopp här. Ska bara texta och lägga in små honungsburkar, sen är det klart.

Åk dit, it´s the skit.

The time warp of Vang Vieng.

Kissade på mig när jag läste Nils inlägg. Jag har redan blivit en av dessa personer... Klicka här så förstår ni.


You take my daughter...

Vet inte om ni har läst Nils blogg. Men Kien vill att jag ska träffa hans dotter hela tiden. Ikväll när vi jobbat klart så sade han att jag skulle få skjuts tillbaka av hans dotter. Jag blev helt tyst. Visste inte hur jag skulle reagera.

Vågar verkligen inte träffa hans dotter för mycket. Det kan bli riktigt knepigt känner jag. Typ jag måste lämna landet inom 12 timmar knepigt.

Dom såg på mig att jag inte visste hur jag skulle reagera. Så jag slapp bli tillbaka skjutsad av henne. Phew...

Make money making man go away?

Hur fan har jag hittat ett jobb, där min enda uppgift är att festa med andra människor? Det här är verkligen mitt drömjobb genom tiderna. Om jag hade haft en egen bar här skulle jag bli rik!!!

Idag gick det otroligt bra. Hela dagen håvade jag in folk som jag redan kände. En kille hade till och med läst om mig i Aftonbladet. Det gick verkligen för mig när han sa det.

En annan tjej sa att hon ville byta liv med mig när jag sa att jag jobbade där.

Kien, killen som äger baren, har skrytit om mig till alla han känner. Typ hela Vang Vieng dårå. Men det har också sina negativa sidor det här. Idag simmade jag riktigt långt med en shot. Simmade hela vägen upp till en annan bar. Sen när jag kom tillbaka så varnade Kien mig för att göra om det.

Konkurensen om falangs är stenhård. Och andra barer är nu avundsjuka på Kiens lilla guldpojke. Därför får jag aldrig säga att jag jobbar för han. Bara att jag hjälper han frivilligt. Sen nu heller inte simma för långt...

Imorse tillexempel kom det fram en kvinna och frågade ifall jag jobbade här. Givetvis inte svarade jag. Hon sa att det är olagligt för falangs att jobba i Laos. Det visste jag också svarade jag. Sen gick hon.

Ska stanna här en vecka till och jobba för Kien. Idag fick jag också faktiskt lön. Får lön när det varit mycket folk på stället helt enkelt.

Ikväll ska jag offra festen för att redigera video istället. Har så schyssta grejer jag vill lägga upp här. It cannot wait any longer.

http://www.break-fresh-ground.com/photos/106/83/12/1839.jpg

http://img5.travelblog.org/Photos/40770/222473/t/1732887-Some-Guy-Goes-Vertical-On-A-Rope-Swing-0.jpg

http://lh4.ggpht.com/_5HiSXbJJYNE/RwteMmg-RBI/AAAAAAAAFR8/Zhx2s4uqyWM/IMG_3660.JPG

Min blogg är bland de mest inflytelserika i Sverige...

... enligt ett mail jag nyss fick ifrån http://www.storabloggpriset.se/. Förstår ni hur orgasmerande det här är för mig va? Tyvärr kan jag inte vara med på den stora bloggalan som hålls den 2 februari. Jag kunde ändå sitta med och nominera bloggar som ni sedan ska rösta på.

Fasen att jag missar den här galan. Åh vad jag skulle vilja träffa några av dessa bloggare?! Hehe... ryser av bara tanken. Men men, får bli nästa år istället.

Två länkningar

Två saker jag vill länka till. Först skrev Nils ett roligt inlägg. Här.

Sen måste ni läsa kommentarerna hos skånska klippet på youtube. Skåningarna rasar verkligen och jag skrattar hejdlöst!!

Klicka här för att komma dit.


Simmar ut med lite whiskeyshots åt folket...


Aftonbladet har gjort en artikel om mig.

Har haft några helt otroliga dygn. Kommer tillbaka till byn efter att ha slitit in folk till baren hela dagen. Klickar mig in på bloggen och ser en länkning till Aftonbladet. Olle Kvarnsmyr har styrt upp en artikel om backpackern Martin.

Här hittar ni artikeln.

Gillar att han skrivit om mina små stand up planer på slutet där. Kommer berätta mera om dom mot slutet av den här resan. Glöm nu inte heller bort att kommentera artikeln. Jag gjorde ett tappert försök, nu länkar ni via bloggar och gör samma sak. Kram på er. =)

Vill ni läsa inlägget om när jag stod upp i Australien. Klicka här.

(Försöker hålla mig lugn när jag skriver här va? Egentligen vill jag bara skrika rakt ut och powerslida nerför huvudgatan. Hmm, ska nog ta och göra det ändå...)



Someday...

Fiskade med el igår.

Familjen som äger baren jag jobbar hos för tillfället bjöd mig på middag igår. Hans fru No, hans bror jag ej vet namnet på än, hans bästa vän Kam med sin fru och sonen Mac var med.

No kom och hämtade mig utanför hotellet på en moppe. Dom är väldigt fattiga den här familjen så mopeden har inte ens lyse fram. Jag satte in Ipodlurar i öronen och började lyssna på Moby med låten In My Heart. Glidandes fram i i mörkret vetandes att minsta lilla grop i vägen sätter stopp för allting, var en skön upplevelse.

Vi stannade snabbt hemma hos Kien och No för att hämta Mac. Det var här jag insåg hur jag nu verkligen vill fortsätta hjälpa Kien och hans bar. Hade ingen kamera med mig för jag kände att livet inte behöver levas genom linsen ikväll.

Ett väldigt litet hem med endast ett rum där alla sover tillsammans på golvet för att hålla värmen. Allting var väldigt enkelt. Väldigt fattigt... Vi hämtade bestick och tallrikar och fortsatte mot floden och Kiens bar. Kien är så stolt över sin bar. Han är också så tacksam för att jag hjälper honom.

Ingen av dom jag är med ikväll kan engelska heller. Med Bob Marley i bakrunden kommunicerade vi med enstaka ord och handrörelser. Han visade kort på hans släkt och vänner. Frågade mig tillexempel om jag under dagarna kunde lära honom engelska.

- I have been saying Beerlao for five years but still no learn english. (Kien har jobbat på en annan bar mittemot hans.)
- I teach you english Kien.
- I teach you Lao.

Sen plockade dom tre männen fram något jag aldrig sett. Ett motorcykelbatteri med en massa sladdar kopplat på. Det satt fast en pannlampa och ett handtag som hade två kopparpinnar stickandes ut från sig. Dom dök ner i floden med batteriet hängandes runt midjan. Dom dök omkring och förlamade fiskar med ström. Jag skrattade hur mycket som helst när jag såg detta.

Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Fick upp en massa små fiskar som kvinnorna började förbereda. Fäste dom på rad efter varande emellan kluvna bambupinnar.

Sade att jag önskade jag faktiskt hade en kamera. Då förklarade männen för mig att det här är olagligt. Om polisen ser dom åker dom får dom stora böter. Så jag hade nog inte fått ta kort ändå. Ville också pröva på att fiska men dom sa att jag skulle bara elektrifiera mig själv.

Dom har tre stycken hundar som bor vid baren också. Alla tre heter Snoop enligt mig. En av dom är en tre månaders liten valp.


Min kompis Snoop och Kiens bror i bakrunden.

Hela kvällen var en av dom coolaste sakerna jag upplevt. Att få sitta ihop med Kien och hans nära så här. Kien är verkligen en stolt man. Fick heller inte göra någonting. När fisken var klar rensade dom allting åt mig. Sen varje gång jag lyfte på min sked lade dom mat i den. Jag fick bara dom bästa bitarna hela tiden. Visste inte riktigt hur jag skulle bete mig ibland. Dom var så gulliga mot mig.

Tillexempel trodde dom jag frös ett tag. Då hämtades det en massa filtar till mig. Faktiskt ställdes det fram en slags portabel eldstad grej i cement precis bredvid mig. Tog upp min lille kompis Snoop i knät och bara njöt.

Klockan gled närmare elva och jag var trött efter att stått ute i solen hela dagen. Kien såg detta och tog mig tillbaka till hotellet. Hade samma musik i öronen på vägen tillbaka.

Innan vi lämnades av igen så tog Kien tag i min arm. Jag kan inte hjälpa att bli påverkad av hur bestämd han hela tiden är. Han ville tacka mig för den hjälp jag redan givit honom. Jag ville så gärna tacka för denna kvällen men visste inte riktigt hur jag skulle uttrycka mig...

Kan redan berätta om så många små saker som sker under dessa dagar. Att stå och dra in med festandes människor, ge dom lite små shots och vara social. Sen när alla lämnar oss sitta ihop med Kiens familj, äta mat och skratta...

Det är magiska dagar just nu.


I mitten Kien och hans bror till höger. I den här båten tar vi oss över floden när vi inte vill bli blöta.


Festfixarn och lille Snoop.


Min bästa kompis och flaskan jag håvar in folket med.

Forsta dan pa jobbet.

Elen var borta under hela dagen i stan. Det betydde ocksa ingen musik pa tubingen och forsta dagen pa "jobbet". Baren var inte ens oppen nar jag kom dit pagrund av det. Sade att klart vi ska ha oppet anda. Vi far styra upp nagot annat skoj.

Jag och tva australiensare gjorde en fet slangbella av ett gammalt cykeldack och lite rep. Sen var den dan raddad.

Ska ivag hem till Kien, killen som ager barens familj strax. Hans slaktingar har fiskat under dagen och ska ha en jattestor grillfest.

Hade ingen kamera med mig idag. Ska forsoka styra det imorrn och fa upp lite schyssta bilder.

I truly love Laos...


Ska jobba i Vang Vieng som inkastare.

Har varit på samma bar i floden där tubingen håller hus i några dagar nu. Dom frågade så snällt om jag inte kunde försöka få lite folk till deras bar så dom också kunde sälja saker.

Och ehh hehe, ja... då dök helt plötsligt supermartin fram. Mitt namn i Vang Vieng är numera Mr Tubing och mitt jobb är inkastare på en bar som jag ska bestämma namnet till. Dom har precis öppnat stället och behöver bara ett namn. Seriöst funderar jag på Mr Martin bar.

Men det kanske är alldeles för ego. Tror nog mera på supermao bar eller cocktail bar. Fast såklart att ha en bar med mitt namn... grrrggrrlll... cmj bar kanske. Mitt ego växer för sekunden här.

Baren har bokstavligen just startat under dagarna jag och Nils varit här. Ägaren, Kien, har tagit en enorm risk och behöver verkligen mycket folk i början. Får gratis boende och mat som betalning. Ska också börja göra videoklipp på folket som festar som jag säljer på kvällarna här. Har då hittat en organisation som skänker pengar till skolbarn i närområdet.

Kan jag sälja mina DVD videor för en okej förtjänst kommer jag skänka dessa pengar hit.

Så ligger det till just nu. Har ett kort på mig och Kien tillsammans med Nils. Lägger upp det här sen. Måste också snacka med Nils och se hur resan kommer fortsätta.

Hur förklara man sann glädje?

Jag sitter med glädjetårar samtidigt som jag skriver. Jag vill aldrig sluta ha semester. Denna plats Vang Vieng har givit mig så mycket explosiv glädje, att om jag får mera kommer jag sannerligen explodera. Jag fick jobbet om att fylla en bar med folk idag. Dom gav mig en mick, dom gav mig gratis dricka och en stor varm kram.

20 minuter senare var stället fullt. Jag simmade ut till människor i floden med små shots, sen simmade med dom in till baren. Sitter med små sår över hela kroppen men med ett leende som räcker till mig och tio andra!!!

När jag nu slutar skriva ska vi gå ut igen. Alla man träffat under dagen går till samma ställe. Vissa säger att man ska ta sig till ställen där inte många andra turister tar sig. Men det finns också en anledning till varför så många åker till samma ställe...

Lev livet fullt ut varje dag mina vänner!! Även de dagar då man känner sorg. Dom dagarna är de viktigaste. Lever man livet fullt ut varje dag, känner man allting fullt ut varje gång. Då är det så mycket enklare att vara glad när tillfället är rätt.

Det står fem pers och ropar på att vi går nu så jag måste dra. Vi hörs mina älskade alla!!!

Stor kram!!

Martin


Faceplant... the trick you wanna avoid.



Faktiskt är jag en av de få som lyckades oroa lokalbefolkningen en aning. Gjorde faceplant deluxe som nästan resulterade i en avsvimmad Martin under vattnet. Både jag och Nils sitter med små skador och blåmärken över hela kroppen.

Det kittlar så skönt i kroppen nar du svingar dig hejdlöst 12 meter ovanför vattnet. Imorrn ska vi göra det igen. Tror vi är uppe i sju gånger snart. Alla som vill ha kul i Asien. Åk till Vang Vieng!!!


En dubbel backflip, the slide och tubing madness!!


Vi besteg ett berg idag också. Nils skulle givetvis prompt skoja till det med det obligatoriska skriket AKTA!!!! och dra tag i T-shirten som om man ramlade över kanten. Ha...ha Nils, very fucking funny. Nils kom också med dagens visdomsord, jag citerar.

"Det sköna med Laos är ju att när man bestiger ett berg så kan man ju faktiskt dö. I Sverige när man klättrar lite högre upp finns ju alltid ett stängsel som förstör hela grejen."

Nils Johansson



Dokumentar om Laos?

Nagon som vet nagonting om en dokumentar om tubingen i Laos? Hor rykten om att det skulle sants nagonting pa TV i Sverige i oktober manad.

Jäkla oflyt hela tiden.

Igårkväll fattade jag ingenting varför hon bara sådär slutade prata med mig. Idag lättade dimman en aning. Jag började berätta en historia som innehade en läspande punchline. Grejen var bara att tjejen mittemot mig faktiskt också läspade.

- And then he had a lisp you know? You know what a lisp is right? >>Nils gestikulerar att jag ska sluta.>> You know this sss sound. A lisp. >>Nils gör skär av sig halsen tecknet.>> You know a lisp. When you can’t say the s like everyone else. >>Nils tar sig för ansiktet och… DÄR så gick hon.>> Hey! Where are you going? Fan då? Öj Nils, varför gick hon bara?

And Mr smoothie continues his travels in Laos.


Itunes är det sämsta skit som existerar...

Itunes är en liten del av helvetet på jorden. Själva Ipoden är bra, musiken givetvis superbra men Itunes… Jag ryser av ilska. Det värsta är också att jag faktiskt träffat människor, som vilken dag som helst gått ner på knä och sugit av Itunes! Bra människor! Varför?!

Jag ser inte en enda fördel med skiten. Mina ögon lyser rött när jag ännu en gång lägger in en mapp i Itunes biblioteket. Det finns ju inte ens click and drag funktion här!!! VA?! VEM FAN VILL INTE HA CLICK AND DRAG!!!

Bilder ifran Laos

Klicka pa bilderna for att gora dom storre.



Nils nara doden upplevelse...

Martins magplask...


The magic of Laos...


Is a good life...

Nils fan...


Kolla in Nils fan i Thailand. Gar ju for killen sa fort han fick syn pa han.

Ouch...

Okej nu tvingar Nils mig skriva om ytterligare en pinsam sak . För två dagar sen satt jag och pratade ihop med en söt liten flicka ifrån Kanada. Vi hade hur trevligt som helst. Tills hon blev skitfull och sådär roligt asjobbig som bara skitfulla människor kan vara. Typ, snart spyr jag rakt i ansiktet på dig full.

Jag som inte alls var i samma kaliber som henne för tillfället. Gick därifrån…

Nils sa dagen efteråt att hon letat efter mig och fullständigt flippat för hon just blev dumpad. Sen så är ju det här stället ytte pytte litet. Så på tubingen igår kommer hon och hennes kompis till samma bar vi var på.

- Martin, kolla! Din flickvän!
- Oh fan… Jaha, får la be om ursäkt för att jag faktiskt bara gick.
- Bra Martin. Det är det enda rätta.
- Vem är det nu igen?
- Det där var hennes kompis i alla fall. Det minns jag. >>Nils pekar bestämt mot en tjej vi båda minns.>>
- Mmm, jo det är det ju.
- Hon är blondin och med den där tjejen. Det måste ju vara hon. >>Nils puttar fram mig.>>
- Ehh, jo det måste det ju.

Går fram och klappar blondinen på axeln. Trycker in ett paket margarin i käften och spiller ut min ursäkt.

- Hi! >>Fokus nu.>>
- … >>Endast en blick…>>
- Yeah, I’m sorry about the other day there. I just got really tired you know and like… left. For bed. Sorry about tha… >>Tjejen lyfter på sina solglasögon.>>
- What?
- Yeah… you know the other day. Two days ago. >>Fan vad förvånad hon ser ut då?>> You are from Canada right?
- No. Finland.
- Oooohh… >>Nils kissar på sig.>> Okey, ehh, having a good time? >>Ser en annan blondin komma fram.>>
- Yeah, I think you should talk to that girl over there. >>Varför var dom också tvungna att känna varandra!? Smooth Martin…>>
- Ehh, hehe. >>Kliar mig bakom nacken.>> Yeah, sorry about that. I’m gonna like… go over here, ehh. Hehe, bye.
- Bye…

Tar fyra steg. Knackar en ny tjej på axeln.

- Hi!
- … >>En skitsur blick. Undrar hur det här ska g….>>

SMACK!!! >>Nils ligger i fosterställning längre bort och pekar mot mig.>>

- You fucking asshole.

And Martin finally got what he deserved…


Ett geni!!

Vi gick ut en kväll i Chiang Mai. Så fort vi kom utanför hotellet såg jag ett big no no. Det flög liksom upp små papperssäckar med ljus i sig upp i luften.

- Nej, det är inte sant!! Look in to the sky Nils! >>Upp med armen!>>
- NEJ! Fan om nån mer gått och dött. Äntligen är jag ju frisk. FEST ALL THE WAY!


En bit papper in the sky...

Grejen med Thailand är att vi upplevde landssorg på Koh Samui. I Sverige har man en tyst minut. En minut som man lyssnar på i bilradion med en kommentator som ”tyst” berättar hur folket lägger ner besticken på en restaurang i Stockholm.

I Thailand måste man ändå bli imponerad. Kungens syster ska kremeras. Hela landet ska enligt lag sörja i tre dagar och enligt lag får inga uteställen spela någon form av musik. Då skjuts ägarna av polisen. Sen finns det absolut ingenting annat på TV än Thailändsk monarkipropaganda.

- VI SKA FESTA!!!
- Som fan att vi ska. Mot pappersgrejerna som sakta flyger upp i luften!

På vägen dit hör vi lite musik ändå. Phew! Vi träffar till och med tre söta flickor på vägen. Kvällen börjar galant. Väl framme ser vi det vi fruktade mest. Det är en kö av turister som betalar pengar för att skicka upp skräp i luften. Kameror börjar smattra av kort som aldrig förr. Jag frågar en local:

- Why this lovely occasion with paper bags flying into the sky?
- It’s a celebration. >>Smått ironisk I rösten.>>
- Aahh, a celebration to Buddha perhaps?
- No, it’s the grand opening of this building behind us. >>Vi vänder oss om.>>
- What? This hotel here?
- Yeah, there celebrating it because it was extremely expensive. >>Himlar med ögonen mot alla turister.>>

Nu kanske några tycker detta låter konstigt. Inte jag. Jag står och ler mot kön turister som faktiskt betalar pengar till något som endast kostade ännu mera pengar, till den person som investerade i detta svindyra hus…



Vilket geni. Jag är mäkta imponerad över denna scam mot turister. Kanske jag och Nils inte är dom sämsta backpackersena i världen ändå?

7 pers har mist livet senaste 4 manaderna har.

Ett litet smakprov på vad Tubing innebär. Man glider nerför floden i uppblåsta ringar sen kastar folk ut kastlinor och drar dig in till olika barer där musik spelas. Du dricker skitmycket öl och den inhemska hembrända whiskeyn Lao Lao. Den är gratis.


This is not even one of the big ones...

 

Sen tittar du på folk som skitfulla riskerar sin liv i olika swings och slides. Och ja, 7 personer har dött de senaste 4 månaderna här. Själv dök jag ifrån 8 meter rakt ner i ett ställe där någon dött tydligen. Det sa dom efteråt jag redan dykt två gånger…

 

Vi ska ta med en klok filmkamera nästa gång vi gör detta. Vi ska lära oss backflips från swings.

 

Sen en sista sak. Nils ”filmade” mitt dyk faktiskt. Men det började blinka att batteriet tog slut så han tar bort kameran precis när jag dyker. Imorse var jag skitsur på hans kamerahantering för det var ett once in a lifetime dyk. Det här är andra gången Nils sabbar skitcoolt filmmaterial. Det känns lite bättre att ha skrivit om det… lite.

 



Detta ar nu dom sma grejerna. Det har stallet ar sa coolt det bara kan bli!!! Den storsta tar dig cirka 12 meter ovanfor vattnet om man slapper vid forsta svingen.

Hard partying in Vang Vieng

Vi hade festernas fest igår och imorse när vi vaknade hade vi tänkt checka ut. Men först fick vi gå omkring på stan för att hitta våra saker vi tappade bort under gårdagen.

 

* Nyckeln till vårat hotellrum

* Nils skor

* Digitalkameran

* Våra pass

*Våra resterande pengar

* Min kavaj

 

Vi hittade allting tillslut genom att gå och ropa högt dom namn vi misstänkte hade våra saker på huvudgatan. Folk kom fram och lämnade sina tips om vart vi varit… Pass, pengar och digitalkameran var genomblött för vi hade haft det i en tjejs ”vattentäta” påse under tubingen. Lyckligt nog klarade sig kameran. Allt annat hänger på tork just nu.

 

Nils visste ungefär vart sina skor var. När han gick in till stället och frågade efter dom. Så pekade alla i baren på honom och brast ut i gapskratt.

Gillar inte fyllerapporter på bloggar särskilt mycket. Hysteriskt roligt och helt sjukt i huvet är sammanfattningen.

 


I just love this place!!!

Vi har kommit till Vang Vieng i Laos. Jag har sällan skådat en vackrare liten by. Detta slår faktiskt Queenstown i både aktiviteter och skönhet. Vi trodde att vi skulle ta det lugnt i Laos men det finns inte en chans att göra det.

 

 

Det kallas för tubing och det gör dig lyckligare än lyckligast. Det är så svårt att sätta i ord hur fruktansvärt glad jag var igår. Hela min kropp hade så mycket lycka inom sig att om jag fått ännu en kram, så skulle jag säkert exploderat ut i glädjetårar.

 

Vi har så många vänner på detta stället just nu att det är sjukt. Folk hälsar från höger och vänster och det kom fram några som träffat oss på Koh Pha Ngan. Tydligen hade jag berättat en sån rolig historia för dom att den blivit mytomspunnen. Minns att jag berättade om the jellyfishes in Australia.

 

Dom kom fram och sade att den historien var det absolut roligaste dom hört. Sedan sa dom att du ska seriöst fundera på att pröva stand up.

Detta är just nu bland dom lyckligaste stunderna av mitt liv. Tack alla människor som har gjort detta möjligt. Tack världen för att du är så fin. Hur kan jag återgälda dessa stunder ni ger mig? Det är en fråga jag ställer mig varje dag.

 


The happiest guys on the planet right now.

 


RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!