Frankrike, tror jag.
Vi har kommit ut ur den engelska dödens triangel och in i någon slags Fransk variant. Hur det gick till får ni följa mina följetångar om.
Just nu, Donges i Frankrike. Nästa ehh... Fasen också. Nu glömde jag bort det. Hade det precis på tungan. Det är endast två timmar sjöresa härifrån, kolla google maps eller nåt. Typ norråt tror jag.
Fisketävlingen, en kommande historia.
Kilroy Travels, ni är coola.
Jag har velat passa in men varit för snål. Jag har gått och suktat på skylfönster och räknat på fingrarna. Men nej, det blev inte av den gången heller.
Det är här KILROY Travels kommer in i bilden. KILROY Travels har egenskaper jag inte kände till. Förutom att de kan läsa mina tankar så har jag också vunnit någons slags tävling hos dem. Så medans jag står ute på tankdäck och blir översköljd av saltvatten, jag drömmer om min framtida resa till Asien. Då ba går jag och vinner tävlingen jag inte hade en aning om existerade!
Eller nåt. Ett pris är det i alla fall!
Detta har kommit hem med posten. Det var addresserat till mig och farsan hade ingen fullmakt, så jag vet inte hur han lyckades hämta ut det. Men alltså, fatta va coolt. Nu är jag inte bara en av dem som sitter på fik med 3G internet ifrån Tre, nu kan jag också föra Ipod-generationen vidare!
Tack KILROY Travels. Jag kommer köpa den där försäkringen Gouda ifrån er nu. Jag lovar!
Jag kommer skriva legendariska reseskildringar ihop med min nya Ipod!
Videoblogg ombord i Bro Anton
Efteråt ångrar jag valet av textsnitt. Men när en efterredigering tar cirka en och en halv vecka att få upp igen så känner jag att det får vara kvar. Sen fungerar inga av mina videoklipp på Aftonbladet verkar det som. Måste redigera om och skicka hem igen.
Synpunkter även ljudmässigt, tycker det blir väldigt annorlunda när det kommit upp på youtube. Speciellt nivåer på låtar som jag önskar var högre ibland. Men en videoblogg är det i alla fall!
Hur äter Lasse sitt Singoalla kex?
Nu sker det som absolut inte får ske.
Bro Anton stävar emot Cardiff, vi lägger till lossar båten sen bär det av igen. Pembroke nästa. Avgång mitt i natten, trossar dras in, tröttheten börjar sätta sig i sjömännens ansikten. Lotsen klättrar av, snart dags att plocka upp en ny.
Det är endast ett fåtal timmar emellan dessa två hamnar vi nu går emellan. Lastplaneringar skrivs konstant, lotslejdarna hänger ute hela tiden, tankspolningslangarna ligger stand by. Nya rutiner görs för denna korta trad, sjökorten börjar bli sönderritade på dem kurserna vi lägger.
I maskin... ehh. Jag jobbar inte i maskin, men det är säkert mycket jobb där nere också.
Alla sliter som djur, alla har kaptens tal inom sig. Vi gör det inte för att vi måste, vi gör det för att vi brinner för våra jobb. Vi älskar sjön, många av oss har seglat här längre än vad jag levt.
Det pratas mindre och mindre i båten, det spelas stråkmusik i PA-systemet under middagen. Middagen där alla sitter med arbetskläder för att direkt hugga in och jobba efteråt.
Jag ser hur stolt min kapten är över sin besättning, jag vinkar emot honom vid en förtöjning. Han ger mig tummen upp ifrån bryggvingen. Denna gest värmer inom mig, jag skriker åt mina skeppskamrater att fortsätta. Ryck, dra, bit ihop. Vi ska minsann visa hela sjöfarten att vi är inga veklingar.
Efter flera dygn i detta hårda tempo sker det som absolut inte får ske. Nu när vi ombord faktiskt jobbar, då dricks det kaffe. Shitloads av kaffe. Jag såg en maskinist med en ölhatt, en sån där med två slangar till munnen, fylld med kaffe. Tolv koppar på raken, det är ingenting för en hård sjöman.
En gång såg jag någon brygga en hel kanna, sen ba satte han hela kannan emot läpparna och svepte. Och ja, han svepte det utan mjölk.
Bryggan ropar på radion, jag ska gå och hämta mera kaffe till dem. Jag går in i förrådet och ser en tom hylla... Jag kastar mig hejdlöst emot hyllan, jag hittar endast ett paket. Ser mig febrilt om, sliter bort mjöl, purjolökar och honungsburkar. Där! Jag hittar en till, den är ifrån 2003, det är kaffe i alla fall.
Min hjärna börjar snurra runt, hur kan vi glömt att proviantera kaffe såhär? Själv kan jag klara mig utan kaffe, men jag vågar inte ens föreställa mig hur de andra kommer ta detta.
Jag har hört om andra fall där kaffet tagit slut ombord. Senaste gången det skedde i svensk sjöfartshitoria var 1997. Den båten exploderade, ingen vet varför. Man vet att de inte hittade några kafferester efter att ha bärgat delar av byssan. Det och så hade man spelat in radiokommunikationen. Istället för mayday så hörde man enbart några svaga sugande ljud.
Man misstänker att mannen vid radion såg någonting som liknade kaffe. Och började suga på det.
Denna mytomspunna historia skämtas det aldrig om. Jag har hört sjömän säga att beröva en sjöman på sitt kaffe, det är som att beröva en sprutnarkoman på hans knark.
Vad ska jag göra, vi är i sjön. Det är tre timmar till att vi tar lots, jag börjar räkna på hur mycket kaffe det kan behövas. Det kommer räcka i ungefär två timmar till. Ska jag mörka eller ska jag berätta, minuterna tickar som sekunder. Jag måste fatta ett beslut, och det snabbt.
Jag hör hur någon börjar gå emot förrådet. Tänk om det är motorman som ska hämta kaffe till maskin?! Bryggan ropar, dem behöver kaffe nu. Båten ska snart gira, det går åt två koppar för det.
Jag sitter ner inne i förrådet. Mjölet jag slet sönder börjar lägga sig. Dörren öppnar sig sakta, en hand slinker in.
- STANNA! Skriker jag åt främlingen och kliver ut till byssan.
Det är motormannen, precis det jag misstänkte. Han vill ha mera kaffe. Fan, fan,fan, tänk Martin, tänk!
- Vad bra?! Jag tar det här, vi behöver ett brejk där nere.
Motormannen tar mina två paket kaffe. De sista två paketen kaffe. Jag står helt stum kvar, ser att han ta några paket kakor med sig och försvinner ut ur rummet. Vad fan gör jag?
Smutsig, svettig och trött glider jag ner emot en vägg. Vad kommer hända nu? Kaffet är redan slut på bryggan, det är bara några timmar kvar till kajen. Sen ska vi lasta båten också. Vi kommer aldrig hinna få kaffe hit, sen om dem ens dricker engelskt kaffe.
Såg att vi en gång fått engelskt kaffe ombord, folk ba spruta det rakt ut och lynchade kocken för att han beställt ombord sånt fulkaffe. Nej, det måste vara Gevalia eller någon annan halvsvensk mix.
Bryggan ropar igen, nu är dem sura för att jag tagit sådan tid på mig. Jag måste fatta ett beslut, jag säger att jag är påväg upp mot bryggan för att låta dem leva i okunskap några sekunder till. Snart måste jag beröva dem på det enda som får båten att flyta.
Jag kommer vara budbäraren som berättar att allt knark är slut.
Jag tar utsidan upp emot bryggan, det är skymning. Solnedgången är vackrare än någonsin, kanske någon däruppe vill ge oss ett sista skådespel innan båten sjunker. Lite saltvatten stänks upp emot mitt ansikte, jag drar ut dropparna igenom håret.
Kapten står i dörröppningen, han ser att jag är tomhänt. Han läser av mitt kroppspråk att någonting står fel. Han ser att det inte endast är trötthet, han har sett detta förut.
- Martin...
- Ja.
- ... Kaptens tystnad ger alla ombord rysningar.
Jag ser hur kaptens ögon fuktas. Han visste att det var någonting vi glömde göra när vi blev fördömda till dödens triangel. Nu kom han på det.
- Är det.
- Ja, kaffet är slut. Jag säger det snabbt och skoningslöst, jag vågar inte ljuga för kapten.
Kapten går ut och ställer sig vid relingen, jag ställer mig bredvid. Vi ser båda ut emot en blodröd himmel. Jag känner hur saltkristallerna kryper in i mina sår jag erfarit på handflatorna. Jag känner hur arbetets sötma sprider sig i min kropp. Det svider till och kapten lägger sin hand på min axel.
- Hur länge kan du klara dig utan?
- För mig är det inte så farligt, jag kan gå i minst ett dygn till. Men hur ska det gå för de andra, de som varit till sjöss hela sina liv?
- Jag vet inte Martin. Jag vet faktiskt inte...
Jag ser hur kapten bearbetar den nya informationen, han är van att fatta beslut. Svåra beslut. Men vilket beslut han än fattar, vilka ord han än väljer. Så kommer det inte förändra faktumet att kaffet. Tagit slut.
Hur kommer livet ombord Bro Anton fortsätta? Se vilka effekter en sjöman utan kaffe får i nästa avsnitt på denna spännande följetång. Kommer båten sjunka, explodera? Och vilket beslut kommer kapten att fatta som kanske kan rädda situationen en aning?
Och vad blir matros Martins roll i det hela? Hur många fler än han kan hålla sig mer än två timmar utan kaffe?
Författaren bakom cmj.blogg.se kommer fortsätta skildra denna spännande historia. Livet ombord i Bro Anton går aldrig att förutses, livet för en sjöman är en livsstil få känner till...
Bro Anton
Det enda som gäller för den moderne sjömannen.
Var skönt att få skratta åt en bit text.
Jag har suttit med ett leende på läpparna de senaste fyra inläggen, kommer ta lärdom av denne mans skrift. Bli inte rädda för att det kanske ser ut att vara mycket text. Det finns en klar tanke bakom inläggen, jag imponeras av det enkla sarkastiska sättet att framhäva sin poäng.
Detta var precis vad jag behövde nu. Ska fortsätta läsa.
Va fan ska du på sjön och göra? - Varför lyssnade jag inte på Svante.
Här är två inlägg jag gillar.
BingoBongo
Konstiga lappar ombord Vol 4 Norge
Chocktillstånd...
Coolt att vissa läsare ändå hållt sig kvar. Jag vet inte om jag skulle gjort det efter att ha läst om denna hemsida.
Har tagit bort en 20-25 inlägg idag. Dem som undrat vem Martin egentligen är för någon ska inte lägga för stor vikt vid de första inläggen här. Låter mycket vara kvar ändå. Har inte gått igenom hela bloggen än...
Vätterns vatten är livsfarligt!
Signalerna går fram...
- Tjena brorsan! Läget?
- Vänta...
- Va?
- Ska bara läsa sista raden i en artikel.
- Okej. Är det hat emot en regering eller jorden kommer självdö imorgon?
- ... Tunga andetag.
- Hallå?
- Alltså, det är kört.
- Okej, innan du berättar någonting. Jag är lite nere just nu och behöver bli peppad på livet och min humor ige...
- VI KOMMER DÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!
- Okej, hörde du vad jag nyss sa?
- Du, alltså vet du vad dem häller för gift på vetefält och sånt skit i USA nu?
- Nej... alltså, jag tror inte jag vill ve...
- Lyssna här. Om man tar en deciliter koncentrerat gift. Häller det i Vättern och rör om. Sen dricker du ett enda glas. Då...
- Dör du?
- PRECIS!!! FATTA VA SJUKT!!
- Mmm... det var ju. Refreshing news.
- Vänta vänta, här är en till.
- Men du, vem fan räknar ut det där med Vättern?
- Vadå?
- Men alltså, hur orkar man göra en teori om att röra om hela Vättern med en gigantisk elvisp? Känns som mer tid läggs på den förklaringen än på att försöka få bort giftet.
- Det kvittar ju, fatta va giftigt!!
- Okej, det är giftigt. Men varför just Vättern?
- Meh, poängen är att vi dör ju!?
- Ja men det där med Vättern lät skitkonstigt. Räcker det inte med att säga att det är typ 11 på en påhittad 10 poängs giftskala, samtidigt som du har lite läskiga ljud i powerpoint presentationen?
- Oväsentligt, vi dör, jorden går under och det är "THE EVIL CORPORATIONS" som gör det. Jag vet att brorsan gör citationstecken i luften här.
- Jaja, alltså jag är fan nere. Jag behöver peppas inför livet li...
- HERREGUD!
- Hör du vad jag säger?
- VET DU HUR MYCKET GIFT DET ÄR I HÅRSPRAY?!
- Okej, jag ger upp, jorden kommer självdö inom 10 år.
- Ja, precis.
Brorsan måste alltid få bekräftat att jag i alla fall är lite intresserad av jordens undergång. Innan dess kan ej en riktig diskussion föras.
- Och allt är USA´s fel.
- Och?
- Jag varnar folk dagligen om aspartam.
- Och?
- Om man häller gift i Sveriges näststörsta sjö, vispar runt skiten, sedan dricker det. Då dör man.
- Och?
- Hårspray är livsfarligt.
- Vad gör hårspray?
- Gör huvudet till plast.
- Close enough. Vad var det du ville egentligen?
Biologisk krigsföring, en plastmugg skickas ner i en fallskärm i Vättern. Därefter kör man sakta fram och tillbaka med helikoptrar halvt under ytan. Sen hoppas man på att motståndarna dricker vattnet. Vilket äg.
En sjömans videoblogg, påmönstring.
Uppgivenhet i Cardiff...
Ingen inspiration för att skriva roliga historier. Mina nya videoklipp har kommit fram till brorsan och ska snart upp här. På Aftonbladet har brorsan lyckats få upp fiskeresan. Det krånglar för tillfället med att få upp klippen på Aftonbladet. Håller på att mailar med dem om det.
Det kanske är så att jag måste redigera om några klipp och sedan posta hem igen. Vill verkligen inte det, vill att de ska få vara som de redan är. Varför krånglar alltid mina klipp för? Snarkvarning...
En länk till fiskereseklippet på Aftonbladet.
Chevrons cisterner, top knotch.
Hmm, senaste beskedet var att de inte kommer kunna få plats med våran nästa last.
Sammanfattar min blogg.
Sedan har min första skiva kommit hem till brorsan, snart kommer de upp på aftonbladet. Ska bli spännande och se vad som kommer hända där.
Sen kunde jag inte hjälpa att le när jag ser en gammal text. Min framtidsanalys var ganska så träffsäker...
Klicka på texten undertill, eller bilden, för att komma dit.
Sitter och väntar på ett skådespel...
Jag sitter och ser ut emot PV-ventilerna ifrån min hytt. Jag väntar på ett skådespel...
Vi har i dagarna just fått en ny överstyrman, han har aldrig varit här ombord förut. Igårkväll kom han fram till mig klockan 23 på kvällen.
- Fan, jag har varit igång sen klockan halv sex imorse.
- 05 30 till 23 00?! Men vem satt på bryggan då, för du var inte där i alla fall?
- De andra två styrmännen går 6 om 6 så jag kan vara på däck.
Alltså, förutom då supertrötta överstyrman. Så har vi de andra två styrmännen som jobbat sex timmar var, den ena av dem gick av vid 04. Då kommer man till sängs, 04 20? Sen blev han purrad igen klockan 07 30. Härligt va? Vi ska bara göra en monsterförtöjning med slussning och bogserbåt. Allting tog ungefär tre timmar.
Ska vi nu också nämna matrosen som gick och lade sig vid samma tid, ca 04 20. Han var lika pigg som sin styrman när han kom ut på däck.
Förtöjningar är en av de farligaste operationerna vi gör ombord. Folk har endast DÖTT medans de gör det!! Varför inte göra det då med enbart tre timmars sömn i kroppen? Denna gången kunde det också verkligen hänt någonting, jag såg händer som nästan klämdes sönder...
12-4 styrman går då in för att sova i 20-30 min. Men inte innan jag gick in och skrek lite i lastkontrollen för att de inte visste vilka rutiner vi har ombord. Så den fick gå därifrån ett halvt avklarat gräl.
Dessutom är denna styrman också helt ny ombord. Han är heller inte ens svensk, så att se mig som är under honom i hierarkin fullständigt vägra hans order och sedan gå direkt till högre instanser, på svenska. Kan inte vara roligt med så lite sömn i kroppen.
Jag vet inte heller vilka kulturkrockar vi just gick in i heller. Jag vet inte hur det fungerar där han kommer ifrån, har ingen info om det. Rumäninen är landet ifråga.
Sedan så ska vi bara börja lossa. Jag läste en gång att 90% av alla olyckor som sker under operationer till kaj sker när det är lossas. Och sedan har vi bara den andra faktorn som är i stort sätt med i alla olyckor. Trötthet.
Så varför låter vi inte den nya supertrötta, och säkert irriterade, 12-4 styrmannen. Som nu går på sin vakt, starta lossningen tillsammans med den nya, också väldigt trötta, överstyrmannen. Jag tänkte då gå in och klara upp grälet, men situationen var minst sagt koncentrerad, så jag lät bli.
Jag ifrågasätter det vi gör, detta är absolut inte första gången det här sker till sjöss. Heller inte här ombord, vi har fastnat i dödens triangel, vilket innebär att det är endast en tidsfråga till nästa gång. Sen även om de säger att de orkar, jag ser att ni är trötta. Det är lätt att övertyga sig själv i stunden, men sen också fullständigt däcka i kojen och komma på hur trött man faktiskt är.
Rederier snackar om att vara ledande på deras grej. Varför inte säga nej till trötthet? Det hade varit revolutionerande idag, folk hade vallfärdat till det rederiet. Vi har fått utskick här ombord där det står att vi ska få extra styrmän när vi vet att det kommer bli mycket jobb.
Men ja, typ nu. Är det mycket. Vart är den där nya styrmannen? Det argumentet försvann väl då lika fort som det kom. Eller?
Och vem ska man klaga hos? Facket? Facket som en gång ljög mig rätt i örat på telefon, och som jag vi tre olika tillfällen skickat väldigt enkla frågor till via mail.
Utan svar.
Detta är ett annat inlägg kära Seko Sjöfolk. Jag är med er, det är jag. Men ni har svikit mig fyra ggr redan. Hoppas på svar nästa gång jag frågar om någonting.
Att jobba till sjöss skulle kunna vara så mycket bättre, och det hade inte ens behöva vara dyrt. Jag kan fortsätta, jag kommer fortsätta skriva så här. Sen kan jag säga en annan sak, under tiden som jag skrivit på denna blogg har jag vid flera tillfällen fått höra.
- Martin, tänk om du faktiskt skrev om sanningen om vad som händer ombord? Då jävlar hade det blivit liv i luckan.
Och precis efter detta sagts, då skrikskrattar alla i rummet. Folk blir helt röda i ansiktet, någon sätter kaffet i halsen och behöver en heimlich manöver för att kunna klara av skrattanfallet. Jag står tyst och tänker.
- Ja, det är ju sant faktiskt...
Så just nu så sitter jag och ser ut över tankdäck, på PV-ventilerna, jag ser en mycket trött matros nicka till, föreställer mig scenen nere i lastkontrollrummet. Jag väntar på att kunna få säga.
- Haha, kolla! Det där har jag sett någon annanstans. Hmm, vart var det nu? Jag vet! En gejser på Nya Zeeland! Vilket fantastiskt skådespel!
I just love the smell of diesel in the morning...
En gammal pärla...
Denna händelse historien förklarar skapade resan till vad den blev. Nej, nu blir jag nostalgisk. Klicka på bilden för lite rolig läsning.
Sen ehh, jag har fortfarande frågor om att jag ska skriva vart jag är med båten och så. Med vemod pillar jag ner det här.
Vi ska gå ifrån Pembroke, hur det nu stavas och hur nu mycket jag ens bryr mig, tidigt på morgonen. Det vankas ankring en liten stund, sen in mot Cardiff. Vi har en massa last i båten, stinker fan. Fyra olika sorter tydligen. Mitt engagemang sjunker för varje sekund jag försöker sätta mig in i laster och resor. Finns det något mer tråkigt?
Nej, klicka på bilden och skratta istället!
The Broström Family Brand Websense Sailors!
Jag är själv fortfarande skärrad efter gårdagens besked ifrån kapten. Han hade kallat till sig möte för att annonsera ett meddelande ifrån kontoret. Alla sitter inne i dagrummet, det är helt knäpptyst och till slut hör man en sång börjar spelas uppifrån trapphuset.
Det är tragisk stråkmusik, kapten har alltså dåliga besked idag. Händer knyts, grimascher av olust syns på sjömännens kargade ansikten. Kapten kliver in i dagrummet och den tragiska stråkmusiken fyller rummet.
Stereon ställs på golvet, ett papper vecklas sakta ut utav chefen.
- Ehem. Stämningen är minst sagt nervös...
- Jag har i handen ett meddelande ifrån kontoret angående våra framtida resor.
- Vi har i alla år fått ganska hyffsade resor som ni vet. Alla andra båtar i rederiet har dragit stora lass med de sämre resorna.
- Bro Axel? En matros som varit med i gemet ett tag yttrar sig.
- Ja, den båten tillexempel.
Det känns precis som om en kallrygg viner igenom rummet. Håren reser sig på våra armar, alla fruktar det värsta. Kapten fortsätter tala.
- Jag har nu i handen de nästa bekräftade resorna för Bro Anton.
Vi vet nästan redan vad som kommer ske, jag ser en tår rinna nerför Papa Bears (andre maskinisten) ansikte. Lasse the man sitter fortfarande lugnt på sin plats. Lasse the man ska snart mönstra av, men någon gång kommer han ju komma tillbaka såklart.
- Våran nästa resa är... PEMBROKE-CARDIFF!
Lasse är den som först brister.
- NEJ! JAG VÄGRAR! Jag springer fram till Lasse som kastar ifrån sig sin kaffekopp och ställer sig upp!
- Vänta Lasse, han är inte färdig än. Vi kanske klarar oss ändå. Lägger min hand på hans axel för att lugna denna jätte.
- NEJ! Martin du är för ung för att förstå, detta rederi har fördömt oss. Vi kommer fastna i...
- SÄG DET INTE LASSE! Matros Ronny skriker åt Lasse att inte yttra orden. Låt nu kapten tala färdigt.
- Tack Ronny. Men tyvärr så är nästa resa...
- TYST! SPARA OSS SMÄRTAN KAPTEN! Lassiminators skånska ekar långt upp i trapphuset. SÄG DET ISTÄLLET BARA! HAR REDERIET FÖRDÖMT OSS?! Lasses händer gör mycket bestämda rörelser samtidigt som han talar, detta är man med stor pondus.
- ... Kaptens ögon fuktas. Vi ser att han förbereder sig för några väl valda.
- Mina kära skeppskamrater, vi har nu seglat ihop under en mycket lång tid. Vi har klarat av tankrengöringar, brandlarm och vi minns alla den gången vi var tvungna att avstå en kafferast pga lite extra arbete. Men jag ber er nu ännu en gång att bita ihop, vi kommer klara det här. Ja... vi har nu officiellt fått hur många resor som helst emellan Pembroke-Cardiff.
- Vi är fast i dödens triangel...
Ett vrål börjar byggas upp, ett vrål som ekar ut över hela Nordsjön. Det är nu vrålet ifrån Bro Anton som ekar ute på haven. Bro Anton har nu axlat den absolut tyngsta traden som existerar där ute.
Stråkmusiken dämpas av vrål och gråtljud. Alla vet precis vad detta innebär, vi har alla hört skräckhistorierna ifrån andra båtar som fastnat där. Hur besättningar fullständigt körts helt slut.
Hur ska detta fortsätta? Kommer Bro Antons besättning kunna axla den absolut tyngsta traden i världen? Hur länge orkar vi segla i dödens triangel?
Följ den spännande fortsättningen här på cmj.blogg.se, författaren ska på de få lediga timmarna han har försöka skildra denna nu ännu hårdare miljö. Det kommer vara fler tankrengöringar än någonsin, pulsen kommer öka till max och när tröttheten sätter in kommer bråken lösa av varandra.
Om ni trodde livet till sjöss redan var hårt. Vänta nu bara och se hur hårt sjömän faktiskt kan arbeta. Nu är det inte heller vilka sjömän som helst, vi är The Broström Family Brand Websense Sailors!
Nu är det slut med stunder som dessa.
Aftonbladet tog kontakt med mig!
De ville också att jag lägger upp några av mina tidigare klipp.
Detta har jag meddelat alla ombord och reaktionerna är att det verkar vara en kul grej givetvis. Igår matade jag Lasse med ett Singoalla kex tillexempel. Mycket lyckat!
Så mitt nästa videoblogg avsnitt är postat hem till brorsan nu, det handlar om själva påmönstringen, ingenting ombord ännu. Men jag har redan filmat några av sjömännen ombord och kommer få till en riktigt schysst tredje del.
Aftonbladet skall också intervjua mig har de sagt via den mailkontakt vi haft. Antingen via mail eller telefon. Detta kommer ske om några veckor då jag också lagt upp några klipp. Givetvis kommer jag nämna att Broströms tog upp mig och mina klipp på deras befälsmöte.
Så nu hoppas jag att intresset för att se livet ombord är stort.
Jag önskar mig själv lycka till, gör hårdrockstecknet och fortsätter jobba.
Varvar ner.
Jobbar på mina videoblogg avsnitt för fullt just nu. Detta kommer synas här inom sin tid. Stämningen ombord är väldigt bra, visade några av mina klipp för folk ombord. Lyckades locka till skratt som fick mig att le.
Har också ägnat tid åt att diskutera med den person som varit ombord längst. Jag tycker det är intressant att se vad dessa människor har kommit fram till under en längre turn. Speciellt i denna trad där vi har så korta hamnuppehåll.
Försöker maximera min tid åt konstruktiva saker, har så mycket kreativitet i kroppen så det känns olustigt att gå på vakten igen. Givetvis hade jag detta under min tid hemma också, men värdet av gott umgänge är en investering i ditt välbefinnade ombord. Ett välbefinnande jag tycker är lite svårare att finna nu när jag också ifrågasätter ifall jag verkligen ska fortsätta med detta.
Det är otroligt egentligen hur du faktiskt fullt ut kan bygga hela din tillvaro på endast minnen. Någonting jag ständigt påminner mig om när jag är hemma och skapar den sinnestillvaro jag kommer ha ombord.
Mina fina vilda kameler!
Kör du i tuttfart eller inte?
Klicka här för att komma till youtube sidan där du kan se det i högre kvalité.
Tuttfart... den optimala farten.
Ombord igen.
Har filmat påmönstringen, ska klippa ihop det till nästa vlogg-inlägg. Den innehåller höjdpunkter som agenter som pratar obegriplig skottska samtidigt jag får en guidad tur uppe i bergen. Han såg att jag filmade hela tiden...
Vi ligger i Finnart utanför Glasgow nu och nästa hamn är Belfast.
Ventilbild. Lastar med två slangar idag.
Vart är nu och vart är sen?
Så här ser det ut i inboxen på mailen. Kul att flyga hem 0555 Joel. Men hem är ju alltid hem, tror inte du klagar.
OnSigner
Booking ref. ?????
1.JOHANSSON/MARTIN MR
2 KL1132 E 15JUL 2 CPH-AMS HK1 2 1725 1855
3 KL1481 E 15JUL 2 AMS-GLA HK1 2105 2140
OffSigner
Booking ref. ?????
1.WETTERBERG/JOEL MR
2 KL1470 E 16JUL 3 GLA-AMS HK1 M 0555 0840
3 KL1155 E 16JUL 3 AMS-GOT HK1 1000 1130
All e-tickets.
Pls escort crew to/from AMV/GLA airport.
Så här kommer mina framtida videobloggar se ut.
Jag har nu gjort vad jag kallar är en videoblogg. En lite mer riktig videoblogg. Jag gör det för att jag vill bli snabb på att redigera klipp liknandes detta.
Jag gör det för att jag kommer ta med mig datorn till Asien, och jag vill dokumentera resan genom video. Jag kommer försöka få mera regelbundhet på klipp som dessa. Vad tycker ni om klippet? Ni som jag träffat under sommaren känner igen det mycket mer givetvis.
Jag ville göra ett litet klipp för att säga hej då. Jag har inte hunnit säga ett riktigt adjö till alla jag skulle vilja ännu. Vissa av er kommer jag inte träffa på över 8-9 månader nu. Kram på er alla ni, ni vet vilka ni är.
Min bungyjump film!
Nu har jag äntligen filmen om det också. Jag ryser lika mycket för varje gång jag ser det, känslan är helt obeskrivligt underbar.
Skräck blandat med höga förväntningar. Eufori kombinerat med den största adrenalinkicken i mitt liv.
OBS! Om man dubbelklickar på själva youtube skärmen. Då kommer man till youtube där man kan välja att se den i högre kvalité! Det gäller för de flesta klipp som läggs upp på bloggar. Klicka även här för att komma dit, klicka sedan på 'watch in higher quality'.
Queenstown, Nya Zeeland. 8,5 sek fritt fall. 134 meter, sen upp igen.
Vart är nu och vart är sen?
Igår så tog jag mig ifrån Linköping ner till min far för att packa min väska. Jag är nu stand by för att åka ut på båten, har inte fått något besked ifrån Broströms om exakt när eller var detta ska ske. Har bara hört att det ska ske i början på denna vecka.
Så enligt Broströms sitter jag här med min väska stand by. Verkligheten är att jag sitter och laddar upp filmer på youtube, pillar mig i naveln och dricker kaffe. Och nej, jag har inte packat väskan.
Kram på er!
Jag gillar hundar även fast de morrar åt mig ibland.
Ge dom kebabsåsen då!
Vi hade hemmafest igår. Det var grymt roligt, tack alla för en fin kväll. Klockan lite senare på kvällen så upptäckte vi att en av oss var faktiskt nykter. Och efter att låtit han få bevisa det genom nykterhetstest som de gör i TV-serien Cops så körde vi ner på stan.
Vi skulle ha pizza. Jag och Tedde, vi skulle inte bara ha pizza vi skulle ha kebabsås också. Men vi har en gång lurat den här pizzerian på kebabsås genom att ha slagit våra kloka hjärnor ihop. Ikväll skulle vi göra om det.
Vi kliver in på Five Tastes eller vad stället heter i Linkan nu igen. Det är överfullt, vi börjar närma oss pizzaboysen och vi har övat in vad vi ska ha på den.
- Okej Martin. Du sköter snacket här.
- Ööhh, hemmafest.
- Ja, vi har varit på hemmafest. Kom igen nu, vad ska vi ha på?
- Musslor... ehh. Räkor.
- Bra bra. Vad mer?
- Champinjoner.
- NEJ! Färska champinjoner. Inget annat. Färska. Kan du säga det?
- Färska.
- Bra.
Det här är min vegankompis som talar. Han accepterar inget annat än färska champinjoner. Han har till och med bojkottat en pizzeria pga detta. Det var närmsta pizzerian till hemmet och de hade aldrig färska champinjoner. En dag så kom han in med en egen påse färska champinjoner och ville ha på sin pizza.
Pizzerian vägrade lägga på hans färska champinjoner. Så nu pågår det en fejd mellan min vegankompis och den pizzerian.
Vi kommer snart fram till pizzaboy 1. Vi ska inte ha kebabsås på här. Vi har ett mission att vi ska lura detta hjärngäng bakom glasrutan genom att först inte nämna kebabsås. Sen precis efter vi betalat. Då säger vi att vi också betalade för kebabsåsen.
Vad kan gå fel i denna genialiska plan?
- Ehh... Räkor.
- Bra Martin.
- Musslor.
- Ja... vad mer.
- NÄSTA! Pizzaboy tappar lusten för oss.
- NEJ NEJ! VI SKA HA EN GREJ TILL! Sådär Martin kom igen nu.
- Ehh... Fan.
- Cham... Kom igen nu.
- Champinjoner.
- Okej. Killen börjar plocka med grejerna.
- Färska!
- Vi har inga färska. Bara burk.
- Va? Meh, alltså?
- Men va fan vi tar vanliga väl?
- Halva.
- Va?
- Om vi ska dela pizza så ska det bara va på halva.
- Jaja. Bara champinjoner på halva pizzan. Lugnt eller?
- Javisst. NÄSTA!
Kön rör på sig, folk springer till toaletten för att obligatoriskt spontanhulka lite. Gärna så det ekar ut över allt hungrigt boskap utanför. Vi närmar oss kassan. Snart gäller det. Snar ska vi ba lura killarna på en kebabsås. Vi lägger upp planen igen.
- Okej. Fokus nu, vi ska ha gratis kebabsås. Skärpning nu. Folk gruffas, östgötskan vrålar runtikring oss.
- Precis som förra gången. Vi ba kräver skiten pekandes med hela armen emot pizzan.
- Ja just det, jo jag minns.
- Och Martin, ställ till med en scen ifall det inte fungerar. Du lyckas ju alltid med det, ikväll är det fan showtime.
Det har varit hemmafest, det är dags för fyllekäk. Vi hör en bondläpp bakom oss skryta om att idag kom det in en kille och köpte lösgodis för 200 spänn. Och... det är showtime.
- 69 kronor.
- Okej... Pokerfejset räcker fram sitt plastkort.
- Signera här.
- Okej... Min vegankompis står precis bakom. Beredd att hoppa in närsomhelst.
- Ja... Okej. NÄSTA!
- Vi ska ha kebabsås på också.
- Va?
- Jo, fan vi betalade för kebabsås också.
Nu vänder sig en kille som står och skär av lite kebabkött.
- NEJ JAG HÖRDE HUR DOM PRATADE FÖRUT! INGEN SÅS FÖR DOM DÄR TVÅ!!!!
- Martin. Fan, de synar oss. Dom har synat bluffen.
- Närå, jag fixar the shit.
Det som händer nu var som ett litet mirakel. Killarna bakom disken tror de har så mycket makt med sina pizzor ibland. Men ikväll... Ikväll hade folket fått nog på någe vis. Jag höjer min arm och säger att vi kräver kebabsås, killarna bakom disken fullständigt skriker tillbaka att de tänker inte ge oss såsen.
Jag står med armen rakt upp i vädret med fyra falafelgrabbar i nyllet. Röster höjs, pulsar maxas. Polisen tittar in för att se vad som händer, min vegankompis skriker showtime showtime och då händer det.
Folket går med mig. Folk i kön håller med oss, de ställer sig bakom mig och tar min sida. Vilket moment. Vilket uppror emot killarna som styr med fyllekäket.
Jag viker mig inte, killen som skar kebab fullständigt slungar sig fram till disken, kebabbitar flyger åt alla håll medan han förklarar hur han hörde hela våran plan. Jag vägrar vika mig, vi ska ha kebabsås och den ska fan va gratis.
Man hör hur flera fyllon i kön också vågar ta till hårda ord.
- MEN GE DOM SÅSEN FÖR FAN!!!
- JA! VA FAN GE GRABBARNA SÅSEN! KOM IGEN NU!
Allting är helt overkligt, jag tror det inte är sant. Hela min syn på Sverige håller på att förändras under dessa sekunder. Sverige ställer sig upp bakom mig och vägrar ta emot skiten ifrån auktoriteten bakom disken. Jag har nu fem stycken falafel killar framför mig, pizzor bränds vid i ungnen men ingen verkar bry sig om pizzorna längre.
Hela pizzerian fokuserar sig istället på mig och min vegankompis. It's beyond fyllekäk nu. It's big helt enkelt.
Mitt huvud klarnar till, fyllan försvinner och jag inser vad som håller på att ske. Jag ser hur Sveriges ungdomar faktiskt kan ta till ord, bara någon vågar ta till det första. Så jag gör någonting jag tror ingen gjort tidigare inne på det stället och kommit iväg med det.
Allting går som i slow motion, folk höjer röster emot killarna bakom disken. Alla sex pizzaboys står och fullständigt skriker emot folkmassan. Folkmassan skriker tillbaka, salivet bara yr fram på fronten.
Jag inser att jag måste greppa situationen, jag forcerar min kropp emot närmsta bord. Med ett vrål så kastar jag mig upp på ett bord, folk sitter och äter där men de är totalt bakom min kamp.
- TYSTNAD! Jag försöker få folket att lyssna.
- HÅLL KÄFTEN ALLIHOPA! Jag ser hur fronten börjar lugna sig, hur huvuden vänds emot mig istället.
- ÖJ! ÖJ KILLEN SKA TALA! Säger ett fyllo som precis kommit ifrån toaletten. Han torkar bort lite spya ifrån mungipan. ÖJ! FAN DÅ! LÅT HAN TALA VÄL!
Hela pizzerian tystnar. Jag får allas koncentration. Till och med polisen som hela tiden stod utanför sticker in huvudet, jag ser på de att de inte tänker brotta ner mig ifrån bordet. Jag har nu chansen, jag ser min chans att få ut mina ord till folket.
- MITT ÄLSKADE SVERIGE! Ett vrål av glädje ekar hela vägen ut på ågatan.
- IKVÄLL HAR JAG SKÅDAT NÅGONTING JAG ALDRIG TRODDE SKULLE SKE! Alla står helt tysta och ser upp på mig. Killen som bara skulle ha lite kebabsås.
- JAG STÅR FRAMFÖR ER MED EN STOLTHET JAG SKA FÖRSÖKA SÄTTA I ORD. JAG STÅR FRAMFÖR EN GRUPP MÄNNISKOR SOM VISAT MIG NÅGONTING JAG TRODDE VI FÖRLORAT.
Mitt tal till alla inne på pizzerian.
Jag har rest runt hela världen, jag har träffat människor ifrån alla möjliga olika sorters kulturer, ifrån olika bakrunder. Jag har sett hur de fattigaste människorna på jorden kämpar för att få mat för dagen. Jag har sett en värld så olik ifrån Sverige. Men det jag också har sett är hur den människan som har det sämst ställt, hur denne fortfarande kan le emot mig.
Trots denna misär så ler hon emot mig. Hon må vara fattig på materiella ting men ack så rik på någonting annat. Hon är rik på livet, på hoppet.
Varje gång jag kommer hem till mitt älskade land Sverige. FÖR JAG ÄLSKAR VERKLIGEN SVERIGE!!!!
Ytterligare ett vrål ekar ut på gatorna som nu fyllts runtikring pizzerian. Mobiltelefoner börjar filma mig, det som sker är inget annat än ett mirakel.
Varje gång jag kommer hem hit så måste jag fråga mig? Hur kommer det sig att vi som bor i ett så bra land, inte tar ställning för den lille personen på hörnet? Inte försöker åtminstone ge den ett leende, lite kärlek i form av kroppspråk och kanske till och med några väl valda ord?
Jag undrar varför vi inte gör det här?! Vi behöver inte handfast hjälpa alla vi ser som har det sämre, men vi kan i alla fall genom lite kärlek visa att vi faktiskt bryr oss! Om alla gjorde en liten handling av kärlek varje dag gentemot en främling, skulle vi inte ha det som vi har det idag!
Ikväll visade Sverige mig ett annat ansikte. Ni visade att ni faktiskt kan höja rösten för något ni tycker är fel.
TACK SVERIGE! TACK FÖR ATT NI VISADE INTE BARA FÖR MIG, UTAN ATT NI VISADE FÖR ER SJÄLVA ATT NI FAKTISKT KAN SÄGA NEJ! NEJ TILL ORÄTTVISOR FRAMFÖR ER!
- Men... försökte inte du typ. Lura till dig en kebabsås? Någon ifrån folkmassan.
JA! DET FÖRSÖKTE JAG! MEN DET VISSTE INTE ALLA BAKOM MIG, DE TRODDE ATT DET VAR NÅGONTING ANNAT SOM SKEDDE! OCH JAG TÄNKER NU BETALA FÖR MIN KEBABSÅS.
- Nej... Öh. Psst. Min vegankompis rycker mig i benet. Nej, det går ju skitbra. Värsta scenen. Kör lite till så snor jag kebabsåsen. Jag nickar till honom.
JAG TÄNKER INTE BETALA FÖR KEBABSÅSEN! JAG VÄLJER ISTÄLLET ATT ÄTA EN LITE SUNDARE PIZZA, UTAN EXTRA FETT!
Det blir tyst i några sekunder. Jag känner hur fyllan börjar snurra i huvudet igen. Jag står på ett bord mitt i den pulserande natten, fullständigt hela ågatan står framför mig, helt hänförda av vad som sker inne på pizzerian.
Då kommer det. En person långt ute på gatan börjar klappa sina händer. Han missar typ hälften av klappen för han är så full. Fler och fler börjar applådera, ja tillslut så jublar hela Linköping. Jag nickar till min vegankompis som mitt i allt jubel smiter ut bakom kassan och snor en kebabsås.
Jag tackar för mig, går ner för bordet. En av pizzagrabbarna kommer fram, han torkar sig i ansiktet, han är helt tårögd.
- Det var det mest omtumlande ögonblicket i mitt liv. Här... jag vill att du ska ha den här. Mannen räcker mig en kebabsås.
- Tack. Men jag kan inte ta emot den.
- TA DEN BARA! Han trycker den emot mig. Jag tar emot den. Min vegankompis står en bit bort, helt överlycklig över att vi nu har två kebabsåser.
Alla klappar mig på mina axlar och rygg när jag går emot mitt bord. Jag sätter mig ner.
- Shit fan det gick ju skitbra det där.
- Ja faktiskt. Värsta.
- Lite ägvarning på den där.
- Ja, det har du rätt i.
- Äg... Tar en tugga.
- Äg... Tar en tugga.
Jag bugar, bockar och blir nästan rörd till tårar.
Under dessa två dagar har jag fått två kommentarer som peppar väldigt mycket. Den första kom igårkväll på mailen.
Hej hej.
(Namn) heter jag och jag har precis börjat läsa din blogg. Sjukt bra grejer!
Jag är också matros, på M/T (Namn på tankfartyg).
Fan du börjar bli en kändis i sjövärlden har hört talas om dig på massa ställen.
Jag tycker du ska försöka fixa en stand up kväll på Rosenhill i Göteborg.
Kan bli riktigt grymt!
Låter personen här vara anonym nu för det kom via mailen och inte som officiell kommentar. Sen så har självaste Kilroy Travels varit inne och kommenterat. Biobiljetter? För ett skratt? Ni är väl bara för goa. Tack så mycket!
Inlägget: Flygbiljetter, it's a mystery.
Postat av: Camilla was here
Hej Cmj sjömannen!
Yo, KILROY kan sina grejer :-) och du bjöd oss på ett gott skratt med ditt inlägg så vi vill gärna ge dig ett par biobiljetter som tack!
Maila mig din adress (konfidentiellt naturligtvis!) så kommer de med posten! Ett annat sätt att tjäna på sin blogg...
Camilla Arneving
KILROY travels
Marknadschef
http://www.kilroytravels.se
Detta är ansiktet av äkta glädje!
Tjänar jag pengar på min blogg nu?
Så om du läser det här. Då fick jag nyss 50 öre.
Det är inte svårt att göra det jag gjorde. Jag följde instruktionerna ifrån detta inlägg.
Hemsidan heter Double.net och klickar du på länken under och registrerar din egna hemsida/blogg. Då får jag 50 spänn.
När jag har en källare, då ska den va inredd såhär.
Flygbiljetter, it's a mystery.
- Hmm... Klicka där. Klickar in på en flygstol sida.
- Nja... Dyrt. Klicka där då? Klickar igen.
- Nej, inte där heller. Mailar Kilroy och är lite jobbig.
Kilroy Travels är det enda resebolaget man kan ha en mailkonversation med faktiskt. Har typ skickat tio mail fram och tillbaka.
"Hej igen Kilroy i Linköping. Förlåt för att jag inte kom in till eran affär igår, jag gick och fika istället. Hur ser det ut på fronten i Bangkok?"
- Dom är kids i butiken, dom fattar 'The Lingo' om man säger så.
- Ohoj, svar på en minut. Mhmm... Okej. Tänker efter.
- Jag ringer istället.
Vi pratar lite och hon smattrar på sitt keybord. Hon är en duktig försäljare, det hör jag direkt. Hon tvekar liksom på rösten för varje biljett hon kollar in. Och på något konstigt sätt lyckas hon övertyga mig att biljetterna försvinner för varje sekund.
- Okej?
- Japp, nu försvann den. Nu måste du gå upp ett prisalternativ.
- Va? Men jag sitter här vid eran hemsida ju, där är det inte alls såhär högt?
- Den ligger efter min vettu, här är vi up to date. Oj, där försvann en till. Ska du ha en biljett eller?
Mina tankar börjar snurra, snart ska mamma komma och hämta mig, vi ska till Söderköping och äta glass.
- Är du kvar?
- Ja ja, ta det lugnt. Ehh, mamma och jag ska äta glass. Eller va? Nej förlåt, jag ska ba messa min resekompis.
- Okej okej, ta det lug... Eller vänta nu. Ba sladdrar till i hennes keyboard, jag fattar inte hur man lyckas trycka på så många tangenter samtidigt. Japp, där försvann en till.
- Va!? Fan då, ehh. Svetten börjar krypa på. Kommer vi verkligen iväg till Asien nu?
- Nej, nu ser jag inga biljetter förrän i november.
- Va? Men men.
- Oktober. Jag vet, jag har koll här. Då måste du upp en priskla...
- Va?! Men herregud försvinner det så snabbt?
- Ja, det är populärt resemål det här. Vi hade sju stycken imorse som var inne och ville dit.
Skitnervöst klickar jag in bokstäver på T-9 i mobilen.
Nils, hjälp, jag svettas min mor ska äta glass, Kilroy ba flippar. Biljett dyr, ehh. Jag stressad. En fisk.
- Okej, jag väntar på svar ifrån min resekompis.
- Det har jag inte tid med. Klick!
- Hallå? Hallå?
Fan fan fan fan, hon la på. Vad gör jag nu? Lägger mig ner i fosterställning och krampar?
Det ringer i telefonen.
- Hallå?! Kilroy? KÖP KÖP!!! Mitt kortnummer är... 973 4...
- Det är din mor.
- Va?! Kilroy? Biljett?
- Nej, vi ska åka nu. Söderköping.
- Va? Ehh, okej. Jag måste köpa en biljett? Nils blir besviken på mig?
- Martin, ta det lugnt.
- NEJ! DOM BLIR DYRARE FÖR VARJE SEKUND SOM TICKAR PÅ!!!! Klick!
Jag ringer Kilroy igen.
- Hallå! Hallå! Vart är affären i Linköping?
- Ja du, den ligger mitt i centrum.
- Va? Nej men alltså, försäljare, du vet. Ehh, biljetter är dyra.
- Jaha, du söker säkert Lynn.
- JA! JA!
- Du ska till Bangkok va?
- JA! KÖP KÖP! JAG HÅLLER I PLASTKORTET HÄR! ÄR INNE PÅ SWEDBANK OCH BA FYLLER PÅ HELA TIDEN!
- Jag får ett meddelande ifrån henne här och hon säger att du måste gå upp en priskl...
- JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! JAG SKITER I VAD DET KOSTAR! GE MIG EN BILJETT!
- Jag kopplar dig till henne direkt.
- Okej... Jag är inne på en träningssida samtidigt och räknar ut maxpulsen för någon i min ålder. Jag känner att det sviktar i huvudet om man säger så.
Något slags klickande ljud hörs, sen kommer Lynns röst igen.
- Oj, där försvann den visst.
- Va?! Igen! Jag pallar fan inte mer.Gå upp en prisklass då.
- Gjorde precis det.
- ... Det gör ont inom mig.
- Sådär ja.
- Va? Är det klart?
- Ja, då har ni en biljett till Bangkok bokad.
- Klart?
- Jajamen, jag mailar alla uppgifter till dig så får du kolla över dom själv. Klick!
Det känns som om jag precis gått ur en boxningsring. Gong gongen ekar fortfarande tungt i bakrunden. Kollar mailen och ser priset, jag mår illa. Råkar spontanspy lite i Musli paketet framför mig. Går ut till toaletten. Jag ser förjävlig ut, är svettig och luktar.
Det här var bland det jobbigaste jag någonsin gjort...
Min vegankompis fortsätter döda...
Klicka här för att komma till det inlägget.
Vi vaktade hans föräldrars hus medans dom var bortresta, en dag åkte vi hem till honom för att vattna lite blommor. Jag tror inte det finns någonting som skulle förbereda honom för denna skräckbild.
Killen utbildar sig alltså till biolog, han ska typ ha gröna fingrar ända ner på mikroskopsnivå. Men ja... Bilden säger ganska mycket.
Min kompis kliver in först i lägenheten, han skojar och skrattar men så fort han tar några steg in så stannar han upp, tystnar och vänder sig emot mig.
- Vad är det? Fortsätt på historien väl.
- FAAAAAN! Ja... han skrek så jag såg vad han åt till frukost.
- Meh, va är det nu då?
- ... Ögonen ser ut som Bambis små sorgsna pupiller.
- Meh, lägg av nu, va är det?
- Titta... Armen höjs sakta emot någonting bakom väggen.
- Är det nåt som du glömt ute och möglat eller?
- Det också...
Tar några kliv.
- GAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHA! Skrikskrattar åt min vän rakt i ansiktet. Ja, salivet ba sprutar rätt i fejset på han.
- Kolla den där du! Vi har just hittat ett fast föremål som är synonym till "ej frisk". Citationstecknena bara flyger fram.
- Sluta...
- Fy fan den här ju helt väck ju, kolla. Lyfter på några blommor och släpper ner dom. Lyfter en gång till och låter det lealöst falla ner igen.
- Sluta Martin.
KLICK! Kameran i högsta hugg!
- Bloggvarning! Det här är ju ett klockrent inlägg! Tomatplantan continues!
Min kompis sätter sig ned bredvid plantan.
- Det är fan helt otroligt egentligen. Jag fattar inte hur det här går till, jag försöker verkligen vara en naturens vän. Jag pluggar ju till biolog, jag ska ägna mitt liv åt natur o sånt. Och så händer det här.
- Ja ja, så farligt är det väl inte?
- Det är bara att allt det här bara löser av varandra nu.
- Vadå? Tomatplantan?
- Ja... först tomatplantan, sen är det här inte det enda som hänt idag.
- Vadå?
- Jag... Avbryter sig själv i orden.
- Vad är det? Blir nästan lite orolig för honom. Samtidigt som jag torkar bort mina skrattårar dårå.
- Imorse... Jag... Jag. Herregud det är så hemskt.
- Kläm fram det nu kompis. Klappar till honom på ryggen. Det är lugnt, du kan berätta allt för mig.
- Jag har dödat en snigel.
- Va?
- Ja, du hörde mig. Imorse. Jag dödade en snigel.
Biter mig i läppen, det är ett hysteriskt roligt tillfälle. Dock vill jag få ut all värdefull information innan det är försent.
- Berätta nu för farbror Martin. Det hjälper att öppna upp sig ibland.
- Det är ju inte så mycket att berätta. Jag skulle slänga lite rester i komposten, minns du att jag gic...
- Ja, imorse så gick du ut en stund. Avbryter taktiskt och fyller i hans mening. Allt för att visa vilken förstående kompis jag är.
- Ja, och när jag öppnade kompostluckan så satt det en snigel där. Jag sa, "Hej lilla snigel där!" och slängde ner resterna.
- Och sen mördade du sni...
- Sluta Martin, det är fan inte kul. Den var ju så liten och söt. Jag tänkte att han satt ju där innan luckan öppnades, då kan han la sitta där när jag stänger också.
- Och då... mörd...
- Sluta Martin. Det här är traumatiskt för mig att berätta.
- Jag förstår. Fortsätt.
- Sen så när jag skulle stänga igen luckan så liksom tappade jag den lite. Luckan liksom flög igen istället för att läggas ner.
- Då dog de..
- Alltså kan du lägga av? Försök sätta dig in i snigelns situation här va? Tänk att jag först kommer och är liksom 'Hej hej lilla söta du!' och så... Så.
- Så?
- Så bara. Herregud. Jag kan fortfarande höra hur det gnastrade till. Men liksom han måste ju tänkt att jag var en ond människa då ju!
- Jag tror inte han hann tänka riktigt.
- Det rann.
- Va?
- Det ba splatta till ju, sen rann liksom snigeln ner. Jag vågade inte öppna locket igen, jag kan inte ens se den där komposten längre.
Bambiögonen ser emot mig och jag ser hur dom börjar fuktas till. Min vän är ledsen.
- Mmm...
- Vad ska jag ta mig till? Min vegankompis hoppas på att jag kan rädda situationen med några tröstande ord.
- Ja du? Det här betyder ju bara en sak nu.
- Vadå? Vadå Martin? Hopp infinner sig om att hans vän kan ta bort endel av hans sorg med några väl valda.
Jag lägger min hand på min väns axel. Tar ett djupt andetag och ser honom i ögonen.
- Ja, då är du en mördare av djur nu också.
- JAG VEEEEET! Det är så jävla hemskt ju! Begreppet 'att gråta som ba fan' räcker inte här. Det min vän brister ut i är vad jag vill kalla för 'att sprutgråta'. Min vän sprutgråter och klappar sin lilla växt.
- VARFÖR FÖRTJÄNAR JAG ATT FÅ EXISTERA FÖR?
- Ja det kan man fråga sig. Gör allt i min makt för att hjälpa min väns sorg.
- JAG PLUGGAR JU TILL BIOLOG!!! BIOLOG FÖR FAN! MEN ÄNDÅ SÅ BARA DÖR ALLTING JAG RÖR!! Sprutgråter...
- Jo, eller nja. Jag skulle vilja mer lägga dig i kategorin mördare. Mördare av levande ting.
- Fan fan fan fan fan också... Glider ner ifrån stolen och kupar sin kropp till fosterställning.
- Shit den är riktigt riktigt död den här växten faktiskt. Ser lite fascinerande på växten, rycker av några blad och låter dom falla ner på min vän.
Sprutgråter...
Hur kommer Martins vän klara sig nu när Martin drar till sjöss? Vem ska kunna trösta honom på det viset bara en vän kan? Kommer min vegankompis gå över på att förstöra typ andras datorer som omväxling? Vad händer när han blir biolog? Kommer han bli den som forskar fram biologiska vapen istället för att låta växter froda?
Fortsätt följ denna spännande historia om Martins vegankompis kamp emot mördandet av levande ting.
Det här är en följetång producerad utav cmj.blogg.se och alla som ligger bakom. Alla en...
And I thought it would be funny to...
Det här är bland det mest genuina roliga jag sett på extremt länge. Detta är ett tips ifrån Janne.
Snart dags...
Snart dags att mönstra på igen då. Kan bli redan på lördag fick jag reda på idag. Ska vara ombord i 10 veckor för att sedan åka till Asien.
Längtar tills jag ska resa igen. Bara att slänga upp hemmet på ryggen igen och försvinna ut på nya äventyr!
Sportfiske i Mosjön
Vi är proffs, vi vet vad vi gör, vi är sportfiskare helt enkelt och vi har videon att bevisa det med. Innan denna dag så har vi läst på forum, vi förberedde med nya drag, slipade knivar och lagade finfin matsäck. Bara några få timmars sömn för vi var uppe hela natten innan och lekte datanördar.
Men efter första fisken så fylldes våra kroppar med endorfiner. Och dom räckte gott o väl långt in på natten.
Kan inte jag bara få svära lite.
Sen åt jag en sojakorv. Jag fortsatte sen att skriva, jag tänker. Varför inte spara texten och klickar på 'spara som utkast'.
Då hade mitt internet ballat ur en stund. Och inte gick det att klicka tillbaka heller.
Jag sparkade först sönder en lampa, sen dropkicka jag ett bord för att tillslut springa runt i kvarteret och kasta ägg på allas fönster.
Jag hatar datorer...
Jaja mamma...
Igår fiskade vi regnbågsforell tillexempel...
