Nationaldagen, bästa dagen i år.

Har äntligen fått träffa dom helt underbara flickorna Hanna och Elin igen. Träffade dom en gång i Australien, vi var bara ihop i 5 dagar. Men gud vilka historier vi lyckades skrapa ihop.

Jag ser fram emot att få känna av våran vänskap en hel livstid.

Hanna och Elin har helt hysteriskt roliga kompisar, jag blir sugen på att flytta till samma område faktiskt. Dialogerna vi hade var helt otroliga, det är sällan jag så ärligt går ner på knä och fullt ut skrikskrattar så som igår.

Sen fick jag beröm ifrån en annan Martin. Jag berättade med enorm inlevelse historien om dom 18 månaderna jag var 14. Direkt efter historien så sa han innerligt att jag skulle seriöst fundera på att prova stand up.

Martin, jag blev rörd av dina ord. Det var så ärligt och härligt att få höra.

Tog mig tillbaka till Linköping idag, flickorna har många dom vill träffa, I know the feeling so well.

Har ikväll väldigt mycket jag måste skriva, har talat in stand up på en diktafon jag nu ska lyssna av. Pratade för mig själv i bilen, vid rödljus tittade folk konstigt på mig.

Fick imorse också en idé till långfilm. Måste skrivas ner.

Lämnar ifrån mig några roliga bilder nu. Alltid uppskattat!

Denna bild är så klockren på så många vis. Stackars Mario, jag känner igen mig så mycket här. Bilden återspeglar livet vi alla lever ibland. Så fort man kliver ut igenom dörren måste man hoppa på små omöjliga plattor av svek, lögner, fördomar och förhoppningar innan man kan komma fram till... ytterligare ett rum, fyllt av precis samma sak. Dock bara lite svårare.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!