cmj's sjömansblogg

Ok, jag vet att Janne känner sig lite sårad när jag la den här kommentaren. Kolla nu bloggens namn och läs inlägget innan ni ger er på kommentaren.

Och förlåt Janne, jag erkänner att ditt jobb om köttfärsfusket var bra, och jag erkänner att det var genom denna blogg jag fick höra det...

En liten kommentar. Hoppas den är kvar...

Sen har jag inte frågat om lov för denna länkning. Hoppas hon tycker det är ok.

Ok... Först så började jag filma och göra en videoblogg på det viset. Såg ut som ett fån, så det gick inte. Sen så tänkte jag att, fan, jag filmar lite i vardagen väl.

Men att vara muppen som ser livet genom kameralinsen var heller inte min grej. Sen kom jag på bildserie iden... Fast först ville jag ha lite snack i bakrunden.

Och att höra sin egen röst, det vet ni själva hur det känns. Inget vidare. Sen så blev jag bara förbannad på skiten och gjorde klart något. Så, det blev så här...

This took forever and ever. Men jag lyckades få brorsan att garva iallafall!

Nu måste jag fan packa. Ja, jag kommer Floda.

Ok, då var jag tillbaka i Hult, Småland igen. Dagarna i Linköping susade förbi lika snabbt som en chartervecka på Cypern och imorse fick jag beskedet. Min arbetsgivare ringde och sa att en av matroserna hade en familjemedlem som blivit akut sjuk.


Tillbaka på landet...

Hon frågade då ifall jag kan mönstra på nu på lördag istället. Jag var inställd på den 6 april, men jag behöver pengar och kände att jag inte ville ställa till det för den jag ska lösa av. Sen så kan man ställa sig frågan.

Går det att ha äventyr i Sverige?

Troligtvis så kommer Kalle the motorman plocka upp mig i Nässjö, sen ska vi ta oss till Simrishamn. Det ligger långt nere i landet. För att då hoppa på en liten fiskebåt som ska ta oss till den dora dora båten Bro Anton. Det kan bli kul! Ska ta mycket kort.

Så nu är det bara att börja packa inför en ny etapp i livet.

Just det... då kanske vi ska till Ryssland. Det blir fyrdubbla underställ och bananfodral för Sebastian. Rusia är ungefär 3 cm kallt. Tillbaka till verkligheten.

Varför kan jag inte bara få leka hela tin för?

Sitter på universitet i Linköping. Snart en form av sketch eller vad det är klart hoppas jag. Dyker upp en massa småavbrott hela tiden dock.

Imorgon ska jag till Arlanda för att hämta Teddes flickvän och FAN för den som gör det halt på vägen. Efter det så bär det snart av till Hult, småland, för läkarundersökning och förberedning inför sjölivet.

Det där med deadline är ju ba att glömma. Deadline kanske kan sättas när jag iallafall vet hur grejerna fungerar, samt inte glömmer alla små sladdar jag behöver överallt.

Men men, det är på g.

Ja, mitt liv är en enda lekstuga. Jag sover fortfarande på en bäddsoffa hemma hos Tedde, det enda lilla konstruktiva arbetet som skett är, att jag äntligen fått igång några program på datorn och...

Så minimerade jag mina chanser på ett kvart i tre ragg genom att spilla vatten över hela penisarean.

Men jag och Tedde lyckades ändå göra ett äg emot Mr Mustafa som gjorde våran pizza. Vi lyckades scama till oss kebabsås... fast vi inte betalt för det. Vilket äg. Vilket äg.

Idag så länner jag mig kreativ iallafall och ska fan göra en Olof sketch. Så är det bara. Deadline är midnatt ikväll och för fan förvänta inget av bra kvalite.

Måste bara ta en dusch först. Jag luktar ungkarl. Jo just det! Har nog fixat boende i Linköping över sommaren. Typ. Inte riktigt bekräftat än men jag träffade min älsklingslinda på krogen och dom kanske hade någe.

Eller som en kompis kompis till mig sa till en annan kompis vars pappa är helt förlamad i kroppen.

- Alltså din farsa ä så jäla laaaaaaaame!

Lite andra goa bilder ifrån helgen. Australien hatten hänger givetvis med! Så där ja, nu ska här fan filmas.

Ok, Anna har startat en blogg jag tror kommer bli en hit. Gästbloggen. Ok, den heter visst dina ord. Klicka på låten längst ner. Soft som fan!

Japp, påsk o allt. Sitter fortfarande i Linköping och snyltar en bäddsoffa av min goda vän Theodor. Letar efter något ställe att bo i nu faktiskt. Tänkte hyra in mig i ett rum i sommar, sen vetifan vad som händer. Någon som har ett rum över? Me pay money for it.

Den som inte vill leva ett normalt liv ska inte heller behöva få göra det! Shoo!

Har ju då dator, kamera och fantasi nu. Dags att börja arbeta... eller?

Igår så blev det lite gjort, satt faktiskt på universitetet och försökte lägga in alla dom där gratisprogrammen man hittar på internet. Det gick la sådär... Började fundera på hur datorfan skulle sett ut med en gaffel rätt igenom skärmen.

Och så humor ja? Fick en sketch nästan helt inskriven på datorn. Måste hitta fler ensamma timmar. Eller vänta? Jag jobbar ju på båt. Vad härligt.

Sen blev det pannkakor. Jag utmanade mig själv som vanligt och skapade en liten pannkaksfabrik inne i köket. Tills jag fråga Tedde vart elvispen är. Då sa han att den ligger i lådan.

En ungkarlsassistent.

En ungkarlassistent är en visp vars namn inte alla känner till men faktiskt stämmer. Sedan hatar jag givetvis denna apparat för den drivs av runkmuskeln, en muskel man tror används ganska ofta hos män, men som också helt plötsligt kan krampa ihop och ge en smärta som liknar den som ägg får när det ligger i en mikrovågsugn.

Det är därför män skaffar personal för sånt.

Och vad säger man nu om föregående stycke? Sluta skaka på huvudet i oförstånd...

Nu inväntar jag brorsan, vi ska till systemet och köpa bärs, sen till mormor för att äta påskägg och ikväll ska vi ut.

Sådär ja då köpte jag en dator igår. Köpte den på samma ställe där Mattias fingrade över error skärmen... Har kvar datorn dock, vet inte vad jag ska göra med den. Är ju inte arg på den, så att doppa den i ett syrabad är inte aktuellt.

Även fast jag gjorde det med en gammal mobil faktiskt.

Ringde och beställde tid hos en läkare nu också. Intyg för sjöfolk ska inkasseras, alltid lika intressant att göra dom. Dom brukar kolla hörseln genom att sitta och viska ca 2 meter framför dig. Och ibland så får läkaren storhetskomplex...

- Oookej, nu ska vi kolla hörsel. Rullar bak rummet med kontorsstolen.
- Nu ska jag säga siffror, sen ska du upprepa dom.
- Hur vet du vilken decibel du ligger på?
- Det vet jag inte.
- Ok. Låter konstigt det här testet.
- Du... Vill du ha ett intyg eller?
- Jaja, kör igå...
- tre.. Säger läkarn och ser ut som Dr Snuggles.
- Ok, allts..
- FEL! Och... DÄR! så fick jag hans saliv i fejset.
- Men jag ha..
- FEL IGEN! Aj aj, det här blir inte bra. Dr Snuggles blir helt till sig av lycka!
- Meh! Fan då. Kör igen.
- Nja.... Missa ganska rejält där ett tag. Vet inte om jag kan godkänna dig här.
- Detta handlar om jag kommer få jobba eller inte fattar du väl. Godkänn skit..
- femtiosex!
- Hallå, du mumlar ju.
- FEL! App app app, detta blir inte alls bra Martin. Dr Snuggles viftar med bläckpennan i vädret.
- Du... as, kör igen.
- åttatusentrehundrafyrtiosju!
- Men för i helevete!
- FEL IGEN! AAAAAAAAND YOUR OUT! Aset ställer sig upp och ba börjar lira luftgitarr framför mig.
- Du... skit ner dig va.
- Säger han som banga ba! Haha, inga båtar för dig lilla... SAILORBOY! Nu sätter han sina händer i fickorna och leker som att han har en pistol där.
- PAOW! Bangamannen ba. Ute hela vägen!

Här sliter jag upp en egen bläckpenna och kryssar i godkändrutan själv. Grejen är att läkare i detta landet har inte dessa blanketter själva, utan vi får ibland beställa dom av sjöfartsverekt. Och då har man ju bara ett ex i rummet. Alltså en godkänd ruta kan inte suddas ut. Och... det är äg.

Dr Snuggles föser sig sakta framåt emot pappret.

- Så. Bra nu är jag godkänd på den. Då går vi vidare.
- Snorunge.
- Du din jävla svettlök, kör nästa punkt nu.
- Ok, hehe... Ja, ett färgblindtest! Nu jävlar!

Så här kan det gå till.

Typ... =)

Igår så gjorde jag mitt sista försök till att rädda min dator. Min älskade lilla Benjamin... Vad många fina stuner vi haft ihop. Jag Låter dig nu vila tryggt i en experts händer.

Tänkte jag när jag ringde brorsans kompis Mathias och sa att vi skulle träffas. Mathias hade inte mitt nummer sedan innan och när det nu finns fler än en Martin i Sverige så blev han lite nervös.

Jag uppfattade hans tystnad och oro över att någon ifrån gay.se faktiskt hittat honom. Jag var nära på att köra vidare på den och säga.

- Jag tar med mig barnoljan, så slipper du den här gången. (Men... Min dators öde hänger på denna man. Så jag lät bli.)

Jag körde till hans jobb. Flaschigt som ba fan vid Mjärdevis Science Park i Linköping. Gick in i det feta Motorola huset och kom till datamärkets HP s lilla kontor.

Folk tittade jääävligt snett på min Dell jag hade under armen. Någon gjorde små hädande kors med fingrarna emot den. Jag började småspringa lite efter Mathias och hans skägg. (Så internt det bara kan bli... =)

Hur vet man att man kommit in i ett rum fullt med dataexperter då? Först en helvetes massa datorer som alla inte bara har en skärm utan TRE stycken sammanlänkade med varandra och också givetvis en ehh...

Vi satte på Benjamin. Mathias började direkt göra betryggande läten som:

- Hmm... Oj då! Och pekar på allt flimmer och konstiga färgklickar.
- Detta ser inte bra ut... Tar sig på hakan. (Den rörelsen är värst, ett oroande gnugg på hakan kan nog fan t om få självaste Maud Olofsson att bli tyst!)
- Nej så här ska det verkligen inte vara. Nu ba smetar han handen över hela skärmen och hittar indikationer på fel.

Här har jag givetvis en miljon frågor men begränsar mig till enkla elementära ord som Vadå! Nej säg inte så! Och, du ehh har du räknat ihop alla kalorier pyramiden faktiskt innehållit? Hehe... äg.

Tillslut fick Mathias in några drivrutiner på datorn. Och efter en hieroglyfisk förklaring på dataspråk för mig om vad som kan hända och inte hända nu, så startar vi om datorn.

Vi satte på Benjamin en andra gång och han blev helt svart. Mathias och jag gjorde ba knöt näven båda två av vällust. Mathias gnuggade handen emot den burriga hakan ytterligare en gång och ville pröva något annat.

Här är resultaten...

Mathias pekar på alla konstiga krumelurer, vänder sig emot mig med en sorgsen blick. Blicken sa allt vad jag inte förstod som kom ut ur hans mun. Jag stirrade på Mathias blick och iaf försökte förstå hans förklaringar om vad som kan ha hänt, jag fattade fortfarande ingenting...

Tillsut så förstod Mathias att jag inte fattade någonting och förklarade i termer han visste jag skulle förstå. Han pekade på datorn och tillsammans med en handsignal som att han skar halsen av sig själv sa han:

- Kaaapuutt... Den ääär trrrassiig. Ej fungerande daaaatooor, du måste köpa en nyyy...

Jag fatta fortfarande ingenting och bad han förklara lite mer:

- Martin hallå! Viftar med handen framför mina glansiga ögon.
- Du har ollat den en gång för mycket så Benjamin lackat och gjort ett äg emot dig.

Äntligen så satte han saker i klartext! Ok, jag accepterar nu detta och ska köpa en ny idag. Det får kosta vad det vill, jag ska ha en dator som jag kan redigera sketcher med. Så är det bara!

Har inte haft någe internet över helgen. Det har känts lite konstigt faktiskt, fick det bekräftat av Tedde, han jag ska ägna nästa vecka med.

- Tjeeeeeeeena Märta!
- Tjena kompis, fan det var inte igår!
- Haha, fan va skoj!

Tjötvarning ett tag.

- Va gör du?
- Ute och går en promenad. Suger i mig frisk luft, det tar stopp halvvägs i näsgången. Fan att vara snuvig.
- Vadå själv eller?
- Hehe, ja... Jag har inget internet.
- Oj. Shit, va gör man då?
- Precis! Fan måste ju underhålla sig på någe vis. Tänkte slå världsrekord i stavgång iförd flip flops. Men det är fan för kallt!

Så ligger livet till. Vill börja med en videoblogg och förnedra mig lite på det viset också. Härligt! Ska ba kolla in några andra svenska vloggar -eller vad det kallas för?- först.

Oooookej... Knäcker fingrarna.

Jag börjar bli jävligt less på att vara snörvlig och seg. Olof entrade scenen i helgen framför kameran, han gjorde lite äg så som att döpa stativet till Jonas och kameran heter nu Lars.

Tyvärr så är min röst inte alls av den kaliber jag vill ha, så allt blev skit. (Förutom med 'helium' funktionen i redigeringsprogrammet!)

Har lärt mig mitt nya redigeringsprogram ganska hyfsat, det är riktigt klockrent, tack brorsan. Men min dator fungerar ju inte än. Har lekt lite på farsans dator, men det är inte alls kul att jämt o ständigt behöva använda andras grejer.

Som tur är har brorsan en kompis vars jobb innebär att han har titeln 'expert'. På... datorer och marshmallows. Faktiskt. Jag minns när han en gång hittade en pinne på typ över 1,5 meter när vi var små, sen ba maxa han skiten med marshmallows, elda på som pyromaner vi var och åt upp allihop, på tid.

Respekt...

Brorsan har gått och funderat på att köpa ett bord också, så vi drog till bolaget som gör äg mot allt o alla. Dagligen. Vi stackars svenskar heter inte bara Börje, Billy eller Benjamin. Våra namn är också direkta synonymer till en helvetes massa möbler...

- Det är fan förnedring... Juckar lite på en Malm säng.
- Vadå?  Imponeras över Antonius förvaringssystem. Så många hål, så mycket skit man kan få plats med. Wow!
- Alltså varför kunde inte Ingvar Kamprad bara hålla sig till namn som Vättern, Askfat och Blöja? Gör fettfläckar på spegeln Fräck.
- Hehe, äg.
- Mmm, faktiskt. Han är nog en av dom som gjort flest äg på Svenska namn. Och övriga världen ändå. Hehe, utomlands så tvingas alla engelsktalande, eller vilket språk dom nu har, att uttala våra svenska namn på möblerna.
- Fan va rätt. Snyter sig i gardinen.

Här vänder jag mig om och ser att nu har fan Kamprad gått över gränsen.

- Kolla... Knackar krille på axeln.
- Vadå? Flackar med blicken över barnvagnar, värmeljus på rea och IKEAs köttbullar som frenetiskt tuggas sönder av pensionärer och olyckliga par.
- Ok, jag kan gå med på att hela världen fingrar på en Billy när dom håller på att kolla in en möbel. Det är äg. Men detta... Vilket as. Tar några kliv närmre, välter ikull en unge för att komma fram.
- Vadå!? Brorsan ler lite åt ungen som visar Fuck You åt mig bakom ryggen och springer därifrån.
- Jag går fan ut och hämtar kameran, nu har han gått för långt. Folk måste öppna ögonen för fan! Vänder mig om och börjar gå ut.

Går då faktiskt EMOT! alla små blå pilar igenom hela IKEA för att ta sig ut. Folk vänder sig om helt chockade med tanken.

MEH! Man kan ju inte gå EMOT dom blå pilarna! Dom finns ju där för en anledning! Så man kan snurra bort sig totalt, bli spyfärdig av alla böggröna färger på barnavdelningen och sedan aldrig hitta ut igen!

Men nu har IKEA gått för långt. Jag var tyvärr tvungen att gå emot dom blå pilarna, även fast det är en oskriven regel. Dom har gjort ett äg för mycket...

Fan... Mobilen ringde imorse, bokstäverna GAESTJÖRRRT! blandas med ett härligt beat. Jag kliver upp ifrån en madrass och känner studsbollarna börja röra sig i huvudet.

Jag är sjuk.

Jag kommer ge all mitt förtroende till apotekets receptfria lista och sedan försöka glömma den där lilla tomten som försökte lura i mig en massa Rhubarb n Ginger. As...

Ok, det är ju ba att fortsätta på föregående här. Försöker 'landa' lite nu med det senaste dygnets erfarenheter. Brorsan tog ledigt så vi kunde hänga ihop, göttans ba.

Men men, på hostelet i Stockholm. Jag svävade fram till min lilla säng, jag hade fått numret tio. Bäddade till det lite, la mig ner och...

Poff, drömmarnas värld, rosa moln och ernhörningar hoppade omkring. Härligt.

Sen, tillbaka till verkligheten igen, eller bara lilla Sverige. Då så kommer personen in som ska sova i sängen ovanför mig. En man ifrån sydafrika i sällskap av en kvinna... En, prostituerad kvinna.

Ok, jag har la levt fan själv i vissa sovsalar, dom får la hålla på. Åh, men ja. Just nu? Jag som är så trött? Fast i en sovsal med 18 pers, vad kan man förvänta sig?

Grejen var ju då att kvinnan, när hon upptäckte att folk hyschade på dom, flippade totalt. Ingen i rummet var väl förvånad, förutom torsken såklart.

- Why? Why no sex?
- Is people here! Is public!

Kvinnan ville ta sig därifrån, mannen ville ha sina pengar tillbaka. Hon hoppade ner ifrån sängen och började gå, han sprang efter och brottade ner henne. Och jag satt där, i min tillvaro av Jet Lag och rosa små moln.

Under fyra månaders resa så har ingenting såhär allvarligt uppstått framför mig, min första natt i Sverige, ja då händer det grejer. Jag kliver upp ifrån sängen, där står också en israel i sin pyjamas helt skräckslagen.

Den sydafrikanska mannen lutar sig över kvinnan, och börjar misshandla henne. Jag sprang fram och greppade tag om sydafrikanen. Jag försökte se mig omkring i rummet. Vad för verklighet fanns kvar? Allting är så konstigt. Jag hade sovit tre timmar det senaste två dygnen.

Nu stod jag helt plötsligt mitt i en sovsal, i Stockholm, i enbart kalsonger och har en sprattlandes liten sydafrikan i min famn... Halleluja, min bild av våran huvudstad sköt just i höjden.

Jag tog mannen in till ett rum bredvid, då skulle han be om ursäkt och kramas tillbaka lite. Jag sa att han rör inte mig. Då - iförd ett par blå kamomönstrade kalsipper - så var ju jag givetvis en rasist...

Snark...

Kvinnan hade försvunnit, den här sydafrikanen verkade ha lugnat ner sig. Jag gick och lade mig.

Morgonen därpå så träffade jag lilla Anna. Anna, du är en verkligt genuint glad person, ditt leende smittar av sig till alla i din närhet. Fortsätt vara precis som du är, en stor kram ifrån mig!

Anna skrev om vårat möte. Det kan ni läsa om här, här och här. =)

Nu ska jag och brorsan till Linköping. Ska träffa folk och äntligen få köpt min kamera!

Ok... då var jag i Stockholm. Flyget hit ja...

I början gick allt bra, förutom att Nya Zeeland pressar än på 25 dollar i flygskatt, sådär lägligt, helt oförberett. Sedan Sydney, the last of some värme. Hittade mitt flyplan utan problem.

Sen började det. Två snorisar bakom mig, ålder två och tre. Dom fattade vinken direkt att om man ba nitar stolen framför, så måste Martin gå in i något zenliknande tillstånd för att hitta tålamodet inom sig. Att det finns underhållningssystem ombord är asnajs, ännu najsare om det fungerar, iallfall där just.. då... jag sitter.

Att grannen kan glo på filmer och lyssna på musik, det skiter jag i, men det gillade flygvärden påminna mig om, ehh ungefär tvårtusenfyrtioåtta gånger. Tills jag oavbrutet började fråga efter lite pretzels. Sen var det dags att gå på toa, eller ja, det fick jag meddelat att det kunde väl jag hålla mig så mycket jag ba palla.

Den Malaysiaska pensionären bredvid mig hade precis haft en höftoperation. Snark...

Men men, då är det ba att läsa på. Men.. ja om inte underhållningssystemet funkar, då funkar inte lampknappen heller.

- Lovely, just... lovely. Barnskrik hörs och, the snoris from hell, la på värsta bisakletasen bakom mig.

Så i mörkret av detta flyg försökte jag hitta ljuset inom mig. Nirvana har aldrig varit så långt ifrån mig som dessa tider...

I Singapore, där vi tankade och hoppade pa samma plan igen, gick smidigt. No probs helt enkelt. Den Malaysiska kvinnan skulle hem, ett äldre par ifrån Bryssel satt där nu. Dom var snälla. äg...

Och se där! Nu hoppade in flight entertainment systemet igång och jag fick hela fyra påsar pretzels. Allting var frid och fröjd, i typ ehh... 17 timmar till eller nåt.

Tillslut kom vi fram till London. Jag stänger igen boken Destructive Emotions av Daniel Goleman, förvånad över att jag kommit en tredjedel på den. Och jag fatta nästan allting! Wow!

Då var det bara dags att landa... vi går ner, planet börjar skaka, vi går ner lite till, planet skakar ännu mera och dimman ligger tät. Sen ehh, så lyfter vi igen.

Ok, ett försök till tänker jag. Men då fick vi slut på bränsle, så vi åkte till Amsterdam.

- Mmm, lovely...

Fick vi kliva ut? Nej nej, vi ska ba tanka och sedan flyga till London igen.

- You know, british weather n all!
- Ha.... haha.... he. Jag fullständigt skiner av glädje...
- Give me Pretzels, please.

Mitt andra plan gick inte förrän riktigt mycket senare, vilket var en jävla tur. Skulle landat i London ca 06'20, klockan 11 så fick vi kliva av. Närmare ett dygn i en stol... Vilken upplevelse, och vilket stjärtavtryck!

I London... ja då ska väl saker och ting gå smidigt. Men ett äldre skånskt par, som inte prata ett ord engelska. Frågade om jag kunde guida dom igenom hela processen. Jag tyckte lite synd om dom, så jag hjälpte dom. Garvade som fan ibland faktiskt, alla i personalen bara skakade på huvudet när dom själva först skulle försöka.

Det gick sådär, dom glömde väskor och skulle röka mitt i hela skiten. Jag fick en kopp kaffe o smörgås av dom. Snällt. =)

Sen var det dags att flyga till Stockholm med British Airways. Flyget var försenat. Snark...

Skitsamma, jag försökte läsa lite. Men nu satte Jet Lagen in. Sova lite, sen hoppa på planet. Mmm, det var skönt, mindre skönt var dock den snälla tanten bredvid mig. Som flyttade ifrån Bremerhaven när hon var liten, till Sverige, och att hennes bror emigrerade till Amerika, sedan hade hon nyss varit på en pensionärskryssning i Karibien, där jobbade det bara filipiner (O fan? ... dö... jävla kärring. Jag vill sova.)

Sedan sa hon någonting jag höjde mina ögonbryn åt. Mitt i allting, helt utan förvarning:

- Hitler gjorde faktiskt lite bra saker!
- Ehh... hehe. Ok? Var nära på att nämna något förslag, kändes overkill.
- Han var ju lite knäpp, men han gjorde faktiskt bra saker för ungdomar. Ja innan han blev lite konstig. Lite konstig?, lite knäpp? Vilka argument, helt vattentäta.

Tillslut så bara somnade jag. Hon var mittuppe i att börja prata om den lilla orten Älmhult där hon bodde, visste ni att IKEA startades där? Det gjorde redan jag. Det hjälpte inte, jag kanske hade missat en bit av den historien. Dom fylldes i under min djupa REM sömn.

Äntligen landat i Sverige. Svenska Mcdonalds, svenska brevbärare och svenskt... väder? Det är ju för fan ASKALLT här! Killen bredvid mig sitter och snörvlar också. Försökte hitta dom där känslorna av att jag ville faktiskt hem ett tag emot slutet. Helt borta, jag vill ha värme.

A ja... nu ska jag bara gå och svimma i en säng, i en sovsal. Hittade ett hostel här i Stockholm faktiskt. 18 bädds rum. Ska bli intressant.

Imorgon ska jag tjacka frulle ihop med lilla Anna Ahlvin.

I am going to travel back in time today! It will only take about a day to do it!

Fan... jag hatar långa flygresor, dom suger. Små äckliga stolar, försig en touchscreen med filmer framför dig, med jag hoppas inte jag hamnar bredvid den mänskliga varianten av gammal disksvamp, eller dom där gamla tuggummina Stockholms tunnelbana är dekorerad med.

Jag hatar det... Det som händer i huvudet är ungefär samma känsla som när du i Australien, springer ner till en kondomdispenser på toaletten, med myntet balanserandes på kärleksbatongen, för att sedan lyssna på när myntet...
 
Fastnar, där inne.

Jag ska inte undanhålla mina 'djupa' stunder i min resa. Dom gånger jag hållt små tal inför människor, på hostels, på fik, dom gånger jag har svaret på precis allt. Människor har sett på mig med stora ögon, dom lystrar till min visdom.

Dock fallerar detta ibland när jag, helt utan förvarning, säger att jag vill bli komiker. Pekar på ett bord längst bak i rummet, och ger totalt järnet.

Alltså bokstavligen snubblar över stolar, folk. Hoppar igenom fönster och i slow motion med ett vrål högre än pippandes koalor, gör en bakåtvolt ner bakom bordet.

Tyst i 5 sek...

AND HERE THEY ARE!

Dö PSYCHEDELIC EYES!!!!

Ping! Ett par ögon sticker upp...

(Ja, detta ska bli en kort sketch... =)

Mmm... gick in på gamla goa bloggportalen nyss. En sida som jag för fem månader sedan klickade frentiskt på minst en gång i timmen. Jag säger att listor inte berör mig längre... Men... mmm... detta begär.

Det pyr, växer och gror inom mig. Varför sa jag att listor inte berör mig längre?

Mina kära listor, den drivande orsaken till att jag vill till toppen. åh, se där... en stor bloggare har slutat blogga för gott. Mmm, mer plats för mig. Nej nej, jag ska inte tänka i dessa banor. Jag har genomgått enorm självrannsakan, har gjort ett omfattande resa inombords. Dock har jag aldrig varit inne på bloggportalen.

Minns när jag satt o fingrade på musen, gnuggade mig på min kala haka och ställde mig frågan:

- Hur? Hur ska mitt namn kunna nå toppen?

Mmm... här är dom, alla listor. Statistiken, antalet besökare, antalet länkningar och antalet som valt mig som favorit. Haha, där ligger någon i lä.

Kollar lääängst ner i listan ba.

Men mina besökare är inte så som under min lilla lilla tid där jag hade över 1000 besökare. Hmm... NEJ! Sluta tänk så här! Eller... Dessa listor, dom lockar fram känslor jag trodde var förhistoriska, dock drev dom mig.

Ja... jag ska omfamna dessa känslor, jag ska omslutas av dessa listor, tror jag printar ut en direkt. Det kostar pengar att göra det. Haha, det skiter jag i!!!

HAHA! JAAAAAAA! En lista! Mmm, jag smeker den över min kind, fortfarande varm ifrån skrivaren. Varför har jag slutat sträva efter detta?

Det som gav mig så mycket lycka... Mmm... ja, jag kan känna det igen.

Det blixtrar om mina fingrar, jag glöder av kreativitet. Snart... snart så kan jag börja. Imorgon så flyger jag hem, måste ha en fulladdad kamera, måste fokusera.

- Välkommen Martin!
- Tack Olof.
- Fy fan va kul vi ska ha!
- Jag vet Olof... jag vet...

Här har jag gått och väntat på stunden att äntligen få börja skapa, börja skriva humor igen. Dock så möts jag varje gång av otrolig frustration och vemod över att klicka på 'skapa' knappen i min blogg.

Problemet är samma som jag fruktade innan jag åkte iväg. Problemet är det svenska alfabetet, varför är vi så dumma att vi måste ha äckliga prickar över våra bokstäver?

Och vad dom ställer till det i våra svenska sinnen när dom inte finns där!

Ett mysterium, en av dom stora frågorna, hur kom dom till? är det pga våra dialekter? Jag tror det, jag säger att det är anledningen till att vi råkade rista in ett par prickar över oet. När östgöten försökte sa mjod och alla fnittrade över hur konstigt det lät.

Då ba lacka aset, gick ut till första runsten och med knogarna så ristade han in lite prickar här o var.

Att skriva ett långt inlägg för mig kostar runt 30-40 kronor, därför väntar jag tills jag kommer hem.

Måste nog erkänna att jag är mest sugen på att börja filma än att skriva. O'hoj va kul det ska bli! Köpte en peruk igår också... Ska lägga in ett kort ikväll. Eller, ja morgon för er.

12 timmars diff baby, en Jet Lag att minnas helt enkelt!

Shoo!

Igår när jag satt och surfade på hostelet så ringde det i receptionen alldeles bredvid mig.

Ring ring!

- Cokers Backpackers, Mike speaking.
- ...
- Yes.
- Ok, have you got your luggage?
- ...
- Yeah, do that first. Ok, call me later, just relax.

Klick!

Jag var bara tvungen att vända mig om. Killen bakom disken skrattade lite för sig själv. En stund senare så ringer det igen.

RIng Ring!

- Cokers Backpackers, Mike speaking.
- Ok, good.
- ...
- Calm down, I can't hear you.
- ...
- Take the shuttle bus into town.
- ...
- Yea... the bus, yeah th..
- ...
- The shuttle bus.
- ...
- Well go on the bus then.
- ...
- Ask the busdriver.
- When you pay the busdriver, ask him.
- ...
- Ok, yes he will stop outside Cokers. Yes.
- Ok then, see you soon! Ye.. Yeah, ok.. B.. Bye.

Klick!

Några mumlande ord hördes.

- Jesus christ, why do some people put themself trough that?

Ok, jag gör en ny kategori här, Funderingar kring humor, tänkte förklara lite hur jag ska lägga upp det. Min ide nu med humor som florerat och förändrats under min resa är följande. Jag har tidigare skämtat mycket om faktiska personer, ibland ganska grovt.

Jag undanhåller inte att texterna inte är roliga, det är dom, dom ska också få vara kvar, jag kanske kommer få ångra det. Dock vill jag koncentrera mig på något annat nu. Om man tittar på stora komiker i världen, dom odödliga, då vill jag påstå att dom har en gemensam nämnare.

I grund och botten så skämtas det endast om två saker. Ett karaktärsdrag eller ett ämne. Med tillkomande subkategorier såklart.

Många av dagens komiker skämtar om andra faktiska personer, ibland är det skitkul, ibland känner man något annat. Jag tror att om någon person känner sig träffad, den kändisen eller politikern som det skämtas om, så kommer flera att känna sig likadant.

Det smittar helt enkelt, jag vill inte sprida en sådan emotionell förkylning.

Så jag ska försöka att undvika detta genom att hela tiden enbart skämta om ett karaktärsdrag eller ett ämne. Genom historier jag hört och genom personer jag träffar så får jag ideer. Genom dessa observationer av människors karaktärsdrag så ska jag skapa karaktärer.

Dessa karaktärer ska få helt egna kategorier på bloggen. Sedan genom att filma dessa karaktärer och låta dom göra egna inlägg så ska dom få egna liv. Så om man enbart gillar en karaktär så kan man enbart följa denna.

Detta kommer kräva väldigt mycket tid ifrån min sida. Därför har jag sagt till mig själv att jag har haft semester nu i 4 månader, det är färdigslappat helt enkelt.

Just nu så är jag givetvis ensam som kommer börja med detta, det betyder att jag måste lösa endel små problem, som kameraman t ex. Tänker att det kommer bli mycket stativfilmande. Jag tror ändå att om människor gillar vad jag gör, så kommer nog någon form av hjälp dyka upp.

I just denna kategori nu så kommer det dyka upp olika tankar kring humor. är man inte intresserad av sådant så skippar man bara det helt enkelt.

Statistik i all ära, jag älskar att toppa listor. Dock ser jag mina första stapplande steg som övning, så statistik är inte nödvändigt. Kritik å andra sidan är alltid välkommet!

Så nu kanske någon är lite nyfiken på vad som kommer att komma? Jag har många sketcher och karaktärer nerskrivna, tänker realistiskt här också. Allting måste vara möjligt att kunna göras helt ensam.

Här är lite namn på några karaktärer som kommer dyka upp:

Olof - The Man, The Myth, The Legend

Olof kommer jag aldrig att begrava, mest för att jag älskar att vara han. Dock är problemet att alla inte hör vad han säger. Lite subtitles kanske fixar det?

Göran Lots - Den självlärda lotsen som extraknäcker som matros.

En karaktär jag format i huvudet en ganska lång tid nu. Har experimenterat med olika ansiktsuttryck och röster. Dennes röst kanske kommer att förändras under tiden han dyker upp, beroende på feedbacken. Han ska få mönstra på som vanligt hade jag tänkt.

Kommer att krävas ganska mycket filmning innan första klippet kommer. Ska hitta en schysst outfit också, samt en peruk. Någon som känner till en bra perukaffär? Sådär, lite bakom hörnet, typ...


Osäker fortfarande hur han ska se ut... O så en kostym på allting. Hmm...

Detlef Persson eller Mr Världsrekord.

Den här killen kanske inte är sådär asinnovativ. En person som kommer slå olika, minst sagt udda världsrekord. Detlef lackade en dag för att han inte lyckades slå riktiga världsrekord. Därför slår ahn nu helt egna, påhittade världsrekord. Fullt seriöst.

Kallade han för Mr Världsrekord tills nu förra veckan. Då kom Detlef Persson namnet ner ifrån himlen. Hehe, jag har sett himlen öppna upp sig! Detlef Persson kom ner...

Dessa tre karaktärer är dom jag kommer koncentrera mig på i början, har en till men inget namn ännu.

Sen så kommer det komma ytterligare en grej som ska vara en återkommande bloggpost. Kontoret. Jag har skämtat om mitt rederis kontor tidigare, ska fortsätta med det, dock kalla dom enbart för mitt rederis kontor. Jag har inte träffat en enda person därifrån förutom han som kom och hälsade på oss ombord.Jag tycker detta kommer hamna under kategorin, 'ämne', hoppas fler håller med.

Så ligger det till just nu, kommer givetvis skriva roliga historier som vanligt också. Målet är ändå att lyckas bygga upp lite karaktärer. I framtiden så förutspår jag en egen, mera lättnavigerad hemsida istället för denna. ägnar mera tankekraft åt att börja öva först.

Har emellanåt förklarat min dröm för människor jag träffat på min resa. Det är lätt att bli meddragen när någon pratar väldigt passionerat om sin dröm i livet, har jag sett. Endel har sagt att dom skulle hjälpa mig ifall dom kunde och fick chansen.

Givetvis ska alla som vill få hjälpa till, sånt är ju skitkul. Jag har en massa små saker som ska vara med här och var. Jag har dock sagt att om man inte kan hjälpa till som kanske kameraman eller ett par psykedeliska ögon.

Då kan man, ifall man tycker det är roligt, säga det till en kompis.

Ok, nu är min resa snart slut. Ska spendera fyra dagar i Christchurch för att fundera och börja arbeta, det är nu det drar igång. Det är ingen hemlighet, jag har sagt det förut, jag vill arbeta med humor.

Då är det la bara att sätta igång. Pengar för att arbeta? Jag har redan ett jobb jag får pengar av, vem vill ha två jobb?

Om man vill bli bra på någonting så krävs det övning, det säger sig självt givetvis, tror nog att många siktar sig in på slutet av sin vision och glömmer bort arbetet för att komma dit.

Jag har sett slutet givetvis, jag ser också arbetet, jag kommer börja ta små små steg emot det. Om målet aldrig nås så kommer strävan emot det aldrig sluta, jag anser att det är en av dom viktigaste läxorna i livet. Om man inte uppskattar strävan - arbetet för att nå sitt mål - då finns det inte en chans att du kommer komma dit heller.

Eller som en sjöman en gång sa till mig, "man måste hitta sin grej". Det ligger mer än vad man tror i dom orden, ska skriva om det på den andra bloggen någon dag.

Kan också ge ett boktips, har precis läst ut Daniel Golemans, Social Intelligense. Den finns också på svenska, den är riktigt skön.

Så jag hoppas ni gillar vad jag kommer att erbjuda, har ingen filmkamera än, ska börja kolla in en direkt. Den 9 mars åker jag hem, då kommer klippen börja ploppa upp.

Måste lägga in ett citat jag fick ifrån min bror på ett mail, helt klockrent.

"Every human being on this earth is born with a tragedy, and it isn't original sin. He's born with the tragedy that he has to grow up. That he has to leave the nest, the security, and go out to do battle. He has to lose everything that is lovely and fight for a new loveliness of his own making, and it's a tragedy. A lot of people don't have the courage to do it."