cmj's sjömansblogg

Det slog mig just att jag glömt göra en hälsning till sjömännen som jobbar ikväll!!!

Vill bifoga en bild som säkert förgyller eran vardag!!! Gott nytt år på er!!!!

Alltså va fan ska man kalla den här eran som nu tar slut? 00 talet? Kul att mina gyllene år med alla äventyr var på 00 talet. Kommer ju ta flera minuter att försöka formulera meningar om saker som hände på 00 talet!

Snälla någon, varför kan vi inte bara kalla det nollan eller nåt? Finns det inget tal som faller lättare på tungan?

- Ja, nollan var en go tid det.

Eller nja.

Va FAN!!!

Allt coolt jag gjort skedde på nollan. Fail.

Sen läser jag att årets vetenskapliga genombrott, är gamla benrester man grävt upp i Etiopien. Värsta teckningen har dom gjort också.

Två forskare står framför en hög med 4,4 miljoner år gamla benrester, ena killen står med en blyertspenna, håller fram tummen och måttar:

- Mmm, så här såg nog apan ut. --Börjar skissa--

Känns att dom kunde lika gärna ritat av Jesus.

 

Men vänta lite nu...

Jag har sett den här apan förut.

 

I knew it!!!

Var på möte idag med dom som har hand om stand upen i Norrköping. Jag vill se mera stand up i Norrköping och hoppas på att kunna hjälpa till att organisera ihop lite mindre events då och då.

Riktigt trevligt att träffa människorna på stället och fick ett mycket trevligt bemötande tillbaka. Ska bli roligt och se vart allt leder till!

Kanske kan jag locka fler människor i Norrköping att prova själva för första gången? Det hade varit grymt jo!!

För att roa mig själv i vintermörkret bestämde jag mig igår för att snurra på eld. På med flera tunna lager och fleecetröjan, sen ner till den förfrusna parken. Hittade en tom parkeringsplats och började förbereda mig. Tänder en marschall, rätt sound - krisipigt surround sound - och doppa poisen i en kruka fylld med lampolja.

Stretcha kroppen lite sådär som om jag ska iväg och löpa snart. Ser mig omkring och upptäcker att någon står i fönstren i de närliggande husen, en kvinna som rastar hunden på avstånd och två tjejer som kommer gåendes genom parken på avstånd.

Hehe, nu kommer allt brudarna bli lite imponerade av en cool kille med pois!

Höjer volymen på ipoden, sänker ner mina pois över elden tills det börjar brinna ordentligt, snurrar ihop kedjorna rutinmässigt och laddar mentalt.

Sen ja...

Det första som sker med pois, är att det skvätter givetvis lite brinnande vätska dom första snurren. Därför ska man inte göra några snurrar som är för nära kroppen.

Men givetvis tänkte jag inte så långt, utan skvätter brinnande vätska på mitt bröst och tröjan fattar eld.

Jag börjar brinna.

Med full volym på ipoden hör jag inte hur kvinnan som rastar hunden ropar till mig, vill inte kasta iväg mina pois i snön för då kan jag inte tända på dom mer. Så jag försöker med två eldklot fästa i mina händer, liksom slå bort elden på bröstet.

Det gick inte.

Ena hörluren åker ut ur örat och jag hör kvinnan ropa om jag är okej. Lyckas få ur mig ett "Jo då! Inga problem!" samtidigt som jag febrilt dunkar mig på bröstet.

Lågan växer och jag ser mig omkring. Där! En uppskottad snöhög!!

Småjoggar fram till den uppskottade snöhögen med eld precis överallt och liksom bröstdunkar ner mot den. Efter den tredje bröstdunkningen så lycka jag släcka tröjan och kan lugnt snurra vidare.

Ser mig omkring och nickar åt kvinnan som rastar hunden. Tjejerna som säkert sett allt på avstånd kommer närmre och jag nickar givetvis mot dom också, precis som om sånt där händer ju ibland.

Jag bad brorsan visa mig lite internethistoria när han var här. Internet är en fascinerande plats med fruktansvärt mycket skit, intryckt på en enorm digital yta.

Själv när jag surfar på nätet rör jag mig endast inom lite dagliga nyheter, bloggen och emailen. Någon gång kanske man vågar på sig att klicka på någon märklig länk på flashback, men mer vågar jag inte.

När min bror sitter bredvid vågar man mer. Han vet lite om vilka saker man inte ska klicka på genom något slags sjätte sinne.

Först visar han mig http://omegle.com/ (Ja, det är säkert att klicka...).

Du slumpas fram på en chatsida, och du börjar chatta med en främling men kan avsluta det när som helst. Genast börjar jag ställa jobbiga filosofiska frågor, samtidigt som jag önskar att man kunde göra snö från kokosmjölk.

Sen sitter vi och skrattar åt meningslösa youtube klipp, som är en favorit hobby för hela världen givetvis. Jag kissade på mig när jag såg det här, fyra gånger.

 

Tillslut snubblar vi över en internetprofil med namnet Boxxy. Det här tycker jag är intressant ändå. Boxxy även känd som The Queen of /b/ är - som jag fick det förklarat - en av de allra första stora internet kändisarna. Hon har bara gjort tre stycken youtube klipp på sig själv, som gick upp i över 1 miljon på en vecka.

 

Det sjuka var att folk faktiskt letade upp henne och filmade in i hennes hem och grejer. Historier som gör att man blir väldigt rädd för vad internet också kan vara.

 

 

"Men vad gjorde henne så känd?", frågar jag brorsan och genast säger han 4chan. En sida som startade den 1 oktober 2003 och det var just sidan med namnet /b/ som gjorde den stor.

 

- /b/, där ska man inte gå in. Det där är internets rövhål helt enkelt. Gå aldrig in där Martin.

 

Inne på /b/ så är alla anonyma och exakt vad som helst kan läggas upp. Det finns inga moraliska gränser över vad det skämtas om och det klassiska exemplet är... pedobear.

 

En liten nallebjörn som våldtar barn helt enkelt.

 

Den där låten och bilderna på en gullig björn skrämmer faktiskt skiten ur mig. Genast vill jag gå in på /b/ bara för att se vad som finns där.

 

- Nej Martin, jag varnar dig. Din dator kommer fan explodera om du går in där. Det, eller så ser du en bild du inte kan få bort ifrån näthinnan. Du är för, vad ska man säga? Du har forfarande en ren själ. Låt den vara obefläckad åtminstone några år till.

 

Brorsan går in i köket och jag sitter ensam med videoklippet om pedobear framför mig. Frestelsen över att gå in på en av internets lika mörkare hörn börjar gripa tag i mig. Det är liksom en röst som börjar viska 4chan, gå in på 4chan...

 

Jag googlar, ser länken och... går in. Det känns som jag öppnar pandoras ask.

 

Genast klickar jag på /b/.

 

Livet börjar gå i slowmotion, jag ser länkar och suddiga bilder på skärmen. Namnet Boxxy är ständigt återkommande och så ser jag en text som säger, "can you here the music?". Musik? Vadå musik? Mycket riktigt, utan att jag klickar på någonting så börjar en låt spelas.

 

Det är låten från pedobear.

 

Jag gör ingenting utan datorn bara får ett eget liv. En text dyker upp framför skärmen "YOU´RE GETTING RAPED BY PEDOBEAR!!!!"

 

- Öj brorsan!! Jag gick in på 4chan och en låt bara började spelas h...

- MEN FÖR I HELVETE MARTIN!! JAG SA JU... HAR DU ALLA VIRUSPROGRAM IGÅNG SAMTIDIGT?! SÄG ATT DU HAR SPYBOT?!!!

- Ööööhh, nae.... nu är alla virusprogram igång.

 

Sen kom en bild... herregud. Jag blir paralyserad, äcklad och rädd för världen. Min jordglob som är så fin, hur kan detta vara möjligt?

 

Brorsan springer genom min lilla hall, sladdar in i vardagsrummet, kastar sig fram emot soffan och ser precis ut som en uggla i ansiktet. Ögonen liksom flackar fram och tillbaka fort som fan, ser mot mig med en försktäckt min:

 

- O FY FAN! MARTIN SE BORT! KOLLA IN MOT VÄGGEN MARTIN!!!!
- Men... varför? --Pekar mot skärmen som ett litet barn--

- JAG SÄGER JU VARENDA JÄVLA DAG ATT VÄRLDEN ÄR SJUK!! DEN ÄR SJUK OCH DÖENDE!!

Jag kryper ihop i fosterställning. Chockad över vad jag just fått uppleva. Brorsan inser allvaret och:

- Ta bort internet, ta bort det. TA BORT INTERNETUPPKOPPLINGEN INN...

 

Det var försent. En gång tidigare har jag sett det här hända, det var inne på ett internetcafé i China Town, Kuala Lumpur. Virusprogrammet gjorde en såkallad superflipp på min dator, som ännu inte fungerar. Den blev bara svart.

Sirener går bokstavligen igång på skärmen. Inget skämt här va? Sirener... det var det sjukaste:

 

- MARTIN, SNAP OUT OF IT!! --Knäpper med fingrar framför ansiktet på mig.-- Vi måste rädda datorn nu!

 

Jag vaknar till liv och brorsan ser på alla mina USB prylar i datorn och upptäcker dongeln:

 

- RYCK DONGELN MARTIN!!! RYCK DONGELN!!!

- Men måste man inte göra en "säker borttagning" av USB anslutningar till en PC?

- VAD I HELVETE SNACKAR DU OM?!!! DETTA GÄLLER DIN DATORS LIV!! RYCK DEN NU ELLER SÅ RYCKER JAG DEN!!!

Swuink!! Dongeln rycks och ja, brorsans mun sprayade mitt ansikte med saliv.

Internet är nu borta ifrån datorn och vi kan andas ut lite. Virusprgrammet flippar fortfarande.

 

- Vad är det som händer?

- Ja du Martin. Se det som en liten armé av hästar som springer runt runt i din dator just nu. Trojanska hästar.

- O fan...

- Jag ringer en polare för att se vad som kan räddas.

 

Brorsan känner en datorexpert som jobbar på HP och i andra änden av luren hör jag genast.

 

- Varför gick ni in på 4chan? Det fattar ni väl?

- Ja, men min bror du vet, han visste inte var det var. Vågar vi sätta in dongeln igen?

 

Efter en kvarts samtal så har polaren mailat över viktiga program till mailen, och om vi är snabba hinner vi sätta in dongeln och ladda hem dom.

 

Det kändes som om dator-Rambo hjäper oss. Jag sitter och ser på hur brorsan försiktigt sätter in dongeln igen, går snabbt in på mailen och laddar hem program.

 

En halv dag fick olika program ligga och rensa datorn.

 

Och aldrig mer ska jag klicka på konstiga länkar. En bild sitter fast på min näthinna och jag vet inte hur den ska försvinna.

Det är verkligen overkligt nu att komma till Frasses och köra stand up. Det var julbordssittning med en ungefär 80-90 sjöfartsstudenter av olika slag. Det som förvånade mig mest var att det faktiskt inte var en korvfest den här gången.

Jag och mina homies Nils, Joel, Simon och Simons kompis jag glömt namnet på, var riktigt förvånade för stället var fullt med snygga brudar.

Vid 20 hugget gick jag upp på scen.

Förut när jag varit där har jag fått väldigt mycket applåder, den här gången var något annat. Lekledarna lyckades tillslut få tyst på lokalen och min presentation kom:

- Och här mina damer och herrar är underhållningen vi väntat på!! --Konstpaus-- Mannen... myten... LEGENDEN... MR CMJJJJJJ!!!!

Hela fucking stället började banka på borden, och mitt namn CMJ började eka ut emellan Chalmers byggnader. Efter ungefär en minuts av fullständigt vrål blev det tyst i några sekunder, jag slänger bak axeln, lyfter micken och spänner blicken mot publiken:

- Tjena... det är jag som är CMJ.

Sen var det tillbaka till start, folk flippar, öl spills ut, någon ställer sig upp och pekar mot mig följt av hårda korta applåder och precis alla skriker CMJ! CMJ! CMJ!

Det blev 20 minuters stand up varav 6 minuter helt nytt. Efteråt så har jag sällan fått så mycket beröm för stand upen och allt arbete med denna blogg.

Kvällen var grym för övrigt och nästa år ska dom skaffa en större lokal för intresset var så stort. Det ser jag fram emot!

Ni som besöker och har hand om Frasses, ni förstår inte hur mycket jag älskar att komma och uppträda hos er.

Ja, som vanligt suger jag på att ha kameran med, så det här är det enda kortet från kvällen. En kille som valde några väl valda sluddriga ord, och visade upp fogmassa som fastnat på hans kavaj.

Då var det dags igen på Frasses. Det ska vara julsittning och dom har ännu en gång bjudit dit mig. Så imorgon blir det en 5 timmars bussresa för att sedan sammanstråla med lite polers, och sen ta oss till Lindholmen och Frasses Pub.

Just nu är jag bara ett segt gummisnöre men det kommer nog ändras imorgon. Hoppas det iaf.

Vi syns på Frasses!!!

Att plugga humor och experimentera med nya sätt att finna material har sina höjdpunkter. Kom på en dag att de flesta människor jag träffar på i livet, får uppfattningen om att jag är homosexuell. Detta har gäckat mig genom livet och jag ville se om jag kunde få lite andra svar på ämnet.

Så jag postade en tråd på forumet Flashback.

Den gick upp i runt 18000 views på två dagar och hade över 20 sidor svar ett tag. Sen kom en moderator och tog bort hälften av svaren, för de flesta skrev att jag skulle acceptera faktumet att jag "tar den i tvåan" på olika sätt.

Någon skrev att jag skulle åka till IKEA och springa ut ur varje garderob jag kunde hitta.

Nils ringde en kväll efter han kissat på sig pågrund utav ha läst tråden.

Här är Nils reflektioner över bögtråden på Flashback.

Ja, alltså själv inser jag väl att man kanske inte borde posta en bild, på Flashback, med frågan: Ser jag bögig ut?

Började rejält ångra min handling då jämförelsen mellan dessa individer började diskuteras. Sen att det lodrätt står "A FAGIE" på min T-shirt hjälpte inte heller till.

 

 

Alltså okej, på DEN bilden ser jag väl lite fjollig ut kanske...

 

Förhoppningsvis kommer jag kunna använda något av det som skrevs inom stand up. Måste nästan prova för alla som jag pratade med om detta, skrattade väldigt högt. Högt, länge och efter att de hämtat andan, så skrattade dom igen, fast ännu högre och mer elakt.

 

Här har ni tråden folks.

Som sagt så är mycket borta tyvärr.

 

Måste börja styra upp ett företag nu.

Var nere på magishow i Eksjö och kollade in Charlie Caper. Snackade med honom efteråt, bytte lite visitkort och kanske så träffas vi i framtiden igen.

 

Annars så snackade jag med kvinnan som höll ställningarna på stora hotellet där också. Tillslut gled vi in på stand up komik, och hon var intresserad att ha stand up där någon gång. Känner att min styrka ligger lite i att sälja in detta oslagbara koncept humor här och var. Stället är optimalt för att stand up ska lyckas, och så har hon ju rum att erbjuda komikerna. Perfekt!!

 

Så i januari ska vi snacka mera och planera in en eller flera humorkvällar.

 

Vill regga ett företag och se om det finns en marknad här. Håller också på att planera en humorkväll på Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm. Där dom vill dom ha två komiker. Tänker att det här kan vara riktigt roligt att åka runt och hitta platser som, efter dom pratat med mig, vilja ha en humorkväll hos dom. Sen boka dom komiker som känns rätt för stället.

 

Givetvis ta betalt och styra upp bra pengar till komikerna. Detta tror jag på.

 

Det jag behöver är en bra hemsida dock. Vill ha lite schyssta kort på mig när jag snurrar eld också för det ville hon ha i Eksjö. En fet jävla eldshow utanför innan stand upen drar igång är perfekt. Då får alla i sig frisk luft för att sedan lyssna på humor. Grymt jo!!!

 

Vad tror ni? Is this a winner?!

Jävla Nils sitter och gnyr i telefonen om att vi måste ut och resa igen. Ja, vi måste ut och resa igen. Tyvärr spenderar jag alla pengar på en lägenhet nu istället.

På något vis ska vi lyckas. En hit n run på bankkontor verkar ju vara inne nu!

I alla fall. Nils the pils har lagt upp ett videoklipp på sin blogg. Det är faktiskt inte iscensatt utan mest bara lite pinsamt.

Ja, våran diskussion gick väl inte ner på några djupare nivåer direkt. Fick ett bra kort i alla fall!

Idag klockan 16 signerar Filip och Fredrik sin nya bok i Linköping. Alltid varit nyfiken på att säga hej på dom. Givetvis måste det kosta en bokjävel för att göra det.

Har upptäckt att krossade tomater har absolut ingen logisk plats i svenska mataffärer. Den kan fan stå precis över jävla allt. Mjöl, bakpuvler, socker... hmm... se där ja! Krossade tomater!! Att man inte letade här först?! Då hade man sluppit en kvarts runtspringande nyss.

Tokigt där Konsum.

Kan inte tänka på något annat än stand up nu.

Sitter och forskar i ämnen, läser artiklar, kollar igenom gamla dagböcker och är allmänt osocial.

Har en ny lya i Norrköping. Köpte en fet soffa det första som hände, den är mitt andra hem förutom några fik i stan.

Stand upen har slukat mig.

I och försej.

Droppade in i en tygaffär som hade rea, ville köpa handdukar. Det visade sig att det var en fullfjädrad gardinaffär och jag börjar rycka lite i tygerna. Min lya som inte har ett enda tygskänke framför sina fönster behöver sig ett lyft.

En lite halvfjollig man runt 40-45 sliter fram tyg efter tyg framför mig. Vi kollar in broschyrer med överklassinredda rum och diskuterar huruvida man ska sy ihop två olika tyger eller inte. Jag blir liksom lite medryckt i hur mannen verkligen brinner för sina gardiner, hur han stryker varje liten fiber och uttrycker sig så smakfullt, om hur denna skiftande rödgröna gardin passar så perfekt med ett genomskinligt tyg utanpå.

Sen kom ett uttryck som fick mig att skratta:

- Ja, mmm, åh det är så vackert! Så utsökt lilablå färg tillsammans med denna sammetslena genomskinliga silvriga.
- Mmm, jo det är ju najs.
- Ja alltså, om man vill ha något lite tuffare så ska man ju verkligen välja den här kombinationen.

Okej, sakta i backarna.

Tuffare?

Tufft i som att vara cool? Som om att någon av mina kompisar hade pekat på mina nya sammetsgardiner och sagt:

- Coola gardiner kompis. Cred.

Vi är två män som står framför två miljoner olika små tygbitar och diskuterar gardiner. Det är bland det bögigaste jag någonsin gjort. Men men, det kanske blir ett par "tuffa" gardiner i framtiden för en sisådär 3500 kronor.

Inte idag dock.

Fan va tuff man blir med rätt gardiner alltså!!

Lyckades få tre minuter i Linköping ikväll. Skippade precis allting som hade med mig och sjöman och göra. Fick bra kritik av en Palle som sett mig en gång tidigare.

Det behövdes efter måndagens nederlag.

Svenska rookie komikers avstamp, in i en liten bisarr värld av märkliga teorier, om hur du får den gemene svensken att skratta. Det är väl hur jag upplever Bungy Comedy och svensk stand up för tillfället.

Jag har precis gått igenom de två deltävlingar som man gör för att kvala in till finalen. Jag gick inte vidare i någon av dom.

Innan jag berättar om hur jag betedde mig, vilket säkert var i mångas ögon, en touch annorlunda. Den Martin dom träffade var en Martin som deltog i en tävling. En tävling är inte verkligheten.

Verkligheten är någonstans du träffas i en lugn miljö, kanske på ett fik med en latte och kaka framdukat.

Inte på en tävling i den genre jag förberett mig mentalt i över 3 år för. Om jag deltar i en tävling, då inser jag att det verkligen är en tävling. En tävling för mig är att jag vinner, eller var väldigt nära på att vinna.

Om jag inte vinner, eller når det mål jag ska nå.

Då dödar jag alla runtikring mig för att få det. Typ.

Ex antal minigolf klubbor har flugit här och var, krossad en slags förstärkt trippelruta med ett pingisrack och ligger inne på ett världsrekordkast med kubb mot irriterande person.

Killen sprang för sitt liv efter att på gotländska säga att, "så härrr har vi jo alltid spejlat!", när det klart står annorlunda på förpackningen. Då förtjänar man en kubb i plytet. Man förtjänar att dö helt enkelt.

Tillbaka till stand up.

Stand up ska inte vara en tävling. En bra kväll i humorns namn ska vara någonting alla komiker ihop skapade. Känslan ska vara att ihop skapade vi kvällen till vad den blev!

Man ska ju inte behöva träffa en Martin som deltar i en tävling, innan man ska upp och skämta.

Okej.

Första deltävlingen.

Alltså.

Jag ehh, hehe. Jag skämtade till det med mina kompisar innan giget att om jag inte vinner, då plockar jag upp min shank, (slang för fängelsevapen, typ nedslipad tanborste) och hugger ihjäl personen som inte säger mitt namn.

Laddad till tusen men en aning seg en halvtimme innan giget kommer nästa lilla miss. Förutom med tankar om att slipa ner tandborstar, så sänker jag en red bull. Tänker att lite extra energi kan väl behövas!!

Så ja, en halvtimme senare står jag och studsar bakom scenen och tävlingsmannen går fram till micken.

Och...

Ja...

Alltså okej, jag flippade ganska mycket. Blev så inne i historien att det hade kvittat om det fanns en publik framför mig.

Men jag var nöjd. Som alltid.

Efter ytterligare en halvtimme kallas alla tävlande upp. Vi står på en rad och snart så hör jag mitt namn komma fram, jag bockar och åker hem. In my mind is everything so perfect.

Klas Åkerblom säger först Vidar, en person kliver fram. Nu kommer mitt namn, nu kommer Martin, Martin säg Martin. Kom igen nu. Det är precis så som jag föreställt mig det i över ett halvår... Ma...

- Thomas.

Inside tävlingsmartin huvud.

Thomas? Vem är det? Han? Pekar seriöst på personen som tog min plats i finalen och säger högt.

- Men va fan!! Tänker inte på att jag sade det högt, utan fortsätter tänka.

Vem är du egentligen? Du som inte sa mitt namn? Under tiden jag tänker så har precis alla, inkluderat andra tävlande, börjat applådera. Förutom jag då. 200 pers börjar kolla och peka på killen, som seriöst ser ut som han flippar på riktigt vilken sekund som helst.

Ja mamma. Du såg alltid på mig vid andra sidan köksbordet och sa "en juvel för dina tankar" eller nåt. Här är en i alla fall. Sekunden innan jag nästan flippar.

Om det är du som står i vägen för mig, och att jag ska vinna den här tävlingen. Då dör du. Blickar av smärta börjar väga upp personen, vinklar om hur jag hugger bäst med min shank börjar kalkuleras.

Här så möts min och Klas blickar och Klas säger, citat:

- Alltså jag är INTE en av jurymedlemmarna, så skyll ingenting på mig. Jag anordnar bara det hela!! --Ler nervöst mot tävlingsmartin.--

Min kritik efteråt var då att folk blev lite rädda för mig. Eller ja. Dom exakta orden var:

- Martin... fram tills att du går upp till micken. Jättebra! Glad, förväntansfull, ja... sen... --Kliar sig på huvudet-- Alltså folk tänkte "Shit, ska killen döda mig sen när han är klar eller?".

I stunden jag hör på Anders Celin medans han ger mig värdefull kritik, så kan jag inte släppa nederlaget. Jag förlorade en tävling. Det är det enda som gällde.

Alla andra vann och jag förlorade. Fan.

Tror jag skippar stand up tävlingar i framtiden. Hur det gick senast får ni läsa om någon annan gång.

Jag har mailat vederbörande i detta inlägg, och bett om ursäkt för mitt beteende. Det var fel av mig att tänka att jag ville döda Klas.

Har ingen bild på mig i Boulevard teatern än. Det här är ifrån Jönköping.

Tillbaka från Stockholm och inflyttad i Norrköping. Lägenheten är riktigt najs faktiskt. Tackade ja till den utan ha sett den innan, så det är en riktigt skön känsla att redan trivas i den.

Ska givetvis skriva mera om upplevelsen Bungy Comedy. Det var minst sagt någonting annorlunda.