Fick mail ifrån Aftonbldet.
Klicka här för att komma till tävlingen.
Lekande barn. Finns det något sötare?
Fick en present av den där lilla saken tillslut...
Kudat i Malaysia
Kudat ligger på den norra delen av Borneo. Staden har egentligen ingenting att erbjuda förutom riktigt konstiga människor. Vi stannade en natt för att dagen efter ta färjan. Några punkter som fångade min uppmärksamhet om folket och platsen:
* Hela staden ser på oss som om vi bär på böldpest. Tydligen kommer aldrig turister hit. Begreppet stare down fick en ny innebörd.
* Det fanns en översnäll taxichaufför utanför vårat hotell som mer än gärna pratade med oss. Sen när vi frågade om att få åka taxi. Då väntade han på någon annan, i flera timmar, varje dag.
* Fiskarna på fiskmarknaden kom springandes ut ifrån sin fiskmarknad och ropade att vi skulle komma dit. Givetvis för att visa upp sina fiskar.
* Två tjejer inne på ett bageri ville ha kort tillsammans med oss på deras mobilkameror.
* En man kommer upp och frågar oss vilket hotell vi ville bo på. Han tipsar om sin kompis hotell. Under hela vägen dit så upprepar han orden ”God bless you, God Bless You, God Bless You” på ett kusligt sätt. Själv såg jag moskén titta upp bakom hörnet och frågade om han var muslim. Han svarade ja…
* Ett par män ville stajla med sin körkunskaper och började sladda runt på en parkering med sin 8 mans van. Samtidigt så skrek han hey boss och vinkade till mig.
* Två män inne i en mataffär stajlade med sina spritkunskaper genom att lyfta på olika spritflaskor framför oss. De tog upp en flaska gin och vevade med pekfringret mot tinningen och förklara att man blir knäpp av den. Sen står dom i ett hörn med sin flaska och pekar mot den varje gång vi ser mot dom. Ibland vevar dom med fingret och ibland bara pekar och putar med bröstet. Precis innan vi går ut. Då lämnar dom tillbaka flaskan…
* Dom hade ett ställe fullt med små kareokebås.
* Vi går ut klockan 21 på kvällen för att äta något. Möts av tre fiskare inne på hotellet som tjatar på en prostituerad kvinna på ett av hotellets rum. Alla fiskare i stan var skitfulla och eftersom det är ett muslimskt land utan barer, så driver dom runt på stan och skriker lite istället. Kan liknas med fjortisfylla hemma ungefär.
* På kvällen när vi går tillbaka till hotellet från restaurangen står en fet prostituerad kvinna och ropar efter mig. Sarah stirrar tillbaka och hon fortsätter ropa efter mig.
Kudat. Du är konstig.
En annorlunda kyrkogård...
Vet inte riktigt vad jag ska säga om de små kommentarer som lagts. Tack. Blir ju rörd. Ser också att statistiken är densamma utan att någonting lagts upp. Tack för det också. Har gått och funderat såklart. Funderat på blogg och liv. Nya alternativ på livsinrikting har dykt upp.
Brorsan förklarade en gång hur det såg ut när Martin fick dessa idéer:
- Se här. Här har vi jordklotet. >>Cirkulerar i luften.>> På ena sidan så släpper någon en fis, på den andra får Martin en ny livsavgörande idé!
Så är det faktiskt. Har också börjat skriva på en bok som redan gått ganska långt. En dröm som kanske en dag kommer bli verklighet.
Kommer inte jaga datorer som har internetuppkopplingar värda att ladda upp klipp ifrån. Det är det som är det absolut jobbigaste just nu. Speciellt med Aftonbladet som hjälper mig att få dom synas. Har mailat med dom och förklarat. Det stressar sönder mig för ingen anledning alls.
Det är enkelt att sitta hemma i Sverige på internet och styra upp saker. Sen komma till en litet tredje världen land och försöka hitta datorer. Någonting som driver mig till small fits of rage som det kallas på engelska.
Kommer inte ge upp än på ett tag. Jag ska bli duktig på att skapa underhållning. Så är det bara.
Minns när jag stod helt mållös i Australien och glodde på en vild Koala. Djungel, ensam och spöregn men bland de lyckligaste i världen. Vi ska nu ta oss till Sepilok. Där ska vi ut i djungeln och trecka lite. Blodiglar, ormar och vilda orangutanger. Mäktigt är ordet... Mäktigt.
En kyrkogård för mopeder kräver en filosofisk stund...
Sjöfartstidning
Nu uppe i det högra hörnet så finns en ny annonsör för cmj.blogg.se. Ställer man ovanstående frågor så kan en prenumeration på en sjöfartstidning vara ett logiskt steg.
Shipgaz är ett magasin som vänder sig till operativ personal inom sjöfart. Tidningen betalas oftast av arbetsgivaren, till exempel Brostöm, Finnlines Shipmanagement och Wallenius Marines samtliga anställda sjöbefäl har tidningen. Shipgaz finns även på alla svenskflaggade fartyg, sponsrat av sveriges redareförening.
Tidningen innehåller ombordreportage, nybyggda fartyg, historik, marknadsinformation och artiklar/reportage riktade mot de som jobbar med sjöfart. Ta en titt på shipgaz här: http://www.shipgaz.com/services/digitaledition/
Om du jobbar till sjöss och vill ha tidningen så begär det från din arbetsgivare eller teckna prenumeration på: http://www.shipgaz.com/subscribe
Den där lilla länken betyder riktigt mycket för mig. Det är en milstolpe för denna blogg. För mig. Personligen skulle jag bli riktigt lycklig om jag såg att flera stycken börjar köpa en prenumeration pga att dom valt att annonsera hos mig. Så click away people!! Låt denna tidning dimpa ner hos er varje månad och låt den bli eran nya toalettlektyr. Det behövs mera sjöfart i vardagen!
Nils och Martin i Asien del 7!!!
Ger nästan upp...
Jag måste ta en bloggpaus. Satt och använde dom timmar jag egentligen skulle vila upp mig efter bergsklättringen till endast redigering och att skriva. Försökte en andra gång att ladda upp ett klipp på youtube men då tycker dom att en annan låt i klippet inte passade för dom. Så jag skiter i allt istället.
Tack för alla mail ifrån er som uppskattar den här bloggen. Känns lite overkligt att få såna mail faktiskt...
Åker upp till mer oberörda delar av Borneo imorgon bitti. Ska ta oss ut till en ö som inte har någonting på sig egentligen. Vet inte hur länge jag blir där.
Mount Kinabalu i Borneo
An ascent of the mountain is not to be taken lightly. It’s like spending eight hours climbing a staircase, in gradually thinning air (altitude sickness can strike as low as 3000m or even lower for some people), followed by an equally taxing descent.
Ger här ett exempel till er alla som tänkt resa utan att läsa guideböcker. Så här står det i ett avsnitt om det där berget Mount Kinabalu. Nu i efterhand så önskar jag att jag inte bara läst det. Jag önskar också innerligt att, om jag läst det, också skulle tagit det på allvar.
Vissa människor snackar om äventyr på höga höjder. Vi läser historier om olika frost bites där människor blev tvungna att kapa tår och ibland också hela lemmar pga ha försökt klättra höga berg.
Här är historien om en ung man som när han bestämt sig för att göra något. Då ska han också fan göra det. Även om han är sjuk och inte tränat regelbundet de senaste månaderna. Det kanske inte innehåller frost bites och kapade tår. Dock är det ett klockrent exempel av att the power of the mind ibland är lite dumt att gå på.
Om man hade haft en snäll trevlig, ärlig reseguide med mick i fronten av en turistbuss så skulle rösten gått ungefär så här:
- Good morning ladies and gentlemen I hope you slept well tonight because that’s something you can forget the nest 48 hours or so. Today were gonna take you from sealevel up to about 1800 meters. Then at say four to five o clock were gonne be at 3300 meters. Tomorrow at 2 pm we are gonna do the thing you’ve all been waiting for!! With no clothes and no acclimatizing were gonna go up to 4095 meters!!
Bussen påväg mot berget...
Dagen innan jag skulle bestiga berget orkade jag inte ens gå till Indonesiska ambassaden för att hämta upp mitt pass. Låg i sängen i hög feber och hallucinerade mig tillbaka på jobbet, till sjöss. Tar Martin detta varningstecken på allvar? Nej han börjar istället köra på någon slags amatörvariant av att -the power of the mind is more powerful than the body- skit.
På något vis fungerade det också. Resultatet blev en nerknarkad Martin som bestämt ska upp för dett jävla berg. Med sig har han en stackars Sarah som vandrar bakom redo att ta emot en avsvimmad person.
The Chinese drugs
Första etappen brukade ta cirka tre till fyra timmar. Efter 5 och en halv timme ser man mig tragglandes sakta sakta uppför dom sista trappstegen. Hade med mig en vandringspinne som jag lade hela min kroppstyngd på och använde effektivt delar av hela kroppen för att ta mig upp.
Vid ungefär 3300 meter serverades det middag. Buffe. Alla sitter och pratar om hur jobbigt det var och hur mycket dom ser fram emot att ta sig mot toppen imorgon. Vad gör nu Martin, den sociala unga herren från Sverige? Sitter han och glatt pratar på som vanligt? Nej… Martin sitter ensam vid ett bord i hörnet. På sin tallrik har han två små skopor kokt kallt ris. Huvudet nickar till emellanåt. Febern gör sig påmind genom små svettpärlor som sakta rinner ner på pannan.
Minns inte mycket från middagen faktiskt. Minns att jag försökte plocka fram mina små gula kinespiller och svalde dom. Kan svagt också känna den lätt salta smaken ifrån mitt svett. Minns att jag tillslut la mig ner på en säng och Sarah frågade mig hur jag mådde.
The power of the mind sa att jag mådde ganska bra trots allt. Sen svimmade jag.
Klockan 2 på morgonen ringer väckarklockorna. Dags att gå upp och dags för att uppleva några timmar av ren tortyr. Sitter nu i efterhand och kan inte förstå hur jag ens lyckades klä på mig. Sarah hoppades på att jag skulle ge upp och gå och lägga mig igen.
2 am...
The power of the mind tog istället överhanden och jag står ute i bäckmörkret med en liten ficklampa i handen. Ser upp emot den stjärnklara himlen och börjar klättra. Sarah hade berättat om hur jävla envis den där idioten är och många människor frågade mig hur jag faktiskt mådde.
Jag svarade alla att jag skulle upp för berget och inget kunde stoppa mig.
Guiden sa att vi skulle försöka klättra så sakta som möjligt pga den tunna luften. Det var cirka 2,5 kilometer upp till toppen. Ungefär 800 meter rakt upp. Att andas gick knappt. Fick stanna var femte meter för att inte svimma av syrebrist. Varje gång vi stannade så frågade jag mig själv vad fan jag sysslade med egentligen.
Men the power of the mind övertygade mig om att kroppen ska upp.
Sen kom repen. Det är rep fästa vid det brantaste plasterna så att man enklare ska kunna ta sig upp. Det var ren bergsklättring ett tag. Någonting som the power of the mind inte riktigt planerat. Fick stanna och hämta andan några minuter och idiotiskt nog repetera orden igen.
The power of the mind Martin. Du kan inte ge upp. Du ger inte upp.
Klockan var 4.15. Minns det extra tydligt för det var nu som verkligheten slog till. Jag står på ett berg, det är 3800 möh, jag har endast en fleecetröja, mössa, vantar och T-shirt. I vinden var det ner mot noll grader varmt. Ser upp mot toppen. Kan faktiskt se toppen. Frågan är kan jag ta mig till toppen? Min ficklampa börjar krångla. Det är glapp. Vinden suger tag i mig igen och påminner om kalla nätter till sjöss. Hör en svag röst bakom mig i vinden. Det är Sarah som fått nog:
- MARTIN FOR FUCK SAKE!!! YOU WILL DIE IF YOU GO UP TO THE TOP!!!
- No… No no Sarah… It’s okey. I have the power of the mind you know.
- THE POWER OF FUCKING WHAT?!
- The mind Sarah… >>Duttar med pekfingret emot tinningen>> My mind can do it.
- Martin please listen to me? You are sick. This is not a safe environment. If you faint no one can save you. This is dangerous.
- No no Sarah. I’m fine. >>Ser upp mot toppen igen>> The power of the mind… >>Duttar>> I actually want to do this. >>Tar två steg och stannar upp>>
- SEE!! YOU CAN’T WALK!!!
- Yes I can. >>Envis>>
- Then walk…
Får sakta fram mitt mörkerseende och ser ut ovanför molnen. Stjärnorna lyser upp tillräckligt mycket för att kunna urskilja små detaljer i berget. Gå var det ja. Det är sånt man måste kunna för att ta sig till toppen av berg. Hmm… Kom igen kroppen. The mind can do it you know.
- Martin… you can’t walk upwards anymore. Please let’s go down to the shelter.
Grejen var att det var redan en aning försent. Hela jag darrade som ett asplöv av både utmattning och feber. Vi försökte hitta en spricka i berget som gav oss lite vindskydd. Ligger i en spricka på ett berg som kallas the widowmaker. Får erfara en liten bit av vad moder jord kan langa fram mot oss människor som tror sig kunna ervörva henne. Det är en kyla svår att beskriva. Kroppen krampar ihop på ett fruktansvärt obehagligt sätt och det enda man önskar är att solen ska komma upp.
Kom en bra bit ovanför huset.
Solen skulle inte komma upp på ett bra tag. Det fanns inget annat o göra än att försöka ta sig ner. Det var omöjligt att fortsätta. Våran guide kommer fram till oss:
- You should not continue. Go down to the shelter.
Sakta sakta tar vi oss ner mot ett litet hus. Såg det där huset lite som en förlust. Var tvungen att gå förbi folk som frågade varför vi inte gick hela vägen upp. Fast ja… väl inne i huset så svimmade jag direkt.
Två timmar senare skakar Sarah liv i mig. Dags att gå ner… Det är en historia jag tar någon annan gång.
Om ni åker till Borneo och får för er att bestiga Mount Kinabalu. Snälla gör inte som jag. Tvivlar ni en aning så fullständigt skit i det. Det är absolut inte värt det.
Youtube is being a bitch...
Det hela löser sig nog tillslut ändå. Brukar göra det.
Två läskiga bilder på toaletten...
Vad har hänt med dessa människor idag kan man fråga sig...
Does Chinese drugs work?
Tog mig tillslut ut och försökte hitta ett apotek. Ska ju klättra i berg imorrn. Ska fan upp för det där berget. Har betalat runt 1000 spänn redan och det är non refundable.
Kravlar mig in på något konstigt ställe med en stor DRUGS skylt ovanför sig. Berättar att hela jag är ett rangligt dupplo bygge som snart faller ihop. Berättar att jag ska bestiga Mt Kinabalu imorrn. Killen slänger fram en burk med 100 piller i sig:
- This is Chinese pills. It´s like antibiotics. Chinese antibiotics. --Höjer sitt ögonbryn--
- Ok... --Darrar och försöker hålla mig kvar vid disken--
- Yeah, and then you also need this. --Slänger fram en burk till med 5 kapslar i sig. Ser ut som stolpiller i storlek--
- 100 pills? This cant be right? And what the fuck is this? Ass pills?
- Yeah yeah, but this is good drugs you know. Chinese drugs. --Höjer båda ögonbrynen--
- Err, so how many should I take? --Skramlar på burkarna--
Killen bakom disken backar några steg och måttar upp min dos genom endast ögonmått. Det är vad jag kallar proffs det:
- Take like 5 of these three times a day and two of these three times a day.
- Like?! What do you mean like? And 21 pills a day? Sounds quite a lot?
- Yep, but that should do it. --Höjer båda ögonbrynen och ett litet finger--
- What exactly is this? --Rundar upp sju piller i handen. 5 gula och två feta kapslar med något brunt i sig--
- Hehe, it will get you up a mountain... If you know what I mean? --Dunkar till mig lite sådär kompis aktigt på axeln--
Normalt skulle jag bara spotta lite lätt i ansiktet på han och gå vidare. Nu ska jag tyvärr upp för ett berg imorrn och vill ju filma lite samtidigt. Så jag betalar och sväljer. Fick svälja i tre omgångar.
21 piller om dan... Ska bli intressant.
Filosofi ihop med Arnold. Det är stunder man minns det.
The story of last 4 weeks.
Jag sitter och pratar med en annan svensk på Lucys Homestay. Stället vi båda bor på i Kota Kinabalu. Han har precis på Filipinerna och vi delar med oss av våra reseminnen. Vi båda konstaterar att Malaysia är en av de det mest civilicerade länderna i sydostasien:
- Dom kör ju inte ens mot rött här!?
Lucys homestay i Kota Kinabalu. Lätt det mysigaste guesthouset hittills.
Vi landade i Kuala Lumpur i hopp om att finna stora festivaler pågrund av det kinesiska nyåret. Resultatet blev att hela Malaysia tog två veckors semester samtidigt som vi resenärer spottar och svär lite för att vi inte kan röra oss så som vi vill:
- I fucking hate this fucking Chinese New Year. It´s just one big pain in the arse!!
En smått irriterad engelsman ger sig sin synpunkt på situationen när han inte ens kunde få tag I en bussbiljett norråt. Livet som backpacker har blivit vardag. Varje dag försöker man göra sig förstådd på engelska i en restaurang. Försöker beställa en hamburgare men får kyckling och ris istället. Skrattar mest åt situationen och äter glatt ändå.
Busstationen i Kuala Lumpur.
För två dagar sedan var jag ute på en flod och körde rafting igen. Våra raftingkillar lärde mig hur man säger ´suck my balls´ på Malay. Bestämde mig också för att jag ska lära mig paddla enmanskajak i floder som dessa.
För en vecka sedan gick jag upp klockan 5 på morgonen för vårat dricksvatten tagit slut och min medresenär låg i hög feber. En liten moped följer misstänkt efter mig inne på en av Georgetowns gator samtidigt som jag går mot ett öppet Seven Eleven. Dagen innan det så gick jag omkring på en hindusitisk festival. Olika ritualer sjöngs ut samtidigt som dom piercade varandra med långa metallstavar rakt igenom båda kinderna. Fick rysningar när jag såg mannen som hängde i flera krokar fästa på ryggen med rep i sig.
För lite över en månad sen sitter jag på en av kambodjas mest turistiska stränder. En kambodjansk kvinna med ett barn i sin famn kommer fram till mig. Det är mörkt ute och jag sitter ensam och filosoferar över livet samtidigt som månen skiner ner på havet.
Jag har precis ätit mat och kvinnan frågar mig ifall hon kan få resterna på min tallrik. Ser sedan också att hon saknar ett ben. Hon är ett offer för minorna. Sitter litet smått chockad över frågan och blir illa till mods när jag ser detta livsöde framför mig.
Hon skrapar ner mina matrester på en tallrik, går lite längre bort och börjar mata sin bebis. Jag ser på samtidigt som de båda äter mina rester. Hon ser på mig och tackar så snällt igen. Vill mest gå därifrån men har inte betalat för notan. Har inget val än att sitta kvar och vänta tills hon gått sin väg.
Mina tankar om livet ändras radikalt på några sekunder. Sitter tillexempel just nu och är lite sur på mig själv för att jag glömde min USB-sticka på ett internet café. Känns inte som om mina problem är värst stora ändå.
Imorgon ska jag bestiga Mount Kinabalu som är 4095 möh. Ska övernatta på en mellanstation för att kunna gå upp tidigt och se solen gå upp på toppen.
Ska sitta och fundera på framtiden så som vi alla göra så många gånger. Den består för mig att bemästra konsten att få folk att skratta när jag håller i en mick på en scen. Kommer då äntligen få den kritik jag ständigt letar efter. En kritik som säkert kommer svida många gånger. Men som en vis gammal tysk lärare sa till mig när vi vandrade runt Ayers Rock i Australien.
”There is no failure, only feedback.”
Erik Broström part 2
Borneo is the shit.
Sen ett tips till tjejer som vill söka visum till Indonesien. Ha långa byxor på er. Annars kommer ni inte in på ambassaden. Fick själv gå in med alla papper och bli intervjuad om vad vi skulle hitta på i deras land. Det kostade ca 40 US dollar.
Detta är nu ett två månaders visa. Dessa går endast att få på embassader.
Som vanligt suger jag på att ta kort. Har endast dessa att visa hittills.
- Ehh, hehe, Okey. I will try not to then.
- Yes. Would you like to order?
Ett rykte om Chalmers sjöfartselever...
Stämmer detta?
One day...
Har köpt ett eget litet chackspel nu. Det har blivit lite av mina nya grej. Utmanar folk här och där på ett parti. Lyckades med en liten fin triumf mot en irländare i Georgetown på Penang. Sen kom vi till Kota Kinabalu på Borneo. Några män sitter och lirar och tyckte givetvis var skitkul när en vit frågade om han fick vara med och leka:
- Check!
- Skit också.
- No no. Look! >>Pekar mot en häst>>
- Ah, yeah. Of course… hehe. >>Får göra ett omdrag>>
- Ah! Check!
- Fan då. Ehh, kanske den? >>Flyttar något i vägen>>
- Check!
- Meh! Hmm… Okej. Den då.
- Ah! Check!
- Men det var väl självaste. Aha! >>Flyttar kungen>>
- Two more moves.
- What?
- Two more. >>Flyttar sin häst.>> Check!
- Hur i… Hur gjorde han det där?!
- You see?
- Yes of course I see.
- Check mate! You lose.
- Yes I can see that.
- Play again? Loser... >>Turflin>>
- Yes of course we have to play again!
Tio spel senare. En liten publik har format sig omkring oss:
- Check!
- Meh!!! How?
- Me winner. You loser. >>Trycker sitt finger mot mitt bröst>>
- Måste du vara så dålig på engelska att du faktiskt kan komma iväg med att säga det där?
- Check mate!
- Jävla turgubbe… Sarah were leaving.
- See you another time? >>Turflinet brer ut sig över hela ansiktet>>
- Yes of course we will.
Sarah undrar hur det gick. Hon satt och läste en bok medan jag blev kallad för loser tvåtusen ggr:
- I have sworn a vendetta against that man… One day I will beat him. >>Knyter min näve>> One day… >>Skrattet ifrån turgubben ihop med den lilla publiken ekar inne i huvudet.>>
Prövade kinesiskt chack mot en kines inne på ett teställe i Penang också. Helt okej spel faktiskt.
Easy as pie...
Missade planet
Har köpt en ny biljett och flyger imorrn istället. Air Asia all the way. Tydligen finns det ett skitstort berg utanför Kota Kinabalu som backpackers ska bestiga. 4100 meter. Har ju knappt tränat på resan men funderar ändå på att ge det ett försök. Kostar runt 1000 spänn att bestiga det.
Så är det. Ska ut och kolla på stan igen. Tydligen har ett stort amerikanskt krigsfartyg kommit hit och släppt iland alla soldater på ledighet. Kan nog bli en riktig fest faktiskt.
A day in Erik Broströms life, part 1
Please say what you think about it. It is the only way I can know what it is. Click on 'go on... make my day' at the right bottom of the post to make a comment.
A ja. Försökte iallafall.
A ja. Är också snart med del två av Erik Broström faktiskt.
Blev utmanad på Tap på 1812 baren i Langkawi.
- Fan va tråkigt. Nu måste vi krydda till det lite i tillvaron.
Och så springa efter en tratt, slänga upp den i taket och slunga ner vätskan genom en slang ner i strupen.
Första gången jag blev utmanad på att dricka öl på ett skitkonstigt sätt var i Sihanouk Ville. Alla männen där var helt lyriska över sin tratt och slang. Jag blev hyllad och kallad hjälten som räddade hela det manliga släktet. Allt detta för att sätta en liten slang mot munnen och svepa.
Själv trodde jag aldrig ett sådant tillfälle skulle dyka upp igen. Sen kom vi till Langkawi och baren 1812. Det var egentligen ingen festkväll men ägaren till baren såg till att det blev ändring på det.
Så fort vi klev in på stället så kommer en mörk man fram till mig:
- TAP!!! HAHAHA >>Saliv, saliv, saliv >> HAHAHAHAHA >> Sippar på en öl och fortsätter med att spruta ner hela mig med den.>>
Tap? Va fan är nu en Tap? Men det fanns visst flera ord för denna ölsport. En kanadensare kom strax därefter:
- SHOTGUN!!!! GAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHA >>Sliter fram en ölburk och stämplar skiten med en vinöppnare och sveper den. Sen ja... sprutar ner hela mig med den genom att subtilt skrika 'hej vad heter du'? fullt med öl i munnen.>>
Tap, shotgun. Vad är dessa ord? Vad är nu detta mystiska ting som korsat min väg? Carlton, den mörka mannen som äger baren utmanade mig givetvis på en Tap. Men jag blev inte utmanad framför folk den här gången. Han utmanade mig efter ha frågat vad jag gjorde. Att det nu var en riktig sjöman som stod framför honom gjorde det hela mer roligt.
Det blev en såkallad one on one Tap. Ännu en gång står jag framför en utmaning på resan. Denna dryck som spelat så många spratt på människan. Som nu också verkar bringa fram den kreativt tävlingslystna. Denna dryck kommer nu avgöra vem som kan svepa öl på detta IQ befriade sätt.
Det fanns ingen återvändo. Carlton plockade fram två iskalla Skol och en vinöppnare. Sedan förklarade han dom mycket invecklade reglerna:
- FIRST!!! >>Bombar ner sin vinöppnare i burken.>> THEN! >>Sätter hålet mot sina läppar.>> AND THEN!! >>Öppnar ölen på vanligt vis och sveper>> AS SIMPLE AS THAT!!
Mannen som inte kunde kontrollera nivån på sin egen röst har talat. Här följer bildserien på hur det hela såg ut.
200 procent fokus...
Carlton står fortfarande och pustar efter sitt mästerverk till teaterspel:
- GO!
- What?
- DO IT!!
- Yeah, yeah I will. Just hold o...
- I CAN OPEN YOUR BEER FOR YOU!! >>Bombar upp ytterligare en öl som om han vore Rambo själv.
Mannen slungar fram burken mot mig så öl flyger åt alla håll. Sarah sitter bara och sippar på sitt lilla vinglas och är ganska nöjd med att detta tydligen bara var en manlig sak. Hon ville verkligen inte göra det här. Inte jag heller egentligen. Har ganska svårt att tacka nej emellanåt...
Det var inte frågan till mental förberedelse här inte. Carlton stirrade mig djupt i ögonen. Han ville se den svenska sjömannen spilla sin öl. Han ville ha en seger på den sport han själv uppfunnit. En man som äger en bar vill gärna inte förlora på hemmaplan.
Mitt hjärta börjar bulta. Mina ögon flackar ut över bardisken. De små sekunderna av lugn innan jag fortsätter känns som en liten evighet. I mitt huvud så har jag redan vunnit. Jag ser mig själv stå med en tom öl i handen skrikandes värre än Tarzan svingandes på sin lina genom djungeln.
Nu jävlar... Slow motion... Ölen öppnas... Ölen är svinkall... Fy fan vad mycket öl det blev... Svep Martin... Bara svep... TA SLUT DÅ ÖLJÄVEL!!!
- BRAIIIIIIIIIIIINFREEZE!!! >>Carlton fullständigt flippar skrikandes brainfreeze.>>
Tydligen så heter det så när den isande kylan slår till mot huvudet. Inte många kan stå emot en äkta brainfreeze. Men med en liten Olof inom sig som skriker 300 procent fokus så det bara sprutar saliv åt alla håll. Så går det inte att misslyckas.
300 procent fokus...
Ba downar skiten liksom.
And here it is... The face of a winner.
Piercing on Hindu style
Ganska snart då vi kom dit så blev Sarah sjuk. Sitter just nu på rummet. Lyckades snappa upp en slö liten internet uppkoppling med datorn. Är lite orolig ändå för hon har väldigt hög feber. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är mitt i natten också.
Har försökt badda med kallt vatten o så. Blir väl kanske ett sjukhusbesök imorgon.
I alla fall så lyckades vi få några kort på festivalen. Klarar inte av att se sånt här faktiskt. Gick omkring med rysningar i kroppen hela tiden. Ibland stannade dom till för oss få västerlänningar där så vi kunde få lite kort på dom.
Jag gjorde tummen upp tecknet emot honom efter kortet. Han gjorde sådär tecknet tillbaka...
Ett klipp till klart.
Tydligen är det en fet hinduistisk festival där just nu. Hoppas vi hittar boende bara...
Bilder ifrån Malaysia
Mycket redigeringsjobb framför mig... Roligt när ytterligare ett klipp blir färdigt dock!
Kellies Castle...äg.
En kille som matar lite krokodiler. När han skulle lämna dom så kom en krokodil väldigt nära. Som tur var hade han ju sin lilla... ehh, träpinne. Att peta bort dom med.
Örnar som matas av guiden.
Humor humor humor på g.
Kommer givetvis lägga upp ett klipp inom några dagar på honom. Sen fortsätta experimntera och förhoppningsvis kunna se ifall karaktären utvecklar sig själv eller är bra som den är.
Så ligger det till. Jag är mycket spänd på att se resultatet.
Shoo!!
The moment
Klockan var 03 på morgonen. Hela kvällen hade varit magisk. Vi dansade bort småtimmarna på stranden vid Sihanouck Ville till Dolphins bars pumpande högtalare. Det var en natt att minnas. Varje gång en ny låt kom igång så kom alla in i ett nytt euforiskt tillstånd. Det kändes som om varje låt som började spelas var någons favorit. Folk hoppar, folk njuter och bara gottade sig av denna natt som bara blev bättre och bättre. Havet glimrade i månens starka sken. Vågornas brus kunde urskiljas bakom musikens dansande rytm. Sanden kändes fortfarande varm under tårna och värmen var precis perfekt för T-shirt och shorts.
Jag och alla mina nyfunna vänner såg på varandra och bara log. Alla log den natten. Sen kom det. En ide flög in i mitt huvud. Jag ville försöka sätta ögonblicket i ord. Filosofin spred sig enda ut till fingertopparna då jag slet tag i Michael och ville säga en sak:
- You have no idea how happy I am right now.
- Yeah man. This is quite something.
- Michael… this is pure happiness man. Pure fucking happiness!!
- Aw man. You said it there man.
- No wait wait. This is more than happiness. This is something else...
Sen kom det. Det var som om mina läppar rörde sig i slow motion. Anne, en engelsk tjej, hade också hört vad vi sa och väntade spänt på vad som skulle sägas. Stunden var inne. Det nya uttrycket skulle myntas. Ett uttryck som spred sig först runt hela dansgolvet. Sedan till hela Sihanouk Ville. Sedan till hela sydostasien. Jag grabbar tag i Michaels hand, låter mina glädjetårar sakta sippra fram samtidigt som mina läppar börjar röra på sig:
- This is… one houndred percent life. >>Life, life, life…>>
Folk kom fram till mig under kvällen och ville skaka hand med mig:
- Aw man!! Let me shake that hand man. Yeah man, shake it. WOOOOHOOOOO!!! ONE HOUNDRED PERCENT LIIIIIIIIIIIFE!!!
Uttrycket hade sådan effekt. Sådan slagkraft. Det var precis vad folk ville höra. Det var precis så det kändes. För en natt var allas liv fulländade. Inga bekymmer, inga problem. Bara frihet.
One houndred percent life. Det vi alla strävar efter.
Kellies Castle in Malaysia
En liten tanke är att skapa en karaktär vid namnet Jan. Det ska vara en tour guide och göra liknande saker som detta. Presentera saker efter egen förmåga och expertis. Vad tycker ni? Kan det bli något?
Två gamla klipp.
Jaja, det kommer.
Håller på att ladda upp ett klipp på youtube. Håller tummarna.
Fina stränder här. =)
...
Sarah fontänspydde rätt ut över taxichaufförerna när vi klev av nattåget imorse. Egentligen skulle vi ta en färja till ön Langkawi och se fina stränder igen. Tar istället hand om en matförgiftad sjukling på ett hotellrum.
I alla fall så passade jag på att redigera lite klipp. Gjorde ett lite annorlunda klipp på en karaktär jag gått och funderat på ett tag. Tänkte jag kunde ladda upp och fråga er här om ni tycker karaktären hade potential.
Sen glömde jag USB-stickan hemma på rummet.
Blir så trött ibland.
