En ny digikamera.
Det kommer några skurar emellanåt i Malaysia. Det gör det året om tydligen.
Ett tack till Sarah.
Ja... folk som läser här har kanske insett att jag hade lite problem med datorn. Fick den formaterad. Hittade mina program. Problemet med råmaterialet ifrån videokameran var fortfarande ett faktum. Sarah ser att jag är frustrerad och vill hjälpa till:
- Have you tried reading the instruction manual?
- Yes of course I have. >>Klickar lite på musen>>
- Can I see it?
- Ehh... yeeeeeaah.
- Martin. Where is the instruction manual for the camera?
- Err... >>Rotar lite i väskan>>
- Please say that you still have the instruction manual.
- Yes of course I have it! >>Helt slumpmässigt hittar jag en vit bok>> Here.
- Okey... >>Sarah börjar läsa>>
- It´s of no use. Read it all. Doesnt work. The camera is fucked. >>Klickar lite till>>
- It says here that there was a computer disc that followed with the camera.
- Ehh. Yeah. So?
- It says here that on this disc, there is a program that helps the raw material to get into your PC.
- No it doesnt.
- Yes Martin. Right here. >>Pekar med hela fingret>>
- Det var väl självaste fan då.
- Sorry?
- Nothing, nothing.
- Ok. Where is this disc Martin?
- Ehh... Its ehh. >>Rotar i dataväskan>> Its ehh right... >>Rotar som ba fan!! HERE! >>SWOSCH!! Slumpmässigt nog så hade jag faktiskt inte slängt sånt skit.>>
- Ok. Lets put the disc into the computer and see what happens.
Efter ett program till installerat och kameran inpluggad så ja:
- ... >>Sarah gives me... the look.>>
- Ehh, hehe...
- Say thank you.
- Thanks...
- Mean it.
- Yeah ok. Thank you Sarah for fixing all my computer worries...
(Hade givetvis några schyssta bilder ihop med inlägget. Ser på Sarahs minneskort from hell. Tar jag i det kommer jag också få virus. Datorn vid det här IT-cafeet kan ej läsa kortet. Det är pga viruset... I alla fall har jag köpt en egen kamera idag. En Sony.)
En bild ifrån Ipoh. Tack Google. Det här är deras tågstation.
En bild på en av Iphos gränder. Tack Google. Precis hela Ipoh ser likadant ut.
Ipoh!!
Ska berätta om det kinesiska nyåret och om Shaolin munk showen vi såg. Förhoppningsvis också få fram någon bild på munkarna.
Shoo!!
It actually worked!!
Det ska gå. Du är inte förlorad. Det måste finnas någon som kan hjälpa mig? Dessa tankar cirkulerade i mitt huvud imorse. Idag skulle vi egentligen ta oss ifrån Kuala Lumpur. Istället så tog vi ytterligare en dag inne i city. Dagen ägnades åt min lilla helvetesmaskin till dator.
Har kommit på källan till viruset som heter win32-sal generator. Det kom ifrån Sarahs lilla minneskort till kameran. Det fullständigt pumpade ut sig i datorn. Kunde verkligen se hur dessa små trojanska hästar red omkring och slog ner program efter program.
Tillslut kunde jag inte ens klicka på en bild för att bli varse om hur viruset slagit ut den funktionen också. Ingenting fungerade längre.
Vi hittade en liten skum dataaffär inne i ett shoppingcenter. Slängde upp datorn framför en liten malaysiansk datanörd:
- Kill it… >>The evil eye>>
- What?
- Kill this motherfucker. >>Pressar pekfingret mot datorn>>
- Are you sure?
- Yes… I hate this thing. Delete it all. I don´t care anymore.
Efter tre timmar kom vi tillbaka och datorn var fabriksåterställd. Nu var det dags att hitta software. Gav datanörden en ganska schysst summa pengar för hjälpen och frågar om software. Han stoppar ner sina ringit i fickan:
- Well… there is one guy in China Town. >>Mystiken var total…>>
Och se på fan. Tydligen finns det en liten ökänd datahacker inne i China Town som säljer allt vad man tänkas behöva i piratformat. Fick fråga fem pers innan vi hittade honom dock. Allting verkade väldigt hysch hysch när vi frågade om den mystiska software kinesen. Den sista vi frågade pekade in bakom en restaurang. Vi gick igenom ett kök fullt av svettiga fattiga invandrare som stod och hackade kyckling på löpband. Vidare in i någon slags liten gränd och hittade ett litet litet stånd.
Killen hade tusentals program. Hittade det mesta jag ville ha för en spottstyver. Vi hade visst hittat killen som alla andra som sålde filmer och program på gatan kom och köpte av. Ville ha ett kort på honom där vi skakade hand:
- Ehh, well… I do sell a couple of thousands illegal programs here. I’d rather you didn´t take a picture.
Fair enough. Sitter nu med lite extra hopp om att kunna fortsätta använda min dator. Bilder kommer när jag inte sitter vid min egen dator om det är Sarahs kamera. Ska köpa en egen snart.
Vattenpipa med banansmak. Det är sånt man sysslar med i dessa muslimska länder då alkohol är omoraliskt...
Trodde inte slavar existerade officiellt.
Sarah och jag kollar info om visum för Indonesien och hittar det här... Ordet slav har tydligen översatts till maid. Varje dag lär man sig något nytt. Malaysia var visst inte så gulligt som jag trodde ett tag. Diggar frågan om hur jag ska göra för att förhindra att min slav rymmer. Kanske att sluta våldta sin slav fixar biffen?
Problems that Indonesia and Malaysia are facing now Manpower matters. It is important to employ them with respect of their basic rights as a human. Yes, maid is human too like us. Just because they are Indonesian and they are maid, doesn’t mean we are allowed treating them unhumanly.
Everyday, our consulate receive 3-5 escaped maid in conflict with their employer or agency. Their cases are : insane, raped, abuse, sexual harassment, working more than 1 employer, working overtime, working beside their duty as maid (working in farmer, employers factory, employer beauty center, employer store) and none of the being paid.
Maid’s duties are : house cleaning, ironing, washing, cooking, looking after the children and that is all. Maid’s duty is restricted only in the house of employer whose name stated in their permit from 08.00-18.00. Relations between employer and maid should be an industrial relationship. There must be an understanding and respect for each other’s right.
What should I do to prevent my maid runaway?
Maid is human too, and as human their rights is not only protected by Universal Declaration of human rights, and Malaysia respective laws and regulations. We believe that many criminal cases whose victims are Indonesian maid have been brought to Justice. So, do not abuse your maid, rape, sexual harassed, do not order your maid to work overtime. Create a conditions that encourage them to dedicate their work.
Maid is human, they make mistake too. This is your responsibility to teach maid to work like you wish.
Stop holding maids passport
Holding maids passport is not appropriate. At the back of the passport there is rule that the bearer is the one that has to keep the passport, not the employer, not the president not even our consul general. Only the bearer whose name appears on the passport can keep his/ her passport. If employer doesn’t want his maid to escape, then treat them humanly, give them incentives, fulfill their right, pay their salary. Very easy right?
Make your maid a bank account,
Employer must be a busy person. That’s why we recommend you to make your maid a bank account. Our consulate receive some maids whose employers reluctant to pay their salary, because their employer forgot to pay maids salary since many years ago! Making a bank account for maid is not only to help employer in fulfilling their obligations but also to keep the maid from runaway. It is not Hold the bank account, not the passport. Nowadays, maids salary is from RM 500/ monthly.
Save our Indonesian Migrant Workers’ and their rights, together we can!
Japp, together we might just pull this one off... hmm.
Snus i Malaysia.
It couldn't be easier!!! Just put it in!! Just do it and get addicted for life!! It's a new must have!!
Our first date.
An indoor rollercoaster...
Why not?
Mingelbildernas mingelbild...
Jag vet... Lite pinsamt att skratta åt någonting du själv skrivit.
Thanks SEKO!!
Sekotidningen har gjort en liten blogglista. Måste säga att beskrivningen dom ger på min blogg är mycket rörande. Tack så mycket!
Klicka här för att komma till blogglistan.
Historian som omnämns i beskrivningen finner ni här. Såg även att det fanns en kommentar ifrån legenden Kalle The Kung i det inlägget. Minns också att sjömän ifrån Kalmar högskola faktiskt ringde mig dagen efter dom läst inlägget och skrattade i telefonen.
Kan la göra lite reklam och berätta vad SEKO faktiskt är. Det är ett fack med olika inriktningar på driftjobb. Min inriktning inom SEKO heter SEKO sjöfolk. Ordförande heter Kenny Reinhold. Så för dom som vill gå med eller läsa på om fack och sånt klickar runt. Tror faktiskt brorsan som arbetar som lokförare också är med i SEKO.
Sen har vi den största anledningen varför jag då måste vara med i facket. Alla har vi väl tvivlat på fack någon gång. Sen träffar dom min mor. The Powermom helt enkelt. Hon jobbar med SKTF. Det är ett fack. Så när jag sa att jag tvivlade på fack när vi gick en promenad i skogen.
- Om du inte är med i ett fack Martin. Då är du inte min son... >>Allvarlig min...>>
Så jag vill fortfarande vara älskad av min mor och är därför trogen medlem av SEKO-sjöfolk!!
Arnold får va med på ett hörn också.
Suck...
Gick till Starbucks och sökte mig till AC. Det är skitvarmt här nere. Sarah drog vidare för att göra andra ärenden. Slängde upp hela datorn och skulle bara plugga in den i eluttaget. Packade ihop hela datorn och gick till en elaffär och köpte en eladaptor. Packade upp hela datorn igen. Packade sen ner den igen för att gå och köpa ett batteri till min sladdlösa lilla mus. Gick lugnt tillbaka och packade upp datorn igen.
Väntade en kvart för att starta den. Detta är inget skämt. Det tar minst en kvart att starta den. Hinner lyssna igenom flera olika låtar av hatisk dödsmetall för att lugna nerverna.
- Bara att öppna och installera. >>Click away!>> Mmm, snart färdigt. Gött det ska bli att få bort lite viru...
Innan programmet ens hunnit installera sig började små sirener tjuta. Virusvarning efter virusvarning. Tillslut kom en supervirusvarning som sa att systemfiler är infekterade. Då rekomenderas det att man startar om datorn. Sen glor på en bluescreen samtidigt som varenda fil i datorn scannas. Efter en halvtimme sket jag i detta och bestämde mig för att starta datorn igen.
Vänta en kvart...
Nu vill jag bara redigera en bild lite så att en ny sponsor kan få synas uppe i högra hörnet. Mitt kära virus har visst slagit ut Photoshop. Vad kul!! Klickar ungefär tvåhundrafyrtioåtta gånger på photoshop symbolen. Sen försvinner symbolen och ersätts av en liten errorbild. Vilken tajming. Ber min bror redigera och förminska bilden istället. Skickar ett mail.
Dags att tänka på lugna saker. En buddha dyker upp i skallen. Försöker fokusera på den.
Ger mig på filmkameran istället. Om jag stänger av precis allt på datorn förutom redigeringsprogrammet så kan jag redigera. Har ju köpt en filmkamera som spelar in på DVD skivor. Det här ska förminska tiden med att få in råmaterial på datorn.
Om nu redigeringsprogrammet kan läsa dom filer som skapas av kameran såklart... Ett fakta som efter tre timmars fipplande med USB sladdar och desperata hårda klick med musen börjar sätta sig in i Martins lilla huvud.
Försöker fortfarande fokusera på snälla tankar och en leende Buddha. Orden 'allt går jämt åt fullständigt helvete' börjar istället krypa sig närmre.
Sitter nu och stirrar blint ut mot gatan. Kanske bara ska skita i allt och gå hem istället. Mmm, gör nog d... Och så börjar det regna. Inte så lite heller. En monsunskur som varar över en timme.
Sitter nu och stirrar blint på datorn och min videokamera. Har inte en aning om hur jag ska göra för att få in råmaterial. Dom jobbiga frågorna börjar äckla sig inne i huvet.
Varför utsätter jag mig för denna stress? Varför kan inte bara saker fungera emellanåt?
Nu började det regna igen...
Solen går ner. Allt blir mörkt.
Hela min existens vill skapa lite underhållning. Jag offrar hela dagar till att redigera klipp för att ta mig närmre ett mål som just nu känns väldigt långt borta. En dag sitter jag väl och skrattar åt det här. Hoppas det i alla fall. Just nu dödade det all min kreativitet.
Hej då...
Well well, life have been worse...
Anlänt till Kuala Lumpur
Vi har kommit till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Vi har inte bara kommit till ett nytt land. Vi har kommit precis i lagom tid för den största festivalen på året. Det kinesiska nyåret. Det är tydligen oxens år som ska invigas och faktiskt så är mitt kinesiska stjärntecken också just, oxen.
Så nästa år kommer bli bland det bästa i mina liv!! Att få höra den meningen kostade 10 ringit av en liten kines inne i China Town.
100 Ringit är lika med 200 sek och ett äkta Ed Hardy bälte kostar runt 59 RM… Det här är en shoppingstad utan dess like. I will be back here to shop clothes my dear friends. Ska maila brorsan och se vad han vill att jag ska packa med mig hem.
(Eller så loggar du in på nätet nu brorsan och skaffar namn på de grejer du vill ha. Tänk på priser som dom billigaste Stadium T-shirtsen och dom fetaste märkena. Vilket du vill.)
Pågrund av det kinesiska nyåret så är vi också fast här tills efter den 27 jan. Att ens tänka på att lämna staden är en fara för din hälsa sägs det. Precis varenda Malaysian tar en lång semester vid den här tiden på året. Färjor och bussar är överfulla och olyckorna många.
Sitter och blir hjärntvättade på en turistbuss.
Vi bor mitt inne i China Town för 54 Ringit natten. Den 26 kommer bli en riktigt fet fin fest. Den 27 så ska vi och se en äkta Chaolin Munk show. Någonting jag alltid velat se. Kommer bli mäktigt.
Efter det beger vi oss neråt mot Indonesien. Nästa stadsmål är Jakarta. Trodde aldrig jag skulle säga att jag faktiskt längtar dit. Jag är lite av en raver som dom som träffat mig kanske redan vet. Sarah gillar också feta warehouse parties och Jakarta. Det är hela Asiens festmetropol.
Bangkok, Kho Pha Ngan och Vang Vieng… Ni kommer säkert få huka er lågt inför Jakartas festscen. Den öppnar på torsdag och stänger på tisdag. Magnus the hammock ska med in hade jag tänkt.
Oh my god. Will I ever come home?
Phnom Penhs flygplats
Det bildas lite kö vid säkerhetskontrollen i Kambodjas flygplats. Det är en handväska som för tredje gången åker igenom x-rayen. Fyra vakter står och stirrar på en dataskärm pekandes och viskandes om vad det kan vara.
En stor kambodjan iklädd militärkläder tar några kliv fram och lyfter upp väskan:
- Who owns this bag?
Två turister räcker upp sin hand och beds följa med honom in i ett vitt litet rum med endast ett bord. Jag börjar flippa lite. Vad är det dom vill ha i väskan?
- What’s your name? >>Död åt Tengil är vad jag kan läsa av I hans ögon…>>
- Martin, and this is Sarah.
- You have two unidentified objects in your bag.
Two? Varför two? Och varför kollade jag inte väskan innan för?! Det här är ju ett drogland!! Man ska alltid kolla väskan innan en safetycheck! Stod ju för fan en festkväll i Sihanouk Ville och snackade med en fullfjädrad fransk knarklangare. Om hur han smugglade ut 50 kg varje år och försörjde sig på det. Det här händer inte. Speciellt inte i Kambodja!?
Och varför började jag tänka på den idioten nu för?! Är det droger i den där väskan, ja… Game Over helt enkelt.
Börjar öppna väskan med alla dessa tankar i huvudet. Sarah står bakom mig och bara stirrar. Vi hade lagt hennes axelväska i min väska också. Ibland krånglar dom om man har fler en ett handbagage ju.
Fipplar med min hammock och Sarahs lilla väska. Rotar omkring och vill verkligen inte hitta något jag inte känner igen. Tydligen så var det ytterfacket som var mest intressant. Öppnar det och hittar en fet jävla swizz army knife!!
Vem är så dum så att han faktiskt försöker ta med sig kniv i handbagaget på en flygplats i Kambodja? Visst kan man ju glömma en typ nagelsax men vem tar faktiskt med sig en hel kniv i väskan och tror sig komma undan?
Nils… tack för att du glömde din fickkniv i min lilla väska. Och vad fan säger man när en kambodjan tar upp en fet swizz army knife, väcklar ut kniven och frågar vad jag skulle med det här mordvapnet? Att det är en brevkniv?
Sarah stod bara och stirrade på mig undrades hur jävla dum man kan vara. Själv står jag och stirrar på en kambodjan som håller en kniv mot mig.
- Ehh, it´s a friends. >>Smooth Martin. Varför inte bara hulka fram jag som hobby brukar hejdlöst springa rakt in i väggar medan du ändå håller på med kråkorna?! Be om ursäkt såklart!>>
- Yeah, of course it is. >>En måttligt road kambodjansk militär.>>
- Sorry about that man. My bad.
Fick betala 20 dollar I böter dock. Hostade upp en tjuga och var inte så mer bekymrad över det. Sarah boxar till mig på axeln och säger att jag skrämde skiten ur henne ett tag. Flippade givetvis lite precis innan vi gick in i rummet och nämnde knark till henne lite snabbt. Hann ju inte förklara den där tanken jag hade innan kambodjanen började fråga mig saker.
Sen håller mannen upp Sarahs väska och ber henne öppna sin. Hon hade glömt sin vinöppnare i sin. En riktigt fin en faktiskt. En som hon glänst med flera gånger under resan och berättat om minst tjugo om hur hon snott den från sitt gamla jobb på en restaurang. One of a kind helt enkelt. The one in her bag.
- NO! Not my wine opener! You can´t hurt anyone with that!! It’s harmless!!
Kambodjanen vecklar ut den lilla sylvassa spiralen och hugger i luften.
- I have killed with less…
Vi står bara och stirrar in i två tomma döda ögon.
- Sooo… twenty bucks is okay?
Sarah slänger upp en tjuga och vi får lämna rummet.
En fika med Arnold i Kuala Lumpur. What more could you ask for?
Flawless
Mina gamla cmj.blogg.se visitkort är nu slut. Det här är nu dom nya. Det här är också mitt klistermärke.
Orgasmic!
Kambodjansk filosofi.
En pälsklädd träsko mitt i Kuala Lumpur. Hur fan kom den hit?!
A BEER BONG!!! WOHOO!!!
Idag hade dom en överraskning till alla sina kunder. En såkallad Beer Bong. Denna trattslang dyrkades av alla män där inne. Hela kvällen kretsade tydligen kring denna artifakt.
- DUDE!!! GO ON THE BEER BONG!!!
Var givetvis dom första orden vi fick höra när vi kom in. Sarah gick genast fram och satte standarden. Ingen ifrågasatte utan det bara hälldes i lite öl och så svepte hon. Alla barnen tjöt av förtjusning av hennes teknik att gå ner på knä.
Win!
Sant... mycket sant. Tävlingen var igång. Instinkten satt in. The Beer Bong Gong is on. Själv trodde jag det var bara att sätta slangen mot munnen och öppna upp liksom. Ack vad fel jag hade. Precis varenda jävel därinne kom fram och hade pep talk med mig. Det var riktiga proffs jag hade att göra med.
Sarahs lilla ritual var över på 2 minuter. För mig tog det fan en kvart innan jag ens var i närheten av Bongen.
- You have the power to save not only my manhood. You have the power to save all mens manhood over the world!!
>>Boxar till på axeln.>> You go man. Just do it.
Herregud vad seriöst allting blev, tänkte jag. Folk började smattra kort och klappa mig på axeln. Mitt hjärta började faktiskt bulta. För en stund sen skulle vi bara säga hej då till våra vänner. Nu står fan 30 pers och hejar på svensken. Bara för att en tjej nyss klarade. Jag förstod det inte riktigt. Det är ju bara en Beer Bong.
- YES!!! YES HE´S GOT IT. THE LITTLE FUCKER DID IT!!
En av dom bästa bilderna på resan hittills...
And Im off...
Tack för alla kommentarer på senaste klippet. Har filmat lite i Kambodja. Ska se vad som kan klippas ihop.
Bamboo Island
Första kvällen så skulle några kambodjaner ut och leta krabbor. Jag, Sarah, en kille från England och dom två kambodjanerna sprang omkring på hala stenar och lyste med våra ficklampor i hopp om att hitta mat. Tekniken var att sätta handen på dom sen snabbt som fan slänga dom ner i en hink.
Det var skitlätt fram tills vi började hitta dom riktigt stora. Det värsta med när krabbor nyper dig i fingret är att det hjälper inte med att slita loss armen från krabban. Då kniper den bara ännu mer.
Jag skrek som om det var mina sista stunder på jorden. Helt plötsligt var min paradisstrand ett helvete som försöker ta mina fingrar. Alla andra kom bara fram och skrattade för krabban såg ju så liten ut.
- THAT IS JUST THE CLAW!!!
- Oh jesus...
En av kambodjanerna slet ner en stor gren och sprang mot mig. Sen fick jag lägga fingret mot en sten samtidigt som han tog sikte på klon. Hold still säger killen och smackar till. Fingret klarade sig faktiskt och krabbmiddagen var en succe.
Roxy. Allas lilla älskling på ön.
Våran bungalow.
Divorna som körde båten till ön.
I stort sett allt som fanns där.
Drar ut på en öde ö...
Shoo!!
Videoklipp: Easy Riders in Vietnam
Några frågor jag kommer på så här direkt. Ni förstår grejen. Har lagt mig på ett lite längre klipp än vanligt också.
Suck my left ball!
Nils has done it again!!
Sarah, Paul uppe till vänster, Martin och Michael.
- Down it!!
Det här vara också kambodjanens enda engelska ord. Efter en timme efter det här kortet togs så tyckte alla det var skitkul att se på hur en kambodjan började spruta Coca Cola på alla ombord i båten. Vi kom senare fram till någon form av strand störtade i vattnet och upp på stranden.
Här tyckte vi alla det var skitkul att begrava en stackars däckad svensk i sanden. Några kambodjaner springer bort och kommer tillbaka med en skitstor krabba. Nu tyckte alla det var skitkul att sätta krabban på svenskens ansikte. Alla barnen skrattade högt när krabban tillslut knep tag i svenskens näsa.
Ingen hade en enda funderingar på att ta fram en kamera under hela dagen. Det var så mycket roligare att spruta Coca Cola och öl på varandra!!
Jaha... rättighetsproblem igen.
För det är ju trots allt olagligt att göra klipp så som jag gör. Fyyyyyyy...
Fan fan fan.... Imorrn ska jag ut på en såkallad Booze Cruise och kommer vara ganska så lost ett tag. Ville så gärna få upp det nu. Har visat det för ganska så många personer och precis alla har skrattat hårt. Är så nöjd med klippet för jag kan visa upp lite av mina skämtskills på allvar.
Jaha, Aftonbladets Mitt Klipp ville inte heller... Sitter och stirrar på en blå stapel som helt fastnat nu. GIV MIG STYRKA!!!!
Hej då...
So close...
Laddar upp nytt klipp.
Det satte ju lite käppar i hjulet med att förlora kameran. Har hittat gnistan till att fortsätta skapa klipp i alla fall. Förklarade mina drömmar för Sarah idag på stranden. Hon förstår inte varför jag ägnar så mycket tid åt att skapa hela tiden. Sen efter att förklarat allting. Ja... det är en annorlunda sak jag strävar efter. Men det ska fan gå.
Grejen att jag ägnar för lite tid åt att skapa. Det är för mycket vanlig semester hela tiden.
Håller tummarna för att klippet orkar sig upp här nu. Come on Cambodja, you can do it!
Kuala Lumpur nästa.
Historier och filmer is on their way!! Ska tillbaka till redigerandet nu. Tja.
Paradise on earth!!
Mmm...
Sienoukville, jag stannar hos dig.
Så därför splittras vi igen på resan. Vi vet inte exakt när vi kommer träffas men det lutar åt att vi syns i Bali för att gå på surfskola ihop.
Själv stannar jag och Sarah kvar i Sienoukville ett tag till och slappar. Att resa kan ta på krafterna ganska mycket och nu är det dags att ta igen lite. Har också träffat en massa människor från tidigare platser. Trivs just nu.
Nästa destination för mig lutar åt Jakarta faktiskt. Inte bestämt mig än.
Försöker sammanfatta alla otroliga dygn och upplevelser hittills. Det är svårt. Det senaste dygnet var en enda stor fest. Såg solen gå upp imorse efter en av dom bästa nätterna hittills och spenderade dagen i en Tuk-Tuk. En ny grej jag börjat med. When in doubt, go to the magic power of Tuk-Tuks.
Diggar hans slogan på kortet. Don´t worry! I´m safety driver
Bjöd med Sarah idag och åkte omkring i en Tuk-Tuk. Åkte bara runt i stan och såg solen gå ner bakom husen. Älskar verkligen mina Tuk Tuks.
Magnus Samuelsson ger mig njutning.
Var lite svajigt emellanåt men Magnus höll måttet.
Magnus. You're the best!
Orgasmic feelings for video...
Det kunde dom. Detta betyder att jag kan fortsätta redigera i vanlig takt. This is good... this is sooo good.
Oh yeah baby. Come to papa.
Kraschad lastbil.
Såg minst en sån här olycka om dan under våran MC tripp i Vietnam! Att bli lastbilschaffis här kändes som att skjuta sig i skallen med en långsam kula.
Jag vill så gärna...
Måste ha en kamera. Har ju ingen digitalkamera heller så det blir väl en kostnad till. Snark...
Mitt jultal...
Ytterligare ett ställe som är omöjligt att stava till...
Sienouhkville nånting har vi kommit till. Det ska tydligen finnas en enorm strand här. Södra Kambodja helt enkelt!!
Angkor Wat.
Farsan skrev att ni hade 20- hemma här om dagen...
Vem har varit närmst döden idag?
Sen blev jag kissnödig. Hmm... Det var ju meck. Får springa bortåt lite och hitta en dunge. Hittar tillslut en liten dunge och en känsla av lättnad kommer över mig.
Går cirka tio meter in i en liten dunge. Börjar kissa. Står och filosoferar lite över livet. Känner mig ganska nöjd faktiskt. Tittar mig omkring och upptäcker att det är väldigt tyst här.
Jättetyst. Inte en människa. Sen slog verkligheten till igen. Just fan, jag är i Kambodja. Ett land som är överfyllt med minor... Minns helt plötsligt alla tips från människor att det är precis så här man ALDRIG ska göra. Minns också mina egna tankar som gick ungefär, höhö vilken muppjävel vandrar rätt in i skogen här? Hö...hö...
Pulsen ökar en aning. Det finns inga stigar här heller. Ett fakta som inte gjorde saken bättre. Kisset börjar ta slut och jag står kvar helt blickstill. Vänder om huvudet och försöker se exakt hur det var jag gick in. Men ja, är man kissnödig så tänker man inte så mycket på sånt ibland.
Står kvar en stund till. Fan då... Jag måste chansa helt enkelt. Puls ska vi inte snacka om. Har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Små lätta och ganska långa steg fick det bli. Böjde mig ner emellanåt och såg nära nära marken.
Sen var det bara att förvånas över att jag faktiskt tränar igen!!! Shoo!!
Vissa saker ska man inte leka med...
Min julklapp för stjärten.
Thank you babe...
Sakta går jag ut i den stekheta solen, faller ner på knä och ser upp mot den blåa himlen. Öppnar mina ögon och försöker ännu en gång hitta tillbaka till den där skaparglädjen som ibland känns som ett oändligt elixir. Hur fan kan jag vara så klantig?
Min kamera är borta. Det är ett faktum. Min fina fina svindyra filmkamera är borta. Mitt redskap för att skapa humor. En liten del av mitt liv ligger i händerna på en glad fattig kambodjan.
Inspiration... Jag behöver inspiration. Sätter mig här vid internetet och ser alla kommentarer ni skrivit. Tack alla ni för dessa kommentarer. Klickar mig in på mitt youtube konto och ser på en av mina filmer. Ser alla tankar och ideer jag har runtikring dessa små klipp.
Det sitter en tjej från Nya Zeeland bredvid mig och undrar vad det är för något. Jag berättar om mina små filmer. Om min dröm att bli komiker. Hon frågar ifall hon kan få se någon liten film. Söker efter BBCG del ett och två. Hon skrattar...
Visar henne sedan lite av Olof och hans bombhamster del 3. Hon skrattar ännu mera och det är ju inte ens på hennes språk. Hon frågar mig ännu mera om dessa små klipp och jag förklarar lite om hur inom sjöfarten dom blivit ganska populära.
Visar henne bland dom första klippen jag gjorde på mobiltelefonen. Minns hur jag timme efter timme satt och redigerade på en liten mobil, endast för att jag ville bli bättre på att underhålla andra. Hon vill att jag ska visa henne mera klipp på min lap top senare.
Sen vill hon ha något signerat av mig. Jag frågar varför och hon säger att hon skrattar ju och om du ska fortsätta med detta kommer du ju lyckas. Jag ger henne ett av mina visitkort jag gjort med bloggens adress och signerar det på baksidan. Hon stoppar in det i hennes resedagbok.
Tyvärr måste jag lämna henne för stunden och hon frågar varför:
- I just realized why I´m doing these clips. Thank you. I´ll catch you later.
400 dollar fattigare men känner ungefär som jag skrek precis innan det skjuts.
- SUCK MY LEFT BALL!
BANG!!
- SUCK MY LEFT BALL!!!
BANG!!!
Kanske bland mina sista inlägg...
Får jag inte tillbaka den skiter jag i bloggen och koncentrerar mig på annat. Datorn är också ändå så seg att den knappt går att jobba med. Motgångarna tar aldrig slut... Vill inte lägga pengar på nya kameror. Sånt är dyrt här. Om det ens går att hitta.
Att det aldrig ska gå smidigt...
I alla fall ett litet filmklipp till. Känns som det sista just nu. Ville börja experimentera med flera 24 timmars klipp så här. Klipp som skildrar mera vardagen på en resa än bara äventyren. Men ja... Har aldrig känt mig så nära på att bara skita i allt som nu.
Bye bye...
Rånad, lurad, misshandlad, hotad och saknad i Na Thrang.
Rånad, lurad, misshandlad, hotad och saknad. Tre stycken vietnamesiska tjejer hoppade av sin moppe och attackerade mig bakifrån. Jag hade precis fått lön ifrån Why Not Bar och kände för att behålla pengarna.
Slängde ner den som snodde mina pengar på gatan samtidigt dom andra två hoppade på mig och jag gick in i the Hulk mode. Snabbt insåg dom att den här falangen har flippat så två hoppade på moppen igen och lämnade den tredje i sticket hos mig. Vände mig om mot henne och skrek att hon måste nog snart börja springa. Var inte på kelhumör direkt…
Senare åkte det omkring flera olika motorcyklar och pekade på mig. Givetvis skrek jag för fulla halsar att dom gärna kunde komma fram. Åker ni till Vietnam. Var lite försiktiga med att slåss med tjuvarna. En liten tanke som slog mig dagen efter.
Klockan 5 på morgonen står jag och brottas med tre brudar. Ett halvt dygn senare sitter jag med maffiaboss nummer två på resan. Den här månaden har varit en av dom mest händelserika i mitt liv.
Why rob this lovely gentleman?
Stod och skrek ut mina promotion slogans på den där cementgrejen. Varenda flyer delades ut och en hel turistbuss stannade för att ta kort på det framtida Na Thrang vykortet.
Ollade också cementgrejen på kvällen.... äg.
Nha Trang är egentligen en riktigt tråkig semesterort. Jag kommer kanske komma tillbaka pågrund av jobbet vi fick här. Annars skulle jag aldrig rekommendera den här platsen till någon.
Sarah och jag har jobbat 10-15 timmar dygnet med den där baren. När vi först kom in var hela stället så fruktansvärt nonchalanta och dryga. Vi sa till varandra att vi måste vara ärliga med managern. Vi har varit som två små Gordon Ramsey’s på stället.
Vi har samlat upp alla vakter och förklarat hur illa vi tycker dom skötte sitt jobb och gav förslag om förbättringar. Vi drog ihop alla som jobbade bakom baren och krävde leenden. Leenden och att langa ut lite gratis shots emellanåt. Servitriserna behöver inte stå bredvid folk och se på när dom äter och musiken måste pumpas upp vid klockan 22.
Efter ha jobbat 6 dagar så sitter det ett bord fullt av vietnameser inne på stället. Dom bjuder oss till bordet. Det står en Smirnoff Vodka flaska och ett shotglas som skickas runt. The Big Boss Bao från Saigon hade kommit på besök. Ännu en gång sitter jag med en maffiaboss. En som äger halva Nha Trang. Han berättar att Mr Tin (managern) hade ringt till honom och sagt att han sagt att han måste träffa Martin and Sarah.
Vi filmade på fritt den här gången. Har tyvärr inte det bandet med mig idag i detta nu. Kort på bossen kommer.
Vi blev erbjudna löneförhöjning om vi stannade kvar. Vi också kanske har jobb som väntar på oss i Saigon. Det känns minst sagt overkligt allting. Overkligt och farligt. Senare på kvällen gick vi som vanligt in på en annan bar och raggade folk. Ägaren kom fram och hotade mig till livet där. Lite därför vi nu också drar. Vi har båda blivit skarpt tillsagda på sina håll för våra metoder.
Efteråt så har jag också här tänkt efter om jag var den smidigaste i världen. Det står en liten arg vietnames och vinkar på mig. Jag går fram och värt att notera är att det finns en Smirnoff flaska som skumpar omkring i blodet:
- What’s your name?!
- What’s YOUR name? >>Idiotiskt dryg betoning på your där…>>
- Don’t be a fool. What’s your name?!
- Haha, no no no… What’s your name?! >>Petar han på bröstet.>>
- I am Mr Phil. I am manager of Red Apple. I Know you work at Why…
- I’m sorry, is your name Mr… FILTH?! >>Alkoholens oupptäckta egenskaper gjorde direkt sin verkan. Jag tror seriöst killen heter Mr Smuts…>>
- YES! MR PHIL!! YOU WORK AT WHY NOT BAR!!! YOU NOT WELCOME HER…
- Hey guys!! Come here and check this dude out. >>Några personer kommer fram. Mr Phil’s pulserande blodådra på pannan växer för sekunden.>> This guy here speaks english and you know what? HIS NAME IS MR FILTH!!! GAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHA… >>Ja, salivet sprutar rakt på hans blodådra. Det fräser till för varje hulkande skratt Martin kvider fram.>>
Så ja… Killen säger att han ska döda mig och han typ svär en Vendetta på hela min familj. Jag förstår han faktiskt. Vågade inte komma in och be om ursäkt dagen efter för hans vakter hade såna dära läskiga batonger ni vet.
Har också fått en annan intressant kontakt på grund av jobbet. En man som ska öppna restaurang i Stockholm kom fram till mig. Han sa att han har sett hur mitt arbete faktiskt påverkar stället. Fick hans mail och skulle höra av mig så fort som möjligt. Det här är mycket intressant tycker jag och hoppas det vi pratade om inte rinner ut i sanden.
Detta jobb som promotor för saker kanske inte är en dum idé. Hmm…
Nöjd...
Why Not Bar fick uppleva Martin and Sarah i sina essen. Alla kom fram och sa att vi måste komma tillbaka snart. Vi arbetade endast en vecka men den veckan var en nyttig en. Vi ska se ifall vi kan göra om det i Kambodja.
Fast då utan mordhot hade jag tänkt…
Ingen stand up...
Shoo!!!
Maffian dras mot mig.
Sitter i Saigon och laddar inför min födelsedag. Folk snackar om trafiken i Saigon och herregud. Vi gled in på varsin motorcykel jag och Sarah. Vi båda välte omkull varsin annan moppe. Min motorcykel fick motorstopp tre gånger och min förare fick sin fot krossad av något slags fordon fullastat med tegelsten.
Idag stod jag och sköt med en M-16 och kröp omkring inne i Co Chi tunnlarna. Nils och Mowgli har hittat boende inne på någon skum gränd där kycklingar rensades levande och män utan ben kryper omkring och tigger pengar.
Ikväll ska jag fira min födelsedag. Imorgon tar jag hand om bloggen. Dagen efter det drar jag, Sarah och Nils till Kambodja.
Semester.
Martin har tagit semester från sin blogg tills den 3:e Januari. Semester från sin semester, helt enkelt. Citat lillebror; "..jobbar helt enkelt för mycket...", och med jobb menar han naturligtvis, "...med bloggen."
Nu är han ute och åker motorcykel på landsbygden med Sarah. Efter det kanske... kanske... han hittar ett IT-café som tolererar alla tekniska mojänger som Martin bär med sig.
Förvänta er ett videoklipp, massor av bilder och fler å-ä-ö-tomma inlägg.
