cmj's sjömansblogg

Rånad, lurad, misshandlad, hotad och saknad. Tre stycken vietnamesiska tjejer hoppade av sin moppe och attackerade mig bakifrån. Jag hade precis fått lön ifrån Why Not Bar och kände för att behålla pengarna.

 

Slängde ner den som snodde mina pengar på gatan samtidigt dom andra två hoppade på mig och jag gick in i the Hulk mode. Snabbt insåg dom att den här falangen har flippat så två hoppade på moppen igen och lämnade den tredje i sticket hos mig. Vände mig om mot henne och skrek att hon måste nog snart börja springa. Var inte på kelhumör direkt…

 

Senare åkte det omkring flera olika motorcyklar och pekade på mig. Givetvis skrek jag för fulla halsar att dom gärna kunde komma fram. Åker ni till Vietnam. Var lite försiktiga med att slåss med tjuvarna. En liten tanke som slog mig dagen efter.

 

Klockan 5 på morgonen står jag och brottas med tre brudar.  Ett halvt dygn senare sitter jag med maffiaboss nummer två på resan. Den här månaden har varit en av dom mest händelserika i mitt liv.

 

 

 

 

Nha Trang är egentligen en riktigt tråkig semesterort. Jag kommer kanske komma tillbaka pågrund av jobbet vi fick här. Annars skulle jag aldrig rekommendera den här platsen till någon.

 

Sarah och jag har jobbat 10-15 timmar dygnet med den där baren. När vi först kom in var hela stället så fruktansvärt nonchalanta och dryga. Vi sa till varandra att vi måste vara ärliga med managern. Vi har varit som två små Gordon Ramsey’s på stället.

 

 

 

 

Vi har samlat upp alla vakter och förklarat hur illa vi tycker dom skötte sitt jobb och gav förslag om förbättringar. Vi drog ihop alla som jobbade bakom baren och krävde leenden. Leenden och att langa ut lite gratis shots emellanåt. Servitriserna behöver inte stå bredvid folk och se på när dom äter och musiken måste pumpas upp vid klockan 22.

 

Efter ha jobbat 6 dagar så sitter det ett bord fullt av vietnameser inne på stället. Dom bjuder oss till bordet. Det står en Smirnoff Vodka flaska och ett shotglas som skickas runt. The Big Boss Bao från Saigon hade kommit på besök. Ännu en gång sitter jag med en maffiaboss. En som äger halva Nha Trang. Han berättar att Mr Tin (managern) hade ringt till honom och sagt att han sagt att han måste träffa Martin and Sarah.

 

Vi filmade på fritt den här gången. Har tyvärr inte det bandet med mig idag i detta nu. Kort på bossen kommer.

 

Vi blev erbjudna löneförhöjning om vi stannade kvar. Vi också kanske har jobb som väntar på oss i Saigon. Det känns minst sagt overkligt allting. Overkligt och farligt. Senare på kvällen gick vi som vanligt in på en annan bar och raggade folk. Ägaren kom fram och hotade mig till livet där. Lite därför vi nu också drar. Vi har båda blivit skarpt tillsagda på sina håll för våra metoder.

 

Efteråt så har jag också här tänkt efter om jag var den smidigaste i världen. Det står en liten arg vietnames och vinkar på mig. Jag går fram och värt att notera är att det finns en Smirnoff flaska som skumpar omkring i blodet:

 

- What’s your name?!

- What’s YOUR name? >>Idiotiskt dryg betoning på your där…>>

- Don’t be a fool. What’s your name?!

- Haha, no no no… What’s your name?! >>Petar han på bröstet.>>

- I am Mr Phil. I am manager of Red Apple. I Know you work at Why…

- I’m sorry, is your name Mr… FILTH?! >>Alkoholens oupptäckta egenskaper gjorde direkt sin verkan. Jag tror seriöst killen heter Mr Smuts…>>

- YES! MR PHIL!! YOU WORK AT WHY NOT BAR!!! YOU NOT WELCOME HER…

- Hey guys!! Come here and check this dude out. >>Några personer kommer fram. Mr Phil’s pulserande blodådra på pannan växer för sekunden.>> This guy here speaks english and you know what? HIS NAME IS MR FILTH!!! GAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHA… >>Ja, salivet sprutar rakt på hans blodådra. Det fräser till för varje hulkande skratt Martin kvider fram.>>

 

Så ja… Killen säger att han ska döda mig och han typ svär en Vendetta på hela min familj. Jag förstår han faktiskt. Vågade inte komma in och be om ursäkt dagen efter för hans vakter hade såna dära läskiga batonger ni vet.

 

Har också fått en annan intressant kontakt på grund av jobbet. En man som ska öppna restaurang i Stockholm kom fram till mig. Han sa att han har sett hur mitt arbete faktiskt påverkar stället. Fick hans mail och skulle höra av mig så fort som möjligt. Det här är mycket intressant tycker jag och hoppas det vi pratade om inte rinner ut i sanden.

 

Detta jobb som promotor för saker kanske inte är en dum idé. Hmm…

 

 

 

 

Why Not Bar fick uppleva Martin and Sarah i sina essen. Alla kom fram och sa att vi måste komma tillbaka snart. Vi arbetade endast en vecka men den veckan var en nyttig en. Vi ska se ifall vi kan göra om det i Kambodja.

 

 

 

Fast då utan mordhot hade jag tänkt…