Stackars repen...

Reparatören står på däck och skruvar lite på skumkanonerna. Solen skiner som aldrig förr och det känns nästan skönt att vara till sjöss. Reparatören brukar vanligtvis hiva hinkvis med skit över sjömansjobbet.

- Men vad är det jag ser? Är du... glad? --Går fram och observerar repen--
- I helvete snackar du om då?
- Men... du ler faktiskt. Helt otroligt. --Känner nästan som jag vunnit någonting för att ha sett detta ovanliga fenomen--

Killen är oftast ungefär lika positiv som vårat fack Seko var när dom förhandlade om våra löner.

I avsnittet om helgdagar till sjöss så hittar man tillexempel orden "alla dagar är gråa dagar". Snacka om att fullständigt spruta ut av positivitet vid det mötet.

Överstyrman går av sin vakt och drar med sig några matroser ner i ballasttankarna. Där nere hittar jag en liten hydralläcka. Vi går upp och ser alla tre emot reparatören som faktiskt fortfarande har ett leende på läpparna. Allas blickar möts och i repens ansikte kan man läsa av "slutar ni inte stirra så dödar jag er."

Tjugo minuter senare. Jag och repen står längst ner, längst in i någonting jag kallar för helvetet på jorden. En ballasttank.

- Vem i helvete är idiotfan som hittade det här förbannade jävla fanskapet till läckhelvete?! --POFF!! Slår i huvudet--
- Det var jag. --Nöjd!--
- ... -- Ett par kolsvarta ögon kan skymtas i mörkret. Så mycket hat...--

Repen har nu slutat prata med mig. Kanske för alltid.

Sen finns det ju lite värre jobb i världen...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!