cmj's sjömansblogg

Sarah försöker trösta mig med att jag har ju hälsan kvar och att svältande barn i Somalia kan ju inte ens få mat för dagen. Argument som låter helt jävla värdelösa just nu för min dator har tackat för sig.

Eller ja. Det är inte själva datorn utan specifikt elsladden till datorn som bestämde sig för att harkla ur sig sina sista pulserande stötar och be mig att sluta banka på honom.

Ja, min felsökning bestod av att banka skiten ur den lilla eldosan. Tror inte det hjälpte.

Så det betyder inga mer filmklipp tills jag hittar en HP specialist nere i Indonesien. Oddsen för det är ungefär lika med att Gert Fylking skulle återuppstå och komma springandes runt hörnet skrikandes, "det är en blåsning din focker, fan va lättlurad du är!"

Som vanligt måste jag rikta min fokus på någonting nytt. Kan ju inte bara slöa igenom resten av resan och glo på solen och njuta lite sådär som alla andra turister gör. Köpte ju ett litet schackspel som jag trodde skulle rädda mig. Men sen. Hur många asiater känner sig redo att lite random börja lira ett parti schack med vit man på gatan?

Så nu vänder jag min fokus mot... Sodoku. Tragiskt, jag vet. Och väldigt turistigt... Känner mig som en mamma med fyra barn springandes runt sina ben samtidigt som hon räknar på detta fullständigt menlösa spel. Köpte Soduko för barn på indonesiska. Tänker att asiatiska barn ska fan inte kunna klå mig på dessa siffror. Tyvärr gick det åt helvete redan andra dagen då jag, för den femte gången, känner mig lite "lucky" och drar till med att spika in en sjua i hörnet och hoppas gamblingen gick rätt till.

Skriver fucking cunt över hela pappret och försöker hitta nya fokus.

Har börjat skriva på min framtida stand up karriär istället. Den där som i mitt huvud kommer revolutionera hela sveriges stand up scen med en fullständigt hysteriskt skrikande Martin på scen. Resultatet kommer säkert bli en hysteriskt skrikande Martin på scen, men en revolution. Nja. Bara någon spottar ut sig ett skratt någon gång kommer jag nog bli nöjd.

Har också köpte en frasbok som är våran räddning. Ibland. Tyvärr köpte vi en sån där liten variant där inte alla ord i världen finns med. Igår blev jag friserad av en kvinna och tänkte stolt briljera med att säga ordet perfekt på det local lingo och ja... Det snarliknande orden för perfekt visade sig vara någon form av slyna eller hora.

Givetvis hade jag också hittat en liten billig frisör som hade en liten salong där endast hon arbetade. Så ja, stämningen blev minsann en aningen tyst då jag lite hastigt kallar henne hora samtidigt som hon trimmar lite runt snibbarna.

Febrilt kastar jag mig över frasboken samtidigt som jag gång på gång harklar fram olika versioner av slyna. Precis innan hon sticker saxen rätt in i hörselgången så hittar jag det och kastar fram boken.

- Ahhhh, sempurnaaaaaaaa. --Betoning på aet var tydligen grejen här.--

Ska idag hoppa på den där färjan mot någonting som heter Pare Pare. När jag säger någonting som heter Pare Pare så menar jag verkligen att det är endast två ord. Ingen, absolut INGEN vet ett dyft om Pare Pare och de flesta tror mest vi skiter ur oss något slags deprimerande försök till att lära oss Indonesiska när vi läppjar ortens namn.

Ska bli intressant det där. Vi hade absolut inte råd med någon första klass på båten. Inte ens andra klass men tredje låg mera in the budget som det sägs. Sen regerar ju fortfarande Islams religion och det betyder att inga män och kvinnor får dela sovsal.

Så jag ska nästkommande två nätter dela sovsal ihop med fem andra... män. Sempurna? Nja... Svettkuvös kanske ger mer utdelning på backpacker bingo. Speciellt med den turen som följt oss omkring Borneo.

Så ja, vi syns om några dagar igen.