Kulturchock i Sverige. Skrämmande.

Det snackas om kulturchock då man landar i Asien eller lite annorlunda men populära länder som Indien, Mongoliet, Kina, Turkmenistan, Yemen och Uruguay. Det är alla dom nya intrycken som att folk har stråhatt eller bestämt sig för att äta endast ris hela jävla livet TROTS att det finns potatis och köpa på marknaden. Lite chock sånt där.

Har gått och funderat på om det skulle vara lite kulturchockerande då planet störtar ner i Sverige igen. Det finns ju vissa uddigheter men också likheter som jag glömt bort men blev hemskt påminnen om:

# Bagagebandet. Alla har bestämt sig för att stå så nära bagagebandet som möjligt. Detta verkar vara universiell idioti och det finns endast ett fåtal människor som fattat tekniken, "stå en bit ifrån och gå fram när du faktiskt ser ditt bagage". Istället för det skitjobbiga anusbeteendet "knuffas med alla andra och riskera att du faller ner på bagagebandet och hänger med ut genom det svarta hålet med flaps".

Kulturchock 2,2 av 5. Chockerande att Svenskar inte skaffat intellekt nog att hantera en så banal sak som bagagebandet. Men inte kulturchock för att så här är det i hela världen.

# Mobiltelefon. Jag köpte en mobiltelefon i Malaysia då jag visste hur mitt land var om man inte har en sån där jävel. Givetvis slutar skiten fungera så fort man landar på svensk mark. Elektronik har ju bestämt sig för att spontahulka mig rätt i ansiktet tusen och åter tusen gånger på resan. Varför ska det vara annorlunda hemma för?

Knäpper på telefonen. Ingenting händer, konfys konfys tänker jag och försöker lösa problemet på plats. Ett beteende man fått på resan. Överallt i världen kan man faktiskt fråga folk om hjälp och folk kastar sig gladeligen in och hjälper till. Till skillnad från Sverige dårå. Kulturchocken var på en skala av 4 då jag frågar en person om hjälp:

- Hej, jag har precis rest runt i Asien i 6 månader. Blev våldtagen två gånger, rånad fem och fick en släng av Salmonella ett tag. Livet var också minst sagt lite småkämpigt då jag blev drabbad av Denghifeber och trodde mitt sista andetag var kommet. Nu är det så att jag skulle vilja göra ett litet telefonsamtal till min kära lilla mor så hon kan komma och hämta mig här hemma i Sverige. Det hade ju varit trevligt men jag har ingen mobiltelefon. Skulle jag kunna få låna din lite snabbt?

Och vad händer? En medelålders man och en Aftonbladet med rubriken "Daniel Westling vill inte festa ihop med Kungen för kungen har tydligen finnar på rumpan" tar ner sin tidning och "fågelholks-looken" är total:

- Jag är upptagen.

Tog upp min pistol, sköt sönder knäskålarna på han och gick vidare.

Det är fan läskigt att inte ha mobiltelefon i Sverige. Som att gå runt i en grå dimma bland folk där precis ALLA har en men vägrar låna ut. Jävla Sverige tänker jag och faktiskt hittar en telefonkiosk. Fick ringa ett gammalt hederligt "collect call" och kära lilla mor kom och hämtade mig.

Kulturchock på full skala här va? Hur svårt ska det vara att låta någon annan hålla en mobiltelefon?  5 helt enkelt. Eller vänta nu. 5,1. Spräcker skalan ba.

Kommer återkomma med denna lååååååånga lista av olika kulturchocker i Sverige. Det är skrämmande faktiskt.


Då jag välte i en cykeltaxi i Makassar. Extreme sports!!


Godaste fisken i Indonesien!

На закате дня
В Макассар
Harbourside Bugis Community, Makasar

Kommentarer
Postat av: maya

usch då....hur känns det att vara hemma?

2009-05-03 @ 10:38:46
URL: http://mayahataichanok.blogg.se/
Postat av: Martin

Helt underbart faktiskt. Jäkligt jobbigt utan telenummer bara. KAN FOLK SKICKA SINA NUMMER TACK!? Skicka sms, vad som helst. Vill ha min mobil fylld igen.



073 646 05 86



Sitter och styr upp den lilla framtid jag har i Sverige. Håller på att få in allt råmaterial på datan emellan jag träffar folk eller hjälper morsan i trädgårn typ. =)

2009-05-03 @ 15:47:45
URL: http://cmj.blogg.se/
Postat av: Tomas

Uuuuj, vilken träffsäkerhet, både på situationen och knäna får jag hoppas. Måste flika in med ett igenkännande då vi kom hem från Thailand,

(efter en månads skön upplevelse av smak, service å glada människor),

jag svängde in på McDonalds (någonstans i Stockholm), drive thru, och möts av en totalt håglös tonåring i luckan, vars enda intresse där var hennes mobil som hon frenetiskt knappade på samtidigt som det lös "Va gör jag här, jag vill bli miljonär å sola mig i lyx" om henne.

Hon blåser en bubbla av sitt Fresh Fruit Whitening tuggummi och skickar ut påsen med mat till mig,

och blicken fortfarande naglad vid hennes talisman, hennes fetisch, hennes plingande blingande nalle.

Jag rullar iväg... till råga på allt upptäcker jag sen, när jag satt i bilen å luncha utanför McD,

att pommes frites'n var svettigt slapp, mjuk, kladdig och smakade gammal flottyr.

En längtan till semester infann sig fort igen och helt plötsligt tror jag hon å jag dela på nästan samma tanke, "vad gör jag här..."

Nåja, välkommen hem till vardagen!

Härligt att du ska börja jobba igen, så du får mer tid till bloggen ;-)

Postat av: Vickan

Sant, svenskar är dryga som fan. Drar man till London är bara det en stor skillnad, mycket vänligare människor!

2009-05-07 @ 19:24:00
URL: http://vickipalmgren.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!