Nils och Martin i Asien upprör!!

Ja, jag kan inget annat än bara le, för Nils har hittat ett reseforum där dom diskuterar våra reseklipp. Diggar att folk fullständigt kastar hat, samt säger att vi borde ju gjort mera, när vi också gjorde det...

Nils inlägg angående forumet.

Tråden till forumet.

Garvade som fan åt det svarta i kommentaren:

Är bloggarna lika "intressanta" som videon?

Förstår att kidsen har det skoj, men hur kul är det att glo på? Balla typer i solbrillor finns det nog av i Sverige, kan de inte visa något från det Laos som inte är Skara-sommarland?
Det Laos jag inte vet något om eftersom att svenska backpackers (Som är för "äventyrliga" för Thailand) kommer hem och berättar om att åka bildäck och gunga...


cred: Ulrik (soffgrupp)


Nils och Martin i Asien upprör!!

Ja, jag kan inget annat än bara le, för Nils har hittat ett reseforum där dom diskuterar våra reseklipp. Diggar att folk fullständigt kastar hat, samt säger att vi borde ju gjort mera, när vi också gjorde det...

Nils inlägg angående forumet.

Tråden till forumet.

Garvade som fan åt det svarta i kommentaren:

Är bloggarna lika "intressanta" som videon?

Förstår att kidsen har det skoj, men hur kul är det att glo på? Balla typer i solbrillor finns det nog av i Sverige, kan de inte visa något från det Laos som inte är Skara-sommarland?
Det Laos jag inte vet något om eftersom att svenska backpackers (Som är för "äventyrliga" för Thailand) kommer hem och berättar om att åka bildäck och gunga...


cred: Ulrik (soffgrupp)


Avmönstring ifrån Rotterdam.

Vi ligger till ankars utanför Rotterdam och ska snart få mönstra av.

Klockan 02 inatt så kommer det en liten båt ut för att hämta oss, för att sen fortsätta resan till farsan. Är nog framme runt klockan 15.

På torsdag ska jag upp till Linköping för träffa The Dancesings för första gången. Dom ska ha ett genrep för föreställningen till helgen då jag ska vara konferencier.

På fredag är det en föreställning och på lördag två.

Efter det ska jag flytta till Norrköping, ha dessa stand up gigs runtom i landet, och den 12 november blir det ett besök i London.

Shoo!!!


Neon pois

Börjar få lite mera kontroll på dom om man säger så. Försökte ta några kort, själv, häromkvällen. Inte lätt att gissa vart man ska stå så allting syns.

 

Diggar kommentaren jag fick på Facebook av polarn:

 

Don´t you dare go fucking Star Trek on me!!!

 

 



Utkik på fartyg.

En gång så gick kikaren sönder på bryggan. Då fick jag klättra upp i förmasten, sedan peka ut vart fartygen befann sig och tillslut rapportera in det till bryggan.

Ibland är det hårt att vara sjöman.

Och kallt...

Scenschemat för november.

här ser stand up schemat ut än så länge, det ska vara fler gånger med Bungy Comedy men vet inte exakt när. Här ser ni också anledningen till en, för tillfället, lite trög sjömansblogg. Uppdaterar emellanåt ifall det blir fler datum såklart.

30-31 oktober - Konferencier på Saga Teatern i Linköping - http://www.thedancesings.blogg.se/

4 november - Joker Comedy Club i Jönköping - http://www.jokercc.se/

8 november - Big Ben i Stockholm - http://standupsverige.se/

9 november - Bungy Comedy i Stockholm - http://www.bungycomedy.se/

19 november - Frasses Bar i Göteborg - Chalmers sjöfartssektions pub

26 november - Restaurang Byttan i Kalmar - http://www.standupkalmar.nu/

27 november - Sjösjukan i Kalmar - Kalmar högskolas sjöfartspub


Byt aldrig till kanal 5 igen.

Vi har börjat åka båt. Vi gick från Amsterdams ankarplats i full storm till Rotterdams ankarplats, där vi ankrade något dygn och sen gick in. Efter ha legat 19 dagar till ankars var en förändring i vardagen välkommen. Folk som blir stressade, kajgubbar som skriker, saker som ska bäras fram och tillbaka, landgångar som ska sättas, lastarmar som ska kopplas och dålig sömn som påverkar allas humör.

Att ligga till kaj var efter 12 timmar fortfarande en välkommen förändring.

Före.

Efter.



Men sen igårkväll så skedde det jag brukar bli måttligt road av. När det är mycket oljud på däck, så har jag på mig ett par hörselkåpor som också fungerar som högtalarna för min radiokommunikation till styrmannen.

Kan någon förklara för mig varför båtar som är flera hundra meter bort, alltid har 148 decibel högre volym än styrmannen, som endast är 50 meter bort?

Först kom några spanjorer in på kåporna. Jag som precis sett filmerna om (sägs med mycket läspande inlevelse nu) Errrrnesto Che Guevara, kände mig lite som en revolutionär då jag likt en 5 åring levde mig in i rebellens vardag där på tankdäck.

(Gömde mig bakom rör med en rörstump som gevär, och ett tag stog jag och höll tal och såg exakt ut Che själv ovanpå lastarmen framför min gerilla armé.)


Sen var jag tvungen att vara stand by för att vi "toppade tankarna", vilket är när fyller man på det sista i tanken. Ett förslag på radiobyte är uteslutet tills man toppat klart.

Errrrrnesto Che Guevara
och The Infidel Castro pratar strategi ute i Kubas djungel. Fast sen försördes filmkänslan totalt, så också min kväll.

En superstressad spansk kapten kommer in på radiokanalen och öppnar först med ett par djupa andetag, en konstpaus och jag citerar:

- IS EVERYONE ON CHANNEL 5?! --Ja, salivet studsar mot radioapparaten.-- IS EVERYONE ONE CHANNEL 5?!

Sen så kommer då givetvis inte mindre än 7 stycken svar, där alla bekräftar detta. Hela helvetet bröt lös och paniken var ett faktum. Jag försöker höra en order ifrån min styrman och livet var tillbaka på en sådär lagom pissig nivå igen.

Förslag på roliga saker att göra på scen.

Har börjat få ihop en del material att ha med på scenen. Det här ska bli mycket intressant. Jag har fått fria händer och ungefär 10 pauser där jag ska prata på eller göra något i 3-4 minuter. Sen läsa en kort bit ifrån de manus jag fått.

Okej.

Jag ska berätta för er en sak som jag faktiskt har velat göra på scen. Någonting av en liten dröm som aldrig gick i uppfyllelse men som nu kan bli en verklighet.

När det blir en liten paus igen så kommer jag inte upp på scen utan står bakom. Tillslut när det blivit lite tyst i lokalen så här man min röst.

- När jag gick i mellanstadiet så hade vi lite uppträdande framför hela skolan när vi slutade sexan. Varje klass röstade fram en person i deras klass som skulle få göra sin grej. Linda. Din jävel. Jag har aldrig kunnat förlåta dig för att du fick två röster mer än mig. Du mimade så dåligt till Celine Dions - My heart will go on från Titanic. Min låt var så mycket bättre.

Men idag Linda så kommer jag kunna lägga det där bakom mig. För idag är det inte din tur längre. Idag är det bara min. Nu jävlar.

Sen så ba bombas det ut någon slags 70-tals discolåt och så jag utklädd till någonting i stil med årtiondet. Springer in på scen och gärna ihop med någonslags "slajd" på dansgolvet. Fy fan va mäktigt. Och så gå in fullt ut med mimning, dans, vevande armar, sjunga upp mot taket posen, peka lite med fingret liksom sådär lite som att jag är den "tuffa killen (eller kvinnan)" som berättar för folket hur dom ska vara.

Ja, va mäktigt säger jag bara.

Har ni förslag på låt, outfit eller poser. Klicka på "go on...make my day" nere till höger och lägg en kommentar. Om nu någon har en outfit som skulle vara klockren. Tveka inte en sekund för att skicka den per post till mig.

Skicka ett mail på cmj_j@hotmail.com

Detta ska jag försöka få filmat och upplagt här om det blir verklighet såklart.

Låten jag har lyssnat lite på är "This is my life med Shirley Bassey."

Om någon vill boka biljetter till detta så finns här deras reklambild. High School Musical. Det är skiten det.


Fortfarande paus.

Det är fortfarande paus.

Har tackat ja till ett konferencier jobb på Saga Teatern i Linköping. Det är för en musikal. Jag vill förbereda mig ordentligt och vill inte tänka för mycket på material till bloggen.

Därför är det några dagars paus här.

Den 30-31 oktober gäller det för.

Ska "prata lite" då de byter om och byter kulisser och så. En 5-6 minuter varje gång. 11 gånger. Kanske fler...

Jag som arbetade inför de 3 minuter stand up tävlingen Bungy Comedy till den 9 november. Det känns ganska avlägset just nu.

Vi ligger fortfarande till ankars utanför Amsterdam. Gjort det över två veckor nu. Hoppas verkligen jag hinner hem i tid till föreställningen. Den 26 oktober är det sagt jag ska mönstra av.


...

Tar en paus från bloggen.

...

Poker är ett jävla skitspel.

Pokermiljonär andra gången i rad.

Och som vanligt krånglar denna blogg då det gäller uppladdning av bilder.

Ikväll gör det dock inte så mycket för jag har nämligen vunnit på poker. Igen. Nästan varje kväll nu så spelar vi en pokerturnering där vi aldrig varit under 6 pers.

Ikväll var det andra gången i rad jag plockar hem hela skiten. Igår satt Bianca och svor på schweiziska när jag lägger in kommentaren:

- Hehe, där sköt man hål på schweizerosten minsann.

Andra kommentarer som lagts mot Bianca är:

- Fan va surt det luktar! Schweizerosten gått och blivit gammal eller?

- Nu knäcker jag nöten. SCHWEIZERNÖTEN!!! (När man drar riktigt dåliga ordvitsar måste man ha stark betoning på klämmen där för att det ska gå hem.)

- Jajamensan. Two diamonds baby. Finns ingen där hemma som kan slipa dom så fint som jag va? Hehe. Turtle wax it baby! Va? Va? Ehh. Va? Va?. (Med lite irriterande stötar på axeln.)

Ikväll var det rumänen, Krickenicken, eller som vi ibland kallar han på engelska. Krick the Dick. Som sprang rätt in i mitt två par med kåta kungar och striliga tior.

Andra saker som sker vid pokerbordet är också segergester. Måste säga att det varit lite dålig variation från dom andra faktiskt. Kommentarer och lite smått vevande händer samt ett "yesss" har förekommit.

Om jag hade suttit vid ett live pokerbord i en fet TV turnering. Då hade man senare många gånger gått tillbaka i tiden med kommentaren:

- Yeah, but that´s nothing compared to that swede we had last year. Let´s take a look at that crazy fucking idiot one more time.

Sen ett snabbt klipp till någon som står upp ovanpå sin stol och...

- I AM A GOLDEN GOD!! --salivsprut-- GIVE ME A SEVEN!!! --Knyter näven-- GIVE IT TO MEEEEEEE!!!! --The psycho look--

Sjuan kommer på river. Någon kastar bort sina kort med litet "ah for fuck sake!". Alla ser sig omkring för att hitta svensken. Denne har redan tagit ordentligt sats och man hör ett skrik byggas upp bakom kameran.

- YEEEEEEEEEEEEEE --Lubbar järnet.-- EEEEEEEEEEEEE --Bilden övergår i slow motion då man ser svensken, med mörk slowmo röst, hoppa med händerna i stålmannen position framför huvudet.-- EEEEEEEEEEEEEEEE --Svensken såkallat "slajdar" över hela jävla bordet fram till han som just åkte ut. Marker flyger överallt.-- EEESSSSSSSSSS --Har båda armarna med knytna nävar på varsin sida av motspelaren, och fulltständigt blästrar saliv över hans solglasögon.-- SSSSSSSSSSSSSSSSSSSA --Konstpaus-- You are soooo out. Bitch.

Motspelaren försöker svara men...

- Talk to the hand! --High five i fejset och rullar tillbaka.-- Äg.

Så nu kan ni föreställa er hur en liten pokerkväll ombord Bro Anton ser ut när känslorna kommer fram. Vanliga segergester brukar vara.

Martin försvinner från bordet och Olof tillsammans med Gert går all in istället.

Den såkallade trollkarsgesten då Martin vevar med hela kroppen tillsammans med olika ljud som KASSAMMMMM...A eller sipisipisipisipissssSSAAAAABO... fan också.

Den vinnande gesten brukar vara olika former av segerdanser där ordet äg är vanligt förekommande. En juckande sådan kunde skådas igår.

Powerslide. Givetvis.

Olika sångvarianter med extremt dålig tajming och osammanhängande text.

Sist men inte minst. The pokerface. Med ett par vindruvor i näsan. Eller godisbilar.

Peace out.

Inte ikväll heller.

Det var då självaste fan vad det krånglar med den här bloggen denna turn. Det blir inge ikväll heller.

Är det någon mer än jag som hört att Maersk just sagt upp 170 brittiska och danska befäl?

I was so fucking scared.

Jag vet att det är dålig bloggning att lägga upp random bilder. Kan inte låta den här bara glida förbi. Den illusterar exakt samma känsla en morgon då jag för några år sedan spenderade tvåtusen spänn för en hotellnatt. Med någon form av tjej dårå.

 

Usch. Varför påminner man sig om sånt?

 


Pinsamma familjekort.

Sitter ensam i hytten till ankars utanför Amsterdam. Det blåser full storm och jag läste på väderleksrapporten för morgondagen.

Förutom full storm står också den mycket uppmuntrande textsnutten.

First some light rain and later a shower.

Men jag hittade just en hemsida som jag viker mig dubbelt i skratt för. Det är en blogg med endast en massa pinsamma familjefoton.

http://awkwardfamilyphotos.com
Snälla någon. Vi måste ha ett svenskt bidrag.


The Faceoff

 

Susan would have had no idea there was any tension if it wasn’t for the burning sensation on either side of her head.


Det larmar snett på bryggan.

Vi har en andrestyrman från Schweiz ombord. Han säger varje dag att han är från Schweiz. Alla andra också. Men på något jäkla vänster har han ändå lärt sig prata svenska. Impressive. Han heter Bianca faktiskt. Eller ja. Det är vad han kallas. Han har ett riktigt namn också men Bianca är så mycket roligare.

Bianca med en lite förståndshandikappad look.

Här om dagen ertappades Bianca på bryggan med hörselskydd, skruvmejsel och ett "nu jävlar skruvar jag isär hela jävla bryggan" humör.


Står och tycker det hela är lite pinsamt.


Vi tar det från början.

Bianca går ankarvakt på bryggan. En plats ombord där det emellanåt kan gå lite larm ifrån olika apparater. Det kan vara radarn som larmar eller ibland kanske ett maskinlarm. Ibland är det brandlarm och ibland är det GPSen.

Ett larm går nu på bryggan. Detta larm låter ungefär som Jim Carrey i dum och dummare när han gör sitt "most annoying sound in the world". Fast tio gånger högre.

Bianca hoppar till och blir förvirrad.

Efter ungefär noll komma sex sekunder av att lyssna på det där ljudet blir man galen. Speciellt om man inte vet vad det är eller vartifrån det kommer.

(Det jag skriver nu är faktiskt sant för det var han själv som glatt erkände detta i mässen då vi alla drog lite historier. När han berättat klart trodde han att alla bara skulle liksom rycka på axlarna och säga "jag, så skulle jag nog också gjort". Men nej. Det finns ingen annan i världen som skulle gjort så här. Därför blir han också retat för det nu. Varje dag. Tills han mönstrar av.)

Vi fortsätter med ett utdrag ifrån Biancas historia jag döpt till "När bryggan låg i delar."

"Jag har ju jobbat några år som styrman och har väl hört ganska många larm hittills. Så jag tänkte att det här är inget larm. Det här måste vara något som "hängt sig". Därför plockade jag fram skruvmejseln."

Citat Bianca. Safety styrman, Bro Anton, oktober 2009.

Jag kan endast föreställa mig hur det måste sett ut inne bryggan en morgon på Amsterdams ankarplats. Bianca blir bara mer och mer galen på det där jävla ljudet. Tar därför på sig ett par hörselskydd, går fram till en verktygslåda och plockar upp en skruvmejsel.

Klockan 0715

Bianca är ännu lugn eftersom han är säker på att ljudet är bakom någon av panelerna på bryggan. Panelerna är som skydd för alla elkablar. Med sin skruvmejsel börjar han systematiskt plocka bort alla paneler.

0720 pip.

Alla paneler är borta men inget ljud verkar komma bakom dom. Smått irriterad börjar han pilla lite på en random elkabel som fanns bakom en av panelerna.

"Jag tänkte för mig själv att det låter ju som ett liksom elektriskt ljud. Och om det är elektriskt så måste ju en elkabel sitta "lite skevt" för att skapa ett sånt hemskt ljud."

Bianca om anledningen till varför han börjar pilla på elkablar med en skruvmejsel. Någonting man lär sig redan vid 4 års ålder att inte göra. Bianca är 27 och från Schweiz.

0720 och 30 sekunder.

En skruvmejsel närmar sig en strömförande elkabel.

0721 pip.

Bianca får genast en liten elstöt men tror sig bestämt höra att ljudet, om en för en millisekund, liksom ändra sin karaktär. Nu är han på en vinnare tänker han och fortsätter systematiskt pilla på olika elkablar med både fingrar och skruvmejsel.

0721 och 30 sekunder.

Ett finger närmar sig en strömförande kabel.

0722 pip.

Ett bestämt "aj som FAAAAAN!!!!" hörs uppe på bryggan då Bianca fick en ordentlig kyss så att hela armen ryckte till. Men samtidigt som han står där på knä framför en hel tavla med kablar. Med känslan av en elstöt fortfarande i kroppen så tyckte han ändå att, om en för en millisekund, att ljudet ändrades lite.

"Nu blev jag så jävla arg sådär som man blir när någonting gör riktigt ont. Så att jag slog till kablarna."

Bianca om varför han nästan dog en lugn oktobermorgon på bryggan ombord i Bro Anton.

0723 pip.

- JÄVLA KABELFITTOR!!! --SMACK!! DZZZZZZZ-- ARRRGGGGGHHHGGGLLLLLL --DZZZZZ--

0725 pip.

Återhämtad från elstöten och beslutar att inte göra om det. Det gjorde för ont. Det måste finnas en annan, mindre smärtsam lösning.

0740 pip.

Styrman går fram och tillbaka på bryggan med ett ekande jävla surr runtikring sig och blir bara mer och mer galen för varje sekund som går. Vad fan är det som kan låta så här? Tänker han. Sen så tittar han upp i taket och ser högtalarna från stereon. En koppling sker mellan högtalare och ljud.

- AHA!!! --Pekar med skruvmejseln mot taket-- DÄR!!!

Genast börjar han frenetiskt skruva loss paneler ifrån taket. Äntligen så ska han bli av med ljudet och kunna skruva ihop hela bryggan tills den avlösande överstyrmannen kommer upp.

0745 pip.

Den ena högtalarens kablar syns. Nu är lösningen nära tänker han då han genast, igen, börjar pilla på alla elkablar han kan. Ljudet ändras ingenting med kablen sitter ju fortfarande helt i.

"Ja, alltså jag var ju ganska så irriterad eftersom ljudet hela tiden liksom surrade bakom mig va?"

Citat ifrån Bianca om varför han börjar rycka, igen, i alla elkablar han tror är kopplade till stereon.

0747 pip.

- NU JÄVLAR!!!
--Klink!-- Oj...

Alla kablar kopplade till stereon rycks kraftig bort. Innanmäte på högtalaren hänger med ut. Ljudet består.

0754 pip.

Panelerna i taket runt den andra högtalaren ligger på durken och Bianca står stand by för att rycka ännu fler kablar. Med en fullständigt galen blick och en bestämdhet lik en överste. Så fullständigt vrålar han ut sina aggressiva känslor.

- FÖRBANNADES JÄVLA LJUDHELVETE!!
DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!

Men precis innan han rycker så stoppas ljudet. Det blir knäpptyst. Bakom honom så hör han en röst säga.

- Se där ja. En lanterna har visst gått sönder. Jaja, men det kan ju Martin byta sen. Tjenare Bianca! Vad gör d...

Avlösande Överstyrman ser alla paneler ligga runtom på durken. Kablar hänger ut ifrån ena taket och hans kollega står på en stol redo att rycka i flera kablar.

- Jag ehh... hehe. Jag bara... --Bianca mörkar. Ett givet val.-- Jag höll på att städa bakom alla paneler och så slutade stereon fungera så jag skruvade isär här för att se om det var högtalarna. Och det var det faktiskt!! Hittade felet här!! --Pekar lite nervöst med sin skruvmejsel--

- Men varför har du hörselskydd på dig?

- Dom här?! Dom, ehh... Det är inga hörselskydd. Det är... hmm. BLUETOOTH hörlurar! Ja, det är var det är. Musik här inne vettu. -- Knackar på hörselskydden-- Och så precis nu gick en lanterna ja. Det var ju bra att du stoppade det där hemska ljudet.

- Ja, man blir ju galen direkt man hör det där ljudet.
- Ja, jo det blir man ju. Men då är det ju bara för mig att skruva ihop allting.

Sen blev jag anropad på radion för att byta en lanterna. När jag kom upp på bryggan så såg jag Bianca hålla på att skruva ihop en massa saker. Genast blev jag misstänksam och sprang ner för att hämta kameran. Hann knäppa ett kort då han skruvar igen den ena panelen. Med sina "Bluetooth hörlurar" på. Givetvis.

Ja... det röda området är vart ljudet kom ifrån. Det sitter en liten knapp där som man ska flippa på.


(Tack Bianca för din ärlighet i slutändan med dessa bilder. Oslagbart.)


Den lilla fågeln som förändrade mitt liv.

Jag sitter längst upp på båten. Fastspänd i en sele balanserar jag mig på fartygets mast i syfte om att byta en lanterna. Inuti lanternan finns en insats i form av rödfärgat glas. När jag skruvar upp lanternans lock så gungar båten till, jag fångar tag i en liten relingsbit och därmed undviker att jag faller ner.

Däremot åker insatsen ut och ett kras hörs under mig. Istället för att rädda insatsen så räddar jag mig själv.

Jag kommer tillrätta och ser ner mot däcket som nu består av tusen olika små röda glasbitar.

Att byta en lanterna förvandlades snabbt till att börja leta i förråd. Jag ser ut emot havet. Runtikring mig ligger många båtar till ankars. Jag kan enkelt räkna tio stycken. En frisk bris biter tag i mig och båten rullar till lite igen. Drömmandes ser jag bort emot horisonten.

Jag grämer mig inte speciellt över att ha tappat lanternan i däcket. Sånt händer. Men när jag åter igen ser neråt så registrerar jag någonting mera bland alla glasbitar. Det är en liten fågel. Han har säkert börjat flyga söderut och bestämde sig för att göra ett mellanstopp hos oss. En liten flyttfågel.

Jag klättrar ner och går fram till den. Den gör ingenting. Lever den? Jag böjer mig sakta neråt för att se om några livstecken kan registreras. Ingenting. I tron om att den är död plockar jag försiktigt försiktigt upp den. Den ligger stilla i mina kupade händer. Jag för den närmre mitt ansikte för att se detaljerna på denna vackra varelse.

Men. Den rör sig. Jag tycker jag kan se små livstecken. Är det försent? Kan jag rädda den?

Jag sätter mig ner bland glasbitarna och försöker se om den rör sig igen. Den rörde sig lite. Det är jag säker på. Men sen händer ingenting mera. Flera minuter passerar och fågeln gör inga fler livstecken. Den är död. Den tog just sitt sista andetag i min famn.

De röda glasbitarna skimrar till i solljuset. Tänk om det var jag? Tänk om jag var orsaken till att detta liv just nu försvann? Tänk om att genom att jag räddade mitt egna liv, så försvann ett annat?

Är det ett tecken?

Jag ser upp mot himlen och molnen spricker upp rejält för att släppa fram solens starka sken. Det skiner så starkt att jag måste täcka ansiktet med handen för att inte bländas för mycket. Solen. Nyckeln till allt liv på jorden. Denna fågel som ligger i min hand är en produkt av vad solen hjälpt till att utveckla.

En känsla av att jag vill ha ett namn på fågeln sjuder inom mig. I min ensamhet sitter jag med fågeln i min famn och försöker komma på ett namn.

Duplo. Duplo är det ända jag kommer på. Jag säger till fågeln att för mig kommer du alltid att minnas som den lilla fågeln Duplo.

Jag blir berörd över hur våra öden har korsats på det här viset. Jag fylls av sorg för att Duplos liv just kommit till ett slut. Jag vill hedra den på något vis. Men hur? Jag ser ut över tankdäck. Vad kan finnas ombord som kan ge dig det jag anser att du förtjänar?

Ingenting. Det finns ingenting ombord i denna båt som i denna stund kan ge dig någon form av förlåtelse. Denna båt är trots allt orsaken till din död. Hade vi inte legat här hade du säkert klarat dig den sista lilla biten iland.

Du ska vara fri. Du ska få göra det du var skapt för en sista gång. Du skall få göra en sista flygning tillsammans med den plats i mitt hjärta du just förtjänat.

Jag pratar med fågeln och försöker uttrycka min sorg samt förklarar mitt beslut om att den skall få göra en sista flygning. Jag går ner några däck för att hämta kameran och tar några kort. Du skall få en plats på min vägg i mitt nya hem.

Duplos sista resa slutade i min famn.


Sedan går jag fram till relingen och kastar den så högt jag bara kan. Jag står kvar med höjda armar. Med gravallvarlig min ser jag hur denna varelse som är van att flyga högst över alla andra, nu sjunka till havets botten.



Vårat möte varade endast några få minuter. Då du till synes gjorde så lite. Så skall du veta att du ändå skapade så mycket. Inom mig kommer du fortsätta leva till din fulla glans tills det är min tur att få ansluta mig till dit du nu vandrar.

Adjö Duplo. Må du vila i frid.

Försöker försöker....

Gott folk. Kära läsare.

Jag försöker blogga men uppladdning av bilder vills sig inte.

Godnatt.

RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!