Byt aldrig till kanal 5 igen.
Vi har börjat åka båt. Vi gick från Amsterdams ankarplats i full storm till Rotterdams ankarplats, där vi ankrade något dygn och sen gick in. Efter ha legat 19 dagar till ankars var en förändring i vardagen välkommen. Folk som blir stressade, kajgubbar som skriker, saker som ska bäras fram och tillbaka, landgångar som ska sättas, lastarmar som ska kopplas och dålig sömn som påverkar allas humör.
Att ligga till kaj var efter 12 timmar fortfarande en välkommen förändring.
Men sen igårkväll så skedde det jag brukar bli måttligt road av. När det är mycket oljud på däck, så har jag på mig ett par hörselkåpor som också fungerar som högtalarna för min radiokommunikation till styrmannen.
Kan någon förklara för mig varför båtar som är flera hundra meter bort, alltid har 148 decibel högre volym än styrmannen, som endast är 50 meter bort?
Först kom några spanjorer in på kåporna. Jag som precis sett filmerna om (sägs med mycket läspande inlevelse nu) Errrrnesto Che Guevara, kände mig lite som en revolutionär då jag likt en 5 åring levde mig in i rebellens vardag där på tankdäck.
(Gömde mig bakom rör med en rörstump som gevär, och ett tag stog jag och höll tal och såg exakt ut Che själv ovanpå lastarmen framför min gerilla armé.)
Sen var jag tvungen att vara stand by för att vi "toppade tankarna", vilket är när fyller man på det sista i tanken. Ett förslag på radiobyte är uteslutet tills man toppat klart.
Errrrrnesto Che Guevara och The Infidel Castro pratar strategi ute i Kubas djungel. Fast sen försördes filmkänslan totalt, så också min kväll.
En superstressad spansk kapten kommer in på radiokanalen och öppnar först med ett par djupa andetag, en konstpaus och jag citerar:
- IS EVERYONE ON CHANNEL 5?! --Ja, salivet studsar mot radioapparaten.-- IS EVERYONE ONE CHANNEL 5?!
Sen så kommer då givetvis inte mindre än 7 stycken svar, där alla bekräftar detta. Hela helvetet bröt lös och paniken var ett faktum. Jag försöker höra en order ifrån min styrman och livet var tillbaka på en sådär lagom pissig nivå igen.
Att ligga till kaj var efter 12 timmar fortfarande en välkommen förändring.
Före.
Efter.
Men sen igårkväll så skedde det jag brukar bli måttligt road av. När det är mycket oljud på däck, så har jag på mig ett par hörselkåpor som också fungerar som högtalarna för min radiokommunikation till styrmannen.
Kan någon förklara för mig varför båtar som är flera hundra meter bort, alltid har 148 decibel högre volym än styrmannen, som endast är 50 meter bort?
Först kom några spanjorer in på kåporna. Jag som precis sett filmerna om (sägs med mycket läspande inlevelse nu) Errrrnesto Che Guevara, kände mig lite som en revolutionär då jag likt en 5 åring levde mig in i rebellens vardag där på tankdäck.
(Gömde mig bakom rör med en rörstump som gevär, och ett tag stog jag och höll tal och såg exakt ut Che själv ovanpå lastarmen framför min gerilla armé.)
Sen var jag tvungen att vara stand by för att vi "toppade tankarna", vilket är när fyller man på det sista i tanken. Ett förslag på radiobyte är uteslutet tills man toppat klart.
Errrrrnesto Che Guevara och The Infidel Castro pratar strategi ute i Kubas djungel. Fast sen försördes filmkänslan totalt, så också min kväll.
En superstressad spansk kapten kommer in på radiokanalen och öppnar först med ett par djupa andetag, en konstpaus och jag citerar:
- IS EVERYONE ON CHANNEL 5?! --Ja, salivet studsar mot radioapparaten.-- IS EVERYONE ONE CHANNEL 5?!
Sen så kommer då givetvis inte mindre än 7 stycken svar, där alla bekräftar detta. Hela helvetet bröt lös och paniken var ett faktum. Jag försöker höra en order ifrån min styrman och livet var tillbaka på en sådär lagom pissig nivå igen.
Kommentarer
Postat av: Lena
haha Du verkar ha haft en spännande dag på jobbet!
Postat av: anni
I'M BACK!! en ny blogg visserligen =)
allt bra min lilla sjöman?
/Anna
Trackback
