cmj's sjömansblogg

Detta internet många svenska rederier gått och skaffat till sina båtar. Nu här ombord kan ingen komma in på varken hotmail eller facebook. Det verkar som om det är stoppat på något vis. Är det någon som delar denna internetuppkoppling som vet vad som sker?

När kan vi få kolla mailen?

Och alla ni landkrabbor som läser sjöfartstidningar och tror att det finns internet här ute.

Det ÄR ju internet och så men ja. Kan väl inte säga att jag är så superimponerad.

Bro Anton stävar lugnt ut ifrån Amsterdams hamn. Klockan 03 inatt så rasslade ankaret ner i ett avslaget nordsjön och grävde sig fast i en dyig botten. Imorse gick jag upp, åt min gröt, tog på mig mina långkalsonger och Broströms röda overall. Utanför hägrade gråa moln och en fortfarande lite mörk tillvaro.

Nu har jag varit ombord ungefär halva tiden. Nu kryper sig desperationskänslorna av att vara fast ombord i en båt fram. En röst inombords viskar "Du är fast Martin. Du är så jävla ägd av den här båten just nu."

Ställer mig med min kopp kaffe och ser ut över havet. En av Maersks tankfartyg har legat här sedan slutet på augusti i väntan på last. Undrar hur länge vi ska ligga här? En av mina skeppskamrater pratar med mig. Jag vänder mig om och ser en liten chilenare som liksom lite studsandes harklar ur sig någonting som betyder att vi ska jobba.

Tar en slurk ur muggen och säger att jag ska bara dricka ur mitt kaffe. Hävdar också att det är min enda lilla njutning i detta gråa nu. Vänder mig tillbaka mot havet. Chilenaren studsar iväg och börjar dra i någon jävla slang där borta. Han ser mot mig trånandes om att jag ska hjälpa till. Bryr mig inte. Vill ha mitt kaffe.

Det värsta med att alkoholen försvunnit från sjön är att alla gamla alkisar börjat jobba som fan för att stilla abstinensen. Inte för att chilenaren har haft problem med det. Det tror jag inte. Han är okej. Det finns andra gamla stötar som nu får oss unga att se skitlata ut ju. Jävla alkisar.

En liten våg skvalpar upp mot sidan. En fiskmås skiter glatt på skorstenen. Jag försöker hitta någon form av känsla som alla dessa poeter och låtskrivare får när dom tänker på havet. Försöker hitta det där inom mig som sa att klart du ska vara till sjöss. Värsta feta arbetsplatsen ju.

Drar in ett djupt andetag med sinnesbilden att med lungorna fyllda av härlig saltig havsbris kommer förändra mitt humör denna morgon. I näsan känner jag allt annat än havsbris. Vi ska göra båten gasfri och på sina ställen har några ventiler redan öppnats och partiklar av alkylate och HCCS sticker i näsan. Det luktar som flytande plast och sminkborttagningsmedel.

Mmm... lovely. Ettusenfyrahundrafyrtiosju stycken hjärnceller mindre. Tack.

Går in för att lämna tillbaka koppen. På vägen in stöter jag på glädjedödaren och livsutsugaren Jorge som genast anammar min lite dystra uppsyn. Hans sett att ta sig igenom tiden till sjöss är att dra energi från andra genom att hitta små punkter som får dig att må sämre.

- M-m-m-mår du piss eller? Trött på skiten eller? Va? Va? Va? Va? Va? --Konstpaus-- Du har tre veckor kvar står det på pappret här. Tre veckor kan kännas som en evighet!!

Bulls eye.

Han är lite som den där tjockisen i Simpsons som ständigt säger "Haha!" till folk. Men ibland är han väldigt bra att ha faktiskt. Han ger mig mycket stand up material. Som Einstein sa. "Nyckeln till genialitet är konsten att dölja dina källor."

Går ut igen. Möts av chilenaren som skäller lite på mig för att jag är lat. Kanske han var alkis i ett tidigare liv ändå. Följer efter honom ut på däck och drar i den där slangen. Kopplar av nuet och fyller hjärnan med minnen och framtidstro.

A time of darkness is upon us!

Har många planer inför min första lägenhet faktiskt. Först ut ska jag göra ett litet buddhistiskt tempel i lägenheten. Har inte skrivit om min Buddha staty jag köpte i Vietnam faktiskt. Nu i efterhand var det nog ett ganska ogenomtänkt och drastiskt köp.

Stod där i Vietnamn efter ha precis klivit av en 30 timmars buss ifrån Laos. Då fick jag syn på en grön marmorstaty och tänkte. Fan vilket soft grej att ha i min framtida lägenhet. Köpte den direkt.

Paketet vägde 70 kg och att få hem den till dörren blev en ganska dyr affär tillslut. Men hemma är den!!

När Claes Malmberg kommer på besök kommer han bli så impad va?!

Sen i gästrummet så vill jag ha en djungel. En mustig och frodig djungel. Siktar mot att bo i en trea och jag vill ha ett schysst gästrum. Där ska mina besökare också ska få den där resande känslan av att ligga i en djungel. Har en hittat en kontakt som har ett bananplantage nere i Asien och för en liten summa pengar kan jag få ett bananträd hemskickat.

Bananer är ju gott och håller hög djungelnivå.

Mitt gästrum.

 

Flod. Jag vill ha en flod som går igenom vardagsrummet och som mynnar ut till ett vattenfall på balkongen. Tänker att ett schysst laminatgolv är ju ganska vattentätt. Utanför lägenheten ska det också sättas upp en klättervägg som jag ska ha som alternativ entré.

Min "mysoutfit" jag kommer ha hemma.

Sen kommer vi till inflyttningspresenterna.

- Vill ha en barrista i köket. Gillar ju kaffe och så och själv har jag ju ingen utbildning på att göra en riktigt god latte. Så en barrista hade vart najs.

- Känguru. Det ultimata husdjuret. Den som köper en känguru till mig kommer alltid ligga på plus hos mig. Kiwifågel går också bra.

- Godisträd.

- En dödlig laserstråle som bränner sönder flugor, myggor och kanske en och annan geting inne i lägenheten.

- Ett fik. Alltså nu inget sånt där tråkigt fik utan ett rikgtigt mysigt fik med lagom mycket människor. Detta vet jag ju att det kommer inte få plats inne i lägenheten utan det går bra att öppna det nere på gatan där jag bor. Kan ju kanske kombineras med barristan egentligen?

- Akvarium fullt med pirayor.

- Ett torn. Min dröm är att få ha ett eget litet torn med många fönster i. Om det är en trappa upp eller hiss spelar ingen roll. Det kan gå lite snett ut ifrån lägenheten också. Ja, ni kommer säkert på något.

- Sen sist men inte minst ett bungyrep så att jag kan hoppa ut ur lägenheten som alternativ utgång.

Fast ner på gatan då.

...är nu påväg emot Amsterdam.

Efter Amsterdam ska vi se om vi kan slå årsrekordet på ankarliggning. Kan vi klara av 4 veckor perhaps?

Snark.

Nu idag fredag så kanske också min bostadssituation löser sig. Fick nämligen tag i några lediga lägenheter sista dagen hemma senast. Kära lilla mor min rycker ut för att kolla på dom åt mig. Tack mor.

Stad?

Norrköping faktiskt. Känner ingen där men tror inte det blir något problem. Någon som läser här som bor i Norrköping?

Har också börjat skriva på min inflyttningspresentslista. Såna har väl alla?

Ska renskriva den inom kort.

Kollat in lite gamla inlägg från senaste resan. Det gör ont i mig. Dock inte lika ont som det gjorde i Fotogen som är den andre motormannen ombord.

- Jag längtade så fruktansvärt mycket tillbaka till resan i Spanien. Det var helt otroligt.
- Mmm, jag förstår... Det gör verkligen ont i en att se gamla kort.
- Ja... alltså. Jag längtade verkligen jättemycket tillbaka. Det var skitjobbigt att kolla på alla korten.
- Jo men det är ju så!! Det kan faktiskt komma tårar i mina ög...
- Men jag löste det.
- Va?
- Jo, jag hade alla de framkalllade korten framför mig. Minnena var helt fantastiska men det gjorde ju också ont.
- Mmm... --Nickar instämmande--
- Så jag eldade upp alla korten.
- Va?
- Jag förstörde precis alla bildbevis jag hade på resan.
- Men alltså... jaha. Okej? --Smått chockad men föga förvånad--

Tror jag ger det alternativet en miss. Jag vill ha kvar mina.

Länkar till kanske den mest fantastiska tiden i mitt liv. Vang Vieng eran tillsammans med hunden Snoop och Kienes familj. Inlägget är då jag träffar polischefen och maffiabossen.

Det kommer bli svårtoppat men om det blir det. Då stannar jag nog kvar där och glömmer bort lilla Sverige.

Den sista simmande shoten.

Snoop min älskade Snoop. Vad jag önskar att jag kunde tagit med dig.

 

Nu måste jag sluta för annars bokar jag en biljett ner och bara skiter i allt annat.

Sitter och svarar på mail som en tokig. Det börjar trilla in lite stand up datum. Detta gör mig också mer benägen att skriva och öva stand up ikväll. Länkar till ett gammalt roligt inlägg om britternas perversa kärlek till HP sås.

...ifrån Dublins ankarplats till en ny ankarplats. Några timmar snett neråt höger på sjökortet tror jag. Har inte varit på bryggan sen jag kom ombord faktiskt.

Don Hjort är just nu kapten ombord. Don Hjort är den mest omtalade kaptenen i modern Broströms historia. Också i hela sjöfartens historia. Han är nog nästan mest känd för att inneha rekordet av såkallad drifting under Öresundsbron. Det går till som så att man lägger upp hela båten i en tvärsladd. Sen låter båten liksom "drifta" sidleds så långt det går under bron.

Tänk på det när ni ser båtar i sidleds när ni kör över bron nästa gång. Då försöker dom slå The Dons rekord. Detta är den största anledningen till varför olyckor sker här. Dom försöker stajla på olika vis men misslyckas fatalt.

Minns dagen som igår. Det var en tidig vårdag i april. I fjolas. Solen lyste upp det spegelblanka vattnet och det enda som bröt ytspänningen var några fiskmåsar som flyttade på sig för att observera rekordet från himlen.

Det var jag, legenden JJ och Kapten på bryggan.

The Don hade klassisk pianomusik på bakrunden, ett par läderhandskar som han delikat förde över alla panelens knappar och givetvis ett par crispy crisp Ray Bans som man kunde se sin egen spegelbild klarare än en nytvättad badrumsspegel i.

Han hade meddelat huvudkontoret Maersk i god tid innan så de stod med kikare för att spana in deras nyuppköpta kompetens.

- Okej grabbar. Då ska ni få se history in the making. --The Dons enda ord innan och under manöverns manöver--

Vi flyttade undan och lät musiken fylla våra själar. The Don rycker lite i fartreglaget och touchar till styrspaken.

Båten börjar flytta på sig.

Precis innan den lade sig sidleds i den såkallade "drifting position" så höjer The Don sina armar sakta uppåt och inväntar Mozarts toner. När musiken når klimax bara viftar han till på styrspaken, för att sedan känna tonerna ifrån musiken, med full inlevelse och med båda armar viftandes som en dirigent med sin orkester.

Vanligtvis har jag hört att kaptener använder sig av alla sina styrmän för att slå rekordet. Det spakas för fullt för att hålla båten i driftingläget och total panik brukar råda.

Men inte idag. Inte ombord i Bro Anton. Det är endast en ljuvlig solobit ifrån Mozart som ekar ut över sundet.

Båten lägger sig perfekt i sidleds. The Don sänker sina armar, vänder sig emot oss och...

- It is done. Nu skulle vi kunna drifta runt jorden om vi så ville. --Glasögonen bländar till solen strålar--

Det var sant. Båten rubbade sig inte. The Don gick ut på bryggvingen för att motta Maersks applåder med öppna armar. Danskarna stod och åt Danish Butter Cookies tillsammans med korv och wienerbröd. Dom viftade och hurrade så mycket de orkade.

Till och med en av de danska Slipsers befann sig på plats. Han höjde sin arm till höften för att endast bekräfta denna bedrift. Sedan drog han sig tillbaka till sin svarta bil och försvann mystiskt.

Vi driftar under bron och fortsätter långt till. När vi passerat det gamla rekordsträcket kommer kapten in på bryggan igen. Rättar till sina glasögon, tajtar till sina handskar och drar händerna genom håret.

- Ja, ska vi ha lite frukost grabbar? Det räcker la så här. --Går emot styrpanelen--

Hans hand närmar sig styrspaken, väntar in musiken och med en delikat liten touch börjar båten vända sig. Fast åt fel håll. Ja, ni läser rätt. Båten gör en full 360 samtidigt som The Don i motsatt håll snurrar runt med armarna rakt ut.

Med musiken i öronen och samtidigt se denna panorama slide då Öresundsbron passerar framför oss och sedan upp till rätt kurs igen.

Ligger och mailar runt stand up klubbar och försöker hitta scentid för i höst/vinter. Hittills har jag endast två tider inbokade den 8 november på Big Ben i Stockholm sen dagen därpå. 9 november i Bungy Comedy tävlingen.

Mailat nu klubbar i Kalmar, Gävle, Göteborg, Jönköping och Helsingborg.

Även sms:at tillbaka till Chalmers Sjöfartssektion och Frasses Bar där jag frågat om jag skulle kunna komma tillbaka och prova allt det nya materialet som skrivs nu.

Inget svar.

Hmm...

Minns att precis efter jag gjort min lilla grej på SJ pallarna där så klev en annan kille upp. Han ville också stå på scenen och prova lite. Karln slet fram en mobiltelefon och började sluddervråla ut en Eddie Meduza låt. Han rev ner hela stället, fick med alla på allsång och stående ovationer efteråt.

Jag stod bredvid och tänkte, "Okej... jag övade konstant i två dagar. Killen. Herregud. Eddie Meduza. Måste ha en öl och slappna av lite."

Nu håller vi tummarna så Martin får ett fullbokat stand up schema!!

Det dröjde inte länge efter att The Perminator med ett leende nämnde att "snart får Maersk reda på dig!"

THE PERMINATOR HAS SPOKEN!!!

Det frågar sig kanske en och annan som läst denna blogg ett tag. Vad kommer rederiet Maersk tycka om cmj.blogg.se?


Eftersom min blogghistoria med rederiet Broströms endast består av lösa rykten och kommunikationen genom vidarbefodrade meddelanden så har jag alltid fått känslan av att Broströms är ganska kyligt lagda mot mig.

Den känslan förstärktes en touch då jag en gång träffade en av mina chefer. Fick en hand på axeln och citat "Det var ett tag där som jag funderade på hur fan ska jag få dig att hålla käft." slutcitat.

Låter lite kyligt kanske?

Jag tog då iniativet att själv skicka en massa videos och förklaringar direkt in i hjärtat på denna enorma organisation. Man kan väl säga att vad Wallenberg imperiet är för Sverige, är Maersk för Danmark.

Mitt brev såg ut så här.

Hi. I am Martin. I have a blog. I have made like, ehh, shitloads of videos and think you should look and see for yourself. If you wonder how I look? I also sent a picture.

Me.

Två månader gick och jag blev lite nervös över att någon inifrån Broströms hunnit före mig och svärtat ner mitt namn.

Men tillslut så damp det ner ett svar.

Mina videos har under dessa två månader cirkulerat igenom hela Maersks kontor. Ända upp till toppen. Resultatet? Mina BBCG filmer är inte bara en hit. Dom är...

And I quote:

"The film is a sure sign of passion for the brand Broström."

Søren Skou

Jag skulle egentligen haft en telefonintervju med Maersk innan jag åkte ut men hann inte. Så det får bli när jag kommer hem igen. Det kommer komma en helsida i deras företagstidning om mig och denna blogg.

Maersk sätter här ribban för hur man ska hantera bloggar inom sitt bolag. Istället för att lyssna på rykten. Istället för att hota om uppsägning.

Gå direkt till kärnan och fråga vad det hela handlar om och se ifall man inte kan utnyttja det.

Jag har sagt det förr. Det kommer en dag komma ut olika BBCG klistermärken för arbetshjälmar till Broströms båtar. När det gör det. Då har jag lyckats. Då kommer allt arbete med bloggen kännas att, det var fan värt det.

 

In the star we believe...

 

I believe in a star...

Slog på TV här i Irland och det bröts genast för ett extrainsänt nyhetsreportage.

- Were braking up here because something has happened today that has never happened before in Irish history. Were gonna take you live to just outside.

Bilden byts till en reporter som står helt stum kisandes mot himlen.

- It´s just amazing. Ive only read about this before and never thought in my life I would experience it. I can only describe it like a little bit painful feeling in my eyes and I´m actually braking a little sweat. Im not sure what it is called. Im gonna ask someone nearby.

Medans reportern vandrar en bit ser man flera personer som står och stirrar upp kisandes mot himlen.

- Ehh, excuse me sir but what is that? --Höjer armen--
- I just looked it up on the internet because I couldnt believe it myself. That my son is... --konstpaus-- the sun.
- Yes it must be. It´s like you know... it´s like a... a...
- A warm feeling.
- Yes!!! --Reportern vänder sig mot kameran-- Im standing here live in front of you and have just asked someone on the street and it is confirmed. It is the sun. The sun is actuallt shining in Ireland. Back to you Mike.

Bilden byts till studion.

- Hi again... wait. --Håller handen mot örat-- Were gonna go back to Stephen on the street again because someone is actulla...

Bilden byts.

- OH MY GOD!! Someone is actually taking his sweater of here. Its actually so warm outside that you can walk around with no shirt on!!! --Springer emot en halvfet irländare och slutar inte mala på om den där jävla solen-- How does it feel?! Is it not burning you?! I mean its like a big fucking ball of fire isnt it?!

Sen var jag tvungen att gå ut och jobba igen. Kvällsreportaget handlade om en blooper då det gick för metereologen live. En slowmotion sekvens med konstiga grimascher visas samtidigt som en sol på kartan blinkar bakom.

The... the... the sun.

Vi fick besök i Dublin. Säkerhetsinspektören ifrån rederiet kom ombord för att inspektera. Han går under pseudonymen Mr Safety. Han är chefen över kapterna och väldigt mycket chef över mig.

Jag har träffat han förut och givetvis finns han med i mina videoklipp här och var. Det är nu med stor ära jag kan ge er den rättvisa bilden om hur Mr Safety ser ut och pratar.

Länk. Länk. Länk. Länk. Länk. Kolla länken om du tänker läsa vidare. Klippet är under en minut.

Mr Safety är så mycket safety

- att han finns med på omslagen på Broströms egna kondomer.
- att han själv skrivit manualen för hur man gör en "säker borttagning" av USB prylar på datan.
- att Maersk ringt honom och sagt någonting på danska som han själv inte vet vad det var. Men positivt lät det. Det ni.

Tog några bilder på honom när han kom ombord.

Se hur bestämt han älgar fram på kobryggan. Men varför han så fundersam ut? Han funderar nog på om han ändå skulle haft slips på sig. Kanske han inte känner sig stilig nog för sjömännen ombord.

Sekunder innan han kliver in och får syn på mig och min kamera. Sekunder innan glädjen sprider sig i hans kropp om att äntligen få träffa Broströms bästa anställd!

 

Kärlek. Detta är ren och skär kärlek.

 

Ett mera äkta leende får man leta efter. Det är precis som om han precis fått syn på sin förlorade son. Sitt eget kött och blod. Stunden efter kortet knäppts stannar han upp och bara skälver av lycka. Han ser mot mig, höjer sin arm och säger:

 

- Du... Det är ju du!!! TA BORT DEN DÄR JÄVLA KAMERAN!!!! --Ja, ni gissar rätt. Det sprutar saliv. Äg.--

Nu kanske ni tror att han sa det med en liten arg ton men inte. Dock var den bestämd. För precis när han fick syn på mig brast så många känslor inombords. Han var tvungen att säga det bestämt för att inte låta all kärlek bara brista ut på en och samma gång.

Jag har döpt bilden till... The Perminator!

 

Det får räcka för nu. Mötet varade givetvis längre än så här men jag blev själv så glad att jag nu sprang omkring i båten och skrek. Äg, äg detta kommer bli ett sånt äg.

Vi ligger fortfarande till ankars utanför Dublin. Vi har brutit sjövakterna vilket innebär att alla förutom styrmännen jobbar 8-17. Överstyrman stod nere i mässen imorse och hade ett pep talk med oss på däck.

- Jag vet att ni är vana att jobba själva ute på däck. Men tänk nu på dessa ord när ni kanske blir lite irriterade på varandra. Tillsammans är vi ett lag. Kom igen nu gubbar nu går vi in i en grupp här och säger det tillsammans.

Fem vuxna tatuerade karlar går samman. Sätter händerna i mitten och på tre.

- TILLSAMMANS ÄR VI ETT LAG! ÅÅÅÅÅÅÅÅHEJ! --Bryter upp med olika manliga bröl och höjda händer--
- High five grabbar! Alla gå i en ring och gör high fives med varandra. --Överstyrman höjer armen--

Klatchande ljud hörs ifrån mässen innan det börjar trilla ut folk på däck. Livet till sjöss är sig likt.

När jag övade så klockade jag in på 5.30 minuter. När jag stod på scen blev det 4.15 men kändes som 7.

Blir galen på alla dessa minuter!!!

Det sista jag vill göra är att köra för länge och få en stilletkniv i mig efteråt. Har läst runt lite på svenska stand up sidor om olika såna här tips för hur man ska göra i Sverige. Kontentan av tipsen är att han som anordnar det står och frågar dig om du inte kan "tajta till" materialet lite. Medans komikern ba "Fuck off! Jag är ett humorgeni!" och viftar lite med ett nervöst nagelbitet långfinger.

När jag ser dessa texter överallt så tänker jag att alla andra i stand up kretsar måste ha läst dessa "tips". Då också fått dessa argument inbrända i sig under tiden du var ny komiker.

Giget i Linköping gick som så att jag var orolig för att inte köra för lång tid. Kortade ner på vissa ställen, tillexempel där jag säger att jag är sjöman kortar jag av och forcerar in i skämtet lite. Fel, fel, fel, fel!!!

Skönt är att jag inte blir speciellt nervös i alla fall. Tanken innan scen denna gång är "Snälla få ur dig dom första orden så kommer bara allt sen." Någon dag står jag väl och chokar på micken för att "Hej, jag heter Martin!" inte ens lyckas komma ut.

Fick feedback på stand upen ifrån the komikers.

Tomas Bonderud som har klubben Big Ben i Stockholm tyckte att det var okej att jag pratade ganska fort. Tyvärr blev det lite otydligt mot slutet.

Ben Kersleys flickvän tycker jag måste bygga upp bättre och förklara mer vad en sjöman är för något. Gärna spela på lite förutfattade meningar om sjömän.

Väl mottaget och mycket uppskattat.

Ska styra en rutin med mera sjömansshit i sig. Grejen är väl att jag kan tjöta om ganska intressanta saker om livet till sjöss. Problemet är att hitta några schyssta punchlines som sätter lite punkt på styckena emellanåt.

Länk till Bens blogg om stand upen. - Här finns också länkar till de andra komikerna under samma kväll.

Palle Strömberg från Askeby gjorde ett skitbra gig!!

Ligger till ankars utanför Irland. Det är faktiskt ganska fint väder. På irländska nyheter säger dom att det är det bästa vädret dom haft på över 247 år.

En liten artikel om stand upen i torsdags. Mitt namn har mystiskt förvandlats från Martin till Patrik Johansson. Detta ska snart ändras.

Men i alla fall. Här står det lite om hur det var. Ska själv skriva om det snart såklart.

http://studentkoping.se/content/en-kvall-i-skrattets-tecken

Har mönstrat på i Dublin. För nya läsare. Jag jobbar på ett tankfartyg. Mitt arbete till kaj består mest av att kolla så det inte läcker. I fyra timmar gjorde jag det igår. Kändes lite ensamt. Klickar mig in på mailen och ser en reklamknapp som fångar mitt sinnestillstånd.

Alltså ehh... En bild på ensamhet? Kvinnan ser för fan ut som om hon sitter krigsfånge i Kongo Kinshasa!! Blicken säger "Jag misslyckades med att hänga mig själv igår... Idag ska jag gråta." Visste inte att det är så man ser ut om man klickar sig in på dejtingsidor. Fan va pepp man blir!!

Min gaystämpel. Genom hela mitt liv har jag haft den. Varför exakt vet jag inte men jag vet när den började. Tydligen liknar jag en norsk bög som hade en talkshow på 60-talet. Vi är visst som humle och dumle. Jag har aldrig sett honom bara fått hans smeknamn. (Som nu är bortglömt tack och lov.)

Detta var för 10 år sedan.

Idag så sker vissa saker som inte hjälper till heller. Efter min stand up i Linköping så såg vi några polare på stan som satt och drack öl. Hela bordet var fullt med öl. Öl i kannor, öl i glas ja det fanns till och med någon slags mugg med öl i sig.

Eftersom jag körde bil och Tedde ska ha en vit månad så tog vi beslutet att köpa lättöl. Vi ville ju inte vara för annorlunda.

Jag gick in och köpte lättöl. Tyvärr hade dom bara en kall lättöl kvar.

- Men du kan få något annat!
- Okej... vadå?
- En drink kanske? Alkoholfri såklart!
- Kör hårt.

Hårt körde han men också väldigt väldigt... åhh, varför händer detta gång på gång för? Ja, den var rosa. Jätterosa. Jätte jätte jätterosa.

Jag kommer tillbaka till bordet med en öl i handen som Tedde genast tar. Sen blir det knäpptyst och alla glor på mig och min rosa drink.

- Alltså du... jag hoppas det är en jävla massa hallonvodka i den där. --En tatuerad kille jag inte känner yttrar vad alla tänker--

IQ befriat så hör jag mig yttra det jag i mitt huvud skriker åt mig att inte säga.

- Nej. Den är alkoholfri. --Olika små gaysirener ljuder omkring mig. BUT WHYYYYY?!!!--

Alla stirrar på mig som om... ja, jag inte vad. Jag sätter mig ner och sippar lite blygsamt på mitt rosa alkofria slisk. Jag kände mig så utanför.

Öl, öl, öl kanna med öl, människor som ser på sin öl, människor som dricker sin öl och sen... ja... bögdrinken. Fan.

Giget igår gick riktigt bra. Fick kritik på många av mina grejer av the komikers. Ska skriva mer om det senare. Broströms ringde nyss och sa att jag ska mönstra på i Dublin på söndag redan. Tore min avlösare ska hem och döda djur.

Det märktes ganska tydligt vid förra avlösningen:

- Vad är det där för blick Tore?
- Vadå?
- Du är liksom röd i blicken och kisar. Är du arg?
- Det kan ju vara jakten.
- Okej?
- Ja... --Nu blev dom svarta-- Det är ju jakt snart... du vet. Döda djur och sånt. --Ser uppåt lite sådär drömmande-- Skjuta dom först sen skära i dom.
- Sen ät..

Totalflipp.

- SLAKTA DOM FÖRST SEN GRILLA DOM ÖVER ÖPPEN ELD!! ENSAM I SKOGEN ÄR JAG OCH DÖDAR DJUR!!

Detta var för sex veckor sen. Ska bli intressant att få lösa av denna jaktmaskin.

Så här ser porren ut för alla jägare till sjöss.

Charter är som upplagt för att sluta tänka. Apollo är experter på att idiotförklara precis allting och begreppet swedish white trash tillsammans med charterfail har fått ny innebörd. Tiden då någon städar mitt rum varje dag är slut. En kunglig känsla. Jag kastar en kalsong här. Om en timme kommer den sedan ligga där. På min nybäddade säng. Livet har varit värre.

Tre böcker och oändliga timmar av poispinning. Min hud har färgen fräsch, frisk och frodig. Mitt kulturintag av vederbörande land är likamed noll. Verkligen noll komma noll. Det såg Apollo till första dagen med citat "En spaupplevelse på något av våra rekomenderade hotell!" slutcitat som var det enda jag hörde om vad som kulturellt kunde erbjudas.

Nu laddar jag inför mitt nästa stand up gig på 5 minuter i Linköping. Flippa, jag vill flippa på scen.

Datum 10 september. Plats Café M. Första man går upp på scen 19.30. Var där minst 45 min innan. Dom tar endast in 75 pers.

Det här tricket har tagit en miljon timmar att nästan lära sig. Snart så...

Genialt roligt ifrån boken I huvudet på en orolig komiker med Lasse Eriksson.

1975 skrev jag följande:

Har ni tänkt på en sak? I Kina bor det drygt 1 miljard människor. De far säkert illa på många sätt och de har naturligtvis sina egna problem. Men det är ändå konstigt vad lite väsen de gör av sin situation. I Sverige är vi 8 miljoner. Vi för ett oherrans liv. Tänk om det var tvärtom: Tänk om det fanns 1 miljard svenskar istället för kineser.

Skulle världen tåla det?

Skulle världen tåla 1 miljard svenskar på samma sätt som den för närvarande redan tål 1 miljard kineser?

Jag vet inte. Men om det fanns 1 miljard svenskar skulle

- det finnas 120 000 000 skåningar
- det finnas 3 000 000 västeråsare
- det finnas 46 133 kommunalt anställda kultursekreterare
- Fågeldansen vara ett av jordens mäktigaste kulturella uttryck.
- det per år förbrukas 17 miljoner falukorv, vilket motsvarar en levande boskapsjord av nordnorges storlek.
- man måste bygga ut 6 älvar och 1 kärnkraftverk om varje svensk helt plötsligt skulle bestämma sig för att ta 1 extra skiva rostad bröd till morgonkaffet
- Sveriges Television per år sända 161 319 timmar kulturprogram typ "Ett gammalt altarskåp berättar".

Jag vet inte, men vi kan alltid fundera på saken.

En vecka utan internet. En vecka där vi ska gå in total charterstämning. En vecka på stranden där det funderas på stand up och säkerligen ett frenetiskt svingande på mina pois. Mina två passioner i livet just nu. Ligger och drömmer om tider då jag kan köra schyssta 20 minuters rutiner. Det ska bli en verklighet.

Jag lämnar också över bloggbollen till min vän Nils som kommit in i ett skönt bloggflow.

Kommer tillbaka ifrån Bulgarien den 8 september. Min nästa stand up är den 10 september i Linköping på Cafe M. Då får ni komma och titta tycker jag!

Ha det fint så länge!