cmj's sjömansblogg

Vi snackar världen i skitmässen, om att flytta någon annan stans på planeten. Eleven vill flytta utomlands i framtiden, kanske till Frankrike. Dock finns ett litet problem med i leken.

- Mitt namn betyder hora på tre olika språk. Spanska, Italienska och Franska... --Faktumet som spökat en hel livstid berättas med en lätt ledsam röst.--
- Va?
- Mmm, försök uttala Putte utan att det låter som Puta. Får en känsla av att mina föräldrar inte tänkte igenom mitt namn riktigt. --Drar med pekfingret på bordet, va ska alla i Frankrike säga när han försöker skaffa kompisar?--
- Vad heter du mera då?
- Birger... det blir Burger på engelska.
- Du skämtar!
- Mitt hela namn på engelska är Putt Burger Hellstorm. Hellström egentligen men vem fan kan säga det?
- Snacka om fucked, ingen vill ju va polare med horan liksom.
- Mmm, jo jag vet... --Sippar på sin kaffe och skäms lite för att vara horan i gänget.--

Vi ligger i Kaliningrad Ryssland, har precis kopplat lastarmarna och börjat lasta Naphta.

Då ser jag och eleven Putte en av kajgubbarna gå fram till ena lastarmen, öppnar en ventil och likt en vattenkran börjar det sippra ut last på marken.

Då börjar killen tvätta av sig i strålen...

Hela armarna skrubbades "rena" och ansiktet fick sig en lätt baddning mot slutet.

Hmm... living in russia? Feeling dirty? Why not wash off with this new product containing floating cancer? Only one known side effect! Death!

När jag gick i sjömansskolan trodde jag att sjöfarten bestod av proffs, att alla visste saker och att kaptener var människor man såg upp till.

När jag sen mönstrade på och kom ut i arbetslivet så ja...

Alla är glada amatörer som förvånar sig själva precis hela tiden att måtten stämde, att vi tillslut fram och faktiskt lyckades förtöja båten. Alla står vi och vinkar oförstånde till varandra och undrar va fan vi gör här.

Sen tror man att det är bara är så på den båten man själv är, tills man går en brandkurs iland. Vi ingår ju i någon slags säkerhetsbesättning, där vi själva ska rädda livet på oss när olyckan är framme. Då har man tänkt till här och skickar iväg den arme sjömannen ut på ett brandfält ute i tjotahejti, där man sedan blir inbillad att du faktiskt kan agera rökdykare om det börjar brinna.

Sen finns ju alltid det gamla roliga skämtet:

- Är det du som är förste rökdykare ombord?
- Ja.
- Ja, du vet ju hur man säger, först in dör först, de är du de! HA! --Pekar hårt mot ditt bröst, skrattar till så lite matrester fastnar i pannan på dig, sen torkar man bort hans slem och får höra kommentaren-- ÄTER DU NU IGEN?!

Att sedan för en redare att skicka iväg sina sjömän på brandkurs innehåller andra risker. "Tänk om dom får höra hur bra alla andra sjömän har det i sitt rederi och säger upp sig?! Ve och fasa!"

Låt mig säkert säga på den fronten, ingen risk, alla sjömän i hela världen är precis lika hjärndöda som dom du har ombord på din båt just nu. Det är enda jag såg och fick bekräftat på min brandkurs, är att vi sjömän är ett förlorat folk som inte fattar någonting.

Sen att det absolut inte går att misslyckas med kursen är det bästa med det hela.

- LYSTRING! --Sjömännen slutar busa för någon minut för att lyssna på farbror brandman-- Ja, då ska vi släcka med skum, vi har två olika skum idag, ett lite lättar...
- Skum! Det har vi ombord min båt det.
- Min med!
- Min med!
- Min med!

Egenskapen "bekräfta det vi minsann har ombord våran båt" är en reflex sjömän har medfött tror jag.

En kort briefing följs på vad skum är för något och hur man ska släcka med det. Sen kommer det allra bästa momentet på en brandkurs, vi får såkallat "fria händer" att använda grejerna för att släcka elden. Någonting som bara kan gå på ett enda vis, åt helvete.

 

Ja, här ser vi då Rambo ett och Rambo två med utrustade med lite skum. Förtroendet skjuter i höjden, när man tillslut ser den ena killen sätta munstycket mellan benen och skrika "Vildhavre... AWAY!"

 

 

Okej... scenario fria händer. Det sjömän gör först när det gäller all sorts säkerhet, är att någon självutnämnd ledare börjar ge order, någon blir lite sur och alla har alltid för bråttom.


- JA! JAG TAR BEFÄLET, JAG HETER ACL OCH NI HETER FJOLLORNA FRÅN FÄRJAN!!! --En av sjömännen går genast in i sin roll ombord och börjar ge order--

Känsla i den där armen där...

- Fan snackar du om? Då är du fettot från Kap Horn isåfall.
- Du... --Två steg fram, bestämd arm höjs-- Böghåkan från färjan har svärtat ner sjömännens heder så mycket att ni ALLTID kommer vara fjollorna från färjan.
- Meh va fan... Jävla Håkan... --Någon sparkar lite ledsamt i gruset--
- Ni fixar skum, ni tar det munstycket, ni tar lättskummet, du drar slang och jag ger order! DÅ KÖR VI! ANFAAAAA...

Avbryts genast...

- Vänta lite här nu, vem fan sa att du var ledaren här? Jag är kapten på en färja och där gör vi det lite annorlunda ska jag allt tala om för dig.
- Oj oj oj, killen som tillät böghåkan svärta ner sjömäns heder fick luft.
- DET VA ETT JÄVLA TJAT OM ATT VI FÄRJEFOLK VAR FJOLLOR!! --En matros vädrar sin åsikt-- Vi HAR åtminstone kvinnor på våran båt, vad har ni? Ni är 20 man som bor ihop i flera månader. Och dä ä fan as gay as it gets. --Viftar till med armen i stil med ett "talk to the hand" move--

Det blir genast lite tyst, två läger har byggts upp, en med färjeseglare på ena sidan och uteseglare på andra. Våran brandinstruktör står bara och skakar på huvudet, tydligen händer detta varenda jävla gång på dessa kurser.

- Okej, då tävlar vi. Om fjollorna där borta lyckas släcka före oss coola uteseglare, då kanske vi slutar tracka er för Böghåkan.

Alla nickar instämmande, den eviga kampen mellan färjor och uteseglare är igång. Det är inte snack om att lära sig släcka eld längre och det handlar absolut inte om att samarbeta på något vis.

- Okej, samling här borta. Nu krossar vi dom där jävla asen en gång för alla, det tar 5 år innan vi har nästa brandkurs så se det här likvärdigt ett OS. Ok? --Alla är med på noterna, det börjar dugga lite lätt och man kan se ånga börja bildas från sjömännens andedräkt--

Folket börjar ladda, någon känner lite på brandmunstycket samtidigt som de ser med avsky mot det andra laget. Elden börjar ta sig vid cisternerna, allvaret växer, någon ser upp mot himlen för att känna regndropparna mot sin hud.

 

Stunden har kommit, alla gör sig redo, sekunder passerar som minuter och tillslut hör man båda kaptenerna i vardera lag:

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNFAAAAAAAAAAALLL!!!!! --Ja, salivsprut i kors--



Absolut ingen vet någonting, 12 sjömän går till anfall mot eld och det tar 5 sekunder innan alla vet att om det börjar brinna på våran båt, då hoppar man överbord, inte går till anfall.

Krig.

 

Skum sprutas precis överallt, slangar svischar fram och tillbaka på gruset, någon snubblar på en slang och faller hejdlöst med ansiktet mot marken.

 

- HA! KOLLA FÄRJEBÖGEN HUR HAN RULLAR RUNT I SKUMMET!!! NU TAR VI DOM GUBBAR!! --Vrider sig i smärta och blöder för att vara mer exakt--

Två sjömän lubbar järnet fram till cisternen med det lättare skummet, ögonbryn börjar svedas bort men känslan av att slå färjefolket, gör att något så futtigt som lite smärta knappast kommer hejda framfarten. Kaptenen från ACL flippar fullständigt och börjar skrika "in your face fucking feriefag", går ner på knä och med armarna vilt viftandes åt alla håll skriker han "Ja ja, det är fan bättre än sex att slå er!"

 

Då drar färjekaptenen fram sitt ess ur rockärmen.

 

- TIME OUT! TIME OUT FÖR FAN!!!--Det klassiska T-et formas av två händer med bakomvarande vidöppna mun som skriker orden på ren svengelska.

- Va?

- Du hörde, vi behöver snacka taktik här. En time out per lag är tillåten, så säger HKF´s egna sportregler, det kan ni inte bortse ifrån.

- FAN OCKSÅ!! Du har rätt. JÄVLA SKIT!! Kom hit gubbar, i en ring nu.

 

Alla sjömän släpper sina slangar för att få varsitt pep-talk, bakom oss börjar cisternerna fatta ännu mera eld och våran instruktör bryter in lite lätt.

 

I verkligheten skulle alla varit döda för längesen, men vem bryr sig nu?

 

- Öööhh, ska ni inte släcka elden eller? Det brinner rätt bra n...

- Du... --Båda kapternerna vänder sig om och älgar fram mot instruktören--

- Jag tyckte jag hörde ett jävla gnäll här bortifrån, kan det varit du eller?

- Ehh, ja faktiskt, jag tänkte väl att ni skulle liksom ja, ni vet, släcka elden eller nåt.

- Du gör dig bäst här borta just nu, det här handlar inte om eld längre, det handlar om våran heder. Så om du inte vill bli mylad i skummet så håller du käft. --The blick of steel skymtas från ACL kaptenen, färjekillen försöker också men den blir inte lika hård tyvärr. ACL däremot, den blicken kan döda den.

- Ok ok... Jag låter er hållas. --Håller upp händerna och backar lite--

 

 

I varje lag vädras det pep-talk som skulle kunna få vilken landslagstränares som helst ögon att fuktas. Tydligen stod hela sjöfarten och föll på att vi skulle släcka elden före färjefolket, jag citerar kort:

 

- DOM SKA DÖ!!! Släcker vi inte elden före dom så eldar vi upp jävlarna och rymmer, sen säger vi att vi var först ändå!! OK!! In med händerna i mitten och låt som män... SJÖMÄN!!!

 

Båda lagen ger ut ett alldeles för testosteronfyllt bröl och joggar tillbaka till positionerna igen. Folk har börjat greppa allvaret, slår sig på brösten och ger varandra peppande ord som "kom igen nu" och "bra hållning där".

 

- DÅ KÖR VI IGEN!!!

 

Genast börjar fulspelet.

 

Tacklingar och veck på slangar skymtas genast, skum börjar ösas på varandra och alla fullständigt skiter i elden. Någon börjar pissa i skumtanken och sprayar ner precis allihopa, tillslut tar ACL kaptenen fram en kniv och börjar skära av brandslangar.

 

 

En foul delas ut.

 

Efter tio minuter av någonting som liknar en ful rugbymatch, så fattar jag och ACL kaptenen tag i en skumslang och börjar faktiskt bege oss mot elden.

 

- Kom igen nu Martin, nu gäller det. PÅ LIV ELLER DÖD!!

- PÅ LIV ELLER DÖD!!!

 

Elden har nåt alldeles för stora proportioner men vem bryr sig, vi ger järnet helt enkelt. Feriefagsen ser vårat drag och försöker gör olika glidtacklingar samtidigt som dom byter brandslang. Elden bränner i ansiktet samtidigt som vi höjer vårat munstycke och börjar fylla med skum.

 

 

Vinsten.

 

Det finns någonting som kallas dåliga förlorare, sen finns det personer som vinner med känsla. Gränsen är hårfin.

 

 

Känsla.

 

Elden släcks, uteseglarna vann kampen och segerdansen kan börja.

 

Brandfält för sjöfolk ligger mitt ute i tjotahejti, endast för att sjömän är hjärndöda människor som älskar att ta skitsaker på allvar.

 

Ja, vi rullade runt i gruset som små grisar och gav varandra liggande H5´s.

 

Äg, det var länge sen jag var med om ett sådant härligt äg.

 

 

Är nog inne på tredje dagen jag försöker skriva klart en liten historia.

Dock laggar nätet ur hela tiden och då slutar jag skriva.

Visst kan man skriva i word, men känslan av att vara uppkopplad samtidigt är lite häftigare. Känner mig lite som en morot, som måste vara ihopkopplad med jord och näring för att kunna växa till sig. Eller kanske mera som ett äpple.

Jag känner mig som ett äpple när jag skriver och är uppkopplad. Då är kreativiteten som bäst.

Eller som ett risgryn som väntar på att det ska bli jul, så att det kan få bli risgrynsgröt.

Eller som ett får som väntar få bort yllekoftan han grott till under vintern.

Eller som en bit kopparmalm som väntar på att få bli koppartråd till en lampa. Sen kommer ett barn som pillar på tråden och får en sån elstöt, så barnet rycker tag i katten som får också får en sån stöt att den dör.

Mmm...

Är ombord igen och filar på lite text som vanligt. Har märkt att "bara lägga sig och läsa några sidor" är en egentligen en tidsmaskin när man är ombord.

Fyra timmar senare så ligger boken på magen och man undrar, va fan hände där?

Mönstrade på i Rotterdam efter ha lyssnat på en nästan lite för glad pilot, som säkert tyckte hans lilla "oneliner" var hur rolig som helst hos kollegorna, men att säga "Det borde inte finnas någon aska i luften nu, men det märks ifall motorerna lägger av!" precis innan avgång möttes inte av samma skratt han själv lade av.

Påväg mot Kaliningrad Ryssland för tillfället.

Shoo!!

Då var det dags att mönstra på gamle Bro Anton imorgon igen. Jag tackar för 6 oförglömliga veckor med fler framträdanden jag förväntat mig.

Tragiskt nog har jag fått tacka nej till 6 ståuppjobb i maj redan för att jag måste vara ombord. I sommar sen har jag lite andra planer, som för tillfället innefattar en egenhändigt ihopsnickrad turne, på en cykel boendes i tält....

Har länge gått och drömt om att få prova på någon form av gaturartisteri.

Så istället för att bara drömma så gäller "do it" teorin i min värld.

Blir la att man köper en Iphone och håller folket uppdaterad om vart man håller hus då.

Ska arbeta mycket med bloggen när jag är ombord också. Den betalar sig på många olika vis för tillfället, känner äntligen lite medvind.

Syns ombord igen.

Hälsade på hos min kusin som nyss blivit farsa idag.

- Tja!
- Nämen tjena kusin... här! --Kastar ett spädbarn i famnen på mig.--
- O ja, ge mig lille Ville, jag är skitbra med ba... --Ungfan börjar stentjuta direkt-- Fan är det för fel på han?
- Han är hungrig, jag styr en nappflaska.
- Kirra det du.

Alltså fan va svårt det här att få spädbarn att sluta gråta. Försökta göra en loop med killen för barn gillar ju att flyga tänkte jag, så jag började joggade runt i rummet, då blev han tyst i en hel minut faktiskt.

 

Förutom bebis har min kusin en såkallad miffohund.

 

Jag har stora planer för lille Ville redan, vi ska ut och campa, fiska och åka till Liseberg. Längtar tills han vuxit upp lite, så man kan börja lära han fula ord utan att hans föräldrar vet något.

 

 

 

Välkommen in i släkten lille Ville!

 

 

Hehe, det kommer bli röj!

Det har gått fruktansvärt bra dom senaste dagarna, trots att jag stötte på det absolut värsta problemet när man är på miniturné.

I onsdags i Kalmar, jag packar upp väskan på hotellrummet, tar en dusch, klär på mig och ställer mig framför spegeln.

Börjar rota i necessären...

- Nej... det är inte sant.

Min hårfudge var borta, det medlet som skulle styra upp ytterligare en flawless frisyr låg kvar i Stockholm. Hur fan är det möjligt? Mitt liv var slut där i några sekunder och jag funderade på att ställa in hela skiten ett tag. Jag menar, det funkar inte att ställa sig på en scen med fluffigt hår, det går bara inte.

Jag sprang över till Erik Löwenthal, den andre komikern för kvällen och bankade på hans dörr.

- Tja Erik!
- Martin, du står i handduk... varför?
- Skit i det, jag behöver din hjälp, det är panik! Jag kanske måste ställa in showen om du inte hjälper mig.

Erik lägger en mycket märklig blick och..

- Okej... alltså, jag kommer inte ta på dig om det är det du syf...
- Nej nej! Fudge, mitt fudge är slut, har du något?
- Fudge? Vad är det?
- Hårfudge! Jag måste fixa frisyren innan scen!! Kan ju inte gå upp med VÄRLDENS FLUFFIGA HÅR JU!! --Salivsprut--

Då slog det mig, killen är ju flintis och jag börjar råstirra mot hans hjässa.

- A just det, du är ju... --Pekar helt ogenerat på hans huvud--
- Ja du Martin, jag skulle gärna gått upp på scen med lite fluffy hair om jag så kunde.
- Fan också. Måste hitta fudge, vi måste dra snart också.

Som tur var så var det några peoples från Göteborg där som kände igen mig från Frasses. Dom räddade min kväll, tack för den Lukas and the gang.

Sen känns det numera väldigt overkligt att uppträda inom sjöfartssamanhang. Det kommer ständigt fram personer och tackar mig för bloggen, någonting som givetvis är hur roligt som helst och sporrar mig att aldrig sluta skriva.

Däremot kändes lite to much när någon ställer sig bredvid mig i pissoaren.

- ÖJ! Kolla grabbar, jag pissar bredvid morfinmartin.

Alla inne i toalettutrymmet blir lite imponerade och börjar titta på mig. Själv känns det en touch generat att fem män står och ser på hur jag kissar, sen kommer någon fram och dunkar mig i ryggen så jag får lite kiss på händerna:

DUNK!

- Va fan...
- ÖH! Låt som överstyrman! PRATA LITE SOM ÖVERSTYRMAN VÄL!!!
- JA!! Kom igen nu mofrinmartin, snacka lite!

Med kiss på fingrarna och snoppen dinglandes fritt så ja, jag drog några skämt med en förvrängd röst. Alla blev överlyckliga och fortsatte dunka mig på ryggen så kisset kom överallt förutom i pissoaren.

Vad gör man inte för sina fans?

 

Senast på Gasta i Gävle. Varför denna gaylook igen? WHY?!

 

 

Har nästan prestationsångest när jag tänker på hur länge sedan jag skrev något klokt här. Tre dagar, fyra ståupp gigs där två stycken är 20 min väntar nu.

Sitter och gör en liten mapp med kartor, tågbiljetter, hotellbokningar och skämtanteckningar.

Det är en spännande upplevelse att skriva skämt och sedan dra dom på en scen. Inte direkt så man skiter i att öva, när man vet hur tyst det kan bli så fort om man inte har något vettigt att komma med.

På fredag kan jag slappna av och skriva lite här.

Kram på er.

Göteborg.

Jag vet, bloggandet suger för tillfället. Lyckades få 5 min i Linköping ikväll på Café M också. Det snurrar fan på med ståuppen nu faktiskt, kul bara kul. Börjar få riktigt bra respons också, bara att kämpa på.

Nu är det Katarina Sjöfartsklubb på tisdag som gäller.

Känner ni sjöfolk i Stockholm så säg åt dom att ringa 08 - 640 94 96 och skaffa tickets för showen!

Helgen blir laddad med besök ifrån London.

Peace.

Ligger och försöker smälta senaste dygnets händelser, igen...

Kan inte klaga på att det inte händer något i livet, dock sätter jag en gräns över vad jag anser är för personligt för att skrivas i detalj.

Träffade en gammal vän jag gick i gymnasiet med, en person med enormt många intressanta historier och som gillar action i livet, någonting vi alltid haft gemensamt.

Efter ha uppträtt på Henriksberg i Göteborg och fått väldigt smickrande kritik, så tog kvällen en vänding mot festens hårdare toner.

Klockan 6 på morgonen ville vi inte att festen skulle ta slut, så vi fick den bästa idén ever liksom.

- Vi drar.
- Va?
- Jag är less på Sverige, vi tar ett flyg och fortsätter festen!!
- Ja, DÄR sa du någonting. NU KÖR VI!!! MOT SPÅRVGANEN!!!! --Två sjömän gör sin färd mot landvetter, ingenting kunde stoppa oss--

Landvetter runt 7 hugget imorse. Looken är efter att vi gjort en lätt fail. Och vilken fjollig "spring/gångstil" killen till höger på bilden har? Hmm...

 

 

Två järnblickar vacklar fram mot ett ticket office.

 

- VI VILL FORTSÄTTA FESTEN!!! VART KAN VI FLYGA?! --Handen i bordet!--

- Grabbar, det är påsk, allt är fullt.

- Va? Vadå fullt, fan snackar du om?

- Ja, ni vet, påskägg, kycklingar och family reunions?

 

Ni som undrade vilka det var som flippade och skrek imorse på Landvetter? Ja, ehh, hehe, det var la vi...

 

- Du menar att vi är fast här? Att vi står på en flyplats och kan inte lämna landet.... Sverige? --Rösten är kall och blicken flackar en aning--

- Ja...

 

Vi går båda ner på knä, ser mot varandra och inser att festen är slut, vi har maxat Göteborg en ondsag, verkligen maxat. Vi börjar båda två se upp mot taket och skriker, med en hjärtskärande ton, en ton som gjorde att flera säkerhetsvakter kom över och, ja... bad oss sluta, typ.

 

- WWHYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY???!!!!

--POFF POFF-- Två vakter hugger oss i nacken och släpar ut två lealösa kroppar från flygplatsen.

 

En taxiresa hem, en kort sömn och polaren som ska mönstra på på måndag, kommer på att han ska hämta post på kontoret Maersk/Broströms. Men inte efter jag vaknade med ett sms om att polisen ska ringa och förhöra mig senare under dagen, vilken jag tror dom gjorde, har ett skumt medd på telesvaren jag inte kan tyda riktigt, tror det är dom.

 

Tydligen hände det någonting i lördags som jag var i närheten av.

 

Har inget minne av lördagen dock, lite som igår, en enda dimma... hmm. VAD FAN HÄNDER HELA TIDEN?! Kanske ska sluta festa efter giggen?

 

Hissen mot the Slipsers. Polaren vill vara anonym.

 

Helt plötsligt stod jag där, på kontoret, med blodsprängda ögon och ringande huvudvärk. Jag som fantiserat många gånger om att jag skulle göra något roligt när jag ändå var där. Kom inte på ett skit, det stod still i huvudet. Lyckades ta ett kort på kontoret, men that´s it.

 

Kände mig så värdelös efteråt.

 

 

 

 

Om ni ursäktar så ska jag då och dö några timmar.