Kanske vi ska ha en manager?

Ja okej då sitter jag här igen. Det har blivit lite samma visa varje dag nu för det är endast på morgonkvisten som lite energi för att skriva existerar. Sen när jag skriver blir jag inte nöjd, raderar, snurrar eld, vaknar och ja...

 

Två hörlurar in och på med spotify.

 

Situationen vi har styrt upp här nu är snudd på overklig för under högsäsongen nu kommer vi inte att behöva gå till bankomaten längre. Att få mat för att snurra eld var det enklaste som fanns och nu känns det som att vi är anställda på en resort som heter Luz de Vida. Vi delar ut lite flyers på dagarna och kvällen kommer vi dit för att lägga en spin för matgästerna. Allting är väldigt lugnt och betalningen är mat hela tiden, när vi vill, och så passar vi hatten efter en spin.

 

Byn vi bor i, eller rättare sagt den enda långa jordväg med sporadiskt uppslagna restauranger som vi bor vid, är så liten att vi blivit lite småkändisar. Därför har vi frågat en snubbe med många kontakter att bli vår manager med procent andel som betalning. Om det fungerar så kommer han vara vår kontakt i Costa Rica som kan styra saker åt oss om vi vill komma tillbaka. Jag tänker redan på nästa säsong där vi kan komma ner och veta att vi kommer att leva gratis några månader genom att snurra eld.

 

Jag fokuserar mycket på att försöka hitta lite mer hållbara situationer nu när arbetslösheten är ett faktum. Skulle vara coolt att hitta en liknande situation i Europa till sommaren eller bara tågluffa runt och leka gatuartist.

 

Jag har inget videoredigerings program just nu, eller ja, jag får inte igång min nedladdade version så det lutar åt att köpa istället. Dock är prislappen 1200 på det jag vill ha…

 

Ska fundera på saken om jag ska köpa det.

 

Nils lade upp ett litet oredigerat klipp här om dagen annars.

 

 

Mitt liv är två cirklar.

Dagarna har smält samman och jag har börjat uppfatta tid på ett sätt jag verkligen kan vänja mig vid. Varje dag äter vi nu gratis för vi har fixat med en restaurang att ge oss gratis lunch och middag om vi spinner eld ibland. Det är verkligen en ljuvlig känsla att äta gratis.

 

Jag skäms en aning över att inte ha skrivit här på bloggen men ska sätta mig inom kort och sammanfatta La Zona.

 

Om en timme står jag igen på en strandrestaurang och tackar för oss och hoppas att alla gillade showen och går runt med hatten. Där hemma kan jag inte ens föreställa mig hur kallt det är.

 

 

Livet är lite för bra just nu.

Ikväll stod jag lite längre än vanligt vid poolkanten innan det var dags var kvällsdoppet. Jag försökte hitta ord som förklarade hur livet är just nu. Men hur kan man hitta ord som är bättre än La Zona? Tillslut såg Tedde mot mig med frågande blick då jag står med händerna i svandyksposition ovanför huvudet redo att svalka min kropp.

 

- Martin, vad tänker du på?

- Livet, lyckan och La Zona…

- Oj, det lät djupt.

- Mmm…

- Vad kommer du fram till då?

 

Svaret kom tillslut men inte innan jag ännu en gång försökte greppa situationen. I onsdags sitter vi och chillar hemma på hotellet och dricker banan smoothies. Livet har varit på gränsen till lite för bra under dagen och vi kan inte komma på någonting som skulle vara bättre just då.

 

Då, som en skänk från ovan, så kliver två snubbar in.

 

- Hi, are you Martin and Theodor?

- Ehh, yah..

- The fire spinning guys?

- Yes, we truly are the fire spinning guys. --Svarade jag genast och la extra betoning på fire.—

- We are opening a new restaurant in Santa Teresa tomorrow and we want a fire show!

 

Genast såg jag mig framför en restaurang i bar överkropp och eld viner runt omkring mig till ett jubel. La Zona. Vi dealar till oss mat, dricka och ytterligare mat och dricka till våran nyvunna vän Aron från L.A, glömmer bort namnet på restaurangen och dess ägare och fortsätter njuta av kvällen.

 

- Jag tror vi över gränsen till att livet är liiite för bra just nu.

- La Zona.

 

Morgondagen kom och vi cyklade glatt iväg på våra nyköpta cyklar utan att veta vart stället var, men vi hittade en skylt med stora bokstäver som sade FIRE SHOW och gled in. Gratis mat, gratis dricka sen var det dags att snurra.

 

Då dyker helt plötsligt en annan snubbe fram och presenterar sig. En Tico vid namn Mais säger att han har en hel flock människor på väg för att showa precis här för pengar i hatten.

 

- We love the gypsy lifestyle and we love the fire!! You wanna spin with us?!

 

Vi var totalt 4 eld artister och två musikanter med flöjt och bongotrummor som sprutade, spann och dansade med eld i säkert 30 minuter. Hatten langades runt och vi blev bjudna på lunch dagen efter hemma hos Mais.

 

Dagen därpå spenderades ihop med zigenar gänget där kreativiteten var på en total topp och det blev en del filmande. Vi lärde varandra nya tricks och planerar några eldgigs ihop och ser endast en ljus framtid här i Costa Rica.

 

Samtidigt som allt detta sker tar vi också intensiva privatlektioner i spanska från en amerikansk kvinna som jobbar på skolan här. Så idag, lördag, så sa vi att dagen endast ska innehålla poi och våra sinnen ska fyllas med rörelse och slät musik som ska stryka våra hörselgångar.

 

La Zona.

 

Solen går sakta ner och vi sitter och ser på hur pelikaner dyker ner i vågornas svall och fångar fisk. Vi förundras över detta ständiga skådespel vi får uppleva kväll efter kväll, samtidigt som vi börjar doppa våra eldpois i något som heter canfin vi hittat i en lokal liten verktygsaffär.

 

Efter flera eld spins så sätter vi oss på en stubbe och önskar att vi hade en lägereld framför oss.

 

- Mmm, men det hade nog varit liiite för bra tror jag. –Säger jag och Tedde skrattar till—


Månen skiner starkare för varje kväll och på tisdag ska det vara full moon party på hotel Luz de Vida.

 

- Tror du vi kan styra upp lite eldshow för pengar då?

- Skulle inte vara omö…-Tedde fångar något i periferin av sin ögonvrå.- Titta! Haha, kolla där borta! -Pekar med hela armen mot en lägereld-

- La Zona, vi går dit.

 

Det är samma restaurang som ska ha full moon partyt på tisdag och servitrisen hade sett oss snurra eld vid restaurangen i torsdags.

 

- Can you do a fire show right now?

 

Vi fick några grillspett och ett par bars och så var det dags igen. Två svenskar börjar springa fram och tillbaka till lägerelden för att tända på poi till publikens förtjusning, och avslutar det med att gå runt med hatten. Det var Teddes första gång han provade på att gå runt med hatten och känslan är mer än ljuvlig kan jag säga.

 

Killen som roddar med grejer säger att på tisdag är det full moon party här och vi spelar med och ler lite gulligt oförstående. Han ska deala med ägaren och på måndag ska vi se om vi kan få lite pengar. En ägare som också var med på chanukkan vi snurrade på för inte så länge sen.

 

Jag står vid poolkanten och försöker greppa hur fint vi har det just nu. På måndag ska vi inte bara flytta in i nya lyan, vi ska också ha poiskola för 4 pers, vilket är något vi tänkt kanske börja ordna på måndag, men folk kommer rakt till oss och säger att dom vill lära sig.

 

- Okej Tedde, det är bestämt dags för kvällsdoppet nu.

- La Zona?

- Nej, just nu är det Martin VS livet, 1-0, äg. Svandyk away! -Splash!!!--

 

Lola som bor på samma hotell som solar magen varje morgon.

Tedde och Aron och ja, det känns som vi är 8 år gamla och sladdar varje gång vi stannar.

Hemma hos gypsygänget!