cmj's sjömansblogg

Kunde inte ha uttryckt det bättre själv.

Uttdrag ur ett mail från min kära bror.

Har du för övrigt läst att dom i Vancouver har fått skicka en nödlast - nödleverans - med... kondomer. För att OS-byn med alla atleter och så gjort slut på... ett... hundra.... tusen gummin. Uppenbarligen så är varenda OS eller VM-evenemang i hela världen en stor svettig vältränad orgie efter atleterna gjort sitt, fått sina medaljer och sen har två veckor kvar på plats. Och som en artikel sa; 'what happens on tour, stays on tour.' Händer varje år. Till och med morsan suckade och sa 'ja men det händer ju alltid, det är väl inget nytt...'

Ska vi bli OS-atleter? I... pingis eller nåt? Curling kanske? Nån lätt sport bara.


Vi satsar på curling eller enmansrodel brorsan. Allt förutom bögrodel bara. Visst det är trevligt när män gör saker tillsammans, men ska jag kramas med livet som insats, då gör jag det med en kvinna.

 

Fail.

 

 

Fail.

 

 

Epic fail.

Det är flera år sen jag äntligen ser något till sjöss jag faktiskt vill prova. Vi har just förtöjt i Antwerpen mot en annan båt full med curryluktande indier på, och gissa om jag blev glad.

Istället för en landgång har dom en korg. EN KORG!!! FATTA!!!

Hela jävla vakten ikväll ska jag tjata på att få åka några gånger.

Ska fästa ett rep på deras kran och svinga mig ombord igen.

Ahh, memorys...

 

Den senaste veckans händelser har varit svåra att smälta. I skrivande stund sitter jag med melankolisk stråkmusik på högtalarna, och försöker gå igenom denna rad händelser som svetsat oss samman mer än CS turneringarna efter middagen.

Det hela började för fem sex dagar sen, när vi i vanlig ordning gick ner till mässen och skulle äta kockens kåldolmar till middag.

En av sjömännen brummar ur sig att det inte fanns någon lingonsylt, då stelnade kocken bara till, precis som om att han inte vågade svara.

- Öj, kocken?! Det finns ingen lingongsylt här ju?! --Allvarlig blick.--
- Ehh, ehh... nej det gör det inte.
- Vi provianterade nyss ju, ge mig lingonsylten. --Knuten näve!--

En liten våg av irritation sprider sig i matkön över kockens ovilja att ge ett konkret svar.

- Frå... fråga kapten. Han... han får förklara. --Säger kocken och ställer sig längst in i byssan.--

Kapten kommer ner till pöbeln som vägrar plocka i maten förrän lingonsylten står framme.

- Vad står ni och väntar på?
- Ja, det kan man ju undra. --Säger sjöman Mörten och bara pekar på en tom yta.--
- Jaha, ehh... är den slut nu?
- Vadå slut? Jiddrar du om?
- Ja ehh, hehe... ni har väl hört talas om att vi haft lite problem att göra kloka matbeställningar?
- Mmm, och vi har inte lyssnat.

Kapten börjar förklara.

Våran danska ägare Möller Maersk har ett eget system för att beställa mat, och ansvarig Slipsers som roddar med detta ligger stationerat i Filipinerna. Det finns en lista över produkter som vi får beställa, och finns inte dom saker vi vill ha, ja då finns dom inte längre helt plötsligt.

Lingonsylt är en av dom produkter som kuttats ur systemet.

13 sjömän står med tomma tallrikar och fullständigt dumglor på kapten. Det enda man vill är att kasta små M&M godisar in i folks vidöppna munnar som någon slags tävling, men samtidigt förstår man ju allvaret. Danskarna pressar verkligen gränserna nu, lingonsylt är likvärdig en blodtransfusion för den normala svensken.

Ombord en båt där alla små problem blåses upp gånger tvåhundrafyrtiosju är slutet på lingonsylt, för all framtid, likvärdigt att sakta pressa in en bajonett i tinningen.

Kocken hojtar till.

- VÄNTA!!! Jag hittade en burk till här, men det här är verkligen den sista.

Det gjorde inte saken bättre, sjömännen står och stirrar på den röda sylten och vet att efter den, så dör vi. Ingen vet vad dom ska säga, matros Mörten tar lite lingonsylt och duttar ner den på tallriken, alla ser på hur Mörten för sitt finger mot sylten, petar upp lite sylt och håller upp fingret framför hela mässen.

- Detta är bland de sista smakerna av våran sylt, våran heliga goda egna svenska lingonsylt.

Ögon börjar fuktas hos sjömännen samtidigt som dom ser hur fingret sakta förs mot Mörtens mun, hur han sluter sina ögon när fingret slätar sylten på tungan, hur ansiktsuttrycket återspeglar den lite beska lingonsmaken som förhöjer upplevelsen av så många svenska maträtter. Sjömännen ser en handling av 100% liv.

En tår rinner sakta ner för Mörtens mun då han öppnar sin ögon igen och ser mot besättningen.

- Nu jävlar har danskarna gått för långt, nu måste vi agera.

Mörten håller fram sin tallrik i mitten av den lilla ringen som bildats.

- TILLSAMMANS SKA VI FÅ TILLBAKA LINGONSYLTEN!!!!

Hela besättningen sätter tallrikarna mot mitten och brölar.

Ett såkallat manligt dunderbröl som ekar långt ut över nordsjön, brölet som förseglar kampen mot att få tillbaka lingonsylten på Broströms båtar.

Sakta byggs det upp, sakta sätter det sig i sjömännens själar.

- lllliiiiiiiiIIIIIIIIIIIINGONSYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYLT!!!!! --Ja, salivet sprutade så mycket, att de fläckade ner alla tallrikar så dom fick hämta nya då de satte sig ner för att äta.--

Häng med och följ den spännande följetången på historien, då kampen mot matbeställningarna för svenska båtar togs upp. Ni kan ta bort alkoholen och vara skyddade bakom lagar, policys och allmänna regler.

Men tar ni bort lingonsylten för en svensk, då kommer han jaga dig i evighetens evighet. Amen.

Nu vet ni vad som väntar er i Kalmar alla sjömän. Jag och Erik Löwenthal kommer ner och styr underhållningen på middagen den 14 april.

Håller fortfarande på att diskutera fler datum på olika platser, men så här ser ståuppschemat ut för tillfället.

14 mars - Big Ben - Stockholm
15 mars - Tiny Comedy - Stockholm
16 mars - Komikaze - Stockholm

27 mars - Privatfest på en raggarklubb i Linköping.

31 mars - Gött i Mössan - Göteborg

7 april - GASTA - Gävle

13 april - Katarina Sjöfartsklubb - Stockholm - En kväll med middag också, anmälan måste göras innan den 9 april. Här fick jag med mig Erik Löwenthal, som är cirka 20 år mer rutinerad än jag. Vill verkligen göra en schysst kväll på Katarina, så ni i Stockholm boka tidigt och styr så det blir utsålt.

Shoo!!!

Vi hade en gubbe ombord från Framo för ett tag sen.

Alltid samma sak då en expert kommer ombord och ska skruva lite.

6 man som står och pratar om tidigare erfarenheter, samtidigt som experten tyst skruvar för sig själv.

En tät dimma av tävlingsanda lägger sig över besättningen. Det snackas om att resultat inte räknas, att deltagandet är viktigast och tanken om att denna tradition ska fungera lite som en kickoff för det nystartade småföretaget.

HKF Lasse var ombord i Rotterdam och lämnade över en stötkula.

Ja alla sjömän, ni vet nu vad det handlar om.

HKF´s årliga friluftstävlingar.

Blodigt allvar är kryddan och mera handlingsmedventenhet hos en sjöman går inte att finna under resten av året.

Bilden på kulan som jag numera kallar, ödets kula. Kasta den och ditt öde för i år är förseglat.

Så efter lunch var det dags, kapten ställde sig upp och annonserade att utanför bygget nu så gäller det. Be there or be square. Alla tog på sig lite mera "sportigare" klädsel, någon greppar bestämt i måttbandet, Fotogen lägger kulan på axeln och alla lägger på sitt warface.

Reglerna är inte som OS, inte ens som paralympics utan reglerna är mycket mycket en enkla.

- THERE ARE NO RUUUUUUUUULES!!!! --Safetystyrman lägger på en djup Judgement Dredd röst och sätter genast ribban, för nästkommande timme av totalt ouppvärmt sportande.--

- NU JÄVLAR!!! --Kocken kommer ut bakom hörnet, taggad till tusen, klappar sig på bröstet och kontrollerar måttbandet.

Kapten kommer ut och har ett papper och penna föreberett och rabblar upp någonting jag tror är regler.

- LYSTRING!!! Vi börjar med kula, här är linjen som ni inte får gå över. --Drar med foten på en osynlig linje.-- Korsar ni den så kommer avlivningsförsök sättas i verket, eller bara ett hårt slag på axeln.
- Vilken linje? --Jag måste fråga för jag ser inte det osynliga strecket alla andra nickar instämmande åt.--

- DISKAD!!! Martin har numera ett kast mindre än alla andra vilket tar mig in på punkt två, ni får bara tre kast va...
- Vadå diskad? Fan snackar du om? Jag ställde bara en enkel fråga!? --Försöker få medhåll från alla andra, men dom är skitnöjda över att jag har ett mindre kast såklart.--

- Nu har Martin någonting som rör sig där mitt i ansiktet igen, vem röstar för att Martin bara ska få kasta en gång? --Alla räcker upp sin hand.-- BRA!! Martin, du har nu bara ett kast tillgodo. Use it well. DÅ BÖRJAR VI!!!! --Blåser i en visselpipa, klappar med händerna och folket ställer upp sig.--

Smats i bakrunden observerar situationen, safetystyrman stretchar och cadet Tobbe undrar vad fan vi alla håller på med.

Kocken var först ut.

- FLYTTA PÅ DIG JÄVLA SNORVALP!!! --Stöter till cadets axel, spottar på kulan, lägger den vi halsen och brölar iväg den.--

Nu går en av de äldre matroserna förbi hela gänget kulkastare, någon frågar ifall det inte ska vara ett kast för lagandans skull.

- Spriten räddade mig från sporten redan 1967!! --Klicheaktigt tvivlar absolut ingen på detta påstående...--

Sen kommer DJ Steffo ut på däck, givetvis ska det vara ett kast.

 

Laddar mentalt medan man tar av sig jackan, svårt att motstå lätta psykningar från överstyrman i bakrunden.

 

Sen sker det ingen trodde var sant, DJ Steffo som inte skulle va med från början, kommer ut och äger på däck. Precis efter han lagt ifrån sig jackan, slungar karln ut sig ett sånt jävla krigsvrål.

- GE MIG KULJÄVLEN!!! --Lägger den vid halsen och... baaaaaAAAAAAAAANNNNZZAAAAAAIIIIIIIIIII!!!!!!

 

 

 

Vems fejs är mer odödligt? Kapten som lätt fuktar läpparna och ser trånande mot kulan. Eller DJ Steffo som ja, det enda jag ser är någon som provtestar NASA´s G-kraftmaskin.

Nu var det överstyrmans tur.

Han gick och trodde hela dagen att han skulle kasta längre än mig, men ja... han fullständigt snevurpar på en liten vattenpöl och får iväg den någon meter iaf.

 

 

Sekunden innan han ligger på däck.

 

- OMKAST OMKAST!!! --Innan kulan landat på däck brölas nya regler ut-- Jävla vattenpöl ju. Det där går om.

- Så fan heller, kolla nedkastet Fotogen. --Kapten sträcker ut sin hand.--

 

Bilden uttrycker tillfredställelse i dess renaste form.

 

Nu var det min tur. Tar sats, hoppar fram emot den osynliga linjen och innan jag slungar iväg den så...

- ÖVERTRAMP!!! Fy fan va dåligt Martin. Ser du inte linjen eller?

 

Kulan studsar utan att någon hinner stoppa den och flyger ner på tankdäck...

 

 

Hela besättningen springer fram till relingen och ser skadan, medan jag står kvar på den osynliga linjen. Kollektivt vänder alla på sina huvuden och ja, det var någon ny form av besvikenhet. Kändes som att någon skulle slänga in något slags veto, och rösta fram förslaget att vi dödar killen istället för att ha lite roligt.

 

- Alla som tycker Martin är värdelös räcker upp en hand.

 

Hela båtens besättning står och visar sina lökringar mot mig.

 

Nu sliter alla fram en lastpall och reglerna för nästa gren är ännu enklare.

 

- Stilpoäng för den som har mest känsla i hoppet!! --Nya regler vädras kontenuerligt av kapten--

 

 

 

Svandyk mot tankdäck. 6 poäng på stilskalan.

 

 

Starkt utblås i samband med störtloppssimulation. En stark 7a på stilskalan.

 

 

Men givetvis Fotogen som säger att om man håller andan i 30 sekunder först, då blir man lite som en ballong och i samband med en av fågeldansens rörelser gör avtrampet. Ja, då kommer man långt. En 8 på stilskalan.

 

Mittemellan, halvfärdig, halvklar, halvtid.

Samma mönster varje gång man är ombord.

I mitten av turnen funderar man ihjäl sig, blir amatörfilosof, lyssnar på märklig musik och skriver konstiga texter.

Stand up is on my mind då jag fått mitt första festgig utanför sjömanklubbskretsar. En Rockabillyfest i Linköping har bokat entertainment med ståupp och eldshow som recept.

Kommer bli grymt roligt.

Vi ligger i Antwerpen och ska gå inatt upp mot Skottland igen.

Likt alla andra bloggar gör jag min plikt och tar kort på snön, fast nu som nästan ingen annan bloggare kan. På en tankbåt.

 

 

Varje sjöman har alltid en liten "glitch" i sitt beteende som gör att du blev sjöman, och att andra människor pratar om dig. Ingen, absolut ingen är normal i huvet här ute.

Ta våran chief (maskinchef) tillexempel. Till att börja med heter han Smats och är ifrån Norrlands djupaste skogar. Heter man Smats, då måste man ha några ess i rockärmen.

Han är är en stenhård norrlänning som har scootrar som hobby, sen sjöman på det gör han till en orubblig klippa ombord. Han är själva essensen av norrland, själva råmaterialet. Jag sträcker mig så pass att han är en äkta viking, så mycket viking att han utvecklat ett eget språk.

Han har tagit det där coola sugljudet norrlänningar har, ett steg vidare. Allt han säger är bara olika sug och blåsljud.

Innan vi fortsätter måste ni förstå hur hård han är. Först och främst har alla, precis alla i maskinrummet tvingat till att lära sig hans "blåsljudsspråk", utan någon slags instruktion har de gått tillbaka till forntida dagar, då man pekar och säger vad det betyder.

I flera månader gick dom där nere, höll upp en skiftnyckel eller pekade på separatorn och frågade vad det betyder.

Motorman Fotogen ombord hade det mycket svårt i början. Länge ville han inte lära sig chiefens språk och gick tjurandes därifrån. Men det var en dag då vi fick en black out på farvatten med mycket trafik, så hade chiefen sett djupt i motormannens själsspeglar, blundat med sina ögon och sakta blåst han i ansiktet. Magiskt...

- Det var något visst med det där blåsljudsspråket. När han blåste mig i ansiktet så håret fladdrade lite runt öronen förstod jag. Det liksom släppte. Vi sprang omkring allihopa och felsökte efter problemet i maskinrummet och bara blåste på varandra. Två blås nej, ett sug ja. Om man formar läpparna så här, och pruttar lite lätt med munnen, då ska man sätta på kaffe.

Jag fick se hur denna symbios av kommunikation fungerade senaste gången vi bunkrade.

 

 

Motorman Fotogen, också en sjöman som inte är att leka med.

 

 

Kolla bara blicken tillsammans med detta odödliga skägg. Ready to kill ju.

 

Bunkring = tanka båten av olika fuels fartyget använder för att hålla sig driftande. Någonting "the grease monkeys" ombord styr med.

Bunkringen gick som vanligt fram mot slutet då de tjeckiska bunkringsmännen claimar att dom gett 4 kubik gasolja, men enligt våra siffror hade vi bara fått emot 3. Det är intressant business detta och inte ovanligt att bunkrings männen kommer ombord skitglada, gör alla till sina kompisar och sen försöker dra fulingar, som gör att dom kan sälja diesel på den gråa marknaden.

Det blev en kamp om viljor, ett prov på styrka av maskinrumsfolket. Fotogen står vid manifoldern (som på bilden) och ropar med radion in att vi ska ha fått allt nu. Olika blåsljud hörs tillbaka i radion.

- Ja okej, dom säger att vi fått 4 iaf.
- "Blåser och suger."
- Okej, jag kan försöka.
- I´m sorry but according to our numbers we need 1 more kubik meter.

Diskussionen går inget vidare men tillslut frågar tjecken ombord vem det är som blåser i radion.

- It´s my chief engineer, he is one hard norrläning that only uses "sucksounds" as communication.

Tjecken rycker lite i ögonbrynen, förstår inte riktigt vad Fotogen just sa och det kommer ett långt sugljud på radion igen.

- The Chief Engineer is on his way out sir, and he is not happy.

En symbios av rysningar går igenom allas kroppar och jag står spänd av förväntan på resultatet. Borta vid bygget hör man hur dörren stängs, en norrlänning slevar fram på catwalken och allas blickar följer Smats varje rörelse. I hans hand har han ett papper med en enorm fyra på, kliver fram till tjecken, ser på Fotogen, ser mot tjecken igen, pekar på fyran och öppnar munnen.

Ett jättekort sugljud ekar mellan rören.

- What? --Tjocka tjecken står förundrad--
- I can translate. --Fotogen svarar-- He says that you should beware that we are now owned by Maersk, and it would be very unwise to do what you are doing now. If you still decide that we only have got 3 cubiks from you and leave, I will shit in your face so hard by sorting out so no other Maersk boat will take bunkers from you again.
- He said all that?
- Yeah, it is very simple but still kind of complicated language.

Nu tar chiefen ett snabbt steg fram mot tjecken, spärrar upp ögonen och gör ett kort pruttljud med munnen. Ja... ett litet salivsprut landade på tjeckens panna.

- What did he say? What did he say? --Tjecken blev lite skrämd och ser mot Fotogen--
- Well, it wasn´t very nice, I can tell you that.

Smats vänder sig om mot Fotogen igen, pruttar, blåser, klappar han på axeln och går därifrån. Boys of the Bunker blir ägda, säger snabbt att vi startar upp igen, pumpar in ytterligare 1,5 kubik gasolja och gör Smats Win of the Day.

Ska se om jag lyckas få något bildbevis på Smats under turnen.

Vi ska snart lämna Amsterdam för den långa resan mot Rotterdam. Har gått och kollat på kranar som lyfter containers idag. Observerade att alla kranar var märkta USA.

 

Det här händer jämt ombord i en båt.

Först och främst, vi är på en båt, vi kör båt, förtöjer båt och flyger ibland omkring som en pinballkula på båt.

Men främst av allt, vi ser andra båtar, hela tiden, överallt, dag ut och dag in.

Men likförbannat är det skitkul att råstirra på andra båtar, jämt, hela tiden, varje dag.

Varför detta CP beteende sjömän? Varför kan ni inte bara hata båtar lika mycket som jag?

För det är hemligheten jag sitter inne på, jag ler bara för att verka en positiv jävel ombord, då jag i själva verket flera gånger om dagen, måste stanna upp och verkligen använda hela kroppen för att hata båtar.

Normalt beteende. Sjömännen sitter normalt och äter sin mat, skämtar och diskuterar allmänna saker. Vi ligger till kaj, det ligger båtar precis överallt. Sekunder efter denna bild släpps alla gafflar, ansikten blir som sugkoppar på ventilerna och ja, alla blir CP mongon helt enkelt.

Varför lyckades jag ta kortet innan alla blev CP störda? Jag såg den först, båten som snart passerar, hade kameran redo i fickan och kan därför enkelt ta en bild på bloggvarningen.

Djuren i buren ser något annorlunda. Liknande beteende finnes hos idisslande mongokossor.

Ett slags vibrerande sugljud kommer ifrån fönstret och alla sitter fast mot glasrutan. Det är nu fullständigt omöjligt att komma loss innan båten passerat. Detta sker i snitt tre ggr per dag för en normalt CP sjöman.

Dialogen i mässen:

- OH JÄVLAR!!! --Allas ansikten säger "fummp" och fastnar på ventilen.--
- Mmm, kolla den där. Fin färg! --Den obligatoriska diskussionen huruvida färgvalet är okej eller inte.--
- En supplybåt, det är en supplybåt. --Någon kläcker ur sig vilken slags båt det är, den som är först med denna kommentar får extra cred för sitt CP beteende.--
- Mmm, och vilken stor livbåt dom har! --Den unika kommentaren som är förklaringen till CP-beteendet.--

Innan alla slutar bli CP så måste man hitta det som är lite unikt för båten alla sugstirrar på. Den här gången var det den onormalt stora livbåten. Ibland kan det vara att hyttventilerna är extra stora, fyrkantiga eller om bryggvingarna har någon extra designgrej.

Någon kläckte kommentaren, "Den livbåten skulle jag kunna tänka mig ha hemma." men givetvis följd av en färgdiskussion på själva livbåten. Viktigt att hålla diskussionen till livbåten den här gången, om att vara med i "the in crowd" så att säga.

Tänk på detta om ni ser en båtnörd tokstirra på en båt och ni vill få lite cred. Nedanstående kommentarer går oftast hem och kan leda till en liten diskussion:

"Jag tycker ändå färgen är rätt snygg/ful."

"Undrar om det är bra sikt på bryggan med tanke på skorstenen?"

"Bygget ser rätt stort/litet ut."

"Vad är det för flagg på den mån tro?"

"Ser ändå ut att rulla ganska mycket om det blir mycket sjö." - Funkar på precis alla båtar under 200 meter.

"Undrar hur gammal den är?"

"Livbåten ser lite sleten ut." - Gör den alltid oavsett båt i stort sett.

"Fan vad tråkigt det måste vara där."

Att drömma är bland det mest spännande vi kan göra idag. En okontrollerbar fantasi bestämmer vad man ska uppleva inatt, vilken känsla du ska ha när man vaknar.

Sitter i ett flyplan, ser ut genom fönstret och över ett härligt somrigt landskap fyllt av skog. Vet inte vart jag är påväg, det kvittar, jag flyger ju. Ett av människans små mirakel ingen uppskattar längre.

Men tillslut stannar motorerna, allting blir tyst, planet svävar långsamt neråt mot det gröna landskapet.

I mitt huvud ser jag hur piloterna febrilt trycker på knappar, ropar mayday och ber en stilla bön till någonting dom inte egentligen inte tror på. Det finns ingenting att göra förutom att inse ödet, som vi färdas mot i flera hundra kilometer i timmen.

Vi ska snart dö tillsammans. Denna skara människor, som aldrig sett varandra tidigare, ska nu göra en sista resa ihop.

Det som egentligen hade hänt, var en såkallad black out en kvart innan jag blev purrad igår morse. Fartygets motor stannar och därmed all elektricitet försvinner. Det blir svart, tyst och båten guppar okontrollerat fram på ett ogästvänligt nordsjön.

Så mitt i denna lugna stämning pågår panik inne i drömmarnas värld. Folk skriker, gråter och brister ut i spontana:

- WHYYYYYYYYYYY!!!!!

Eller andra klassiska dödsrop som:

- Aww man, aint this a bitch?

Min livsfilosofi är att man skall inte ångra något när ens stund är inne. Så snabbt börjar jag rannsaka mig själv och försöker se saker som jag ångrar skedde i livet. Sen måste jag acceptera att det inte finns någonting mer att göra, att min tid är inne. Paniken ombord eskalerar, skogen kommer närmre och snart är allting slut, svart, i all oändlighet.

Jag hör hur trädtoppar börjar slå mot planets undersida, ser hjälplöst ut genom ett litet runt flyplansfönster, föreställer mig hur skogens djur ser detta vita monster svischa förbi.

Men sekunden innan jag säger att nu är det slut, så brummar det till igen, planets motorer får åter kraft, vi stiger upp och lättnaden är mer än påtaglig bland passagerarna. Vi har nu alla någonting gemensamt, vi lyckades lura döden, kanske blott för en stund men just denna minut, så gjorde vi det.

Trädtopparna blir åter bara ett grönt täcke, telefonen i hytten ringer och jag blir purrad. Sitter kvar i kojen ett tag och försöker samla mig, går sen ner och folk undrar varför jag är helt vit i ansiktet.

Folk tyckte jag tog black outen på lite för stort allvar.

Over and out.

Kommentar: Anonym om Ja ja, jag vet vad ni vill ha.:

Men kom igen Martin!!!! Sjömanslivet som ska vara så häärligt. Du får se hela världen(?) och en flicka i varje hamn (har jag hört).

Svar: Det här har jag undrat varje dag sen jag drog till sjöss. Vart fan är brudarna någonstans?

Tydligen ska Bro Anton få ett rent helvete i framtiden inne på europort BP i Rotterdam. Eller för att citera mer korrekt, vilken kaj som helst inne i Rotterdam.

Och ja, ehh... hehe, kanske är lite delaktig i detta öde som väntar oss.

I förmiddags när vi väntar på att lotsen ska komma ombord, upptäcker kajgubbarna att kajens landgång av aluminum har små sprickor i sig. Sprickor som redan var där när vi kom, men givetvis så tror alla att vi ombord är anledningen.

Snark...

Annan båt men liknande landgång.

En bil parkerar lite längre bort, en man med onormalt fluffigt skägg kliver ut och kommer fram till båten. Han plockar fram en digitalkamera och fotar landgången.

Elektroniska apparater på en oljeterminal, inte tillåtet, dock plockar han genast ner den och går ombord.

Nu står jag på kajen och mannen med skägg ombord. Han plockar upp sin digitalkamera igen, tar ett kort och dinglar med den i påslaget läge. Själv lossar jag på "fyllenätet" vi haft under landgången tiden vi varit där. Nu lackar jag lite, ropar in till överstyrman som genast beordrar mig att be mannen stänga av sin kamera.

- Excuse me, turn that camera off and put it away, it´s not allowed do to that here. --Tiden stannar upp, mannen med skägg fångar min blick och har svårt att greppa mina ord.--

- Could you turn your camera off and put it in your pocket? It´s not allowed. --Det jag inte upptäcker, är hur kajgubbarna liksom tar ett slags verbalt skydd för vad komma skall.--

- Hey?! Are you slow or something? Stop dingling your camera, --konstpaus-- like a retard, and put it away.

Lite risky val av ord, skäggot stänger av kameran och med ögon stora som tefat, öppnar munnen.

- I have to report this, you have broken the gangway. I have to take pictures.
- But still, a camera is not allowed.
- I have to.
- What is it you don´t understand? This is a tanker ship and cameras are not allowed.

Nu tycker man att problemet är löst, visst jag var väl en touch spydig och hade ett irriterande leende på läpparna när jag sa till han. Givetvis för att reta han lite, sånt där som är livets fördelar ibland.

Skäggot surnar till som fan, börjar vandra nerför landgången och släpper inte blicken ifrån mig. Nu finns det en röd linje på kajen, en linje som visar att efter den så är det risk för att ramla i vattnet, efter den ska man ha flytväst på sig.

That´s the rules.

Martin is about to brake the rule.

Men inte med en meter direkt då linjen är över två meter ifrån kajkanten, och jag endast sätter ena foten på linjen för att rycka åt mig fyllenätet.

Men ja, Mr Skäggo totalflippar.

Det var inte en liten flipp heller, killen förvandlades till ett dagisbarn och fullständigt salivsprutar ut ett.

- DON´T CROSS THE RED LINE!!!

Det var runt sju man omkring oss, alla fryser till och ser på min fot som är en centimeter över den röda linjen.

Ve och fasa.

- Oh... sorry. --Drar sakta bort foten--

- YOU HAVE TO HAVE A... A... Ehhh... --Mumlar något på holländska--
- Lifejack...
- A LIFEJACKET IF YOU CROSS THE RED LINE!!!!
- Ey ey, calm down man. --Lugn spydig snorunge som börjar kaxa till sig, scenariot börjar eskalera--
- CALM DOWN!!! ARE YOU TELLING ME TO CALM DOWN?! --Ett stenhårt pekfinger riktas mot mig... ooohh, jag darrar--

Nu kvittar det vad saken handlar om, Mr Skäggo vill att jag ska visa han respekt, det är det enda scenariot handlar om. Men ja, alltså, jag har en aning svårt att ta gubbfan på allvar.

- Why are you standing on the gangway? Come down and talk to me if you have anything to say. --Säger jag, vänder mig och och rycker lite i fyllenätet--

Nu släpper det givetvis helt och hållet för gubbfan. Jag ser den röda linjen och var bara tvungen att kliva lite över den, bara lite, jag kunde in....

- NOW YOU ARE CROSSING THE RED LINE AGAIN!!!! DON´T CROSS THE LINE AGAIN, OR ELSE!! --Springer nerför landgången, slungar fram kroppen med skarpa axelryckningar åt höger och vänster. Det enda jag ser är en massa grått fluffigt skägg.--

Jag vänder mig om, sätter händerna i fickorna och inväntar attacken.

- DO YOU KNOW WHO YOU ARE TALKING TO?! --En galen holländare eller...--
- Another human being?

Några svettdroppar rinner nerför hans blodåder på pannan. Kapten, som säkert ser allting från någon ventil ropar på radion.

- Martin, vad är det nu du ställt till mig? --Plockar upp ena händen ur fickan, trycker in sändningsknappen samtidigt som jag spärrar ögonen in i Mr Skäggo, svarar strategiskt på engelska--
- It´s nothing, they are a bit cranky about their gangway, don´t really know what´s the problem. --Pausar, höjer mitt ena ögonbryn-- I can handle this. You just wait for the pilot Captain.

Folk börjar fnittra vilket är någonting som jag älskar och måste spinna på. Skägget kommer så nära nu att bara jag hör vad han säger, jag fick reda på efteråt att han är någonslags superchef givetvis.

- I can make the life of Bro Anton a living hell when you get here. Immigration, paperwork, protests... And all is your fault. Doenst matter which jetty, I will be there...

Herregud tänker jag, vilket tönt.

- Ok sir, I´m sorry, I wont do it again.
- Good.
- I wont cross the red line again. --Ser mig omkring mot det fnissande folket-- This line! --Vänder mig om och pekar-- But I can have my foot here... --Sätter foten jättenära linjen och ser upp mot Mr Skäggo-- If I have my foot here it´s nooooo problem, is it?

Skägget svarar inte längre, ett litet åskmoln byggs upp ovanför honom, ögon färgas svarta och snart spricker ådern på pannan. Kajgubbarna kan knappt hålla sig, detta måste vara det absolut roligaste på länge.

- BUT THE AIR IS FREE!!! SO IF I HOLD THE FOOT ABOVE, IN THE AIR.-- Håller foten ovanför, men på fel sida av linjen, vickar lite-- LIKE THIS! --Sänker rösten, ser iskallt mot fluffo-- It´s ok. Isn´t it? And I do like your beard, sir, it´s as we would call it in Sweden... fluffy.

Kajgubbarna börjar förflytta sig bakom rör och skrattar, men vågar inte visa det för öppet. Mr Skäggo vänder bara på klacken och går därifrån. Axlarna svänger kraftigt från sida till sida, bildörren smälls bestämt igen och hjulen rivstartar lite därirfrån.

Kan verkligen höra hans tankar.

Next time Mr Martin... next time...

Agenturen ROA produktion har bjudit in mig för att se Cirkus Möller i Norrköping. Dom fann mig via denna blogg och givetvis gör jag reklam för detta.

Jag gör inte bara reklam, jag har erbjudit mig att hjälpa till med PR. Sätta upp lite affischer, snacka med folket på stan och nu fria till mina läsare att skrapa ihop människor i Norrköping.

Jag ser detta också som en chans att kunna visa framfötterna lite, att styra upp folk och sen efteråt kanske kanske kunna träffa artisterna som uppträdde under kvällen. Hade ju varit grymt att ta lite cred för att det kom så mycket folk i min nya hemstad.

Frossar lite över tanken att knyta kontakter med människorna som anordnar och uppträder med detta.

Man måste ju börja någonstans för att komma in i branschen, och när ett tillfälle som detta korsar min väg, tänker jag inte försumma det.

Så nu ställer jag mig upp, pekar mot dig som läser och säger med allvarlig ton.

- Kontakta precis alla ni känner i Norrköping att köpa biljetter till Cirkus Möller i Skandia Teatern den 18 mars.

Just do it...

Har fått info om showen som jag förstår är ett förslag på vad jag ska skriva här om det, men vill skriva på mitt sätt och vill man läsa mer finns det mera att få på deras hemsida såklart.

Det är lite svårt att snabbt går från soft vardagsrum och 11 timmars sovande till skiftarbete ombord ett tankfartyg. Att sova ombord en båt är bland det göddigaste som finns, just för att man aldrig får göra det tillräckligt länge.

Hade du frågat mig om mjölk är vitt imorse hade jag svarat:

- Ööööööhhh... --Torka saliv från mungipan-- Daimglass?

Inatt var det att gå vakt mellan 20:00-00:00, somna 00:30, vakna igen 03:00 för ankomst, somna igen 05:15, vakna klockan 07:15, käka frukost och gå på 8-12 vakten.

Nu sitter några sjömän som läser detta och rynkar på näsan med tanken - "Pff, då skulle du varit med när vi gick --konstpaus-- KINESVAKTER!!!" - eller något annat idiotiskt ord från den tid då man minsann jobbade 145 timmar i streck, blodet färgades till kaffet man levde av och att få en spik genom armen, det är väl inget.

Vissa stunder ombord kan liknas med något slags levande död, ett vaket koma eller om man inte bara ska ta och spontansvimma lite så man får ligga ner iaf.

Imorse när telefonen ringde så smalt tid och rum samman, famlade mot väggar, ryckte lite i gardinen och lyckades slå bort telefonen så rösten "Klockan är kvart över sju. Klick!" viskades någonstans i rummet. Ramlade ut ur sängen och såg ut mot kajen och tänkte, "Om en halvtimme så fryser jag igen... yesss" vevade lite lätt med armen och gick ner till mässen.

För man kan ju inte bara ringa in sjuk direkt. Då står din avlösare inne i din hytt redo att kväva dig med slingerduk om du inte frisknar till för fem minuter sen. Eller ja, kanske först snärta lite svagt på näsan med slingerduken bara för att det roligt, sen kväva dig.

Mitt rederi Möjler Mearsk proparerar (med käck brittisk accent) "Always think safety first, because your life matter to us!"

Eller egentligen med "If you die, that sucks, cause the PR is bad and yeah, well err... if you just die and don´t cause damage to the ship or cargo operations, it´s better... but still not good. So think it as when you put on a condom! Better safe then a bulle in the oven!"

Imorse.

Står och försöker minnas de senaste fem sekunderna...

 

På bilden så tänkte jag lite på safety innan jag gick ut faktiskt. Va dock så trött så även om krankroken skulle svinga sig i fem sekunder rakt mot mig, skulle jag bara låta den döda mig så jag fick ligga ner lite. Undrade också vad The Perminator gjorde nuförtiden...

Snart kommer jag väl in i systemet då man konstant är övertrött, fast med känslan av att springa på löpbandet en timme efter vakten istället för att sova, faktiskt låter som en vettig idé!

MarineTraffic.com