cmj's sjömansblogg

 

Sommarlov nästa.

Visste ni att vi slutat snubbla ombord i Maersks båtar?

Enligt statistiken så beror en tredjedel av alla olyckor till sjöss på att sjömannen snubblade. Därför tänkte då storebror Möller till ordentligt och gjorde en storsatsning för att förebygga så att folk aldrig mer kommer snubbla.

Hur gör man det kan man fråga sig?

Jo det ska ni nu få veta.

--Konstpaus--

Man gör en broschyr.

Duh...

TADAAA!!

The slipsers has done it again. THE ULTIMATE LEAFLET OF AVOIDING TRIPS, SLIPS AND FALLS!!

Ja, det är sant. I den här broschyren finns det olika "tips" på hur man undviker att snubbla och det dröjer väl inte länge tills DVDn släpps i ämnet. Vad får man då ta del av när Maersk flippat till det och tryckt ut fyra miljarder små broschyrer?

JAAAAAAHAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Jag som brukar lubba järnet rätt in i bäcksvarta rum med händerna bakbundna iförd endast kalsonger. Är detta varför jag snubblar i mörkret?! Hur i helvete kunde jag missat detta? Ficklampor lyser också!! Tokigt där, jag som trodde man hade dom som bestick.

Ok, jag var tvungen att fundera i 0,23 sekunder innan den här föll på plats. Hur går det till när någon ramlar? Hmm, hur ja hur går det nu till? Har det med rymdraketer att göra? Njaae, det är inte riktigt rätt för i rymden har man ju inte samma... Ja just det, gravitation. Det måste ha någonting med gravitationen att göra.

Om jag inte är helt ute och cyklar nu, för jag är ju långt ifrån en expert här, så tror jag att när man tappar någonting som kallas för, "balans", och kroppen såkallat, "faller", mot marken så gör det såkallat ,"ont", för att när kroppen når marken efter detta, "fall", så kan saker inuti din kropp gå sönder. Är inte riktig säker på formuleringen här, jag är som sagt ingen expert, men det skulle ju kunna vara hur det går till.

Det är nu byråkratin kommer in i sitt esse. Tänk er att de 37 personer som fått denna uppgift nu går omkring i en konferenshall och bär omkring stora grejjomonger, för att se vad som inte riktigt stämmer med säkerhetsbilden i det hela. 

- Stopp och belägg! Jag ser inte mina fötter då jag bär lådan så här. --Försöker desperat apa efter olika arbetsmoment.-- Kan detta vara farligt mån tro, ska bara gå i lejdaren h... JA! Kolla!! Ramlade nästan här ju. --Point made!!--

Applåder och automatisk bonus på 3000 dollar.

- Ja fy fan va farligt det ser ut. Det här är varför du lyfter 180 papp i månan Mr Slöjrom, du kommer med såna därra braiga idéer hela tiden. --Pekar och liksom skjuter med en låtsasrevolver i luften samtidigt som små klickande ljud hörs från mungipan.--

Har en liten strip här jag tycker förklarar en helt del om säkerhetstänkandet till sjöss idag. Så länge det endast är en idé och det stannar på papper, ja då får det kosta precis vad fan det vill.

Brorsan fick den ultimata julklappen där faktoren liv kontra engagemang ratsion spelade in för att den skulle bli en success.

Mina kära hard core readers, minns ni när jag ringde min kära bror och hur han extatiskt pratade om sina nya husdjur Flimmer och Sorbis? Nej? Klicka då här.

Med detta i åtanke fick han fjärilspuppor i julklapp som skulle chillaxa i kylen fram till våren.

Nu är våren här och jag ringer brorsan från båten för att höra hur det gått. När han svarar låter han trött och säger att fosterställning i sängen är det enda som gäller just nu.

- VARFÖR GJORDE DU SÅ HÄR MOT MIG?!!
- Vadå?
- Liv Martin, du gav mig ansvar över LIV!!!! Fattar du vad du gjort?

Tydligen inte för själv tycker jag att presenten var ybercool och om intresset för fjärilar florerar, ja då golvar ju det vilket intresse som helst! Fatta att man har fjärilar hemma!! Va?! Värsta ju!!!

- Du förstår inte hur hemskt det var...
- Men herregud du låter ju som ett spöke, berätta nu.

- Varje gång jag stänger mina ögon ser jag mina stackars små fjärilar... Jag kände mig mest som en manodepressiv massmördare när jag öppnade lådan med pupporna. Små före detta levande insekter hade krupit ur sina puppor, in i bomullshelvetet själv, inne i en låda, inne i en plastpåse, inne i mitt kylskåp. Där inne hade dom DÖTT EN FRUKTANSVÄRD DÖD, omringade av konstiga artificiella dofter som ketchup, spanska apelsiner och italiensk parmesan.

- Oj...
- KETCHUP!!! Det första och enda dessa varelser någonsin fick uppleva var gammal unken lukt av ketchup. --Snyftar till--
- Mmm, jo det låter tungt. Nästan värt att skriva en dikt som sammanfattar detta öde?
- SKÄMTA INTE!!! Dom förtjänar mer än dina dåliga punchlines...
- Men hur går det med dom andra då?
- Ja. --Snörvlar sig lite-- Ganska bra faktiskt, två till dog men dessa tre nu kommer kanske klara sig. Har tagit ut pupporna och när som helst kryper dom ut.
- Meh! Gå och kolla då!
- Okej...

Min bror hasar sig ur sängen för att gå bort till sina puppor och blir helt tyst. Jag hör hur han börjar andas tyngre och tyngre samtidigt som små ryckiga rörelser med mobilen uppfattas.

- Hallå?
- Tomma, dom är tomma.
- Va? Menar du att dom kläckts?!
- Ja, ja, dom måste vara här någonstans, vänta lite.
- Men vart har du lagt dom?
- Jag har gjort som en oas med en massa växter mitt inne i rummet så att om dom kryper ut och dör direkt, ska dom åtminstone få se gröna växter innan de går in i sin sista vila.
- Okej, soft m...
- IT´S..... ALIVE!!! --Fjärilar observeras och känslor svämmar över!--
- Va?

Brorsan slänger från sig telefonen och jag hör endast någonting som bara kan förklaras som någon slags spontanritual. Jag hör hur han namnger sina fjärilar så fort som möjligt och efteråt förklarade han att han redan hade färdiga namn till de som överlevde så att, ifall om dom dog direkt, skulle de åtminstone levt länge nog att få namn.

Tre stycken överlevde.

Bubbi, Salmassi och Kidoki heter dom.

Brorsan blir helt fnittrig, börjar spela musik och springer runt i rummet samtidigt som jag väntar på att han ska lyfta luren igen.

- HEJ!!! Oj förlåt, jag blev så sprallig bara. Dom lever!! Haha! Det är helt otroligt ju, dom lever faktiskt, visst krälar dom omkring och ser jävligt ynkliga ut just nu men jag tror dom kan överleva!!
- Ja...
- Måste sluta!!! Ska göra mat!!!

Klick!

Med mat menar nu min bror att koka upp sockerlösningar och använda bomullsduttar för att ge näring till fjärilarna. Killen ägnar hela dagarna åt att försöka kommunicera med sina fjärilar och försökte få dom att sätta sig på hans axlar när han läste. "En dag ska jag ha en fjäril så stor så att den kan hämta tidningen på morgonen!!", har brorsan sagt nu efteråt och jag vill så gärna se en brevbärare lubba ner för gatan och bli jagad av en muterad fem kilos fjäril.

Han tror nästan att de fungerar som hundvalpar som får leka lite i början men sedan måste introduceras till regler. Killen skäller lite på dom och viftar med armarna när de kommer för nära farliga saker som fräsande mat, swooshande kontorsstolar och om de skulle få för sig att fastna inne på toaletten.

För att mata dom med sina bomullstussar gömmer han sig först bakom sina växter, och liksom puttar fram bomullet framför dom med en pinne. Sen när dom inte äter hoppar han fram som Gargamel gjorde mot smurfarna och hotar att fånga dom i en håv.

"Dom vet säkert att det är för deras bästa." Säger brorsan och tror att deras hjärnor som inte kan vara större än ett gräsfrö, förstår sig på ordspråk Paulo Coelho fundrat fram.

Bubbi.

 

Salmassi.

 

Kidoki.

Men det fanns flera puppor och han började lära sig hur livet för en fjäril fungerar för varje gång puppan kläcks. En av pupporna tog han med sig till floristen som hjälpt han hitta coola växter fjärilar kan tänka sig gilla. Och lät sen puppan kläckas inne i affären.

Dom sprang omkring och jagade fjärilen för att se vad den gjorde och lät inga kunder komma in förrän fjärilen acklimatiserat sig ordentligt.

Min bror har redan börjat planera vilka sorters fjärilar som ska införskaffas härnäst. Julklappen höll på att bli en katastrof men tillslut insåg nog brorsan att visst är världen en grym plats, att vi alla är mördare på något vis men ändå så finns små små ljusglimtar som visar att livet ändå är värt att leva.

Och det finns ju inget så vackert och oskyldigt som att små levande färgklickar hemma hos sig.

Ska bli roligt att få se framtida fjärilshus ta sin form hemma hos brorsan.

Vid middagarna nu så har jag och matros Kreso från Kroatien lärt varandra olika språk. Han förhör mig på spanska och jag lär ut nya svenska slanguttryck.

- En datta, flera därra dattor.
- En data, flera dära datoror.
- Mmm, nja nästan. Vi provar en annan.
- Okej.
- Kreso lackar curry på att maten är så varm.
- Vad detta betyda?
- Det är ett annat uttryck för att du blir arg för att maten är varm. Du lackar curry helt enkelt. Eller rättare sagt, Kreso lackar curry.
- Jag lakar curry på maten.
- Mmm, nästan igen. Okej vi provar en annan. Vad tycker du om nya tischan jag tjacka igår?
- Vad betyda tischan?
- Det är ett annat ord för T-shirt på svenska. Du frågar om vad någon tycker om din T-shirt du köpte igår.
- Jaha, konstiga ord detta. Du verkligen säker på att detta är svenska?
- Pfff, givetvis. Jag har väl svenskt pass eller?
- Ja jo...
- Okej, en sista. Dags att chillaxa lite, ska ru med o kolla senaste rullen jag tanka hem igår? Jävligt bra kvalle faktiskt.
- Oj, den var svår.
- Mmm, vi tar den enklaste istället.
- Okej.
- H5 på den då? --Håller upp handen--
- Ahh, high five?
- Bra Kreso!

SMACK!!

Ja så var det därra med att skriva igen. Har skrivit om den här krönikan jag ska ha med i tidningen sjömannen fyra gånger tror jag.

Har skickat den om och om igen till min svenska lärare i livet som, alldeles för enkelt, påpekar min totala oförmåga att förstå innebörden av grammatik.

Annars är höjdpunkten denna turn att gå iland i Rotterdam med HKF-Lasse och eleven Puta. Tycker alla sjömän ska åka med i Lasses bil och höra goa klassiska låtar från hans bilsterra.

- HÖR NI VILKET SPRÅK DOM SJUNGER PÅ GUBBAR?! --HKF Lasse flippar och höjer volymen.--
- Ehhhh...
- GÖTEBORSKA!!! HAHAHAHAHAHA!!! --Alla som kommer från Göteborg kan givetvis aldrig snacka om något annat än just, Göteborg. Härlig stad det där.--

 

Givetvis stannade vi och kastade en obligatorisk HKF-kula med full inlevelse.

 

 

 

Känsla.

 

 

Klubbens egna psykadeliska trädgård...

 

 

Lite mer än två veckor kvar ombord nu. Glider mest runt och chillaxar med mina pois och känner oseriositeten växa för varje obligatoriska CS turnering efter middagen.

En datta och flera därra dattor.

MORD
En man åtalas igår för att ha våldtagit och kallblodigt avrättat 3 kvinnor i Uppsala. Mannen döms nu till 2 års sluten vård.

SKATTEFIFFEL
En man från Motala har häktats för att lurat staten på sammanlagt 3000 sek, mannen riskerar en livstidsdom innehållande psykisk tortyr och total avskärmning från samhället.

KNIVSLASGMÅL
Idag knivskars ENDAST 78 ungdomar i stadsdelen Rosengård utanför Malmö. Malmöpolisen är nöjd över insatserna som lett till att våldet trappats ner.

POLITIK
Statsvetare har kommit fram till att Sahlin är ett nervgift nazisterna uppfann under andra världskriget.

SPORT
Någon gjorde mål och vann.

ÄNNU MERA SPORT
Djurgården vann över AIK.

YTTERLIGARE MERA SPORT
I handbollen gick det sådär.

LOTTO
100st hade 7 rätt men ingen av dom är kontaktbara eller ha bevisat sin existens men fortsätt gärna spela, snart kan det vara du som vinner.

2010-05-15

Det kanske inte syns i bloggen för tillfället men det filas hårt på små skrifter, nya skämt förmuleras konstant om i huvudet och radiosketchen börjar ta form.

Skall också skriva en krönika som måste vara klar innan den 25, någonting jag inte vill halka efter med.

Hoppas verkligen att man en dag kan sitta och njuta efter ett stort lyckat scenframträdande och veta att alla dessa timmar inne i hytten på Bro Anton, allt detta till synes många gånger rubbade maniska beteende, detta mentala spindelnät av drömmar funderingar och idéer, att alla dessa bäckar små, de var dom som gjorde detta möjligt.

Har börjat skapa en radiosketch med livet ombord Bro Anton tillsammans med eleven. Har alltid velat prova göra detta med lite roliga röster och bakrundsljud.

Vi sitter några timmar per dag nu och skapar ihop. Kreativitet när den är som bäst helt enkelt!!!

Som nyligen vald facklig representant för Broströms inom SEKO-sjöfolk, blev jag tillslut kallad till årsmöte. När jag väntar på bussen i Göteborg påväg mot Varbegs kurort i Varberg, så slår det mig att alla givetvis är seglande sjöfolk, runt 100 stycken.

Hmm...

Två dagars möten tillsammans med 100 sjömän, intressant, det kan ju faktiskt gå precis hur som helst.

Genast kliver "Top Dog Kenny Reinhold" fram och presenterar sig, och redan nu lyfter jag på ett ögonbryn. Killen är skåning, det hade jag ingen aning om.

Vet inte varför, men killarna har samma aura på någe vis.

 

Sjömän är i särklass den yrkesgrupp som hatar sitt jobb mest, ombord, och älskar det mer än något annat i världen, iland. Någonting som bevisades gång på gång under dessa dagar, för hela tiden snackades det hjärtligt om gamla båtar, skrönor och fulla kollegor. Hade man ingen sjöfartsanknytning under dessa dagar, ja då var man la inte mer än vatten värd.

 

Det gick så långt att när Kenny presenterar den inhyrda ordföranden, så först stirrar hela rummet stumt på honom, granskande, skrämmande ja nästan klär av killen med sina blickar. Så fort herr ordförande fick ordet, förklarade han att han minsann seglat lite i alla fall, och lyckades komma upp till 36 månader och erhöll då titeln befaren sjöman.

 

Det surras i rummet och underförstått så blir han "godkänd" för stunden att liksom hänga med oss supercoola sjömän.

 

- Ja okej, då förklarar jag mötet... ÖPPNAT! --Klubban bankar till på en liten träbit--

 

Applåder följt av en hand som räcks upp bak i rummet.

 

- JA! Kaffe på den då! --Sjömännen börjar surra och positivta nickningar följs av kommentaren--

 

Kenny ställer sig genast upp, det var liksom väntat att kommentaren skulle släppas.

 

- NEJ FÖR I HELVETE!! Vi är här för att ha möte och snacka fackliga frågor, inte att slå förra årets rekord på några jävla kafferaster!

- Men, ehh ombord tar man alltid en kaffe när man arbetat hårt.

- Vi har ju inte gjort något. --Kenny, rappare än få--

- Ehem, den där "befarna sjömannen" bankade faktiskt lite med hammaren där. KAFFE PÅ DEN ALLIHOPA!!!

 

Alla ställer sig upp och börjar gå ut ur rummet igen och kaffe surplas som aldrig förr, sjömansskrönorna blir bara värre och värre och efter 15 min så kommer alla in, sätter sig och kollar på Kenny som bara skakar på huvudet.

 

- Ja, har ni fikar klart nu?

- Japp! Då kan vi börja.

- Okej, vi tänkte börja med att dela ut årets kulturella pris och i år går det ti...

- JA! Kaffe på den då!

- FÖR I HELVETE!!! NEJ, INGET KAFFE! Nu kulturpris.

 

Då priset delas ut glider killar med kameror runt i rummet, allting dokumenteras in i minsta detalj. Allting ska ju givetvis hamna i tidningen sjömannen.

 

 

Pris.

 

Måste nog säga att Jonas Forslind hade mest känsla med kameran.

 

 

 

Största highlighten var då Jonas ser en, som han föklarade efteråt, "jävla rutinerat proffsig handsving tillsammans med ett fett argument, typ så här", svischar upp och ner lite med handen framför mig.

- VÄNTA!!! Håll kvar armen där. --Jonas slungar sig ut ur sin plats med kameran i högsta hugg-- Vifta till sådär med armen igen, såg jävla proffsigt ut--
- Vadå, så här? --Någon jag inte vet namnet på börjar röra på armen och ler för glatta livet, det kanske hamnar i Sjömannen ju!--

Ett jävla smattrade går igång hos Jonas och hela rummet avbryts för ljudet.

- Hehe! Sådär ja! 359 bilder på 7 sekunder, väl värda pengar den här kameran! --Kysser linsen och går tillbaka till sin plats--

Sen måste jag säga att det var lite omständigt varje gång ordföranden ville ha igenom ett gemensamt beslut av församlingen. Personligen har jag aldrig varit med på möten som dessa, så SEKOs sätt kanske är standard, vad vet jag...

- Ja, okej hörde alla förslaget om rätten till Singoalla kakor ombord?
- JA!!! --Alla ryter till i lokalen--
- Kan vi gå vidare och besluta om att Singoalla kakor skall vara obligatoriskt ombord?
- JA!!!
- Har någon något att invända mot förslaget om att Singoalla kakor skall vara obligatoriskt ombord?
- NEJ!!!
- Ja. --Någon missade att man skulle säga nej--
- Vem var det som sa ja, då frågan ifall någon hade något att invända mot alla Singoalla kakor skall vara obligatoriskt ombord?

Alla pekar mot en stackars sjöman längst bak i rummet.

- Alltså... jag trodde vi skulle säga ja.
- Okej, killen ser ut att skämmas över sitt misstag. Kan någon vara snäll att plocka fram skämskudden?

Skämskudden. En kudde som emellanåt plockades fram då någon sa något fel, och alla tyckte det var lite pinsamt å dennes vägnar.

- Varsågod. --En gul skämskudde räcks över till sjömannen som rodnar värre än en liten skolflicka--
- Tack... --För den mot ansiktet--

- Ja, tillbaka till ämnet, har någon något att invän...
- Ja, jag har en grej. --Jag räcker upp handen och känner att jag måste lägga fram denna detalj en gång för alla--
- Martin, kan du gå till podiumet och förklara din synpunkt?

Väl framme vid podiumet så ser jag allvarligt ut mot skaran sjömän, harklar mig lite och öppnar munnen.

- Det är ingen stor grej, det är bara att jag vill förbjuda Danish Butter Cookies. Dom borde vara olagliga, ja menar, tänk att vara ombord och endast ha äckliga Danish Butter Cookies ombord? Det har faktiskt hänt mig...
- Åh herregud. -- En av sjömännen kan inte hålla tillbaka skräcken i faktumet att jag fått stå ut det detta--

Jag går ner och ordföranden börjar om med hela proceduren och efter en kvart hör man.

- Då beslutar vi att förslaget om att föbjuda Danish Butter Cookies och göra Singoalla kakor obligatoriska ombord.
- JA!!!
- KAFFE PÅ DEN!!!
- NEJ FÖR I HELV... --Kenny är för sen, alla försvann ut på mindre än fyra sekunder--

Vi höll också en liten omröstning för nya medlemmar till styrelsen där jag själv tror på Mikael Lindmark. Han kommer göra ett bra jobb och fortsätt rösta in killen nästa gång, den därra killen tror på sitt fack minst sagt.

Mikael Lindmark.

Andra dagen på mötet är redan en stor klassisker. Vi börjar snacka om den nya kampanjen mot att slopa förslaget om att införa ett SIS i Sverige. I korthet betyder det att om regeringen får igenom förslaget, så kan svenska rederier anställa lågavlönade besättningar som dom vill utan att tillgodose svenska kollektivavtal.

Ännu mera i korthet.

Går SIS igenom så får alla svenska sjömän sparken.

Det goaste förslaget när frågan om hur vi ska lösa PR frågan en aning var ändå:

- Ehh, alltså kan vi inte starta en sån därra Facebook grupp? Själv kan jag inget om datta o så, men det kan la Mikael där? --Pekar--

Och nu i veckorna så dök den upp, SIS är FIS gruppen på Facebook. Alla som har Fejjan och läser tar nu och blir medlemmar.

Kenny går upp till podiumet och börjar förklara om hur kampanjen ska gå till, att vi alla i rummet måste hjälpas åt med denna politiska fråga. Tillslut går killen fram till whiteboard tavlan för att visa vart i Sverige vi ska lägga kraften, vart i Sverige det är sjömanstätt.

En bild över Sverige...

 

Ja, man behöver ju inte vara Picasso för att driva ett fack. Den saken är ju spikad iaf.

 

 

Mycket trevligt att få se hur SEKO-sjöfolks fack ser ut. Möjligen står jag ihop med grabbarna på något torg i sommar och tjötar lite. Dock har jag förklarat att Martin går bara att användas om extremt oseriösa saker skall yttrats, blir det för djupt kommer jag bara stå och vifta med micken åt någon annan.

Ligger och filar på historien om SEKO-sjöfolks årsmöte. Känns som att det är en grej jag inte bara kan sladda ur några bokstäver hur som helst, en vill ju lyckas få in några "bordeline" skämt om vårat kära fack.

I alla fall, roligt att nämna är ett reportage i den fackliga tidningen SEKO-sjöfolk i aprils upplaga.

 

I samband med detta har Sveriges Radio Gotland hört av sig för en intervju. Så nästa vecka ska vi boka in mig en morgon mellan 07 och 07:30. Om jag också kommer till Gotland i sommar och kör någon form av stand up, så kommer jag nog få lite hjälp med det också.

 

Det finns att göra hela tiden just nu, men det är ju tack vare denna blogg som det hela sker.

 

Tack alla ni som gillar det jag gör!!

Alla sjömännen har samlats inne i dagrummet i syfte om att hålla månadens safety meeting. En bråskande punkt tas upp av våran safety styrman.

 

- Ja, okej då har jag fått lite skit för att vi inte skriver fler near miss reports.

- Near miss what?

- Ja, som ni vet kommer det ju hela tiden nya grejer från Maersk som vi måste följa, och near miss reports är en sådan. Det är alla incidenter där ni såg att ni liksom var nära på att skada er, helst dö, men inte gjorde det. Kan ni hitta saker som var nära döden, men där det finns en jävligt billig lösning på problemet, gärna en byrokratisk sådan så kontoret får nåt att göra. Då blir ni belönade med 300 dolares.

 

- O jävlar! Är det sant?

- Jupp, så börja kirra lite reports nu.

- Men vänta lite här nu... om man skriver en near miss, som sen kräver att man beställer in grejer som kan förhindra detta i framtiden, kommer det då beställas?

- Ja, om det finns tillräckligt många rapporter om det från olika båtar, då kommer det säkert beställas in.

- Hmm... --En sjöman ser snett upp mot taket.--

 

Alla sjunker in i sin tankeverksamhet tills eleven Putte tillslut klämmer in med:

 

- Men då är det väl bara att tänka baklänges, vad är det behöver ombord, sen gå ut och fixa en near miss på det?

 

Alla stirrar på eleven:

 

- Ehh, sa jag för mycket nu eller?

- Va? Nej nej, shit det där var fan det smartaste jag hört sen sen... sen Martin tipsade mig om hur man fuskar in övertid! --En av matroserna slajdar in en, för mig, touch onödig kommentar--

- STRYKS!!! Senaste kommentaren stryks från registret. – Ställer mig upp och kontrollerar att sekreteraren inte lägger till övertidsgrejen.-- Trodde vi var överens om att det där hölls mellan dig och mig va?

- Jo jo, sorry Martin... --Skäms lite.--

 

Sen när nu detta möte så har det rasslat till som fan på near miss reportsen. Dock krävs det sin man att lyckas vrida på dom så att man får det man faktiskt vill ha. Så nu har vi inom Broströms skapat ett litet hemligt sällskap, en sluten fejsbuck grupp som kommer med lösningar till problemen ombord.

 

En rapport som skrevs flitigt på alla båtar såg ut så här:

 

Describe what caused the near miss:

 

One of the AB´s looked at me in a funny angle and immediatly I got insecure about my sexuality.

 

What can prevent this from happening again:

 

Ray Bans, we alla need a pair of Ray Ban sunglasses so that we don´t see the "gayness" in the sailors eyes.

 

Sen säger statistiken att på 300 near misses så sker en serious injury, så när hela rederiet kommer upp i den siffran, så börjar byråkraterna på de lägre instanserna kontakta sin chefer. Enligt säkra källor så vet jag att på ett Maerskt toppmöte skall orden "Vi kan inte låta sjömännen börja ta varandra i prutten!" yttrats, så nu är femtusen Ray Bans beställda och påväg ut.

 

(OBS! Citatet var på danska och det enda översättningsprogrammet som klarade av att formulera om denna mening, är värt över 2000 spänn. Väl investerade pengar för denna blogg.)

 

Nya stolar var ingen svår biff alls, bara att sparka av ett ben, ta ett kort på hur någon "nästan" ramlar och KaChing!, nya stolar lyfts ombord.

 

För två månader sen så sa någon i skitmässen:

 

- Ett Guitar Hero spel till dagrummet hade la varit sköj?

- Hmm... Guitar Hero säger du? --Två sjömän gnider händerna mot hakan.-- Guitar Hero... vad är det som kan nästan döda oss, som då ett Guitar Hero kan förhindra?

 

Efter cirka en veckas diskuterande på fejsbuck forumet så sker en observation i mässen. Någon fumlar med sina bestick, och råkar klämma in en för stor bit fläskpannkaka i munnen.

 

Describe what caused the near miss:

 

A sailor had bad handling with the fork and knife during an eating session. The fumbling with food caused him to choke a little bit, but it could easily choked him to a slow and painful death, that would make it to Aftonbladets headlines.

 

What can prevent this from happening again:

 

Guitar Hero. We need a Guitar Hero game onboard so that our fingers get slink a quick. This will increase safe handling of fork and knife, so that food smoothly gets presented to the wet hole in our faces.

 

Efter 4378 registrerad rapporter från alla Maersks båtar så... KACHING!!!

 

Guitar Hero

 

Ingenting är omöjligt här Broströms. Det ligger alltid möjligheter bakom varje byråkratiskt tanke som måste utnyttjas, testas och sättas på prov...