Snart avmönstring!

Säger bara en sak.

 

Sommarlov nästa.

Maersk har slutat snubbla.

Visste ni att vi slutat snubbla ombord i Maersks båtar?

Enligt statistiken så beror en tredjedel av alla olyckor till sjöss på att sjömannen snubblade. Därför tänkte då storebror Möller till ordentligt och gjorde en storsatsning för att förebygga så att folk aldrig mer kommer snubbla.

Hur gör man det kan man fråga sig?

Jo det ska ni nu få veta.

--Konstpaus--

Man gör en broschyr.

Duh...

TADAAA!!

The slipsers has done it again. THE ULTIMATE LEAFLET OF AVOIDING TRIPS, SLIPS AND FALLS!!



Ja, det är sant. I den här broschyren finns det olika "tips" på hur man undviker att snubbla och det dröjer väl inte länge tills DVDn släpps i ämnet. Vad får man då ta del av när Maersk flippat till det och tryckt ut fyra miljarder små broschyrer?

Use a flashligt when entering a dark or dimly lit room


JAAAAAAHAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Jag som brukar lubba järnet rätt in i bäcksvarta rum med händerna bakbundna iförd endast kalsonger. Är detta varför jag snubblar i mörkret?! Hur i helvete kunde jag missat detta? Ficklampor lyser också!! Tokigt där, jag som trodde man hade dom som bestick.

Understanding how slips, trips and falls happen.


Ok, jag var tvungen att fundera i 0,23 sekunder innan den här föll på plats. Hur går det till när någon ramlar? Hmm, hur ja hur går det nu till? Har det med rymdraketer att göra? Njaae, det är inte riktigt rätt för i rymden har man ju inte samma... Ja just det, gravitation. Det måste ha någonting med gravitationen att göra.

Om jag inte är helt ute och cyklar nu, för jag är ju långt ifrån en expert här, så tror jag att när man tappar någonting som kallas för, "balans", och kroppen såkallat, "faller", mot marken så gör det såkallat ,"ont", för att när kroppen når marken efter detta, "fall", så kan saker inuti din kropp gå sönder. Är inte riktig säker på formuleringen här, jag är som sagt ingen expert, men det skulle ju kunna vara hur det går till.

Ensure that things you are carrying or pushing do not prevent you from seeing any obstructions, spills or changes in floor level.


Det är nu byråkratin kommer in i sitt esse. Tänk er att de 37 personer som fått denna uppgift nu går omkring i en konferenshall och bär omkring stora grejjomonger, för att se vad som inte riktigt stämmer med säkerhetsbilden i det hela. 

- Stopp och belägg! Jag ser inte mina fötter då jag bär lådan så här. --Försöker desperat apa efter olika arbetsmoment.-- Kan detta vara farligt mån tro, ska bara gå i lejdaren h... JA! Kolla!! Ramlade nästan här ju. --Point made!!--

Applåder och automatisk bonus på 3000 dollar.

- Ja fy fan va farligt det ser ut. Det här är varför du lyfter 180 papp i månan Mr Slöjrom, du kommer med såna därra braiga idéer hela tiden. --Pekar och liksom skjuter med en låtsasrevolver i luften samtidigt som små klickande ljud hörs från mungipan.--

Har en liten strip här jag tycker förklarar en helt del om säkerhetstänkandet till sjöss idag. Så länge det endast är en idé och det stannar på papper, ja då får det kosta precis vad fan det vill.


Min bror och fjärilarna.

Brorsan fick den ultimata julklappen där faktoren liv kontra engagemang ratsion spelade in för att den skulle bli en success.

Mina kära hard core readers, minns ni när jag ringde min kära bror och hur han extatiskt pratade om sina nya husdjur Flimmer och Sorbis? Nej? Klicka då här.

Med detta i åtanke fick han fjärilspuppor i julklapp som skulle chillaxa i kylen fram till våren.

Nu är våren här och jag ringer brorsan från båten för att höra hur det gått. När han svarar låter han trött och säger att fosterställning i sängen är det enda som gäller just nu.

- VARFÖR GJORDE DU SÅ HÄR MOT MIG?!!
- Vadå?
- Liv Martin, du gav mig ansvar över LIV!!!! Fattar du vad du gjort?

Tydligen inte för själv tycker jag att presenten var ybercool och om intresset för fjärilar florerar, ja då golvar ju det vilket intresse som helst! Fatta att man har fjärilar hemma!! Va?! Värsta ju!!!

- Du förstår inte hur hemskt det var...
- Men herregud du låter ju som ett spöke, berätta nu.

- Varje gång jag stänger mina ögon ser jag mina stackars små fjärilar... Jag kände mig mest som en manodepressiv massmördare när jag öppnade lådan med pupporna. Små före detta levande insekter hade krupit ur sina puppor, in i bomullshelvetet själv, inne i en låda, inne i en plastpåse, inne i mitt kylskåp. Där inne hade dom DÖTT EN FRUKTANSVÄRD DÖD, omringade av konstiga artificiella dofter som ketchup, spanska apelsiner och italiensk parmesan.

- Oj...
- KETCHUP!!! Det första och enda dessa varelser någonsin fick uppleva var gammal unken lukt av ketchup. --Snyftar till--
- Mmm, jo det låter tungt. Nästan värt att skriva en dikt som sammanfattar detta öde?
- SKÄMTA INTE!!! Dom förtjänar mer än dina dåliga punchlines...
- Men hur går det med dom andra då?
- Ja. --Snörvlar sig lite-- Ganska bra faktiskt, två till dog men dessa tre nu kommer kanske klara sig. Har tagit ut pupporna och när som helst kryper dom ut.
- Meh! Gå och kolla då!
- Okej...

Min bror hasar sig ur sängen för att gå bort till sina puppor och blir helt tyst. Jag hör hur han börjar andas tyngre och tyngre samtidigt som små ryckiga rörelser med mobilen uppfattas.

- Hallå?
- Tomma, dom är tomma.
- Va? Menar du att dom kläckts?!
- Ja, ja, dom måste vara här någonstans, vänta lite.
- Men vart har du lagt dom?
- Jag har gjort som en oas med en massa växter mitt inne i rummet så att om dom kryper ut och dör direkt, ska dom åtminstone få se gröna växter innan de går in i sin sista vila.
- Okej, soft m...
- IT´S..... ALIVE!!! --Fjärilar observeras och känslor svämmar över!--
- Va?

Brorsan slänger från sig telefonen och jag hör endast någonting som bara kan förklaras som någon slags spontanritual. Jag hör hur han namnger sina fjärilar så fort som möjligt och efteråt förklarade han att han redan hade färdiga namn till de som överlevde så att, ifall om dom dog direkt, skulle de åtminstone levt länge nog att få namn.

Tre stycken överlevde.

Bubbi, Salmassi och Kidoki heter dom.

Brorsan blir helt fnittrig, börjar spela musik och springer runt i rummet samtidigt som jag väntar på att han ska lyfta luren igen.

- HEJ!!! Oj förlåt, jag blev så sprallig bara. Dom lever!! Haha! Det är helt otroligt ju, dom lever faktiskt, visst krälar dom omkring och ser jävligt ynkliga ut just nu men jag tror dom kan överleva!!
- Ja...
- Måste sluta!!! Ska göra mat!!!

Klick!

Med mat menar nu min bror att koka upp sockerlösningar och använda bomullsduttar för att ge näring till fjärilarna. Killen ägnar hela dagarna åt att försöka kommunicera med sina fjärilar och försökte få dom att sätta sig på hans axlar när han läste. "En dag ska jag ha en fjäril så stor så att den kan hämta tidningen på morgonen!!", har brorsan sagt nu efteråt och jag vill så gärna se en brevbärare lubba ner för gatan och bli jagad av en muterad fem kilos fjäril.

Han tror nästan att de fungerar som hundvalpar som får leka lite i början men sedan måste introduceras till regler. Killen skäller lite på dom och viftar med armarna när de kommer för nära farliga saker som fräsande mat, swooshande kontorsstolar och om de skulle få för sig att fastna inne på toaletten.

För att mata dom med sina bomullstussar gömmer han sig först bakom sina växter, och liksom puttar fram bomullet framför dom med en pinne. Sen när dom inte äter hoppar han fram som Gargamel gjorde mot smurfarna och hotar att fånga dom i en håv.

"Dom vet säkert att det är för deras bästa."
Säger brorsan och tror att deras hjärnor som inte kan vara större än ett gräsfrö, förstår sig på ordspråk Paulo Coelho fundrat fram.

Bubbi.

 

Salmassi.

 

Kidoki.


Men det fanns flera puppor och han började lära sig hur livet för en fjäril fungerar för varje gång puppan kläcks. En av pupporna tog han med sig till floristen som hjälpt han hitta coola växter fjärilar kan tänka sig gilla. Och lät sen puppan kläckas inne i affären.

Dom sprang omkring och jagade fjärilen för att se vad den gjorde och lät inga kunder komma in förrän fjärilen acklimatiserat sig ordentligt.

Min bror har redan börjat planera vilka sorters fjärilar som ska införskaffas härnäst. Julklappen höll på att bli en katastrof men tillslut insåg nog brorsan att visst är världen en grym plats, att vi alla är mördare på något vis men ändå så finns små små ljusglimtar som visar att livet ändå är värt att leva.

Och det finns ju inget så vackert och oskyldigt som att små levande färgklickar hemma hos sig.

Ska bli roligt att få se framtida fjärilshus ta sin form hemma hos brorsan.