cmj's sjömansblogg

Som nyligen vald facklig representant för Broströms inom SEKO-sjöfolk, blev jag tillslut kallad till årsmöte. När jag väntar på bussen i Göteborg påväg mot Varbegs kurort i Varberg, så slår det mig att alla givetvis är seglande sjöfolk, runt 100 stycken.

Hmm...

Två dagars möten tillsammans med 100 sjömän, intressant, det kan ju faktiskt gå precis hur som helst.

Genast kliver "Top Dog Kenny Reinhold" fram och presenterar sig, och redan nu lyfter jag på ett ögonbryn. Killen är skåning, det hade jag ingen aning om.

Vet inte varför, men killarna har samma aura på någe vis.

 

Sjömän är i särklass den yrkesgrupp som hatar sitt jobb mest, ombord, och älskar det mer än något annat i världen, iland. Någonting som bevisades gång på gång under dessa dagar, för hela tiden snackades det hjärtligt om gamla båtar, skrönor och fulla kollegor. Hade man ingen sjöfartsanknytning under dessa dagar, ja då var man la inte mer än vatten värd.

 

Det gick så långt att när Kenny presenterar den inhyrda ordföranden, så först stirrar hela rummet stumt på honom, granskande, skrämmande ja nästan klär av killen med sina blickar. Så fort herr ordförande fick ordet, förklarade han att han minsann seglat lite i alla fall, och lyckades komma upp till 36 månader och erhöll då titeln befaren sjöman.

 

Det surras i rummet och underförstått så blir han "godkänd" för stunden att liksom hänga med oss supercoola sjömän.

 

- Ja okej, då förklarar jag mötet... ÖPPNAT! --Klubban bankar till på en liten träbit--

 

Applåder följt av en hand som räcks upp bak i rummet.

 

- JA! Kaffe på den då! --Sjömännen börjar surra och positivta nickningar följs av kommentaren--

 

Kenny ställer sig genast upp, det var liksom väntat att kommentaren skulle släppas.

 

- NEJ FÖR I HELVETE!! Vi är här för att ha möte och snacka fackliga frågor, inte att slå förra årets rekord på några jävla kafferaster!

- Men, ehh ombord tar man alltid en kaffe när man arbetat hårt.

- Vi har ju inte gjort något. --Kenny, rappare än få--

- Ehem, den där "befarna sjömannen" bankade faktiskt lite med hammaren där. KAFFE PÅ DEN ALLIHOPA!!!

 

Alla ställer sig upp och börjar gå ut ur rummet igen och kaffe surplas som aldrig förr, sjömansskrönorna blir bara värre och värre och efter 15 min så kommer alla in, sätter sig och kollar på Kenny som bara skakar på huvudet.

 

- Ja, har ni fikar klart nu?

- Japp! Då kan vi börja.

- Okej, vi tänkte börja med att dela ut årets kulturella pris och i år går det ti...

- JA! Kaffe på den då!

- FÖR I HELVETE!!! NEJ, INGET KAFFE! Nu kulturpris.

 

Då priset delas ut glider killar med kameror runt i rummet, allting dokumenteras in i minsta detalj. Allting ska ju givetvis hamna i tidningen sjömannen.

 

 

Pris.

 

Måste nog säga att Jonas Forslind hade mest känsla med kameran.

 

 

 

Största highlighten var då Jonas ser en, som han föklarade efteråt, "jävla rutinerat proffsig handsving tillsammans med ett fett argument, typ så här", svischar upp och ner lite med handen framför mig.

- VÄNTA!!! Håll kvar armen där. --Jonas slungar sig ut ur sin plats med kameran i högsta hugg-- Vifta till sådär med armen igen, såg jävla proffsigt ut--
- Vadå, så här? --Någon jag inte vet namnet på börjar röra på armen och ler för glatta livet, det kanske hamnar i Sjömannen ju!--

Ett jävla smattrade går igång hos Jonas och hela rummet avbryts för ljudet.

- Hehe! Sådär ja! 359 bilder på 7 sekunder, väl värda pengar den här kameran! --Kysser linsen och går tillbaka till sin plats--

Sen måste jag säga att det var lite omständigt varje gång ordföranden ville ha igenom ett gemensamt beslut av församlingen. Personligen har jag aldrig varit med på möten som dessa, så SEKOs sätt kanske är standard, vad vet jag...

- Ja, okej hörde alla förslaget om rätten till Singoalla kakor ombord?
- JA!!! --Alla ryter till i lokalen--
- Kan vi gå vidare och besluta om att Singoalla kakor skall vara obligatoriskt ombord?
- JA!!!
- Har någon något att invända mot förslaget om att Singoalla kakor skall vara obligatoriskt ombord?
- NEJ!!!
- Ja. --Någon missade att man skulle säga nej--
- Vem var det som sa ja, då frågan ifall någon hade något att invända mot alla Singoalla kakor skall vara obligatoriskt ombord?

Alla pekar mot en stackars sjöman längst bak i rummet.

- Alltså... jag trodde vi skulle säga ja.
- Okej, killen ser ut att skämmas över sitt misstag. Kan någon vara snäll att plocka fram skämskudden?

Skämskudden. En kudde som emellanåt plockades fram då någon sa något fel, och alla tyckte det var lite pinsamt å dennes vägnar.

- Varsågod. --En gul skämskudde räcks över till sjömannen som rodnar värre än en liten skolflicka--
- Tack... --För den mot ansiktet--

- Ja, tillbaka till ämnet, har någon något att invän...
- Ja, jag har en grej. --Jag räcker upp handen och känner att jag måste lägga fram denna detalj en gång för alla--
- Martin, kan du gå till podiumet och förklara din synpunkt?

Väl framme vid podiumet så ser jag allvarligt ut mot skaran sjömän, harklar mig lite och öppnar munnen.

- Det är ingen stor grej, det är bara att jag vill förbjuda Danish Butter Cookies. Dom borde vara olagliga, ja menar, tänk att vara ombord och endast ha äckliga Danish Butter Cookies ombord? Det har faktiskt hänt mig...
- Åh herregud. -- En av sjömännen kan inte hålla tillbaka skräcken i faktumet att jag fått stå ut det detta--

Jag går ner och ordföranden börjar om med hela proceduren och efter en kvart hör man.

- Då beslutar vi att förslaget om att föbjuda Danish Butter Cookies och göra Singoalla kakor obligatoriska ombord.
- JA!!!
- KAFFE PÅ DEN!!!
- NEJ FÖR I HELV... --Kenny är för sen, alla försvann ut på mindre än fyra sekunder--

Vi höll också en liten omröstning för nya medlemmar till styrelsen där jag själv tror på Mikael Lindmark. Han kommer göra ett bra jobb och fortsätt rösta in killen nästa gång, den därra killen tror på sitt fack minst sagt.

Mikael Lindmark.

Andra dagen på mötet är redan en stor klassisker. Vi börjar snacka om den nya kampanjen mot att slopa förslaget om att införa ett SIS i Sverige. I korthet betyder det att om regeringen får igenom förslaget, så kan svenska rederier anställa lågavlönade besättningar som dom vill utan att tillgodose svenska kollektivavtal.

Ännu mera i korthet.

Går SIS igenom så får alla svenska sjömän sparken.

Det goaste förslaget när frågan om hur vi ska lösa PR frågan en aning var ändå:

- Ehh, alltså kan vi inte starta en sån därra Facebook grupp? Själv kan jag inget om datta o så, men det kan la Mikael där? --Pekar--

Och nu i veckorna så dök den upp, SIS är FIS gruppen på Facebook. Alla som har Fejjan och läser tar nu och blir medlemmar.

Kenny går upp till podiumet och börjar förklara om hur kampanjen ska gå till, att vi alla i rummet måste hjälpas åt med denna politiska fråga. Tillslut går killen fram till whiteboard tavlan för att visa vart i Sverige vi ska lägga kraften, vart i Sverige det är sjömanstätt.

En bild över Sverige...

 

Ja, man behöver ju inte vara Picasso för att driva ett fack. Den saken är ju spikad iaf.

 

 

Mycket trevligt att få se hur SEKO-sjöfolks fack ser ut. Möjligen står jag ihop med grabbarna på något torg i sommar och tjötar lite. Dock har jag förklarat att Martin går bara att användas om extremt oseriösa saker skall yttrats, blir det för djupt kommer jag bara stå och vifta med micken åt någon annan.