Move it...

(Läste igenom det efteråt och det är la lite "as gay as it gets varning" på inlägget. Får skriva ett till!)

Hur är det med livet i Australien idag? Fyra dagar kvar på denna ö som jag ska spendera i Melbournes mystiska gator och gränder. Jag går omkring på så många minnen, så många upplevelser. Min tanke är hur ska jag nu kunna få se resten av världen?

Jag vill resa, jag vill skapa och jag vill faktiskt börja jobba igen.

Jag fick ett så härligt mail av min far som jag läste igår:

Ser dina ideer som universums stjärnor.
Du står mitt i universum, men en del stjärnors ljus är miljoner år gammalt.
Världen är så stor att du inte kan se allt på en gång samtidigt, hur mycket
man än vill.
Lätt att vilja vara överallt, men man får ta en bit i taget, så kan man
famna några tusen i alla fall.

Tack för dina fina visa ord! Jag älskar dig pappa!

Ska hitta ett mysigt litet fik idag och barrikera mig. Börja gnaga på min bläckpenna och skriva ner vad som försigår i huvudet. Har hittills skrivit två stycken anteckningsböcker fulla med allt möjligt. är snart klar med min tredje.

Det som händer med mig är precis det som hände i somras innan jag började med denna blogg. En hel massa funderande och fikande, sen exploderade jag med en blogg och började skriva.

Alla ska kunna hjälpa till, jag försöker hitta lösningar så vem som helst ska kunna vara med i en humorserie om han/hon vill. Dialoger, karaktärer, kostymer, bildserier med en voiceover, radioprogramstil eller enbart något videoklipp med musik i bakrunden.

Det gror och pyr, växer och knakar... Snart, mmm, snart så kan jag börja.

image716

Jag är så nyfiken på vad framtiden har att erbjuda.

Ps: Tror jag sett precis varenda sorts sten som existerar nu...

Ett fyrverkeri i huvudet

Vissa dagar sa vaknar jag upp med tva miljoner ideer i huvudet. Typ som idag... Jag maste sitta med en bok framfor mig och bara tänka. Forsoka sortera alla tankar sa det blir nagot utav det.

Dom stunderna ar magiska, jag sitter med en kopp kaffe och bara stirrar. Skriver lite, stirrar igen. Ibland sa slapper det totalt och pennan bara flyger over pappret.

Min kladdbok ar full av en massa konstig text och fargoverstrykningar. Tror nog bara jag kan forsta det.

Det ar en otrolig kansla att skriva exakt det jag vill fa ner pa film. Det ar precis som om jag kliver in i filmen, jag hor musiken, orden och ser resultatet. Allting bara oppnar upp sig.


Mmm, detta vill jag inte sluta med...


RSS 2.0