cmj's sjömansblogg

Jag vet nu varför sjömän inte kan riktigt lita på miljöpartiet. Igårkväll var det den officiella kvällssagostunden i kontrollrummet och eleven Gurra berättar med stor inlevelse från den tiden han var ombord isbrytaren Atle.

 

Det är nu den grymma vintern 2010 och Maria Wetterstrand tillsammans med några utvalda gröna personer bestämmer sig för att se verkligen ute på havet och tar sig ombord isbrytaren Atle.

 

 

Givetvis på det mest miljövänliga sättet möjligt.

 

Med helikopter… snark.

 

 

Dom ska vara ombord några dagar men vistelsen förkortades efter ett besök på bryggan. Med sig har Maria personer med dreadlocks och anteckningsblock och allesammans är mäkta imponerade över alla knappar och mojänger som styrmannen råder över. Isen krossas framför dom och genom starkt logiskt tänkande förstår sig nu Maria på hur båtar lyckas ta sig fram under dessa stränga vinterförhållanden.

 

Tillslut tar Maria upp en kikare för att se lika cool ut som styrmannen och spejar ut över det vita lugna men respektingivande havet. Nu upptäcker man hur Maria fastnar med blicken rakt föröver för att inspektera någonting extra noga.

 

Hon får syn på en sälunge. En söt liten vit kut som försöker ta sig till sin mor och far. ”Ni väjer väl för sälen där va?” Säger Maria lugnt och vet att alla sjömän älskar djur. Maria får inget svar och tar ner sin kikare och börjar blänga strängt mot styrmannen som ser lite väl nöjd ut i Marias tycke. En mustig kvinnlig basröst fyller rummet inne på bryggan och Maria öppnar munnen igen. ”Det är en säl i kollisionskurs.”

 

Ingen svarar och människor med dreads börjar tyst samtycka med Maria att läget börjar bli kritiskt.

 

Styrmannen går lugnt och tar en kopp kaffe till men tycks inte röra någon av spakarna för att undvika sälen. Språkröret för de gröna går nu fram till styrman och rycker tag i hans arm så att lite kaffe spills på hans hand. ”Jag hoppas verkligen att du väjer för sälen där framme.” Styrmannen torkar bort lite kaffe från handen och svarar lugnt att man inte kan hålla på och väja för alla sälar pågrund av att isrännan måste vara rak och därför kan vi endast hoppas på att sälen med egen kraft lyckas ta sig i säkerhet.

 

En våg av rysningar går genom rummet och dreadlocks börjar skälva samtidigt som Maria ber en stilla bön och ser mot den stackars sälen. Den ligger precis i kollisionskurs och stannar nu upp. ”MEN KRAVLA PÅ DÅ SÄLJÄVEL!!!” Ryter Maria Wetterstrand till så att ventilerna på bryggan nästan immar igen.

 

Men historien har inget lyckligt slut utan de grönas språkrör tillsammans med utvalda politiker och wannabe aktivister, står och ser på hur två sälföräldrar ser sitt barn krossas av djurfaschistbåten Atle. Man kan urskilja två små oskyldiga svarta ögon på den mjuka vita kroppen innan bogen slukar sötnosen och ett stort isblock knäcks lika lätt som en tändsticka och flyter isär.

 

Tårar börjar synas på besökarnas kinder och många ångrar säkert att de tackade jag till att komma dit. Folk kramar om varandra och viskningar kan höras samtidigt som arga blickar riktas mot styrmannen och dess besättning.

 

Man vet inte om man kan se rött i propellervattnet men i Maria Wetterstrands ögon återfinns färgen av död och likställer svenska sjömän med japanska valfångare.

 

Efter några timmar kommer helikoptern tillbaka och kvinnan med miljö i omtanke ser svenska sjömän som hennes nemesis och tänker nu säkert satsa allt på tåg istället för båtar.

Och ja... vi ska hålla en minnesstund för sälungen ombord.

R.I.P

 

 

 

Ska investera i en cykel, högtalare, mick, tält och lite kläder sen stänger jag av telefonen och skiter i allt. Kommer skriva några fler rader här men fokus ligger på att uppträda live nu.

Vill sätta mig i annorlunda situationer som inte liknar tillvaron hos en stand up klubb, resa i mitt egna land under denna sköna sommartid och se vad ett gatuartistliv innebär rent praktiskt.

Kommer uppdatera bloggen så mycket jag orkar givetvis och har haft funderingar mot att skaffa en internettelefon. Dock känner jag att jag behöver koppla ner ifrån internet och fokusera på nuet.

Drar iväg runt den 24 juni.

Länge och väl funderade jag på hur min avmönstringspose skulle se ut och det blev tillslut så här.

 

 

Sommarlov nästa.

Brorsan fick den ultimata julklappen där faktoren liv kontra engagemang ratsion spelade in för att den skulle bli en success.

Mina kära hard core readers, minns ni när jag ringde min kära bror och hur han extatiskt pratade om sina nya husdjur Flimmer och Sorbis? Nej? Klicka då här.

Med detta i åtanke fick han fjärilspuppor i julklapp som skulle chillaxa i kylen fram till våren.

Nu är våren här och jag ringer brorsan från båten för att höra hur det gått. När han svarar låter han trött och säger att fosterställning i sängen är det enda som gäller just nu.

- VARFÖR GJORDE DU SÅ HÄR MOT MIG?!!
- Vadå?
- Liv Martin, du gav mig ansvar över LIV!!!! Fattar du vad du gjort?

Tydligen inte för själv tycker jag att presenten var ybercool och om intresset för fjärilar florerar, ja då golvar ju det vilket intresse som helst! Fatta att man har fjärilar hemma!! Va?! Värsta ju!!!

- Du förstår inte hur hemskt det var...
- Men herregud du låter ju som ett spöke, berätta nu.

- Varje gång jag stänger mina ögon ser jag mina stackars små fjärilar... Jag kände mig mest som en manodepressiv massmördare när jag öppnade lådan med pupporna. Små före detta levande insekter hade krupit ur sina puppor, in i bomullshelvetet själv, inne i en låda, inne i en plastpåse, inne i mitt kylskåp. Där inne hade dom DÖTT EN FRUKTANSVÄRD DÖD, omringade av konstiga artificiella dofter som ketchup, spanska apelsiner och italiensk parmesan.

- Oj...
- KETCHUP!!! Det första och enda dessa varelser någonsin fick uppleva var gammal unken lukt av ketchup. --Snyftar till--
- Mmm, jo det låter tungt. Nästan värt att skriva en dikt som sammanfattar detta öde?
- SKÄMTA INTE!!! Dom förtjänar mer än dina dåliga punchlines...
- Men hur går det med dom andra då?
- Ja. --Snörvlar sig lite-- Ganska bra faktiskt, två till dog men dessa tre nu kommer kanske klara sig. Har tagit ut pupporna och när som helst kryper dom ut.
- Meh! Gå och kolla då!
- Okej...

Min bror hasar sig ur sängen för att gå bort till sina puppor och blir helt tyst. Jag hör hur han börjar andas tyngre och tyngre samtidigt som små ryckiga rörelser med mobilen uppfattas.

- Hallå?
- Tomma, dom är tomma.
- Va? Menar du att dom kläckts?!
- Ja, ja, dom måste vara här någonstans, vänta lite.
- Men vart har du lagt dom?
- Jag har gjort som en oas med en massa växter mitt inne i rummet så att om dom kryper ut och dör direkt, ska dom åtminstone få se gröna växter innan de går in i sin sista vila.
- Okej, soft m...
- IT´S..... ALIVE!!! --Fjärilar observeras och känslor svämmar över!--
- Va?

Brorsan slänger från sig telefonen och jag hör endast någonting som bara kan förklaras som någon slags spontanritual. Jag hör hur han namnger sina fjärilar så fort som möjligt och efteråt förklarade han att han redan hade färdiga namn till de som överlevde så att, ifall om dom dog direkt, skulle de åtminstone levt länge nog att få namn.

Tre stycken överlevde.

Bubbi, Salmassi och Kidoki heter dom.

Brorsan blir helt fnittrig, börjar spela musik och springer runt i rummet samtidigt som jag väntar på att han ska lyfta luren igen.

- HEJ!!! Oj förlåt, jag blev så sprallig bara. Dom lever!! Haha! Det är helt otroligt ju, dom lever faktiskt, visst krälar dom omkring och ser jävligt ynkliga ut just nu men jag tror dom kan överleva!!
- Ja...
- Måste sluta!!! Ska göra mat!!!

Klick!

Med mat menar nu min bror att koka upp sockerlösningar och använda bomullsduttar för att ge näring till fjärilarna. Killen ägnar hela dagarna åt att försöka kommunicera med sina fjärilar och försökte få dom att sätta sig på hans axlar när han läste. "En dag ska jag ha en fjäril så stor så att den kan hämta tidningen på morgonen!!", har brorsan sagt nu efteråt och jag vill så gärna se en brevbärare lubba ner för gatan och bli jagad av en muterad fem kilos fjäril.

Han tror nästan att de fungerar som hundvalpar som får leka lite i början men sedan måste introduceras till regler. Killen skäller lite på dom och viftar med armarna när de kommer för nära farliga saker som fräsande mat, swooshande kontorsstolar och om de skulle få för sig att fastna inne på toaletten.

För att mata dom med sina bomullstussar gömmer han sig först bakom sina växter, och liksom puttar fram bomullet framför dom med en pinne. Sen när dom inte äter hoppar han fram som Gargamel gjorde mot smurfarna och hotar att fånga dom i en håv.

"Dom vet säkert att det är för deras bästa." Säger brorsan och tror att deras hjärnor som inte kan vara större än ett gräsfrö, förstår sig på ordspråk Paulo Coelho fundrat fram.

Bubbi.

 

Salmassi.

 

Kidoki.

Men det fanns flera puppor och han började lära sig hur livet för en fjäril fungerar för varje gång puppan kläcks. En av pupporna tog han med sig till floristen som hjälpt han hitta coola växter fjärilar kan tänka sig gilla. Och lät sen puppan kläckas inne i affären.

Dom sprang omkring och jagade fjärilen för att se vad den gjorde och lät inga kunder komma in förrän fjärilen acklimatiserat sig ordentligt.

Min bror har redan börjat planera vilka sorters fjärilar som ska införskaffas härnäst. Julklappen höll på att bli en katastrof men tillslut insåg nog brorsan att visst är världen en grym plats, att vi alla är mördare på något vis men ändå så finns små små ljusglimtar som visar att livet ändå är värt att leva.

Och det finns ju inget så vackert och oskyldigt som att små levande färgklickar hemma hos sig.

Ska bli roligt att få se framtida fjärilshus ta sin form hemma hos brorsan.

Vid middagarna nu så har jag och matros Kreso från Kroatien lärt varandra olika språk. Han förhör mig på spanska och jag lär ut nya svenska slanguttryck.

- En datta, flera därra dattor.
- En data, flera dära datoror.
- Mmm, nja nästan. Vi provar en annan.
- Okej.
- Kreso lackar curry på att maten är så varm.
- Vad detta betyda?
- Det är ett annat uttryck för att du blir arg för att maten är varm. Du lackar curry helt enkelt. Eller rättare sagt, Kreso lackar curry.
- Jag lakar curry på maten.
- Mmm, nästan igen. Okej vi provar en annan. Vad tycker du om nya tischan jag tjacka igår?
- Vad betyda tischan?
- Det är ett annat ord för T-shirt på svenska. Du frågar om vad någon tycker om din T-shirt du köpte igår.
- Jaha, konstiga ord detta. Du verkligen säker på att detta är svenska?
- Pfff, givetvis. Jag har väl svenskt pass eller?
- Ja jo...
- Okej, en sista. Dags att chillaxa lite, ska ru med o kolla senaste rullen jag tanka hem igår? Jävligt bra kvalle faktiskt.
- Oj, den var svår.
- Mmm, vi tar den enklaste istället.
- Okej.
- H5 på den då? --Håller upp handen--
- Ahh, high five?
- Bra Kreso!

SMACK!!

Ja så var det därra med att skriva igen. Har skrivit om den här krönikan jag ska ha med i tidningen sjömannen fyra gånger tror jag.

Har skickat den om och om igen till min svenska lärare i livet som, alldeles för enkelt, påpekar min totala oförmåga att förstå innebörden av grammatik.

Annars är höjdpunkten denna turn att gå iland i Rotterdam med HKF-Lasse och eleven Puta. Tycker alla sjömän ska åka med i Lasses bil och höra goa klassiska låtar från hans bilsterra.

- HÖR NI VILKET SPRÅK DOM SJUNGER PÅ GUBBAR?! --HKF Lasse flippar och höjer volymen.--
- Ehhhh...
- GÖTEBORSKA!!! HAHAHAHAHAHA!!! --Alla som kommer från Göteborg kan givetvis aldrig snacka om något annat än just, Göteborg. Härlig stad det där.--

 

Givetvis stannade vi och kastade en obligatorisk HKF-kula med full inlevelse.

 

 

 

Känsla.

 

 

Klubbens egna psykadeliska trädgård...

 

 

Lite mer än två veckor kvar ombord nu. Glider mest runt och chillaxar med mina pois och känner oseriositeten växa för varje obligatoriska CS turnering efter middagen.

Det kanske inte syns i bloggen för tillfället men det filas hårt på små skrifter, nya skämt förmuleras konstant om i huvudet och radiosketchen börjar ta form.

Skall också skriva en krönika som måste vara klar innan den 25, någonting jag inte vill halka efter med.

Hoppas verkligen att man en dag kan sitta och njuta efter ett stort lyckat scenframträdande och veta att alla dessa timmar inne i hytten på Bro Anton, allt detta till synes många gånger rubbade maniska beteende, detta mentala spindelnät av drömmar funderingar och idéer, att alla dessa bäckar små, de var dom som gjorde detta möjligt.

Har börjat skapa en radiosketch med livet ombord Bro Anton tillsammans med eleven. Har alltid velat prova göra detta med lite roliga röster och bakrundsljud.

Vi sitter några timmar per dag nu och skapar ihop. Kreativitet när den är som bäst helt enkelt!!!

Ligger och filar på historien om SEKO-sjöfolks årsmöte. Känns som att det är en grej jag inte bara kan sladda ur några bokstäver hur som helst, en vill ju lyckas få in några "bordeline" skämt om vårat kära fack.

I alla fall, roligt att nämna är ett reportage i den fackliga tidningen SEKO-sjöfolk i aprils upplaga.

 

I samband med detta har Sveriges Radio Gotland hört av sig för en intervju. Så nästa vecka ska vi boka in mig en morgon mellan 07 och 07:30. Om jag också kommer till Gotland i sommar och kör någon form av stand up, så kommer jag nog få lite hjälp med det också.

 

Det finns att göra hela tiden just nu, men det är ju tack vare denna blogg som det hela sker.

 

Tack alla ni som gillar det jag gör!!

Alla sjömännen har samlats inne i dagrummet i syfte om att hålla månadens safety meeting. En bråskande punkt tas upp av våran safety styrman.

 

- Ja, okej då har jag fått lite skit för att vi inte skriver fler near miss reports.

- Near miss what?

- Ja, som ni vet kommer det ju hela tiden nya grejer från Maersk som vi måste följa, och near miss reports är en sådan. Det är alla incidenter där ni såg att ni liksom var nära på att skada er, helst dö, men inte gjorde det. Kan ni hitta saker som var nära döden, men där det finns en jävligt billig lösning på problemet, gärna en byrokratisk sådan så kontoret får nåt att göra. Då blir ni belönade med 300 dolares.

 

- O jävlar! Är det sant?

- Jupp, så börja kirra lite reports nu.

- Men vänta lite här nu... om man skriver en near miss, som sen kräver att man beställer in grejer som kan förhindra detta i framtiden, kommer det då beställas?

- Ja, om det finns tillräckligt många rapporter om det från olika båtar, då kommer det säkert beställas in.

- Hmm... --En sjöman ser snett upp mot taket.--

 

Alla sjunker in i sin tankeverksamhet tills eleven Putte tillslut klämmer in med:

 

- Men då är det väl bara att tänka baklänges, vad är det behöver ombord, sen gå ut och fixa en near miss på det?

 

Alla stirrar på eleven:

 

- Ehh, sa jag för mycket nu eller?

- Va? Nej nej, shit det där var fan det smartaste jag hört sen sen... sen Martin tipsade mig om hur man fuskar in övertid! --En av matroserna slajdar in en, för mig, touch onödig kommentar--

- STRYKS!!! Senaste kommentaren stryks från registret. – Ställer mig upp och kontrollerar att sekreteraren inte lägger till övertidsgrejen.-- Trodde vi var överens om att det där hölls mellan dig och mig va?

- Jo jo, sorry Martin... --Skäms lite.--

 

Sen när nu detta möte så har det rasslat till som fan på near miss reportsen. Dock krävs det sin man att lyckas vrida på dom så att man får det man faktiskt vill ha. Så nu har vi inom Broströms skapat ett litet hemligt sällskap, en sluten fejsbuck grupp som kommer med lösningar till problemen ombord.

 

En rapport som skrevs flitigt på alla båtar såg ut så här:

 

Describe what caused the near miss:

 

One of the AB´s looked at me in a funny angle and immediatly I got insecure about my sexuality.

 

What can prevent this from happening again:

 

Ray Bans, we alla need a pair of Ray Ban sunglasses so that we don´t see the "gayness" in the sailors eyes.

 

Sen säger statistiken att på 300 near misses så sker en serious injury, så när hela rederiet kommer upp i den siffran, så börjar byråkraterna på de lägre instanserna kontakta sin chefer. Enligt säkra källor så vet jag att på ett Maerskt toppmöte skall orden "Vi kan inte låta sjömännen börja ta varandra i prutten!" yttrats, så nu är femtusen Ray Bans beställda och påväg ut.

 

(OBS! Citatet var på danska och det enda översättningsprogrammet som klarade av att formulera om denna mening, är värt över 2000 spänn. Väl investerade pengar för denna blogg.)

 

Nya stolar var ingen svår biff alls, bara att sparka av ett ben, ta ett kort på hur någon "nästan" ramlar och KaChing!, nya stolar lyfts ombord.

 

För två månader sen så sa någon i skitmässen:

 

- Ett Guitar Hero spel till dagrummet hade la varit sköj?

- Hmm... Guitar Hero säger du? --Två sjömän gnider händerna mot hakan.-- Guitar Hero... vad är det som kan nästan döda oss, som då ett Guitar Hero kan förhindra?

 

Efter cirka en veckas diskuterande på fejsbuck forumet så sker en observation i mässen. Någon fumlar med sina bestick, och råkar klämma in en för stor bit fläskpannkaka i munnen.

 

Describe what caused the near miss:

 

A sailor had bad handling with the fork and knife during an eating session. The fumbling with food caused him to choke a little bit, but it could easily choked him to a slow and painful death, that would make it to Aftonbladets headlines.

 

What can prevent this from happening again:

 

Guitar Hero. We need a Guitar Hero game onboard so that our fingers get slink a quick. This will increase safe handling of fork and knife, so that food smoothly gets presented to the wet hole in our faces.

 

Efter 4378 registrerad rapporter från alla Maersks båtar så... KACHING!!!

 

Guitar Hero

 

Ingenting är omöjligt här Broströms. Det ligger alltid möjligheter bakom varje byråkratiskt tanke som måste utnyttjas, testas och sättas på prov...

Vi ligger i Kaliningrad Ryssland, har precis kopplat lastarmarna och börjat lasta Naphta.

Då ser jag och eleven Putte en av kajgubbarna gå fram till ena lastarmen, öppnar en ventil och likt en vattenkran börjar det sippra ut last på marken.

Då börjar killen tvätta av sig i strålen...

Hela armarna skrubbades "rena" och ansiktet fick sig en lätt baddning mot slutet.

Hmm... living in russia? Feeling dirty? Why not wash off with this new product containing floating cancer? Only one known side effect! Death!

Är nog inne på tredje dagen jag försöker skriva klart en liten historia.

Dock laggar nätet ur hela tiden och då slutar jag skriva.

Visst kan man skriva i word, men känslan av att vara uppkopplad samtidigt är lite häftigare. Känner mig lite som en morot, som måste vara ihopkopplad med jord och näring för att kunna växa till sig. Eller kanske mera som ett äpple.

Jag känner mig som ett äpple när jag skriver och är uppkopplad. Då är kreativiteten som bäst.

Eller som ett risgryn som väntar på att det ska bli jul, så att det kan få bli risgrynsgröt.

Eller som ett får som väntar få bort yllekoftan han grott till under vintern.

Eller som en bit kopparmalm som väntar på att få bli koppartråd till en lampa. Sen kommer ett barn som pillar på tråden och får en sån elstöt, så barnet rycker tag i katten som får också får en sån stöt att den dör.

Mmm...

Är ombord igen och filar på lite text som vanligt. Har märkt att "bara lägga sig och läsa några sidor" är en egentligen en tidsmaskin när man är ombord.

Fyra timmar senare så ligger boken på magen och man undrar, va fan hände där?

Mönstrade på i Rotterdam efter ha lyssnat på en nästan lite för glad pilot, som säkert tyckte hans lilla "oneliner" var hur rolig som helst hos kollegorna, men att säga "Det borde inte finnas någon aska i luften nu, men det märks ifall motorerna lägger av!" precis innan avgång möttes inte av samma skratt han själv lade av.

Påväg mot Kaliningrad Ryssland för tillfället.

Shoo!!

Då var det dags att mönstra på gamle Bro Anton imorgon igen. Jag tackar för 6 oförglömliga veckor med fler framträdanden jag förväntat mig.

Tragiskt nog har jag fått tacka nej till 6 ståuppjobb i maj redan för att jag måste vara ombord. I sommar sen har jag lite andra planer, som för tillfället innefattar en egenhändigt ihopsnickrad turne, på en cykel boendes i tält....

Har länge gått och drömt om att få prova på någon form av gaturartisteri.

Så istället för att bara drömma så gäller "do it" teorin i min värld.

Blir la att man köper en Iphone och håller folket uppdaterad om vart man håller hus då.

Ska arbeta mycket med bloggen när jag är ombord också. Den betalar sig på många olika vis för tillfället, känner äntligen lite medvind.

Syns ombord igen.

Hälsade på hos min kusin som nyss blivit farsa idag.

- Tja!
- Nämen tjena kusin... här! --Kastar ett spädbarn i famnen på mig.--
- O ja, ge mig lille Ville, jag är skitbra med ba... --Ungfan börjar stentjuta direkt-- Fan är det för fel på han?
- Han är hungrig, jag styr en nappflaska.
- Kirra det du.

Alltså fan va svårt det här att få spädbarn att sluta gråta. Försökta göra en loop med killen för barn gillar ju att flyga tänkte jag, så jag började joggade runt i rummet, då blev han tyst i en hel minut faktiskt.

 

Förutom bebis har min kusin en såkallad miffohund.

 

Jag har stora planer för lille Ville redan, vi ska ut och campa, fiska och åka till Liseberg. Längtar tills han vuxit upp lite, så man kan börja lära han fula ord utan att hans föräldrar vet något.

 

 

 

Välkommen in i släkten lille Ville!

 

 

Hehe, det kommer bli röj!

Ligger och försöker smälta senaste dygnets händelser, igen...

Kan inte klaga på att det inte händer något i livet, dock sätter jag en gräns över vad jag anser är för personligt för att skrivas i detalj.

Träffade en gammal vän jag gick i gymnasiet med, en person med enormt många intressanta historier och som gillar action i livet, någonting vi alltid haft gemensamt.

Efter ha uppträtt på Henriksberg i Göteborg och fått väldigt smickrande kritik, så tog kvällen en vänding mot festens hårdare toner.

Klockan 6 på morgonen ville vi inte att festen skulle ta slut, så vi fick den bästa idén ever liksom.

- Vi drar.
- Va?
- Jag är less på Sverige, vi tar ett flyg och fortsätter festen!!
- Ja, DÄR sa du någonting. NU KÖR VI!!! MOT SPÅRVGANEN!!!! --Två sjömän gör sin färd mot landvetter, ingenting kunde stoppa oss--

Landvetter runt 7 hugget imorse. Looken är efter att vi gjort en lätt fail. Och vilken fjollig "spring/gångstil" killen till höger på bilden har? Hmm...

 

 

Två järnblickar vacklar fram mot ett ticket office.

 

- VI VILL FORTSÄTTA FESTEN!!! VART KAN VI FLYGA?! --Handen i bordet!--

- Grabbar, det är påsk, allt är fullt.

- Va? Vadå fullt, fan snackar du om?

- Ja, ni vet, påskägg, kycklingar och family reunions?

 

Ni som undrade vilka det var som flippade och skrek imorse på Landvetter? Ja, ehh, hehe, det var la vi...

 

- Du menar att vi är fast här? Att vi står på en flyplats och kan inte lämna landet.... Sverige? --Rösten är kall och blicken flackar en aning--

- Ja...

 

Vi går båda ner på knä, ser mot varandra och inser att festen är slut, vi har maxat Göteborg en ondsag, verkligen maxat. Vi börjar båda två se upp mot taket och skriker, med en hjärtskärande ton, en ton som gjorde att flera säkerhetsvakter kom över och, ja... bad oss sluta, typ.

 

- WWHYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY???!!!!

--POFF POFF-- Två vakter hugger oss i nacken och släpar ut två lealösa kroppar från flygplatsen.

 

En taxiresa hem, en kort sömn och polaren som ska mönstra på på måndag, kommer på att han ska hämta post på kontoret Maersk/Broströms. Men inte efter jag vaknade med ett sms om att polisen ska ringa och förhöra mig senare under dagen, vilken jag tror dom gjorde, har ett skumt medd på telesvaren jag inte kan tyda riktigt, tror det är dom.

 

Tydligen hände det någonting i lördags som jag var i närheten av.

 

Har inget minne av lördagen dock, lite som igår, en enda dimma... hmm. VAD FAN HÄNDER HELA TIDEN?! Kanske ska sluta festa efter giggen?

 

Hissen mot the Slipsers. Polaren vill vara anonym.

 

Helt plötsligt stod jag där, på kontoret, med blodsprängda ögon och ringande huvudvärk. Jag som fantiserat många gånger om att jag skulle göra något roligt när jag ändå var där. Kom inte på ett skit, det stod still i huvudet. Lyckades ta ett kort på kontoret, men that´s it.

 

Kände mig så värdelös efteråt.

 

 

 

 

Om ni ursäktar så ska jag då och dö några timmar.

 

 

 

 

Har spenderat de senaste två dagarna på en brandkurs som det ska skrivas mycket om. Tyvärr inte nu för jag ska imorgon till Varberg och kasta in mitt veto i SEKO-sjöfolks årsmöte.

Jag har fått rösträtt inom mitt fack, det ni.

Möjligtvis blir det en tjuga ståupp efter middagen framför folket om det finns schyssta högtalare och så.

 

Äntligen avmönstring imorgon och livet kan börja igen. Har skrivit på lite historier men mest övat in mina ståupp rutiner inför söndag, måndag och tisdag.

Kommentaren kom för några dagar sen i alla fall.

I sex veckor har jag stirrat på min kind i hopp om att få lite mera manliga drag.

I sex veckor har jag odlat på ett skägg.

- Men... vad är det där? --Kapten Don Hjorts pekfinger når min kind--
- Vadå?
- Det där på din kind. Är det, ja det är det! Martin, har du försökt få ett skägg?
- Japp! Kan inte riktigt bestämma mig om jag ska behålla det tills jag åker hem nu dock. --Gnuggar och ser betänksam ut.--

6 veckors skäggväxt... fail.

 

Men ja... jag har bestämt mig att raka bort skägget efter att inte det inte ens fastnade på bild. Ska värma upp en frottéhandduk och gnugga lite nu.

Jag är 25 och kan inte få något skägg över huvud taget.

Vilket nederlag.

Tänk om det kommer satelliter som kan zooma in så bra, så nära, att man kan se och höra sakerna runt personerna. Denna tanke förklarade jag för Torbjörn som var befälselev här under några veckor.

Tänk om alla hans bekanta kunde zooma in med en satellit och se vad han gör just nu, vart han är och vilka val han gjort?

Då skulle dom se är hur hans "mentor" på däck står bredvid honom, timme efter timme öva på att få fram ljudet som Chewbacca i Star Wars kommunicerade med. Bara för att det kanske skulle bli en rolig grej på scenen sen.

Då skulle dom tänka att shit, den där Torbjörn den, han har lyckats verkligen. Tänk att få ha en sån som Martin som sin lärare?

- TOBBE TOBBE VI TAR LITE KORT!!!
- Nej Martin, vi måste splejsa klart den här nu.
- NEEEEJ! Fan va tråkigt. Kort nu!! Roligt!!!
- --Suckar och tänker, vart i helvete är jag, och hur jävla dålig karma har jag för att hamna med den där... den här... ja, den här idioten?--

 

Ena dagen sover man i en hammock på däck, andra knackar man is och tredje sitter man i en svarttaxi påväg in mot St. Petersburg.

Förlåt Putin men jag ollade vinterpalatset i St. Petersburg. Äg.

Längst nere till vänster på palatset blev den ägd.

Höhö... kommer aldrig bli mogen nog för att sluta göra detta. En svensk klassiker.

 

Vi hade inte tid att gå in och kolla runt ordentligt heller, lite synd för det ska vara rätt mycket guld och sånt där inne. Däremot provade vi att ha döda djur på huvudet! En rysk klassiker!

Hej då så länge.