cmj's sjömansblogg

Svenska rookie komikers avstamp, in i en liten bisarr värld av märkliga teorier, om hur du får den gemene svensken att skratta. Det är väl hur jag upplever Bungy Comedy och svensk stand up för tillfället.

Jag har precis gått igenom de två deltävlingar som man gör för att kvala in till finalen. Jag gick inte vidare i någon av dom.

Innan jag berättar om hur jag betedde mig, vilket säkert var i mångas ögon, en touch annorlunda. Den Martin dom träffade var en Martin som deltog i en tävling. En tävling är inte verkligheten.

Verkligheten är någonstans du träffas i en lugn miljö, kanske på ett fik med en latte och kaka framdukat.

Inte på en tävling i den genre jag förberett mig mentalt i över 3 år för. Om jag deltar i en tävling, då inser jag att det verkligen är en tävling. En tävling för mig är att jag vinner, eller var väldigt nära på att vinna.

Om jag inte vinner, eller når det mål jag ska nå.

Då dödar jag alla runtikring mig för att få det. Typ.

Ex antal minigolf klubbor har flugit här och var, krossad en slags förstärkt trippelruta med ett pingisrack och ligger inne på ett världsrekordkast med kubb mot irriterande person.

Killen sprang för sitt liv efter att på gotländska säga att, "så härrr har vi jo alltid spejlat!", när det klart står annorlunda på förpackningen. Då förtjänar man en kubb i plytet. Man förtjänar att dö helt enkelt.

Tillbaka till stand up.

Stand up ska inte vara en tävling. En bra kväll i humorns namn ska vara någonting alla komiker ihop skapade. Känslan ska vara att ihop skapade vi kvällen till vad den blev!

Man ska ju inte behöva träffa en Martin som deltar i en tävling, innan man ska upp och skämta.

Okej.

Första deltävlingen.

Alltså.

Jag ehh, hehe. Jag skämtade till det med mina kompisar innan giget att om jag inte vinner, då plockar jag upp min shank, (slang för fängelsevapen, typ nedslipad tanborste) och hugger ihjäl personen som inte säger mitt namn.

Laddad till tusen men en aning seg en halvtimme innan giget kommer nästa lilla miss. Förutom med tankar om att slipa ner tandborstar, så sänker jag en red bull. Tänker att lite extra energi kan väl behövas!!

Så ja, en halvtimme senare står jag och studsar bakom scenen och tävlingsmannen går fram till micken.

Och...

Ja...

Alltså okej, jag flippade ganska mycket. Blev så inne i historien att det hade kvittat om det fanns en publik framför mig.

Men jag var nöjd. Som alltid.

Efter ytterligare en halvtimme kallas alla tävlande upp. Vi står på en rad och snart så hör jag mitt namn komma fram, jag bockar och åker hem. In my mind is everything so perfect.

Klas Åkerblom säger först Vidar, en person kliver fram. Nu kommer mitt namn, nu kommer Martin, Martin säg Martin. Kom igen nu. Det är precis så som jag föreställt mig det i över ett halvår... Ma...

- Thomas.

Inside tävlingsmartin huvud.

Thomas? Vem är det? Han? Pekar seriöst på personen som tog min plats i finalen och säger högt.

- Men va fan!! Tänker inte på att jag sade det högt, utan fortsätter tänka.

Vem är du egentligen? Du som inte sa mitt namn? Under tiden jag tänker så har precis alla, inkluderat andra tävlande, börjat applådera. Förutom jag då. 200 pers börjar kolla och peka på killen, som seriöst ser ut som han flippar på riktigt vilken sekund som helst.

Ja mamma. Du såg alltid på mig vid andra sidan köksbordet och sa "en juvel för dina tankar" eller nåt. Här är en i alla fall. Sekunden innan jag nästan flippar.

Om det är du som står i vägen för mig, och att jag ska vinna den här tävlingen. Då dör du. Blickar av smärta börjar väga upp personen, vinklar om hur jag hugger bäst med min shank börjar kalkuleras.

Här så möts min och Klas blickar och Klas säger, citat:

- Alltså jag är INTE en av jurymedlemmarna, så skyll ingenting på mig. Jag anordnar bara det hela!! --Ler nervöst mot tävlingsmartin.--

Min kritik efteråt var då att folk blev lite rädda för mig. Eller ja. Dom exakta orden var:

- Martin... fram tills att du går upp till micken. Jättebra! Glad, förväntansfull, ja... sen... --Kliar sig på huvudet-- Alltså folk tänkte "Shit, ska killen döda mig sen när han är klar eller?".

I stunden jag hör på Anders Celin medans han ger mig värdefull kritik, så kan jag inte släppa nederlaget. Jag förlorade en tävling. Det är det enda som gällde.

Alla andra vann och jag förlorade. Fan.

Tror jag skippar stand up tävlingar i framtiden. Hur det gick senast får ni läsa om någon annan gång.

Jag har mailat vederbörande i detta inlägg, och bett om ursäkt för mitt beteende. Det var fel av mig att tänka att jag ville döda Klas.

Har ingen bild på mig i Boulevard teatern än. Det här är ifrån Jönköping.