Min humorblogg.

All min bloggtid går just nu åt min humorblogg sjömansbloggen

Min andra sida ja.

Dåligt med uppdateringar här. Ville ha en andra sida där jag kan lägga upp tankar och funderingar. Fast tendensen till för personligt blev ganska överhängande emellanåt, därför lät jag bli.

Fast jag ska börja komma med lite fler inlägg. Tänkte blanda text ifrån olika böcker och mina egna funderingar om det som sägs hade jag tänkt.

Inom sin tid kommer allting falla på plats.

Inte döma, bara observera...

Ska bli så skönt att få ett svenskt tangentbord snart. Fan va meck att skriva med alt knappen hela tiden...

Går mest omkring och fikar just nu, Christchurch är en soft stad för det. Läser på två böcker och skriver en otrolig massa. Skriver ner väldigt mycket sketcher.

Igår så ifrågasatte jag hela min person, varför tänker jag som jag gör? Det var en deprimerande tanke. Jag spanade vidare på den, jag sa att varför vill jag börja filma sketcher?

Men tillslut kom en annan ide. Varför kan det inte bara få finnas en sådan person? En person som är knäpp, en person som springer runt och försöker filma lite roliga sketcher. Bara för att det är roligt att göra det.

Det skadar ju ingen, syftet är att få andra att skratta åt det.

Om jag gick omkring i mitt vardagliga liv, livet spårade in på automatik. Mina tankar skulle börja cirkulera om att man skulle kanske ta och börja göra det, eller det! Kanske sikta på något helt galet, helt annorlunda.

Men allt bara för att falla tillbaka i 'ledet' och bara låta dagen flyta förbi... igen.

Skulle det inte då vara skönt att få logga in och se en sån person? En person som bara gör det för att det är roligt, att inte döma, bara observera, tänka att det finns en människa för alla sortens saker i världen.

Sedan kanske det sporrar att nästa gång tanken om att göra något knäppt kommer, också göra det.

Han gjorde det ju, då kan också jag!

image11

Bye!

Ok, jag ska snart ta och lämna lilla Melbourne och Australien. Det har passerat ungefär tre månader sedan jag först satt i Sydney, utan bagage. Jag har tagit mig uppför östkusten, åkt buss in till Alice Springs, känt på och vandrat runtikring Ayers Rock, missat ett tåg till Darwin där jag senare flög ner till Adelaide.

Krokodiler, kängurus (både vita, röda, svarta och bruna), emu's, koalor, ormar och ödlor. Djuren är otroliga så också landet.

Det finns så många oberättade historier jag har kvar på lager. Varenda dag var som ett litet äventyr, speciellt nu på den senare delen av resan. På något vis så har människor börjat ta kontakt med mig mera utan att jag behövt anstränga mig speciellt mycket.

Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och om livets gång. Min största milstolpe under resan var när jag klev upp på en scen i Cairns och framförde stand up. Sen så har jag träffat några helt otroliga människor. Några människors ord har fastnat inom mig. Miljön och sinnestämningen gjorde så att dessa ord aldrig kommer försvinna ifrån mig.

Den vise unge mannen James Bonner ifrån England:

The biggest stressfactor in life is to want stuff. Lower that urge and you will have an easy life.

En pensionerad holländsk lärare som vandrade ihop med mig vid foten av Ayers Rock:

Take a look at the world today Martin. There is one thing we are missing that we had more of before. That is good storytellers.

En andlig lärare av en indisk religion som kom fram till mig på ett fik:

Simplify your life and have high thinking.

Dessa tre saker har fastnat på något vis, det kanske inte låter som mycket. Detta har ekat i mitt huvud några gånger.

Att sedan vandra omkring i en miljö där alla runtkring dig är på semester är bara det helt otroligt. Alla är förväntansfulla, lyckliga och utstrålar enorm livsglädje. Jag kommer sent glömma alla glada ansikten.

Jag vet nu också att jag besökt ett ganska organiserat land, ett litet mecka för backpackers helt enkelt. Jag har funderat länge på hur jag i framtiden kan mätta min törst efter att resa mera.

Och jag är mycket nyfiken på vad jag i framtiden kommer skapa.

image718

Move it...

(Läste igenom det efteråt och det är la lite "as gay as it gets varning" på inlägget. Får skriva ett till!)

Hur är det med livet i Australien idag? Fyra dagar kvar på denna ö som jag ska spendera i Melbournes mystiska gator och gränder. Jag går omkring på så många minnen, så många upplevelser. Min tanke är hur ska jag nu kunna få se resten av världen?

Jag vill resa, jag vill skapa och jag vill faktiskt börja jobba igen.

Jag fick ett så härligt mail av min far som jag läste igår:

Ser dina ideer som universums stjärnor.
Du står mitt i universum, men en del stjärnors ljus är miljoner år gammalt.
Världen är så stor att du inte kan se allt på en gång samtidigt, hur mycket
man än vill.
Lätt att vilja vara överallt, men man får ta en bit i taget, så kan man
famna några tusen i alla fall.

Tack för dina fina visa ord! Jag älskar dig pappa!

Ska hitta ett mysigt litet fik idag och barrikera mig. Börja gnaga på min bläckpenna och skriva ner vad som försigår i huvudet. Har hittills skrivit två stycken anteckningsböcker fulla med allt möjligt. är snart klar med min tredje.

Det som händer med mig är precis det som hände i somras innan jag började med denna blogg. En hel massa funderande och fikande, sen exploderade jag med en blogg och började skriva.

Alla ska kunna hjälpa till, jag försöker hitta lösningar så vem som helst ska kunna vara med i en humorserie om han/hon vill. Dialoger, karaktärer, kostymer, bildserier med en voiceover, radioprogramstil eller enbart något videoklipp med musik i bakrunden.

Det gror och pyr, växer och knakar... Snart, mmm, snart så kan jag börja.

image716

Jag är så nyfiken på vad framtiden har att erbjuda.

Ps: Tror jag sett precis varenda sorts sten som existerar nu...

Ett fyrverkeri i huvudet

Vissa dagar sa vaknar jag upp med tva miljoner ideer i huvudet. Typ som idag... Jag maste sitta med en bok framfor mig och bara tänka. Forsoka sortera alla tankar sa det blir nagot utav det.

Dom stunderna ar magiska, jag sitter med en kopp kaffe och bara stirrar. Skriver lite, stirrar igen. Ibland sa slapper det totalt och pennan bara flyger over pappret.

Min kladdbok ar full av en massa konstig text och fargoverstrykningar. Tror nog bara jag kan forsta det.

Det ar en otrolig kansla att skriva exakt det jag vill fa ner pa film. Det ar precis som om jag kliver in i filmen, jag hor musiken, orden och ser resultatet. Allting bara oppnar upp sig.


Mmm, detta vill jag inte sluta med...


...

Ar fruktansvart lugn for tillfallet. Faktiskt. Hittade lite bocker pa internet jag vill bestalla tills jag kommer hem, ser fram emot det. Annars har jag lite saknad till vissa manniskor jag traffat har.

Onskar jag kan fa se dom i framtiden igen.

Nepp, aka skateboard nu. Och klippa mig, fucking chewbacca tittar ut snart ju!


Dom tre budskapen som finns i HEM.

Hela min resa har varit lite avdankad fram tills att jag kom till Surfers Paradise. Det var inte sjalva staden som gjorde susen for mitt humor utan dom tva vanner jag traffade dar.

Hanna och Elin ni vet inte hur mycket ni faktiskt betytt for mitt humor har nere. Hela min resa har varit ganska avdankad fram tills nu. Ni har varit som tva friska flaktar i mitt liv, tva stycken leenden som lyckades vacka min lust att vara en riktigt glad Martin igen!

Vara dagar ihop har varit helt otroliga minst sagt. Ni ar latt dom tva roligaste och mest livsglada flickor jag nagonsin traffat. Ingenting ont far nagonsin handa er, jag onskar er tva en resa i Australien som fa far uppleva.

Ni utstralar sadan gladje, ni ar tva stycken av dom fa som kan fa ett helt rum att skina upp med sma leenden. Att ni kommer vara vanner livet ut tvekar jag inte en sekund pa.

Jag ar just nu en mycket lycklig man som har fatt chansen att traffa er. Ni var precis det jag behovde, ni kunde inte komma mera lagligt.

Kanslan av att fa aka ner till Australien och traffa tva individer som ni, att traffa tva stycken manniskor som jag verkligen vill traffa hemma i Sverige igen ar mycket maktig for mig. Att vi imorgon kommer skiljas at ar inte sorgligt for jag vet att nar vi traffas igen kommer skratten bara losa av varandra.

Vi skiljs at just nar vi ar pa topp helt enkelt!

Jag ser fram emot att fa ha er tva i mitt liv, jag ser fram emot att fortsatta bygga pa varan vanskap. Vi lag ihop pa stranden i Surfers Paradise och sag alla tre samma stjarnfall, jag sag upp emot soderkorset och gjorde min onskan.

Min onskan har redan slagit in...

Jag har redan sagt det och jag sager det igen. Hanna och Elin, ni ar duon helt enkelt.


Börja följ...

Smyger in den här här...

En ny blogg värd att följa från början. Läs när du har orken att läsa engagerat. Försök också att kommentera och kriticera så mycket som möjligt (om ni vågar...). Detta är min favoritblogg helt klart.

Bokmärk!

Grattis till karriärkåta ungdomar.

Vi lever i ett åldersfixerat samhälle där erfarenhet inte spelar särsklit stor roll längre.

En ny undersökning utav Scb visar att ungdomar mellan 20-24 har nästintill fördubblat sin inkomst mellan åren 2000-2005.

Detta tycker jag visar att ungdomar idag har gått in och börjat studera i stort sett direkt efter att ha slutat gymnasiet. Vad händer med dessa människor när dom inser att dom enbart byggde karriär i åldern 20-30?

Vad händer när dom kommer på alla saker dom missat ut på, och också känner att kanske inte en person i deras lite äldre dagar inte riktigt kan göra på samma vis längre?

Ska vi få ett nytt modernt ord istället för utbrändhet kanske? Vad kommer det vara mån tro? Vad kallar man att sakna det man inte gjorde i sin ungdom i ett finare uttryck?

Det är dit dagens ungdom är påväg tror jag. Ungdomarna som är så kåta på att få chefsposter så fort som möjligt för att det är "inne" att vara ung och framgångsrik.

Grattis säger jag till er när ni vaknar upp och ångrar allt det där ni inte gjorde. Grattis...

Där satt den

Ser en film just nu. Detta uttryck kom nyss ut ur Uma Thurmans mun:

Just get messy in you're life. At least you know you are living!

GÖÖÖÖÖÖTT! Fan va den satt bra.

Trött på Svensk TV.

Jag blir så trött på dagens humorprogram på TV. Jag förstår inte varför Sveriges humor har tagit denna riktning. Varför skämtas det så aggressivt, varför pekas människor ut för?

Den roligaste humorn du kan få fram i mitt anseende är om ett ämne eller om en karaktärstyp. Ingen ska behöva känna sig påhoppad, om en känner sig träffad så får flera samma känslor som den träffade, och då blir det tråkigt.

Varför varför sänds denna skit för? Jag hittar inte idag något roligt svenskt program som sänds regelbundet, jag syftar också på reklamfilmer som försöker sig på humor. Jag blir så trött!

Hipp Hipp är den senaste humorserien som faktiskt lyckades på ett fullständigt utsökt vis, skämta om själva ämnen och karaktärer. Varan TV saknar jag också även fast dom skämtade rätt hårt med Bengt Johansson emellanåt.

En annan sak om humor när jag ändå är förbannad...

Om det inte är roligt på något vis så SKIT I ATT GÖRA DET! Endel kanske säger och hävdar på att man kan ju inte producera hela tiden, idéerna tar väl slut så småningom. Detta är ord ifrån människor som aldrig känt av det, än mindre vet hur man ska få fram det.

Då syftar jag på orden synergi och flow här. Även om det är taget ifrån amerikanerna så betyder dom någonting jag innerligt tror på!

Har du hittat något som är roligt, någonting som underhåller dig. Då vill du också ha kvantitet blandat med kvalitet.

Jag blir så ledsen när våra stora TV-bolag inte kämpar mer för att hitta nya människor nya koncept. Det finns massor av roliga personer i Sverige idag som vill försöka skapa någonting. Dom finns överallt och dom behöver inte mycket rekvisita för att göra det heller!

Nej fy fan, jag kom på ikväll varför jag aldrig ser på svensk TV. Det är inte underhållande på något vis.

Det finns inga riktiga män i dagens Sverige!

Jag är vill bli en större kämpe för män. Jag anser det finns för få riktiga män i dagens Sverige. Det finns alldeles för få män jag verkligen kan se upp till och respektera. Jag är ingen kvinnomotståndare på något vis, jag säger bara att personligen vill jag först och främst ha en riktigt bra manlig förebild innan jag väljer en kvinnlig.

Det är otroligt svårt att hitta "män" idag. Män som samtidigt dom kommit väldigt långt i att utveckla sin person, vishet och erfarenhet. En man som redan gjort så mycket men ändå ser att det kan göras mera.

Män som vet att ingen är perfekt, det går alltid att förbättra.

Dessa män finns det för få av, och dom håller på att försvinna helt!

Tänk efter här. Hur många män i din vardagliga närhet - eller som du träffat på genom livet - känner du att han har pondus? Att han skulle jag verkligen respektera om han fanns mera i mitt liv.

Äkta pondus eller äkta manlighet som jag kallar det, känner du av direkt.

Det liksom fyller ut hela rummet. Denna självsäkerhet, denna mognadsgrad kräver inga ord. Han är en man helt enkelt. Ibland så känner du av det. Men just också bara ibland...

Varför finns det inte flera män? Det blir ett framtida inlägg.

Jag riktar mig mot män!

Att prata om själva begreppet personutveckling och att prata om känslor är mycket enklare att göra med kvinnor än med män. Detta är för kvinnor har en mycket mera naturlig kontakt med sina känslor. Dom är inte rädda att prata om känslor pågrund av att deras dagliga samtal handlar oftast mycket om just hur dom känner sig.

Varför är det då så svårt att prata känslor med män? Varför sitter inte män och pratar om hur dom kan utveckla sin person? Bögigt? Är män rädda för att bli kallade bög?

Den första reaktionen jag får när jag börjar prata om begreppet att bli en mogen och ansvarsfull man är just bög. Att kalla någon fjolla är den mest universiella formen av skydd emot främmande samtalsämnen, eller vad som helst egentligen.

Det man måste beakta när kvinnor samtalar med varandra är det känslomässiga språket dom använder. Dom är så fruktansvärt mycket bättre på att använda olika nyanser av ord, begrepp och sätt att förklara saker på. Kvinnor ser att samtala som en form social aktivitet därför, är dom också givetvis bättre än män på det.

Det finns en intressant sak dock som gör att samma man som just senast kallade mig för fjollig när jag tog upp ämnet personutveckling. Det är hur du använder orden, exakt vad du säger och hur du säger det. Man måste använda ord som en man förstår, man får inte "sväva ut" på något vis.

Om du visar tidigt i detta samtal att jag ser detta som en självklarhet, jag är trygg med detta, jag anser att detta har hjälpt mig, då kan du också få några manliga öron emot dig.

När du sedan säger att jag har lärt mig hitta mina styrkor i livet får du ännu fler manliga öron emot dig. Just nu sitter det en man framför dom som säger att han hittar sin styrka i livet! Alla män vill hitta sin styrka!

Sen tillslut brukar jag använda ett uttryck jag fått ifrån en man vid namn David DeAngelo som var min första guru om personlighetsutveckling:

Du har sett det, jag har sett det. Killen som sitter i hörnet och har fyra tjejer runtikring sig och alla tjejer verkar trivas ihop med han. Dom skrattar med han, dom tar på honom och dom trivs helt enkelt i hans sällskap. Tanken du sedan har är:

- Va enda i! Vad ser dom där tjejerna hos han egentligen? Han ser ju för fan förjävlig ut!

Här är poängen! Jag ställer då frågan, vad gör du för att bli en mer attraktiv person? Svaret är oftast att dom redan känner sig trygga, att dom redan har "tillräckligt" med tjejer eller har inget problem med det iallafall.

Ok, om man ser att man som person inte behöver utvecklas längre än till en viss ålder, alltså hans egen? Ja, svaret ligger i det påståendet/frågan, förstår inte denne man detta så känner jag sorg för han.

På detta vis kan du få män att börja prata om känslor och personlighetsutveckling. För det jag själv proklamerar högt och ljudligt är just detta. Vad strävar män efter? Att hitta sin styrka, att bli en populär person som folk vill vara med bara för att han är som han är och att få brudar...

Om man ska kunna prata om känslor med män måste man ha en anledning till att göra de. Det måste finnas ett klart syfte och språket måste hållas kort och koncist. Så fort någon börjar sväva ut för mycket eller någonting väldigt handfast stör själva samtalet då tappas tråden totalt. Precis som att köra rätt in i en tegelvägg.

Det kan vara att en utomstående part avbryter samtalet. Då är det kört...

Sen just känslor är knepigt med män. Men om du någonsin ska lära dig att prata med kvinnor eller ha ett förhållande över huvudtaget, måste du tillslut prata känslor med henne. Jag anser här att om du inte öppnat upp dig och pratat känslor med en man någon gång, då kommer du heller aldrig klara av att riktigt prata känslor med en kvinna.

...

Jag kommer hitta min kvinna livet det vet jag. Kanske jag redan träffat henne men inte insett det bara? Men men, just nu kan jag glömma en tjej. Jag far och flyger för mycket.

Ska bli mycket intressant att se vem som fångar mitt intresse. Väldigt mycket... =)

Egocentriska människor föds vid ung ålder.

En viktig sak för din personutveckling måste ske vid minst 16-17 års ålder. Det kom som en 'aha' upplevelse för min del, och jag vill hävda att det är en ganska så självklar sak när du läser det. En annan att komma på sig själv veta det.

När du var ett barn/tonåring i åldern 7-14 så vill jag säga att kommunikationen med vuxna var ganska så enkelspårig. När du idag som vuxen pratar med ett barn så handlar diskussionen till mestadels om barnet/tonåringen.

- Hur går det i skolan?
- Har du någon pojkvän/flickvän?
- Sportar du?
- Vad ska du göra när du blir stor?

Detta är det enklaste sättet att prata med barn. Dom förstår sin egen värld, dom får berätta om enkla saker om sig själva. Tanken om att en liknande motfråga ska dyka upp, existerar knappt. Detta är en vanlig form av kommunikation vuxna och barn/tonåringar emellan. Varför?

För att det är enkelt såklart!

Diskussionen fortlöper om den yngre personens värld. Det förväntas inte av en ung person idag att fråga om hur det står till i den vuxnes liv. Varför skulle dom? Båda två klarar av att kommunicera och den sociala interaktionen anses lyckad.

Men vad händer med dessa yngre personer när dom växer upp i en värld där det aldrig förväntas av dom att ställa motfrågor? Där det aldrig förväntas av de att dom ska ens förstå att det finns flera liv än deras egna?

Jag tror att om du inte får denna 'aha' upplevelse i form av att du måste lära dig att lyssna och förstå andra människors liv, så blir du egocentrisk. Du blir en egocentrisk person som tror att alla som samtalar med dig är alltid intresserade i att höra just om ditt liv.

Du lyssnar på människor på ett sätt så att du kan enbart svara med ett 'jag har' eller ett 'jag kan'. Du tror att dina egna anekdoter är dom enda rätta, du tror att alla blir roade av att höra dom.

Varför inte? Detta är ju det enda sättet människor kommunicerat med dig. Varför är det då så att inte flera 15 åringar förstår att dom måste lära sig att lyssna mera på andra?

Hur kommer samma person klara sig tre år senare när den helt plötsligt kastas ut i arbetslivet? Jag tror att om du inte kommer fram till denna insikt själv i unga år, så kommer du heller aldrig avsevärt utvecklas som person.

Du är en egocentrisk person som enbart pratar om dig själv. Dessa personer kanske lär sig till slut att lyssna och förstå själva innebörden av orden som sägs, men diskussionen leder alltid tillbaka till samma egocentriska anekdoter.

Det tråkiga här är också att om personens sociala intelligens är låg. Då tar det också tid för denne att kunna läsa av situationen ifall denne börjar subtilt bli utfryst ifrån gruppen. Om personen upptäcker det försent och människor tröttnat något fruktansvärt på detta egocentriska beteende, så kan det leda till exempelvis depression. Personen tror ju innerst inne att det är så här kommunikationen ska ske, varför fungerar det inte som det alltid gjort för?

Det finns fem olika sätt att lyssna:

1 Inte alls
2 Selektivt
3 Egocentriskt
4 I samförstånd
5 Engagerat

Dom flesta människor pendlar emellan 3-4. Inte många förstår att det finns ett femte sätt att lyssna på. Steg 4 är att lyssna i beredskap med ett svar. Du förstår diskussionen, du förstår innebörden och du tillägger saker men du är inte engagerad.

Att lyssna engagerat är ett annat inlägg.

Men poängen här är att du måste komma ur den egocentriska barnmentaliteten och kunna lyssna engagerat, samt att lyssna och kunna förstå andra människors tankesätt (Paradigm).

Hehe, jag skjuter vilt höger och vänster. Känns så skönt... =)

My, oh my head...

Det viktiga är inte kvantitet här. Om jag lyckas få tio personer att skratta så vet jag att jag skulle kunna få tusen människor att skratta.

Den tanken räcker gott och väl för mig!

Jag är inte girig, bara glad!

Jämställt till sjöss

Sjöfarten idag har samma löner för båda könen.


Tack, jag blir så glad!

Vad glad jag blir! Tack!

Jag fick en sådan förnyad energi helt plötsligt. Tanken av att jag lyckades få bara några få människor att faktiskt fundera igenom vad jag menade och sedan kommentera mig gör mig fruktansvärt glad!

Jag vill ha kritik, jag vill ha all sorts form av kritik! Jag vill försöka kunna förklara mig själv och mitt beteende efter bästa förmåga, oavsett situation.

Så sparka på mig om ni känner för det! Jag kanske svarar spydigt med min allra första reaktion men sedan vill jag försöka förstå vad människor menar fullt ut.

Min text är också väldigt lättläst, jag hatar texter som är så tunga att läsa igenom så du måste ha ett ganska avancerat vokabulär för att ens förstå själva orden.

Jag skriver simpelt så alla kan ha en åsikt, sedan om någon känner sig mera lämpad att vilja diskutera djupare välkomnar jag dom. Jag välkomnar med stora öppna armar och kommer göra mitt bästa för att diskutera saken.

Lyckas ni totalt få mig knäpptyst så blir jag bara glad! Då kan jag lära mig av dig isåfall!

Vad glad jag är. Vilken härlig känsla, vilken start på dagen.

...

Ibland använder jag ord utan att jag exakt totalt fullt ut förstår innebörden av dom. Learn as you live, stämmer la in här.

Tidigare inlägg
RSS 2.0