Börja följ...
Smyger in den här här...
En ny blogg värd att följa från början. Läs när du har orken att läsa engagerat. Försök också att kommentera och kriticera så mycket som möjligt (om ni vågar...). Detta är min favoritblogg helt klart.
Bokmärk!
En ny blogg värd att följa från början. Läs när du har orken att läsa engagerat. Försök också att kommentera och kriticera så mycket som möjligt (om ni vågar...). Detta är min favoritblogg helt klart.
Bokmärk!
Grattis till karriärkåta ungdomar.
Vi lever i ett åldersfixerat samhälle där erfarenhet inte spelar särsklit stor roll längre.
En ny undersökning utav Scb visar att ungdomar mellan 20-24 har nästintill fördubblat sin inkomst mellan åren 2000-2005.
Detta tycker jag visar att ungdomar idag har gått in och börjat studera i stort sett direkt efter att ha slutat gymnasiet. Vad händer med dessa människor när dom inser att dom enbart byggde karriär i åldern 20-30?
Vad händer när dom kommer på alla saker dom missat ut på, och också känner att kanske inte en person i deras lite äldre dagar inte riktigt kan göra på samma vis längre?
Ska vi få ett nytt modernt ord istället för utbrändhet kanske? Vad kommer det vara mån tro? Vad kallar man att sakna det man inte gjorde i sin ungdom i ett finare uttryck?
Det är dit dagens ungdom är påväg tror jag. Ungdomarna som är så kåta på att få chefsposter så fort som möjligt för att det är "inne" att vara ung och framgångsrik.
Grattis säger jag till er när ni vaknar upp och ångrar allt det där ni inte gjorde. Grattis...
En ny undersökning utav Scb visar att ungdomar mellan 20-24 har nästintill fördubblat sin inkomst mellan åren 2000-2005.
Detta tycker jag visar att ungdomar idag har gått in och börjat studera i stort sett direkt efter att ha slutat gymnasiet. Vad händer med dessa människor när dom inser att dom enbart byggde karriär i åldern 20-30?
Vad händer när dom kommer på alla saker dom missat ut på, och också känner att kanske inte en person i deras lite äldre dagar inte riktigt kan göra på samma vis längre?
Ska vi få ett nytt modernt ord istället för utbrändhet kanske? Vad kommer det vara mån tro? Vad kallar man att sakna det man inte gjorde i sin ungdom i ett finare uttryck?
Det är dit dagens ungdom är påväg tror jag. Ungdomarna som är så kåta på att få chefsposter så fort som möjligt för att det är "inne" att vara ung och framgångsrik.
Grattis säger jag till er när ni vaknar upp och ångrar allt det där ni inte gjorde. Grattis...
Där satt den
Ser en film just nu. Detta uttryck kom nyss ut ur Uma Thurmans mun:
Just get messy in you're life. At least you know you are living!
GÖÖÖÖÖÖTT! Fan va den satt bra.
Just get messy in you're life. At least you know you are living!
GÖÖÖÖÖÖTT! Fan va den satt bra.
Trött på Svensk TV.
Jag blir så trött på dagens humorprogram på TV. Jag förstår inte varför Sveriges humor har tagit denna riktning. Varför skämtas det så aggressivt, varför pekas människor ut för?
Den roligaste humorn du kan få fram i mitt anseende är om ett ämne eller om en karaktärstyp. Ingen ska behöva känna sig påhoppad, om en känner sig träffad så får flera samma känslor som den träffade, och då blir det tråkigt.
Varför varför sänds denna skit för? Jag hittar inte idag något roligt svenskt program som sänds regelbundet, jag syftar också på reklamfilmer som försöker sig på humor. Jag blir så trött!
Hipp Hipp är den senaste humorserien som faktiskt lyckades på ett fullständigt utsökt vis, skämta om själva ämnen och karaktärer. Varan TV saknar jag också även fast dom skämtade rätt hårt med Bengt Johansson emellanåt.
En annan sak om humor när jag ändå är förbannad...
Om det inte är roligt på något vis så SKIT I ATT GÖRA DET! Endel kanske säger och hävdar på att man kan ju inte producera hela tiden, idéerna tar väl slut så småningom. Detta är ord ifrån människor som aldrig känt av det, än mindre vet hur man ska få fram det.
Då syftar jag på orden synergi och flow här. Även om det är taget ifrån amerikanerna så betyder dom någonting jag innerligt tror på!
Har du hittat något som är roligt, någonting som underhåller dig. Då vill du också ha kvantitet blandat med kvalitet.
Jag blir så ledsen när våra stora TV-bolag inte kämpar mer för att hitta nya människor nya koncept. Det finns massor av roliga personer i Sverige idag som vill försöka skapa någonting. Dom finns överallt och dom behöver inte mycket rekvisita för att göra det heller!
Nej fy fan, jag kom på ikväll varför jag aldrig ser på svensk TV. Det är inte underhållande på något vis.
Den roligaste humorn du kan få fram i mitt anseende är om ett ämne eller om en karaktärstyp. Ingen ska behöva känna sig påhoppad, om en känner sig träffad så får flera samma känslor som den träffade, och då blir det tråkigt.
Varför varför sänds denna skit för? Jag hittar inte idag något roligt svenskt program som sänds regelbundet, jag syftar också på reklamfilmer som försöker sig på humor. Jag blir så trött!
Hipp Hipp är den senaste humorserien som faktiskt lyckades på ett fullständigt utsökt vis, skämta om själva ämnen och karaktärer. Varan TV saknar jag också även fast dom skämtade rätt hårt med Bengt Johansson emellanåt.
En annan sak om humor när jag ändå är förbannad...
Om det inte är roligt på något vis så SKIT I ATT GÖRA DET! Endel kanske säger och hävdar på att man kan ju inte producera hela tiden, idéerna tar väl slut så småningom. Detta är ord ifrån människor som aldrig känt av det, än mindre vet hur man ska få fram det.
Då syftar jag på orden synergi och flow här. Även om det är taget ifrån amerikanerna så betyder dom någonting jag innerligt tror på!
Har du hittat något som är roligt, någonting som underhåller dig. Då vill du också ha kvantitet blandat med kvalitet.
Jag blir så ledsen när våra stora TV-bolag inte kämpar mer för att hitta nya människor nya koncept. Det finns massor av roliga personer i Sverige idag som vill försöka skapa någonting. Dom finns överallt och dom behöver inte mycket rekvisita för att göra det heller!
Nej fy fan, jag kom på ikväll varför jag aldrig ser på svensk TV. Det är inte underhållande på något vis.
Det finns inga riktiga män i dagens Sverige!
Jag är vill bli en större kämpe för män. Jag anser det finns för få riktiga män i dagens Sverige. Det finns alldeles för få män jag verkligen kan se upp till och respektera. Jag är ingen kvinnomotståndare på något vis, jag säger bara att personligen vill jag först och främst ha en riktigt bra manlig förebild innan jag väljer en kvinnlig.
Det är otroligt svårt att hitta "män" idag. Män som samtidigt dom kommit väldigt långt i att utveckla sin person, vishet och erfarenhet. En man som redan gjort så mycket men ändå ser att det kan göras mera.
Män som vet att ingen är perfekt, det går alltid att förbättra.
Dessa män finns det för få av, och dom håller på att försvinna helt!
Tänk efter här. Hur många män i din vardagliga närhet - eller som du träffat på genom livet - känner du att han har pondus? Att han skulle jag verkligen respektera om han fanns mera i mitt liv.
Äkta pondus eller äkta manlighet som jag kallar det, känner du av direkt.
Det liksom fyller ut hela rummet. Denna självsäkerhet, denna mognadsgrad kräver inga ord. Han är en man helt enkelt. Ibland så känner du av det. Men just också bara ibland...
Varför finns det inte flera män? Det blir ett framtida inlägg.
Det är otroligt svårt att hitta "män" idag. Män som samtidigt dom kommit väldigt långt i att utveckla sin person, vishet och erfarenhet. En man som redan gjort så mycket men ändå ser att det kan göras mera.
Män som vet att ingen är perfekt, det går alltid att förbättra.
Dessa män finns det för få av, och dom håller på att försvinna helt!
Tänk efter här. Hur många män i din vardagliga närhet - eller som du träffat på genom livet - känner du att han har pondus? Att han skulle jag verkligen respektera om han fanns mera i mitt liv.
Äkta pondus eller äkta manlighet som jag kallar det, känner du av direkt.
Det liksom fyller ut hela rummet. Denna självsäkerhet, denna mognadsgrad kräver inga ord. Han är en man helt enkelt. Ibland så känner du av det. Men just också bara ibland...
Varför finns det inte flera män? Det blir ett framtida inlägg.
Jag riktar mig mot män!
Att prata om själva begreppet personutveckling och att prata om känslor är mycket enklare att göra med kvinnor än med män. Detta är för kvinnor har en mycket mera naturlig kontakt med sina känslor. Dom är inte rädda att prata om känslor pågrund av att deras dagliga samtal handlar oftast mycket om just hur dom känner sig.
Varför är det då så svårt att prata känslor med män? Varför sitter inte män och pratar om hur dom kan utveckla sin person? Bögigt? Är män rädda för att bli kallade bög?
Den första reaktionen jag får när jag börjar prata om begreppet att bli en mogen och ansvarsfull man är just bög. Att kalla någon fjolla är den mest universiella formen av skydd emot främmande samtalsämnen, eller vad som helst egentligen.
Det man måste beakta när kvinnor samtalar med varandra är det känslomässiga språket dom använder. Dom är så fruktansvärt mycket bättre på att använda olika nyanser av ord, begrepp och sätt att förklara saker på. Kvinnor ser att samtala som en form social aktivitet därför, är dom också givetvis bättre än män på det.
Det finns en intressant sak dock som gör att samma man som just senast kallade mig för fjollig när jag tog upp ämnet personutveckling. Det är hur du använder orden, exakt vad du säger och hur du säger det. Man måste använda ord som en man förstår, man får inte "sväva ut" på något vis.
Om du visar tidigt i detta samtal att jag ser detta som en självklarhet, jag är trygg med detta, jag anser att detta har hjälpt mig, då kan du också få några manliga öron emot dig.
När du sedan säger att jag har lärt mig hitta mina styrkor i livet får du ännu fler manliga öron emot dig. Just nu sitter det en man framför dom som säger att han hittar sin styrka i livet! Alla män vill hitta sin styrka!
Sen tillslut brukar jag använda ett uttryck jag fått ifrån en man vid namn David DeAngelo som var min första guru om personlighetsutveckling:
Du har sett det, jag har sett det. Killen som sitter i hörnet och har fyra tjejer runtikring sig och alla tjejer verkar trivas ihop med han. Dom skrattar med han, dom tar på honom och dom trivs helt enkelt i hans sällskap. Tanken du sedan har är:
- Va enda i! Vad ser dom där tjejerna hos han egentligen? Han ser ju för fan förjävlig ut!
Här är poängen! Jag ställer då frågan, vad gör du för att bli en mer attraktiv person? Svaret är oftast att dom redan känner sig trygga, att dom redan har "tillräckligt" med tjejer eller har inget problem med det iallafall.
Ok, om man ser att man som person inte behöver utvecklas längre än till en viss ålder, alltså hans egen? Ja, svaret ligger i det påståendet/frågan, förstår inte denne man detta så känner jag sorg för han.
På detta vis kan du få män att börja prata om känslor och personlighetsutveckling. För det jag själv proklamerar högt och ljudligt är just detta. Vad strävar män efter? Att hitta sin styrka, att bli en populär person som folk vill vara med bara för att han är som han är och att få brudar...
Om man ska kunna prata om känslor med män måste man ha en anledning till att göra de. Det måste finnas ett klart syfte och språket måste hållas kort och koncist. Så fort någon börjar sväva ut för mycket eller någonting väldigt handfast stör själva samtalet då tappas tråden totalt. Precis som att köra rätt in i en tegelvägg.
Det kan vara att en utomstående part avbryter samtalet. Då är det kört...
Sen just känslor är knepigt med män. Men om du någonsin ska lära dig att prata med kvinnor eller ha ett förhållande över huvudtaget, måste du tillslut prata känslor med henne. Jag anser här att om du inte öppnat upp dig och pratat känslor med en man någon gång, då kommer du heller aldrig klara av att riktigt prata känslor med en kvinna.
Varför är det då så svårt att prata känslor med män? Varför sitter inte män och pratar om hur dom kan utveckla sin person? Bögigt? Är män rädda för att bli kallade bög?
Den första reaktionen jag får när jag börjar prata om begreppet att bli en mogen och ansvarsfull man är just bög. Att kalla någon fjolla är den mest universiella formen av skydd emot främmande samtalsämnen, eller vad som helst egentligen.
Det man måste beakta när kvinnor samtalar med varandra är det känslomässiga språket dom använder. Dom är så fruktansvärt mycket bättre på att använda olika nyanser av ord, begrepp och sätt att förklara saker på. Kvinnor ser att samtala som en form social aktivitet därför, är dom också givetvis bättre än män på det.
Det finns en intressant sak dock som gör att samma man som just senast kallade mig för fjollig när jag tog upp ämnet personutveckling. Det är hur du använder orden, exakt vad du säger och hur du säger det. Man måste använda ord som en man förstår, man får inte "sväva ut" på något vis.
Om du visar tidigt i detta samtal att jag ser detta som en självklarhet, jag är trygg med detta, jag anser att detta har hjälpt mig, då kan du också få några manliga öron emot dig.
När du sedan säger att jag har lärt mig hitta mina styrkor i livet får du ännu fler manliga öron emot dig. Just nu sitter det en man framför dom som säger att han hittar sin styrka i livet! Alla män vill hitta sin styrka!
Sen tillslut brukar jag använda ett uttryck jag fått ifrån en man vid namn David DeAngelo som var min första guru om personlighetsutveckling:
Du har sett det, jag har sett det. Killen som sitter i hörnet och har fyra tjejer runtikring sig och alla tjejer verkar trivas ihop med han. Dom skrattar med han, dom tar på honom och dom trivs helt enkelt i hans sällskap. Tanken du sedan har är:
- Va enda i! Vad ser dom där tjejerna hos han egentligen? Han ser ju för fan förjävlig ut!
Här är poängen! Jag ställer då frågan, vad gör du för att bli en mer attraktiv person? Svaret är oftast att dom redan känner sig trygga, att dom redan har "tillräckligt" med tjejer eller har inget problem med det iallafall.
Ok, om man ser att man som person inte behöver utvecklas längre än till en viss ålder, alltså hans egen? Ja, svaret ligger i det påståendet/frågan, förstår inte denne man detta så känner jag sorg för han.
På detta vis kan du få män att börja prata om känslor och personlighetsutveckling. För det jag själv proklamerar högt och ljudligt är just detta. Vad strävar män efter? Att hitta sin styrka, att bli en populär person som folk vill vara med bara för att han är som han är och att få brudar...
Om man ska kunna prata om känslor med män måste man ha en anledning till att göra de. Det måste finnas ett klart syfte och språket måste hållas kort och koncist. Så fort någon börjar sväva ut för mycket eller någonting väldigt handfast stör själva samtalet då tappas tråden totalt. Precis som att köra rätt in i en tegelvägg.
Det kan vara att en utomstående part avbryter samtalet. Då är det kört...
Sen just känslor är knepigt med män. Men om du någonsin ska lära dig att prata med kvinnor eller ha ett förhållande över huvudtaget, måste du tillslut prata känslor med henne. Jag anser här att om du inte öppnat upp dig och pratat känslor med en man någon gång, då kommer du heller aldrig klara av att riktigt prata känslor med en kvinna.
