Sjömannens andra sida

En viktig sak för din personutveckling måste ske vid minst 16-17 års ålder. Det kom som en 'aha' upplevelse för min del, och jag vill hävda att det är en ganska så självklar sak när du läser det. En annan att komma på sig själv veta det.

När du var ett barn/tonåring i åldern 7-14 så vill jag säga att kommunikationen med vuxna var ganska så enkelspårig. När du idag som vuxen pratar med ett barn så handlar diskussionen till mestadels om barnet/tonåringen.

- Hur går det i skolan?
- Har du någon pojkvän/flickvän?
- Sportar du?
- Vad ska du göra när du blir stor?

Detta är det enklaste sättet att prata med barn. Dom förstår sin egen värld, dom får berätta om enkla saker om sig själva. Tanken om att en liknande motfråga ska dyka upp, existerar knappt. Detta är en vanlig form av kommunikation vuxna och barn/tonåringar emellan. Varför?

För att det är enkelt såklart!

Diskussionen fortlöper om den yngre personens värld. Det förväntas inte av en ung person idag att fråga om hur det står till i den vuxnes liv. Varför skulle dom? Båda två klarar av att kommunicera och den sociala interaktionen anses lyckad.

Men vad händer med dessa yngre personer när dom växer upp i en värld där det aldrig förväntas av dom att ställa motfrågor? Där det aldrig förväntas av de att dom ska ens förstå att det finns flera liv än deras egna?

Jag tror att om du inte får denna 'aha' upplevelse i form av att du måste lära dig att lyssna och förstå andra människors liv, så blir du egocentrisk. Du blir en egocentrisk person som tror att alla som samtalar med dig är alltid intresserade i att höra just om ditt liv.

Du lyssnar på människor på ett sätt så att du kan enbart svara med ett 'jag har' eller ett 'jag kan'. Du tror att dina egna anekdoter är dom enda rätta, du tror att alla blir roade av att höra dom.

Varför inte? Detta är ju det enda sättet människor kommunicerat med dig. Varför är det då så att inte flera 15 åringar förstår att dom måste lära sig att lyssna mera på andra?

Hur kommer samma person klara sig tre år senare när den helt plötsligt kastas ut i arbetslivet? Jag tror att om du inte kommer fram till denna insikt själv i unga år, så kommer du heller aldrig avsevärt utvecklas som person.

Du är en egocentrisk person som enbart pratar om dig själv. Dessa personer kanske lär sig till slut att lyssna och förstå själva innebörden av orden som sägs, men diskussionen leder alltid tillbaka till samma egocentriska anekdoter.

Det tråkiga här är också att om personens sociala intelligens är låg. Då tar det också tid för denne att kunna läsa av situationen ifall denne börjar subtilt bli utfryst ifrån gruppen. Om personen upptäcker det försent och människor tröttnat något fruktansvärt på detta egocentriska beteende, så kan det leda till exempelvis depression. Personen tror ju innerst inne att det är så här kommunikationen ska ske, varför fungerar det inte som det alltid gjort för?

Det finns fem olika sätt att lyssna:

1 Inte alls
2 Selektivt
3 Egocentriskt
4 I samförstånd
5 Engagerat

Dom flesta människor pendlar emellan 3-4. Inte många förstår att det finns ett femte sätt att lyssna på. Steg 4 är att lyssna i beredskap med ett svar. Du förstår diskussionen, du förstår innebörden och du tillägger saker men du är inte engagerad.

Att lyssna engagerat är ett annat inlägg.

Men poängen här är att du måste komma ur den egocentriska barnmentaliteten och kunna lyssna engagerat, samt att lyssna och kunna förstå andra människors tankesätt (Paradigm).

Hehe, jag skjuter vilt höger och vänster. Känns så skönt... =)