cmj's sjömansblogg

Vi har kommit fram till resans första kris. Själv vet jag att det endast är en tidsfråga innan det sker när man är två och reser. Vi är på Koh Pangan, det är en paradisö, det är en världskänd festö. Men... det regnar.

Det regnar och det är grått. Nils klarar inte av grått väder. Igår fick Nils resans första nervsammanbrott.

- MEN SERIÖST HUR JÄVLA LÄNGE KAN DET REGNA!!! >>Nils förstaord  när han vaknar.>>

- Mmm, det är sjukt. Ska vi se en film eller nåt? Finns ju fan inge o göra.

- Va fan, vi har ju sett tvåtusen filmer redan! Jag är ung! Jag ska festa! MEN... >>Nils kliver ut genom dörren.>> KAN DET SLUTA REGNA NÅGON JÄVLA GÅNG ELLER!!!

- Ja Nils! Skrik på regnet, det hjälper nog.

- AAAAAAAAAAAASS!!! Martin, jag vill ha äventyr. Men inte när det regnar, inte just nu i alla fall. Och kolla på dom är dropparna va?! Dom är ju stora som några slags jävla dupplobitar.

Sen helt plötsligt så slutar det regna.

- Vänta... det är inte sant! >>Nils vänder sig emot mig. Hans ögon tindrar av glädje!>>

- Men det är säkert som alla andra gånger. Det börjar nog snart igen.

- Äventyr!

- Okej... >>När någon av oss säger äventyr. Då lystrar den andre.>>

- Vi måste hinna med äventyr innan det börjar regna igen! Vi springer allt vad vi har åt det hållet och ser vad som händer!!!

- Okej! >>Vem vet, det kanske händer nåt på vägen.>>

Vi lubbar järnet nerför stranden i hopp om att finna äventyr innan det börjar regna igen. Men vi hinner endast 100 meter innan dupplodropparna kommer tillbaka. Nu bryter Nils ihop. Det här håller inte längre. Vi tvärvänder och springer tillbaka. Nils börjar skrika och sprattla i hopp om att det ska sluta regna.

Idag har varit en av dom svåraste dagarna hittills på resan. Vi har suttit inne i Bungalowen och kommit på olika saker vi vill göra. Men så fort vi öppnar dörren kommer ett hällregn över oss och depressionen kommer tillbaka. Vi försöker övertala oss att vi är på semester. Men nu har det fan regnat för mycket. Det här håller inte längre.

Regnet måste sluta...