Allmänt CP beteende ombord.
Inlägget skrevs: 2010-02-08 klockan 14:41:36
Det här händer jämt ombord i en båt.
Först och främst, vi är på en båt, vi kör båt, förtöjer båt och flyger ibland omkring som en pinballkula på båt.
Men främst av allt, vi ser andra båtar, hela tiden, överallt, dag ut och dag in.
Men likförbannat är det skitkul att råstirra på andra båtar, jämt, hela tiden, varje dag.
Varför detta CP beteende sjömän? Varför kan ni inte bara hata båtar lika mycket som jag?
För det är hemligheten jag sitter inne på, jag ler bara för att verka en positiv jävel ombord, då jag i själva verket flera gånger om dagen, måste stanna upp och verkligen använda hela kroppen för att hata båtar.
Normalt beteende. Sjömännen sitter normalt och äter sin mat, skämtar och diskuterar allmänna saker. Vi ligger till kaj, det ligger båtar precis överallt. Sekunder efter denna bild släpps alla gafflar, ansikten blir som sugkoppar på ventilerna och ja, alla blir CP mongon helt enkelt.
Varför lyckades jag ta kortet innan alla blev CP störda? Jag såg den först, båten som snart passerar, hade kameran redo i fickan och kan därför enkelt ta en bild på bloggvarningen.
Ett slags vibrerande sugljud kommer ifrån fönstret och alla sitter fast mot glasrutan. Det är nu fullständigt omöjligt att komma loss innan båten passerat. Detta sker i snitt tre ggr per dag för en normalt CP sjöman.
Dialogen i mässen:
- OH JÄVLAR!!! --Allas ansikten säger "fummp" och fastnar på ventilen.--
- Mmm, kolla den där. Fin färg! --Den obligatoriska diskussionen huruvida färgvalet är okej eller inte.--
- En supplybåt, det är en supplybåt. --Någon kläcker ur sig vilken slags båt det är, den som är först med denna kommentar får extra cred för sitt CP beteende.--
- Mmm, och vilken stor livbåt dom har! --Den unika kommentaren som är förklaringen till CP-beteendet.--
Innan alla slutar bli CP så måste man hitta det som är lite unikt för båten alla sugstirrar på. Den här gången var det den onormalt stora livbåten. Ibland kan det vara att hyttventilerna är extra stora, fyrkantiga eller om bryggvingarna har någon extra designgrej.
Någon kläckte kommentaren, "Den livbåten skulle jag kunna tänka mig ha hemma." men givetvis följd av en färgdiskussion på själva livbåten. Viktigt att hålla diskussionen till livbåten den här gången, om att vara med i "the in crowd" så att säga.
Tänk på detta om ni ser en båtnörd tokstirra på en båt och ni vill få lite cred. Nedanstående kommentarer går oftast hem och kan leda till en liten diskussion:
"Jag tycker ändå färgen är rätt snygg/ful."
"Undrar om det är bra sikt på bryggan med tanke på skorstenen?"
"Bygget ser rätt stort/litet ut."
"Vad är det för flagg på den mån tro?"
"Ser ändå ut att rulla ganska mycket om det blir mycket sjö." - Funkar på precis alla båtar under 200 meter.
"Undrar hur gammal den är?"
"Livbåten ser lite sleten ut." - Gör den alltid oavsett båt i stort sett.
"Fan vad tråkigt det måste vara där."
Först och främst, vi är på en båt, vi kör båt, förtöjer båt och flyger ibland omkring som en pinballkula på båt.
Men främst av allt, vi ser andra båtar, hela tiden, överallt, dag ut och dag in.
Men likförbannat är det skitkul att råstirra på andra båtar, jämt, hela tiden, varje dag.
Varför detta CP beteende sjömän? Varför kan ni inte bara hata båtar lika mycket som jag?
För det är hemligheten jag sitter inne på, jag ler bara för att verka en positiv jävel ombord, då jag i själva verket flera gånger om dagen, måste stanna upp och verkligen använda hela kroppen för att hata båtar.
Normalt beteende. Sjömännen sitter normalt och äter sin mat, skämtar och diskuterar allmänna saker. Vi ligger till kaj, det ligger båtar precis överallt. Sekunder efter denna bild släpps alla gafflar, ansikten blir som sugkoppar på ventilerna och ja, alla blir CP mongon helt enkelt.
Varför lyckades jag ta kortet innan alla blev CP störda? Jag såg den först, båten som snart passerar, hade kameran redo i fickan och kan därför enkelt ta en bild på bloggvarningen.
Djuren i buren ser något annorlunda. Liknande beteende finnes hos idisslande mongokossor.
Ett slags vibrerande sugljud kommer ifrån fönstret och alla sitter fast mot glasrutan. Det är nu fullständigt omöjligt att komma loss innan båten passerat. Detta sker i snitt tre ggr per dag för en normalt CP sjöman.
Dialogen i mässen:
- OH JÄVLAR!!! --Allas ansikten säger "fummp" och fastnar på ventilen.--
- Mmm, kolla den där. Fin färg! --Den obligatoriska diskussionen huruvida färgvalet är okej eller inte.--
- En supplybåt, det är en supplybåt. --Någon kläcker ur sig vilken slags båt det är, den som är först med denna kommentar får extra cred för sitt CP beteende.--
- Mmm, och vilken stor livbåt dom har! --Den unika kommentaren som är förklaringen till CP-beteendet.--
Innan alla slutar bli CP så måste man hitta det som är lite unikt för båten alla sugstirrar på. Den här gången var det den onormalt stora livbåten. Ibland kan det vara att hyttventilerna är extra stora, fyrkantiga eller om bryggvingarna har någon extra designgrej.
Någon kläckte kommentaren, "Den livbåten skulle jag kunna tänka mig ha hemma." men givetvis följd av en färgdiskussion på själva livbåten. Viktigt att hålla diskussionen till livbåten den här gången, om att vara med i "the in crowd" så att säga.
Tänk på detta om ni ser en båtnörd tokstirra på en båt och ni vill få lite cred. Nedanstående kommentarer går oftast hem och kan leda till en liten diskussion:
"Jag tycker ändå färgen är rätt snygg/ful."
"Undrar om det är bra sikt på bryggan med tanke på skorstenen?"
"Bygget ser rätt stort/litet ut."
"Vad är det för flagg på den mån tro?"
"Ser ändå ut att rulla ganska mycket om det blir mycket sjö." - Funkar på precis alla båtar under 200 meter.
"Undrar hur gammal den är?"
"Livbåten ser lite sleten ut." - Gör den alltid oavsett båt i stort sett.
"Fan vad tråkigt det måste vara där."
Dödsdrömmar.
Inlägget skrevs: 2010-02-08 klockan 01:18:59
Att drömma är bland det mest spännande vi kan göra idag. En okontrollerbar fantasi bestämmer vad man ska uppleva inatt, vilken känsla du ska ha när man vaknar.
Sitter i ett flyplan, ser ut genom fönstret och över ett härligt somrigt landskap fyllt av skog. Vet inte vart jag är påväg, det kvittar, jag flyger ju. Ett av människans små mirakel ingen uppskattar längre.
Men tillslut stannar motorerna, allting blir tyst, planet svävar långsamt neråt mot det gröna landskapet.
I mitt huvud ser jag hur piloterna febrilt trycker på knappar, ropar mayday och ber en stilla bön till någonting dom inte egentligen inte tror på. Det finns ingenting att göra förutom att inse ödet, som vi färdas mot i flera hundra kilometer i timmen.
Vi ska snart dö tillsammans. Denna skara människor, som aldrig sett varandra tidigare, ska nu göra en sista resa ihop.
Det som egentligen hade hänt, var en såkallad black out en kvart innan jag blev purrad igår morse. Fartygets motor stannar och därmed all elektricitet försvinner. Det blir svart, tyst och båten guppar okontrollerat fram på ett ogästvänligt nordsjön.
Så mitt i denna lugna stämning pågår panik inne i drömmarnas värld. Folk skriker, gråter och brister ut i spontana:
- WHYYYYYYYYYYY!!!!!
Eller andra klassiska dödsrop som:
- Aww man, aint this a bitch?
Min livsfilosofi är att man skall inte ångra något när ens stund är inne. Så snabbt börjar jag rannsaka mig själv och försöker se saker som jag ångrar skedde i livet. Sen måste jag acceptera att det inte finns någonting mer att göra, att min tid är inne. Paniken ombord eskalerar, skogen kommer närmre och snart är allting slut, svart, i all oändlighet.
Jag hör hur trädtoppar börjar slå mot planets undersida, ser hjälplöst ut genom ett litet runt flyplansfönster, föreställer mig hur skogens djur ser detta vita monster svischa förbi.
Men sekunden innan jag säger att nu är det slut, så brummar det till igen, planets motorer får åter kraft, vi stiger upp och lättnaden är mer än påtaglig bland passagerarna. Vi har nu alla någonting gemensamt, vi lyckades lura döden, kanske blott för en stund men just denna minut, så gjorde vi det.
Trädtopparna blir åter bara ett grönt täcke, telefonen i hytten ringer och jag blir purrad. Sitter kvar i kojen ett tag och försöker samla mig, går sen ner och folk undrar varför jag är helt vit i ansiktet.
Folk tyckte jag tog black outen på lite för stort allvar.
Over and out.
Sitter i ett flyplan, ser ut genom fönstret och över ett härligt somrigt landskap fyllt av skog. Vet inte vart jag är påväg, det kvittar, jag flyger ju. Ett av människans små mirakel ingen uppskattar längre.
Men tillslut stannar motorerna, allting blir tyst, planet svävar långsamt neråt mot det gröna landskapet.
I mitt huvud ser jag hur piloterna febrilt trycker på knappar, ropar mayday och ber en stilla bön till någonting dom inte egentligen inte tror på. Det finns ingenting att göra förutom att inse ödet, som vi färdas mot i flera hundra kilometer i timmen.
Vi ska snart dö tillsammans. Denna skara människor, som aldrig sett varandra tidigare, ska nu göra en sista resa ihop.
Det som egentligen hade hänt, var en såkallad black out en kvart innan jag blev purrad igår morse. Fartygets motor stannar och därmed all elektricitet försvinner. Det blir svart, tyst och båten guppar okontrollerat fram på ett ogästvänligt nordsjön.
Så mitt i denna lugna stämning pågår panik inne i drömmarnas värld. Folk skriker, gråter och brister ut i spontana:
- WHYYYYYYYYYYY!!!!!
Eller andra klassiska dödsrop som:
- Aww man, aint this a bitch?
Min livsfilosofi är att man skall inte ångra något när ens stund är inne. Så snabbt börjar jag rannsaka mig själv och försöker se saker som jag ångrar skedde i livet. Sen måste jag acceptera att det inte finns någonting mer att göra, att min tid är inne. Paniken ombord eskalerar, skogen kommer närmre och snart är allting slut, svart, i all oändlighet.
Jag hör hur trädtoppar börjar slå mot planets undersida, ser hjälplöst ut genom ett litet runt flyplansfönster, föreställer mig hur skogens djur ser detta vita monster svischa förbi.
Men sekunden innan jag säger att nu är det slut, så brummar det till igen, planets motorer får åter kraft, vi stiger upp och lättnaden är mer än påtaglig bland passagerarna. Vi har nu alla någonting gemensamt, vi lyckades lura döden, kanske blott för en stund men just denna minut, så gjorde vi det.
Trädtopparna blir åter bara ett grönt täcke, telefonen i hytten ringer och jag blir purrad. Sitter kvar i kojen ett tag och försöker samla mig, går sen ner och folk undrar varför jag är helt vit i ansiktet.
Folk tyckte jag tog black outen på lite för stort allvar.
Over and out.
Kommentaren som jag inte har något svar på.
Inlägget skrevs: 2010-02-07 klockan 01:18:12
Kommentar: Anonym om Ja ja, jag vet vad ni vill ha.:
Svar: Det här har jag undrat varje dag sen jag drog till sjöss. Vart fan är brudarna någonstans?
Men kom igen Martin!!!! Sjömanslivet som ska vara så häärligt. Du får se hela världen(?) och en flicka i varje hamn (har jag hört).
Svar: Det här har jag undrat varje dag sen jag drog till sjöss. Vart fan är brudarna någonstans?
Don´t cross the red line!
Inlägget skrevs: 2010-02-05 klockan 15:36:30
Tydligen ska Bro Anton få ett rent helvete i framtiden inne på europort BP i Rotterdam. Eller för att citera mer korrekt, vilken kaj som helst inne i Rotterdam.
Och ja, ehh... hehe, kanske är lite delaktig i detta öde som väntar oss.
I förmiddags när vi väntar på att lotsen ska komma ombord, upptäcker kajgubbarna att kajens landgång av aluminum har små sprickor i sig. Sprickor som redan var där när vi kom, men givetvis så tror alla att vi ombord är anledningen.
Snark...
En bil parkerar lite längre bort, en man med onormalt fluffigt skägg kliver ut och kommer fram till båten. Han plockar fram en digitalkamera och fotar landgången.
Elektroniska apparater på en oljeterminal, inte tillåtet, dock plockar han genast ner den och går ombord.
Nu står jag på kajen och mannen med skägg ombord. Han plockar upp sin digitalkamera igen, tar ett kort och dinglar med den i påslaget läge. Själv lossar jag på "fyllenätet" vi haft under landgången tiden vi varit där. Nu lackar jag lite, ropar in till överstyrman som genast beordrar mig att be mannen stänga av sin kamera.
- Excuse me, turn that camera off and put it away, it´s not allowed do to that here. --Tiden stannar upp, mannen med skägg fångar min blick och har svårt att greppa mina ord.--
- Could you turn your camera off and put it in your pocket? It´s not allowed. --Det jag inte upptäcker, är hur kajgubbarna liksom tar ett slags verbalt skydd för vad komma skall.--
- Hey?! Are you slow or something? Stop dingling your camera, --konstpaus-- like a retard, and put it away.
Lite risky val av ord, skäggot stänger av kameran och med ögon stora som tefat, öppnar munnen.
- I have to report this, you have broken the gangway. I have to take pictures.
- But still, a camera is not allowed.
- I have to.
- What is it you don´t understand? This is a tanker ship and cameras are not allowed.
Nu tycker man att problemet är löst, visst jag var väl en touch spydig och hade ett irriterande leende på läpparna när jag sa till han. Givetvis för att reta han lite, sånt där som är livets fördelar ibland.
Skäggot surnar till som fan, börjar vandra nerför landgången och släpper inte blicken ifrån mig. Nu finns det en röd linje på kajen, en linje som visar att efter den så är det risk för att ramla i vattnet, efter den ska man ha flytväst på sig.
That´s the rules.
Martin is about to brake the rule.
Men inte med en meter direkt då linjen är över två meter ifrån kajkanten, och jag endast sätter ena foten på linjen för att rycka åt mig fyllenätet.
Men ja, Mr Skäggo totalflippar.
Det var inte en liten flipp heller, killen förvandlades till ett dagisbarn och fullständigt salivsprutar ut ett.
- DON´T CROSS THE RED LINE!!!
Det var runt sju man omkring oss, alla fryser till och ser på min fot som är en centimeter över den röda linjen.
Ve och fasa.
- Oh... sorry. --Drar sakta bort foten--
- YOU HAVE TO HAVE A... A... Ehhh... --Mumlar något på holländska--
- Lifejack...
- A LIFEJACKET IF YOU CROSS THE RED LINE!!!!
- Ey ey, calm down man. --Lugn spydig snorunge som börjar kaxa till sig, scenariot börjar eskalera--
- CALM DOWN!!! ARE YOU TELLING ME TO CALM DOWN?! --Ett stenhårt pekfinger riktas mot mig... ooohh, jag darrar--
Nu kvittar det vad saken handlar om, Mr Skäggo vill att jag ska visa han respekt, det är det enda scenariot handlar om. Men ja, alltså, jag har en aning svårt att ta gubbfan på allvar.
- Why are you standing on the gangway? Come down and talk to me if you have anything to say. --Säger jag, vänder mig och och rycker lite i fyllenätet--
Nu släpper det givetvis helt och hållet för gubbfan. Jag ser den röda linjen och var bara tvungen att kliva lite över den, bara lite, jag kunde in....
- NOW YOU ARE CROSSING THE RED LINE AGAIN!!!! DON´T CROSS THE LINE AGAIN, OR ELSE!! --Springer nerför landgången, slungar fram kroppen med skarpa axelryckningar åt höger och vänster. Det enda jag ser är en massa grått fluffigt skägg.--
Jag vänder mig om, sätter händerna i fickorna och inväntar attacken.
- DO YOU KNOW WHO YOU ARE TALKING TO?! --En galen holländare eller...--
- Another human being?
Några svettdroppar rinner nerför hans blodåder på pannan. Kapten, som säkert ser allting från någon ventil ropar på radion.
- Martin, vad är det nu du ställt till mig? --Plockar upp ena händen ur fickan, trycker in sändningsknappen samtidigt som jag spärrar ögonen in i Mr Skäggo, svarar strategiskt på engelska--
- It´s nothing, they are a bit cranky about their gangway, don´t really know what´s the problem. --Pausar, höjer mitt ena ögonbryn-- I can handle this. You just wait for the pilot Captain.
Folk börjar fnittra vilket är någonting som jag älskar och måste spinna på. Skägget kommer så nära nu att bara jag hör vad han säger, jag fick reda på efteråt att han är någonslags superchef givetvis.
- I can make the life of Bro Anton a living hell when you get here. Immigration, paperwork, protests... And all is your fault. Doenst matter which jetty, I will be there...
Herregud tänker jag, vilket tönt.
- Ok sir, I´m sorry, I wont do it again.
- Good.
- I wont cross the red line again. --Ser mig omkring mot det fnissande folket-- This line! --Vänder mig om och pekar-- But I can have my foot here... --Sätter foten jättenära linjen och ser upp mot Mr Skäggo-- If I have my foot here it´s nooooo problem, is it?
Skägget svarar inte längre, ett litet åskmoln byggs upp ovanför honom, ögon färgas svarta och snart spricker ådern på pannan. Kajgubbarna kan knappt hålla sig, detta måste vara det absolut roligaste på länge.
- BUT THE AIR IS FREE!!! SO IF I HOLD THE FOOT ABOVE, IN THE AIR.-- Håller foten ovanför, men på fel sida av linjen, vickar lite-- LIKE THIS! --Sänker rösten, ser iskallt mot fluffo-- It´s ok. Isn´t it? And I do like your beard, sir, it´s as we would call it in Sweden... fluffy.
Kajgubbarna börjar förflytta sig bakom rör och skrattar, men vågar inte visa det för öppet. Mr Skäggo vänder bara på klacken och går därifrån. Axlarna svänger kraftigt från sida till sida, bildörren smälls bestämt igen och hjulen rivstartar lite därirfrån.
Kan verkligen höra hans tankar.
Next time Mr Martin... next time...
Och ja, ehh... hehe, kanske är lite delaktig i detta öde som väntar oss.
I förmiddags när vi väntar på att lotsen ska komma ombord, upptäcker kajgubbarna att kajens landgång av aluminum har små sprickor i sig. Sprickor som redan var där när vi kom, men givetvis så tror alla att vi ombord är anledningen.
Snark...
Annan båt men liknande landgång.
En bil parkerar lite längre bort, en man med onormalt fluffigt skägg kliver ut och kommer fram till båten. Han plockar fram en digitalkamera och fotar landgången.
Elektroniska apparater på en oljeterminal, inte tillåtet, dock plockar han genast ner den och går ombord.
Nu står jag på kajen och mannen med skägg ombord. Han plockar upp sin digitalkamera igen, tar ett kort och dinglar med den i påslaget läge. Själv lossar jag på "fyllenätet" vi haft under landgången tiden vi varit där. Nu lackar jag lite, ropar in till överstyrman som genast beordrar mig att be mannen stänga av sin kamera.
- Excuse me, turn that camera off and put it away, it´s not allowed do to that here. --Tiden stannar upp, mannen med skägg fångar min blick och har svårt att greppa mina ord.--
- Could you turn your camera off and put it in your pocket? It´s not allowed. --Det jag inte upptäcker, är hur kajgubbarna liksom tar ett slags verbalt skydd för vad komma skall.--
- Hey?! Are you slow or something? Stop dingling your camera, --konstpaus-- like a retard, and put it away.
Lite risky val av ord, skäggot stänger av kameran och med ögon stora som tefat, öppnar munnen.
- I have to report this, you have broken the gangway. I have to take pictures.
- But still, a camera is not allowed.
- I have to.
- What is it you don´t understand? This is a tanker ship and cameras are not allowed.
Nu tycker man att problemet är löst, visst jag var väl en touch spydig och hade ett irriterande leende på läpparna när jag sa till han. Givetvis för att reta han lite, sånt där som är livets fördelar ibland.
Skäggot surnar till som fan, börjar vandra nerför landgången och släpper inte blicken ifrån mig. Nu finns det en röd linje på kajen, en linje som visar att efter den så är det risk för att ramla i vattnet, efter den ska man ha flytväst på sig.
That´s the rules.
Martin is about to brake the rule.
Men inte med en meter direkt då linjen är över två meter ifrån kajkanten, och jag endast sätter ena foten på linjen för att rycka åt mig fyllenätet.
Men ja, Mr Skäggo totalflippar.
Det var inte en liten flipp heller, killen förvandlades till ett dagisbarn och fullständigt salivsprutar ut ett.
- DON´T CROSS THE RED LINE!!!
Det var runt sju man omkring oss, alla fryser till och ser på min fot som är en centimeter över den röda linjen.
Ve och fasa.
- Oh... sorry. --Drar sakta bort foten--
- YOU HAVE TO HAVE A... A... Ehhh... --Mumlar något på holländska--
- Lifejack...
- A LIFEJACKET IF YOU CROSS THE RED LINE!!!!
- Ey ey, calm down man. --Lugn spydig snorunge som börjar kaxa till sig, scenariot börjar eskalera--
- CALM DOWN!!! ARE YOU TELLING ME TO CALM DOWN?! --Ett stenhårt pekfinger riktas mot mig... ooohh, jag darrar--
Nu kvittar det vad saken handlar om, Mr Skäggo vill att jag ska visa han respekt, det är det enda scenariot handlar om. Men ja, alltså, jag har en aning svårt att ta gubbfan på allvar.
- Why are you standing on the gangway? Come down and talk to me if you have anything to say. --Säger jag, vänder mig och och rycker lite i fyllenätet--
Nu släpper det givetvis helt och hållet för gubbfan. Jag ser den röda linjen och var bara tvungen att kliva lite över den, bara lite, jag kunde in....
- NOW YOU ARE CROSSING THE RED LINE AGAIN!!!! DON´T CROSS THE LINE AGAIN, OR ELSE!! --Springer nerför landgången, slungar fram kroppen med skarpa axelryckningar åt höger och vänster. Det enda jag ser är en massa grått fluffigt skägg.--
Jag vänder mig om, sätter händerna i fickorna och inväntar attacken.
- DO YOU KNOW WHO YOU ARE TALKING TO?! --En galen holländare eller...--
- Another human being?
Några svettdroppar rinner nerför hans blodåder på pannan. Kapten, som säkert ser allting från någon ventil ropar på radion.
- Martin, vad är det nu du ställt till mig? --Plockar upp ena händen ur fickan, trycker in sändningsknappen samtidigt som jag spärrar ögonen in i Mr Skäggo, svarar strategiskt på engelska--
- It´s nothing, they are a bit cranky about their gangway, don´t really know what´s the problem. --Pausar, höjer mitt ena ögonbryn-- I can handle this. You just wait for the pilot Captain.
Folk börjar fnittra vilket är någonting som jag älskar och måste spinna på. Skägget kommer så nära nu att bara jag hör vad han säger, jag fick reda på efteråt att han är någonslags superchef givetvis.
- I can make the life of Bro Anton a living hell when you get here. Immigration, paperwork, protests... And all is your fault. Doenst matter which jetty, I will be there...
Herregud tänker jag, vilket tönt.
- Ok sir, I´m sorry, I wont do it again.
- Good.
- I wont cross the red line again. --Ser mig omkring mot det fnissande folket-- This line! --Vänder mig om och pekar-- But I can have my foot here... --Sätter foten jättenära linjen och ser upp mot Mr Skäggo-- If I have my foot here it´s nooooo problem, is it?
Skägget svarar inte längre, ett litet åskmoln byggs upp ovanför honom, ögon färgas svarta och snart spricker ådern på pannan. Kajgubbarna kan knappt hålla sig, detta måste vara det absolut roligaste på länge.
- BUT THE AIR IS FREE!!! SO IF I HOLD THE FOOT ABOVE, IN THE AIR.-- Håller foten ovanför, men på fel sida av linjen, vickar lite-- LIKE THIS! --Sänker rösten, ser iskallt mot fluffo-- It´s ok. Isn´t it? And I do like your beard, sir, it´s as we would call it in Sweden... fluffy.
Kajgubbarna börjar förflytta sig bakom rör och skrattar, men vågar inte visa det för öppet. Mr Skäggo vänder bara på klacken och går därifrån. Axlarna svänger kraftigt från sida till sida, bildörren smälls bestämt igen och hjulen rivstartar lite därirfrån.
Kan verkligen höra hans tankar.
Next time Mr Martin... next time...
Europort.
CMJ ska på Cirkus Möller.
Inlägget skrevs: 2010-02-04 klockan 17:18:39
Agenturen ROA produktion har bjudit in mig för att se Cirkus Möller i Norrköping. Dom fann mig via denna blogg och givetvis gör jag reklam för detta.
Jag gör inte bara reklam, jag har erbjudit mig att hjälpa till med PR. Sätta upp lite affischer, snacka med folket på stan och nu fria till mina läsare att skrapa ihop människor i Norrköping.
Jag ser detta också som en chans att kunna visa framfötterna lite, att styra upp folk och sen efteråt kanske kanske kunna träffa artisterna som uppträdde under kvällen. Hade ju varit grymt att ta lite cred för att det kom så mycket folk i min nya hemstad.
Frossar lite över tanken att knyta kontakter med människorna som anordnar och uppträder med detta.
Man måste ju börja någonstans för att komma in i branschen, och när ett tillfälle som detta korsar min väg, tänker jag inte försumma det.
Så nu ställer jag mig upp, pekar mot dig som läser och säger med allvarlig ton.
- Kontakta precis alla ni känner i Norrköping att köpa biljetter till Cirkus Möller i Skandia Teatern den 18 mars.
Just do it...
Har fått info om showen som jag förstår är ett förslag på vad jag ska skriva här om det, men vill skriva på mitt sätt och vill man läsa mer finns det mera att få på deras hemsida såklart.
Klicka på texten eller bilden för att komma dit.
Jag gör inte bara reklam, jag har erbjudit mig att hjälpa till med PR. Sätta upp lite affischer, snacka med folket på stan och nu fria till mina läsare att skrapa ihop människor i Norrköping.
Jag ser detta också som en chans att kunna visa framfötterna lite, att styra upp folk och sen efteråt kanske kanske kunna träffa artisterna som uppträdde under kvällen. Hade ju varit grymt att ta lite cred för att det kom så mycket folk i min nya hemstad.
Frossar lite över tanken att knyta kontakter med människorna som anordnar och uppträder med detta.
Man måste ju börja någonstans för att komma in i branschen, och när ett tillfälle som detta korsar min väg, tänker jag inte försumma det.
Så nu ställer jag mig upp, pekar mot dig som läser och säger med allvarlig ton.
- Kontakta precis alla ni känner i Norrköping att köpa biljetter till Cirkus Möller i Skandia Teatern den 18 mars.
Just do it...
Har fått info om showen som jag förstår är ett förslag på vad jag ska skriva här om det, men vill skriva på mitt sätt och vill man läsa mer finns det mera att få på deras hemsida såklart.
Klicka på texten eller bilden för att komma dit.
Kommentera om ni köper biljetter, tipsar någon som köper biljetter eller om ni redan köpt biljett.
Inget går upp mot att vara trött ombord i fartyg!
Inlägget skrevs: 2010-02-01 klockan 15:35:44
Det är lite svårt att snabbt går från soft vardagsrum och 11 timmars sovande till skiftarbete ombord ett tankfartyg. Att sova ombord en båt är bland det göddigaste som finns, just för att man aldrig får göra det tillräckligt länge.
Hade du frågat mig om mjölk är vitt imorse hade jag svarat:
- Ööööööhhh... --Torka saliv från mungipan-- Daimglass?
Inatt var det att gå vakt mellan 20:00-00:00, somna 00:30, vakna igen 03:00 för ankomst, somna igen 05:15, vakna klockan 07:15, käka frukost och gå på 8-12 vakten.
Nu sitter några sjömän som läser detta och rynkar på näsan med tanken - "Pff, då skulle du varit med när vi gick --konstpaus-- KINESVAKTER!!!" - eller något annat idiotiskt ord från den tid då man minsann jobbade 145 timmar i streck, blodet färgades till kaffet man levde av och att få en spik genom armen, det är väl inget.
Vissa stunder ombord kan liknas med något slags levande död, ett vaket koma eller om man inte bara ska ta och spontansvimma lite så man får ligga ner iaf.
Imorse när telefonen ringde så smalt tid och rum samman, famlade mot väggar, ryckte lite i gardinen och lyckades slå bort telefonen så rösten "Klockan är kvart över sju. Klick!" viskades någonstans i rummet. Ramlade ut ur sängen och såg ut mot kajen och tänkte, "Om en halvtimme så fryser jag igen... yesss" vevade lite lätt med armen och gick ner till mässen.
För man kan ju inte bara ringa in sjuk direkt. Då står din avlösare inne i din hytt redo att kväva dig med slingerduk om du inte frisknar till för fem minuter sen. Eller ja, kanske först snärta lite svagt på näsan med slingerduken bara för att det roligt, sen kväva dig.
Mitt rederi Möjler Mearsk proparerar (med käck brittisk accent) "Always think safety first, because your life matter to us!"
Eller egentligen med "If you die, that sucks, cause the PR is bad and yeah, well err... if you just die and don´t cause damage to the ship or cargo operations, it´s better... but still not good. So think it as when you put on a condom! Better safe then a bulle in the oven!"
Hade du frågat mig om mjölk är vitt imorse hade jag svarat:
- Ööööööhhh... --Torka saliv från mungipan-- Daimglass?
Inatt var det att gå vakt mellan 20:00-00:00, somna 00:30, vakna igen 03:00 för ankomst, somna igen 05:15, vakna klockan 07:15, käka frukost och gå på 8-12 vakten.
Nu sitter några sjömän som läser detta och rynkar på näsan med tanken - "Pff, då skulle du varit med när vi gick --konstpaus-- KINESVAKTER!!!" - eller något annat idiotiskt ord från den tid då man minsann jobbade 145 timmar i streck, blodet färgades till kaffet man levde av och att få en spik genom armen, det är väl inget.
Vissa stunder ombord kan liknas med något slags levande död, ett vaket koma eller om man inte bara ska ta och spontansvimma lite så man får ligga ner iaf.
Imorse när telefonen ringde så smalt tid och rum samman, famlade mot väggar, ryckte lite i gardinen och lyckades slå bort telefonen så rösten "Klockan är kvart över sju. Klick!" viskades någonstans i rummet. Ramlade ut ur sängen och såg ut mot kajen och tänkte, "Om en halvtimme så fryser jag igen... yesss" vevade lite lätt med armen och gick ner till mässen.
För man kan ju inte bara ringa in sjuk direkt. Då står din avlösare inne i din hytt redo att kväva dig med slingerduk om du inte frisknar till för fem minuter sen. Eller ja, kanske först snärta lite svagt på näsan med slingerduken bara för att det roligt, sen kväva dig.
Mitt rederi Möjler Mearsk proparerar (med käck brittisk accent) "Always think safety first, because your life matter to us!"
Eller egentligen med "If you die, that sucks, cause the PR is bad and yeah, well err... if you just die and don´t cause damage to the ship or cargo operations, it´s better... but still not good. So think it as when you put on a condom! Better safe then a bulle in the oven!"
Imorse.
Står och försöker minnas de senaste fem sekunderna...
På bilden så tänkte jag lite på safety innan jag gick ut faktiskt. Va dock så trött så även om krankroken skulle svinga sig i fem sekunder rakt mot mig, skulle jag bara låta den döda mig så jag fick ligga ner lite. Undrade också vad The Perminator gjorde nuförtiden...
Snart kommer jag väl in i systemet då man konstant är övertrött, fast med känslan av att springa på löpbandet en timme efter vakten istället för att sova, faktiskt låter som en vettig idé!
Bild på Bro Anton.
Inlägget skrevs: 2010-02-01 klockan 14:25:49
Capt länkade till en hemsida där man kan följa Bro Anton och andra fartyg i världen.
MarineTraffic.com
Diggar att den första bilden som kommer upp är så... vad ska man säga? Inspirerande depressiv.
Bra sida för dom som ständigt frågar vart man är iaf. Då har man löst ytterligare ett problem och kan isolera sig lite mera. Tack Captain!
Ja ja, jag vet vad ni vill ha.
Inlägget skrevs: 2010-01-30 klockan 14:40:22
Jag har mönstrat på Bro Anton igen. Jag vet ett antal människor som sitter och väntar på lite salivsprutande historier, på om hur daimglass är räddningen på vardagen ombord en båt.
Kanske man ska ta och olla kikarens båda hål, ta kort på det och se hur kapten står och får snoppringar runt ögonen.
Eller kanske dela med mig om lite fakta om båten, precis i den stilen så som jag själv prioriterar:
Längd: Vembryrsig.
Bredd: Vembryrsig.
Antal pers ombord: Vembryrsig.
Typ av fartyg: Vembryrsig.
Är det kallt?: Svar ja. Det är förbannat jävla skitkallt och jag har redan tröttnat på det.
Suck...
6 veckor kvar på nordsjön, bara att hålla i sig.
Jag är inte bitter, jag tävlar bara med alla andra ombord om vem som är bäst på att hatälska det här jobbet.
Kanske man ska ta och olla kikarens båda hål, ta kort på det och se hur kapten står och får snoppringar runt ögonen.
Eller kanske dela med mig om lite fakta om båten, precis i den stilen så som jag själv prioriterar:
Längd: Vembryrsig.
Bredd: Vembryrsig.
Antal pers ombord: Vembryrsig.
Typ av fartyg: Vembryrsig.
Är det kallt?: Svar ja. Det är förbannat jävla skitkallt och jag har redan tröttnat på det.
Suck...
6 veckor kvar på nordsjön, bara att hålla i sig.
Jag är inte bitter, jag tävlar bara med alla andra ombord om vem som är bäst på att hatälska det här jobbet.
Plats: England nånstans.
Imorgon är det dags.
Inlägget skrevs: 2010-01-27 klockan 16:04:34
Snoozar som vanligt i ungefär 1,5 timme. Kliver upp och ser att det snöar lite, bryr mig inte om det, går till vardagsrummet för att kolla mailen.
Ser att jag fått ett nytt mail ifrån mitt rederi, kollar när det kom, igår... hmm, kollade ju mailen igår? Varför har jag inte sett det förräns nu?
Det står att jag ska mönstra på den 27/1...
Men...
Kollar på mobilen, kliar mig i nacken och upptäcker att det är ju idag.
Idag.
Hmm...
Idag...
Ser mig trött omkring i lägenheten, en lägenhet jag tänkte ta hand om idag för jag skulle inte ut förrän imorgon.
Jag ska flyga ifrån Köpenhamn ikväll, det betyder...
Fan.
Panikslaget ringer jag till kontoret samtidigt som jag springer omkring i långkalsonger, ser diskberget, en opackad väska och tar sikte mot duschen.
Fick tag i en telefonsvarare där jag hastigt harklar ut någonting om att jag kan väl flyga ifrån Arlanda, för det passar ju mig bättre. Sanningen var att jag inte har en jävla suck att hinna med ett skit, hoppar in i duschen och börjar power duscha.
Det ringer i telefonen precis när jag börjar bli klar, tror att det är rederiet och vräker mig ut ur badrummet och ser vitt ljus framför mig.
Givetvis lyckas jag göra en såkallad generalvurpa, där jag sliter med hela jävla badrummet och svimmar av. Vaknar upp efter en stund med ett duschdraperi och en massa tops över mig. Ser på mobilen, det var morsan, hon kan vänta. Fortsätter ut naken i lägenheten och börjar tokdiska. Verkligen vråldiskar allting och slänger upp det på disktstället.
Passet...
Pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, DÄR!!!
Sjöfartsbok...
Fan.
Vart fan lade jag sjöfartsboken?
Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, DÄR!!!
Packa väskan... eller ja, kasta saker på väskan, hoppa på väskan, krossa kameran men VOILA!!! En packad väska på mindre än 3 minuter!!
Dammsuga. Va? Dammsuga?
Kollar mailen en sista gång och jag kan pusta ut.
Bro Anton är försenad in till kaj, så det blir inte förräns imorrn ändå. Sätter på en kopp kaffe och känner av mina blåmärken.
Imorgon mönstrar man på igen då.
Life goes on...
Ser att jag fått ett nytt mail ifrån mitt rederi, kollar när det kom, igår... hmm, kollade ju mailen igår? Varför har jag inte sett det förräns nu?
Det står att jag ska mönstra på den 27/1...
Men...
Kollar på mobilen, kliar mig i nacken och upptäcker att det är ju idag.
Idag.
Hmm...
Idag...
Ser mig trött omkring i lägenheten, en lägenhet jag tänkte ta hand om idag för jag skulle inte ut förrän imorgon.
Jag ska flyga ifrån Köpenhamn ikväll, det betyder...
Fan.
Panikslaget ringer jag till kontoret samtidigt som jag springer omkring i långkalsonger, ser diskberget, en opackad väska och tar sikte mot duschen.
Fick tag i en telefonsvarare där jag hastigt harklar ut någonting om att jag kan väl flyga ifrån Arlanda, för det passar ju mig bättre. Sanningen var att jag inte har en jävla suck att hinna med ett skit, hoppar in i duschen och börjar power duscha.
Det ringer i telefonen precis när jag börjar bli klar, tror att det är rederiet och vräker mig ut ur badrummet och ser vitt ljus framför mig.
Givetvis lyckas jag göra en såkallad generalvurpa, där jag sliter med hela jävla badrummet och svimmar av. Vaknar upp efter en stund med ett duschdraperi och en massa tops över mig. Ser på mobilen, det var morsan, hon kan vänta. Fortsätter ut naken i lägenheten och börjar tokdiska. Verkligen vråldiskar allting och slänger upp det på disktstället.
Passet...
Pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, DÄR!!!
Sjöfartsbok...
Fan.
Vart fan lade jag sjöfartsboken?
Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, DÄR!!!
Packa väskan... eller ja, kasta saker på väskan, hoppa på väskan, krossa kameran men VOILA!!! En packad väska på mindre än 3 minuter!!
Dammsuga. Va? Dammsuga?
Kollar mailen en sista gång och jag kan pusta ut.
Bro Anton är försenad in till kaj, så det blir inte förräns imorrn ändå. Sätter på en kopp kaffe och känner av mina blåmärken.
Imorgon mönstrar man på igen då.
Life goes on...
Lösningen på ett lyckligt liv.
Inlägget skrevs: 2010-01-24 klockan 22:04:04
Snackade med polarn på telefon, killen har lösningen på varför människor blir deprimerade och är i full gång med att sätta sytemet i praktik.
- Du vet förra helgen då jag var lite nere och allmänt grinig?
- Ja, det var la nåt som hänt eller?
- Ja, jag trodde det också ett tag men så är det inte vettu.
- Okej?
- Jo, jag hade bränt för mycket endorfiner i veckan. Så redan på torsdagen var dom slut och då var jag grinig till helgen.
Så här är det nu. Endorfinerna i våran kropp lagras när man har tråkigt, sen så plockar man lite av det här "gladlagret" i form av extra skratt och leenden när man har det trevligt igen. Min vän har precis listat ut det här och är nu jävligt försiktig med att ha för roligt i veckan, så att man inte kan njuta till helgen.
Det ni.
- Japp, så nu i veckan ska jag fika med två olika roliga personer onsdag torsdag. Där kommer jag ha det jädrans trevligt såklart.
- Okej, ja det är ju inget fel med det, eller?
- Nej nej, inte alls!! Det kommer bli asnajs. Men man måste ju tänka på endorfinerna vettu, så jag har bokat in tvättstugan till på fredag. Man måste ha tråkigt också. Så man har roligt på lördagen sen!!
- Ja jo, tvätta är la sådär.
- Förräns man tvättat klart!! Då njuter man lite av att man just tvättat klart, så då har jag redan tänkt i förväg och ska stöka till det så in i helvete i köket, så jag måste diska precis när tvätten är klar.
Men då kanske middagen står och väntar lite på lut, då har jag skrivit ut deppiga bilder på fattiga människor runtomkring i världen. Så när jag sitter och äter middag ska jag titta på dom här fruktansvärda bilderna, må så jävla dåligt för att jag har mat framför mig och samtidigt bygga endorfiner. Win Win!!
- Du äter väl äcklig mat då också?
- Rutten.
- Sen efter maten då? Då är du mätt och belåten ju?
- Då har jag en riktigt deppig playlist på spotify, samtidigt som jag föranmält mig till olika telefonförsäljare att ringa mig just då. Så jag kommer jag på löpande band få jobbiga samtal från idioter som ska sälja aloe vera oljor, jag hör på skitdeppig musik och kanske sneglar på dom där fattiga människorna igen.
- Men på lördagen så ska du ha kul igen?
- Och fatta hur mycket endorfiner som lagrats för den där skitfredagen?! Kommer bli den lyckligaste dagen i mitt liv!!
Här har ni tipset mina vänner. Planera i förväg att ha skittråkigt så lever ni ett lyckligare liv!!
- Du vet förra helgen då jag var lite nere och allmänt grinig?
- Ja, det var la nåt som hänt eller?
- Ja, jag trodde det också ett tag men så är det inte vettu.
- Okej?
- Jo, jag hade bränt för mycket endorfiner i veckan. Så redan på torsdagen var dom slut och då var jag grinig till helgen.
Så här är det nu. Endorfinerna i våran kropp lagras när man har tråkigt, sen så plockar man lite av det här "gladlagret" i form av extra skratt och leenden när man har det trevligt igen. Min vän har precis listat ut det här och är nu jävligt försiktig med att ha för roligt i veckan, så att man inte kan njuta till helgen.
Det ni.
- Japp, så nu i veckan ska jag fika med två olika roliga personer onsdag torsdag. Där kommer jag ha det jädrans trevligt såklart.
- Okej, ja det är ju inget fel med det, eller?
- Nej nej, inte alls!! Det kommer bli asnajs. Men man måste ju tänka på endorfinerna vettu, så jag har bokat in tvättstugan till på fredag. Man måste ha tråkigt också. Så man har roligt på lördagen sen!!
- Ja jo, tvätta är la sådär.
- Förräns man tvättat klart!! Då njuter man lite av att man just tvättat klart, så då har jag redan tänkt i förväg och ska stöka till det så in i helvete i köket, så jag måste diska precis när tvätten är klar.
Men då kanske middagen står och väntar lite på lut, då har jag skrivit ut deppiga bilder på fattiga människor runtomkring i världen. Så när jag sitter och äter middag ska jag titta på dom här fruktansvärda bilderna, må så jävla dåligt för att jag har mat framför mig och samtidigt bygga endorfiner. Win Win!!
- Du äter väl äcklig mat då också?
- Rutten.
- Sen efter maten då? Då är du mätt och belåten ju?
- Då har jag en riktigt deppig playlist på spotify, samtidigt som jag föranmält mig till olika telefonförsäljare att ringa mig just då. Så jag kommer jag på löpande band få jobbiga samtal från idioter som ska sälja aloe vera oljor, jag hör på skitdeppig musik och kanske sneglar på dom där fattiga människorna igen.
- Men på lördagen så ska du ha kul igen?
- Och fatta hur mycket endorfiner som lagrats för den där skitfredagen?! Kommer bli den lyckligaste dagen i mitt liv!!
Här har ni tipset mina vänner. Planera i förväg att ha skittråkigt så lever ni ett lyckligare liv!!
Shoot to kill...
Inlägget skrevs: 2010-01-21 klockan 18:02:32
En najs bild från helgen...
En jag värvade på stan hade visst en blogg.
Inlägget skrevs: 2010-01-17 klockan 01:28:19
Googlar Individuell Människohjälp, går in på bloggar och hittar ett väldigt välskrivet inlägg om hur jag värvade henne.
Ehum, jag citerar:
Jag visste väl redan då att det var kört, men jag stannade ändå. Han var snygg och vältalig, pratade engagerat om barnen i Zimbawe och egna erfarenheter från Laos. Retoriken satt som en smäck.
Ehum, jag citerar:
Jag visste väl redan då att det var kört, men jag stannade ändå. Han var snygg och vältalig, pratade engagerat om barnen i Zimbawe och egna erfarenheter från Laos. Retoriken satt som en smäck.
Klicka på bilden eller här för att komma till Frökens inlägg.
Ge mig en minut iallafall?!
Inlägget skrevs: 2010-01-17 klockan 00:20:37
I onsdags så åkte jag ihop med komikerna Ben Kersley och Palle Strömberg från Linköping till Stockholm, för att närvara ett jubileum på ståuppklubben komikaze.
Länk till kvällen.
På hemsidan så stod det att komiker som var på plats den kvällen, hade förtur för vårsäsongen att få scentid. Så givetvis stod jag där tillsammans med alla andra komiker och kände mig konstig till mods.
I pausen så står Mike Räsänen och skriver upp komiker till vårsäsongen. Detta gjorde han oannonserat vilket resulterar i att jag är sent fram till folkmassan. Jag går vid sidan om den blodtörstiga mobben utan att först veta vad det är, så jag frågar en kille som kommer ut med seger i blicken:
- Vad är det här om?
- JA!!! 5 minuter!!! --Killen vevar bestämt med näven. Ett klassiskt yestecken...--
- Va? Är det nu man får scentider? --Mina ögon spärras upp.--
- Ja, in för i helvete! Tiderna börjar ta slut!!
Krig.
Jag backar fyra steg, intar en rugby position vid baren, spänner vaderna redo att tackla alla rookies som blöder för sina minuter och bombar:
- DÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!! --Mr Psycho away!!--
Jag skriker allt vad jag har med armarna i vädret att jag dödar dig om jag inte får komma fram, vilket kombinerat med min blick ingen heller tvivlar på. Kommer efter lite brottande fram till Mike:
- SCENTID!!! GE MIG SCENTID!!!!! --Här råkar jag spotta lite saliv på hans glasögon.--
Mike ser förskräckt upp ifrån sin pärm, tar av sig sina glasögon och torkar av dom:
- Vem är du?
- SJÖMANNEN!!! SJÖMANNEN MARTIN!!!!
- Okej... du får 5 minuter den 2 mars.
Andra komiker brottar bort mig, jag plockar genast upp min mobiltelefon och ser att jag fortfarande är till sjöss då. Med fullständig panikångest vänder jag mig om, sliter ner en kille på marken, kliver över honom och kommer fram till Mike igen.
- Snälla... Snälla ge mig en annan tid, jag är till sjöss då!
- Okej, säg vilket datum du kan då.
- 16 mars. GE MIG DEN 16 MARS!!!!
- Tyvärr, det är fullt, han där fick sista tiden.
Jag sliter tag i en främlings krage, drar hans ansikte tätt intill mitt:
- Jag ber dig snällt första gången här va?
- Ehh, vad snackar du om?
- Byt... byt dag till den 2 mars. Annars biter jag bort ditt adamsäpple. --Inget tvivel om saken.--
Tillslut får jag 5 minuter den 16 mars, kommer ut ifrån folkmassan med en hårt knuten näve ovanför huvudet. Någon som såg hela händelsen ger mig en high five:
SMACK!!!
- YESSSSSSSS!!! 5 minuter till. Hur lätt som helst...
Länk till kvällen.
På hemsidan så stod det att komiker som var på plats den kvällen, hade förtur för vårsäsongen att få scentid. Så givetvis stod jag där tillsammans med alla andra komiker och kände mig konstig till mods.
I pausen så står Mike Räsänen och skriver upp komiker till vårsäsongen. Detta gjorde han oannonserat vilket resulterar i att jag är sent fram till folkmassan. Jag går vid sidan om den blodtörstiga mobben utan att först veta vad det är, så jag frågar en kille som kommer ut med seger i blicken:
- Vad är det här om?
- JA!!! 5 minuter!!! --Killen vevar bestämt med näven. Ett klassiskt yestecken...--
- Va? Är det nu man får scentider? --Mina ögon spärras upp.--
- Ja, in för i helvete! Tiderna börjar ta slut!!
Krig.
Jag backar fyra steg, intar en rugby position vid baren, spänner vaderna redo att tackla alla rookies som blöder för sina minuter och bombar:
- DÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!! --Mr Psycho away!!--
Jag skriker allt vad jag har med armarna i vädret att jag dödar dig om jag inte får komma fram, vilket kombinerat med min blick ingen heller tvivlar på. Kommer efter lite brottande fram till Mike:
- SCENTID!!! GE MIG SCENTID!!!!! --Här råkar jag spotta lite saliv på hans glasögon.--
Mike ser förskräckt upp ifrån sin pärm, tar av sig sina glasögon och torkar av dom:
- Vem är du?
- SJÖMANNEN!!! SJÖMANNEN MARTIN!!!!
- Okej... du får 5 minuter den 2 mars.
Andra komiker brottar bort mig, jag plockar genast upp min mobiltelefon och ser att jag fortfarande är till sjöss då. Med fullständig panikångest vänder jag mig om, sliter ner en kille på marken, kliver över honom och kommer fram till Mike igen.
- Snälla... Snälla ge mig en annan tid, jag är till sjöss då!
- Okej, säg vilket datum du kan då.
- 16 mars. GE MIG DEN 16 MARS!!!!
- Tyvärr, det är fullt, han där fick sista tiden.
Jag sliter tag i en främlings krage, drar hans ansikte tätt intill mitt:
- Jag ber dig snällt första gången här va?
- Ehh, vad snackar du om?
- Byt... byt dag till den 2 mars. Annars biter jag bort ditt adamsäpple. --Inget tvivel om saken.--
Tillslut får jag 5 minuter den 16 mars, kommer ut ifrån folkmassan med en hårt knuten näve ovanför huvudet. Någon som såg hela händelsen ger mig en high five:
SMACK!!!
- YESSSSSSSS!!! 5 minuter till. Hur lätt som helst...
Varför tar jag allt på blodigt allvar?
Inlägget skrevs: 2010-01-14 klockan 13:43:20
Gång på gång när jag provar någonting nytt, vad som helst, så bara måste jag göra det fullt ut.
Just nu är ämnet, att värva människor till välgörenhet.
I det föregående inlägget så talades det mycket om dom legendariska Ellinor och Einar. Gissa vem som redan kommit upp till deras status?
Efter tre dagar på gatan beväpnad med en pärm, bläckpenna och snyfthistorier om fattiga människor i världen så lyckades jag.
Inte bara värva, det är inga problem, utan jag satte upp ett annat mål.
Att få någon börja gråta.
En mamma med sin barnvagn kommer gående på stan, Martin vänder sig om:
- Hej, vill du vara med och förhindra barnprostitution i världen?
En ypperligt ställd fråga av en hemsk värvare. Många människor säger instinktivt nej men får då min blick, en blick som gör att du mår dåligt för du sa just att du inte vill förhindra att pedofiler våldtar barn.
Jag brukar då säga "Nej nej, okej ha en trevlig dag." och inte störa mer än att ha gett dig ett dåligt samvete.
Mamman med sitt barn fick sådan skuld i kroppen att hon var tvungen att lyssna på mig. Tillslut kommer jag till snyfthistorierna, fakta som gör att du faktiskt mår riktigt dåligt och tillsammans med mina historier ifrån Laos och Kambodja. Då gråter du.
- Visste du att i Zimbabwe just nu finns det över 1,3 miljoner barn som sett båda sina föräldrar dö i AIDS?
Fortsatt ihop med andra saker som:
- Jag har själv sett hur yrkesförberedande utbildningar fungerar. I Kambodja så lär dom blinda människor att massera och personen som masserade mig, han hade fått sina ögon utbrända som barn, lyckades ta sig ur situationen, få en utbildning, få hopp och sedan vara delaktig i en business.
Där släppte det. Både jag och mamman börjar snyfta samtidigt som vi fyller i en autogiro blankett. Hon verkligen önskar att jag lyckas värva fler människor, jag med, för sjukt nog gillar jag utmaningen att få folk att bli fuktiga i ögonen.
Sen du som säger att värvare är jävligt jobbiga så säger jag så här.
Om ditt största problem under dagen är att någon kommer fram och säger "Hej, vill du hjälpa till att förhindra kvinnoförtrycket i världen?", då tycker jag inte speciellt synd om dig.
Up up and AWAY!!!!
Just nu är ämnet, att värva människor till välgörenhet.
I det föregående inlägget så talades det mycket om dom legendariska Ellinor och Einar. Gissa vem som redan kommit upp till deras status?
Efter tre dagar på gatan beväpnad med en pärm, bläckpenna och snyfthistorier om fattiga människor i världen så lyckades jag.
Inte bara värva, det är inga problem, utan jag satte upp ett annat mål.
Att få någon börja gråta.
En mamma med sin barnvagn kommer gående på stan, Martin vänder sig om:
- Hej, vill du vara med och förhindra barnprostitution i världen?
En ypperligt ställd fråga av en hemsk värvare. Många människor säger instinktivt nej men får då min blick, en blick som gör att du mår dåligt för du sa just att du inte vill förhindra att pedofiler våldtar barn.
Jag brukar då säga "Nej nej, okej ha en trevlig dag." och inte störa mer än att ha gett dig ett dåligt samvete.
Mamman med sitt barn fick sådan skuld i kroppen att hon var tvungen att lyssna på mig. Tillslut kommer jag till snyfthistorierna, fakta som gör att du faktiskt mår riktigt dåligt och tillsammans med mina historier ifrån Laos och Kambodja. Då gråter du.
- Visste du att i Zimbabwe just nu finns det över 1,3 miljoner barn som sett båda sina föräldrar dö i AIDS?
Fortsatt ihop med andra saker som:
- Jag har själv sett hur yrkesförberedande utbildningar fungerar. I Kambodja så lär dom blinda människor att massera och personen som masserade mig, han hade fått sina ögon utbrända som barn, lyckades ta sig ur situationen, få en utbildning, få hopp och sedan vara delaktig i en business.
Där släppte det. Både jag och mamman börjar snyfta samtidigt som vi fyller i en autogiro blankett. Hon verkligen önskar att jag lyckas värva fler människor, jag med, för sjukt nog gillar jag utmaningen att få folk att bli fuktiga i ögonen.
Sen du som säger att värvare är jävligt jobbiga så säger jag så här.
Om ditt största problem under dagen är att någon kommer fram och säger "Hej, vill du hjälpa till att förhindra kvinnoförtrycket i världen?", då tycker jag inte speciellt synd om dig.
Up up and AWAY!!!!
Extraknäck med hets mot folkgrupp!!
Inlägget skrevs: 2010-01-09 klockan 14:30:56
När jag kom hem senast skjöt jag iväg lite CVs här och var för att se vad som hände. Igår satt jag hela dagen på något slags möte där vi pratade om hur hemskt det var i Zimbabwe.
Det jag nu ska prova på måndag är att värva folk till välgörenhet, i 15 minusgrader.
Varför gör jag det här när jag egentligen inte behöver?
Det undrade jag med tills jag var med på mötet. Dessa människor som gör det här är inte normala människor, ingen normal person stoppar människor på stan och babblar på om fattiga barn i Afrika.
Jag hamnar nog i den kategorin för jag har enorma svårigheter att ta det på allvar.
Varför mötet var så intressant är just projektledaren, som ingen av oss träffat tidigare. Jag satt och tog anteckningar under dessa 5 timmar och började sporadiskt asgarva emellanåt.
Varför?
Ehem, jag citerar:
- Men vilka andra länder finns denna verksamhet också i?
- Va? Andra länder? Skit i det, det enda ni behöver veta är Zimbabwe.
Men höjdpunkterna var nog historierna.
Killen seriöst börjar babbla på om olika såkallade "wingman" tekniker han har på krogen med sina polare. En annan var då han "nästan" satte på en hora i Amsterdam och på flyget hem "sätter" flygvärdinnan på toaletten.
Amsterdam historiern var hysteriskt bra ändå. Citat, "Jag visste inte att det var en prostituerad", slutcitat. Ja den har man ju hört förr...
En annan höjdpunkt var då en av hans såkallade "kompisar" kommer hem till honom, sover över och ja... skiter i en av hans pokaler han vunnit.
- JAG HAR BEVIS!!! --Siter upp sin mobiltelefon--
- Alltså sen måste man ju visa hur hemskt det är. --Poserar--
- Ehh, va gör du? --Jag för antecknignar för brinnande livet--
- Ja, man måste visa hur hemskt det är. --Poserar igen med en tydligt ledsen min--
- Okej...
- Ja, sen måste man visa hur bra vårat jobb är! --Skiner upp, går fram till whiteboarden och målar en smiley--
Hela mötet var bara för mycket för mig. Dom sista två timmarna flippar jag också för vi kommer då till ämnet...
Håll i er.
Rollspel.
Vi ska babbla på om det här för varandra och ja, här kommer mina svårigheter på att ta det på allvar igen.
Okej Martin, börja du.
- HEJ!!!! Vi behöver hjälp med att driva in alla jävla mikrolån i Afrika. Vi är oroliga för att räntan ska bli så hög att dom inte har råd att betala tillbaka. Vill du skänka 100 kronor i månaden för att anställa en gorilla i Zimbabwe till att göra detta?
Hela rummet stirrar stumt på mig.
- Nej nej, förlåt. Jag skämtar bara, låt mig börja om.
- HEJ PÅ DIG!!!! Vad vet du om situationen i Zimbabwe?
- Bra Martin, nej jag vet inte så mycket, berätta.
- Jo alltså... --biter mig i läppen-- Robert Mugabe... --få inte sparken ifrån något du egentligen inte vill göra nu-- fick ju faktiskt--jag bara måste--
- Vad sa du om Robert Mugabe?
- Han fick nobels fredspris och vi samlar in pengar för att stödja honom!!
- NEJ MARTIN!!! För fan Martin, så kan du ju inte säga!!
- Nej nej, förlåt. Låt mig börja om.
- Ja, du måste ta det på allvar. Tänk på barnen nu.
- Okej...
- HEJ!!!! Jag sysslar med hets mot folkgrupp genom att gå omkring på stan och prata om barnen i Afrika!!
- MEN FÖR I HELVETE MARTIN!!!! --Ser genuint sur ut--
- Så här ska det se ut.
Ellinor och Einar är dom bästa värvarna någonsin och det är tydligen omöjligt att slå deras rekord. Givetvis dyker jag in med mina ytterst viktiga frågor:
- Kan man få två idolbilder på dom? Dom verkar ju helt otroliga?!
- Ehh, nej... alltså.
- Nej förlåt, fortsätt. Dom är bäst helt enkelt?
- Ja, shit alltså, vilken inlevelse, vilken sympati för Afrika, vilke geist, vilken kä...
- Barnen i Afrika menar du?
- Va?
- Du sa Afrika, vi tycker väl synd om barnen nu va?
- Ehh... ja.
- Okej, då hänger jag med. Baaarnen... --Antecknar ljudligt-- Men wow alltså, Ellinor och Einar. Är der våra nya idoler nu?
- För fan Martin, vill du ha det här jobbet?
- Ja, givetvis. Jag kommer på måndag också.
Så på måndag ska jag gå omkring och värva medlemmar. Men jag har också sagt att om jag slår rekordet på värvningar, då ska jag ha en pokal eller en medalj av något slag.
Dom gick med på det.
Hur lång tid kommer det ta mån tro?
Och ja, jag ska tycka fruktansvärt synd om barnen. Genuint med hela kroppen, promise. Kom ut i Norrköping på måndag och prata med mig!! Jag ska få pengar till ett pingisbord till alla fritidsgårdar dom styr med i Zimbabwe.
Det bland många saker...
Det jag nu ska prova på måndag är att värva folk till välgörenhet, i 15 minusgrader.
Varför gör jag det här när jag egentligen inte behöver?
Det undrade jag med tills jag var med på mötet. Dessa människor som gör det här är inte normala människor, ingen normal person stoppar människor på stan och babblar på om fattiga barn i Afrika.
Jag hamnar nog i den kategorin för jag har enorma svårigheter att ta det på allvar.
Varför mötet var så intressant är just projektledaren, som ingen av oss träffat tidigare. Jag satt och tog anteckningar under dessa 5 timmar och började sporadiskt asgarva emellanåt.
Varför?
Ehem, jag citerar:
- Men vilka andra länder finns denna verksamhet också i?
- Va? Andra länder? Skit i det, det enda ni behöver veta är Zimbabwe.
Men höjdpunkterna var nog historierna.
Killen seriöst börjar babbla på om olika såkallade "wingman" tekniker han har på krogen med sina polare. En annan var då han "nästan" satte på en hora i Amsterdam och på flyget hem "sätter" flygvärdinnan på toaletten.
Amsterdam historiern var hysteriskt bra ändå. Citat, "Jag visste inte att det var en prostituerad", slutcitat. Ja den har man ju hört förr...
En annan höjdpunkt var då en av hans såkallade "kompisar" kommer hem till honom, sover över och ja... skiter i en av hans pokaler han vunnit.
- JAG HAR BEVIS!!! --Siter upp sin mobiltelefon--
Ja, tydligen så hade nog lagt sin avföring i hans pokal. Kursdeltagarna bekräftar och jag antecknar.
Emellan dessa historier, som tog 30 min styck, så tyckte vi synd om barnen i Afrika. Tillslut kom vi fram till mannens olika poser på hur man verkligen med hela kroppen, speglar hur hemskt det är i Zimbabwe.
- Alltså sen måste man ju visa hur hemskt det är. --Poserar--
- Ehh, va gör du? --Jag för antecknignar för brinnande livet--
- Ja, man måste visa hur hemskt det är. --Poserar igen med en tydligt ledsen min--
- Okej...
- Ja, sen måste man visa hur bra vårat jobb är! --Skiner upp, går fram till whiteboarden och målar en smiley--
Hela mötet var bara för mycket för mig. Dom sista två timmarna flippar jag också för vi kommer då till ämnet...
Håll i er.
Rollspel.
Vi ska babbla på om det här för varandra och ja, här kommer mina svårigheter på att ta det på allvar igen.
Okej Martin, börja du.
- HEJ!!!! Vi behöver hjälp med att driva in alla jävla mikrolån i Afrika. Vi är oroliga för att räntan ska bli så hög att dom inte har råd att betala tillbaka. Vill du skänka 100 kronor i månaden för att anställa en gorilla i Zimbabwe till att göra detta?
Hela rummet stirrar stumt på mig.
- Nej nej, förlåt. Jag skämtar bara, låt mig börja om.
- HEJ PÅ DIG!!!! Vad vet du om situationen i Zimbabwe?
- Bra Martin, nej jag vet inte så mycket, berätta.
- Jo alltså... --biter mig i läppen-- Robert Mugabe... --få inte sparken ifrån något du egentligen inte vill göra nu-- fick ju faktiskt--jag bara måste--
- Vad sa du om Robert Mugabe?
- Han fick nobels fredspris och vi samlar in pengar för att stödja honom!!
- NEJ MARTIN!!! För fan Martin, så kan du ju inte säga!!
- Nej nej, förlåt. Låt mig börja om.
- Ja, du måste ta det på allvar. Tänk på barnen nu.
- Okej...
- HEJ!!!! Jag sysslar med hets mot folkgrupp genom att gå omkring på stan och prata om barnen i Afrika!!
- MEN FÖR I HELVETE MARTIN!!!! --Ser genuint sur ut--
- Så här ska det se ut.
Korrekt rollspel.
Nu har jag inte ens kommit till ämnet "legendariska värvare".
Ellinor och Einar är dom bästa värvarna någonsin och det är tydligen omöjligt att slå deras rekord. Givetvis dyker jag in med mina ytterst viktiga frågor:
- Kan man få två idolbilder på dom? Dom verkar ju helt otroliga?!
- Ehh, nej... alltså.
- Nej förlåt, fortsätt. Dom är bäst helt enkelt?
- Ja, shit alltså, vilken inlevelse, vilken sympati för Afrika, vilke geist, vilken kä...
- Barnen i Afrika menar du?
- Va?
- Du sa Afrika, vi tycker väl synd om barnen nu va?
- Ehh... ja.
- Okej, då hänger jag med. Baaarnen... --Antecknar ljudligt-- Men wow alltså, Ellinor och Einar. Är der våra nya idoler nu?
- För fan Martin, vill du ha det här jobbet?
- Ja, givetvis. Jag kommer på måndag också.
Så på måndag ska jag gå omkring och värva medlemmar. Men jag har också sagt att om jag slår rekordet på värvningar, då ska jag ha en pokal eller en medalj av något slag.
Dom gick med på det.
Hur lång tid kommer det ta mån tro?
Och ja, jag ska tycka fruktansvärt synd om barnen. Genuint med hela kroppen, promise. Kom ut i Norrköping på måndag och prata med mig!! Jag ska få pengar till ett pingisbord till alla fritidsgårdar dom styr med i Zimbabwe.
Det bland många saker...
Årets nyårslöfte...
Inlägget skrevs: 2010-01-07 klockan 00:10:19
Någonting som aldrig blev av på den legendariska Asienresan. Någonting som jag och Nils diskuterade många gånger, men sedan blev lite chockade över ockerpriset på dom.
Det lades på is, det försvann från våra tankar men nu är löftet gjort.
År 2010 är året då jag och Nils kommer uträtta ett av våra gemensamma mål i livet.
Vi ska...
Håll i er nu.
Fylla ett rum med ballonger.
Nils, minns du hur vi tvekade på dom dyra thailändska ballongern? Hujeda mig va dyra dom var!!
Målen med att fylla ett rum med ballonger är:
1 - Springa in i rummet med armarna ovanför huvudet och skrika "Ja, ja vi gjorde det, ja vi gjorde det. Äg."
2 - Sitta inne i rummet och vara allmänt nöjda.
3 - (Fråga mig inte varför men...) Kasta en gurka in i det rummet som är fyllt med ballonger.
Alltså gurkgrejen är nån fylleidé som tillslut fastnade i konceptet, så det måste också med.
Jag går ner på knä inne i lägenheten och skriker:
- THIS IS MY MISSION!!!
Det lades på is, det försvann från våra tankar men nu är löftet gjort.
År 2010 är året då jag och Nils kommer uträtta ett av våra gemensamma mål i livet.
Vi ska...
Håll i er nu.
Fylla ett rum med ballonger.
Nils, minns du hur vi tvekade på dom dyra thailändska ballongern? Hujeda mig va dyra dom var!!
Målen med att fylla ett rum med ballonger är:
1 - Springa in i rummet med armarna ovanför huvudet och skrika "Ja, ja vi gjorde det, ja vi gjorde det. Äg."
2 - Sitta inne i rummet och vara allmänt nöjda.
3 - (Fråga mig inte varför men...) Kasta en gurka in i det rummet som är fyllt med ballonger.
Alltså gurkgrejen är nån fylleidé som tillslut fastnade i konceptet, så det måste också med.
Jag går ner på knä inne i lägenheten och skriker:
- THIS IS MY MISSION!!!
Grattis mig själv.
Inlägget skrevs: 2010-01-02 klockan 20:05:55
Sitter och klappar mig själv på axeln och säger grattis Martin, du är äldre. Den ångest som fylls i min kropp då jag tänker på att jag faktiskt blir äldre, kan jämföras med ett dåligt fyllesamtal eller att man råkar kalla svärmorsan tjock.
Har tagit mig ner till de småländska skogarna och barrikerat mig hos farsan. Ska kolla på film och äta fisk.
Igår var var lite gulligt komiskt ändå då jag frågade min far, om han ville att jag skulle snurra eldpois framför hans församling efter mässan:
- Givetvis min son! Vilket härligt avslut på en mässa!!
Så för första gången på säkert 10 år satt jag på knä i kyrkan och doppa oblater i jesu blod. Mitt i allting så säger pappa prästen att:
- Det finns en extra överraskning med oss ikväll!
Alla blir extra tysta, ser på varandra:
- Min son är här! --Pekar på mig--
Sen vänder sig farsan om och säger att vi ska sjunga nästa psalm. Han glömmer påpeka att jag faktiskt ska göra någonting efter själva mässan, vilket resulterar i att jag får sitta och vara utstirrad av hela församlingen
Om församlingen hade haft en gemensam talan så skulle ordet "och?", ekat ex antal gånger.
På slutet så säger far att nu ska hans son gå och byta om, för att göra eldshowen ute på parkeringsplatsen.
Folkets röster mumlar lite förstående, nickar mot mig liksom "Okej du är inte ett freak som prästen påpekade förut.", och väntar snällt på att jag byter om.
Sen alltså...
Jag eldade inte upp mig själv denna gång, men försöker mig dumdristigt på ett "move" som jag inte övat på ett tag och tänker "Haha, nu ska dom allt få se!". Börjar spinna båda pois med en hand ovanför huvudet, det snöar och är svinkallt, fortsätter ner mot marken för att lägga mig ner och fett spinna på som van...
POOF!!
Båda flammor rätt i fejset.
Fail.
Hela församlingen blir lite förskräckta, jag ställer mig upp, släcker mina pois, får några enstaka applåder och folket ser förskräckt mot mig med tanken, "vilket miffo".
Epic fail...
Har tagit mig ner till de småländska skogarna och barrikerat mig hos farsan. Ska kolla på film och äta fisk.
Igår var var lite gulligt komiskt ändå då jag frågade min far, om han ville att jag skulle snurra eldpois framför hans församling efter mässan:
- Givetvis min son! Vilket härligt avslut på en mässa!!
Så för första gången på säkert 10 år satt jag på knä i kyrkan och doppa oblater i jesu blod. Mitt i allting så säger pappa prästen att:
- Det finns en extra överraskning med oss ikväll!
Alla blir extra tysta, ser på varandra:
- Min son är här! --Pekar på mig--
Sen vänder sig farsan om och säger att vi ska sjunga nästa psalm. Han glömmer påpeka att jag faktiskt ska göra någonting efter själva mässan, vilket resulterar i att jag får sitta och vara utstirrad av hela församlingen
Om församlingen hade haft en gemensam talan så skulle ordet "och?", ekat ex antal gånger.
På slutet så säger far att nu ska hans son gå och byta om, för att göra eldshowen ute på parkeringsplatsen.
Folkets röster mumlar lite förstående, nickar mot mig liksom "Okej du är inte ett freak som prästen påpekade förut.", och väntar snällt på att jag byter om.
Sen alltså...
Jag eldade inte upp mig själv denna gång, men försöker mig dumdristigt på ett "move" som jag inte övat på ett tag och tänker "Haha, nu ska dom allt få se!". Börjar spinna båda pois med en hand ovanför huvudet, det snöar och är svinkallt, fortsätter ner mot marken för att lägga mig ner och fett spinna på som van...
POOF!!
Båda flammor rätt i fejset.
Fail.
Hela församlingen blir lite förskräckta, jag ställer mig upp, släcker mina pois, får några enstaka applåder och folket ser förskräckt mot mig med tanken, "vilket miffo".
Epic fail...
Gott nytt år alla sjömän!
Inlägget skrevs: 2009-12-31 klockan 21:00:12
Det slog mig just att jag glömt göra en hälsning till sjömännen som jobbar ikväll!!!
Vill bifoga en bild som säkert förgyller eran vardag!!! Gott nytt år på er!!!!
Vill bifoga en bild som säkert förgyller eran vardag!!! Gott nytt år på er!!!!
Då var året slut.
Inlägget skrevs: 2009-12-31 klockan 13:02:10
Alltså va fan ska man kalla den här eran som nu tar slut? 00 talet? Kul att mina gyllene år med alla äventyr var på 00 talet. Kommer ju ta flera minuter att försöka formulera meningar om saker som hände på 00 talet!
Snälla någon, varför kan vi inte bara kalla det nollan eller nåt? Finns det inget tal som faller lättare på tungan?
- Ja, nollan var en go tid det.
Eller nja.
Va FAN!!!
Allt coolt jag gjort skedde på nollan. Fail.
Sen läser jag att årets vetenskapliga genombrott, är gamla benrester man grävt upp i Etiopien. Värsta teckningen har dom gjort också.
Två forskare står framför en hög med 4,4 miljoner år gamla benrester, ena killen står med en blyertspenna, håller fram tummen och måttar:
- Mmm, så här såg nog apan ut. --Börjar skissa--
Känns att dom kunde lika gärna ritat av Jesus.
Snälla någon, varför kan vi inte bara kalla det nollan eller nåt? Finns det inget tal som faller lättare på tungan?
- Ja, nollan var en go tid det.
Eller nja.
Va FAN!!!
Allt coolt jag gjort skedde på nollan. Fail.
Sen läser jag att årets vetenskapliga genombrott, är gamla benrester man grävt upp i Etiopien. Värsta teckningen har dom gjort också.
Två forskare står framför en hög med 4,4 miljoner år gamla benrester, ena killen står med en blyertspenna, håller fram tummen och måttar:
- Mmm, så här såg nog apan ut. --Börjar skissa--
Känns att dom kunde lika gärna ritat av Jesus.
Men vänta lite nu...
Jag har sett den här apan förut.
I knew it!!!
Styra stand up i Norrköping.
Inlägget skrevs: 2009-12-29 klockan 22:52:14
Var på möte idag med dom som har hand om stand upen i Norrköping. Jag vill se mera stand up i Norrköping och hoppas på att kunna hjälpa till att organisera ihop lite mindre events då och då.
Riktigt trevligt att träffa människorna på stället och fick ett mycket trevligt bemötande tillbaka. Ska bli roligt och se vart allt leder till!
Kanske kan jag locka fler människor i Norrköping att prova själva för första gången? Det hade varit grymt jo!!
Riktigt trevligt att träffa människorna på stället och fick ett mycket trevligt bemötande tillbaka. Ska bli roligt och se vart allt leder till!
Kanske kan jag locka fler människor i Norrköping att prova själva för första gången? Det hade varit grymt jo!!
Eldpois i Norrköpings parken... fail.
Inlägget skrevs: 2009-12-28 klockan 22:45:34
För att roa mig själv i vintermörkret bestämde jag mig igår för att snurra på eld. På med flera tunna lager och fleecetröjan, sen ner till den förfrusna parken. Hittade en tom parkeringsplats och började förbereda mig. Tänder en marschall, rätt sound - krisipigt surround sound - och doppa poisen i en kruka fylld med lampolja.
Stretcha kroppen lite sådär som om jag ska iväg och löpa snart. Ser mig omkring och upptäcker att någon står i fönstren i de närliggande husen, en kvinna som rastar hunden på avstånd och två tjejer som kommer gåendes genom parken på avstånd.
Hehe, nu kommer allt brudarna bli lite imponerade av en cool kille med pois!
Höjer volymen på ipoden, sänker ner mina pois över elden tills det börjar brinna ordentligt, snurrar ihop kedjorna rutinmässigt och laddar mentalt.
Sen ja...
Det första som sker med pois, är att det skvätter givetvis lite brinnande vätska dom första snurren. Därför ska man inte göra några snurrar som är för nära kroppen.
Men givetvis tänkte jag inte så långt, utan skvätter brinnande vätska på mitt bröst och tröjan fattar eld.
Jag börjar brinna.
Med full volym på ipoden hör jag inte hur kvinnan som rastar hunden ropar till mig, vill inte kasta iväg mina pois i snön för då kan jag inte tända på dom mer. Så jag försöker med två eldklot fästa i mina händer, liksom slå bort elden på bröstet.
Det gick inte.
Ena hörluren åker ut ur örat och jag hör kvinnan ropa om jag är okej. Lyckas få ur mig ett "Jo då! Inga problem!" samtidigt som jag febrilt dunkar mig på bröstet.
Lågan växer och jag ser mig omkring. Där! En uppskottad snöhög!!
Småjoggar fram till den uppskottade snöhögen med eld precis överallt och liksom bröstdunkar ner mot den. Efter den tredje bröstdunkningen så lycka jag släcka tröjan och kan lugnt snurra vidare.
Ser mig omkring och nickar åt kvinnan som rastar hunden. Tjejerna som säkert sett allt på avstånd kommer närmre och jag nickar givetvis mot dom också, precis som om sånt där händer ju ibland.
Stretcha kroppen lite sådär som om jag ska iväg och löpa snart. Ser mig omkring och upptäcker att någon står i fönstren i de närliggande husen, en kvinna som rastar hunden på avstånd och två tjejer som kommer gåendes genom parken på avstånd.
Hehe, nu kommer allt brudarna bli lite imponerade av en cool kille med pois!
Höjer volymen på ipoden, sänker ner mina pois över elden tills det börjar brinna ordentligt, snurrar ihop kedjorna rutinmässigt och laddar mentalt.
Sen ja...
Det första som sker med pois, är att det skvätter givetvis lite brinnande vätska dom första snurren. Därför ska man inte göra några snurrar som är för nära kroppen.
Men givetvis tänkte jag inte så långt, utan skvätter brinnande vätska på mitt bröst och tröjan fattar eld.
Jag börjar brinna.
Med full volym på ipoden hör jag inte hur kvinnan som rastar hunden ropar till mig, vill inte kasta iväg mina pois i snön för då kan jag inte tända på dom mer. Så jag försöker med två eldklot fästa i mina händer, liksom slå bort elden på bröstet.
Det gick inte.
Ena hörluren åker ut ur örat och jag hör kvinnan ropa om jag är okej. Lyckas få ur mig ett "Jo då! Inga problem!" samtidigt som jag febrilt dunkar mig på bröstet.
Lågan växer och jag ser mig omkring. Där! En uppskottad snöhög!!
Småjoggar fram till den uppskottade snöhögen med eld precis överallt och liksom bröstdunkar ner mot den. Efter den tredje bröstdunkningen så lycka jag släcka tröjan och kan lugnt snurra vidare.
Ser mig omkring och nickar åt kvinnan som rastar hunden. Tjejerna som säkert sett allt på avstånd kommer närmre och jag nickar givetvis mot dom också, precis som om sånt där händer ju ibland.
Coola killen spinner vidare.
Over and out.
Over and out.
Jag klickade på en av internets mörka hörn...
Inlägget skrevs: 2009-12-27 klockan 11:59:54
Jag bad brorsan visa mig lite internethistoria när han var här. Internet är en fascinerande plats med fruktansvärt mycket skit, intryckt på en enorm digital yta.
Själv när jag surfar på nätet rör jag mig endast inom lite dagliga nyheter, bloggen och emailen. Någon gång kanske man vågar på sig att klicka på någon märklig länk på flashback, men mer vågar jag inte.
När min bror sitter bredvid vågar man mer. Han vet lite om vilka saker man inte ska klicka på genom något slags sjätte sinne.
Först visar han mig http://omegle.com/ (Ja, det är säkert att klicka...).
Du slumpas fram på en chatsida, och du börjar chatta med en främling men kan avsluta det när som helst. Genast börjar jag ställa jobbiga filosofiska frågor, samtidigt som jag önskar att man kunde göra snö från kokosmjölk.
Sen sitter vi och skrattar åt meningslösa youtube klipp, som är en favorit hobby för hela världen givetvis. Jag kissade på mig när jag såg det här, fyra gånger.
- Men... varför? --Pekar mot skärmen som ett litet barn--
Själv när jag surfar på nätet rör jag mig endast inom lite dagliga nyheter, bloggen och emailen. Någon gång kanske man vågar på sig att klicka på någon märklig länk på flashback, men mer vågar jag inte.
När min bror sitter bredvid vågar man mer. Han vet lite om vilka saker man inte ska klicka på genom något slags sjätte sinne.
Först visar han mig http://omegle.com/ (Ja, det är säkert att klicka...).
Du slumpas fram på en chatsida, och du börjar chatta med en främling men kan avsluta det när som helst. Genast börjar jag ställa jobbiga filosofiska frågor, samtidigt som jag önskar att man kunde göra snö från kokosmjölk.
Sen sitter vi och skrattar åt meningslösa youtube klipp, som är en favorit hobby för hela världen givetvis. Jag kissade på mig när jag såg det här, fyra gånger.
Tillslut snubblar vi över en internetprofil med namnet Boxxy. Det här tycker jag är intressant ändå. Boxxy även känd som The Queen of /b/ är - som jag fick det förklarat - en av de allra första stora internet kändisarna. Hon har bara gjort tre stycken youtube klipp på sig själv, som gick upp i över 1 miljon på en vecka.
Det sjuka var att folk faktiskt letade upp henne och filmade in i hennes hem och grejer. Historier som gör att man blir väldigt rädd för vad internet också kan vara.
"Men vad gjorde henne så känd?", frågar jag brorsan och genast säger han 4chan. En sida som startade den 1 oktober 2003 och det var just sidan med namnet /b/ som gjorde den stor.
- /b/, där ska man inte gå in. Det där är internets rövhål helt enkelt. Gå aldrig in där Martin.
Inne på /b/ så är alla anonyma och exakt vad som helst kan läggas upp. Det finns inga moraliska gränser över vad det skämtas om och det klassiska exemplet är... pedobear.
En liten nallebjörn som våldtar barn helt enkelt.
Den där låten och bilderna på en gullig björn skrämmer faktiskt skiten ur mig. Genast vill jag gå in på /b/ bara för att se vad som finns där.
- Nej Martin, jag varnar dig. Din dator kommer fan explodera om du går in där. Det, eller så ser du en bild du inte kan få bort ifrån näthinnan. Du är för, vad ska man säga? Du har forfarande en ren själ. Låt den vara obefläckad åtminstone några år till.
Brorsan går in i köket och jag sitter ensam med videoklippet om pedobear framför mig. Frestelsen över att gå in på en av internets lika mörkare hörn börjar gripa tag i mig. Det är liksom en röst som börjar viska 4chan, gå in på 4chan...
Jag googlar, ser länken och... går in. Det känns som jag öppnar pandoras ask.
Genast klickar jag på /b/.
Livet börjar gå i slowmotion, jag ser länkar och suddiga bilder på skärmen. Namnet Boxxy är ständigt återkommande och så ser jag en text som säger, "can you here the music?". Musik? Vadå musik? Mycket riktigt, utan att jag klickar på någonting så börjar en låt spelas.
Det är låten från pedobear.
Jag gör ingenting utan datorn bara får ett eget liv. En text dyker upp framför skärmen "YOU´RE GETTING RAPED BY PEDOBEAR!!!!"
- Öj brorsan!! Jag gick in på 4chan och en låt bara började spelas h...
- MEN FÖR I HELVETE MARTIN!! JAG SA JU... HAR DU ALLA VIRUSPROGRAM IGÅNG SAMTIDIGT?! SÄG ATT DU HAR SPYBOT?!!!
- Ööööhh, nae.... nu är alla virusprogram igång.
Sen kom en bild... herregud. Jag blir paralyserad, äcklad och rädd för världen. Min jordglob som är så fin, hur kan detta vara möjligt?
Brorsan springer genom min lilla hall, sladdar in i vardagsrummet, kastar sig fram emot soffan och ser precis ut som en uggla i ansiktet. Ögonen liksom flackar fram och tillbaka fort som fan, ser mot mig med en försktäckt min:
- O FY FAN! MARTIN SE BORT! KOLLA IN MOT VÄGGEN MARTIN!!!!
- Men... varför? --Pekar mot skärmen som ett litet barn--
- JAG SÄGER JU VARENDA JÄVLA DAG ATT VÄRLDEN ÄR SJUK!! DEN ÄR SJUK OCH DÖENDE!!
Jag kryper ihop i fosterställning. Chockad över vad jag just fått uppleva. Brorsan inser allvaret och:
- Ta bort internet, ta bort det. TA BORT INTERNETUPPKOPPLINGEN INN...
Det var försent. En gång tidigare har jag sett det här hända, det var inne på ett internetcafé i China Town, Kuala Lumpur. Virusprogrammet gjorde en såkallad superflipp på min dator, som ännu inte fungerar. Den blev bara svart.
Sirener går bokstavligen igång på skärmen. Inget skämt här va? Sirener... det var det sjukaste:
- MARTIN, SNAP OUT OF IT!! --Knäpper med fingrar framför ansiktet på mig.-- Vi måste rädda datorn nu!
Jag vaknar till liv och brorsan ser på alla mina USB prylar i datorn och upptäcker dongeln:
- RYCK DONGELN MARTIN!!! RYCK DONGELN!!!
- Men måste man inte göra en "säker borttagning" av USB anslutningar till en PC?
- VAD I HELVETE SNACKAR DU OM?!!! DETTA GÄLLER DIN DATORS LIV!! RYCK DEN NU ELLER SÅ RYCKER JAG DEN!!!
Swuink!! Dongeln rycks och ja, brorsans mun sprayade mitt ansikte med saliv.
Internet är nu borta ifrån datorn och vi kan andas ut lite. Virusprgrammet flippar fortfarande.
- Vad är det som händer?
- Ja du Martin. Se det som en liten armé av hästar som springer runt runt i din dator just nu. Trojanska hästar.
- O fan...
- Jag ringer en polare för att se vad som kan räddas.
Brorsan känner en datorexpert som jobbar på HP och i andra änden av luren hör jag genast.
- Varför gick ni in på 4chan? Det fattar ni väl?
- Ja, men min bror du vet, han visste inte var det var. Vågar vi sätta in dongeln igen?
Efter en kvarts samtal så har polaren mailat över viktiga program till mailen, och om vi är snabba hinner vi sätta in dongeln och ladda hem dom.
Det kändes som om dator-Rambo hjäper oss. Jag sitter och ser på hur brorsan försiktigt sätter in dongeln igen, går snabbt in på mailen och laddar hem program.
En halv dag fick olika program ligga och rensa datorn.
Och aldrig mer ska jag klicka på konstiga länkar. En bild sitter fast på min näthinna och jag vet inte hur den ska försvinna.
Stand up på Frasses i Göteborg.
Inlägget skrevs: 2009-12-23 klockan 22:18:09
Det är verkligen overkligt nu att komma till Frasses och köra stand up. Det var julbordssittning med en ungefär 80-90 sjöfartsstudenter av olika slag. Det som förvånade mig mest var att det faktiskt inte var en korvfest den här gången.
Jag och mina homies Nils, Joel, Simon och Simons kompis jag glömt namnet på, var riktigt förvånade för stället var fullt med snygga brudar.
Vid 20 hugget gick jag upp på scen.
Förut när jag varit där har jag fått väldigt mycket applåder, den här gången var något annat. Lekledarna lyckades tillslut få tyst på lokalen och min presentation kom:
- Och här mina damer och herrar är underhållningen vi väntat på!! --Konstpaus-- Mannen... myten... LEGENDEN... MR CMJJJJJJ!!!!
Hela fucking stället började banka på borden, och mitt namn CMJ började eka ut emellan Chalmers byggnader. Efter ungefär en minuts av fullständigt vrål blev det tyst i några sekunder, jag slänger bak axeln, lyfter micken och spänner blicken mot publiken:
- Tjena... det är jag som är CMJ.
Sen var det tillbaka till start, folk flippar, öl spills ut, någon ställer sig upp och pekar mot mig följt av hårda korta applåder och precis alla skriker CMJ! CMJ! CMJ!
Det blev 20 minuters stand up varav 6 minuter helt nytt. Efteråt så har jag sällan fått så mycket beröm för stand upen och allt arbete med denna blogg.
Kvällen var grym för övrigt och nästa år ska dom skaffa en större lokal för intresset var så stort. Det ser jag fram emot!
Ni som besöker och har hand om Frasses, ni förstår inte hur mycket jag älskar att komma och uppträda hos er.
Jag och mina homies Nils, Joel, Simon och Simons kompis jag glömt namnet på, var riktigt förvånade för stället var fullt med snygga brudar.
Vid 20 hugget gick jag upp på scen.
Förut när jag varit där har jag fått väldigt mycket applåder, den här gången var något annat. Lekledarna lyckades tillslut få tyst på lokalen och min presentation kom:
- Och här mina damer och herrar är underhållningen vi väntat på!! --Konstpaus-- Mannen... myten... LEGENDEN... MR CMJJJJJJ!!!!
Hela fucking stället började banka på borden, och mitt namn CMJ började eka ut emellan Chalmers byggnader. Efter ungefär en minuts av fullständigt vrål blev det tyst i några sekunder, jag slänger bak axeln, lyfter micken och spänner blicken mot publiken:
- Tjena... det är jag som är CMJ.
Sen var det tillbaka till start, folk flippar, öl spills ut, någon ställer sig upp och pekar mot mig följt av hårda korta applåder och precis alla skriker CMJ! CMJ! CMJ!
Det blev 20 minuters stand up varav 6 minuter helt nytt. Efteråt så har jag sällan fått så mycket beröm för stand upen och allt arbete med denna blogg.
Kvällen var grym för övrigt och nästa år ska dom skaffa en större lokal för intresset var så stort. Det ser jag fram emot!
Ni som besöker och har hand om Frasses, ni förstår inte hur mycket jag älskar att komma och uppträda hos er.
Ja, som vanligt suger jag på att ha kameran med, så det här är det enda kortet från kvällen. En kille som valde några väl valda sluddriga ord, och visade upp fogmassa som fastnat på hans kavaj.
Stand up imorgon.
Inlägget skrevs: 2009-12-18 klockan 18:55:24
Då var det dags igen på Frasses. Det ska vara julsittning och dom har ännu en gång bjudit dit mig. Så imorgon blir det en 5 timmars bussresa för att sedan sammanstråla med lite polers, och sen ta oss till Lindholmen och Frasses Pub.
Just nu är jag bara ett segt gummisnöre men det kommer nog ändras imorgon. Hoppas det iaf.
Vi syns på Frasses!!!
Just nu är jag bara ett segt gummisnöre men det kommer nog ändras imorgon. Hoppas det iaf.
Vi syns på Frasses!!!
Tydligen ser jag väldigt bögig ut.
Inlägget skrevs: 2009-12-16 klockan 22:51:56
Att plugga humor och experimentera med nya sätt att finna material har sina höjdpunkter. Kom på en dag att de flesta människor jag träffar på i livet, får uppfattningen om att jag är homosexuell. Detta har gäckat mig genom livet och jag ville se om jag kunde få lite andra svar på ämnet.
Så jag postade en tråd på forumet Flashback.
Den gick upp i runt 18000 views på två dagar och hade över 20 sidor svar ett tag. Sen kom en moderator och tog bort hälften av svaren, för de flesta skrev att jag skulle acceptera faktumet att jag "tar den i tvåan" på olika sätt.
Någon skrev att jag skulle åka till IKEA och springa ut ur varje garderob jag kunde hitta.
Nils ringde en kväll efter han kissat på sig pågrund utav ha läst tråden.
Här är Nils reflektioner över bögtråden på Flashback.
Ja, alltså själv inser jag väl att man kanske inte borde posta en bild, på Flashback, med frågan: Ser jag bögig ut?
Började rejält ångra min handling då jämförelsen mellan dessa individer började diskuteras. Sen att det lodrätt står "A FAGIE" på min T-shirt hjälpte inte heller till.
Så jag postade en tråd på forumet Flashback.
Den gick upp i runt 18000 views på två dagar och hade över 20 sidor svar ett tag. Sen kom en moderator och tog bort hälften av svaren, för de flesta skrev att jag skulle acceptera faktumet att jag "tar den i tvåan" på olika sätt.
Någon skrev att jag skulle åka till IKEA och springa ut ur varje garderob jag kunde hitta.
Nils ringde en kväll efter han kissat på sig pågrund utav ha läst tråden.
Här är Nils reflektioner över bögtråden på Flashback.
Ja, alltså själv inser jag väl att man kanske inte borde posta en bild, på Flashback, med frågan: Ser jag bögig ut?
Började rejält ångra min handling då jämförelsen mellan dessa individer började diskuteras. Sen att det lodrätt står "A FAGIE" på min T-shirt hjälpte inte heller till.
Alltså okej, på DEN bilden ser jag väl lite fjollig ut kanske...
Förhoppningsvis kommer jag kunna använda något av det som skrevs inom stand up. Måste nästan prova för alla som jag pratade med om detta, skrattade väldigt högt. Högt, länge och efter att de hämtat andan, så skrattade dom igen, fast ännu högre och mer elakt.
Som sagt så är mycket borta tyvärr.
Time to organisera det hela.
Inlägget skrevs: 2009-12-13 klockan 18:30:05
Måste börja styra upp ett företag nu.
Var nere på magishow i Eksjö och kollade in Charlie Caper. Snackade med honom efteråt, bytte lite visitkort och kanske så träffas vi i framtiden igen.
Var nere på magishow i Eksjö och kollade in Charlie Caper. Snackade med honom efteråt, bytte lite visitkort och kanske så träffas vi i framtiden igen.
Annars så snackade jag med kvinnan som höll ställningarna på stora hotellet där också. Tillslut gled vi in på stand up komik, och hon var intresserad att ha stand up där någon gång. Känner att min styrka ligger lite i att sälja in detta oslagbara koncept humor här och var. Stället är optimalt för att stand up ska lyckas, och så har hon ju rum att erbjuda komikerna. Perfekt!!
Så i januari ska vi snacka mera och planera in en eller flera humorkvällar.
Vill regga ett företag och se om det finns en marknad här. Håller också på att planera en humorkväll på Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm. Där dom vill dom ha två komiker. Tänker att det här kan vara riktigt roligt att åka runt och hitta platser som, efter dom pratat med mig, vilja ha en humorkväll hos dom. Sen boka dom komiker som känns rätt för stället.
Givetvis ta betalt och styra upp bra pengar till komikerna. Detta tror jag på.
Det jag behöver är en bra hemsida dock. Vill ha lite schyssta kort på mig när jag snurrar eld också för det ville hon ha i Eksjö. En fet jävla eldshow utanför innan stand upen drar igång är perfekt. Då får alla i sig frisk luft för att sedan lyssna på humor. Grymt jo!!!
Vad tror ni? Is this a winner?!
Bortklippta scener
Inlägget skrevs: 2009-12-10 klockan 23:22:42
Jävla Nils sitter och gnyr i telefonen om att vi måste ut och resa igen. Ja, vi måste ut och resa igen. Tyvärr spenderar jag alla pengar på en lägenhet nu istället.
På något vis ska vi lyckas. En hit n run på bankkontor verkar ju vara inne nu!
I alla fall. Nils the pils har lagt upp ett videoklipp på sin blogg. Det är faktiskt inte iscensatt utan mest bara lite pinsamt.
På något vis ska vi lyckas. En hit n run på bankkontor verkar ju vara inne nu!
I alla fall. Nils the pils har lagt upp ett videoklipp på sin blogg. Det är faktiskt inte iscensatt utan mest bara lite pinsamt.
Hej Filip och Fredrik.
Inlägget skrevs: 2009-12-10 klockan 00:08:32
Ja, våran diskussion gick väl inte ner på några djupare nivåer direkt. Fick ett bra kort i alla fall!
Filip och Fredrik till Linköping.
Inlägget skrevs: 2009-12-09 klockan 11:12:16
Idag klockan 16 signerar Filip och Fredrik sin nya bok i Linköping. Alltid varit nyfiken på att säga hej på dom. Givetvis måste det kosta en bokjävel för att göra det.
Ny lya, ny stad och... ny affär.
Inlägget skrevs: 2009-12-07 klockan 23:31:54
Har upptäckt att krossade tomater har absolut ingen logisk plats i svenska mataffärer. Den kan fan stå precis över jävla allt. Mjöl, bakpuvler, socker... hmm... se där ja! Krossade tomater!! Att man inte letade här först?! Då hade man sluppit en kvarts runtspringande nyss.
Tokigt där Konsum.
Tokigt där Konsum.
Martin, 25, rest runt hela jorden med antingen jobbet eller som backpacker.
Han har gjort ett eget reseprogram om den senaste tiden i Asien. Bloggen har producerat totalt över 2,5 timmes material av 1-8 minuters sketcher, reseklipp och annorlunda videobloggar. Den har varit med i diverse olika tidningar, däribland Aftonbladet. Martin är också stand up komiker när han är hemma och vill man se honom uppträda så, ehh, fråga när nästa gig är. Finns ingen kalender än.
Vill man hyra in honom vilket inte kostar någonting om det inte är för långt. Maila med knappen under. Kan även styra upp elddans med poi (kedjor) och om någon månad också stav. Vill man bli hans bloggmanager och allt vad det innebär. Maila. Jobbar du för ett TV-bolag och tänker, shit han kan vi använda!! Maila. Annars så är det bara att följa Martins jävla envishet mot nya resor och tillslut dom stora stand up scenerna. Just det. Vill man träffa Martin utan någon som helst anledning egentligen. Maila.
