Jag trodde ett tag att min tid ombord skulle vara långtråkig och fylld av ångest tills jag fann den heliga gralen i matförrådet.

 

Vad är då detta heliga elixir som ger Martin oändlig energi?

 

 

 

Kalaspuffar, danska kalaspuffar... duh.

Det blåser full storm denna söndag men det tänkte ingen på idag för idag gick Bro Anton till valstugan som hölls nere i mässen. Att hålla demokratin vid liv ombord skiljer sig en aning från iland kan man säga. Jag har endast hört historier om hur det går till och nu äntligen får jag vara med om det.

 

 

 

Klockan 13:00 skulle det börja och i vanlig ordning inför varje val så måste först en valkamp utkämpas. Alla sjömän samlas i mässen och väntar på att ledaren ska göra entré. Matros mörten lyfter högfärdigt en hemmagjord trumpet som han själv täljt ut av gamla ihoplimmade lotslejdar steg och smyckat med fina sjömansarbeten.

 

Trumpeten fyller ut ljudrummet.

 

Tuuuuuuuuut!!

 

Mörten talar:

 

- Välkomna till val 2010 ombord Bro Anton! Innan våra poströster kan fyllas i så måste först den traditionella valkampen utkämpas och jag låter våran ledare ombord förklara hur reglerna är i år. Om alla nu kunde gå ner på knä och visa vördnad för våra ledare… --Mörten pausar och ser strängt mot sjömännen som sakta går ner på knä.—Tack så mycket. Jag lämnar nu över ordet till ledaren –konstpaus—KIM JONG HJORT!!!!

 

Mörten lyfter sin trumpet och blåser för allt vad han är värd.

 

Tuuuuuuuuuuuuuut!!!

 

In kommer våran kapten Don Hjort fast idag för en dag så är han den mäktiga KIM JONG HJORT!!! Han bär en Broströms flagga som cape och håller sina båda händer knäppta vid bältet. Sakta går han in i mitten av rummet och gör en gest med handen som betyder att alla kan resa sig igen. Förutom jag då…

 

- Lillen kan gå ner på alla fyra!

 

Jag får sätta mig ner på alla fyra och agera som en pall så att Kim Jong Hjort kan enkelt gå upp på ett av borden utan att behöva anstränga sig för mycket.

 

Hela mässen bryter ut i ett:

 

- VAR HÄLSAD KIM JONG HJORT!!

- Tack och välkomna till valkampen 2010.

 

Alla nickar mot varandra och känner stolthet över att vara delaktig i en rättvis demokrati.

 

- I år så har vi två stora block som ska kämpa mot varandra, ett lite turkosgrönt och ett lila. Jag har utsett våra rumäner ombord till att agera som utsända FN valobservatörer så att inget fusk kan förstöra den goda stämningen, och sen hoppas jag att inget fulspel sker idag så som det var förra valkampen.

 

För fyra år sedan så hade vi en elev som kallade sig själv anarkist och avbröt valet mitt i allt och kastade en gatusten rätt i huvudet på kocken så att den fick sjukavmönstra. Alla tyckte det var lite väl över gränsen så inga anarkister är välkomna ombord längre.

 

Våran skåning och safety styrman flippar nu och höjer rösten.

 

- SKÅNE!!! –En arm höjs hårt uppåt!!--

- Va fan snackar du om då? –Motormannen talar.—

- Oj, förlåt, jag tänkte bara att vi skulle säga vilka vi ska rösta på.

- Rösta? Det här är valkampen innan röstningen.

- Jaja, jo just det jag blev bara så tagen av allting här.

- Men vänta nu. Ska du rösta på Skåne? –En matros bryter in.--

- Ja, jag vill att Skåne ska synas lite mer. Så jag röstar Skåne.

- Men det finns väl inget parti som heter Skåne?

- Ehh, parti? –Ser vilsen ut.—

- Skitsamma, skriv du Skåne på ditt papper sen.

- Ehem, om ni ursäktar? –Kim Jong Hjort harklar sig och ser strängt mot den onödiga spontandiskussion som nyss hölls.—

- Förlåt, förlåt fortsätt du.

- Tack. Ja okej här har jag en turkosgrön och en lila färgpyts. Jag målar ett kryss på era tröjor och oavsett om ni tror på detta block eller inte så ska ni kämpa så som det var erat block.

- Va fan är det här för färger? Turkosgrönt och lila, vilka partier är det? –Reparatören ryter till.—

- Det är nya partier.

- Vadå nya partier? Det har väl för fan inte kommit några ny…

- Du… --Kim Jong Hjort avbryter och skuttar ner från bordet och går fram till repen.— Jag är så jävla trött på allt förbannat blått, rött och grönt. Det är ju dom tråkigaste jävla färgerna på planeten och nu när jag är —Pekar snabbt mot Mörten—

- KIM JONG HJORT! –Svarar Mörten på beställning--

- Så blir du med i det turkosgröna laget. –Kim Jong Hjort smetar ett stort kryss på repens tröja och fortsätter runt tills det blivit rättvist fördelat.--

- Meh! Det här är ingen demokrati ju!

- SLUTA TALA EMOT DEN MÄKTIGA KIM JONG HJORT!!!

 

Mörten springer fram till repen och blåser stenhårt i sin trätrumpet rätt i nyllet på han så att lite saliv sprutar ut och ljudet är så högt att alla måste hålla sig för öronen.

 

Tuuuuuuuuuuuuuuuuuut!!!

 

- INGEN TALAR EMOT DEN MÄKTIGA KIM JONG HJORT!!!

- Men va fa…

 

TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!!!

 

Mörten ser skarpt i ögonen på repen redo att blåsa en gång till ifall ytterligare ett ord skulle yttras.

 

Den mäktiga Kim Jong Hjort beordrar alla att ställa sig på varsin sida av dagrummet och går nu ut i matförrådet och kommer strax tillbaka med en trälåda.

 

- Och här har ni dom redskap som kommer avgöra valet. –Kim Jong Hjort stoppar ner handen och sliter upp en stor jävla fläskfilé. --VALFLÄSKET!!!

 

Alla får nu varsin avlång bit fläskfilé i handen som vi ska använda i valkampen och nu kommer tillslut rumänerna in för att se så en schysst fair play stämning hålls under nästkommande 5 minuter av fläskfiléfäktning.

 

Kim Jong Hjort ställer sig på bordet och är glad över att se att det är 100 procentigt valdeltagande ombord i år och säger åt Mörten att vara redo med trumpeten.

 

Kim Jong Hjort tar tag med båda händerna om sin cape och höjer den så att den blir så bred som möjligt och nickar till Mörten.

 

- LÅT VALKAMPEN BÖRJA!!!!

 

TUUUUUUUUUUUUUUT!!!!

 

Om ni tänker er sumobrottning fast med en tre fyra meters ansats och en cirka 12 sjömän som brölar och slår för bittra livet med varsin fläskfilébit på varandra så vet ni hur det såg ut tidigare idag ombord. Men efter bara några sekunder av fläskfiléfäktning så hörs ett annat rop inifrån båten. Det är Ålänningen och eleven Gustav som kommer inspringandes med en stor Finsk flagga som cape och en fläskflilé bit i vardera hand.

 

- OM JAG INTE DUGER SOM VALOBSERVATÖR BARA FÖR ATT JAG ÄR FINSK SÅ ÅT HELVETE MED SVERIGES VAL!!!!! ARRRRRRRRRGHHHHH!!!!!

 

Finnen lackar curry för att Kim Jong Hjort förbjöd en finsk valobservatör med förklaringen att finnar duger bara åt att dricka öl och basta, och inte till att övervaka något så viktigt som ett demokratiskt val. Sen hade han tagit med finnen till bastun och sagt att han kan basta när våran valkamp utkämpas så att inga finska influenser påverkar oss. Detta hade gjort han frustande förbannad och tänker nu ge igen.

 

Rumänerna bryter in för att det här minsann var inget fair play men får genast två snabba rapp med fläsket rätt i fejset och däckade. Kim Jong Hjort avbryter för att tala förstånd i den berserkande finnen:

 

- FINNE!! Du lägger dig i våran valkamp trots att du inte är av svenskt påbrå och också genom att sänka rumänerna så riskerar du också ett fullskaligt världskrig ombord. Jag ser inte logiken i ditt handlade men ingen sabotör ska förstöra våran valkamp och nu kommer du få känna på hur fläsket känns mot dig själv. LILLEN OCH FINNEN SKA UTKÄMPA EN DUELL!! --Armar och cape upp i luften!--

- Va?

- Lillen och du ska kämpa till döds! Försvara Sverige nu lillen!! –Alla tycker det lät som en skitbra idé och bildar en ring.--

 

Lillen som då är jag säger att det här börjar spåra ut lite men det är inte lätt att säga emot ett gäng politiskt våldsberusade sjömän, så jag ställer mig mitt emot finnen som genast börjar vifta med fläsket och får in en fullträff över mitt vänstra öra. Jag flyger ner på durken och får en galen finsk man över mig som frenetiskt börjar banka med köttbatongerna. Tillslut får jag omkull honom åt sidan och kommer upp på fötter igen men precis när jag vänder mig om så har finnen kastat sin ena fläskbit mot mig, och då lyckas han köpa sig en kort stund extra så att han också kommer upp på fötter igen.

 

Publiken gillar vad dom ser och kampen är nu jämn. Kim Jong Hjort ser belåten ut över att ha lyckats skapa en sådan minnesvärd valkamp som det säkert kommer talas om länge.

 

Nu minns jag en sak som finnen sagt vid en av middagarna och det är att han inte gillar senap, och eftersom som vi nu befinner oss i mässen så ser jag möjligheten att avgöra duellen utan för mycket blod spills. Jag avvärjer ett slag och kastar mig mot ett bord där jag vet senap finns och får tag i flaskan.

 

- NU SKA DU FÅ FINNJÄVEL!!! –Vrålar jag högt och hyttar med senapsflaskan—

 

Det fungerar precis som planerat för Gustav lägger sig genast på marken och skriker att han ger upp. Jag har god lust att spruta lite på honom, bara lite sådär så att han får en brun fläck på tröjan som är svår att få bort sen, men jag ser mig omkring och måste ställa folket en fråga.

 

- Alltså jag måste fråga en sak.

- Det får du Lillen för du kämpade väl och har visat dig värdig för en demokrati! –Jiddrar Kim Jong Hjort och viftar med handen.–

- Ska vi inte säga att valkampen är slut nu och rösta lite istället?

- Meh! Gillar du inte valkamp?

- Jo visst det är alltid roligt med gamla traditioner så här men du sa att vi skulle kämpa till döds. Det känns lite väl, eller?

- Hmm... Ja det kanske det gör. Vi röstar väl istället om du ska vara tråkig, men först, kan du inte bara spruta lite senap på han? Det var ju hur smart som helst att minnas hur finnen hatar senap!

- NEJ!!! Jag är stolt och jag är finsk! Vanhedra mig inte såhär!!

- Du… nu kom du faktiskt in här och ba sabba hela fläskfäktningen genom att vara sur för att du inte fick vara med på alla coola grejer vi svenskar har som tradition. Så nu får du allt ta lite senap på dig. –Kim Jong Hjort gör poängen kristallklar.--

 

Jag höjer senapsflaskan och mannen från Åland vrålar för sitt liv:

 

- NEEEEEEEEEEEEEEEEE-sprut-EEEEEEEEEJ!! –Finnen får en brun fläck på bröstet och alla skrockar glatt—

 

- Så nu kan vi rösta!!

 

Kim Jong Hjort rycker fram ett gäng kuvert och röstningen är i full gång!

 

 

 

Ytterligare en helt vanlig dag ombord Bro Anton!!

 

 

 

Jag försöker känna av sjöfarten ytterligare en gång men det känns inte alls likadant längre. För 6-7 år sedan när jag var ombord mitt första fartyg så var varenda lilla saltstänk ett äventyr. Jag stod vid relingen och skrek så hela ansiktet blev blått samtidigt som vågor sköljde över mig gång på gång. Jag kunde inte få nog av det.

 

Men denna gång så har liksom kraften försvunnit. Igår tillexempel så stänkte det över lite och den lilla sjömannen inombords blixtrade till för en millisekund och jag trodde att känslan var tillbaka, och att om jag bara får lite saltstänk på mig så kan jag flippa och leva in mig i min egen fantasivärld där allting är roligt och fräckt.

 

Så jag ställde mig vid relingen, höjde sakta mina armar och med slutna ögon inväntade en våg.

 

- Martin… va fan håller du på med? --Min kollega på däck går förbi och ser en förvirrad ung man stå knäpptyst framför havet.--

- Håll käften det kanske är äventyr.

- Äventyr?

- Ja, om jag får lite saltvatten på mig så kanske sjömanskänslan kommer tillbaka. The feeling vettu.

- The feel? Va?

- Äh, du förstår inte… --Suckar jag högt och koncentrerar mig igen.--

 

Jag brukar inte behöva förklara speciellt mycket längre om vad jag tänker på för ingen kan förstå det ändå. Det ser ut att bygga upp lite sjö och min kollega flyttar bakåt några steg för att skydda sig samtidigt som en våg kommer.

 

- KOM IGEN VÅGJÄVEL!!! ÄÄÄÄÄÄÄVENTYYYYY….. SPLASSSSHHHH!!!!!

 

Jag öppnar ögonen igen och ser ner mot mina händer och försöker känna efter. Äventyr? Nej. Bara blött och kallt. Fan också.

 

- FAN!

- Vadå?

- Ja, det känns bara blött och kallt i kroppen. Det finns liksom ingenting kvar.

- Mmm, jo det brukar kännas blött när man ja, du vet, får vatten på sig.

- NEJ! –Ryter jag med mer kraft än nödvändigt och ångrar mig genast och försöker visa det med att sänka rösten anmärkningsvärt. -- Förr i tiden så blev jag varm i kroppen av sånt här. Det liksom kvitta va? Allt va ba fett coolt då. – Jag försöker vifta till och ”freeza” med händerna som någon slags east side homie men det ser bara krystat ut när inte känslan finns med.--

 

Min kollega förstår mig inte alls och frustrerad tar jag lite sats för att försöka mig på en powerslide. Med en ansats på 15 meter så lubbar jag 8 och glider klockrent på knäskydden en sisådär 4 meter men inte hjälpte det heller. Mitt glid stannar till framför kollegan och det såg lite äg ut när jag tajmar in stoppet sådär men inombords så var det bara tomt. Jag är ett tomt skal som inte kan hitta tillbaka till min fantasivärld längre…

 

Sakta ställer jag mig upp igen och ser sorgset ner mot däck. Matrosen som jag seglat ihop med nu i säkert 3 år och som vet att jag alltid skrattar och ler går fram och klappar mig på axeln. Jag fångar hans blick och hela jag utstrålar att jag behöver nu några stödande ord efter mina föga försök att hitta the feeling igen.

 

- Alla hatar vi den här platsen. Det var på tiden att du också lär dig det. Du kommer aldrig mer hitta tillbaka till den här känslan du letar efter. Tyvärr men så fungerar det till sjöss.

 

Sen vänder matrosen bara ryggen åt och går in i färgsjappet för att blanda till lite två comp a la Broströmsrött.

 

Blöt, kall och med lite sveda i knäna vänder jag mig mot havet igen. Den obrutna horisonten som så många hämtar kraft ifrån och som så ofta varit själva grundpelaren till inspiration för så mycket poesi, musik och äventyrsfyllda berättelser ger mig nu bara avsky och ångest.

 

Jag går fram till relingen, svär åt havet och förbannar det men precis innan jag spottar så ångrar jag mig. Man ska inte utmana ödet alldeles för mycket tänker jag för mig själv.

En uppgiven Martin går efter in i färgsjappet och även om det skulle finnas någon gnutta hopp i hans själ vid tillfället i fråga. Så försvann det stoffet så fort det kom i kontakt med alla gaser som ett fartygs färgsjapp avger.

Havet. Det har lika många delar fantastisk mystik som klassisk tragik för den arme sjömannen...

 

Jag vet nu varför sjömän inte kan riktigt lita på miljöpartiet. Igårkväll var det den officiella kvällssagostunden i kontrollrummet och eleven Gurra berättar med stor inlevelse från den tiden han var ombord isbrytaren Atle.

 

Det är nu den grymma vintern 2010 och Maria Wetterstrand tillsammans med några utvalda gröna personer bestämmer sig för att se verkligen ute på havet och tar sig ombord isbrytaren Atle.

 

 

Givetvis på det mest miljövänliga sättet möjligt.

 

Med helikopter… snark.

 

 

Dom ska vara ombord några dagar men vistelsen förkortades efter ett besök på bryggan. Med sig har Maria personer med dreadlocks och anteckningsblock och allesammans är mäkta imponerade över alla knappar och mojänger som styrmannen råder över. Isen krossas framför dom och genom starkt logiskt tänkande förstår sig nu Maria på hur båtar lyckas ta sig fram under dessa stränga vinterförhållanden.

 

Tillslut tar Maria upp en kikare för att se lika cool ut som styrmannen och spejar ut över det vita lugna men respektingivande havet. Nu upptäcker man hur Maria fastnar med blicken rakt föröver för att inspektera någonting extra noga.

 

Hon får syn på en sälunge. En söt liten vit kut som försöker ta sig till sin mor och far. ”Ni väjer väl för sälen där va?” Säger Maria lugnt och vet att alla sjömän älskar djur. Maria får inget svar och tar ner sin kikare och börjar blänga strängt mot styrmannen som ser lite väl nöjd ut i Marias tycke. En mustig kvinnlig basröst fyller rummet inne på bryggan och Maria öppnar munnen igen. ”Det är en säl i kollisionskurs.”

 

Ingen svarar och människor med dreads börjar tyst samtycka med Maria att läget börjar bli kritiskt.

 

Styrmannen går lugnt och tar en kopp kaffe till men tycks inte röra någon av spakarna för att undvika sälen. Språkröret för de gröna går nu fram till styrman och rycker tag i hans arm så att lite kaffe spills på hans hand. ”Jag hoppas verkligen att du väjer för sälen där framme.” Styrmannen torkar bort lite kaffe från handen och svarar lugnt att man inte kan hålla på och väja för alla sälar pågrund av att isrännan måste vara rak och därför kan vi endast hoppas på att sälen med egen kraft lyckas ta sig i säkerhet.

 

En våg av rysningar går genom rummet och dreadlocks börjar skälva samtidigt som Maria ber en stilla bön och ser mot den stackars sälen. Den ligger precis i kollisionskurs och stannar nu upp. ”MEN KRAVLA PÅ DÅ SÄLJÄVEL!!!” Ryter Maria Wetterstrand till så att ventilerna på bryggan nästan immar igen.

 

Men historien har inget lyckligt slut utan de grönas språkrör tillsammans med utvalda politiker och wannabe aktivister, står och ser på hur två sälföräldrar ser sitt barn krossas av djurfaschistbåten Atle. Man kan urskilja två små oskyldiga svarta ögon på den mjuka vita kroppen innan bogen slukar sötnosen och ett stort isblock knäcks lika lätt som en tändsticka och flyter isär.

 

Tårar börjar synas på besökarnas kinder och många ångrar säkert att de tackade jag till att komma dit. Folk kramar om varandra och viskningar kan höras samtidigt som arga blickar riktas mot styrmannen och dess besättning.

 

Man vet inte om man kan se rött i propellervattnet men i Maria Wetterstrands ögon återfinns färgen av död och likställer svenska sjömän med japanska valfångare.

 

Efter några timmar kommer helikoptern tillbaka och kvinnan med miljö i omtanke ser svenska sjömän som hennes nemesis och tänker nu säkert satsa allt på tåg istället för båtar.

Och ja... vi ska hålla en minnesstund för sälungen ombord.

R.I.P

 

 

 

Det var det mest homoerotiska jag någonsin gjort och jag svor efteråt att det alltid måste finnas minst en kvinna i publiken när det är eldshow. Om jag kanske inte stuntar med att tända eld på hela mig själv.

Nere på Frasses som är det bästa stället i Sverige att uppträda på.

 

Jag sitter nu i tystnad hemma i lägenheten igen av fasar över att åka ut på båten igen. Det är ångest och smärta i min själ för jag fick smaka på det fria livet som gatuartist i sommar. Ett liv där varje dag var en ny horisont av möjligheter och det berodde endast på oss själva ifall vi skulle kunna köpa mat för dagen.

Jag och Maggi kommer göra om detta och då ska det vara ännu mera äventyr. Vi snackar landvägen till Indien utan pengar, kontokort eller mobiltelefon. Därför snurrar jag frenetisk på en eldstav, hon lär sig jonglera och tillsammans ska äventyrslusten stillas.

Tänk att få stå och uppträda på torget i Budapest, fastna i Kabul och åka långfärdsbuss genom Indien. Det är såna här saker jag vill göra!! Inte sitta på ett tankfartyg med tryggt jobb och en säkrad pension för framtiden.

Om jag dör så vill jag dö för jag levde och inte vill jag leva för att dö.

Jag hoppas dock att jag finner mer energi till att skriva roliga skildringar av nästkommande turn, för i Göteborg träffade jag flera människor som läst och sett allt jag skapat på internet. En person sa till och med att det var mycket pågrund av denna blogg att han drog till sjöss.

Det var mäktiga ord och överväldigande att kunna bidra till att påverka ett livsval sådär.

Men men, imorgon drar det igång igen. Bro Anton och gamla goa Broströms.

Innan en show på Öland.

 

 

Frihet.

 

Eldshow och stand up är beställt hos Chalmers Sjöfartssektion ikväll. Övat med träslev hemma i köket senaste två dagarna och lyckades klämma ihop en bra 25 minuter tillslut. Planerna för framtiden florerar och kommer satsa hårt på humorn runtom i landet till hösten och skriva flera krönikor till olika tidningar. Nästa vecka drar Jag till sjöss igen så då kommer mera arbete synas här.

Sitter hemma hos en couchsurfare i Visby under medeltidsveckan. Varje kväll snurrar jag mina eldpois framför restauranger och slänger fram min hatt. Igår så slog vi ihop oss med en mexikan och en peruan som också snurrar eld samt har en bongotrumma. Igår var något annat än bara eld och en hatt. Inne på en medeltidskrog där folk trängdes för att bara stå så uppenbarar sig en yta där vi häller ut bensin i en cirkel och i djupet av folkets vrål så börjar vi snurra för allt vad vi är värda. Idag sitter jag med blåsor på fingrarna, lättare brännskador på överkroppen och sjukt coola minnen från ytterligare en otrolig resa. Jag kommer fortsätta utveckla min gatushow och resa med den far and wide för att få känna vrålet från dom lätt över 150 personerna igår tände ytterligare en fackla inom mig. Imorgon kväll ska vi slå ihop oss med en snubbe från Schweiz som snurrar stav och jonglerar med eld. Det kommer bli grymt!!

För att överhuvud taget få en gnutta äventyr på resan så brukar vi freestyla lite när vi cyklar. Alltså att cykla utan karta. På Öland lyckades vi tillslut cykla helt åt fel håll och komma fram så sent att vi inte hade något val än att campa. Det var vid några raukar (vilket i övrigt är den i särklass mest överskattade uttjatade sevärdheten i Sverige) på den västra sidan av ön. Sen vid skymningen så skedde det. När jag står och spyr galla över i mitt tycke idioter som faktiskt vill se raukar så kommer det fram en person och säger hej. Hej!!! Fattar ni hur ovanligt det är i Sverige? Jag har alltid sagt att det är lite myt över vårat osociala beteende men efter denna sommar råder inget tvivel. Svenskar hatar att ta kontakt med andra homo sapiens. Sen likt en röst ifrån ovan som svarar på varan förfrågan om lite äventyr så bjuder Nicklas in oss på lite monopol ihop med hans bror medflera. Inne i deras lägenhet sitter en snubbe som citat "Jag har gjort det lite som ett mission att resa till alla länder i världen." slutcitat gör att det genast snackat resor. Johan och hans tjej Cyntia ska i dagarna resa till Afrika, runt där sen vidare i världen i 6 månader. Det slutar med att vi festar i två dagar, åker go cart, badar bastu och snurrar eld framför alla grannarna. Det finns bara ett uttryck för det hela. Fett kul!!!

Har precis varit hos radio Gotland och snackat lite. Kolla i kommentarer om det dyker upp en länk till deras arkiv. Det är idag, 3 augusti mellan 08:30 och 9:00. Första intrycket av stället var Lasse supergotlänning som står och discodansar till vamos ala playa, klickar med munnen och pekar lite häftigt med handen samtidigt som han kallar mig cykelgycklaren. Mallorca 1976 känslan var total. Jimmy som bjudit dit oss bjuder på kaffe och intervjun går igång. Kör några minuter stand på slutet också faktiskt.

Var med i radio nyss på radio Gotland mellan 8:50 och 9:00 ungefär. Vet inte riktigt hur man hittar det direkt men någonstans sparas det tror jag. Det ska bokas in en längre session till nästa vecka också.

I tre dygn lagade vi mat så här och väntade. Rätt najs känsla att vänta ut stormen så här. Maggi blev nog rätt trött på mig för jag gick väl in i något slags äventyrsmani. Så fort jag skulle gå ut var det ett uppdrag. Sen skrev jag logbok över hur mycket mat det var kvar, rapporterade uppdrag slutfört efter ha förstärkt tältet med extra presenning och gjorde kullerbyttor med vattenflaskorna ute i gräset när jag hämtade mera proviant. Eftersom jag också har skägg nu så rättade jag Maggi varje gång hon så mitt namn. När Martin har skägg och sover i tält heter jag inte bara Martin utan - konstpaus - Martin the rough and rugged!! Sägs givetvis med mörk amerikansk filmdialekt... duh.

Vi gjorde upp en öppen eld framför ett stenbrott som blivit en mindre insjö för några dagar sen. Då kom andra svenskar och påpekade att dom minsann också observerade det extremt varma vädret. Wow! Svarar vi och känner i gräset, det var det visst och berömmer hans noggranna observation. Mannen blir irriterad för jag slänger på en pinne till mitt framför ögonen på honom. Börjar det brinna så eldar ni upp hela Öland ryter mannen till och rycker lite ängsligt i skjortkanten. Jag sätter på min kastrull och tittar ut över vattnet, en sur gubbe ödslar jag föga energi åt. Om det börjar brinna så vet jag vilka ni är, säger surkålet och börjar gå därifrån. Jag fortsätter mina tankar på samma tema. Vilket straff får man om du eldar upp hela Öland? Tänk att stå i rättegångssalen och erkänna att din plan om att få till ett par schyssta marschmallows spårade ur lite. Att veta att Öland brann så mycket att marken sänktes två decimeter, så Östersjön spolade över hela skiten. Att bron går ner i vattnet och endast några kvadratmeter av alvaret kan skymtas. Vad många krukor och tavlor det skulle flyta runt för det är det enda folk sysslar med här känns det som. Just nu behöver man inte tänka på det, för just nu kissar målnen på oss. Vi ligger utanför Färjestaden och väntar ut det. Ska börja skriva ner några roliga listor över resan som jag ska använda i radio Gotland nu.

En bild på ett fenomen som är unikt för Sverige. Vi kallar det festival men i själva verket vill vi uppleva det häftiga livet vi fått se på tv ifrån flyktingläger i Sudan. Vi sitter tätt ihop tillsammans i ett hav en miljon tält, blir konstant övervakade av poliser och inhyrda vakter, lever på så lite mat som möjligt och köar till två små vattenkranar. Ibland lyssnar vi till lite musik och berusar oss med alkohol vi smugglat förbi vakterna. Vi tiotusentals som upplevt en festival kan enkelt spotta en etiopisk familj i ansiktet och skryta om värre förhållanden än ett sönderbombat stenhus i förorten. Och nej, jag gör aldrig om detta.

Batteriet på mobilen är ingen prioritet just nu. Sitter under ett träd på Öland i skrivande stund. Uppträdde två gånger vid Kalmar slott framför en publik på en 40 pers ungefär. Ska snart ner till en pir vid vattnet och snurra eld framför några turister i solnedgångens sken. Livet leker mina vänner. Är lite bakis från festivalen Öland roots idag tyvärr men det kommer nog gå bra.

Vi kom till Hultsfred tillslut och såg denna "alternativa" festival som hölls i sympati för konkursen. Vi tänkte att där kanske ett uppträdande varit uppskattat.

Jag vet inte vilken känsla som dök upp inombords när vi såg 300 tält ihoptryckta på en så lite yta som möjligt. Sen när det började röra sig i myllret av alla färgglada engångsbostäder så kröp dom så sakteligen ut.

Jag fann tillslut ett ord som förklarar denna syn av "dagen efter" ungdomar.

Bakismonster.

Ett av dessa bakismonster ställer sig genast upp utanför tältet och proklamerar med först en ljudlig rap, därefter ett märkligt bröl som tolkades som att "Denna pissljumna öl är min frukost, skål mina vänner!".

Där insåg vi att det inte fanns någonting att hämta här.

Så vi kom, vi badade lite, åt lunch, cyklade söderut och sen på kvällen ramlade jag.

Grusväg å grusväg, du som ibland kan ge en svalkande färd för några cyklande flanörer.
Grusväg å grusväg, du som så många gånger stolt slingrat dig emellan aleer av björk och slickat kanterna av havrefält.
Grusväg å grusväg, jag hatar dig, du rev upp min hud och grodde in mina sår med ditt bruna hostretande damm.

Det känns verkligen som vi reser runt i ett främmande land många gånger. Vi sover i tält och lever på de pengar vi tjänar på vårat skapande. Det hade varit fräckt att lära sig skämta bra på engelska och fortsätta resan ut i världen.

Vi vilar hemma hos Putte Puta i Kalmar just nu, killen jag seglade ihop med senast. Därefter ska vi ta oss till Öland och festivalen Öland Roots. Nils ska också dit så det kommer bli sjukt roliga dagar tror jag.

Klockan 21 ikväll snurrar jag igång igen med eld och tjöta på Eksjö camping. Har dock ett problem just nu för jag övade med mina pois i farsans trädgård nyss.

I pappas trädgård finns givetvis getingar...

Sen att det bara var en enda geting som stack mig tyckte jag var märkligt. Det var precis som att han blev offrad, att en kamikaze geting drog iväg för att förgöra mig.

Den stack mig rakt i armhålan...

ARMHÅLAN!!! Kan knappt lyfta armen just nu för det gör så ont. Kul utmaning för ikväll... Provar nu med att linda in en alvedon i hushållspapper, doppa den i ätticksprit och sen ha den mot sticket.

En annan grej som är fett coolt också. En reporter från lokaltidningen ska komma och intervjua mig innan showen runt 20:30. Vi var lite fräcka och drog rätt in till redaktionen på smålandstidningar och sa att det här är något för er tidning!

 

 

 

Det blev ett heldags arbete med PR och förberedelser igår i Hults lilla camping. Riktigt skön stämning och uppträdandet gick bättre än förväntat.

I publiken satt en ungefär 50-60 pers tillslut faktiskt och det är en sjukt cool känsla att lyckas styra upp allting utan hjälp från någon med utrustning eller konferencier.

Har också hittat känslan med det hela genom att komma dit, sätta på lite soft musik, tända på ett par mindre pois och se ut som om jag värmer upp eller nåt, snacka med folket som undrar va fan jag sysslar med och berätta att snart är det showtime. Ja, det går bra helt enkelt!

 

Ja, vi är i Sverige och folk totaltflippar när det är eldningsförbud. Det var nära att jag inte skulle få tända på ett tag men med en hink vatten i gräset gick det för sig.

 

 

Dom evigt populära smyckena och idag har Maggi styrt upp två feta halsband till för det gick åt så mycket.

 

 

 

 

Idag cyklade vi fel en mil inne i Smålands skogar sen blev det en evig jakt på fika. Det går verkligen inte cykla förbi dessa hembygsgårdar med sina våfflor och hembakta kakor. Lyckades döda en aborre till middag också. Vi fattar fortfarande inte grejen med Hultsfred, är den verkligen installd? Måste dö nu ett tag. Har en lång dag av cykla imorgon.

Jag skrev ett inlägg som försvann igår och det stör mig. Ligger i ett tält utanför någonting som heter braås nu. Det jag ville skriva om igår var att jag lyckades knipa gratis camping samt uppträdde framför ett 15 tal av deras gäster. Det var i någonting som heter hovmantorp någonting och ja, jag gjorde det utan Fudge eller ens rakat mig. Hard core away!!

6 mil blev det idag och äger upp en liten insjö utanför Emmaboda. Lagade mat ovanför öppen eld skrikandes MAAAAAT JAG LAGAR MAAAT likt den wannabe Viking jag är denna resa. Snart intar vi en camping i hopp om att hitta en publik.

Vaknade upp med en blåsa i munnen och sticka under foten. Genast skrek jag KRIGSSKADA! viftade vilt med lemmar och vek ner underläpp samt hävdade att vi måste vänta en hel dag till innan vi börjar cykla. ICKE! blev svaret sen singlade vi slant om vilket håll vi ska börja cykla. Det blir mot Eksjö och det är 18 mil dit. Därefter drar vi nog mot Hultsfredsfestivalen. Själv har jag ju aldrig varit där och ska se om det är något att ha.

Plockade upp en liftare påväg mot Norrköping från Stockholm. En 29 årig kvinna som liftar i stort sett överallt och om hon inte får lift, då sover hon i sin sovsäck rätt och slätt på marken, i Sverige...

Hard core liftare helt enkelt.

Vi satt och lyssnade på hennes historier om hur hon som 18 årig tjej liftade till Ungern och släppte sedan av henne vid sidan av E4:an vid avfarten mot Norrköping.

Vi har provpackat våra väskor, storhandlat mat och imorgon bär det av mot Torsås och Bergkvara för att fira midsommar, därifrån börjar vi cykla.

Men då idag så hör några couchsurfers av sig till mig och är i akut behov av boende för natten i Norrköping. En skåning som tillfälligt rest till Norrköping, och en amerikansk kvinna som rest runt i europa sen februari genom just att endast slagga hemma hos andra genom denna hemsida.

Dom tre står och lagar mat i köket just nu medan jag fixar det sista pappersarbetet för företaget och så. Kanske kommer dom ta en buss ner till Torsås för att fira midsommar med oss.

Varför vi träffar tre personer som reser på helt olika extrema vis så tätt inpå den resa då vi ska cykla runt i Sverige känns overkligt. Det vi nu ska göra känns nu helt plötsligt så mycket enklare.

Skåningen själv har arbetat som gatumusikant och gjort det jag vill göra i sommar.

Livet är helt absurt underbart och jag känner att sommaren kommer bli en mycket overklig upplevelse.

The jewelry som ska säljas i sommar.

Jag står och fixar mitt hår och blir fundersam. Maggi går förbi och läser genast av mina tankar. "nej Martin, du får inte." "Meh jag måste ha med mig det!" Svarar jag och speglar mig igen. "Vem av oss är tjejen egentligen, vanliga killar, OM dom nu har någonting i håret står det klart och tydligt hårgele med stora bokstäver på burken. Hemma hos Martin står det givetvis Fudge." "Ok jag är väl lite fåfäng." "skulle inte du leva ett med naturen i sommar?" "Juppé som fan!" Svarar jag och bröstar upp mig." "Med Fudge...?" Maggi håller tar burken och viftar den framför mig. "Ska du göra upp eld i skogen sen fixa till frisyren med Fudge? Manligt Martin...manligt."

Ok. Mobiltelefoner och blogg.se hatar varandra. Efter några timmar lyckades jag nu Prochazka lite och göra första mobila blogginlägget. ser att min stavning inte är perfekt heller. Vi kallar det lite äventyr. Funderar på att fotografera handskrivna texter i framtiden. Allt är nu köpt. jag har inga pengar kvar och börjar snart en mycket intressant resa. godnatt

Har fått denna kommentar några få gånger:

Hejsanhoppsan! Jag googlade på "onda ögat" och hamnade av någon anledning på din blogg och fastnade totalt. Drog igenom hela bloggen från början till slut, tack för många timmars underhållning! =)
Har du någon turnéplan klar för i sommar?

2010-06-11 @ 18:00:38

Helt sjuk känsla att någon streckläst denna blogg. Det är en del just nu...

Min plan för sommaren är väldigt flummig och kräver fruktansvärt mycket energi för att lyckas, och därför är det lite spännande just nu. Har snackat med radio Gotland igen och i juli två veckor innan vi kommer till Gotland gör vi en telefonintervju, sen i Visby ska vi göra en halvtimmes specialgrej inne i studion.

Där ska jag och Maggi som jag kommer cykla med, säga att vi klarat oss på de pengar vi tjänar genom vårat skapande, samt fortsätta på gotland med samma tema.

Maggi är en tjej jag träffade efter ett gig i Stockholm innan jag drog till sjöss senast. Hon är riktigt duktig på makramé (tror jag det heter?) vilket är ihopknopade smycken som armband, halsband och öronhängen. Detta har hon försöjt sig mycket på i det år hon var i sydamerika, där tre månader spenderades på cykel likt det vi kommer göra i sommar.

 

Sådärbild här men det är ett av smyckena iaf.

 

Vi har båda rest långt bort ifrån Sverige men känner nu att vi vill se vårat egna land lite, därför bestämde vi det här och började planera.

 

Vi ska fira midsommar i någonting som heter Bergkvara söder om Kalmar sen så börjar vi cykla därifrån. Den 16-18 juli ska vi vara på festivalen Öland Roots och efter det drar vi till Gotland. Det är det enda vi har planerat vart vi ska egentligen.

 

Jag kommer köpa en Iphone och försöka blogga så gott som det går för många har frågat och vill följa mig lite. Det kommer bli begränsat men ska försöka få upp bilder och skriva vart vi är i alla fall.

 

Den 24 juni börjar resan.

 

Själv ska jag köpa min cykel idag och har beställt eldgrejer så det ska räcka över sommaren förhoppningsvis. Sen invsterar jag i högtalaren jag kollat på och ska finna en lösning för att surra fast allt på en pakethållare.

 

Oavsett om det är 5 eller 50 personer jag uppträder framför så kvittar det. Jag vill bli duktig på att uppträda helt enkelt och orkar inte vänta i 3 månader för 5 minuter på en stand up klubb hela tiden.

 

Det måste finnas andra sätt än att traggla runt så på klubbarna.

 

Flummigt värre och givetvis risk för flopp om det regnar hela tiden men vi har båda två bestämt oss. Ikväll ska jag uppträda framför 100-120 lärare på någon middag i Linköping och har inte övat någonting än, så det är väl dags att göra det.

 

Kram på er alla ni som följt mig så länge! Hoppas vi ses i sommar någonstans!!

 

 

Med tanke på lite olika attacker på internationellt vatten så hittade jag den här bilden idag tillsammans med kommentaren:

Get Scandinavian newspapers to publish it frontpage and we'll have another nice little cartoon controversy going.