cmj's sjömansblogg

Sitter och ser tillbaka på den tiden jag varit till sjöss och att det nu troligtvis är slut. Imorgon kommer det en avlösare och för den sista gången så sätter jag mig i en taxi och ser fartyget försvinna bort mellan cisternerna.

Har funderat mycket på den här bloggens vara eller icke vara på det senaste och brottar med idén att folk kanske ändå är intresserade av vad som skrivs här.

Så länge det är roligt på något vis.

Humorn lyser med sin frånvaro i detta inlägg men den kommer tillbaka. Det gör den alltid.

Har legat och lyssnat mycket på Alan Watts som är en av vår tids moderna filosofer för att förbereda mig lite inför en ny period i livet. Har även läst skrifter ifrån den romerska kejsaren Marcus Aurelius i boken The Emperors Handbook.

Nu när jobbet försvann tillsammans med mycket annat i livet så tog reslusten överhand och jag köpte en enkel biljett till Costa Rica.

Jag vill leva efter enkla principer men framförallt fortsätta sträva efter drömmar.

Många gånger känner jag mig så främmande till kulturen vi har i Sverige, samtidigt som den är så djupt rotad, att min lust efter att leva ett enkelt liv hela tiden blockeras av tankar om att leva tryggt.

“The mystery of life is not a problem to be solved, but a reality to be experienced.”

Aart Van Der Leeuw – Holländsk poet

Mer och mer har jag börjat acceptera att alla inte måste leva tills man blir gammal. Att det är så mycket en självklarhet i vårat välfärdssamhälle, att vi hela tiden fokuserar på att bli äldre så resultatet blir att vi ständigt lever i framtiden istället för i nuet.

Imorgon har jag bara min familj att komma hem till. Min lägenhet har en flyttfirma redan hämtat och packat in i ett magasin. Egentligen vill jag att det mesta ska slängas bort men någonting säger att några ägodelar måste man väl ändå ha hemma.

Den 21 november lyfter planet och med mig har jag min goda vän Tedde. Planen är bland annat att möta upp Nils och resa ihop med honom igen. Vi vill göra fler videoklipp för hela den kreativa processen runtikring det var så roligt att vi bara måste göra om det.

Hur länge jag kommer vara borta den här gången vet jag inte.

När vi låg och renoverade maskin i Hamburg så lyckades dom tillslut få igång maskinen. Spänningen låg på topp klockan 03:30 och det fanns tyskar precis överallt och så jag då med near beer och popcorn iförd stövlar med kameran i högsta hugg.

En miljon tyskar och chiefen som lunkar fram och tillbaka och blir följd av alla tyskars ögon som om han ska upptäcka fusk vid varje hörn.

Som jag nämnt i tidigare inlägg så heter den stackars arbetsledaren Schmock i efternamn, vilket inte är roligt på tyska, men lite roligt på svenska och han var mest nervös av alla.

Maskin gick igång utan problem och då sjönk mycket av underhållningsvärdet men bra var väl ändå det. Däremot när maskinen tystnade igen så blev det fart på tyskarna som påbörjade någons slags segerritual inne i kontrollrummet.

Alla började springa fram och tillbaka och det enda man kunde höra var ett eko av:

- SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK!

Jag blev med ryckt och liksom dippade in huvudet och ville också vara med. Lite impulsivt sådär så höjde jag armen och skrek allt var jag hade:

- HEIL KAPTEN SCHMOCK!

Alla stannade upp och glodde mot pojken i mjukis byxor och stövlar. Ingen haj fajvade med mig över huvud taget och det verkade som om jag förstörde precis all feststämning. Alla gick därifrån och önskade oss lycka till med resan till Norge.

Vi är på väg mot Mongstad i Norge från Hamburg och gissa vad?

Det är 5 meters vågor, hagelstorm och fyratusenfyrtiosju meter per sekund vind rätt i sidan. Inatt klockan halv tre på morgonen stod jag framme på backen och surrade ankarna.

Båt för dummies:

(Man sätter extra vajrar runt huvudet på ankarna så man försäkrar sig om att bromsen inte släpper och ankaret drar i botten under drift.)

När jag satt där med huvudet ovanför ankarklyset i bäckmörker, så snubblar jag till och när jag reser mig upp och slår i mitt knä samtidigt som en våg sköljer över mig och allt känns värre än att stå mitt i ett Indonesiskt vattenfall, så föll poletten ner.

Vad logiskt allt kändes varför jag befinner mig just här, just nu och ser ut som en dränkt katt.

Högt ställer jag mig frågan:

– Kommer jag någonsin att kunna skratta igen?

Ytterligare en våg smäller till mot bogen och jag kan nästan se konturen av min kropp skäras ut av den eviga vägg av vatten som sköljer över mig och jag svarar på min fråga:

– Nej Martin, du har nu kommit till en nivå av depression du aldrig kommer komma ur.

Kanske en avmönstring skulle få mig att le.

Fick ett mail idag som frågade vad jag gör och vart vi är.

Vi ligger fortfarande i Hamburg och satte för mycket tillit i att Tyskarna felfritt skulle renovera vår maskin.

Första gången vi provade att starta den så sa det bara klonk, klonk, klonk och tyskarna skrek så tungorna ba fladdrade utanför munnen att vi skulle stoppa skiten.

Ett av dom nya topplocken vi köpt för det fullständigt rimliga och logiska priset 20 000 euro, hade en ventil som fastnade så att kolven slog sönder hela skiten.

Maskinen skar helt enkelt.

Ska se om jag kan få några av korten vår andramaskinist tagit.

Så dom senaste dagarna har tyskarna slitit non-stop nere i maskin och jag tänkte en natt att dom måste ju få en paus, så jag tog med mig några kalla near beers (0 % öl) och vinkade in alla tyskar i kontrollrummet.

Alla såg bara hur ett par kalla becks uppenbarade sig och sprang genast efter mig.

- Hallå alle deutsche leute! – Vinkar - Wollen ihr eine bier trinken mitt mich?

Jag försökte så gott jag kunde med min tyska såklart.

Alla tyskar knäppte upp varsin öl och tog några klunkar och upptäckte att den inte smakar som vanlig öl och kollade etiketten. Chefen som seriöst heter Mattias Schmock, (Fatta om snubben vuxit upp i Sverige med detta namn? Vilket öde.) kan bra engelska och säger:

- zero procent?

- Yes, near beer! -Klämmer jag ur mig och känner mig skämtsam.-

- But tis beer doesnt work? –Säger en av tyskarna som ett skämt och alla skrattar inställande med honom.-

Nu snedtänder det i mitt huvud för jag får för mig att fortsätta på den skämtsamma banan och kläcker ur mig:

- Yes, it´s like your cylinder heads that was totally shit. –Tillsammans med lite obligatorisk fejkskratt med min sköna isbrytarpunchline och sippar lite på ölen för att tysta ner mig själv.-

Total tystnad infinner sig och jag inser genast att killarna jobbat hårt i kanske 16 timmar streck och inte är upplagda att bli påminda om just varför dom är där. Sakta lämnar jag rummet med 8 tyskars ögon stirrande på mig redo att smälla flaskan rätt i huvudet på mig:

- Hehe, yeah well I have to go out and yeah, you know, work or something.

Säger jag och dom vet att jag är nattvakten, som varje gång dom går förbi, ligger och degar framför någon dålig B-actionrulle från 80-talet.

Inatt klockan 0230 ska vi provstarta igen och vi har redan beställt lots till klockan 06. Själv laddar jag med popcorn och ännu mer near beer och tänker inte missa det för allt i världen.

Tydligen ska några riktiga höjdare från det tyska företaget vara med, för går det åt helvete kanske Maersk tycker det är billigare att skrota båten och stämma företaget MAN (uttalas Maan) istället.

Gud vad jag inte kommer att kunna hålla mig för skratt när jag står där i mjukisbyxor och trycker i mig popcorn om skiten går sönder igen.

Vi ligger i Hamburg på reparationskaj just nu och jag har fått uppgiften att vara nattvakt. Min primära uppgift under natten är att hålla koll på trossarna för det är 4 meters tidvatten här.

På bilden ovan är tidvattenstabellen som visar vilka tider det är ebb och flod.

Här är jag ute på däck och kollar trossarna.

Här är anledningen till varför vi är här.

Förutom jag som är vaken så har vi fyllt maskinrummet med tyskar. Själv börjar jag bli lite knäpp känner jag för allt är tvärtom. Jag är nattvakt klockan 18-08 vilket betyder att vaknar när solen går ner och somnar när solen går upp.

Jag säger godnatt till alla för att sedan purra dom några timmar senare.

It´s fucked up helt enkelt.

Igår natt blev jag rastlös och kände stort behov av att spionera på tyskarna i maskin. Jag hade inget mål med att spionera på dom utan ville mest se om jag kunde ta mig runt i hela maskinrummet utan att dom såg mig.

Sen om dom upptäckte mig så hade jag pannkakor med mig så att det såg ut som att jag ville ge dom mat. Man vill ju inte liksom bli ertappad av tyskar mitt i natten i ett maskinrum utan en plan B ju.

Det gick åt helvete såklart.

Jag låg gömd under en kompressor när jag missat att en av tyskarna hade gått på toaletten och kom därför bakom mig. Han knackade mig på axeln och jag höll på att skita ner mig för jag spanade fram mot hans kollegor redo att smyga vidare.

Det gick inte att prata heller för allt maskinljud så genast stack jag ner handen i fickan och fick fram fyra mosade pannkakor. Jag kastade dom på durken och skrek "Essen essen!" och pekade med händerna för att visa att dom kan äta dom.

Sen sprang jag allt vad jag hade.

Inatt jobbar inga tyskar i maskin och allting har blivit försenat. Tydligen ska dom inte jobba natt längre och vill inte säga varför.

Förlåt tyskarna om ni är rädda för mig. Jag vill bara smyga lite.

Jag ställer en fråga till alla snart utflaggade Bro båtar. Nu när folk kommer få sparken från höger och vänster, vad tänker ni göra med era fritidskassor?

Eftersom folk som kommit och gått också varit med och chippat in till denna kassa, så har vi börjat diskutera att skänka pengarna.

Förslaget som Don Hjort kom med var att ge 50 % till bröstcancerfonden och 50 % till prostatacancerfonden.

Mitt förslag är att ge 49,5 % till bröstcancerfonden och 49,5 % till prostatacancerfonden sen 1 % till ”Rädda hackspetten i Martins mammas trädgård” fonden.

Morsan har börjat fundera på att skjuta huvudet av och jag citerar, ”Den där jävla hackspetten utanför sovrumsfönstret”, så jag funderar på att starta en fond för att betala en djurskötare att förflytta hackspetten.

Om nu fartyget går med på det här.

Klicka på texten ”go on… make my day” nere till höger och lägg en kommentar på hur ni tänker ombord i eran Bro båt.

En bild över Mearsks besparingar i byssan...

Vi får under inga omständigheter köpa in hushållspapper. Det är för dyrt.

Här om dagen när jag gick på vakt så skulle jag hjälpa dagmannen att montera ihop en soffa i kaptens hytt. Fick höra att det var en helt vanlig IKEA soffa med tillhörande beskrivning.

Att sätta ihop IKEA möbler är numera en uråldrig fin svensk tradition, som inte förändrats ett dugg sen den första BILLY bokhyllan rullade ut ifrån Älmhults lager i Småland.

Pappkartonger ligger utspridda i hela hytten, plastpåsarna med skruvar har på något vis exploderat och det ligger skruvar precis överallt och jag lyfter upp det obligatoriska IKEA-verktyget insektsnyckeln.

- Det ska la räcka med den här? – Håller upp insektsnyckeln framför matrosen -

Dagmannen glor argsint på mig.

- Det där är väl inget verktyg heller?!

- Nej, kanske inte –kastar den- vart har du instruktionerna då?

Det blir helt knäpptyst.

- Instruktioner? För en IKEA-soffa? –Dagman skrockar hånfullt- Manualer är för fegisar!

Säger matrosen och sliter upp en skruvdragare.

- HÄR HAR DU ETT VERKTYG!!!

Bzzzzzzing bzzing låter det när han provgasar med skruvdragaren och sätter genast en skruv mot träet.

- Ehh, brukar inte hål vara förborrade i IKEA-möbler? Du vet, så man inte sätter ihop fel sa…

BZZZZZZZZZZZing!

- VA? SA DU NÅGOT?!

- Är inte hålen förbor…

BZZZZZZZZZZZing!

- Sådär ja! Nu sitter det som utav bara helvete! Kolla! –Lyfter och släpper för att visa att det minsann satt som berget.-

Jag lyfter upp instruktionen.

- Den där ska vara åt andra hållet. –Pekar-

- Va? Nähä!

- Tja, du ser hålen där på andra sidan där? Där ska skruven vara.

- … -En tyst mordisk blick möter min-

BZZZZZZZing!

BZZZZZZZing!

- Ge hit den där jävla… -Rycker ritningen-

Tyvärr men nu åker du dit på en bild på bloggen. Så är det bara.

Klick!

Senaste projektet är att skriva en massa krönikor och skicka runt till tidningar som vill ha, och eftersom mina grammatiska kunskaper inte utvecklas sen jag var 12 år gammal så får min bror rätta precis allting.

Han delar ut gula och röda kort i texten och förklarar så till och med jag förstår att jag är dum i huvudet.

Fick lite beröm för mina två senaste men känner att jag inte kan ta någon cred för det.

Word man, word.

I alla fall så är det som vanligt ombord.

Eller ja.

Ålänningen flippa innan han mönstrade för allt tvättmedel hade tagit slut. Då gick den finska logiken in och provade yes diskmedel i tvättmaskinen istället. Såg rätt schysst ut ett tag när han sprang fram och tillbaka med tvättkorgen full med skum i hopp om att det gick att mörka.

Intressant med bloggens statistik nu också för jag har 100 nya träffar varje dag pågrund av inlägget med Maria Wetterstrand.

Beskedet om att Maersk flaggar ut ligger på ett bord i mässen och genast får jag känslan att detta, det har Maersk gjort förr. Orden på pappret är lika väloljade som om det vore Silberskys egna tunga i högsta domstolen. Maersk tackar å kundens räkning för allt fortsatt arbete ombord tills utflaggningen är klar. Vi har kontaktat facket.

Sjömännen dimper in i mässen och en efter en läser alla pappret, går och tar sin mat och sätter sig lugnt på sin plats. Vi kände alla oss på att det här skulle ske en dag trots att det gång på gång sagts att ingenting skulle hända med alla ombordanställda. Nu stod det ingenting om de anställda ombord längre utan bara att facket blivit inkopplade.

Ingen av sjömännen säger någonting, än. Middagen är klar och folk sätter sig i dagrummet med varsin kopp kaffe.

Varför är alla så lugna? Tänker jag och bestämmer mig för att testa situationen lite. I en av lådorna så finns det en liten miniatyrflaggstång som jag plockar fram och ställer på bordet. Ögon följer mig ut till skrivaren där jag printar ut en liten dansk pappersflagga och så hämtar jag små legogubbar jag har i hytten.

Jag fäster den lilla danska flaggan i miniatyrflaggstången och ser skarpt mot alla i rummet. Sakta börjar jag nynna en slags sorglig trumpetmelodi mellan läpparna och börjar gå med den ena legogubben mot flaggstången.

De andra sjömännen i skitmässen tystnar och kommer in i rummet för att se vad som försiggår.

Jag börjar prata dovt från mungipan som om jag föreställde legogubben:

- Hello crew of Bro Anton I am Mr Filipino and you have just been fucked in ass by Maersk. Let me now raise Danish flag and wave goodbye to you all.

Någon börjar snyfta inne i rummet samtidigt som den lilla legogubben hissar flaggan. En av matroserna flippar totalt och kastar kaffekoppen i väggen så kaffe splashar åt alla håll.

- ATT DU ALDRIG KAN VARA SERIÖS MARTIN?! INTE ENS NÄR DU FÖRLORAR JOBBET SÅ KAN DU VARA SERIÖS I EN ENDA JÄVLA MINUT!

Den lilla legogubben slutar hissa flaggan och ser mot matrosen som ser beredd ut att nita mig. Jag talar åter igen från mungipan och hyttar lite med legogubben som står bredvid miniatyrflaggstången.

- You like to be fucked in ass by Pilipino? You like Mearsk making äg against you little Swedish man?

- SLUTA MARTIN!! SLUTA VA SÅ OSERIÖS HELA TIDEN!!!

- Ooohh, swedish man angly? Haha, me no cale because danish flag hel now. –Vinkar med legogubben och fortsätter hissa flaggan.—

Matrosen rasar ut ut rummet och jag stannar upp och tänker, gick jag över gränsen nu? Gillade han inte legogubbeliknelsen? Skitsamma, det är alltid roligt att leka med lego!! Shoo!!

Boom baby!!

Händer inte så mycket ombord för tillfället.

Eller ja, igår trodde vi alla att matros Mörten satte i halsen och började göra heimlich manöver av misstag.

Han liksom hostade lite konstigt och jag skrek genast allt vad jag hade att han satt något i halsen. Sen samtidigt som han försökte vifta bort mitt påstående, så hostade han till innan svaret kom, så låg två styrmän på honom och började rycka och pumpa för allt vad de var värda.

Det var lite pinsam stämning efteråt. Nu har han blåmärken runt magen säger han.

Försöker muta honom med daimgodis för att få honom att må bättre.

Förlåt…