...
Jag kommer hitta min kvinna livet det vet jag. Kanske jag redan träffat henne men inte insett det bara? Men men, just nu kan jag glömma en tjej. Jag far och flyger för mycket.
Ska bli mycket intressant att se vem som fångar mitt intresse. Väldigt mycket... =)
Ska bli mycket intressant att se vem som fångar mitt intresse. Väldigt mycket... =)
Egocentriska människor föds vid ung ålder.
En viktig sak för din personutveckling måste ske vid minst 16-17 års ålder. Det kom som en 'aha' upplevelse för min del, och jag vill hävda att det är en ganska så självklar sak när du läser det. En annan att komma på sig själv veta det.
När du var ett barn/tonåring i åldern 7-14 så vill jag säga att kommunikationen med vuxna var ganska så enkelspårig. När du idag som vuxen pratar med ett barn så handlar diskussionen till mestadels om barnet/tonåringen.
- Hur går det i skolan?
- Har du någon pojkvän/flickvän?
- Sportar du?
- Vad ska du göra när du blir stor?
Detta är det enklaste sättet att prata med barn. Dom förstår sin egen värld, dom får berätta om enkla saker om sig själva. Tanken om att en liknande motfråga ska dyka upp, existerar knappt. Detta är en vanlig form av kommunikation vuxna och barn/tonåringar emellan. Varför?
För att det är enkelt såklart!
Diskussionen fortlöper om den yngre personens värld. Det förväntas inte av en ung person idag att fråga om hur det står till i den vuxnes liv. Varför skulle dom? Båda två klarar av att kommunicera och den sociala interaktionen anses lyckad.
Men vad händer med dessa yngre personer när dom växer upp i en värld där det aldrig förväntas av dom att ställa motfrågor? Där det aldrig förväntas av de att dom ska ens förstå att det finns flera liv än deras egna?
Jag tror att om du inte får denna 'aha' upplevelse i form av att du måste lära dig att lyssna och förstå andra människors liv, så blir du egocentrisk. Du blir en egocentrisk person som tror att alla som samtalar med dig är alltid intresserade i att höra just om ditt liv.
Du lyssnar på människor på ett sätt så att du kan enbart svara med ett 'jag har' eller ett 'jag kan'. Du tror att dina egna anekdoter är dom enda rätta, du tror att alla blir roade av att höra dom.
Varför inte? Detta är ju det enda sättet människor kommunicerat med dig. Varför är det då så att inte flera 15 åringar förstår att dom måste lära sig att lyssna mera på andra?
Hur kommer samma person klara sig tre år senare när den helt plötsligt kastas ut i arbetslivet? Jag tror att om du inte kommer fram till denna insikt själv i unga år, så kommer du heller aldrig avsevärt utvecklas som person.
Du är en egocentrisk person som enbart pratar om dig själv. Dessa personer kanske lär sig till slut att lyssna och förstå själva innebörden av orden som sägs, men diskussionen leder alltid tillbaka till samma egocentriska anekdoter.
Det tråkiga här är också att om personens sociala intelligens är låg. Då tar det också tid för denne att kunna läsa av situationen ifall denne börjar subtilt bli utfryst ifrån gruppen. Om personen upptäcker det försent och människor tröttnat något fruktansvärt på detta egocentriska beteende, så kan det leda till exempelvis depression. Personen tror ju innerst inne att det är så här kommunikationen ska ske, varför fungerar det inte som det alltid gjort för?
Det finns fem olika sätt att lyssna:
1 Inte alls
2 Selektivt
3 Egocentriskt
4 I samförstånd
5 Engagerat
Dom flesta människor pendlar emellan 3-4. Inte många förstår att det finns ett femte sätt att lyssna på. Steg 4 är att lyssna i beredskap med ett svar. Du förstår diskussionen, du förstår innebörden och du tillägger saker men du är inte engagerad.
Att lyssna engagerat är ett annat inlägg.
Men poängen här är att du måste komma ur den egocentriska barnmentaliteten och kunna lyssna engagerat, samt att lyssna och kunna förstå andra människors tankesätt (Paradigm).
Hehe, jag skjuter vilt höger och vänster. Känns så skönt... =)
När du var ett barn/tonåring i åldern 7-14 så vill jag säga att kommunikationen med vuxna var ganska så enkelspårig. När du idag som vuxen pratar med ett barn så handlar diskussionen till mestadels om barnet/tonåringen.
- Hur går det i skolan?
- Har du någon pojkvän/flickvän?
- Sportar du?
- Vad ska du göra när du blir stor?
Detta är det enklaste sättet att prata med barn. Dom förstår sin egen värld, dom får berätta om enkla saker om sig själva. Tanken om att en liknande motfråga ska dyka upp, existerar knappt. Detta är en vanlig form av kommunikation vuxna och barn/tonåringar emellan. Varför?
För att det är enkelt såklart!
Diskussionen fortlöper om den yngre personens värld. Det förväntas inte av en ung person idag att fråga om hur det står till i den vuxnes liv. Varför skulle dom? Båda två klarar av att kommunicera och den sociala interaktionen anses lyckad.
Men vad händer med dessa yngre personer när dom växer upp i en värld där det aldrig förväntas av dom att ställa motfrågor? Där det aldrig förväntas av de att dom ska ens förstå att det finns flera liv än deras egna?
Jag tror att om du inte får denna 'aha' upplevelse i form av att du måste lära dig att lyssna och förstå andra människors liv, så blir du egocentrisk. Du blir en egocentrisk person som tror att alla som samtalar med dig är alltid intresserade i att höra just om ditt liv.
Du lyssnar på människor på ett sätt så att du kan enbart svara med ett 'jag har' eller ett 'jag kan'. Du tror att dina egna anekdoter är dom enda rätta, du tror att alla blir roade av att höra dom.
Varför inte? Detta är ju det enda sättet människor kommunicerat med dig. Varför är det då så att inte flera 15 åringar förstår att dom måste lära sig att lyssna mera på andra?
Hur kommer samma person klara sig tre år senare när den helt plötsligt kastas ut i arbetslivet? Jag tror att om du inte kommer fram till denna insikt själv i unga år, så kommer du heller aldrig avsevärt utvecklas som person.
Du är en egocentrisk person som enbart pratar om dig själv. Dessa personer kanske lär sig till slut att lyssna och förstå själva innebörden av orden som sägs, men diskussionen leder alltid tillbaka till samma egocentriska anekdoter.
Det tråkiga här är också att om personens sociala intelligens är låg. Då tar det också tid för denne att kunna läsa av situationen ifall denne börjar subtilt bli utfryst ifrån gruppen. Om personen upptäcker det försent och människor tröttnat något fruktansvärt på detta egocentriska beteende, så kan det leda till exempelvis depression. Personen tror ju innerst inne att det är så här kommunikationen ska ske, varför fungerar det inte som det alltid gjort för?
Det finns fem olika sätt att lyssna:
1 Inte alls
2 Selektivt
3 Egocentriskt
4 I samförstånd
5 Engagerat
Dom flesta människor pendlar emellan 3-4. Inte många förstår att det finns ett femte sätt att lyssna på. Steg 4 är att lyssna i beredskap med ett svar. Du förstår diskussionen, du förstår innebörden och du tillägger saker men du är inte engagerad.
Att lyssna engagerat är ett annat inlägg.
Men poängen här är att du måste komma ur den egocentriska barnmentaliteten och kunna lyssna engagerat, samt att lyssna och kunna förstå andra människors tankesätt (Paradigm).
Hehe, jag skjuter vilt höger och vänster. Känns så skönt... =)
My, oh my head...
Det viktiga är inte kvantitet här. Om jag lyckas få tio personer att skratta så vet jag att jag skulle kunna få tusen människor att skratta.
Den tanken räcker gott och väl för mig!
Jag är inte girig, bara glad!
Jämställt till sjöss
Sjöfarten idag har samma löner för båda könen.
Tack, jag blir så glad!
Vad glad jag blir! Tack!
Jag fick en sådan förnyad energi helt plötsligt. Tanken av att jag lyckades få bara några få människor att faktiskt fundera igenom vad jag menade och sedan kommentera mig gör mig fruktansvärt glad!
Jag vill ha kritik, jag vill ha all sorts form av kritik! Jag vill försöka kunna förklara mig själv och mitt beteende efter bästa förmåga, oavsett situation.
Så sparka på mig om ni känner för det! Jag kanske svarar spydigt med min allra första reaktion men sedan vill jag försöka förstå vad människor menar fullt ut.
Min text är också väldigt lättläst, jag hatar texter som är så tunga att läsa igenom så du måste ha ett ganska avancerat vokabulär för att ens förstå själva orden.
Jag skriver simpelt så alla kan ha en åsikt, sedan om någon känner sig mera lämpad att vilja diskutera djupare välkomnar jag dom. Jag välkomnar med stora öppna armar och kommer göra mitt bästa för att diskutera saken.
Lyckas ni totalt få mig knäpptyst så blir jag bara glad! Då kan jag lära mig av dig isåfall!
Vad glad jag är. Vilken härlig känsla, vilken start på dagen.
...
Ibland använder jag ord utan att jag exakt totalt fullt ut förstår innebörden av dom. Learn as you live, stämmer la in här.
Norm kontra normalt
Är du normal? Varför tycker du andra människor inte är normala? Min bror visade mig en enkel graf som förklarar varför vi anser någonting är normalt eller inte. Om vad vi menar med när vi säger om vad som är normalt för oss, och inom vilka ramar vi anser andra är normala i jämförelse till oss själva.
Bilden ovan är en simpel graf över "normalskalan". Dom röda områdena är extrempersonligheter som till exempel människor med extrema åsikter, psykopater, extrema fundamentalister mm. Dessa är dom ytterst få som inte klarar av att vista sig ihop med den stora folkmassan utan att en större aggression utlöses.
Det gröna strecket här är nu en person. Dom två lila strecken är vad denna personen anser är normalt. Allting utanför dom lila strecken är onormalt, och då också väldigt svårt att accepteras in i dennes värld.
Här har vi nu två stycken personer varav den till höger har en mycket större acceptans av vad dennes själva begrepp över vad normalitet är. Men dessa två personer är fortfarande väldigt långt ifrån varandra. Dessa två människor ser säkert med förakt gentemot den andre.
Detta är vad vi idag kallar för normalt förklarat i en enkel graf. Själva idén nu med denna bild är att din verklighetsuppfattning ska vara att du förstår att andra personer kan tycka den är normal, men du förstår också att du själv har svårt att acceptera denna nya person.
Det är svårt att förändra sin egna uppfattning om vad normalt är genom att bara knäppa sina fingrar. Men jag tycker en sådan här bild kan skänka lite ljus om varför du kanske inte gillar en viss personlighetstyp, klädstil, musiksmak eller hobby.
Ett annat sett att se på saken är vad människor gör i en grupp ifall det till exempelvis är fem personer ifrån den vänstra sidan av skalan, och en ifrån den högra. Merparten i gruppen kommer säga att den sjätte medlemmen är onormal. Och hur långt är den då "onormale" personen villig att gå för att verka normal i deras värld?
Detta sker varje dag, på varje arbetsplats, på varje skolgård. Du kanske blir kallad onormal för du ligger inte inom deras ram av "normalt".
Jag tycker inte att man nu ska försöka förändra sig själv så att du helt och hållet börjar att försöka acceptera precis varenda människa du stöter på. Du kan inte gilla alla, och alla kan inte gilla dig. Men du kan förstå att din normalitets skala sträcker sig inte kanske hela vägen mot denna nya person. Du vet däremot att andras normalitetsskalor gör det och accepterar att vi alla är olika.
Ok, jag trycker ännu en gång på vik ut mig. Hoppas brorsan inte hänger mig, jag vill få ner detta på ett enkelt sätt. Hoppas i mitt stilla sinne att det kanske skänkte lite ljus över om du är normal eller inte!
Detta är vad vi idag kallar för normalt förklarat i en enkel graf. Själva idén nu med denna bild är att din verklighetsuppfattning ska vara att du förstår att andra personer kan tycka den är normal, men du förstår också att du själv har svårt att acceptera denna nya person.
Det är svårt att förändra sin egna uppfattning om vad normalt är genom att bara knäppa sina fingrar. Men jag tycker en sådan här bild kan skänka lite ljus om varför du kanske inte gillar en viss personlighetstyp, klädstil, musiksmak eller hobby.
Ett annat sett att se på saken är vad människor gör i en grupp ifall det till exempelvis är fem personer ifrån den vänstra sidan av skalan, och en ifrån den högra. Merparten i gruppen kommer säga att den sjätte medlemmen är onormal. Och hur långt är den då "onormale" personen villig att gå för att verka normal i deras värld?
Detta sker varje dag, på varje arbetsplats, på varje skolgård. Du kanske blir kallad onormal för du ligger inte inom deras ram av "normalt".
Jag tycker inte att man nu ska försöka förändra sig själv så att du helt och hållet börjar att försöka acceptera precis varenda människa du stöter på. Du kan inte gilla alla, och alla kan inte gilla dig. Men du kan förstå att din normalitets skala sträcker sig inte kanske hela vägen mot denna nya person. Du vet däremot att andras normalitetsskalor gör det och accepterar att vi alla är olika.
Ok, jag trycker ännu en gång på vik ut mig. Hoppas brorsan inte hänger mig, jag vill få ner detta på ett enkelt sätt. Hoppas i mitt stilla sinne att det kanske skänkte lite ljus över om du är normal eller inte!
Hmm..
Trodde jag tappat bort den men hittade den nu igen. I min tankedagbok här har jag skrivit ner i detalj exakt hur min drömkvinna ser ut och förhåller sig.
Helt ok den här boken. Hoppas den aldrig kommer i fel händer. =)
Helt ok den här boken. Hoppas den aldrig kommer i fel händer. =)
Mogenhet
Mogenhet är för mig att ta ansvar för sina handlingar och känslor. Att aktivt kunna fatta beslut på egen hand och stå för de val man gör. Det är också kopplat till självständighet, att kunna hantera sig själv och sina egna känslor utan att vara helt beroende av andra. En viss sorts erfarenhet och kunskap är därmed nödvändig för att kunna vara mogen.
Jag har hittat en annan föklaring till mogenhet ur boken The Seven Habits of Highly Effective People:
"Förmågan att uttrycka sina känslor och övertygelser balanserat, med hänsyn till andras tankar och känslor."
Professor, Hrand Saxenian
En lärare vid Harvard Buisness School.
Jag har hittat en annan föklaring till mogenhet ur boken The Seven Habits of Highly Effective People:
"Förmågan att uttrycka sina känslor och övertygelser balanserat, med hänsyn till andras tankar och känslor."
Professor, Hrand Saxenian
En lärare vid Harvard Buisness School.
Jidder för dig, jadder för mig. =)
Jag har skrivit i en anteckningsbok som jag glömt bort en stund men brukar öppna emellanåt. Den är full av mina tankar och funderingar. Mycket av det som står skrivet kommer ifrån i somras när jag ägnade väldigt mycket tid åt självrannsakan.
Den är helt full med en massa småroligt jag själv inte minns jag skrivit.
Ett par stycken ordspråk jag hittar i min bok av självrannsakan:
Nyckeln till självkännedom heter självmedvetenhet.
Att hitta dom rätta magiska orden hos en kvinna, är som att tala direkt till hennes undermedvetna.
Känslan styr ditt förnuft. Förnuftet banar din väg. Förhoppning förenklar medan förtvivlan försvagar.
Erkänn för dig själv vad du inte vet, innan du börjar leta efter svaret.
Du vet redan vem du är. Du kanske bara inte är redo att lära känna dig själv?
Allt gott kommer inifrån. Och de som kan utvinna det är den moderna tidens magiker.
Den är helt full med en massa småroligt jag själv inte minns jag skrivit.
Ett par stycken ordspråk jag hittar i min bok av självrannsakan:
Nyckeln till självkännedom heter självmedvetenhet.
Att hitta dom rätta magiska orden hos en kvinna, är som att tala direkt till hennes undermedvetna.
Känslan styr ditt förnuft. Förnuftet banar din väg. Förhoppning förenklar medan förtvivlan försvagar.
Erkänn för dig själv vad du inte vet, innan du börjar leta efter svaret.
Du vet redan vem du är. Du kanske bara inte är redo att lära känna dig själv?
Allt gott kommer inifrån. Och de som kan utvinna det är den moderna tidens magiker.
Konstruktiv och Destruktiv diskussion
Ikväll sitter jag och målar i paint och tänkte förklara en teori om varför många diskussioner leder till mera känslomässiga strider istället för en mera konstruktiv form av kommunikation. Detta är min bror som givit mig bilden och jag har tidigare inlägg som jag refererar till.
Ok, bilden blev hur stor som helst. Jag känner mig as proffsig nu... Obs ironi. Men iallafall så här ser då bilden ut som jag också har två följdbilder på. Detta är bara en grej nu som jag och min bror kommit på baserat på några böcker och egna funderingar. Sen kanske inte bilden är ny, det finns säkert någon liknande någonstans.
Men jag säger och där, sedan fortsätter.
Men i detta fallet så sitter två människor och diskuterar och ett ämne dyker upp. Vad som helst egentligen, det är inte poängen men grejen är att båda två vill ha en åsikt.
Personen till höger baserar sin åsikt på fakta han också kan förklara om vart han fått den ifrån. Personen till vänster vill också ha en åsikt men han baserar den på andra saker. Jag har redan två inlägg som exempel på vad personen till vänster kanske baserar sin åsikt på.
Hur självupptagna människor bearbetar ny information
Mäns slutledningsförmåga
Det är väl ungefär vad personen till vänster baserar sitt svar på, absolut ingenting helt enkelt. Jag hade små bruna bollar som såg ut som bajsbollar på den allra första bilden jag målade istället för luddig grund där, men jag kände mig seriös och målade en ny.
Ok, så vad händer när dessa två personer börjar diskutera själva ämnet? Jag har lärt mig att argumentation handlar inte om vem som har rätt utan vem som har mest tålamod. Sen vill inte någon av personerna "förlora" så dom fortsätter argumentera om själva ämnet genom att med sina åsikter försöka övertyga om att den andre har fel.
Men att övertyga någon med hjälp av sina egna åsikter och värderingar till att få den andre att erkänna sig att ha fel är totalt menlöst. Resultatet blir att, om de fortsätter diskutera om själva ämnet utan att komma med några nya åsikter eller argument, så kommer känslor med i bilden. Och när argument blir blandade med känslor över ett ämne båda två säger sig ha rätt i, är resultatet en destruktiv diskussion.
Detta kan få katastrofala följder i dessa två personers relation och ska undvikas till varje pris. Det man då kan göra för att istället få en konstruktiv diskussion är att när båda två lagt fram sin åsikt, börja gräva i vartifrån den kommer istället för att fortsätta diskutera själva ämnet. Och om personen till vänster är något sånär mogen så kanske den kan lära sig något i just detta ämne.
Gud va enkelt det där lät, men oj va fort känslor kan komma in i bilden.
Så summa sumarum, håll er på dom lägre regionerna i en diskussion för att få någonting utav det. Diskutera om själva källan inte själva ämnet. Därför ska man heller inte yttra sig för mycket om ämnen man har dålig koll på, utan att först poängtera ut att du baserar det direkt på några andras svar eller kanske eget logiskt tänkande.
Det låter simpelt, det är simpelt men det är kul att skriva om. Ännu roligare att observera vart man ligger och diskuterar. Om det är om källan, ämnet eller känslorna far fram och tillbaka.
Min bror kommer döda mig om det nu inte blev korrekt formulerat. Darrar lite när jag klickar på 'vik ut mig' här faktiskt.
Ok, bilden blev hur stor som helst. Jag känner mig as proffsig nu... Obs ironi. Men iallafall så här ser då bilden ut som jag också har två följdbilder på. Detta är bara en grej nu som jag och min bror kommit på baserat på några böcker och egna funderingar. Sen kanske inte bilden är ny, det finns säkert någon liknande någonstans.
Men jag säger och där, sedan fortsätter.
Men i detta fallet så sitter två människor och diskuterar och ett ämne dyker upp. Vad som helst egentligen, det är inte poängen men grejen är att båda två vill ha en åsikt.
Personen till höger baserar sin åsikt på fakta han också kan förklara om vart han fått den ifrån. Personen till vänster vill också ha en åsikt men han baserar den på andra saker. Jag har redan två inlägg som exempel på vad personen till vänster kanske baserar sin åsikt på.
Hur självupptagna människor bearbetar ny information
Mäns slutledningsförmåga
Det är väl ungefär vad personen till vänster baserar sitt svar på, absolut ingenting helt enkelt. Jag hade små bruna bollar som såg ut som bajsbollar på den allra första bilden jag målade istället för luddig grund där, men jag kände mig seriös och målade en ny.
Ok, så vad händer när dessa två personer börjar diskutera själva ämnet? Jag har lärt mig att argumentation handlar inte om vem som har rätt utan vem som har mest tålamod. Sen vill inte någon av personerna "förlora" så dom fortsätter argumentera om själva ämnet genom att med sina åsikter försöka övertyga om att den andre har fel.
Men att övertyga någon med hjälp av sina egna åsikter och värderingar till att få den andre att erkänna sig att ha fel är totalt menlöst. Resultatet blir att, om de fortsätter diskutera om själva ämnet utan att komma med några nya åsikter eller argument, så kommer känslor med i bilden. Och när argument blir blandade med känslor över ett ämne båda två säger sig ha rätt i, är resultatet en destruktiv diskussion.
Detta kan få katastrofala följder i dessa två personers relation och ska undvikas till varje pris. Det man då kan göra för att istället få en konstruktiv diskussion är att när båda två lagt fram sin åsikt, börja gräva i vartifrån den kommer istället för att fortsätta diskutera själva ämnet. Och om personen till vänster är något sånär mogen så kanske den kan lära sig något i just detta ämne.
Gud va enkelt det där lät, men oj va fort känslor kan komma in i bilden.
Så summa sumarum, håll er på dom lägre regionerna i en diskussion för att få någonting utav det. Diskutera om själva källan inte själva ämnet. Därför ska man heller inte yttra sig för mycket om ämnen man har dålig koll på, utan att först poängtera ut att du baserar det direkt på några andras svar eller kanske eget logiskt tänkande.
Det låter simpelt, det är simpelt men det är kul att skriva om. Ännu roligare att observera vart man ligger och diskuterar. Om det är om källan, ämnet eller känslorna far fram och tillbaka.
Min bror kommer döda mig om det nu inte blev korrekt formulerat. Darrar lite när jag klickar på 'vik ut mig' här faktiskt.
Svårt att skilja dom åt
Jag är nog nu officiellt den sämst planerande backpackern i världen. Jag har ingen lust att planera ett skit, jag har inga som helst planeringar på egentligen någonting.
Jag vet inte ens vad den Australienska dollarn står i och budget. Jag måste nog slå upp det ordet ett par gånger för att förstå innebörden.
Alla pengar kommer ta slut efter en vecka, jag kommer säkert bli stucken av en skorpion. Så länge jag skrattar medans allting händer. Ja, då är resan lyckad.
Jag vet inte ens vad den Australienska dollarn står i och budget. Jag måste nog slå upp det ordet ett par gånger för att förstå innebörden.
Alla pengar kommer ta slut efter en vecka, jag kommer säkert bli stucken av en skorpion. Så länge jag skrattar medans allting händer. Ja, då är resan lyckad.
...
Börjar bli normal igen. Kändes konstigt idag, jag är en liten vilsen eremit som inte vågar gå ut.
Ska gömma mig resten av dagen. Kanske tar en promenad, känns lite väl maxat ändå.
Imorgon kanske jag vågar mig ut igen. Måste strukturera mig, vet inte hur. En inköpslista underlättar nog på måndag.
Flum, mitt mellannamn är Mr Flum just nu.
Flum med skum...
Ska gömma mig resten av dagen. Kanske tar en promenad, känns lite väl maxat ändå.
Imorgon kanske jag vågar mig ut igen. Måste strukturera mig, vet inte hur. En inköpslista underlättar nog på måndag.
Flum, mitt mellannamn är Mr Flum just nu.
Flum med skum...
...
Min kropp håller nog på att fortfarande renas från alkoholen. Det var nog en aning destrutivt för min hälsa det jag gjorde i Borås.
Vill skriva lite innan jag beger mig igen men det kommer inte fram. Det rinner inte genom mina fingrar... Är sur på mig själv...
Vill skriva lite innan jag beger mig igen men det kommer inte fram. Det rinner inte genom mina fingrar... Är sur på mig själv...
...
Just nu känns livet en aning ostrukturerat. Jag har inte planerat ett skvatt vad jag ska ha med mig till resan. Jag vill åka till morsan idag sen också Göteborg på typ måndag.
Fan att det ska vara så långt från Linköping till Göteborg!
Vill skapa roliga texter. Har säkert en sex stycken roliga inlägg att göra men att sitta vid en ny dator varje dag hjälper inte till. Har skrivit två försök till roliga inlägg men vill inte lägga ut.
Det är roligt att åka runt och hälsa på folk. Men det är också ganska jobbigt att sitta i en bil så lång tid nästan varje dag.
Hmm, sitter hos farsan nu. Om man lyssnar ordentligt så hör man upp emot tre stycken klockor ticka ljudligt samtidigt.
Fan att det ska vara så långt från Linköping till Göteborg!
Vill skapa roliga texter. Har säkert en sex stycken roliga inlägg att göra men att sitta vid en ny dator varje dag hjälper inte till. Har skrivit två försök till roliga inlägg men vill inte lägga ut.
Det är roligt att åka runt och hälsa på folk. Men det är också ganska jobbigt att sitta i en bil så lång tid nästan varje dag.
Hmm, sitter hos farsan nu. Om man lyssnar ordentligt så hör man upp emot tre stycken klockor ticka ljudligt samtidigt.
Hem till gården
Åkte från Borås till farsan igårkväll, det var ju fan långt till Borås.
Idag hade jag tänkt åka till Linköping och träffa min lilla söta mor. Morsan och farsan är skilda sen länge och jag vet inte vad man ska kalla deras nya kärlekar i livet.
Jag har kallat dom plastföräldar. Har fått känslan av att om det ska heta styvförälder så måste den föräldern ha tagit över rollen från den riktiga föräldern.
Eller?
Ska träffa morsan och plastfarsan idag iallafall. Han heter Bosse och är fulladdad med bra egna ordspråk hela tiden. Varje gång jag ringer dit hör man Bosse i bakrunden:
- Är det Martin?
- Ja det är Martin.
- Jaha, vad kostar problemet?
Idag hade jag tänkt åka till Linköping och träffa min lilla söta mor. Morsan och farsan är skilda sen länge och jag vet inte vad man ska kalla deras nya kärlekar i livet.
Jag har kallat dom plastföräldar. Har fått känslan av att om det ska heta styvförälder så måste den föräldern ha tagit över rollen från den riktiga föräldern.
Eller?
Ska träffa morsan och plastfarsan idag iallafall. Han heter Bosse och är fulladdad med bra egna ordspråk hela tiden. Varje gång jag ringer dit hör man Bosse i bakrunden:
- Är det Martin?
- Ja det är Martin.
- Jaha, vad kostar problemet?
...
Fan otroligt vad jag blir bakis ibland. Ville skriva en massa grejer men har ingen ork alls... Sen gillar jag inte alkohol idag.
Från att du börjar förtära denna drog och tills du mår bra igen är endast 10% av den tiden någon slags njutning.
Så tycker jag nu iallafall.
Från att du börjar förtära denna drog och tills du mår bra igen är endast 10% av den tiden någon slags njutning.
Så tycker jag nu iallafall.
Så är det
Endast 7% av våran kommunikation handlar om dom faktiska orden vi använder. Och vad är det man helt och hållet fokuserar med på att använda på internet?
Äntligen har jag min pimp!
En tjej har mailat mig och vill hjälpa mig med en design på bloggen! Jag ser fruktansvärt mycket fram emot detta!
Hon frågade inte efter pengar. Jag är inte en snål människa och vill betala henne efter resultat såklart! Jag vill att hon säger mig hur mycket tid hon har lagt ner, sen betalar jag vad jag tycker det är värt.
Hon frågade inte efter pengar. Jag är inte en snål människa och vill betala henne efter resultat såklart! Jag vill att hon säger mig hur mycket tid hon har lagt ner, sen betalar jag vad jag tycker det är värt.
Besatt
Jag lyckades på någe vis bli avregistrerad från bloggportalen.se... Jag hade annars varit uppe på topp 50 över humorbloggarna vid det här laget. Varför hände detta?
Och varför lägger jag så stor vikt vid listor?
Jag är besatt av listor...
Och varför lägger jag så stor vikt vid listor?
Jag är besatt av listor...
Se på ärligheten positivt.
Det är intressant hur mycket enklare det är att verkligen säga vad man tycker på internet. Känns skönt ändå att få lite aggressiva kommentarer om mitt beteende, oavsett vad faktiskt.
Om du läser någonting negativt eller hör någonting negativt om dig själv, tror jag automatiskt du får lite mera. Vad ska man säga, jobbiga känslor. Kritik kan ta hårt på en själv och det kanske är svårt att hantera.
Kommer inte på något bättre än 'jobbiga känslor'. Det får stå kvar...
Iallafall i början om du är ovan att ta kritik eller brutal ärlighet, vilket ofta inte är alltid positiv, så känns det jobbigt. Tänk då vilken möjlighet det lilla internetet ändå är med tanke på detta second life fenomen vi själva skapat. Vilken möjlighet att experimentera med kommentarer och beteende, bara för att se en reaktion.
Då också en reaktion från flera personer samtidigt. Och sen i det riktiga livet, vilket försprång du har efter att ha redan på liten skala gått igenom dessa känslor du får vid ärlig kritik. Kunnat hantera dom och sedan svara.
I min lilla värld här just nu hoppas jag på att någon får nytta av det.
Om du läser någonting negativt eller hör någonting negativt om dig själv, tror jag automatiskt du får lite mera. Vad ska man säga, jobbiga känslor. Kritik kan ta hårt på en själv och det kanske är svårt att hantera.
Kommer inte på något bättre än 'jobbiga känslor'. Det får stå kvar...
Iallafall i början om du är ovan att ta kritik eller brutal ärlighet, vilket ofta inte är alltid positiv, så känns det jobbigt. Tänk då vilken möjlighet det lilla internetet ändå är med tanke på detta second life fenomen vi själva skapat. Vilken möjlighet att experimentera med kommentarer och beteende, bara för att se en reaktion.
Då också en reaktion från flera personer samtidigt. Och sen i det riktiga livet, vilket försprång du har efter att ha redan på liten skala gått igenom dessa känslor du får vid ärlig kritik. Kunnat hantera dom och sedan svara.
I min lilla värld här just nu hoppas jag på att någon får nytta av det.
Vad mycket hat det blev.
Vad intressant, jag lyckades få lite svar ändå efter några klick. Och vad mycket hat, så fruktansvärt mycket hat. Jag ställer en fråga, använder ett exempel och får så mycket hat tillbaka. Intressant...
Pointers
Det finns vissa inlägg jag helt tagit bort ibland. Det finns vissa inlägg jag skrivit och själv skrattat åt men har varit för råa.
Det är en utmaning att försöka hålla kvar några utvalda läsare med mina inlägg.
Det har också gått ifrån att jaga statistik till att utveckla mig själv. Sen finns det vissa läsare jag har, som det skulle betyda så mycket för mig ifall jag skulle kunna få skratta.
Och jag hoppas folk har överseende över material som jag skriver när jag är helt uppe i varv. Jag kan inte hejda mig själv och skriver antingen väldigt konstigt eller för rått...
Det är en utmaning att försöka hålla kvar några utvalda läsare med mina inlägg.
Det har också gått ifrån att jaga statistik till att utveckla mig själv. Sen finns det vissa läsare jag har, som det skulle betyda så mycket för mig ifall jag skulle kunna få skratta.
Och jag hoppas folk har överseende över material som jag skriver när jag är helt uppe i varv. Jag kan inte hejda mig själv och skriver antingen väldigt konstigt eller för rått...
Struktur och namngivna dialoger
Jag känner jag vill försöka skriva mera strukturerat. Verkligen läsa igenom mina texter flera gånger om och se till så att inga stavfel eller små slarvfel existerar. Jag kommer ändå hålla mig till namnlösa dialoger om dom inte blir för långa.
Jag hatar det när jag ser dialoger med ett namn framför hela tiden. Det ska gå att kunna urskilja på någe så när med bara magkänslan av karaktären på dialogen. Är det också menat att vara roligt så tycker jag namn kvittar ännu mer. Är det en rolig kommentar så är den rolig i form av text, om man verkligen inte redan känner till karaktären kanske den blir roligare med ett namn.
Jag hatar det när jag ser dialoger med ett namn framför hela tiden. Det ska gå att kunna urskilja på någe så när med bara magkänslan av karaktären på dialogen. Är det också menat att vara roligt så tycker jag namn kvittar ännu mer. Är det en rolig kommentar så är den rolig i form av text, om man verkligen inte redan känner till karaktären kanske den blir roligare med ett namn.
Design chika!
För några år sedan kunde inte en enda person någonting om Html, sen fanns det en liten liten chans att synas genom blogg. Då jävlar helt plötsligt, är varenda liten högstadiebrud totala experter på att designa hemsidor!
...
Intressant att denna sida får många klick. Jag ska ut och åka på brädan snart, har saknat det.
Ska bli otroligt skönt.
Det är svårt att ha en nära vänskapskrets som sjöman, jag har fruktansvärt många ytliga kontaker men alldeles för få nära. Är jag förvånad? Är jag förvånad över att någon ha orken att hålla kontakten med någon som försvinner så som jag gör?
Jag ska vara ute i 6 veckors turner i framtiden, kanske skaffa mig en fast punkt. Jag har en gång sagt att jag är en normal människa, som lever ett normalt liv.
Min bror säger att det är jag inte...
Min reaktion är positiv just nu. Reaktioner baserade på känslor har annars en tendens att ändra sig under dom mörka stunderna i ens liv.
Ska bli otroligt skönt.
Det är svårt att ha en nära vänskapskrets som sjöman, jag har fruktansvärt många ytliga kontaker men alldeles för få nära. Är jag förvånad? Är jag förvånad över att någon ha orken att hålla kontakten med någon som försvinner så som jag gör?
Jag ska vara ute i 6 veckors turner i framtiden, kanske skaffa mig en fast punkt. Jag har en gång sagt att jag är en normal människa, som lever ett normalt liv.
Min bror säger att det är jag inte...
Min reaktion är positiv just nu. Reaktioner baserade på känslor har annars en tendens att ändra sig under dom mörka stunderna i ens liv.
Mmm, ska nog pröva det.
Alltså ibland tycker jag en blogg är så konstig. Jag förvånas över hur fruktansvärt ärliga många människor är i sina bloggar. Vad kul det skulle varit att gå fram till någon och sagt, jag har läst din blogg sedan den startade. Sen fråga om något fruktansvärt personligt inlägg.
Reaktionen tror jag är lite rädsla blandat med spänning om läsarna för bloggen bara legat runt kanske 50-100...
Reaktionen tror jag är lite rädsla blandat med spänning om läsarna för bloggen bara legat runt kanske 50-100...
...
Det känns konstigt... Det snurrar... =(
Flow
Har diskuterat med min bror ikväll om en herrans massa saker. Bland annat om vad 'Flow' är för något. Denna graf är så genialisk. Studera den ett tag så förstår ni.
Rubrik? Njaa... Meck.
Jag tänker att jag vill ha en mental grogrund först. Om jag kan vidga mina vyer och fortsätta utveckla min karaktär samt bli en ännu bättre personkännare, då kan jag åta mig något stort.
Om du frågar en anställd vad dom allra viktigast egenskaperna är i hos en aktoritet så är det att kunna "ta" folk på rätt sätt. Alltså en socialt och emotionellt intelligent person.
Det säger ju säg självt men behövs proklameras gång på gång tycker jag.
Den analytiska, matematiska och socialt obegåvade chefen syns tyvärr bättre på pappret om du tittar på rena intelligenstest till exempel. Den intellektuella intelligensen är så mycket lättare att mäta och se på pappret så det är väl dom personerna som blir inkallade först på anställningsintervjuer kan jag tänka mig.
Men själva EQ kvoten har ju börjats diskuteras nu mera på allvar, och blir alltmer en avgörande del i dagens lite vassare företagsklimat, där konkurrensen är hård.
Jag känner att om jag vill börja göra en humorserie eller skapa något annat och kanske då lyckas. Jag tror givetvis jag kommer lyckas, annars vore jag väl dum att åta mig något över huvud taget? Men om jag lyckas och börjar klättra på en karriärsstege och kanske får någon under mig. Då vill jag vara förberedd.
Jag vill ha rest klart, lekt klart, testat klart och utvecklat min inre ledning så jag lätt kan hantera min situation.
Jag vill vara en person som människor trivs att arbeta med, en person folk kan lita på och framförallt en person som kan prestera!
Eller vad är det man säger? Lagom är bäst!
Om du frågar en anställd vad dom allra viktigast egenskaperna är i hos en aktoritet så är det att kunna "ta" folk på rätt sätt. Alltså en socialt och emotionellt intelligent person.
Det säger ju säg självt men behövs proklameras gång på gång tycker jag.
Den analytiska, matematiska och socialt obegåvade chefen syns tyvärr bättre på pappret om du tittar på rena intelligenstest till exempel. Den intellektuella intelligensen är så mycket lättare att mäta och se på pappret så det är väl dom personerna som blir inkallade först på anställningsintervjuer kan jag tänka mig.
Men själva EQ kvoten har ju börjats diskuteras nu mera på allvar, och blir alltmer en avgörande del i dagens lite vassare företagsklimat, där konkurrensen är hård.
Jag känner att om jag vill börja göra en humorserie eller skapa något annat och kanske då lyckas. Jag tror givetvis jag kommer lyckas, annars vore jag väl dum att åta mig något över huvud taget? Men om jag lyckas och börjar klättra på en karriärsstege och kanske får någon under mig. Då vill jag vara förberedd.
Jag vill ha rest klart, lekt klart, testat klart och utvecklat min inre ledning så jag lätt kan hantera min situation.
Jag vill vara en person som människor trivs att arbeta med, en person folk kan lita på och framförallt en person som kan prestera!
Eller vad är det man säger? Lagom är bäst!
Jag spricker av glädje!
Jag fick kommentaren på spraydate idag från en kvinna i 40 års åldern.
Du kommer att lyckas!
Det var allt... Det värmde såklart men kan inte utesluta mina tankar om att lyckas. Jag känner redan att jag faktiskt lyckats ändå. Jag känner mig lycklig vart jag än kommer, jag lyckas ha roligt överallt om situationen är avslappnad nog så att en skämtsam miljö är möjlig att byggas upp.
Jag är inte den personen som skojar jämt jämt jämt. Jag vet själv hur jobbigt det är med människor som alltid bara måste skoja, dom blir mer som energitjuvar än glädjespridare.
Åh jag vill kunna sprida så mycket glädje som möjligt! Snart kommer jag kunna göra det!
Du kommer att lyckas!
Det var allt... Det värmde såklart men kan inte utesluta mina tankar om att lyckas. Jag känner redan att jag faktiskt lyckats ändå. Jag känner mig lycklig vart jag än kommer, jag lyckas ha roligt överallt om situationen är avslappnad nog så att en skämtsam miljö är möjlig att byggas upp.
Jag är inte den personen som skojar jämt jämt jämt. Jag vet själv hur jobbigt det är med människor som alltid bara måste skoja, dom blir mer som energitjuvar än glädjespridare.
Åh jag vill kunna sprida så mycket glädje som möjligt! Snart kommer jag kunna göra det!
Jag lär mig.
Jag lär mig något otroligt med denna blogg. Jag vet bättre vad exakt som kan få människor att skratta på små klipp och i text. Jag kanske verkar vara helt psycho...
Hmm...
Jag är helt jävla psycho, och det snurrar fruktansvärt mycket idéer i huvet. Min mor undrar vart jag får allting ifrån. Jag har alltid varit sån här, det är bara nu jag dokumenterar det också.
Jag ska jobba med humor, jag vill skapa riktiga humorserier. Mina små klipp är små experiment inför större åtaganden!
Hmm...
Jag är helt jävla psycho, och det snurrar fruktansvärt mycket idéer i huvet. Min mor undrar vart jag får allting ifrån. Jag har alltid varit sån här, det är bara nu jag dokumenterar det också.
Jag ska jobba med humor, jag vill skapa riktiga humorserier. Mina små klipp är små experiment inför större åtaganden!
Jag kommer bli pappa.
Jag ser fram emot att bli pappa. Inte vill jag bli det nu, men känner att i framtiden kommer jag bli en bra far.
Tror jag ska ha tre stycken små knoddar.
Tror jag ska ha tre stycken små knoddar.
Pimpa min blogg please?
Fucking jävla, jag vill kunna styla upp min blogg! Pimpa, snygga till jag skiter i vad det kallas. Hur jävla svårt ska det vara att få in lite färg och en båtbild?!
Svett? Fan jag svettas nu, på grund av det här? Ja...
- As...
- Bög...
Ok, jag börjar knäcka disketter snart...
Svett? Fan jag svettas nu, på grund av det här? Ja...
- As...
- Bög...
Ok, jag börjar knäcka disketter snart...
Min andra blogg.
Här lägger jag in lite ideer och funderingar om humor, personlighetsutveckling och annat tankegodis. La in John Hron nyss, såg det på en annan blogg.
Ja, jag kör på helt enkelt.
Har precis snackat med Kilroy Travels och bokat en biljett, dom ska maila info under dagen sa dom. Nu blir det dusch och så glider jag in till Eksjö för att titta på ryggsäckar!
Håll er borta härifrån om ni enbart vill se den roliga och outtömligt glada Martin. Den Martin kan aldrig bli ledsen, han vill bara skapa leenden helt enkelt!
Ha det fint.
Ja, jag kör på helt enkelt.
Har precis snackat med Kilroy Travels och bokat en biljett, dom ska maila info under dagen sa dom. Nu blir det dusch och så glider jag in till Eksjö för att titta på ryggsäckar!
Håll er borta härifrån om ni enbart vill se den roliga och outtömligt glada Martin. Den Martin kan aldrig bli ledsen, han vill bara skapa leenden helt enkelt!
Ha det fint.
Detta är så hemskt...
Detta är så hemskt, jag finner inga ord. Jag har träffat hans mor, hon berättade detta inför flera skolor i Linköping en gång. Hon grät, ja flera hundra personer grät i det rummet då. Jag med...
Läs, kopiera och lägg ut i din blogg!
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
Dödsmisshandel.
Har du viljan att stoppa våldet?Läs, kopiera och lägg ut i din blogg!
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
Har du bestämt dig?
Har vi alla varsitt mål? Jag får känslan av att många är lite tveksamma när den frågan ställs.
Vill du vara den personen andra ser upp till? En person som andra trivs runtikring? En person som har pondus?
Gör detta till ett mål. Sträva mot att bli den sortens person du vill vara. Om du har ett mål klart och tydligt framför dig, så kommer också andra följa i dina bestämda fotsteg.
Detta är enklare att sträva emot än att börja fundera på en arbetskarriär. Försök bli den som kan påverka människor i din närhet, sträva efter att växa inombords!
Vill du vara den personen andra ser upp till? En person som andra trivs runtikring? En person som har pondus?
Gör detta till ett mål. Sträva mot att bli den sortens person du vill vara. Om du har ett mål klart och tydligt framför dig, så kommer också andra följa i dina bestämda fotsteg.
Detta är enklare att sträva emot än att börja fundera på en arbetskarriär. Försök bli den som kan påverka människor i din närhet, sträva efter att växa inombords!
Jag vill ta risken.
Det är så otroligt mycket funderingar, så många mål. Jag vill inte ta någon enkelt väg, jag kommer inte ta någon enkel väg.
Jag ska första bygga upp en mental grogrund, sedan påbörja skapa mina drömmar.
Ja...så ska jag göra.
Jag ska första bygga upp en mental grogrund, sedan påbörja skapa mina drömmar.
Ja...så ska jag göra.
...
Trött, jag är trött inombords...
Hur fan kan du tycka gult är fult?
- Gult är fint!
- Nej, gult är fult.
- Va? Hur kan du tycka gult är fult?
- Ja, va konstigt. Hur kommer det sig att jag tycker gult är fult? Hur kommer det sig att du inte kan förstå att jag tycker gult är fult?
Visst lät det simpelt? Men det ligger mera bakom detta än vad du tror.
- Jag gillar att ha häng!
- Va? Häng är fult! Dra upp brallorna.
- Ja, va konstigt. Hur kommer det sig att jag tycker häng är snyggt? Hur kommer det sig att du inte kan förstå att någon annan tycker det är snyggt.
Vad är skrämmande här?
Det finns så många människor som har bestämt sig för att något är så fel, att dom inte ens kan förstå längre. Dom kan inte ens sätta sig in i någon annans värld och ens försöka förstå varför någon tycker som den gör.
Det förstår inte jag...
- Nej, gult är fult.
- Va? Hur kan du tycka gult är fult?
- Ja, va konstigt. Hur kommer det sig att jag tycker gult är fult? Hur kommer det sig att du inte kan förstå att jag tycker gult är fult?
Visst lät det simpelt? Men det ligger mera bakom detta än vad du tror.
- Jag gillar att ha häng!
- Va? Häng är fult! Dra upp brallorna.
- Ja, va konstigt. Hur kommer det sig att jag tycker häng är snyggt? Hur kommer det sig att du inte kan förstå att någon annan tycker det är snyggt.
Vad är skrämmande här?
Det finns så många människor som har bestämt sig för att något är så fel, att dom inte ens kan förstå längre. Dom kan inte ens sätta sig in i någon annans värld och ens försöka förstå varför någon tycker som den gör.
Det förstår inte jag...
Emotionellt bankkonto
Det finns mera till det när vi säger att någon ligger på plus eller om någon ligger på minus. Vi säger detta för att dra enkla slutsatser vart vi har varandra rent relationsmässigt.
Varför inte utveckla det?
Alltså att se varje förhållande du har med någon som ett emotionellt bankkonto. Ett konto som du hela tiden måste göra små insättningar på för att ligga på ett plus. Sen gäller det att ta reda på vad som är en insättning för just den här personen.
Om personen inte är social, inte gillar att prata kanske bara erbjudandet av ett tuggummi är en form av insättning.
Den gyllene regeln:
Behandla andra så som du själv vi vill bli behandlad.
Nja...jag gillar den här bättre:
Behandla andra så som dom själv vill bli behandlade.
Detta kräver givetvis en viss sorts social intelligens för att kunna ta reda på vad som är en insättning eller inte. Men detta paradigm är ganska logiskt och bra tycker jag.
Hur behandlar människor dig när du ligger på plus? Dom har mera överseende när du gör ett misstag, dom ställer sig genast på din sida när andra människor talar om dig i din frånvaro och du får säkerligen små insättningar tillbaka.
Hur tänker du när människor frågar dig om tjänster? Du ställer genast frågan till dig själv:
- Vill jag hjälpa han/hon med detta? Vad har han/hon gjort för mig?
Kanske inte så bryskt och hårt, men poängen är att om du inte gjort en enda insättning hur ska du då kunna göra ett uttag?
Idén har jag fått ifrån boken "The Seven Habits Of Highly Effective People".
Varför inte utveckla det?
Alltså att se varje förhållande du har med någon som ett emotionellt bankkonto. Ett konto som du hela tiden måste göra små insättningar på för att ligga på ett plus. Sen gäller det att ta reda på vad som är en insättning för just den här personen.
Om personen inte är social, inte gillar att prata kanske bara erbjudandet av ett tuggummi är en form av insättning.
Den gyllene regeln:
Behandla andra så som du själv vi vill bli behandlad.
Nja...jag gillar den här bättre:
Behandla andra så som dom själv vill bli behandlade.
Detta kräver givetvis en viss sorts social intelligens för att kunna ta reda på vad som är en insättning eller inte. Men detta paradigm är ganska logiskt och bra tycker jag.
Hur behandlar människor dig när du ligger på plus? Dom har mera överseende när du gör ett misstag, dom ställer sig genast på din sida när andra människor talar om dig i din frånvaro och du får säkerligen små insättningar tillbaka.
Hur tänker du när människor frågar dig om tjänster? Du ställer genast frågan till dig själv:
- Vill jag hjälpa han/hon med detta? Vad har han/hon gjort för mig?
Kanske inte så bryskt och hårt, men poängen är att om du inte gjort en enda insättning hur ska du då kunna göra ett uttag?
Idén har jag fått ifrån boken "The Seven Habits Of Highly Effective People".
Jag är så trött...
Jag är så trött. Jag vill vara glad men tanken och utförandet av 4 knäpptysta timmar på en brygga är psykologisk tortyr...
Varför ska jag sitta där när det inte finns några båtar? Regler är regler men jag gör ju ingenting. Vill inte, vill inte...
Ok, dags att gå upp.
Jag får se det som mental träning. Typ meditation.
Varför ska jag sitta där när det inte finns några båtar? Regler är regler men jag gör ju ingenting. Vill inte, vill inte...
Ok, dags att gå upp.
Jag får se det som mental träning. Typ meditation.
Tack för din kommentar!
Dolly sa detta till mig efter att jag frågade om man skrattar med eller åt mig på min humorblogg:
Well, så länge man inte skrattar åt nån på ett dåligt sätt så innebär det ju att man skrattar med personen.
Well, så länge man inte skrattar åt nån på ett dåligt sätt så innebär det ju att man skrattar med personen.
Medvetenhet är nyckeln till mycket.
Personlighetsutveckling måste vara kortfattad ibland för att göra en stor inverkan på ditt egna tänkande. Ditt Paradigm. Alltså skriver jag mig kortfattad och låter erat sinne fundera ut era egna svar baserat på lite ny matnyttig information.
- Hur väl känner du dig själv?
- Hur gör du för att finna dig själv?
Detta är vanliga frågor du kan få och svåra att besvara. Jag tycker hela konceptet med den här ordföljden är luddig helt enkelt. Hitta sig själv? Gör man någonsin det?
Nej jag vill inte använda dom här orden utan har kommit fram till dessa ord istället.
- Hur medveten är du om dina bra och dåliga personliga egenskaper?
Alla har ganska klart för sig själv vad du tycker är en bra eller dålig egenskap. Alla har ganska bra hum om man nu sätter sig ner och funderar, på vilka bra eller dåliga egenskaper du har eller inte har. Här är då nyckeln till frågan "finna sig själv?".
Gör en mental lista över dina bra och dåliga egenskaper:
* Skryter du?
* Har du lätt för att ta kontakt med människor?
* Kan du lösa andras personliga problem?
* Är du en medlare?
* Snackar du mycket skit om någon?
Gör en enkel och snabb mental lista och sen i framtiden tänk så här. Jag vill framhäva mina bra egenskaper och dämpa mina dåliga. Här kommer också en teori om att kunna vinna äkta respekt hos andra människor.
Om du står och pratar med människor i ett rum och sedan ertappar dig själv att du pratar egocentriskt och skrytsamt. I ditt huvud kanske du också tänker 'Fan, nu gjorde jag ju det igen!' och sedan inte gör något. Poängen här är nu genom att poängtera ut din dåliga egenskap för alla i din närhet dämpar du också den.
- Ursäkta mig, nu står jag här och skryter. Detta är en egenskap jag själv inte värdesätter och jag ber om ursäkt för mitt beteende. Vi börjar om istället!
På ytan kanske inte effekten blir så stor men på alla i din närhets insida är skillnaden som natt och dag. Här har vi en person som står och skryter och är lite jobbig. Alla ser denna dåliga egenskap och tänker:
Varför kan ingen bara säga till honom att sluta skryta så mycket! Det skulle han behöva höra!
Helt plötsligt poängterar personen ifråga det själv. Han är medveten om sin dåliga egenskap och vill försöka ändra på sig själv. Wow! Detta är att vinna äkta respekt hos andra.
Sen en bra egenskap.
Öva på dom såklart! Hitta dina bra egenskaper och framhäv dom när situation tillåter. Människor har sagt att du ska hitta det du är bra på och köra med det! Det vedertagna sättet med ett sådant påstående är att du börjar fundera på saker som om du är bra på fotboll, ett instrument eller att laga mat.
Varför inte hitta en bra personlig egenskap och öva på den?
- Hur väl känner du dig själv?
- Hur gör du för att finna dig själv?
Detta är vanliga frågor du kan få och svåra att besvara. Jag tycker hela konceptet med den här ordföljden är luddig helt enkelt. Hitta sig själv? Gör man någonsin det?
Nej jag vill inte använda dom här orden utan har kommit fram till dessa ord istället.
- Hur medveten är du om dina bra och dåliga personliga egenskaper?
Alla har ganska klart för sig själv vad du tycker är en bra eller dålig egenskap. Alla har ganska bra hum om man nu sätter sig ner och funderar, på vilka bra eller dåliga egenskaper du har eller inte har. Här är då nyckeln till frågan "finna sig själv?".
Gör en mental lista över dina bra och dåliga egenskaper:
* Skryter du?
* Har du lätt för att ta kontakt med människor?
* Kan du lösa andras personliga problem?
* Är du en medlare?
* Snackar du mycket skit om någon?
Gör en enkel och snabb mental lista och sen i framtiden tänk så här. Jag vill framhäva mina bra egenskaper och dämpa mina dåliga. Här kommer också en teori om att kunna vinna äkta respekt hos andra människor.
Om du står och pratar med människor i ett rum och sedan ertappar dig själv att du pratar egocentriskt och skrytsamt. I ditt huvud kanske du också tänker 'Fan, nu gjorde jag ju det igen!' och sedan inte gör något. Poängen här är nu genom att poängtera ut din dåliga egenskap för alla i din närhet dämpar du också den.
- Ursäkta mig, nu står jag här och skryter. Detta är en egenskap jag själv inte värdesätter och jag ber om ursäkt för mitt beteende. Vi börjar om istället!
På ytan kanske inte effekten blir så stor men på alla i din närhets insida är skillnaden som natt och dag. Här har vi en person som står och skryter och är lite jobbig. Alla ser denna dåliga egenskap och tänker:
Varför kan ingen bara säga till honom att sluta skryta så mycket! Det skulle han behöva höra!
Helt plötsligt poängterar personen ifråga det själv. Han är medveten om sin dåliga egenskap och vill försöka ändra på sig själv. Wow! Detta är att vinna äkta respekt hos andra.
Sen en bra egenskap.
Öva på dom såklart! Hitta dina bra egenskaper och framhäv dom när situation tillåter. Människor har sagt att du ska hitta det du är bra på och köra med det! Det vedertagna sättet med ett sådant påstående är att du börjar fundera på saker som om du är bra på fotboll, ett instrument eller att laga mat.
Varför inte hitta en bra personlig egenskap och öva på den?
Tänk efter innan du svarar, tack.
Jag blir så trött på egocentriska människor som enbart samtalar för att svara med ett "jag har" eller "jag kan".
