cmj's sjömansblogg

Ja okej då sitter jag här igen. Det har blivit lite samma visa varje dag nu för det är endast på morgonkvisten som lite energi för att skriva existerar. Sen när jag skriver blir jag inte nöjd, raderar, snurrar eld, vaknar och ja...

 

Två hörlurar in och på med spotify.

 

Situationen vi har styrt upp här nu är snudd på overklig för under högsäsongen nu kommer vi inte att behöva gå till bankomaten längre. Att få mat för att snurra eld var det enklaste som fanns och nu känns det som att vi är anställda på en resort som heter Luz de Vida. Vi delar ut lite flyers på dagarna och kvällen kommer vi dit för att lägga en spin för matgästerna. Allting är väldigt lugnt och betalningen är mat hela tiden, när vi vill, och så passar vi hatten efter en spin.

 

Byn vi bor i, eller rättare sagt den enda långa jordväg med sporadiskt uppslagna restauranger som vi bor vid, är så liten att vi blivit lite småkändisar. Därför har vi frågat en snubbe med många kontakter att bli vår manager med procent andel som betalning. Om det fungerar så kommer han vara vår kontakt i Costa Rica som kan styra saker åt oss om vi vill komma tillbaka. Jag tänker redan på nästa säsong där vi kan komma ner och veta att vi kommer att leva gratis några månader genom att snurra eld.

 

Jag fokuserar mycket på att försöka hitta lite mer hållbara situationer nu när arbetslösheten är ett faktum. Skulle vara coolt att hitta en liknande situation i Europa till sommaren eller bara tågluffa runt och leka gatuartist.

 

Jag har inget videoredigerings program just nu, eller ja, jag får inte igång min nedladdade version så det lutar åt att köpa istället. Dock är prislappen 1200 på det jag vill ha…

 

Ska fundera på saken om jag ska köpa det.

 

Nils lade upp ett litet oredigerat klipp här om dagen annars.

 

 

Dagarna har smält samman och jag har börjat uppfatta tid på ett sätt jag verkligen kan vänja mig vid. Varje dag äter vi nu gratis för vi har fixat med en restaurang att ge oss gratis lunch och middag om vi spinner eld ibland. Det är verkligen en ljuvlig känsla att äta gratis.

 

Jag skäms en aning över att inte ha skrivit här på bloggen men ska sätta mig inom kort och sammanfatta La Zona.

 

Om en timme står jag igen på en strandrestaurang och tackar för oss och hoppas att alla gillade showen och går runt med hatten. Där hemma kan jag inte ens föreställa mig hur kallt det är.

 

 

Ikväll stod jag lite längre än vanligt vid poolkanten innan det var dags var kvällsdoppet. Jag försökte hitta ord som förklarade hur livet är just nu. Men hur kan man hitta ord som är bättre än La Zona? Tillslut såg Tedde mot mig med frågande blick då jag står med händerna i svandyksposition ovanför huvudet redo att svalka min kropp.

 

- Martin, vad tänker du på?

- Livet, lyckan och La Zona…

- Oj, det lät djupt.

- Mmm…

- Vad kommer du fram till då?

 

Svaret kom tillslut men inte innan jag ännu en gång försökte greppa situationen. I onsdags sitter vi och chillar hemma på hotellet och dricker banan smoothies. Livet har varit på gränsen till lite för bra under dagen och vi kan inte komma på någonting som skulle vara bättre just då.

 

Då, som en skänk från ovan, så kliver två snubbar in.

 

- Hi, are you Martin and Theodor?

- Ehh, yah..

- The fire spinning guys?

- Yes, we truly are the fire spinning guys. --Svarade jag genast och la extra betoning på fire.—

- We are opening a new restaurant in Santa Teresa tomorrow and we want a fire show!

 

Genast såg jag mig framför en restaurang i bar överkropp och eld viner runt omkring mig till ett jubel. La Zona. Vi dealar till oss mat, dricka och ytterligare mat och dricka till våran nyvunna vän Aron från L.A, glömmer bort namnet på restaurangen och dess ägare och fortsätter njuta av kvällen.

 

- Jag tror vi över gränsen till att livet är liiite för bra just nu.

- La Zona.

 

Morgondagen kom och vi cyklade glatt iväg på våra nyköpta cyklar utan att veta vart stället var, men vi hittade en skylt med stora bokstäver som sade FIRE SHOW och gled in. Gratis mat, gratis dricka sen var det dags att snurra.

 

Då dyker helt plötsligt en annan snubbe fram och presenterar sig. En Tico vid namn Mais säger att han har en hel flock människor på väg för att showa precis här för pengar i hatten.

 

- We love the gypsy lifestyle and we love the fire!! You wanna spin with us?!

 

Vi var totalt 4 eld artister och två musikanter med flöjt och bongotrummor som sprutade, spann och dansade med eld i säkert 30 minuter. Hatten langades runt och vi blev bjudna på lunch dagen efter hemma hos Mais.

 

Dagen därpå spenderades ihop med zigenar gänget där kreativiteten var på en total topp och det blev en del filmande. Vi lärde varandra nya tricks och planerar några eldgigs ihop och ser endast en ljus framtid här i Costa Rica.

 

Samtidigt som allt detta sker tar vi också intensiva privatlektioner i spanska från en amerikansk kvinna som jobbar på skolan här. Så idag, lördag, så sa vi att dagen endast ska innehålla poi och våra sinnen ska fyllas med rörelse och slät musik som ska stryka våra hörselgångar.

 

La Zona.

 

Solen går sakta ner och vi sitter och ser på hur pelikaner dyker ner i vågornas svall och fångar fisk. Vi förundras över detta ständiga skådespel vi får uppleva kväll efter kväll, samtidigt som vi börjar doppa våra eldpois i något som heter canfin vi hittat i en lokal liten verktygsaffär.

 

Efter flera eld spins så sätter vi oss på en stubbe och önskar att vi hade en lägereld framför oss.

 

- Mmm, men det hade nog varit liiite för bra tror jag. –Säger jag och Tedde skrattar till—

Månen skiner starkare för varje kväll och på tisdag ska det vara full moon party på hotel Luz de Vida.

 

- Tror du vi kan styra upp lite eldshow för pengar då?

- Skulle inte vara omö…-Tedde fångar något i periferin av sin ögonvrå.- Titta! Haha, kolla där borta! -Pekar med hela armen mot en lägereld-

- La Zona, vi går dit.

 

Det är samma restaurang som ska ha full moon partyt på tisdag och servitrisen hade sett oss snurra eld vid restaurangen i torsdags.

 

- Can you do a fire show right now?

 

Vi fick några grillspett och ett par bars och så var det dags igen. Två svenskar börjar springa fram och tillbaka till lägerelden för att tända på poi till publikens förtjusning, och avslutar det med att gå runt med hatten. Det var Teddes första gång han provade på att gå runt med hatten och känslan är mer än ljuvlig kan jag säga.

 

Killen som roddar med grejer säger att på tisdag är det full moon party här och vi spelar med och ler lite gulligt oförstående. Han ska deala med ägaren och på måndag ska vi se om vi kan få lite pengar. En ägare som också var med på chanukkan vi snurrade på för inte så länge sen.

 

Jag står vid poolkanten och försöker greppa hur fint vi har det just nu. På måndag ska vi inte bara flytta in i nya lyan, vi ska också ha poiskola för 4 pers, vilket är något vi tänkt kanske börja ordna på måndag, men folk kommer rakt till oss och säger att dom vill lära sig.

 

- Okej Tedde, det är bestämt dags för kvällsdoppet nu.

- La Zona?

- Nej, just nu är det Martin VS livet, 1-0, äg. Svandyk away! -Splash!!!--

 

Lola som bor på samma hotell som solar magen varje morgon.

Tedde och Aron och ja, det känns som vi är 8 år gamla och sladdar varje gång vi stannar.

Hemma hos gypsygänget!

 

 

 

 

Det händer titt som tätt på en resa att man får nära döden upplevelser. Ibland känner man att det är därför man har flugit till andra sidan jorden för när det blir lite farligt och pulsen höjs, så vet man att detta kommer man berätta för sina barnbarn.

 

Inatt var nog en av dom mest skrämmande upplevelser i mitt liv och det blev en bra historia, men jag kommer bara berätta den en enda gång.

 

Klockan var 0243 och vi ligger och sover som djupast då ett stort djur landar på mitt ansikte. Det springer omkring på hela ansiktet, över munnen och ner bakom örat sen upp och stannar ovanpå mina ögon. Att vakna med detta okända ting rakt på fejjan gjorde att jag givetvis började skrika precis allt vad jag hade.

 

Klockan 0244 så väcktes hela guesthouset av ett sådant fruktansvärt kvinnligt skrik att det rådde total panik några minuter.

 

Tedde som ligger i sängen bredvid vaknar precis lika skräckslagen som jag och på morgonen så sade han att den första tanken som slog in var och jag citerar, ”Herregud, nu är det någon som brutit sig in och håller på att våldta Martin.” slutcitat.

 

Tedde flyger upp och står redo i någon form av kampsportsställning ready to kill, och när han inser att jag inte blir våldtagen så springer han fram och slår på lampan.

 

Jag fortsätter att skrika i ren och skär panik för det kryper fortfarande omkring ett mycket stort djur på mitt ansikte.

 

Det visade sig vara en liten gecko ödla som hoppat från sängbordslampan rakt på mitt ansikte.

 

Hela guesthouset stod yrvakna utanför vårat rum och Tedde fick förklara vad som skett under tiden jag sitter helt paralyserad vid sänggaveln och försöker hämta andan.

 

Det var inte heller en stor gecko ödla utan en liten bebis gecko.

 

Vi tog ett kort på den innan vi somnade igen.

 

Så nu har jag berättat det och det ska aldrig mer yttras.

 

 

Igår var vi inbokade att snurra eld på en privatfest vid ett hotell som heter Luz de Vida. Det var ägare till hotellet som hade en fest där flera festfixare och ägare till hotell i området befanns sig på.

 

Vi följde musiken ner från vägen som gick i en liten labyrint av exklusiva privata bungalows och pooler och tillslut ser vi det största huset där. Vi såg på varandra och sa att där bor givetvis ägarna.

 

Vi möts av folkmusik blandat med barnskrik, hundskall, bröliga skratt och Mali, kvinnan som bokat in oss.

 

- HAPPY CHANUKKA!!!! – Skriker folk och Mali hälsar oss välkomna med vänliga kyssar på kinden.—

 

Jag blev lite chockad av att mötas av en judisk jul när jag förväntat mig en fyllefest, och just i det ögonblicket också få den där hälsningskyssen, som är en rörelse jag är mycket ovan med.

 

När jag möter Mali så går jag in för att kramas och dyker liksom in med mitt huvud ganska hårt framåt, när man i själva fallet ska stanna upp för att låtsaskyssas på kinden, så resultatet blir att jag knockar hennes läppar som välkomsthälsning samtidigt som när jag chockat inte vet vad jag ska svara på ett happy chanukka.

 

Tedde ser det här och lyckas hälsa korrekt direkt efter mig.

 

Vi var lite tidiga till festen och våran show var inplanerad 40 minuter efter vi kom så vi satte oss ner med varsitt glas vin lite vid sidan av.

 

Det var judar överallt och hebreiska var språket som ekade och jag försöker komma på vad man ska liksom öppna med för att komma in i en diskussion. Man vill ju inte snärja in sig i en jobbig politisk eller religös diskussion med tanke på att farsan är präst.

 

Tedde och jag ser på varandra och säger att situationer som dessa händer bara på en resa. Sen säger vi att det sista vi ska göra är att tacka nej till typ kakor eller dricka, för sånt kan ju verka sjukt ohövligt.

 

Det var det första jag gjorde direkt efter vi sagt det.

 

Mali erbjuder mig mat och jag svarar med att tydligt klappa mig på magen och säger ”Im full” med en lite snorkig röst. Det kunde inte bli mer ohövligt än så och Tedde tar sig för pannan och önskar han hade en skäms kudde stor som en parabol att gömma sig bakom.

 

Jag fick sån ångest efter jag såg hennes min men hoppades på att eld showen skulle väga upp lite för mitt beteende.

 

Dessa 40 minuter tog aldrig slut och jag kände att man kanske ska ta och öppna en diskussion med någon för att inte verka alltför främmande på platsen. Tedde säger att det ska jag absolut inte göra men jag lyssnar inte och ställer mig upp.

 

Jag går fram till en grupp män på 5-6 stycken och ser att en av judarna har ett jättestort skägg och tänker att jag kanske kan kommentera skägget som isbrytare.

 

Gruppen stannar upp, blir tysta och ser på mig när jag stått och dumglott några sekunder.

 

- You have a very big beard. –Pekar med hela handen mot en snubbe som har ett jätteskägg och sippar på mitt vin.—

 

I mitt huvud tror jag att jag öppnat för en diskussion men i själva verket konstaterade jag endast fakta på ett sätt som inte går att följa upp.

 

Det gick relativt bra ändå för efter jag mötte mycket undrande blickar, så jag ställde följdfrågan om hur lång tid han odlat det.

 

Tedde har nu gått längst bak på festen och låtsas inte känna mig och börjar värma upp inför showen istället.

 

I 17 jävla år hade snubben odlat på skägget och jag ville nästan röra vid denna judiska relik men det hade varit att gå lite över gränsen.

 

Nu kommer Mali och undrar hur lång tid det tar innan vi kan börja. Jag kan inte sluta stirra på ett skägg som funnits där i 17 år och svarar att vi kan börja relativt snart.

 

Främlingen som nu skämt ut sig totalt på en privat familjefest ska alldeles strax tända på eldklot, med vilka han nästan eldade ner en restaurang på medeltidsveckan några månader tidigare.

 

Tedde säger åt mig att kolla grejerna ordentligt och jag nickar godtyckligt, sliter av mig på överkroppen och börjar få allas uppmärksamhet. Tedde är först ut och gör sin del av showen klockrent och sen är det dags för Martin.

 

Det vi gjorde innan showen var att byta låt på Tedde så den blev lite långsam och soft för vi hade inte så mycket plats att röra oss på. Jag bestämde mig ändå för att köra på flip deluxe låten och planerar att köra så fort jag bara kan.

 

Tedde släcker sina pois och ser oroligt på mina ögon som lyser av mer energi än solen själv och en vild tribal musik börjar trumma igång på högsta volym. Jag hypnotiserar mig själv med elden och går in i ett frenetiskt tempo ungefär 50 centimeter ifrån barn på ner mot 2 år.

 

Det hela gick väldigt bra men folk satt med helt uppspärrade ögon när låten fejdar ut och jag tror det är av häpnad när det i själva verket är skräck.

 

- THANK YOU!!! THANK YOU VERY MUCH!!! –Skriker en svettig svensk.--

Folk rycker liksom till och börjar sakta applådera och barnen tjuter av glädje och fattade inte hur nära dom var på att få ett eldklot som är hårdare än sten rätt i fejset.

 

Mali var i alla fall supernöjd och vi är inbokade på en fest till på lördag och möjligtvis en på tisdag eller onsdag.

 

Inga bilder finns på festen för det fanns inte riktigt läge att ta kort på någon annans familjs jul.

 

 

Snurrade eld som aldrig förr igår på stranden. Folk såg oss och frågade lite om det och det verkar verkligen finnas en marknad för poi skola här. Den 20 december flyttar vi in i lägenheten och tills dess ska vi ordnat lite flyers och fixat till min totala oförmåga att lära ut saker pedagogiskt.

 

Har en HD filmkamera med mig som vi filmar eld emellanåt med, och jag hoppas på att klippa ihop något snart.

 

Att ha en strand 100 meter ifrån än har dock en tendens att rubba koncentrationen lite...

Det händer grejer deluxe just nu. Vi kom till ett ställe som heter Santa Teresa som ligger på den nordvästra delen av Costa Rica och vid första anblick kändes det lite turistigt och dyrt.

 

Däremot chansade vi på ett lite finare ställe och började snacka priser. Ibland är det märkligt hur rätt man träffar för vi hittar den gulligaste kvinnan i stan som ville hjälpa till med precis allt.

 

Rummen här kostar egentligen 135 dollar per natt och vi fick det till 22 dollar i 22 dagar. Vi nämnde att vi vill börja leta efter lägenheter och idag slöt vi en deal för fyra månader framåt.

 

Hotell Dreamcatcher

 

Jag nämner att vi vill snurra eld och efter två dagar har vi träffat vänner som både är Ticos (slang för Costa Ricaner), folk som bor här och flera framtida jobb som eldartist.

 

Imorgon ska vi till restaurang Jaho sen på söndag är det en öppningsfest för högsäsongen på ett av de största ställen här. Hotellägare, barägare och the people who fix stuff kommer vara där.

 

Margo som kvinnan heter som äger stället här gick i god och sa att jag och Tedde är ”the best spinners here” och vi blev inbokade direkt.

 

Förutom det så har vi fått tillgång till ett av hotellens strandyta att hålla kurser i eldpoi. Vi träffade en snubbe i Montezuma som hade poikurser för 500 dollar i veckan och varje dag hade han mellan 2-6 elever.

 

Så nu har vi en tvårumslägenhet med AC, balkong och 50 meter till stranden. Möjligheten att starta en business med det vi älskar att göra mest i livet, men bäst av allt är ändå folket vi redan träffat här i paradiset.

 

Det har varit några intensiva dagar men nu är allt betalt och klart fram till mars. Nu gäller det bara att komma igång med en business och videoklipp.

 

Igår stod jag på en enorm strand med helt stjärnklar himmel, några kalla bärs, varsin cigarr och emellanåt snurrade vi eld för att underhålla varandra.

 

Livet är bara för bra för att vara sant just nu och vi är officiellt i La Zona.

 

La Zona deluxe…