cmj's sjömansblogg

Detta är del 4 i lingonsylt odyssén. Lasse the man har precis kommit ombord för att hjälpa till i kriget mot Maersks ovilja att skicka ut lingonsylt.

Jag springer in och sätter på kaffet. Lasse sliter åt sig fem Singoalla paket och följer tätt därefter. Vi packar in oss i skitmässen och följer Lasses alla rörelser likt hyenor som cirklar sitt byte.

Han pressar ihop en perfekt rund liten snusboll och pressar upp den under läppen. Sen knäcker upp Singoalla paketet och lägger fyra stycken kakor i koppen och häller på kaffe tillsammans med lite mjölk.

– Okej. –Lasse bryter tystnaden, klappar bort överblivet snus från händerna, pillar upp en kaka ur kaffet och slänger in den i käften.— Ni vill alltså ha lite lingonsylt på eran beställningslista?

– Åh lingon, mmm… --Matros Mörten ryser av skälvningar av bara ordet lingon.--

Lasse pillar upp ytterligare en kaka och mosar resten med fingret och sveper sin kopp.

– Martin skulle du vara snäll? –Viftar med koppen.--

– Självklart!! –Häller upp en ny kopp—

– Eller nja, ge mig hela kannan istället.

Lasse får hela kannan kaffe och dimper ner resten av det öppna Singoalla paketet i den.

– Okej… --Dricker ur kannan— Är det någon som vet om danskar ens gillar lingonsylt?

Det blir helt tyst.

– Då får vi ju börja med att ta reda på det.

– Hur då Lasse?! –Säger kapten ivrigt—

– Genom att kidnappa en dansk kapten.

Alla ser på varandra och undrar om dom verkligen hörde rätt. Ska vi kidnappa en kapten?

Chiefen som står längre bak pruttar lite spontant med munnen.

- –Pruttljud.–

– Smats undrar hur vi ska göra det här? –Säger Fotogen.--

– Det ska ni snart få se men som det ser ut just nu så klarar vi det inte. Det krävs nämligen en speciell sorts avlad sjöman för att det här ska fungera.

– Vem behöver du Lasse? Just say the name så fixar vi fram han.

– Han går under alias Fadde Darwich.

– Åh nej. – Säger jag och folket kräver en förklaring varför mitt ansikte faller ner i mina handflator.--

Fadde Darwich, 26, är ett smeknamn på en matros som innehar ett spotless record med att kolla leg på folk vid landgången. Första dagen ombord så slog han världsrekord på 100 meter kobrygga tillsammans med en kroppstackling så en ambulans kom och hämtade en surveyor.

Han har långt svart stripigt hår som fladdrar precis överallt under arbetshjälmen och en pervers fascination för gamla splatterfilmer. En gång försökte han få mig att göra en trailer till en splatterfilm som skulle heta ”The Rusthammer!”.

Konceptet var att en matros på ett fartyg skulle bli mobbad sen splatterdöda alla med en rosthammare och så skulle det hyras in polska horor för att göra porrfilm på bryggan som avslut.

Detta är tragiskt sant och killen kollade faktiskt upp vad kvinnorna gick på för att bli påsatta av en snubbe som samtidigt skulle knacka med en rosthammare.

1200 euro per kvinna.

– Alltså Lasse är du säker på att Fadde måste komma hit? Killen är seriöst hjärndöd.

– Martin vi behöver Fadde för det här men lugn bara för hans uppgift blir inte långvarig ombord.

- Det hoppas jag verkligen.

– Kapten? –Lasse söker ögonkontakt.--

– Ja?

– Vi är väl utanför South Hampton nu ungefär va?

– Ja, jag kan kol…

Kapten blir helt skräckslagen för framför honom står nämligen alla tre styrmännen.

- Vad i! VEM FAN KÖR BÅTEN?!

- Meh. Köra båt? Lingonsylt är ju fett mycket viktigare! --Hävdar alla tre styrmännen samtidigt.--

Men kapten ba lubba järnet innan sista ordet var sagt och strax därefter ringer det i mässens telefon. En orolig kapten säger att vi snart är utanför South Hampton.

– Bra, då kommer snart den enda personen som kan utföra den manöver det krävs för att kidnappa en dansk kapten.

– Vem då Lasse?! Snälla säg vem!! –Mörten blir helt till sig och börjar rycka i Lasses skjortärm.–

Tyfonen utomhus börjar tjuta för fullt och det betyder att någonting är i vägen för fartyget, så alla springer ut på däck igen för att se vad som händer.

En bogserbåt som släpar omkring på en pråm är i vägen. Ovanpå pråmen så står det en häst och man kan också urskilja en kroppsfigur som håller i en lans ovanpå hästen. Vi girar lite åt styrbord och precis när man kan se vem som står på hästen så stegrar den och personen sliter ut ett svärd som skimrar starkt i solskenet.

Det är givetvis kapten Don Hjort som alltid drömt om att få komma till ett slagfält ridandes på en häst. Nu när det är förklarat krig mot dansken så såg han genast chansen, men problemet var ju då att slagfältet var öppet hav.

– KISS DA RING BIATCH!!! –Vrålar Don Hjort och viftar för fullt med svärdet samtidigt som Bro Anton kommer närmre.

Med sig har han Fadde som står bakom hästen iklädd lång svart rock och bredvid sig står en stor svart väska.

Vi slänger ut en lotslejdare till dom men Don Hjort ställer sig bara på hästens rygg och kliver ombord. Fadde får klättra och när han står på däck så har han någon slags psykotisk stare down med hela besättningen.

Alla fattar genast varför man inte vill ha han ombord. Killen är labil.

- Ingen tid att förlora nu! –Don Hjort pratar så snabbt han bara kan.– Ta mitt svärd och min lans Martin! – Kastar en lilarandig lans och ett gammalt vikingsvärd mot mig.– Jag har blivit informerad via sms av Lasse vad som måste göras. Jag tar mig upp på bryggan och sätter kurs mot närmsta ankarplats.

– Bra Don Hjort! –Mörten peppar!-

– Tack så mycket. Kiss the ring. –Håller fram sin ring.—

– Va?

– Fan va trög du ska vara då. Kiss the ring så jag kan gå upp på bryggan.

Alla glor på Mörten och undrar varför han tvekar.

- Du tror väl för fan inte att när jag äntligen lyckas rida till en krigsplats, som till råga på allt ligger till havs, att ingen ska kissa på the ring innan kriget fortsätter?

- Ehh, ehh, nja..

- Öööhh, öhh, gillar du lingonsylt eller? –Håller fram ringen—

Mörten går ner på knä och kysser ringen samtidigt som vi andra fnissar lite och chiefen småpruttar stötvis med läpparna.

Don Hjort entrar bryggan, knäcker fingrarna och ba skriker SHOW TIME allt vad han har och fingrar lite på en spak.

Slut på del 4.

Fortsättning följer...

Senaste projektet är att skriva en massa krönikor och skicka runt till tidningar som vill ha, och eftersom mina grammatiska kunskaper inte utvecklas sen jag var 12 år gammal så får min bror rätta precis allting.

Han delar ut gula och röda kort i texten och förklarar så till och med jag förstår att jag är dum i huvudet.

Fick lite beröm för mina två senaste men känner att jag inte kan ta någon cred för det.

Word man, word.

I alla fall så är det som vanligt ombord.

Eller ja.

Ålänningen flippa innan han mönstrade för allt tvättmedel hade tagit slut. Då gick den finska logiken in och provade yes diskmedel i tvättmaskinen istället. Såg rätt schysst ut ett tag när han sprang fram och tillbaka med tvättkorgen full med skum i hopp om att det gick att mörka.

Intressant med bloggens statistik nu också för jag har 100 nya träffar varje dag pågrund av inlägget med Maria Wetterstrand.

Beskedet om att Maersk flaggar ut ligger på ett bord i mässen och genast får jag känslan att detta, det har Maersk gjort förr. Orden på pappret är lika väloljade som om det vore Silberskys egna tunga i högsta domstolen. Maersk tackar å kundens räkning för allt fortsatt arbete ombord tills utflaggningen är klar. Vi har kontaktat facket.

Sjömännen dimper in i mässen och en efter en läser alla pappret, går och tar sin mat och sätter sig lugnt på sin plats. Vi kände alla oss på att det här skulle ske en dag trots att det gång på gång sagts att ingenting skulle hända med alla ombordanställda. Nu stod det ingenting om de anställda ombord längre utan bara att facket blivit inkopplade.

Ingen av sjömännen säger någonting, än. Middagen är klar och folk sätter sig i dagrummet med varsin kopp kaffe.

Varför är alla så lugna? Tänker jag och bestämmer mig för att testa situationen lite. I en av lådorna så finns det en liten miniatyrflaggstång som jag plockar fram och ställer på bordet. Ögon följer mig ut till skrivaren där jag printar ut en liten dansk pappersflagga och så hämtar jag små legogubbar jag har i hytten.

Jag fäster den lilla danska flaggan i miniatyrflaggstången och ser skarpt mot alla i rummet. Sakta börjar jag nynna en slags sorglig trumpetmelodi mellan läpparna och börjar gå med den ena legogubben mot flaggstången.

De andra sjömännen i skitmässen tystnar och kommer in i rummet för att se vad som försiggår.

Jag börjar prata dovt från mungipan som om jag föreställde legogubben:

- Hello crew of Bro Anton I am Mr Filipino and you have just been fucked in ass by Maersk. Let me now raise Danish flag and wave goodbye to you all.

Någon börjar snyfta inne i rummet samtidigt som den lilla legogubben hissar flaggan. En av matroserna flippar totalt och kastar kaffekoppen i väggen så kaffe splashar åt alla håll.

- ATT DU ALDRIG KAN VARA SERIÖS MARTIN?! INTE ENS NÄR DU FÖRLORAR JOBBET SÅ KAN DU VARA SERIÖS I EN ENDA JÄVLA MINUT!

Den lilla legogubben slutar hissa flaggan och ser mot matrosen som ser beredd ut att nita mig. Jag talar åter igen från mungipan och hyttar lite med legogubben som står bredvid miniatyrflaggstången.

- You like to be fucked in ass by Pilipino? You like Mearsk making äg against you little Swedish man?

- SLUTA MARTIN!! SLUTA VA SÅ OSERIÖS HELA TIDEN!!!

- Ooohh, swedish man angly? Haha, me no cale because danish flag hel now. –Vinkar med legogubben och fortsätter hissa flaggan.—

Matrosen rasar ut ut rummet och jag stannar upp och tänker, gick jag över gränsen nu? Gillade han inte legogubbeliknelsen? Skitsamma, det är alltid roligt att leka med lego!! Shoo!!

En fortsättning på detta inlägg.

Matros Mörten är den första att reagera på bristen av kloka matvaror som Kalles kaviar och lingonsylt.

- Herregud vad händer med honom?!

Mörten slänger sig på durken och vrider sig av smärtor och gnuggar febrilt mot tinningen. Alla vänder sig mot sjukhusstyrman Nikolai.

- Nå?

- Vadå?!

- Meh, du är ju sjukhuset ombord, gör nåt då!

- Jo just det! Mörten hur mår du?

- Han skriker av smärtor Nikolai. Hur i helvete tror du han mår?

- Jo det klart, ehh ehh, HEIMLICH HEIMLICH! –Skriker styrmannen-

Genast kastar sig Nikolai över honom och börjar pumpa. Jag som nästan börjar bli van vid dessa scenarion misstänker något annat och springer upp i hytten. Där har jag gömt en liten burk lingonsylt och ett paket kaffe ifall katastrofer som dessa skulle förekomma.

När jag kommer tillbaka in i mässen råder häftig debatt för Nikolai har lagt Mörten framåtlutande på en stol och fört armarna åt olika håll på honom och hävdar att det är framstupa sidoläge. Alla andra misstänker att det ska se annorlunda ut men Nikolai skriker nu att han har sjukhusveto på såna därra saker.

Jag går fram till Mörten som fastnat i något slags apatiskt tillstånd men när jag knäpper med fingrarna framför ögonen på hon så rycker han till. Jag viftar med lite lingonsylt under näsan på honom och genast flyger sjömannen upp som en katt på attack och bröstar sig mot Nikolai.

- HEIMLICH?! HEIMLICH! Är du helt jävla dum i huvudet eller? –Mörten knyter näven redo att flyga på honom men hejdar sig när han ser att Niko svarar.-

- Du, för några sekunder sen låg du döende och jag försökte i alla fall rädda dig. Alla andra bara glodde på. Hellre heimlich än ingenting! –Svarar Niko och trycker bort honom med ena pekfingret.-

Chiefen Smats gör ett svagt men distinkt pruttljud med läpparna.

- Svagt distinkt pruttljud-

- Vi måste koncentrera oss på lingonen. –Fotogen översätter per automatik nu.-

- Ja precis, men vart är kapten?

Kaptenen hade nämligen försvunnit bort under allt tumult och tagit sig en funderare. Det gör kaptener ibland när det gäller fartygets säkerhet och detta kan ske på olika vis. Don Hjort tillexempel bjuder in folk i hans hytt och tvingar dom kyssa hans ring för att få igång hjärnkontoret lite. Andra brukar bygga små slott av kuddar och filtar och sätta sig i mitten med anteckningsblock.

Det kan verkligen vara helt olika saker men resultatet brukar ändå fixa biffen.

Kapten kommer in i rummet och det blir tyst. Man kan se hur han tryckt ansiktet mot en kudde en stund.

- Det är ingen liten uppgift vi står framför. –Gnuggar hakan.-- Huvudproblemet ligger i att lingonsylt inte finns med på beställningslistan och när jag boxade till min Nalle Puh kudde som jag själv haft med mig för mina funderare. –Kapten blir tyst i någon sekund.- Hehe, riktigt mysig kudde den där. Vill ni känna förresten?

Karln tappar fokus och springer upp till sin hytt för att hämta sin Nalle Puh kudde.

- Här känn!

Kudden skickas runt och alla håller med om att den är väldigt mjuk och fluffig.

- Mmm, och rosa, vad ehh, vad manligt… -Kommenterar en matros.-

- Haha, jag fick den av mamma när jag var sju år gammal!

Kapten flippar totalt och jiddrar barndomsminnen och den enda som vågar säga något är chiefen. Smats går sakta fram och pruttar lätt i örat på honom tillsammans med en bestämd blick. Kapten återfår skärpan.

- Ehem, ursäkta mig. –Ser sig runt på sin besättning och får syn på Nalle Puh kudden.- ÖJ! Ge hit den där! –Rycker åt sig kudden och håller den vid sin sida.- Tjuv.

- Men du gav den ju till mig. – Svarar jag.-

- Nehej!

- Ehh, jo…

- NEJ SÄGER JAG!!! –salivsprut- Jävla tjuv är vad du är.

- Berätta om din funderare nu kapten.

- Just det! Jo jag har kommit på att vi behöver hjälp helt enkelt och det finns inte många personer som har tillräcklig pondus för att lösa problem av dessa magnituder, så därför kommer det mönstra på lite extra folk i dagarna.

- Vilka då?

- Ja, den första ska vara här vilken sekund som helst nu.

Ett helikopterljud börjar närma sig Bro Anton och alla springer ut för att se vad som händer. Själv kan jag knappt tro mina ögon och en svag känsla av hopp börjar spira djupt inom mig. En man hänger och dinglar från en vajer under helikoptern och när jag tillslut ser vem det är så säger jag högt att nu kommer det hända grejer minsann!

Men innan mannen kommer fram helt så ba swooschar en annan helikopter fram bakom bygget och under den så hänger det en hel lastpall med Singoalla kakor som släpps ner på däck.

Det skulle kunna vara taget ur vilken actionfilm som helst. Bro Anton seglar ute på havet och framför henne står solen lika majestätisk som vanligt och en man firas ner mot däck. Hela besättningen är samlad för att se vem som skickats ut som förstärkning på order av kapten.

Med munnen full av Singoalla kakor så hör jag en gammal välkänd röst börja prata. Man skulle kunna tro att det skulle låta mumligt med en mun full med kakor, men inte idag, inte nu för det här är inte vilken man som helst.

Med titlar som superfikaren, Lassiminator, Lasse The Man and the guy who hates the fucking brown eye Singoalla cookies så är det verkligen ingen utmaning att vråla på skånska med lite smulor i käften.

Oh yeah baby…

- SÄTT PÅ KAFFE MARTIN!! DET BLIR FIKA PÅ DEN HÄR NÄR JAG ÄR OMBORD!! SER DU KVALITEN PÅ KAUGORNA? INGET BRUNÖGESKIT HÄR INTE!!

Mörten närmar sig kakorna och genast sliter Lasse fram sin gamla skylt under skjortan och kastar den allt vad han har på han.

POFF!!

Mörten lyfter upp skylten och ser texten ”Rör du, så dör du.”

Lasse landar på däck, kopplar loss sig från vajern och vinkar mot helikoptern som börjar flyga bort. Han går fram till Mörten och rycker åt sig sin skylt och ger han en skarp blick med höjda ögonbryn.

- Du är tillbaka Lasse!! –Säger jag och blir lite ivrig-

- Japp, jag hörde att ni behövde hjälp. –Nickar mot kapten.- Fick dra i lite kontakter för att komma hit på så kort notice.

- Och det var väl inga problem för dig Lasse?

- Höhö, den sista biten här var inga problem. Däremot meck att övertyga flygvärdinnorna ombord en Boeing 747 att låta mig hoppa fallskärm på 10 000 meters höjd. Jag var nämligen påväg till Karibien där jag skulle jaga vithaj, för hand såklart, -Ser sig runt och får imponerande blickar- och sen bygga en egen båt som fyra vithajar skulle dra mig hem i. Så skulle ni ha ringt om fem dagar hade jag varit mitt ute på Atlanten, det skulle bli svårare att ta sig ifrån.

- Samma gamla Lasse med sina projekt!

- A ja, till viktigare punkter, lingonsylt!

- JAAAA!!! –Skriker alla i kör.-

- Men först måste du hissa den här flaggan Martin, annars blir det inget gjort.

Lasse räcker över en flagga som har det här motivet.

Lasse the man is back in business!!

- Bra! Nu tar vi kaffe!

Alla springer in och börjar fika och väntar spänt på hur vi nu ska gå tillväga för att få Maersk att köpa lingonsylt åt oss.

Fortsättning följer…

Boom baby!!

Händer inte så mycket ombord för tillfället.

Eller ja, igår trodde vi alla att matros Mörten satte i halsen och började göra heimlich manöver av misstag.

Han liksom hostade lite konstigt och jag skrek genast allt vad jag hade att han satt något i halsen. Sen samtidigt som han försökte vifta bort mitt påstående, så hostade han till innan svaret kom, så låg två styrmän på honom och började rycka och pumpa för allt vad de var värda.

Det var lite pinsam stämning efteråt. Nu har han blåmärken runt magen säger han.

Försöker muta honom med daimgodis för att få honom att må bättre.

Förlåt…

Åh sjukling där, vad gör du här, ombord i denna båt?

Men ack jag här, ingen sjukling är, säger sjömannen mittemot.

Men jag vet själv, efter mina år till sjöss, att ingen kommer ombord av en slump.

Så likt en prefekt, så frågar jag dig, vad är nu din defekt?

För alla sjömän jag känner till, alla sjömän jag stött på, här ombord eller bara på måfå, har alltid haft en säregenhet och där vet du, att jag inte går bet.

Okej du har rätt, jag flyr undan någonting, det måste jag erkänna.

Men vad detta ting är, det kan jag ej bekänna.

Ty jag har rest, jag har jobbat, jag har druckit glädjerusets dryck.

Jag har låst in mig på en båt och levt ett liv stundtals i celibat.

I många år har jag levt detta liv i mycken mängder, och nu, likt ett hat,

så växer något inom mig som jag ej förtränger.

Jag svarar nu sjömannen.

Det var ej min mening att försätta dig i djupa tankar, så låt mig få ge dig ett sanningens ord.

Det du nämner är sjömannens förbannelse, denna strävan efter någonting annat.

Är det en resa, ett rus, en känsla eller en livsstil?

Hur du själv ska finna svaret och råda bot på din säregenhet, är tyvärr någonting jag inte vet.

Men likt en dyning så kommer det komma en gryning, då du vaknar och vet, nu går jag inte längre bet.

Och det är den dagen då du mönstrar av och kommer båten bejaka, sen tänker du högt, nu kommer jag aldrig mer tillbaka.

En dikt av poeten Martin Johansson, 25, matros, Bro Anton.

Jag trodde ett tag att min tid ombord skulle vara långtråkig och fylld av ångest tills jag fann den heliga gralen i matförrådet.

Vad är då detta heliga elixir som ger Martin oändlig energi?

Kalaspuffar, danska kalaspuffar... duh.