Jag arbetar på en kortare novell grej historia som jag tycker ska bli roligt att få lägga upp här senare. Dock har ”the sickness” även slagit mig. Alla som bott i denna lya har någon gång varit sängliggande i en vecka och nu är det min tur.

Annars har vi glidit upp till Nicaragua för en Visa run vilket var ett äventyr i sig självt. I en veckas tid försökte vi kliva upp och ta 6 am bussen men orkade aldrig. Tillslut så började tiden rinna ut på riktigt och vi sa att om det över huvud taget ska bli lite roligt att göra denna resa, så ska det vara utan att veta någonting om vart vi ska och köra bussbingo hela vägen och hoppas att vi kommer fram. Så utan några pengar alls hoppade vi på bussen klockan 6 på morgonen till färjan, fick hjälp av en knarklangare att ta oss till en busstation flera mil utanför en stad vi inte visste namnet på och blev lurade på pengar vid gränsen till Nicaragua. I Nicaragua så kastar bussen av oss vi en vägkorsning mitt i ingenstans tillsammans med Tim, en surfare från staterna, men det kom tillslut en lokalbuss som tog oss till San Juan del Sur.

Färjan.

Gatukorsning.

Nicaragua - San Juan del Sur.

Här bodde vi.

Enda stället i stan som hade lampolja till våra eldpoi. Det är ett tvätteri med en tjock kvinna som, när jag tar detta kort, står och slevar upp lampolja från ett stort kar.

Vårat hostel. When you see them... =)

I Nica så träffar vi Mika som vi känner sen tidigare. Han kommer från Amazonas djungel djupt inne i Brasilien och kan endast knagglig portugisisk spanska och har sjukt mycket historier från djungel och jakt på föda. Vi lånade pengar till honom och bjöd han på middag och med hjälp av våran ultimata spanska reseparlör så fick vi ta del av hans upplevelserika liv.

Dagen efter så tog han oss till staden Rivas där han hjälpte oss pruta på kläder och tvingade oss köpa honung för den var så mycket billigare här än i Costa Rica. Innan vi klev på bussen tillbaka till Costa Rica så satte vi oss för att ta en kopp kaffe. Där träffar vi en excentrisk Nicaraguan som bott hela sitt liv, 40 år, i Australien och han kom nyss tillbaka för att öppna en restaurang eller som han kallar det, en lyxrestaurang, på en av dom tråkigaste gatorna vi någonsin sett. Vi blev runt guidade flera gånger och tillslut tog jag fram kameran för att filma honom.

Rivas.

Mika i mitten.

Killen som vill bli rik på sin resaturang men om en månad kommer vara bankrutt.

Lyssna och räkna hur många gånger killen säger yes.