Då var det slut.

Sitter och ser tillbaka på den tiden jag varit till sjöss och att det nu troligtvis är slut. Imorgon kommer det en avlösare och för den sista gången så sätter jag mig i en taxi och ser fartyget försvinna bort mellan cisternerna.

 

Har funderat mycket på den här bloggens vara eller icke vara på det senaste och brottar med idén att folk kanske ändå är intresserade av vad som skrivs här.

 

Så länge det är roligt på något vis.

 

Humorn lyser med sin frånvaro i detta inlägg men den kommer tillbaka. Det gör den alltid.

 

Har legat och lyssnat mycket på Alan Watts som är en av vår tids moderna filosofer för att förbereda mig lite inför en ny period i livet. Har även läst skrifter ifrån den romerska kejsaren Marcus Aurelius i boken The Emperors Handbook.

 

Nu när jobbet försvann tillsammans med mycket annat i livet så tog reslusten överhand och jag köpte en enkel biljett till Costa Rica.

 

Jag vill leva efter enkla principer men framförallt fortsätta sträva efter drömmar.

 

Många gånger känner jag mig så främmande till kulturen vi har i Sverige, samtidigt som den är så djupt rotad, att min lust efter att leva ett enkelt liv hela tiden blockeras av tankar om att leva tryggt.

 

“The mystery of life is not a problem to be solved, but a reality to be experienced.”

 

Aart Van Der Leeuw – Holländsk poet

 

Mer och mer har jag börjat acceptera att alla inte måste leva tills man blir gammal. Att det är så mycket en självklarhet i vårat välfärdssamhälle, att vi hela tiden fokuserar på att bli äldre så resultatet blir att vi ständigt lever i framtiden istället för i nuet.

 

Imorgon har jag bara min familj att komma hem till. Min lägenhet har en flyttfirma redan hämtat och packat in i ett magasin. Egentligen vill jag att det mesta ska slängas bort men någonting säger att några ägodelar måste man väl ändå ha hemma.

 

Den 21 november lyfter planet och med mig har jag min goda vän Tedde. Planen är bland annat att möta upp Nils och resa ihop med honom igen. Vi vill göra fler videoklipp för hela den kreativa processen runtikring det var så roligt att vi bara måste göra om det.

 

Hur länge jag kommer vara borta den här gången vet jag inte.


Maskinhistorien som aldrig tar slut.

När vi gick från Hamburg började maskin att läcka vatten och det kom in i vevhuset. Jag fattar totalt nada om maskiner så min förklaring suger säkert och tänker inte fördjupa mig så mycket.

 

Intresse kontra engagemang ratsion är inte speciellt hög på Martin när det kommer till maskiner.

 

Tydligen har någon O-ring runt fodret gått sönder och givetvis hade vi inga reserver för dom tog alla tyskarna i Hamburg. Så vi riskerade ett maskinhaveri på vägen från Mongstad i Norge till Belfast på grund av en liten gummiring värd en sisådär 200 kronor.

 

När Kapten Schmock på MAN fick reda på detta så skickade han genast två tyskar till oss som gick i parad på kajen skrikandes ”SCHMOCK SCHMOCK SCHMOCK” när dom kom ombord och sprang ner i maskin.

 

Där nere mötte dom sina motståndare i den nyligen påhittade sporten "landskamp i felsökning av huvud maskin" och det är verkligen Tyskland VS Sverige just nu ombord.

 

Dom har skruvat hela dagen och jag fick fotograferingsförbud på grund av den spända stämningen för om Tyskland inte hittar något fel, då ska vi betala, men om Sverige hittar ett fel så betalar Kapten Schmock.

 

Sen att tyskarna kan skitdålig engelska gör det hela super roligt att observera.

 

När jag gick av vakten klockan 16 idag så sprang jag rätt ner i maskin för se själva slutspurten innan middag.

 

Fotogen lackade sekunden jag kommer in och jag ser hur han rycker ett spärrskaft ur tyskens hand för att skruva, då flippa tysken.

 

- NEIN!!! –Smäller till motorman Fotogen på fingrarna.- Ich will! –Pekar på sig själv och skruvar vidare och ser mot Fotogen med en lömsk blick.-

 

- Men för i helvete!! Jag vill osså skruva jö! JÄVLA DEUTSHLAND LEUTE!!!


Tysken stannar upp i sitt skruvade och stirrar så det gör ont på Fotogen och maskinisten skriker genast att Fotogen måste be om ursäkt.

 

- Be om ursäkt innan du dör Fotogen!!!

- NEJ! Han ba ska skruva hela tiden och så är han så FUCKING värdelös på det ju! Se på han! MIFFO!


Nu tog det hus i helskotta för lite saliv från Fotogens mun råkade flyga ut när han röt till med det bryska ordet miffo så hårt.

 

- FÖR FAN FOTOGEN!!! Torka  bort salivet från hans panna!!

 

Men det behövdes inte för när den lilla biten saliv landade på tyskens panna så fräste det bara till och det försvann ut i tomma intet.

 

Nu följde en utskällning från tysken som lätt skulle slå något slags Guinness rekord och alla börjar sakta backa för det ser ut som människan ska explodera när som helst. Sen gick det någon minut och tysken var tvungen att erkänna för sig själv att hjälp behövdes och folk fick närma sig honom igen.

 

Så här har det sett ut hela dagen i maskin.

  • Nedan följer bilder från varvet och det krossade topp locket. Jag har börjat ledsna på ett evigt tjat om att jag hänger ut folk på bloggen så innan gnället försvinner så blir alla anonyma tills vidare.

Jag har lånat en kamera med dessa bilder och ser att om man vill bli accepterad i Bro Antons maskingäng måste man tydligen ha poserat framför en maskin med skit i förgasaren.

Schmock fick igång den.

När vi låg och renoverade maskin i Hamburg så lyckades dom tillslut få igång maskinen. Spänningen låg på topp klockan 03:30 och det fanns tyskar precis överallt och så jag då med near beer och popcorn iförd stövlar med kameran i högsta hugg.

 

 

En miljon tyskar och chiefen som lunkar fram och tillbaka och blir följd av alla tyskars ögon som om han ska upptäcka fusk vid varje hörn.

 

 

Som jag nämnt i tidigare inlägg så heter den stackars arbetsledaren Schmock i efternamn, vilket inte är roligt på tyska, men lite roligt på svenska och han var mest nervös av alla.

 

Maskin gick igång utan problem och då sjönk mycket av underhållningsvärdet men bra var väl ändå det. Däremot när maskinen tystnade igen så blev det fart på tyskarna som påbörjade någons slags segerritual inne i kontrollrummet.

 

Alla började springa fram och tillbaka och det enda man kunde höra var ett eko av:

 

- SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK, SCHMOCK!

 

Jag blev med ryckt och liksom dippade in huvudet och ville också vara med. Lite impulsivt sådär så höjde jag armen och skrek allt var jag hade:

 

- HEIL KAPTEN SCHMOCK!


Alla stannade upp och glodde mot pojken i mjukis byxor och stövlar. Ingen haj fajvade med mig över huvud taget och det verkade som om jag förstörde precis all feststämning. Alla gick därifrån och önskade oss lycka till med resan till Norge.


Sjösjuk och äter bananer.

Vi är på väg mot Mongstad i Norge från Hamburg och gissa vad?

 

Det är 5 meters vågor, hagelstorm och fyratusenfyrtiosju meter per sekund vind rätt i sidan. Inatt klockan halv tre på morgonen stod jag framme på backen och surrade ankarna.

 

Båt för dummies:

 

(Man sätter extra vajrar runt huvudet på ankarna så man försäkrar sig om att bromsen inte släpper och ankaret drar i botten under drift.)

 

När jag satt där med huvudet ovanför ankarklyset i bäckmörker, så snubblar jag till och när jag reser mig upp och slår i mitt knä samtidigt som en våg sköljer över mig och allt känns värre än att stå mitt i ett Indonesiskt vattenfall, så föll poletten ner.

 

Vad logiskt allt kändes varför jag befinner mig just här, just nu och ser ut som en dränkt katt.

 

Högt ställer jag mig frågan:

 

– Kommer jag någonsin att kunna skratta igen?

 

Ytterligare en våg smäller till mot bogen och jag kan nästan se konturen av min kropp skäras ut av den eviga vägg av vatten som sköljer över mig och jag svarar på min fråga:

 

– Nej Martin, du har nu kommit till en nivå av depression du aldrig kommer komma ur.

 

Kanske en avmönstring skulle få mig att le.


Maskin renovering från MAN och topplock som ballar ur.

Fick ett mail idag som frågade vad jag gör och vart vi är.

 

Vi ligger fortfarande i Hamburg och satte för mycket tillit i att Tyskarna felfritt skulle renovera vår maskin.

 

Första gången vi provade att starta den så sa det bara klonk, klonk, klonk och tyskarna skrek så tungorna ba fladdrade utanför munnen att vi skulle stoppa skiten.

 

Ett av dom nya topplocken vi köpt för det fullständigt rimliga och logiska priset 20 000 euro, hade en ventil som fastnade så att kolven slog sönder hela skiten.

 

Maskinen skar helt enkelt.

 

Ska se om jag kan få några av korten vår andramaskinist tagit.

 

Så dom senaste dagarna har tyskarna slitit non-stop nere i maskin och jag tänkte en natt att dom måste ju få en paus, så jag tog med mig några kalla near beers (0 % öl) och vinkade in alla tyskar i kontrollrummet.

 

Alla såg bara hur ett par kalla becks uppenbarade sig och sprang genast efter mig.

 

- Hallå alle deutsche leute! – Vinkar - Wollen ihr eine bier trinken mitt mich?

 

Jag försökte så gott jag kunde med min tyska såklart.

 

Alla tyskar knäppte upp varsin öl och tog några klunkar och upptäckte att den inte smakar som vanlig öl och kollade etiketten. Chefen som seriöst heter Mattias Schmock, (Fatta om snubben vuxit upp i Sverige med detta namn? Vilket öde.) kan bra engelska och säger:

 

- zero procent?

- Yes, near beer! -Klämmer jag ur mig och känner mig skämtsam.-

- But tis beer doesnt work? –Säger en av tyskarna som ett skämt och alla skrattar inställande med honom.-


Nu snedtänder det i mitt huvud för jag får för mig att fortsätta på den skämtsamma banan och kläcker ur mig:

 

- Yes, it´s like your cylinder heads that was totally shit. –Tillsammans med lite obligatorisk fejkskratt med min sköna isbrytarpunchline och sippar lite på ölen för att tysta ner mig själv.-

 

Total tystnad infinner sig och jag inser genast att killarna jobbat hårt i kanske 16 timmar streck och inte är upplagda att bli påminda om just varför dom är där. Sakta lämnar jag rummet med 8 tyskars ögon stirrande på mig redo att smälla flaskan rätt i huvudet på mig:

 

- Hehe, yeah well I have to go out and yeah, you know, work or something.

 

Säger jag och dom vet att jag är nattvakten, som varje gång dom går förbi, ligger och degar framför någon dålig B-actionrulle från 80-talet.

 

Inatt klockan 0230 ska vi provstarta igen och vi har redan beställt lots till klockan 06. Själv laddar jag med popcorn och ännu mer near beer och tänker inte missa det för allt i världen.

 

Tydligen ska några riktiga höjdare från det tyska företaget vara med, för går det åt helvete kanske Maersk tycker det är billigare att skrota båten och stämma företaget MAN (uttalas Maan) istället.

 

Gud vad jag inte kommer att kunna hålla mig för skratt när jag står där i mjukisbyxor och trycker i mig popcorn om skiten går sönder igen.

 


Nattvakt på Bro Anton.

Vi ligger i Hamburg på reparationskaj just nu och jag har fått uppgiften att vara nattvakt. Min primära uppgift under natten är att hålla koll på trossarna för det är 4 meters tidvatten här.

 

 

 

På bilden ovan är tidvattenstabellen som visar vilka tider det är ebb och flod.

 

Här är jag ute på däck och kollar trossarna.

 

Här är anledningen till varför vi är här.

 

Förutom jag som är vaken så har vi fyllt maskinrummet med tyskar. Själv börjar jag bli lite knäpp känner jag för allt är tvärtom. Jag är nattvakt klockan 18-08 vilket betyder att vaknar när solen går ner och somnar när solen går upp.

 

Jag säger godnatt till alla för att sedan purra dom några timmar senare.

 

It´s fucked up helt enkelt.

 

Igår natt blev jag rastlös och kände stort behov av att spionera på tyskarna i maskin. Jag hade inget mål med att spionera på dom utan ville mest se om jag kunde ta mig runt i hela maskinrummet utan att dom såg mig.

 

Sen om dom upptäckte mig så hade jag pannkakor med mig så att det såg ut som att jag ville ge dom mat. Man vill ju inte liksom bli ertappad av tyskar mitt i natten i ett maskinrum utan en plan B ju.

 

Det gick åt helvete såklart.

 

Jag låg gömd under en kompressor när jag missat att en av tyskarna hade gått på toaletten och kom därför bakom mig. Han knackade mig på axeln och jag höll på att skita ner mig för jag spanade fram mot hans kollegor redo att smyga vidare.

 

Det gick inte att prata heller för allt maskinljud så genast stack jag ner handen i fickan och fick fram fyra mosade pannkakor. Jag kastade dom på durken och skrek "Essen essen!" och pekade med händerna för att visa att dom kan äta dom.

 

Sen sprang jag allt vad jag hade.

 

Inatt jobbar inga tyskar i maskin och allting har blivit försenat. Tydligen ska dom inte jobba natt längre och vill inte säga varför.

 

Förlåt tyskarna om ni är rädda för mig. Jag vill bara smyga lite.

 


Vad gör ni andra Bro båtar med era fritidskassor?

Jag ställer en fråga till alla snart utflaggade Bro båtar. Nu när folk kommer få sparken från höger och vänster, vad tänker ni göra med era fritidskassor?

 

Eftersom folk som kommit och gått också varit med och chippat in till denna kassa, så har vi börjat diskutera att skänka pengarna.

 

Förslaget som Don Hjort kom med var att ge 50 % till bröstcancerfonden och 50 % till prostatacancerfonden.

 

Mitt förslag är att ge 49,5 % till bröstcancerfonden och 49,5 % till prostatacancerfonden sen 1 % till ”Rädda hackspetten i Martins mammas trädgård” fonden.

 

Morsan har börjat fundera på att skjuta huvudet av och jag citerar, ”Den där jävla hackspetten utanför sovrumsfönstret”, så jag funderar på att starta en fond för att betala en djurskötare att förflytta hackspetten.

 

Om nu fartyget går med på det här.

 

Klicka på texten ”go on… make my day” nere till höger och lägg en kommentar på hur ni tänker ombord i eran Bro båt.

 

 

En bild över Mearsks besparingar i byssan...

 

Vi får under inga omständigheter köpa in hushållspapper. Det är för dyrt.


Montera ihop IKEA möbler är det svenskaste vi har.

Här om dagen när jag gick på vakt så skulle jag hjälpa dagmannen att montera ihop en soffa i kaptens hytt. Fick höra att det var en helt vanlig IKEA soffa med tillhörande beskrivning.

 

Att sätta ihop IKEA möbler är numera en uråldrig fin svensk tradition, som inte förändrats ett dugg sen den första BILLY bokhyllan rullade ut ifrån Älmhults lager i Småland.

 

Pappkartonger ligger utspridda i hela hytten, plastpåsarna med skruvar har på något vis exploderat och det ligger skruvar precis överallt och jag lyfter upp det obligatoriska IKEA-verktyget insektsnyckeln.

 

- Det ska la räcka med den här? – Håller upp insektsnyckeln framför matrosen -

 

Dagmannen glor argsint på mig.

 

- Det där är väl inget verktyg heller?!

- Nej, kanske inte –kastar den- vart har du instruktionerna då?

 

Det blir helt knäpptyst.

 

- Instruktioner? För en IKEA-soffa? –Dagman skrockar hånfullt- Manualer är för fegisar!

 

Säger matrosen och sliter upp en skruvdragare.

 

- HÄR HAR DU ETT VERKTYG!!!

 

Bzzzzzzing bzzing låter det när han provgasar med skruvdragaren och sätter genast en skruv mot träet.

 

- Ehh, brukar inte hål vara förborrade i IKEA-möbler? Du vet, så man inte sätter ihop fel sa…

 

BZZZZZZZZZZZing!

 

- VA? SA DU NÅGOT?!

- Är inte hålen förbor…

 

BZZZZZZZZZZZing!

 

- Sådär ja! Nu sitter det som utav bara helvete! Kolla! –Lyfter och släpper för att visa att det minsann satt som berget.-

 

Jag lyfter upp instruktionen.

 

- Den där ska vara åt andra hållet. –Pekar-

- Va? Nähä!

- Tja, du ser hålen där på andra sidan där? Där ska skruven vara.

- … -En tyst mordisk blick möter min-

 

BZZZZZZZing!

BZZZZZZZing!


- Ge hit den där jävla… -Rycker ritningen-

 

Tyvärr men nu åker du dit på en bild på bloggen. Så är det bara.

 

Klick!

 

 

 


En tanke om krönikor.

Senaste projektet är att skriva en massa krönikor och skicka runt till tidningar som vill ha, och eftersom mina grammatiska kunskaper inte utvecklas sen jag var 12 år gammal så får min bror rätta precis allting.

 

Han delar ut gula och röda kort i texten och förklarar så till och med jag förstår att jag är dum i huvudet.

 

Fick lite beröm för mina två senaste men känner att jag inte kan ta någon cred för det.

 

Word man, word.

 

I alla fall så är det som vanligt ombord.

 

Eller ja.

 

Ålänningen flippa innan han mönstrade för allt tvättmedel hade tagit slut. Då gick den finska logiken in och provade yes diskmedel i tvättmaskinen istället. Såg rätt schysst ut ett tag när han sprang fram och tillbaka med tvättkorgen full med skum i hopp om att det gick att mörka.

 

Intressant med bloggens statistik nu också för jag har 100 nya träffar varje dag pågrund av inlägget med Maria Wetterstrand.

 

 


Swedish man angly?

Beskedet om att Maersk flaggar ut ligger på ett bord i mässen och genast får jag känslan att detta, det har Maersk gjort förr. Orden på pappret är lika väloljade som om det vore Silberskys egna tunga i högsta domstolen. Maersk tackar å kundens räkning för allt fortsatt arbete ombord tills utflaggningen är klar. Vi har kontaktat facket.

 

Sjömännen dimper in i mässen och en efter en läser alla pappret, går och tar sin mat och sätter sig lugnt på sin plats. Vi kände alla oss på att det här skulle ske en dag trots att det gång på gång sagts att ingenting skulle hända med alla ombordanställda. Nu stod det ingenting om de anställda ombord längre utan bara att facket blivit inkopplade.

 

Ingen av sjömännen säger någonting, än. Middagen är klar och folk sätter sig i dagrummet med varsin kopp kaffe.

 

Varför är alla så lugna? Tänker jag och bestämmer mig för att testa situationen lite. I en av lådorna så finns det en liten miniatyrflaggstång som jag plockar fram och ställer på bordet. Ögon följer mig ut till skrivaren där jag printar ut en liten dansk pappersflagga och så hämtar jag små legogubbar jag har i hytten.

 

Jag fäster den lilla danska flaggan i miniatyrflaggstången och ser skarpt mot alla i rummet. Sakta börjar jag nynna en slags sorglig trumpetmelodi mellan läpparna och börjar gå med den ena legogubben mot flaggstången.

 

De andra sjömännen i skitmässen tystnar och kommer in i rummet för att se vad som försiggår.

 

Jag börjar prata dovt från mungipan som om jag föreställde legogubben:

 

- Hello crew of Bro Anton I am Mr Filipino and you have just been fucked in ass by Maersk. Let me now raise Danish flag and wave goodbye to you all.

 

Någon börjar snyfta inne i rummet samtidigt som den lilla legogubben hissar flaggan. En av matroserna flippar totalt och kastar kaffekoppen i väggen så kaffe splashar åt alla håll.

 

- ATT DU ALDRIG KAN VARA SERIÖS MARTIN?! INTE ENS NÄR DU FÖRLORAR JOBBET SÅ KAN DU VARA SERIÖS I EN ENDA JÄVLA MINUT!

 

Den lilla legogubben slutar hissa flaggan och ser mot matrosen som ser beredd ut att nita mig. Jag talar åter igen från mungipan och hyttar lite med legogubben som står bredvid miniatyrflaggstången.

 

- You like to be fucked in ass by Pilipino? You like Mearsk making äg against you little Swedish man?

- SLUTA MARTIN!! SLUTA VA SÅ OSERIÖS HELA TIDEN!!!

- Ooohh, swedish man angly? Haha, me no cale because danish flag hel now. –Vinkar med legogubben och fortsätter hissa flaggan.—


Matrosen rasar ut ut rummet och jag stannar upp och tänker, gick jag över gränsen nu? Gillade han inte legogubbeliknelsen? Skitsamma, det är alltid roligt att leka med lego!! Shoo!!


Snipp snapp snut så var sagan slut.

Maearsk skickade igår ut ett besked om att dom flaggar ut alla Broströms båtar till Danmark. Imorgon torsdag så inleds förhandlingar i Köpenhamn tillsammans med alla fack om vad som kommer hända med sjömännen.

Efter torsdag har jag nog fått sparken.

Det har verkligen varit en resa tillsammans med Broströms och roligt att kunnat underhålla med den här bloggen.

Ett eko av sorg går igenom sjömännens hjärtan nu då vi alla sneglar bort mot en ihopvikt dansk flagga. Ska vi provhissa den eller inte, det är frågan just nu.

Själv lägger jag nog ner sjöfarten efter det här. Hade planer på det ändå.

Tror jag ska resa igen faktiskt.

Tar upp lingonsylt historien.

Har börjat skriva om vad som hände när lingonsylten tog slut förra turnen ombord. Tänkte att innan text presenteras så får dom som vill läsa på sig igen.
Inlägg 1

http://cmj.blogg.se/2010/february/utkast-feb-26-2010.html

Inlägg 2

http://cmj.blogg.se/2010/march/utkast-mars-2-2010.html

Hjälp oss stoppa ett SIS!!

Jag har svårt att vara seriös i livet och nu har ett seriöst problem stötts på inom sjöfarten. Sjöfartsfacken står enade och vill ha hjälp från det svenska folket.

Det finns en ny klickbar länk till höger i denna blogg. Där finns all information ni behöver för att förstå vad jag pratar om.

En infrastrukturminister alias Åsa Torstensson slash centerpartist ligger bakom det hela. Jag försöker inte vara för politisk i denna blogg men tänkte jag skulle skriva till henne vad jag tyckte en gång.

Det blev bara att jag spårar ur och målade upp ett scenario där hon blev kidnappad ombord i ett fartyg och tvingades sjunga kareoke ihop med 78 filipiner inne i ett litet dagrum. I 17 dagar sjön hon sen ABBAs Mamma Mia i acapella med filipinerna samtidigt som jag skrek att om SIS går igenom, så ska hon verkligen få veta vad livsstid betyder.

Därför så undviker jag att även i fortsättningen bli för politisk. Klicka in och läs mer.


Svensk sjöfart


9/11 was just the beginning!

Snackade lite 9/11 igårkväll med min styrman och den åländska eleven. Ytterligare ett jävla datum som inte kan nämnas för då ska alla dra sin skithistoria om exakt vart man befann sig då nyheterna nådde en, och gärna med klassiska läten som att JAG var minsann chockad och sen när DET ANDRA PLANET KOM så, bla bla bla snark snark bla bla...

Däremot så jobbade Navstyrman alias Lingon på securitas för tillfället och han blev genast inringd på kvällen med ett, "Du ehh, det behövs lite extra beskyddning i Stockholm imorgon."

Jag tänker kungahuset, Arlanda eller statsministern men nej...

Killen stod dagen efter 9/11 fullt beväpnad utanför - konstpaus - Kaknästornet.

Här snackar vi proaktiva handlingar mot terrorister på höga nivåer. Man måste ju tänka som en terrorist för att bekämpa dom.

- Ok, plan A was a success. The world trade center no longer exists and the infidels are in utter chaos! Now for plan B, the Kaknas tower in Stockholm.

Boom baby!!


Sorry...

Händer inte så mycket ombord för tillfället.

 

Eller ja, igår trodde vi alla att matros Mörten satte i halsen och började göra heimlich manöver av misstag.

 

Han liksom hostade lite konstigt och jag skrek genast allt vad jag hade att han satt något i halsen. Sen samtidigt som han försökte vifta bort mitt påstående, så hostade han till innan svaret kom, så låg två styrmän på honom och började rycka och pumpa för allt vad de var värda.

 

Det var lite pinsam stämning efteråt. Nu har han blåmärken runt magen säger han.

 

Försöker muta honom med daimgodis för att få honom att må bättre.

 

Förlåt…


Farsan, tappade du mig?

I förrgår satt jag och berätta om en historia min far berättat en gång. Den handlar om hur han ramlat på ett halt parkettgolv med mig i famnen en gång, och sen landat på ryggen för att ta smällen så han i sin tur räddade mig:

- Ja, så så nära var farsan att tappa mig i golvet som liten!!! HA! FATTA VA SJUK I HUVET MAN KAN BLI OM MAN BLIR TAPPAD I GOLVET?! --Råkar jag säga med lite för mycket tryck i rösten.--

Det blir helt knäpptyst i dagrummet. Navstyrman Lingon svarar:

- Tänka sig, så nära alltså?
- Ja, faktiskt, man kan ju flippa totalt om man blivit tappad nån gång ju.
- Flippa ja...

Alla ser sig omkring och sen ser mot mig som inte fattar ett skit.

- Ja, ehh, tack för den historien Martin. Den kanske inte betyder så mycket för dig, men för oss andra här så ja, där för poletten ner för oss om man säger så, eller?

Alla håller med Lingon och jag sippar lugnt på mitt kaffe och försöker byta samtalsämne.

- Alltså, paprika, varför är just paprika så dyrt och varför just röd paprika? Är det svårt att odla paprika eller?

And the day goes on...

En dikt jag skrev igår.

 

Åh sjukling där, vad gör du här, ombord i denna båt?

 

Men ack jag här, ingen sjukling är, säger sjömannen mittemot.

 

Men jag vet själv, efter mina år till sjöss, att ingen kommer ombord av en slump.

 

Så likt en prefekt, så frågar jag dig, vad är nu din defekt?

 

För alla sjömän jag känner till, alla sjömän jag stött på, här ombord eller bara på måfå, har alltid haft en säregenhet och där vet du, att jag inte går bet.

 

Okej du har rätt, jag flyr undan någonting, det måste jag erkänna.

 

Men vad detta ting är, det kan jag ej bekänna.

 

Ty jag har rest, jag har jobbat, jag har druckit glädjerusets dryck.

 

Jag har låst in mig på en båt och levt ett liv stundtals i celibat.

 

I många år har jag levt detta liv i mycken mängder, och nu, likt ett hat,

så växer något inom mig som jag ej förtränger.

 

Jag svarar nu sjömannen.

 

Det var ej min mening att försätta dig i djupa tankar, så låt mig få ge dig ett sanningens ord.

 

Det du nämner är sjömannens förbannelse, denna strävan efter någonting annat.

 

Är det en resa, ett rus, en känsla eller en livsstil?

 

Hur du själv ska finna svaret och råda bot på din säregenhet, är tyvärr någonting jag inte vet.

 

Men likt en dyning så kommer det komma en gryning, då du vaknar och vet, nu går jag inte längre bet.

 

Och det är den dagen då du mönstrar av och kommer båten bejaka, sen tänker du högt, nu kommer jag aldrig mer tillbaka.

 

 

 

En dikt av poeten Martin Johansson, 25, matros, Bro Anton.

 

 


Lycka.

Jag trodde ett tag att min tid ombord skulle vara långtråkig och fylld av ångest tills jag fann den heliga gralen i matförrådet.

 

Vad är då detta heliga elixir som ger Martin oändlig energi?

 

 

 

Kalaspuffar, danska kalaspuffar... duh.


Valkampen 2010

Det blåser full storm denna söndag men det tänkte ingen på idag för idag gick Bro Anton till valstugan som hölls nere i mässen. Att hålla demokratin vid liv ombord skiljer sig en aning från iland kan man säga. Jag har endast hört historier om hur det går till och nu äntligen får jag vara med om det.

 

 

 

Klockan 13:00 skulle det börja och i vanlig ordning inför varje val så måste först en valkamp utkämpas. Alla sjömän samlas i mässen och väntar på att ledaren ska göra entré. Matros mörten lyfter högfärdigt en hemmagjord trumpet som han själv täljt ut av gamla ihoplimmade lotslejdar steg och smyckat med fina sjömansarbeten.

 

Trumpeten fyller ut ljudrummet.

 

Tuuuuuuuuut!!

 

Mörten talar:

 

- Välkomna till val 2010 ombord Bro Anton! Innan våra poströster kan fyllas i så måste först den traditionella valkampen utkämpas och jag låter våran ledare ombord förklara hur reglerna är i år. Om alla nu kunde gå ner på knä och visa vördnad för våra ledare… --Mörten pausar och ser strängt mot sjömännen som sakta går ner på knä.—Tack så mycket. Jag lämnar nu över ordet till ledaren –konstpaus—KIM JONG HJORT!!!!

 

Mörten lyfter sin trumpet och blåser för allt vad han är värd.

 

Tuuuuuuuuuuuuuut!!!

 

In kommer våran kapten Don Hjort fast idag för en dag så är han den mäktiga KIM JONG HJORT!!! Han bär en Broströms flagga som cape och håller sina båda händer knäppta vid bältet. Sakta går han in i mitten av rummet och gör en gest med handen som betyder att alla kan resa sig igen. Förutom jag då…

 

- Lillen kan gå ner på alla fyra!

 

Jag får sätta mig ner på alla fyra och agera som en pall så att Kim Jong Hjort kan enkelt gå upp på ett av borden utan att behöva anstränga sig för mycket.

 

Hela mässen bryter ut i ett:

 

- VAR HÄLSAD KIM JONG HJORT!!

- Tack och välkomna till valkampen 2010.

 

Alla nickar mot varandra och känner stolthet över att vara delaktig i en rättvis demokrati.

 

- I år så har vi två stora block som ska kämpa mot varandra, ett lite turkosgrönt och ett lila. Jag har utsett våra rumäner ombord till att agera som utsända FN valobservatörer så att inget fusk kan förstöra den goda stämningen, och sen hoppas jag att inget fulspel sker idag så som det var förra valkampen.

 

För fyra år sedan så hade vi en elev som kallade sig själv anarkist och avbröt valet mitt i allt och kastade en gatusten rätt i huvudet på kocken så att den fick sjukavmönstra. Alla tyckte det var lite väl över gränsen så inga anarkister är välkomna ombord längre.

 

Våran skåning och safety styrman flippar nu och höjer rösten.

 

- SKÅNE!!! –En arm höjs hårt uppåt!!--

- Va fan snackar du om då? –Motormannen talar.—

- Oj, förlåt, jag tänkte bara att vi skulle säga vilka vi ska rösta på.

- Rösta? Det här är valkampen innan röstningen.

- Jaja, jo just det jag blev bara så tagen av allting här.

- Men vänta nu. Ska du rösta på Skåne? –En matros bryter in.--

- Ja, jag vill att Skåne ska synas lite mer. Så jag röstar Skåne.

- Men det finns väl inget parti som heter Skåne?

- Ehh, parti? –Ser vilsen ut.—

- Skitsamma, skriv du Skåne på ditt papper sen.

- Ehem, om ni ursäktar? –Kim Jong Hjort harklar sig och ser strängt mot den onödiga spontandiskussion som nyss hölls.—

- Förlåt, förlåt fortsätt du.

- Tack. Ja okej här har jag en turkosgrön och en lila färgpyts. Jag målar ett kryss på era tröjor och oavsett om ni tror på detta block eller inte så ska ni kämpa så som det var erat block.

- Va fan är det här för färger? Turkosgrönt och lila, vilka partier är det? –Reparatören ryter till.—

- Det är nya partier.

- Vadå nya partier? Det har väl för fan inte kommit några ny…

- Du… --Kim Jong Hjort avbryter och skuttar ner från bordet och går fram till repen.— Jag är så jävla trött på allt förbannat blått, rött och grönt. Det är ju dom tråkigaste jävla färgerna på planeten och nu när jag är —Pekar snabbt mot Mörten—

- KIM JONG HJORT! –Svarar Mörten på beställning--

- Så blir du med i det turkosgröna laget. –Kim Jong Hjort smetar ett stort kryss på repens tröja och fortsätter runt tills det blivit rättvist fördelat.--

- Meh! Det här är ingen demokrati ju!

- SLUTA TALA EMOT DEN MÄKTIGA KIM JONG HJORT!!!

 

Mörten springer fram till repen och blåser stenhårt i sin trätrumpet rätt i nyllet på han så att lite saliv sprutar ut och ljudet är så högt att alla måste hålla sig för öronen.

 

Tuuuuuuuuuuuuuuuuuut!!!

 

- INGEN TALAR EMOT DEN MÄKTIGA KIM JONG HJORT!!!

- Men va fa…

 

TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!!!

 

Mörten ser skarpt i ögonen på repen redo att blåsa en gång till ifall ytterligare ett ord skulle yttras.

 

Den mäktiga Kim Jong Hjort beordrar alla att ställa sig på varsin sida av dagrummet och går nu ut i matförrådet och kommer strax tillbaka med en trälåda.

 

- Och här har ni dom redskap som kommer avgöra valet. –Kim Jong Hjort stoppar ner handen och sliter upp en stor jävla fläskfilé. --VALFLÄSKET!!!

 

Alla får nu varsin avlång bit fläskfilé i handen som vi ska använda i valkampen och nu kommer tillslut rumänerna in för att se så en schysst fair play stämning hålls under nästkommande 5 minuter av fläskfiléfäktning.

 

Kim Jong Hjort ställer sig på bordet och är glad över att se att det är 100 procentigt valdeltagande ombord i år och säger åt Mörten att vara redo med trumpeten.

 

Kim Jong Hjort tar tag med båda händerna om sin cape och höjer den så att den blir så bred som möjligt och nickar till Mörten.

 

- LÅT VALKAMPEN BÖRJA!!!!

 

TUUUUUUUUUUUUUUT!!!!

 

Om ni tänker er sumobrottning fast med en tre fyra meters ansats och en cirka 12 sjömän som brölar och slår för bittra livet med varsin fläskfilébit på varandra så vet ni hur det såg ut tidigare idag ombord. Men efter bara några sekunder av fläskfiléfäktning så hörs ett annat rop inifrån båten. Det är Ålänningen och eleven Gustav som kommer inspringandes med en stor Finsk flagga som cape och en fläskflilé bit i vardera hand.

 

- OM JAG INTE DUGER SOM VALOBSERVATÖR BARA FÖR ATT JAG ÄR FINSK SÅ ÅT HELVETE MED SVERIGES VAL!!!!! ARRRRRRRRRGHHHHH!!!!!

 

Finnen lackar curry för att Kim Jong Hjort förbjöd en finsk valobservatör med förklaringen att finnar duger bara åt att dricka öl och basta, och inte till att övervaka något så viktigt som ett demokratiskt val. Sen hade han tagit med finnen till bastun och sagt att han kan basta när våran valkamp utkämpas så att inga finska influenser påverkar oss. Detta hade gjort han frustande förbannad och tänker nu ge igen.

 

Rumänerna bryter in för att det här minsann var inget fair play men får genast två snabba rapp med fläsket rätt i fejset och däckade. Kim Jong Hjort avbryter för att tala förstånd i den berserkande finnen:

 

- FINNE!! Du lägger dig i våran valkamp trots att du inte är av svenskt påbrå och också genom att sänka rumänerna så riskerar du också ett fullskaligt världskrig ombord. Jag ser inte logiken i ditt handlade men ingen sabotör ska förstöra våran valkamp och nu kommer du få känna på hur fläsket känns mot dig själv. LILLEN OCH FINNEN SKA UTKÄMPA EN DUELL!! --Armar och cape upp i luften!--

- Va?

- Lillen och du ska kämpa till döds! Försvara Sverige nu lillen!! –Alla tycker det lät som en skitbra idé och bildar en ring.--

 

Lillen som då är jag säger att det här börjar spåra ut lite men det är inte lätt att säga emot ett gäng politiskt våldsberusade sjömän, så jag ställer mig mitt emot finnen som genast börjar vifta med fläsket och får in en fullträff över mitt vänstra öra. Jag flyger ner på durken och får en galen finsk man över mig som frenetiskt börjar banka med köttbatongerna. Tillslut får jag omkull honom åt sidan och kommer upp på fötter igen men precis när jag vänder mig om så har finnen kastat sin ena fläskbit mot mig, och då lyckas han köpa sig en kort stund extra så att han också kommer upp på fötter igen.

 

Publiken gillar vad dom ser och kampen är nu jämn. Kim Jong Hjort ser belåten ut över att ha lyckats skapa en sådan minnesvärd valkamp som det säkert kommer talas om länge.

 

Nu minns jag en sak som finnen sagt vid en av middagarna och det är att han inte gillar senap, och eftersom som vi nu befinner oss i mässen så ser jag möjligheten att avgöra duellen utan för mycket blod spills. Jag avvärjer ett slag och kastar mig mot ett bord där jag vet senap finns och får tag i flaskan.

 

- NU SKA DU FÅ FINNJÄVEL!!! –Vrålar jag högt och hyttar med senapsflaskan—

 

Det fungerar precis som planerat för Gustav lägger sig genast på marken och skriker att han ger upp. Jag har god lust att spruta lite på honom, bara lite sådär så att han får en brun fläck på tröjan som är svår att få bort sen, men jag ser mig omkring och måste ställa folket en fråga.

 

- Alltså jag måste fråga en sak.

- Det får du Lillen för du kämpade väl och har visat dig värdig för en demokrati! –Jiddrar Kim Jong Hjort och viftar med handen.–

- Ska vi inte säga att valkampen är slut nu och rösta lite istället?

- Meh! Gillar du inte valkamp?

- Jo visst det är alltid roligt med gamla traditioner så här men du sa att vi skulle kämpa till döds. Det känns lite väl, eller?

- Hmm... Ja det kanske det gör. Vi röstar väl istället om du ska vara tråkig, men först, kan du inte bara spruta lite senap på han? Det var ju hur smart som helst att minnas hur finnen hatar senap!

- NEJ!!! Jag är stolt och jag är finsk! Vanhedra mig inte såhär!!

- Du… nu kom du faktiskt in här och ba sabba hela fläskfäktningen genom att vara sur för att du inte fick vara med på alla coola grejer vi svenskar har som tradition. Så nu får du allt ta lite senap på dig. –Kim Jong Hjort gör poängen kristallklar.--

 

Jag höjer senapsflaskan och mannen från Åland vrålar för sitt liv:

 

- NEEEEEEEEEEEEEEEEE-sprut-EEEEEEEEEJ!! –Finnen får en brun fläck på bröstet och alla skrockar glatt—

 

- Så nu kan vi rösta!!

 

Kim Jong Hjort rycker fram ett gäng kuvert och röstningen är i full gång!

 

 

 

Ytterligare en helt vanlig dag ombord Bro Anton!!

 

 

 


Vart är the feeling?

Jag försöker känna av sjöfarten ytterligare en gång men det känns inte alls likadant längre. För 6-7 år sedan när jag var ombord mitt första fartyg så var varenda lilla saltstänk ett äventyr. Jag stod vid relingen och skrek så hela ansiktet blev blått samtidigt som vågor sköljde över mig gång på gång. Jag kunde inte få nog av det.

 

Men denna gång så har liksom kraften försvunnit. Igår tillexempel så stänkte det över lite och den lilla sjömannen inombords blixtrade till för en millisekund och jag trodde att känslan var tillbaka, och att om jag bara får lite saltstänk på mig så kan jag flippa och leva in mig i min egen fantasivärld där allting är roligt och fräckt.

 

Så jag ställde mig vid relingen, höjde sakta mina armar och med slutna ögon inväntade en våg.

 

- Martin… va fan håller du på med? --Min kollega på däck går förbi och ser en förvirrad ung man stå knäpptyst framför havet.--

- Håll käften det kanske är äventyr.

- Äventyr?

- Ja, om jag får lite saltvatten på mig så kanske sjömanskänslan kommer tillbaka. The feeling vettu.

- The feel? Va?

- Äh, du förstår inte… --Suckar jag högt och koncentrerar mig igen.--

 

Jag brukar inte behöva förklara speciellt mycket längre om vad jag tänker på för ingen kan förstå det ändå. Det ser ut att bygga upp lite sjö och min kollega flyttar bakåt några steg för att skydda sig samtidigt som en våg kommer.

 

- KOM IGEN VÅGJÄVEL!!! ÄÄÄÄÄÄÄVENTYYYYY….. SPLASSSSHHHH!!!!!

 

Jag öppnar ögonen igen och ser ner mot mina händer och försöker känna efter. Äventyr? Nej. Bara blött och kallt. Fan också.

 

- FAN!

- Vadå?

- Ja, det känns bara blött och kallt i kroppen. Det finns liksom ingenting kvar.

- Mmm, jo det brukar kännas blött när man ja, du vet, får vatten på sig.

- NEJ! –Ryter jag med mer kraft än nödvändigt och ångrar mig genast och försöker visa det med att sänka rösten anmärkningsvärt. -- Förr i tiden så blev jag varm i kroppen av sånt här. Det liksom kvitta va? Allt va ba fett coolt då. – Jag försöker vifta till och ”freeza” med händerna som någon slags east side homie men det ser bara krystat ut när inte känslan finns med.--

 

Min kollega förstår mig inte alls och frustrerad tar jag lite sats för att försöka mig på en powerslide. Med en ansats på 15 meter så lubbar jag 8 och glider klockrent på knäskydden en sisådär 4 meter men inte hjälpte det heller. Mitt glid stannar till framför kollegan och det såg lite äg ut när jag tajmar in stoppet sådär men inombords så var det bara tomt. Jag är ett tomt skal som inte kan hitta tillbaka till min fantasivärld längre…

 

Sakta ställer jag mig upp igen och ser sorgset ner mot däck. Matrosen som jag seglat ihop med nu i säkert 3 år och som vet att jag alltid skrattar och ler går fram och klappar mig på axeln. Jag fångar hans blick och hela jag utstrålar att jag behöver nu några stödande ord efter mina föga försök att hitta the feeling igen.

 

- Alla hatar vi den här platsen. Det var på tiden att du också lär dig det. Du kommer aldrig mer hitta tillbaka till den här känslan du letar efter. Tyvärr men så fungerar det till sjöss.

 

Sen vänder matrosen bara ryggen åt och går in i färgsjappet för att blanda till lite två comp a la Broströmsrött.

 

Blöt, kall och med lite sveda i knäna vänder jag mig mot havet igen. Den obrutna horisonten som så många hämtar kraft ifrån och som så ofta varit själva grundpelaren till inspiration för så mycket poesi, musik och äventyrsfyllda berättelser ger mig nu bara avsky och ångest.

 

Jag går fram till relingen, svär åt havet och förbannar det men precis innan jag spottar så ångrar jag mig. Man ska inte utmana ödet alldeles för mycket tänker jag för mig själv.


En uppgiven Martin går efter in i färgsjappet och även om det skulle finnas någon gnutta hopp i hans själ vid tillfället i fråga. Så försvann det stoffet så fort det kom i kontakt med alla gaser som ett fartygs färgsjapp avger.


Havet. Det har lika många delar fantastisk mystik som klassisk tragik för den arme sjömannen...


 


Tidigare inlägg
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!