Varför går folk på Ayers Rock?

Fick en kommentar som fick mig att tänka tillbaka. Ayers Rock, stenen mitt i Australien. Det är en helig plats för aboriginier och aboriginierna klättrade ALDRIG på denna sten.

Sen kom den vita mannen. Såg stenen och tänkte ba WOW varför tar vi inte bara och SPIKAR I SPIKAR UPPFÖR HELA SKITEN OCH LÅTER SEN FOLK KLÄTTRA PÅ DEN!!!

Sen bajsar vi ner på aboriginerna med vårat skratt och säger fan vilken fin utsikt! Här har vi verkligen åstadkommit något!!

Här har vi ett folk som låter platsen i sig vara helig. En religion som inte tar alla ägodelar ifrån folket eller reser upp till exempel kyrkor. Kan vi respektera det idag då?

Neeeeeeeeeeeeeeej, givetvis inte. Idag när man kommer till Ayers Rock har man ett kulturcenter där det står riktiga Aboriginer och ber oss att inte klättra på den. Haha, säger vi turister och springer upp och nerför hela dagarna och tycker det är hur kul som helst.

Okej, jag erkänner att jag kanske nu inte var exemplarisk själv. Jag hade som mål att olla Ayers Rock och gjorde det. Men detta EFTER att faktiskt fråga en Aboriginier om lov.

- Oh holy Aboriginal. >>Går ner på knä och ser ner mot marken.>>
- Yes my son.
- May I put the tip of my penis on your sacred rock?
- What?
- May I whip out my knob and touch your rock with it. Just a little bit. This has been my goal since a small child. Today is a great day for I can now become... a man.
- Hmm...
- ... >>Ser upp emot mannen ifrån min knäböjda position.>>
- Yes. You have my permission young one. >>Lägger sin hand på min hjässa. Åh, detta ögonblick, detta stora ögonblick i mitt liv!>> I see great power in you...

And Martin whipeth outeth his genitals and finally became... a man.

En av de 5 gånger jag var nära på att dö.

Var som sagt i Australien och Nya Zeeland i vintras. En liten utflykt vi gjorde var till Fraser Island. Skrivit ett annat inlägg om det här.

Hela grejen är egentligen så idiotiskt det bara kan bli. Du sätts ihop med nio andra totala främlingar och hyr en megajeep. Åker sen till till världens största sandö där ingen mobilkontakt existerar och vart du än är så finns det livsfarliga djur.

The crew. Körde fast tusen och åter tusen gånger. Bara ut o putta på.

Här ska vi också campa.

Förutom hajar, spindlar, ormar, kackerlackor, jätteödlor, maneter och ja... dödliga växter. Så fanns det vildhundar. Dingos. Dessa hundar är jättesöta och givetvis, jättefarliga.

Men bara farliga om man gick omkring ensam gärna också mitt i natten. Givetvis undvek man ju detta hela tiden fram tills att vi började konsumera alkohol. Jättemycket alkohol.

Klockan är mitt i natten, det är djungel, vi är på en campingplats, jag ligger i tältet... jag blir kissnödig. Vad gör Martin då?

Hmm...

Klicka f�r att st�nga bilden
Anledningen till varför man ALDRIG skulle gå rätt ut i skogen och kissa. Dessa nät fanns överallt.

Kliver upp, drar upp blixtlåset, går ut och vandrar bortåt en cirka 30 meter ifrån tälten och kissar. Går nu helt ensam tillbaka iförd endast kalsonger och flip flops i ett område fyllt av spindlar, ödlor, fladdermöss och ormar. Har under dagen sett alla dessa djur omkring mig. Men när man är full, då är man också odödlig (eller bara rent av dum i huvet...)!

Tills jag kommer fram till tältet igen. Ser då en massa ögon börja lysa upp. Är ca 10 meter ifrån tältet, står i kallsonger och blir omringad av Dingos.

- Woopifucking doo... >>Viskar jag för mig själv och vevar lite med fingret.>>

Minns guiden som förklarade lite om alla djuren innan vi kom hit. En sån där riktig Rambo som älskade att berätta sanningen över allt annat.

- Dingos... >>Konstpaus.>> Dingos are not dangerous if you walk in groups. But if you.. EVER, >>Fingret upp!>> walk somewhere alone. They will instantly see you an...
- So you die?
- A HORRIBLE HORRIBLE DEATH!!! THEY WILL FUCKING EAT YOU... >>Andas tungt, armar åt alla håll. Snart kommer punchline.>> ALIIIIIIVEEEEEEE!!!!! >>Salivsprut cirka femton meter. Tack guide för denna livliga demonstration>>

Står blixtstill. Tydligen ska du stå still. Börja springa och Dingos vill leka. Hmm, börjar ifrågasätta hela min resa just nu. Visst vill man ha äventyr, men inte i kalsonger och flip flops. Hundarna är mellan 15 och 25 meter ifrån mig. Kan se minst sex stycken.

Annars är det också en väldigt vacker kväll. Fullmånens strålar sipprar igenom trädkronorna. Det är en varmt och syrsorna spelar sin bästa musik för mig. Kanske inte är en dålig kväll att dö på. Fast jag skulle gärna vilja leva lite till.

Tältet jag låg i. Var cirka 10 meter åt höger på bilden. Hon var lagom bakis...

Killen jag snackar med syns på första bilden. Han håller såklart i en öl.

- Psst... >>Försöker få kontakt med min grupp i tältet.>> Pssst... dudes. Hey dudes!
- Mmmrrmmggll.... >>Konstiga ljud hörs inifrån tältet.>>
- Dudes! Dingos dudes. It's Dingos fucking everywhere!?
- Wh... what? >>Någon trött person svarar mig.>>
- It's Dingos everywhere, I'm naked and outsi... >>Det prasslar till någonstans. Bajsar nästan på mig.>>
- Is it the swedish guy?
- Yeah... Open the tent so I can make a run for it.
- What? Ehh, fuck no. you so stupid you went alone. You die out there man.
- Okey... that was not funny. >>Killen är full. Jättefull. Han mindes inte det här dagen efter. As.>>
- Sweden... pfft. I knew it, you're all the same. >>Vänder sig om och... somnar om.>>
- No... Psst. Dude! Come on dude, wake up. Do somethin... >>Prasslar till igen.>>

Stannar upp och lyssnar. Det prasslar överallt tycker jag. Är faktiskt riktigt rädd nu. Kan inte göra mycket annat än att stå still. Det känns som om jag står still i flera minuter, säkert var det väl bara några sekunder. Många tankar hinner passera på några sekunder.

Här måste man kalla på helikopter ifall det är allvarligt. Vi är långt borta från någon form av riktig hjälp. Fick samla till mig mod. Hade inte mycket alternativ.

Gav järnet helt enkelt. Kastar mig emot tältet, försöker hitta en dragkedja, givetvis har dessa supertält inte mera än tre dragkedjor innan du kommer in.

Det slutade ju inte direkt dagen efter när jag vaknade upp med kackerlackor i sovsäcken. Låg blickstill och bad aset till engelsman hjälpa mig. Han tyckte det istället var mera roligt att fullt ut börja prassla på min sovsäck.

Jag som trodde det var spindlar svimmade nästan.

Hela min resa till Australien var fylld med det här. Det var aldrig tråkigt och nu ska vi till Asien.... Roligt är bara förnamnet.

Vacker utsikt i Nya Zeeland


Mt Roy, Nya Zeeland. Risigt väder men frihetskänslan var total.

Misshandel mitt i stockholms sovsalar.

Ok, det är ju ba att fortsätta på föregående här. Försöker 'landa' lite nu med det senaste dygnets erfarenheter. Brorsan tog ledigt så vi kunde hänga ihop, göttans ba.

Men men, på hostelet i Stockholm. Jag svävade fram till min lilla säng, jag hade fått numret tio. Bäddade till det lite, la mig ner och...

Poff, drömmarnas värld, rosa moln och ernhörningar hoppade omkring. Härligt.

Sen, tillbaka till verkligheten igen, eller bara lilla Sverige. Då så kommer personen in som ska sova i sängen ovanför mig. En man ifrån sydafrika i sällskap av en kvinna... En, prostituerad kvinna.

Ok, jag har la levt fan själv i vissa sovsalar, dom får la hålla på. Åh, men ja. Just nu? Jag som är så trött? Fast i en sovsal med 18 pers, vad kan man förvänta sig?

Grejen var ju då att kvinnan, när hon upptäckte att folk hyschade på dom, flippade totalt. Ingen i rummet var väl förvånad, förutom torsken såklart.

- Why? Why no sex?
- Is people here! Is public!

Kvinnan ville ta sig därifrån, mannen ville ha sina pengar tillbaka. Hon hoppade ner ifrån sängen och började gå, han sprang efter och brottade ner henne. Och jag satt där, i min tillvaro av Jet Lag och rosa små moln.

Under fyra månaders resa så har ingenting såhär allvarligt uppstått framför mig, min första natt i Sverige, ja då händer det grejer. Jag kliver upp ifrån sängen, där står också en israel i sin pyjamas helt skräckslagen.

Den sydafrikanska mannen lutar sig över kvinnan, och börjar misshandla henne. Jag sprang fram och greppade tag om sydafrikanen. Jag försökte se mig omkring i rummet. Vad för verklighet fanns kvar? Allting är så konstigt. Jag hade sovit tre timmar det senaste två dygnen.

Nu stod jag helt plötsligt mitt i en sovsal, i Stockholm, i enbart kalsonger och har en sprattlandes liten sydafrikan i min famn... Halleluja, min bild av våran huvudstad sköt just i höjden.

Jag tog mannen in till ett rum bredvid, då skulle han be om ursäkt och kramas tillbaka lite. Jag sa att han rör inte mig. Då - iförd ett par blå kamomönstrade kalsipper - så var ju jag givetvis en rasist...

Snark...

Kvinnan hade försvunnit, den här sydafrikanen verkade ha lugnat ner sig. Jag gick och lade mig.

Morgonen därpå så träffade jag lilla Anna. Anna, du är en verkligt genuint glad person, ditt leende smittar av sig till alla i din närhet. Fortsätt vara precis som du är, en stor kram ifrån mig!

Anna skrev om vårat möte. Det kan ni läsa om här, här och här. =)

Nu ska jag och brorsan till Linköping. Ska träffa folk och äntligen få köpt min kamera!

Bisakletas bakom ryggen, det är möjligt...

Ok... då var jag i Stockholm. Flyget hit ja...

I början gick allt bra, förutom att Nya Zeeland pressar än på 25 dollar i flygskatt, sådär lägligt, helt oförberett. Sedan Sydney, the last of some värme. Hittade mitt flyplan utan problem.

Sen började det. Två snorisar bakom mig, ålder två och tre. Dom fattade vinken direkt att om man ba nitar stolen framför, så måste Martin gå in i något zenliknande tillstånd för att hitta tålamodet inom sig. Att det finns underhållningssystem ombord är asnajs, ännu najsare om det fungerar, iallfall där just.. då... jag sitter.

Att grannen kan glo på filmer och lyssna på musik, det skiter jag i, men det gillade flygvärden påminna mig om, ehh ungefär tvårtusenfyrtioåtta gånger. Tills jag oavbrutet började fråga efter lite pretzels. Sen var det dags att gå på toa, eller ja, det fick jag meddelat att det kunde väl jag hålla mig så mycket jag ba palla.

Den Malaysiaska pensionären bredvid mig hade precis haft en höftoperation. Snark...

Men men, då är det ba att läsa på. Men.. ja om inte underhållningssystemet funkar, då funkar inte lampknappen heller.

- Lovely, just... lovely. Barnskrik hörs och, the snoris from hell, la på värsta bisakletasen bakom mig.

Så i mörkret av detta flyg försökte jag hitta ljuset inom mig. Nirvana har aldrig varit så långt ifrån mig som dessa tider...

I Singapore, där vi tankade och hoppade pa samma plan igen, gick smidigt. No probs helt enkelt. Den Malaysiska kvinnan skulle hem, ett äldre par ifrån Bryssel satt där nu. Dom var snälla. äg...

Och se där! Nu hoppade in flight entertainment systemet igång och jag fick hela fyra påsar pretzels. Allting var frid och fröjd, i typ ehh... 17 timmar till eller nåt.

Tillslut kom vi fram till London. Jag stänger igen boken Destructive Emotions av Daniel Goleman, förvånad över att jag kommit en tredjedel på den. Och jag fatta nästan allting! Wow!

Då var det bara dags att landa... vi går ner, planet börjar skaka, vi går ner lite till, planet skakar ännu mera och dimman ligger tät. Sen ehh, så lyfter vi igen.

Ok, ett försök till tänker jag. Men då fick vi slut på bränsle, så vi åkte till Amsterdam.

- Mmm, lovely...

Fick vi kliva ut? Nej nej, vi ska ba tanka och sedan flyga till London igen.

- You know, british weather n all!
- Ha.... haha.... he. Jag fullständigt skiner av glädje...
- Give me Pretzels, please.

Mitt andra plan gick inte förrän riktigt mycket senare, vilket var en jävla tur. Skulle landat i London ca 06'20, klockan 11 så fick vi kliva av. Närmare ett dygn i en stol... Vilken upplevelse, och vilket stjärtavtryck!

I London... ja då ska väl saker och ting gå smidigt. Men ett äldre skånskt par, som inte prata ett ord engelska. Frågade om jag kunde guida dom igenom hela processen. Jag tyckte lite synd om dom, så jag hjälpte dom. Garvade som fan ibland faktiskt, alla i personalen bara skakade på huvudet när dom själva först skulle försöka.

Det gick sådär, dom glömde väskor och skulle röka mitt i hela skiten. Jag fick en kopp kaffe o smörgås av dom. Snällt. =)

Sen var det dags att flyga till Stockholm med British Airways. Flyget var försenat. Snark...

Skitsamma, jag försökte läsa lite. Men nu satte Jet Lagen in. Sova lite, sen hoppa på planet. Mmm, det var skönt, mindre skönt var dock den snälla tanten bredvid mig. Som flyttade ifrån Bremerhaven när hon var liten, till Sverige, och att hennes bror emigrerade till Amerika, sedan hade hon nyss varit på en pensionärskryssning i Karibien, där jobbade det bara filipiner (O fan? ... dö... jävla kärring. Jag vill sova.)

Sedan sa hon någonting jag höjde mina ögonbryn åt. Mitt i allting, helt utan förvarning:

- Hitler gjorde faktiskt lite bra saker!
- Ehh... hehe. Ok? Var nära på att nämna något förslag, kändes overkill.
-
Han var ju lite knäpp, men han gjorde faktiskt bra saker för ungdomar. Ja innan han blev lite konstig. Lite konstig?, lite knäpp? Vilka argument, helt vattentäta.

Tillslut så bara somnade jag. Hon var mittuppe i att börja prata om den lilla orten Älmhult där hon bodde, visste ni att IKEA startades där? Det gjorde redan jag. Det hjälpte inte, jag kanske hade missat en bit av den historien. Dom fylldes i under min djupa REM sömn.

Äntligen landat i Sverige. Svenska Mcdonalds, svenska brevbärare och svenskt... väder? Det är ju för fan ASKALLT här! Killen bredvid mig sitter och snörvlar också. Försökte hitta dom där känslorna av att jag ville faktiskt hem ett tag emot slutet. Helt borta, jag vill ha värme.

A ja... nu ska jag bara gå och svimma i en säng, i en sovsal. Hittade ett hostel här i Stockholm faktiskt. 18 bädds rum. Ska bli intressant.

Imorgon ska jag tjacka frulle ihop med lilla Anna Ahlvin.

I'm going commando!

I am going to travel back in time today! It will only take about a day to do it!

Fan... jag hatar långa flygresor, dom suger. Små äckliga stolar, försig en touchscreen med filmer framför dig, med jag hoppas inte jag hamnar bredvid den mänskliga varianten av gammal disksvamp, eller dom där gamla tuggummina Stockholms tunnelbana är dekorerad med.

Jag hatar det... Det som händer i huvudet är ungefär samma känsla som när du i Australien, springer ner till en kondomdispenser på toaletten, med myntet balanserandes på kärleksbatongen, för att sedan lyssna på när myntet...
 
Fastnar, där inne.

image745

Hur kom åäö till? Jävla as till bokstäver!!!

Här har jag gått och väntat på stunden att äntligen få börja skapa, börja skriva humor igen. Dock så möts jag varje gång av otrolig frustration och vemod över att klicka på 'skapa' knappen i min blogg.

Problemet är samma som jag fruktade innan jag åkte iväg. Problemet är det svenska alfabetet, varför är vi så dumma att vi måste ha äckliga prickar över våra bokstäver?

Och vad dom ställer till det i våra svenska sinnen när dom inte finns där!

Ett mysterium, en av dom stora frågorna, hur kom dom till? är det pga våra dialekter? Jag tror det, jag säger att det är anledningen till att vi råkade rista in ett par prickar över oet. När östgöten försökte sa mjod och alla fnittrade över hur konstigt det lät.

Då ba lacka aset, gick ut till första runsten och med knogarna så ristade han in lite prickar här o var.

Att skriva ett långt inlägg för mig kostar runt 30-40 kronor, därför väntar jag tills jag kommer hem.

Måste nog erkänna att jag är mest sugen på att börja filma än att skriva. O'hoj va kul det ska bli! Köpte en peruk igår också... Ska lägga in ett kort ikväll. Eller, ja morgon för er.

12 timmars diff baby, en Jet Lag att minnas helt enkelt!

Shoo!

Nya Zeeland, vi stressar lite...

Ok, har en snabb internet session nu. Det ska bli otroligt skönt att äntligen få komma hem till lite smidigare internet faktiskt, fast att resa är ju ganska najs också.

Behov, vad är dom bra för?

är hur seg som helst i kroppen, vi vandrar varenda dag. Inga små promenixer heller, idag besteg vi ett berg på 1550 meter ungefär. A ja, vi ska vidare neråt nu till Milford Sound.



Ok, nu balla det ur med att lägga in kort igen. Hade några najsa på g. Men men, datorer hatar mig, Ronald McDonald fortsätter skratta och vi drar söderåt.

Shoo!

Andas... andas lugnt.

Har kommit till lilla staden Westport nu, nordostra sidan...

Jaha... Nu funkar inte alt knappen, da kan jag inte gora nagra aao.

Jag har borjat se fram emot att fa komma hem, billigare internet, filmjolk och ehh. Fick ett mail ifran min arbetsgivare nu. Jajamensan, tillbaka till Bro Anton den 1 april eller tidigare.

Ja, det blir tva veckor av Polly, svensk yoghurt och harlig svensk kultur. Saknar varat lilla land faktiskt.

Lollo som jag reser med har fatt traningsverk, kanske nagon slang av muskelinflammation. Vi har vandrat som ba fan kan man saga! Igar tog vi en 8 timmars promenad pa 6 timmar. Abel Tasman National Park, 2,2 mil...

Najs som fan!

Ar imponerad av henne faktiskt, hon biter ihop trots skoskav och vark i hela kroppen. Lollo ville doda manniskor istallet for att saga hej till varenda glad fan efter ett tag. Sedan har hon overtygat mig om att man inte behover mjolk till havregrynsgroten, sa nu ater vi utan.

Ska vidare nerat snart till glaciarerna.

Jaha, nu gick det inte ladda upp kort ocksa.

Giv mig styrka...

Mt Isabella -1400 meter high- typ...

Lollo och jag har skitkul ihop! Långa diskussioner och mysgia stunder över vårat lite gasolkök. Igår så fick Lollo en av dom bästa ideerna jag hört på resan tror jag.

Vi var inte hungriga på middag än så... hon föreslog att vi skulle bestiga en närliggande kulle. Det såg enkelt och litet ut på avstånd, att bestiga var dock en annan femma. Hungriga blev vi iaf!!!

Idag dock, herregud...

Vi besteg ett aningen högre berg. är helt slut just nu, hoppade in på ett hostel för att låna en dusch och lite internet. Ska iväg norråt snart, långt norråt.

Det skulle ta 5 timmar, vi gjorde det på 3. Kommer nog känna av det imorrn.

Stället heter Hamner Springs, om någon känner för att kolla in det.

Ska hoppa av här nu, Lollos tur att surfa.

Shoo!


Campervan nr 2!

Ska idag hyra ytterligare en campervan med lilla Lollo. Träffade henne i Cairns för första gången, hon sprang fram och gav mig hennes kamera:

- Tjena! Du ta min väska och kamera, jag ska upp. Ta nu en massa kort nu, ok?!

Sen gick hon upp på bardisken och deltog i en danstävling. =)

Träffade henne igen i Adelaide, vi kände igen varandra först på blicken, vi sa dock inget. Jag gick in senare i TV rummet, där satt hon och hennes kompis Emma som är i Perth nu. Dom frågade ifall vi träffats innan. Tror det sa jag och satte mig emellan dom.

När filmen var slut så skrev jag och Lollo ett kontrakt, vi skulle hyra en campervan ihop på Nya Zeeland helt enkelt. Och nu är vi här dårå. Ska när jag loggar ut härifrån gå runt hörnet och hoppa in i en 'Wicked Campervan'.

Vi ska upp till Kaikoura igen. Vi ska simma med delfiner har vi bestämmt.

image735
Tre veckor kvar... Snart, snart så börjar det.

Känsloladdat bungyjump.

Vaknade klockan kvart i sju på morgonen, klädde på mig och startade campervanen. Jag behövde värme, det är fan inte varmt här på mornarna, ibland är det frost på vindrutorna.

Men var gör det? =)

Körde in till Queenstown, vi sover en bit utanför stan på en liten grusplätt. Billigt (gratis...) och med en utsikt över en dal, helt ok. =) Parkerade i centrum, kollade P-mätaren och det var gratis fram till klockan 9. Tjejerna önskade mig lycka till och somnade om.

Jag klev in på bungycentret.

Jag var fortfarande trött så jag hade inte riktigt börjat fundera på vad jag faktiskt skulle göra idag. Gick fram till check-in disken och gav dom ett bokningsnummer:

- Martin Johnson?
- Typ ja.. eller ja hehe. Yeah, that's me.
- Do'in the Nevis right?
- Yes... Yes I am...äg. Här knyter jag näven lite.

Gick sedan in till Subway och köpte lite frukost, inte för mycket och inte för lite. Precis lagom, ifall jag ba spyr ut hela skiten det första som händer ba. Jalapenos och pickles i 120 kmh rätt i fejset...nja, inte så najs.

In i bussen, guiden idag heter Phil och kommer ifrån USA. Phil skojar det ordentligt direkt ifrån början. Lite klämkäckt så vräker han ur sig att jag hoppas inte att repet går av idag.

Haha...hehe, jävla as. Phil... Din lille spjuver, skoja sådär. Om jag inte satt längst bak i bussen så skulle jag slänga fram handflatan direkt och även lägga till en low five.

Sedan somnade jag direkt, var ju skittidigt, typ klockan 8. Det håller ju inte.

En jävla tur att jag faktiskt slaggade en stund, inte för att jag blev piggare, mer för att jag slapp se själva bungyberget vi åkte upp för.

Bussen stannar till, jag kliver ut, gnuggar mig i ögonen och ja. Herregud, där var det. Ett stup helt enkelt. Jag behövde gå på toa, direkt. Sedan fick vi alla en sele på oss och så vägde dom in oss. Här var dom skitdiskreta iallafall, den som väger mest, hoppar först.

Jag börjar frenetiskt titta mig omkring, bara en massa spinkiga brudar, fan också... Detta håller inte, gick ut bakom bungy huset och fick se den lilla buren som hänger och dinglar mitt i dalen. Nej, jag hoppar fan inte först.

Det kom fram en Irländare och började råstirra på buren. Dom skrev ner våran vikt ovanpå handflatan, jag frågade vad han vägde. Här var jag skitsäker på att han vägde mer än mig.

Och i helvete heller, ett kilo mindre än moi. Detta håller inte, jag behöver gå på toaletten, igen. I ett tappert försök att minska min vikt med tre kilo senare så ville jag väga om mig.

- What?
- Yes, you heard me. I wanna do it again.

Då såg jag en lite halvfet amerikan komma in i huset. Lugna puckar ba, skönt...

Ett par människor hoppade in i en liten mindre bur som tog dom ut till den stora buren. Jag kallade allting för the burers av hell, allting började vrida sig i magen. Pulsen gick upp typ, ehh vad är maxpuls en människa någonsin haft?

A ja, jag toppa det och lite till, började hyperventilera och stirrade på dö burers av hell igen.

Herregud, och jag betalar för det här. Sen kom något som peppade mig lite till att ändå göra det. En man, han var 60 år ung. Den naturliga tävlingsinstinkten satte in, om han gör det och jag inte, så är jag en mes.

En annan av anledningarna till att jag stod där också då är Nils ifrån Kungälv. Nils min vän, du har snackat om detta hopp sedan dagen jag träffat dig. Kan ju inte göra dig besviken kompis, eller ehh, typ as. Jag var ju livrädd.

Sen var det dags för det första hoppet för dagen, en amerikan, det är helt dödstyst i dalen, man hör lite mummel, man ser en liten prick sakta gå ut på en platta.

- Three
- Two
- One

- Jump!

O min skapare i alla fridens namn, jag ser bara en man precis slänga sig hejdlöst ut för dö burers of hell! Nej nej nej nej, fan... Vad gör jag här?

- MARTIN! Come on, It's your turn!

Vänder mig om och ser den lilla buren igen, det var min tur att åka ut...

Att åka ut var riktigt läskigt, vi tittar på ytterligare en person skrika ut sina känslor i 8,5 sekunder nerför stupet. Vi kliver in i den stora buren, alla står med en konstig känsla i maggropen. Det var väldigt många förstagångshoppare idag. Stämningen var glad och en aning spänd.

Jag pratar med en man ifrån Israel, han var skiträdd. Det var första och sista gången sade han, jag förstår exakt vad han menar.

En efter en hoppar folk ner, vi såg på igenom det fönster som också var vårat golv. Jag började bli ännu mera nervös, detta är inte naturligt, en människa ska inte göra så här. Man ska inte hoppa, man ska bara inte...

Isrealkillen var nästa, jag klappade han på axeln, han gick in och fick sin lina fastspänd runt fötterna. Skräcken i hans ögon, stackars man. Jävla idiot...

Plattan man skuttar fram till är inte speciellt stor, Israelen hoppade sakta sakta fram. Stannade med tåspetsarna precis utanför. Här var det dags. Det var också viktigt att man verkligen hoppade ifrån plattan, man fick alltså inte bara luta sig framåt och bara falla. Då kunde man fastna i grejer som hängde under.

Ja... det var ju lätt.

- THREE!
- TWO!
- ONE!

- JUMP!

Inget hände... Han tvekade, han var nu riktigt rädd och mannen bakom grabbade tag i honom. Han skulle ändå fortsätta.

- THREE!
- TWO!
- ONE!

- JUMP!

Och... där försvann han, långt ner i avgrunden. Vrålet var en aningen skräckinjagande. Han kom upp uppochned, helt skräckslagen skrikandes att han ska aldrig mer göra om det.

Tack för den boosten...

Vi såg två stycken till hoppa, sedan var min lilla lapp framme. Martin Johnson... Jaha, hejdå då.

- Martin?
- Mmm...
- Youre next. First time?
- Yepp...
- I can see that, a bit nervous ey?
- Yepp...
- Hey you're from sweden right?
- Ehh, yes. Stirrar på ännu en hoppare.
- Don't you have like free dental care?
- ... Nu fattar jag ingenting.
- Free dental care? Hello? Viftar med handen framför mina glasblanka ögon.
- Wha.. what, ehh yes, till you 20 or 21.
- Ha! I knew it.

Nu börjar han prata med en annan anställd. Tack, det där ställde ju då inte till det i huvet.

 

image733
Checka strumporna, grymma va?

 

Dom öppnar upp en liten grind, jag kliver in och sätter mig på stolen. En man kommer fram och börjar spänna fast saker runt mina fötter, jag börjar bara att nicka. Han försöker förklara något för mig, jag fortsätter nicka. Jag börjar darra i kroppen, jag började frysa. Och jag som hade alla kläder jag äger på mig...

En man hoppa precis bredvid mig, när han kommer upp så var det min tur. Allting blir helt tyst, jag hör människor fråga mig någonting, jag bara nickar. Jag ser den lilla plattan, ser också mina ihopbundna fötter, ser plattan igen, hör mitt hjärta bulta.

Fan fan fan fan, ska jag spy, svimma eller bara försvinna? Hoppa? I helvete heller.. Kom igen nu Martin, hur ofta gör du detta? Glöm allt, bli helt tom och bara gör det. Skärp dig, herregud vad mitt hjärta bultar, fan där är plattan.

Ska man ha händerna utsträckta? Vad sade han nu igen? Just det, ett ordentligt hopp var det. Shit va plattan är liten, kanske ska öppna mina ögon, ahh eller, jo...

Nej... nej, nej, nej. Det enda som syns är berg långt långt borta, jag tittar åt sidan men ser bara mera berg, det finns ingenting framför mig, detta håller inte. Mina tår har ingenting framför sig.

Ok... sluta tänk... slappna av...

Allting sker i slow motion, mitt sinne stannar till, jag hör någonting eka bakom mig.

- THREE! ... three three three
- TWO! ... two two two
- ONE! ... one one one

- Ok... Nu gäller det.

- JUMP!

 

image732

 

 

Jag viker mina knän och tar ett kliv. Det kändes faktiskt som mitt sista. Luften viner runt mina öron, kroppen spänner sig för allt vad den kan, dom 8,5 sekunderna känns som en evighet, jag är helt tyst, jag ser marken närma sig. Detta är ren och skär skräck.


Och... där! så tar det emot.

Upp igen, nu återfår jag fattningen, jag ser mig omkring, det är så otroligt vackert allting. Alla känslor bara släpper och jag skriker ut det som byggts upp inom mig...

Jag gjorde det, jag gjorde det mest onaturliga en människa kan göra.

Jag slängde mig utför ett stup.

Denna känsla är nog unik för oss alla. För mig var den helt otrolig, alla tankar, alla känslor. Allting som bubblande inom mig, allting bara släppte. Jag kommer aldrig glömma denna dag, jag kommer aldrig glömma den känslan, det ruset.

image734

Helt sjukt egentligen... men vilken grej.

 


134 meter är ganska högt...

Imorgon...

Ja, det kostar runt 1100 kronor att göra, exklusive DVD:n o så. Det ar ca 134 meter högt och man faller i ca 8,5 sekunder innan det tar emot en aning...

Bungy baby, the highest there is...

Allt är redan booked and payed for, hon i kassan såg mig djupt i ögonen medans jag betalade:

- Have you done any jumps before?
- No...
- It is pretty scary you know.
- Hehe, I know.
- You should have done a smaller jump first.
- Sorry babe, gotta run. Catching an early bus in the morning.
- Ok, just don't eat so much breakfast.

är lite sådär lagom ladda kan man lugnt säga. Har redan börjat pumpa adrenalin typ, hoppas fan att jag hoppar bara. Jag kommer också stilla en liten pervers lust jag alltid haft. Varje gång jag står vid ett stup, då dras kroppen nästan lite över.

Har alltid varit nyfiken på hur det skulle kännas liksom. Mmm, come to me baby!

Here it is! Nevis Highwire Bungy!


Sagan Om Ringen, antiklimax of the century...

Shoo!

Har kommit fram till Queenstown nu. Jag väntade mig lite jetset liv och höga hus, inte denna nu nyfavoriserade stad på denna ö. Grymt stämning helt enkelt, hit vill jag tillbaka.

Vi har bara två dagar kvar med våran campervan, vi ska ägna morgondagen åt att kolla in lite Sagan Om Ringen områden. Vi var på ett ställe igår där dom tydligen spelat in lite film.

Det var dock inte som jag väntade mig, det var då stället där den där alvbruden spolade bort dom där, ehh svarta riddarna. Fan, jag har sett filmen, borde la veta det här.

Men ja hehe... tog kort på floden.

image730

Först klev vi då upp på denna lilla hemmagjorda flodbank, av grus. Och såg hehe, The RIVER! Jag och Marie vandrade omkring och tyckte det såg en aning futtigt ut. Eller ja, det ser mera ut som en vattenpöl jämfört med andra floder på denna ö.

Mette däremot tyckte det var skitcoolt, hon kände genast igen miljön. Jag såg mest på ett skitstort rör som gick igenom allting bakom oss.

Jag tror att dom valde detta ställe pga staden som var precis i närheten. Arrowtown. Jag råkade spana ut ett schysst Turkish Kebabs ställe och då släppte det.

Peter Jackson gick in, köpte en kebab av falafelmannen bakom disken. Här bara flippar Peter Jackson och får en munorgasm utan dess like helt enkelt!

- JESUS CHRIST! This kebab was awesome! This is what I shall live on for the next month! Trycker ner en hel kebabrulle utan att svälja ba!
- But Peter, the ehh... movie. En mesig liten man pekar på något som liknar manus.
- Movie?! Don't they have a river here or something? Fuck, everything looks the same. Let's camp here and shoot some "movie". (Gör citationstecken med flottiga fingrar.) Haha, give me another kebab, Falafelman! Peters  vitlökssås rinner ifrån mungipan ner på manuset...

Sen beodrade Peter lille Frodo och Dildo att springa med falafels till regissörstolen i över en månad...

Mmm, så här gick det till. Och Mr Falafel är idag en rik man, fan jag skulle skakat hand med han. Det hade ju varit som att skaka hand med Peter själv.

A ja, har bokat av det på listan iaf. Sagan Om Ringen, been there, done that!

Raftning, vandring och naturupplevelser.

Ok, ska koncentrera mig lite här nu. Blogga på ba.

Det är otroligt svårt att skriva just nu, att inte ha internet regelbundet pajar lite om man säger så. Har kört rafting igen, den här var dock en aning mera extrem. Vi flög upp med helikopter med flottarna under oss. Sedan gled vi ner på klass 5 floder, ibland blev det klass 6.

Då fick vi hoppa ut och klättra berg vid sidan om tills floden blev lite lugnare. En helt otroligt cool upplevelse!

Idag har vi kommit till en glaciär. En enorm glaciär!

Coolt att se vad som faktiskt format hela världen...

Har hyrt ytterligare en campervan ihop med en liten Lollo nu också. Vi ska hämta den i Christchurch den 21 feb, vi lämnar tillbaka den, den 5 mars. Det ska bli vandring har vi sagt, en hel massa!



Där kan ni se tjejerna jag reser med också. Har visst glömt det. =)

Bilden vid gräsmattan, till höger Mette och då Marie till vänster. Vi tjacka middag bredvid ett vindruvefält!

Turbo!

Ok, en turbosession internet nu! Vi har kommit till staden greymouth som ligger pa vastra sidan.

Jaha...

Nu funkar inte alt knappen, om jag hade en ketchup flaska. Da skulle jag halla den over tangentbordet just nu. Jag gillar faktiskt AAO, dom sista bokstaverna i varat alfabet.

Krangla sadar.

Ok, da blir det inget inlagg.

Skit ocksa...



Natursköna Nya Zeeland!

Herregud internet två dagar i rad. Vi glider omkring i Aikura, det betyder "att äta skaldjur" på Maori. Vad grejer jag lär mig...

Marie är på valsafari och Mette skulle simma med delfiner, tyvärr var det fullbokat för Mette. Hon kanske kan få en plats lite senare idag. Jag hoppas det för henne, hon vill så gärna göra det.

Båda flickornas föräldrar verkar ha lugnat sig en aning nu, dom var lite oroliga för vad jag skulle hitta på med dom. Skulle vara roligt att presentera sig som våldtäktsmannen ifall jag i framtiden träffar dom.

Nya Zeeland, det är så vackert. Jag måste tillbaka, jag vill campa uppe i bergen, jobba som fårfarmare och cykla tandemcykel. =) Igår lagade vi middag bredvid ett enormt vindruvefält, åkte bil på en slingrande väg igenom bergen, tittade på Nya Zeeländska pälssälar och imorse vaknade vi upp med soluppgången vid ena sidan av bilen och en dubbel regnbåge vid den andra. Precis vid havet...

Vi ska ta oss till den västra sidan idag för att sedan åka kustvägen ner till Queenstown. Marie vill träffa en kompis där, jag och Mette kommer åka ut till områden där dom spelade in Sagan om ringen.

Min resa känns smått overklig fortfarande. Mitt närminne är fullproppat av helt fantastiska upplevelser, otroliga människor och oförglömliga syner.

Snart bär det av hemåt, shit vad kul det ska bli. Jag längtar... =)

Mycket kan hända på ett dygn.

Ok, det senaste dygnet... Slumpen, ödet eller är det högra makter? Mötet med Hare Krishna mannen kanske gav mig god karma, någonting hände igår.

Efter en galen trashbag natt där jag vann ett antal jägerbombs, efter en poledance-show al'a Martin, lite ragg här och var och några Heinz baked beans klockan 04 på morgonen så var det snart dags att ta shuttlebussen till flygplatsen.

Landade i Auckland runt klockan 18, kom ut ur flygplatsen klockan halv åtta. Fick genomgå en biological scan av tullen, dom kollade in mina snäckor och gympaskor. Fick behålla dom. =)

Min kropp började gå in i total övertrötthet när jag kom fram till hostelet, jag skred dock genast till verket. Mitt mål är att hitta en reskamrat att hyra en bil med, annars så börjar jag lifta. Jag skrev upp en lapp med min mail och satte upp på anslagstavlan.

Jag kände sedan för att ta en liten dusch, behövde dock tvål så jag gick ut ur hostelet och hörde 5 stycken tjejer prata svenska. Jag kände igen en av deras ansikten lite lätt, tror det var ifrån Brisbane.

Med en ny tvål i handen så gick jag fram till gruppen flickor, jag frågade om hon någon gång jobbat i Brisbane. Hon var Au Pair, här, så svaret blev nej. Jag fortsatte och prata lite med gruppen, tydligen så var det lite kris.

Två av dom hade ingenstans att bo, dom skrattade och frågade ifall dom kunde få dela säng med mig. Jag visste vad jag skulle säga, ibland så skrattar ni kvinnor åt allvarliga saker. Jag tog det på allvar och frågade om det var på riktigt.

Dom två tjejerna som inte hade någonstans att bo, behövde också en extra reskamrat för att hyra en campervan med. Ett plus ett, lätt som en plätt och jag hoppade in i baksätet med tre av flickorna.

(Jaha, nu funkar det inte att lägga in kort... Gör det sen.)

Här blev saker lite krångligt för mitt huvud, vi började prata campervans samt om familjen vi var påväg till
För att förenkla den lite krångliga situationen så fick hon inte egentligen ta in folk i hennes lägenhet. Så ehh, hehe när vi kom fram till huset så sade dom åt mig att ducka.

Jag skulle tydligen smugglas in i huset. Problemet var att mamman i familjen stod i köket, som då såg ut över parkeringen.

Efter att ha legat i baksätet i typ 10 min så var kusten klar och jag fick ge järnet över gården och in i huset. Hysteriskt roligt tyckte jag ändå. äntligen så börjar det hända lite slumpmässiga saker.

Vi fortsatte prata campervans, jag Mette och Marie har idag redan hyrt en. På onsdag drar vi!

På vägen hem igen så frågade jag vart dom alla var ifrån. Det var någonstans norr om Sundsvall, "Jag har en kompis norr om Sundsvall", säger jag, och får frågan om vart. "Ifrån Kramfors, jag träffade han i Sunny Beach, han är skitcool." "Vad heter han", frågar Cassandra. Den tjejen som jag då kände igen en aning.

"Christian, ehh måste tänka... Christan Lundgren!" "Du skämtar?" "Nej nej, Christan Lundgren, asrolig kille!"

- Martin, jag heter Cassandra Lundgren...

Världen är bra liten ibland.

Under den sista dagen i Sunny Beach, Bulgarien 2006 så träffade vi (alla fyllon samt jag) Christians syrra, Cassandra. Först i ett baltland, sedan på andra sidan jordklotet. Det här var bara för mycket...

Att efter ha flugit ifrån Australien med ytterst lite sömn i kroppen, efter att ha hittat två reskamrater och bestämt att vi hyr en campervan. Så är Cassandra bror till den coolaste kisen ifrån Sundsvall.

Jag kunde inte sova en blund den här natten heller, dels för att någon fan inte duschat på en vecka inne i rummet, två män snarkade så själva grundpelarna i huset vibrerade och givetvis dels för att mitt huvud redan börjat planera inför nästa resa...

Och ja... våran campervan har handduksvärmare. =)

Tvätta och raka sig?

är det allvarligt fel på mitt ansikte eller beror det på dom? Jag fick visa upp leg för en tjej igår för att hon inte trodde på att jag var 23. Hon tyckte jag såg 19 ut...

Hmpf...

En galen festnatt där det blev en aning för mycket. Och vem fan har uppfunnit the trashbag party?



Det blir dårå Auckland, Nya Zeeland för mig ikväll. Har redan boende förbokat, ankommer lite senare på kvällen. Hoppas bara att mitt bagage är under 20 kg...

Cool n, kick ass!

Sparkling what?!

Tänkte berätta om den enda gången jag var på en äkta vinprovning här i Australien. Time, place?

Kangaroo Island, det ligger utanför Adelaide. I ehh, Australien, typ neråt på kartan. =)

Vi kom in i som en liten affär, inte mycket märkvärdigt mer än den strutsformade kvinnan bakom kassan:

- Sparkling Chiraaaaaaazzz? En extremposh variant av engelska fyller rummet.
-
What? En förvirrad men nyfiken Martin, först i kön ba!

Hon ser djupt in i mina ögon, hennes plastikopererade läppar fuktas till och..

- Chiraaaaaaaaazzz... Nu ser hon på mig som om, fan... en idiotbackpacker.
- Aaaaaannnd?
- 'suckar' Do you wish to taste some?
- Yeah why not? Får ett litet vinglas.

Alla andra börjar också få lite vinglas. Precis varenda fan i min grupp verkar veta precis hur man skulle göra med vinet. Alla böra veva och snurra på sina glas, luktar lite sen vrider åt andra hållet.

Jag har sett detta på TV, tänker jag, och försöker göra likadant.

- Chiraaaaaaaazzzzz!!!! Någon frågar vad vinet heter. Hela rummet vibrerar när hon kommer till den sista bokstaven.
-
I've snurrat glaset three times to the right and two to the left? Can I sip it now? Vill ju inte göra bort mig framför proffsen direkt. Bäst att fråga först.

- Yeeeessssszzzzz!
- Botten upp! suckers!

Här plockar hon fram en liten kopp till. Det var ju då spottkoppen, ifall man inte gillar det. Jag som då redan är ett självlärt proffs känner för att svepa skiten.

åhhhh HEJ! Svep!

Det var ju fan bubbelvatten, rött bubbelvatten! Och min reaktion på detta förvärliga vin var inte direkt by the book.

Jag spottade ut skiten rätt ner i samma glas. Sparkling Chiraaaaazzzz kvinnan stod helt mållös, jag har hädat.

- Oh, sorry! But ehh, I wasn't redy for the bubbles!
- It is called schirAAAAAAAZZZZZZZ. Tungan ba fladdrar till där inne.
- Sorry, i'm so sorry. I can taste another one if you want?
- ... Eldbollar formas i hennes ögon.
- I am truly sorry, I didn't know you had a spottkopp.

Någon annan smyger upp bakom mig och håller upp sitt glas.

- CHIRAAAAAAAAAAAZZZZZZ!!!!!! Kvinnan börjar bli smått frustrerad över att alla frågar vad det heter hela tiden. Någon fnittrar till, guiden handlar snabbt och tackar för vinprovningen.

Hon höll ändå masken och började inte skälla ut oss. När jag sedan poserar med vinglaset och någon tar ett kort på mig.

image721
En passionerad vinsmakare!

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!