cmj's sjömansblogg

Just nu försöker vi hitta ett paradis där vi kan hyra en lägenhet och lära oss spanska. Montezuma är coolt men det är lite för dyrt och stranden är inte sådär krispigt vit som vi gillar.

 

Jag vet, problemen är enorma.

 

Att sitta här framför en dator skär sig lite med den tillvaron jag egentligen vill ha. På kvällarna gör vi upp små lägereldar med människorna som bor här, sen så filosoferar bort oss samtidigt som vi kollar på stjärnorna.

 

Igår hade vi lite eldshow för hotellet och imorse så tog vi några farväl till några som vi lärde känna lite mera.

 

Stämningen vi redan fått till snuddar till gränsen på euforisk och stundtals ertappar jag mig själv tänkandes på precis ingenting.

 

Nothing is something worth doing…

 

Mitt nya favorit uttryck.

 

Imorgon så tar vi oss till en annan strand där det lovas bättre sand och möjligheten att hyra något schysst ställe.

 

Några kort från en liten vandring vi gjorde här om dagen. Costa Rica är fyllt med vattenfall nu så här efter regnsäsongen.

 

 

Montezuma centrum.

 

Få saker slår känslan av att stå bakom ett vattenfall.

 

 

Har fått igång datorn men med nöd och näppe för redan håller den på att gå sönder. Undrar om den håller en månad ens. Sitter och lyssnar på vågornas brus i något som heter Montezuma just nu och ska snart lägga mig i hängmattan igen.

Vet inte exakt hur jag ska börja det här nu.

 

Det var en gång kanske?

 

Kan ju inte mer en tacka för alla coola kommentarer ni lagt i föregående inlägg. Jag kommer ha kvar bloggen ett tag till i alla fall och se om det är utvecklande eller inte.

 

 

Just nu ligger fokus på att försöka ruska av mig den Martin som varit hemma ett tag och gå in i ett såkallat chillax mode. Nu är det fruit juice som gäller.

 

Fruit juice, eldpoi och munspel.

 

Har försökt börja lära mig spela munspel och det är verkligen inte lätt har jag märkt. Risken för att få herpes runt munnen är också hög för folk vill ju så gärna smaka på det. Något som undgår mitt förstånd lite.

 

Visst kan man ju låna en gura o så men ett äckligt munspel?

 

Det är lite som att gå förbi en kines som äter med pinnar och fråga om ba kunde få terra lite friterad banan för det ser ju så häftigt ut.

 

På söndag lyfter planet och då kommer förvandlingen att ske från jeans och perfekt frisyr till rosa fishermans pants, brun hatt och två armar konstant ovanför huvudet.

 

 

 

Sitter och ser tillbaka på den tiden jag varit till sjöss och att det nu troligtvis är slut. Imorgon kommer det en avlösare och för den sista gången så sätter jag mig i en taxi och ser fartyget försvinna bort mellan cisternerna.

 

Har funderat mycket på den här bloggens vara eller icke vara på det senaste och brottar med idén att folk kanske ändå är intresserade av vad som skrivs här.

 

Så länge det är roligt på något vis.

 

Humorn lyser med sin frånvaro i detta inlägg men den kommer tillbaka. Det gör den alltid.

 

Har legat och lyssnat mycket på Alan Watts som är en av vår tids moderna filosofer för att förbereda mig lite inför en ny period i livet. Har även läst skrifter ifrån den romerska kejsaren Marcus Aurelius i boken The Emperors Handbook.

 

Nu när jobbet försvann tillsammans med mycket annat i livet så tog reslusten överhand och jag köpte en enkel biljett till Costa Rica.

 

Jag vill leva efter enkla principer men framförallt fortsätta sträva efter drömmar.

 

Många gånger känner jag mig så främmande till kulturen vi har i Sverige, samtidigt som den är så djupt rotad, att min lust efter att leva ett enkelt liv hela tiden blockeras av tankar om att leva tryggt.

 

“The mystery of life is not a problem to be solved, but a reality to be experienced.”

 

Aart Van Der Leeuw – Holländsk poet

 

Mer och mer har jag börjat acceptera att alla inte måste leva tills man blir gammal. Att det är så mycket en självklarhet i vårat välfärdssamhälle, att vi hela tiden fokuserar på att bli äldre så resultatet blir att vi ständigt lever i framtiden istället för i nuet.

 

Imorgon har jag bara min familj att komma hem till. Min lägenhet har en flyttfirma redan hämtat och packat in i ett magasin. Egentligen vill jag att det mesta ska slängas bort men någonting säger att några ägodelar måste man väl ändå ha hemma.

 

Den 21 november lyfter planet och med mig har jag min goda vän Tedde. Planen är bland annat att möta upp Nils och resa ihop med honom igen. Vi vill göra fler videoklipp för hela den kreativa processen runtikring det var så roligt att vi bara måste göra om det.

 

Hur länge jag kommer vara borta den här gången vet jag inte.