cmj's sjömansblogg

Har fått hela 5 minuter ikväll på klubben Gött i Mössan ikväll. Ger er tre FB-taggar från senaste giget i Linköping.

 

Är tokladdad inför kvällens uppträdande då jag är ensam entertainment på en Rockabillyfest. Det blir en väloljad 20 minutare och så eldshow på det. Själv kör jag tema gangster ala 50-tal på klädsel, kommer bli grymt.

Måste hinna ikapp med tidens händelser, har lite historier på lager som måste formuleras. Satsar hårt ståuppen såklart så man inte står och stammar på scen istället. Använder en boomerang från Australien som övningsmick. KÄNSLA!!!

Vill påminna om mitt körschema för den närmsta framtiden.

31 mars, Göteborg, Gött i Mössan.

7 april, Gävle, GASTA.

13 april, Stockholm Katarina Sjöfartsklubb - Denna vill jag sälja slut till sjöfolk såklart. Tipsa nu folk på färjor i Stockholm att boka in tid här. Här är länken till vårens schema för Katarina. Ring på, 08 - 640 94 96 för att boka in er.

13 april, kort gig på klubben komikaze senare på kvällen.

14 april, Kalmar Högskolas branchdagars middag på kvällen.

15 april, Stockholm Tiny Comedy.

22 april... domedagen... påmönstring igen.

Har spenderat de senaste två dagarna på en brandkurs som det ska skrivas mycket om. Tyvärr inte nu för jag ska imorgon till Varberg och kasta in mitt veto i SEKO-sjöfolks årsmöte.

Jag har fått rösträtt inom mitt fack, det ni.

Möjligtvis blir det en tjuga ståupp efter middagen framför folket om det finns schyssta högtalare och så.

 

Var och såg Martin Lagos, Jakob Öhqvist och Al Pitcher på Saga Teatern i Linköping. Ser ni något av dessa namn så gå dit, dom är helt otroliga.

Al Pitcher styrde upp det grymmaste kortet under sitt gig.

Jag har blivit ombedd att recensera Cirkus Möllers teatershow jag såg den 18 mars i Norrköping.

Måns glider fram och tillbaka med ett ständigt leende, Hasse Brontén är precis den där mysiga konstapeln jag trodde det skulle vara och Sean Banan, ja... han är Sean Banan.

Showen är lyckad pågrund utav att alla på scenen verkligen har hittat sin egen stil och kör hårt på den. Varför just Måns Möller är lite stjärnan i showen är, tycker jag, just för den publikkontakt han skapade i början. Genast får hela rummet en nytändning, Måns flippar fullständigt och hittar de personer i publiken alla komiker driver starkt med senare.

Detta enormt svåra förarbete får han att se ut som en bagatell, sen när Måns själv hade ibland svårt att själv inte börja skratta åt sina egna spontana påhitt, så skrattar jag mer för då kom verkligen känslan fram.

Hasse Brontén myser sen fram på scen, ler, greppar micken och undrar varför folk trycker hårdare på fjärrkontrollens knappar när batteriet börjar ta slut, eller hur det ser ut då Per Moberg bara "ska smaka av såsen och doppar hela jävla huvudet i kastrullen."

Jag pratade med gänget efteråt och Hasse Brontén förklarade sin humor:

- En gång frågade en kille mig vilken humor jag kör. Igenkänningskomik svarade jag då han genast glirar in med ett "Jahaaa, du kör den där enkla humorn." Enkel!! Enkel!! --Hasse Brontén ser upprörd ut.-- Det är ju för fan skitsvårt att hitta något alla känner igen sig hos!!! --En arm flyger till lite sådär för att markera ytterligare detta befängda uttalande.--

Då Hasse klockrent beskriver våran enkla vardag så gapskratten löser av varandra, så kiknar jag samtidigt åt Måns Möllers sjuka, sjuka, sjuka fantasi. Det är någonting jag upptäckt hos Måns, för jag har ibland haft svårt för hans humor, men inte igår.

Tänk på det när ni ser Måns nästa gång, ibland svävar han ut så mycket att man verkligen undrar om det är så mycket friska saker kvar i huvudet med det konstanta leendet.

Sen Sean.

Sean som röker banan.

Sean, Sean, Sean...

Vad ska man säga? Sean är precis den karaktär han framställer sig på scen också i verkligheten. Jag skulle personligen inte gå och se en show med endast Sean Banan, men om han är med i en show jag annars skulle tvekat att se som ett extranummer, skulle jag genast köpt en biljett.

Då Måns och Hasse enkelt kan mantla det tunga ansvaret över kvällen, gör sig Sean Banan bäst genom att bara vara med, just utan det tvånget att vara bäst hela tiden. För Sean är varken bäst, sämst eller mittemellan. Han är rakt igenom sig själv och det är, kort och gott, en jävligt skön snubbe.

Musiken pumpar, folk skriker, Måns Möller presenterar samtidigt som han genuint skakar på huvudet då man ser Sean Banan krypa upp på scenen. Måns lämnar scenen och undrar hur fan det ska gå den här gången, för Sean the Banan plockar genast fram folk i publiken, börjar köra rollspel och sliter upp någon på scenen. Jag visste inte så mycket om vad Sean Banan vad för något innan, nu säger jag att man ska nog ta och se han live, minst en gång i alla fall, för ni lär sent glömma honom.

Vill rekomendera showen för folk som inte endast vill se ståupp, för som dom själva säger och säljer in, så är det inte bara stand up utan också revykänsla över det hela.

Ikväll blir det 5 minuter på restaurang EGO och stand up klubben Komikaze. Som vanligt är mitt namn längst ner, mest otydligt och har minst tid på scen men är säkert den gladaste skiten där!!

Ena dagen ligger man ihopkurad med filtar i en hammock på däck, den andra hackar man is med 5 kilos slägga, den tredje sitter man i en svarttaxi i centrala St Petersburg, den fjärde studsar man fram i 50 cm tjock is, den femte går vi genom Kiel kanalen påväg mot en flod i Frankrike.

I denna flod tog det slut, för den här gången.

Men inte innan vi gjorde den mer manliga varianten av förtöjning och slet i vajrar tjocka som underarmar.

Varför förtöja med tross när det finns vajer?

Men igår så stod jag där igen, med mitt lilla namn med på listan. En lista jag väntat 2,5 månad för att hamna på.

Ingen kommer nog riktigt förstå hur mycket denna bild betyder, hur länge jag gått och drömt om få göra detta. Med pengar i fickan och 6 veckor av ledighet att se fram emot, så kliver jag upp på scenen med ett leende som sträcker sig från örsnibb till örsnibb.

En miljon tankar hinner passera innan första ordet kommer fram, en miljon minnen återuppspelas, allting är så omvälvande att ordet nervositet finns inte med längre.

Lyckligaste mannen i rummet.

Efter 5 minuter ser jag på min timer, kliver av med ett ännu större leende och känner att jag faktiskt lever den dröm jag så länge längtat efter. Att hitta saker som gör dig glad av att bara göra det, inte av att nå målet, är någonting jag önskar alla själar på jorden.

Om jag kunde så skulle jag krama om hela världen just nu.

För första gången i mitt liv mönstrade jag av och kom till ett eget hem. Känslan är total...

Imorgon är det dags för stand up igen och först ut är Big Ben redan imorgon. Har bokat in mig på hotell och ska lyxa till det som fan i tre dagar nu.

Ser att jag ska ut som nummer två startordningen. Äntligen så får en känna på scenen igen.

Shoo!!

Äntligen avmönstring imorgon och livet kan börja igen. Har skrivit på lite historier men mest övat in mina ståupp rutiner inför söndag, måndag och tisdag.

Kommentaren kom för några dagar sen i alla fall.

I sex veckor har jag stirrat på min kind i hopp om att få lite mera manliga drag.

I sex veckor har jag odlat på ett skägg.

- Men... vad är det där? --Kapten Don Hjorts pekfinger når min kind--
- Vadå?
- Det där på din kind. Är det, ja det är det! Martin, har du försökt få ett skägg?
- Japp! Kan inte riktigt bestämma mig om jag ska behålla det tills jag åker hem nu dock. --Gnuggar och ser betänksam ut.--

6 veckors skäggväxt... fail.

 

Men ja... jag har bestämt mig att raka bort skägget efter att inte det inte ens fastnade på bild. Ska värma upp en frottéhandduk och gnugga lite nu.

Jag är 25 och kan inte få något skägg över huvud taget.

Vilket nederlag.

Tänk om det kommer satelliter som kan zooma in så bra, så nära, att man kan se och höra sakerna runt personerna. Denna tanke förklarade jag för Torbjörn som var befälselev här under några veckor.

Tänk om alla hans bekanta kunde zooma in med en satellit och se vad han gör just nu, vart han är och vilka val han gjort?

Då skulle dom se är hur hans "mentor" på däck står bredvid honom, timme efter timme öva på att få fram ljudet som Chewbacca i Star Wars kommunicerade med. Bara för att det kanske skulle bli en rolig grej på scenen sen.

Då skulle dom tänka att shit, den där Torbjörn den, han har lyckats verkligen. Tänk att få ha en sån som Martin som sin lärare?

- TOBBE TOBBE VI TAR LITE KORT!!!
- Nej Martin, vi måste splejsa klart den här nu.
- NEEEEJ! Fan va tråkigt. Kort nu!! Roligt!!!
- --Suckar och tänker, vart i helvete är jag, och hur jävla dålig karma har jag för att hamna med den där... den här... ja, den här idioten?--

 

Ena dagen sover man i en hammock på däck, andra knackar man is och tredje sitter man i en svarttaxi påväg in mot St. Petersburg.

Förlåt Putin men jag ollade vinterpalatset i St. Petersburg. Äg.

Längst nere till vänster på palatset blev den ägd.

Höhö... kommer aldrig bli mogen nog för att sluta göra detta. En svensk klassiker.

 

Vi hade inte tid att gå in och kolla runt ordentligt heller, lite synd för det ska vara rätt mycket guld och sånt där inne. Däremot provade vi att ha döda djur på huvudet! En rysk klassiker!

Hej då så länge.

De nautiska nördarna har börjat läsa israpporter, olika historier där båtar sitter fast i isen börjar vädras och den 3 mars var det äntligen dags. Några av sjömännens isoskulder togs då vi klockan 13:28, då gjorde våran första "touch" med en längre issträcka.

Påväg mot St. Petersburg, Ryssland.

Uppe på bryggan.

- O Jävlar, nu kommer det, NU KOMMER DET!!! --En styrman står och såkallat "kikmasturberar" ut mot en vit linje vid horisonten--

Det är nämligen som så att nautiska nördar tillslut tröttnar på vatten i dess vanliga flytande tillstånd, och börjar drömma om att äntligen få studsa fram i en isränna, med den inte så ovanliga möjligheten att kanske "ratta lite på fartreglaget".

Nautiska styrmannen "Lingonberry" (tidigare anställd som låtsaspolis på securitas), behövde inte direkt ringa kapten eller någon av de andra nautiskt utbildade människorna.

Alla stod stand by för att känna av den första riktiga isen.

- YIIIIIIIIIIHAAAAAAA, nu kommer smällen, FULLT BLÅS PÅ REGLAGET!!! --Kaptens ögon ejakulerar genom kikaren--

Någon av de andre styrmännen är framme och fingrar på fartreglaget.

- ÖJ!!! BORT MED TASSARNA FÖR I HELVETE. Jag har vakten nu, jag rattar på fartreglaget. --Lingonberry rattar med mycket mer känsla, någon landkrabba någonsin kan förstå sig på.--

Med slutna ögon drar Lingon ner ratten på full gas, ja han tänker att detta är bättre än sex.

Isen närmar sig, folk håller is sig och... där dunsar det till lite.

- IS, IS!!! KOLLA VA?! DET ÄR IS RUNT OSS!!!

Fem vuxna män står och småstudsar lite på bryggan. Men isrännan är väldigt kort och på tre minuter så är det över igen. Lite besvikna suckar hörs på olika håll och kanter, någon frågar Lingon om hur det var att "ratta reglage". Några isflak studsar mot bogen men inget mera.

Alla går ner på bryggan och lämnar en lite ledsen Lingon som så gärna ville girat lite i isen också. en nautisk nörds stora dröm...

Däremot till natten så kom det desto mera is.

En bildorgie följer.

Bild nummer 1 är första kontakten med större isblock.

 

På natten sen kom det lite mera is och jag måste säga att känslan på bryggan var total. Förutom den ultimata leksaken isstrålkastare, så fick vi ettusenfyrtiosju waypoints rabblade till oss på knagglig rysk engelska, från en raspig radiovåg så vi skulle hitta enklaste vägen genom isen.

 

Den första riktiga istouchen. Kapten var tvungen att säga till mig på skarpen så jag slutade dra olika scenarios på hur det såg ut när ryssen gav oss koordinaterna. Kändes som att vi låg och avlyssnade krypterade meddelanden under andra världskriget, och vi hade viktiga och mycket farliga vapen med oss in till Leningrad.

 

KÄNSLA!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Welcome to Russia.

 

Ska filma lite idag och se om ett isklipp kan skapas. Tänker att någon på Aftonbladet skulle nog gilla det...

Detta är en fortsättning på inlägget: Nu har dansken gått för långt.

Ny dag, ny middagstid och alla sjömännen står och kollar på några köttbullar.

- Ingen lingonsylt... --En av sjömännen påpekar det alla tänker på--
- Vi ringer huvudkontoret! Man kan ju inte bara sitta och klaga utan och fråga snällt först.
- Ja, bra idé kapten!

Sjöbusarna tittar på hur kapten slår numret till Mearsks huvudkontor, signalerna går fram:

- Nu svarar någon. Hej? Hallå? Hallå? Det här är kapten på Bro Ant... Hallå?!
- Vilken nonchalans! Dom svarar inte i sin telefon! --Alla sjömännen håller med denna allmänna yttring och fortsätter se på kapten--
- Alltså det är någonting i andra änden här, Mörten lyssna du. --Kapten langar över telefon till närmsta person--
- Mörten här. Hallå? Hallå? Va fan är detta? Smats, lyssna du. --Mörten kastar telefonen till chiefen.--

Smats tar telefonen, lyssnar några sekunder och suger lite med munnen.

- --Sugljud--
- Va sa nu han då? --Mörten samt alla andra sjömän börjar bli förbryllade av scenariot, dom vill ju bara ha lite lingonsylt.--

Fotogen tar tag i situationen och börjar översätta vad chiefen Smats försöker formulera.

- Smats säger att han tror det är danska i andra änden luren.
- Jahaaaaaaaaa, det förklarar ju saken, är det så danska låter? Hade jag ingen aning om. --Säger Mörten och alla börjar nicka lite instämmande men med viss osäkerhet.--

Smats pruttar lätt med munnen.

- --Pruttljud--
- Smats försöker säga att vi vill ha lingonsylt, men dansken verkar arg.
- Få hit den där, jag vill lyssna. --Kapten sliter åt sig telefonen-- Så det är så här danska låter? --Kapten lägger huvudet lite på lut, öppnar munnen, kisar med ögonen och försöker förstå. Men ingenting går in-- Ah, shit vad konstigt det låter... Fotogen, du som är ifrån Glumslöv och praktiskt taget pratar som danskarna, du får försöka.

- DET VA ETT JÄVLA TJAT OM ATT JAG SOM SKÅNING FATTAR DANSKA!!! Börjar bli less på det nu.
- Ja men nu är du den som lärde sig Smats språk bäst av alla, och så sa du nån gång att du såg Danmark ifrån en balkong någon gång. Tror du någon här ombord har sett Danmark från ballen eller?

Fotogen roffar argsint åt sig telefonen och börjar rabbla alla synonymer på lingonsylt han kan.

- Vi vill ha lingonsylt, lingonberrys, krösamos, tuttebär... va fan... puolukkahillo!
- Finska? Hur kan du det på finska? --Kapten förvånas--

- AH MEN FÖR I... HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA??! --Mörten flippar och sliter åt sig telefonen. --JAG ÅT RAGGMÖNK AND FLÄSK YESTERDAY WITHOUT LINGON-FUCKING-SYLT. YOU SKULLE BARA VETA HUR MUCH DET KÄNDES I SJÄLEN ATT HA EN SVENSK FLAGG I PRUTTEN, AND NO LINGOS!!!! GIVE OSS THE SYLT OR ELSE!!!! --Klick!--

Hela båten ser på Mörten som vibrerar av ilska över avsaknaden av lingonsylt. Symptonen börjar visa sig på den svenska rasen, om vad som händer när han inte får i sig de mest elementära svenska råvarorna.

- Måste ha en knäckemacka för att lugna ner mig. --Tar en knäckemäcka och öppnar kylskåpet-- Det är en jävla tur att vi har Kalles Kavi... va fan? --Ställer sig upp så bara ögonen syns ovanför kylskåpets dörr-- Kapten... säg att Kalles Kaviar finns på Filibumbas matlista i Manilla.

- Ehh... ja du... glömde koll...
- Så kapten menar att vi inte har någon Kalles Kaviar ombord? --Mörten blev helt plötsligt läskigt lugn på rösten--

Sen kommer det obligatoriska så fort Kalles Kaviar läppjas då svenskar är närvarande. Någon säger att Kalles Kaviar är äckligt, någon säger emot och någon hävdar att båda uttalar det på fel vis. Dessa diskussioner är alltid identiska, tar allt mellan 5-15 minuter innan någon fullständigt toksprutar en hel tub Kalles på ett enda ägg, bara för att visa hur mycket han älskar det.

15 minuter senare...

- OM JAG HADE KALLES KAVIAR NU SÅ SKULLE JAG KUNNA LUGNA NER MIG LITE!!! SKULLE FAN TÄCKA ETT HELT JÄVLA BERG ÖVER ETT ÄGG NU OM JAG KUNDE!!!

Smats avbryter det menlösa samtalet med ett kort och starkt sugljud.

- --SUGLJUD!--

Alla tystnar.

- Fotogen, va sa han?
- Förlåt Smats, va sa du?
- --Suger, pruttar och blåser mot sitt finger--
- Smats säger att vi måste koncentrera oss på ämnet istället. Har någon ett konkret förslag på hur vi ska gå tillväga?
- Ja, hur ska vi kunna få danskarna att fatta hur viktigt det är att vi får i oss lingonsylt ibland?

Alla börjar diskutera hur man skulle kunna gå tillväga. Någon säger att vi försöker ändra på någon jätteviktig checklista, vi fått från danskarna med en punkt som säger, "Lingonsylt till Bro Anton", och så måste dom checka i den för att kunna fortsätta sina liv.

Tyvärr kan vi inte bypassa deras egna dataprogram Idiamin, som vi alla nu använder ombord.

- Tyvärr, har inte koderna för sånt och sen är programmet för gammalt helt enkelt. Maersk har inte uppdaterat sina databanker sen 1849. En del av dom använder kulramar på kontoret faktiskt. --Förklarar kapten--
- Ja men det där är ju ganska otroligt egentligen. Jag har hört att förutom kulramar så har dom bara mulltoaletter och brevduvor för att kommunicera med andra rederier. Märkligt att dom blivit så stora ändå men denna uråldriga teknik? --Säger överstyrman som än så länge varit ganska tyst.--

- ARRRRHHH... --Mörten skriker till och går ner på knä-- Mitt huvud!! DET GÖR SKITONT!!! AAAAARRRGGHHH

Slut på del 2.

Vad är det som händer med Mörten egentligen? Är det abstinensen efter ett berg av Kalles Kaviar, eller har han bara någon form av manlig lingonvecka?

Vad kommer lösningen vara för att få tillbaka lingonsylten egentligen? Kommer dom lyckas?

Besättningen på Bro Anton stävar vidare mot okända mål...

Dagens citat då kapten kom ner till mässen, vi håller på att gå förbi Danmark.

- Töm inte bajstanken än, vänta tills vi går förbi Köpenhamn.

Någon sätter en potatis i halsen och hucklar till lite mellan skratten.