cmj's sjömansblogg

Det är min sista kväll jag sover i ett svenskt hem. Imorgon bär det av emot Australien och Nya Zeeland. Har spenderat den sista kvällen hos min far, vi firar fars dag ikväll och spelar ett obligatoriskt spel av alfapet...

Pappa som då är en gammal bibliotekarie fullständigt regerar på detta. Om man vill göra min pappa riktigt glad och dig själv riktigt sur, då spelar man alfapet med honom:

- Haha! D U S C H, 78 poäng. Toppnotering va? VA? Stöter till min axel.
- Ja pappa...
- JA! Där satt den, vänta ska bara... Pappa brukar gå ner på knä bredvid bordet varje gång han toppnoterar... Det betyder att man får högsta poäng hittills i spelet.
- Hmm...
- Oj, så man behöver tänka. Ordnar om sina små brickor och mumlar sina ord lite högt. Han säger orden precis så man ska höra dom så att alla andra ska veta hur många ord han har på lager.
- Meh, klart jag behöver tänka.
- Får ja se? När det tar för lång tid kan pappa inte låta bli att "hjälpa till".
- Nej pappa, kan själv.
- Hmpf, jaha.. Börjar räkna ihop poängen hittills.
- Jag leder med dubbelt så mycket poäng hittills Martin.
- Och?
- Nej nej, alltså du hörde visst inte. Jag leder med dubbelt så mycket mer poäng än va du har. Pekar ner emot blocket.
- Att säga och betyder inte att man ska repetera sig pap...
- Du, mindre snack och mera verkstad. Dubbelt redan ba... Hehe... Superdad awayyy! Pappa är faktiskt väldigt pedagogisk i vanliga fall. Förutom i alfapet dårå.

Pappa är en gammal matematiker också. Han räknade en gång ut hur många enkronor man behövde för att nå till månen... Varför? Inte en aning, han räknade även ut själva massan av stapeln. Han blir helt galen när det gäller matte. Han kan ibland gå omkring och mumla basen gånger höjden och någonting helt obegripligt som har med Pi att göra. Och så ba måste han räkna ut volymen av något helt obegripligt onödigt ibland. Senast gav han sig på att räkna ut vattenkokarens volym:

- Klar?
- HA! Bara sju poäng?! Shit va lågt martin... Men men, jag skriver in här att du håller på att förlora större än någonsin.
- Min tur då... K A L L D U S C H! Kolla! Shit alltså toppnotering igen va?! Vänta ska bara... Gå ner på knä, knyter sin näve och säger yesssss.
- Martin du får räkna ut poängen. Pappa vill ibland sitta kvar i knäböjd position när det gäller så extrema toppnoteringar.
- 124 poäng...
- VA?! Är det sant? Shit senaste jag fick så mycket var nog för fyra år sedan mot din bror. Haha, han blev nästan tårögd den lille skiten när jag fick in ordet bönestund, och vann (pappa pikar fortfarande brorsan med det ordet). Yessssss, yesssss. Pappa gör två stycken "yes" tecken efter varandra.

Sen fortsätter det så här under hela spelet. Kommer ihåg en gång när jag och brorsan fuskade in lite extra poäng för att vinna med enbart en poäng.

Pappa flippa totalt och gick ner på knä med armarna utsträckte upp emot himlen:

- NNNNEEEEEEEEEEEJ! Och slet ut dom sista håren han hade kvar på huvudet.

Farsan darrade i hela kroppen och började systematiskt räkna ut precis alla poängen möjliga på brädet. Sedan räknade han ihop allas poängen på pappret och dom stämde ju då inte överens. Det tog över två timmar... Efter den dagen släpper pappa aldrig ifrån sig resultatblocket.