Imorse vaknade jag, gnuggade mig lite i ogonen och kande att det har blir nog en bra dag. Jag rullar runt och far tag i mobilen, tittar pa klockan:

- FUCK!

Bussen gar om tio min, ska jag:

1. Fa panik och borja springa med Floda iford endast kalsonger mot busshallplatsen?
2. Forsoka fanga en kanguru med hjalp av lim och tomma toalettrullar?
3. Forsoka forklara for kanadensarna Brice och Nathan om hur daligt allsang pa skansen faktiskt ar?
4. Springa ut till havet och plaska till mig nagra hajar?

Jag valde nummer 3:

- Hey Brice wake up!
- What? En trott Brice oppnar ogonen och far se ett par blamonstrade kalsonger.
- Dude, your penis is sticking out. And It's looking at me...
- Do you know about allsang on the skans? More importanly, do you know how bad on a scale from ett till tio, no sorry on a skala one to ten it is?

Efter en intensiv diskussion pa ca en halvtimme som slutade med att jag presenterade Floda for honom och fragade han varfor hon lag helt uppsprattad pa golvet for sa ringde jag Greyhound bussarna. Eller ja, givetvis hade telefonen ballat ur totalt och kravde en security code. Vilket jag inte hade, jag loste problemet som en riktig man...

Plocka isar den till molekyler och blasa in saliv i varenda lilla horna i hopp om att den bara alskar att bli oralt behandlad av mig.

Det ar otroligt hur skont det ar nar ens lilla elektronik fungerar precis som man vill just dom dar sekunderna man behover dom som minst...

Signalerna gar fram:

- You have number....... 14 in line.

Har gick jag ner pa kna och borjar veva, "yes yes fy fan va skont livet ar" tecknet, med hela overkroppen i en slags bananformad stallning.

Borjar raka mig och borsta tanderna samtidigt som jag haller mobilen i orat for att efter tio min hora:

- You have number.........
- ....
- ..........
- Va fan... Halla?
- 16 in line.
- as...

Har blev jag sa uppspelt av blandade kanslor sa att jag borjade gora helikoptern framfor spegeln i hopp om att faktiskt kanske gora mig sjalv lite glad. Men bilden av en tandborste i munnen och halva ansiktet fullt av raklodder tog liksom udden av min utsokt utforda helikopter.

Allting lugnade ner sig nar jag faktiskt anda lyckades charma tjejen i luren till att inte bestraffa mig utan ge mig en senare buss. Jag far nu ocksa skjuts av hostelet ner till bussen sa jag slipper ga, jag hann ata frukost och gora detta inlagg.

Som min styfar Bosse skulle sagt:

- Vad kostade problemet?
- Ingenting den har gangen faktiskt!

Jag lamnar nu Byron Bay for att halsa pa Surfers Paradise, det ar en annu storre turistfalla men jag vill anda se stallet. Typ Australiens Las Vegas har jag hort.