cmj's sjömansblogg

Alltså jag respekterar och faktiskt fruktar kulglassförsäljare. Denna teori utvecklades i somras i Linköping när jag och min bror skulle tjacka glass mittemot Bosses Glassbar.

Vi skojade och stimmade friskt som vanligt. Brorsan lade upp sina nyutvecklade konspirationsteorier som handlade om mjölkprodukter, skolsystemet och barnuppfostran.

I stundens hetta som vi stod där hade vi helt glömt bort att välja vilka glassorter vi skulle ha tills det blev våran tur. Vi hörde bara frågan "vad ska ni ha?" och ägnade inte mycket mera tanke åt det. Vi börjar fingra på glaset framför alla smaker.

Försäljaren stod liksom lite upphöjt och vi lade inte märke till hans reaktion på vårat åh så rationella beteende. Diskussionen om vaniljen är sån där riktig gammal vanilj eller inte ägde rum. Vi frågade vad sån där yoghurt glass är för något och om hur stora kulorna faktiskt är som vi får.

Då tittade vi upp för att ytterligare en gång få se den obligatoriska "så här stor är glasskopan, jävla puckon!" rörelsen. Men vi såg något annat... Vi såg mord, hämnd och ren skär hat i formen av en ung mans ansikte:

- Pecannöt, blåbär och gammeldags vanilj. Du? Vänder mig skräckslagen mot brorsan
- Samma...
- Här, behåll växeln. Langar fram värsta hundringen, får våran glass och tar tre jättekliv därifrån

Killen ville döda helt enkelt. Det var slutet på hans dag och vi stod där som kunderna som bara ska dö ifall dom också ska fråga det!