Japp, faktiskt. Igår hade Kiene en avskedsmiddag ihop med mig och vänner. Satt och såg på hur dom skar upp halsen på en levande anka, tömde den på blod som vi sedan åt tillsammans rått ihop med den grillade ankan.
Tillslut fick han besök av The Don och borgmästaren. Dom gled upp ifrån mörkret på en liten träbåt. Dom var fyra man totalt.
Det är dessa människor man betalar för att få äga en bar vid floden. The Don betalar man väl för beskydd som vanligt eller nåt. I alla fall blev det ganska tyst när dom kom. Mat serverades och dom presenterade sig. När jag skulle säga mitt namn:
- Martin. We know. Hi.
Givetvis skulle dom redan veta mitt namn. Det gjorde ju inte saken mycket mindre läskig. Folk satt ganska tysta innan borgmästaren började tala och tog några shots whiskey. The Don, en liten man med tuppluva, satt bara tyst bakom han. Precis som en Don ska göra.
Tydligen så pratade dom bland annat om mig. Hörde mitt namn nämnas. Efteråt förklarade Kiene att dom undrat vem jag var. Då också tagit sig dit för att träffa mig. Mer förklarade han inte.
Det sjukaste var när The Don skulle skåla. Alla pratade på som vanligt och tillslut höjde The Don sitt shotglas han haft vid sig hela tiden. Det blev helt knäpptyst. Han höjde glaset mot mig. Jag såg mig lätt omkring och undrade vad fan det är som händer. Tillslut höjde jag också mitt glas. Ingen annan höjde sitt glas dock. Det var bara jag och The Don som satt helt tysta och såg på varandra.
Vi var mitt ute i ingenstans land. Kolsvart. Kunde inte rymma ifall något skulle gå bad. The Don nickar åt mig och sveper sin shot. Jag nickar mot honom och sveper min. Ett svagt leende syns på The Dons läppar. Vi sätter båda ner våra glas och alla fortsätter prata.
Det var det sjukaste, tänkte jag.
Var ju inte direkt läge att slita upp kameran och filma hela händelsen. Det hade la varit som att jag bara ska ta och pissa er lite i ansiktet här nu innan ni skär upp min hals och äter mitt blod.
Imorse kände jag att det är dags att dra. Och det fort. Fick en kuslig känsla över hur borgmästaren och The Don såg på mig. Vill inte veta riktigt vad dom tycker om den lilla falangen heller.
Så nu sitter jag med en bussbiljett mot Vietnam. Ska möta upp med Nils i Da Nang och fortsätta resan ihop. Efter Vietnam blir det dags för Bali och surfskola. Bussen tar 30 timmar... givetvis. Har köpt bananstarka sömnpiller.
The last swimming whiskey shot. The end of an era...
- I came and saw someone in need of assistance. I helped in the best way I could. Martins Bar will make it and my karma points has skyrocketed. My work here is done... Goodbye Vang Vieng.
VI KOMMER SAKNA DIG SÅ HIMLA MYCKET MARTIN!!
ha det bäst tills vi ses igen :)