cmj's sjömansblogg

Ok, det senaste dygnet... Slumpen, ödet eller är det högra makter? Mötet med Hare Krishna mannen kanske gav mig god karma, någonting hände igår.

Efter en galen trashbag natt där jag vann ett antal jägerbombs, efter en poledance-show al'a Martin, lite ragg här och var och några Heinz baked beans klockan 04 på morgonen så var det snart dags att ta shuttlebussen till flygplatsen.

Landade i Auckland runt klockan 18, kom ut ur flygplatsen klockan halv åtta. Fick genomgå en biological scan av tullen, dom kollade in mina snäckor och gympaskor. Fick behålla dom. =)

Min kropp började gå in i total övertrötthet när jag kom fram till hostelet, jag skred dock genast till verket. Mitt mål är att hitta en reskamrat att hyra en bil med, annars så börjar jag lifta. Jag skrev upp en lapp med min mail och satte upp på anslagstavlan.

Jag kände sedan för att ta en liten dusch, behövde dock tvål så jag gick ut ur hostelet och hörde 5 stycken tjejer prata svenska. Jag kände igen en av deras ansikten lite lätt, tror det var ifrån Brisbane.

Med en ny tvål i handen så gick jag fram till gruppen flickor, jag frågade om hon någon gång jobbat i Brisbane. Hon var Au Pair, här, så svaret blev nej. Jag fortsatte och prata lite med gruppen, tydligen så var det lite kris.

Två av dom hade ingenstans att bo, dom skrattade och frågade ifall dom kunde få dela säng med mig. Jag visste vad jag skulle säga, ibland så skrattar ni kvinnor åt allvarliga saker. Jag tog det på allvar och frågade om det var på riktigt.

Dom två tjejerna som inte hade någonstans att bo, behövde också en extra reskamrat för att hyra en campervan med. Ett plus ett, lätt som en plätt och jag hoppade in i baksätet med tre av flickorna.

(Jaha, nu funkar det inte att lägga in kort... Gör det sen.)

Här blev saker lite krångligt för mitt huvud, vi började prata campervans samt om familjen vi var påväg till
För att förenkla den lite krångliga situationen så fick hon inte egentligen ta in folk i hennes lägenhet. Så ehh, hehe när vi kom fram till huset så sade dom åt mig att ducka.

Jag skulle tydligen smugglas in i huset. Problemet var att mamman i familjen stod i köket, som då såg ut över parkeringen.

Efter att ha legat i baksätet i typ 10 min så var kusten klar och jag fick ge järnet över gården och in i huset. Hysteriskt roligt tyckte jag ändå. äntligen så börjar det hända lite slumpmässiga saker.

Vi fortsatte prata campervans, jag Mette och Marie har idag redan hyrt en. På onsdag drar vi!

På vägen hem igen så frågade jag vart dom alla var ifrån. Det var någonstans norr om Sundsvall, "Jag har en kompis norr om Sundsvall", säger jag, och får frågan om vart. "Ifrån Kramfors, jag träffade han i Sunny Beach, han är skitcool." "Vad heter han", frågar Cassandra. Den tjejen som jag då kände igen en aning.

"Christian, ehh måste tänka... Christan Lundgren!" "Du skämtar?" "Nej nej, Christan Lundgren, asrolig kille!"

- Martin, jag heter Cassandra Lundgren...

Världen är bra liten ibland.

Under den sista dagen i Sunny Beach, Bulgarien 2006 så träffade vi (alla fyllon samt jag) Christians syrra, Cassandra. Först i ett baltland, sedan på andra sidan jordklotet. Det här var bara för mycket...

Att efter ha flugit ifrån Australien med ytterst lite sömn i kroppen, efter att ha hittat två reskamrater och bestämt att vi hyr en campervan. Så är Cassandra bror till den coolaste kisen ifrån Sundsvall.

Jag kunde inte sova en blund den här natten heller, dels för att någon fan inte duschat på en vecka inne i rummet, två män snarkade så själva grundpelarna i huset vibrerade och givetvis dels för att mitt huvud redan börjat planera inför nästa resa...

Och ja... våran campervan har handduksvärmare. =)