Kom på imorse att jag inte skrivit så mycket om vad sim faktiskt händer här nere. När jag är här så tror jag nästan att alla kan utföra mind reading och förstå vad som händer.

Igårnatt var jag asfuckingtrött och gick till sängs tidigt, ett par kokainsnortande bitches ifrån England, Canada, Englan och Skottland lyckades hålla mig vaken hela natten. Det slutade med att jag flippade på dom och började försöka få dom att hålla käft.

Vad är det man säger? Don't drink and drive, smoke drugs and fly.

Vi skrek fula ord mitt i natten, förlåt pappa. Hade jag varit katolik så skulle jag bekänna mina synder för min fula mun, men... dom förtjänade det. Och dagen efter mindes dom nada.

Igår var jag vilsen, orakad och sugen på att göra något. Vad som helst. Så jag hoppade på en spårvagn!

Den tog mig in till centrum, på vägen dit tänkte jag:

- Vad skönt om bara någon kom fram och ville spendera en hel dag med mig. Jag behöver verkligen prata med någon annan än mig själv just nu.

Jag började prata med en slumpvald kvinna mittemot mig. Hon var businesswoman rakt igenom, vi växlade bara några ord och hon gick av en station innan mig.

Men!

När jag kliver av the tram så sker en sak som bara skett en enda gång tidigare i mitt liv. Det var i Sunny Beach, då var det en Tone Bekkestad kopia, idag...

Herregud...

Jag som då står borttappad som ett totalt dyftfån utanför spårvagnen. Jag tittar på alla konstiga hus som en liten pojke när han ser en massa nya saker, upptäcker en kvinna.

En modell. En liten gudinna med gloria ovanför huvudet, den totalt vackraste varelse jag någonsin sett. Bortsett ifrån den första Tomb Raider-TV spels affischen såklart.

Hon kommer fram och tar tag i min hand, hon frågar mig om jag vill följa med henne till Captain James Cook lilla hus i en park. Jag som har skitiga shorts, ett fläckigt för litet linne och fula flip flops svarar:

- But I look like a bum and you are so beutiful.

Hon skrattar och säger att hon såg det på spårvagnen. Tydligen så satt hon jättenära men jag inte upptäckt det.

Vi hade en helt otroligt fin dag. Idag ska vi göra det igen... I'm in heaven, hon är bara en sådan tjej som är så härlig att vara runtikring. Hon heter Dunja, hon är ifrån Switzerland.

Sedan tillbaka på hostelet så är jag totalt uppe i varv och framför stand up för hela rummet. Dom skrattade så dom grät, denna stand up var bra. Det är inte alls samma som den i Cairns, och den här var inte med mick. Det är lättare utan.

Jag gick ut med några ifrån den gruppen jag åkte Great Ocean Road med. Kvällen började bra, slutade som skit. Vi gick mest omkring och försökte hitta någonstans att vara. En holländare fick snilleblixten och ville ta oss till en klubb.

Det var bara att den var fan en minst 40 mins promenad därifrån. Det blev mest som en kvällspromenad igenom Melbourne, jag hade en mycket trevlig pratstund med Francesca ifrån Italien dock. En helt underbar kvinna faktiskt!

Jag är välkommen till Italy any time!