cmj's sjömansblogg

Ok... då var jag i Stockholm. Flyget hit ja...

I början gick allt bra, förutom att Nya Zeeland pressar än på 25 dollar i flygskatt, sådär lägligt, helt oförberett. Sedan Sydney, the last of some värme. Hittade mitt flyplan utan problem.

Sen började det. Två snorisar bakom mig, ålder två och tre. Dom fattade vinken direkt att om man ba nitar stolen framför, så måste Martin gå in i något zenliknande tillstånd för att hitta tålamodet inom sig. Att det finns underhållningssystem ombord är asnajs, ännu najsare om det fungerar, iallfall där just.. då... jag sitter.

Att grannen kan glo på filmer och lyssna på musik, det skiter jag i, men det gillade flygvärden påminna mig om, ehh ungefär tvårtusenfyrtioåtta gånger. Tills jag oavbrutet började fråga efter lite pretzels. Sen var det dags att gå på toa, eller ja, det fick jag meddelat att det kunde väl jag hålla mig så mycket jag ba palla.

Den Malaysiaska pensionären bredvid mig hade precis haft en höftoperation. Snark...

Men men, då är det ba att läsa på. Men.. ja om inte underhållningssystemet funkar, då funkar inte lampknappen heller.

- Lovely, just... lovely. Barnskrik hörs och, the snoris from hell, la på värsta bisakletasen bakom mig.

Så i mörkret av detta flyg försökte jag hitta ljuset inom mig. Nirvana har aldrig varit så långt ifrån mig som dessa tider...

I Singapore, där vi tankade och hoppade pa samma plan igen, gick smidigt. No probs helt enkelt. Den Malaysiska kvinnan skulle hem, ett äldre par ifrån Bryssel satt där nu. Dom var snälla. äg...

Och se där! Nu hoppade in flight entertainment systemet igång och jag fick hela fyra påsar pretzels. Allting var frid och fröjd, i typ ehh... 17 timmar till eller nåt.

Tillslut kom vi fram till London. Jag stänger igen boken Destructive Emotions av Daniel Goleman, förvånad över att jag kommit en tredjedel på den. Och jag fatta nästan allting! Wow!

Då var det bara dags att landa... vi går ner, planet börjar skaka, vi går ner lite till, planet skakar ännu mera och dimman ligger tät. Sen ehh, så lyfter vi igen.

Ok, ett försök till tänker jag. Men då fick vi slut på bränsle, så vi åkte till Amsterdam.

- Mmm, lovely...

Fick vi kliva ut? Nej nej, vi ska ba tanka och sedan flyga till London igen.

- You know, british weather n all!
- Ha.... haha.... he. Jag fullständigt skiner av glädje...
- Give me Pretzels, please.

Mitt andra plan gick inte förrän riktigt mycket senare, vilket var en jävla tur. Skulle landat i London ca 06'20, klockan 11 så fick vi kliva av. Närmare ett dygn i en stol... Vilken upplevelse, och vilket stjärtavtryck!

I London... ja då ska väl saker och ting gå smidigt. Men ett äldre skånskt par, som inte prata ett ord engelska. Frågade om jag kunde guida dom igenom hela processen. Jag tyckte lite synd om dom, så jag hjälpte dom. Garvade som fan ibland faktiskt, alla i personalen bara skakade på huvudet när dom själva först skulle försöka.

Det gick sådär, dom glömde väskor och skulle röka mitt i hela skiten. Jag fick en kopp kaffe o smörgås av dom. Snällt. =)

Sen var det dags att flyga till Stockholm med British Airways. Flyget var försenat. Snark...

Skitsamma, jag försökte läsa lite. Men nu satte Jet Lagen in. Sova lite, sen hoppa på planet. Mmm, det var skönt, mindre skönt var dock den snälla tanten bredvid mig. Som flyttade ifrån Bremerhaven när hon var liten, till Sverige, och att hennes bror emigrerade till Amerika, sedan hade hon nyss varit på en pensionärskryssning i Karibien, där jobbade det bara filipiner (O fan? ... dö... jävla kärring. Jag vill sova.)

Sedan sa hon någonting jag höjde mina ögonbryn åt. Mitt i allting, helt utan förvarning:

- Hitler gjorde faktiskt lite bra saker!
- Ehh... hehe. Ok? Var nära på att nämna något förslag, kändes overkill.
- Han var ju lite knäpp, men han gjorde faktiskt bra saker för ungdomar. Ja innan han blev lite konstig. Lite konstig?, lite knäpp? Vilka argument, helt vattentäta.

Tillslut så bara somnade jag. Hon var mittuppe i att börja prata om den lilla orten Älmhult där hon bodde, visste ni att IKEA startades där? Det gjorde redan jag. Det hjälpte inte, jag kanske hade missat en bit av den historien. Dom fylldes i under min djupa REM sömn.

Äntligen landat i Sverige. Svenska Mcdonalds, svenska brevbärare och svenskt... väder? Det är ju för fan ASKALLT här! Killen bredvid mig sitter och snörvlar också. Försökte hitta dom där känslorna av att jag ville faktiskt hem ett tag emot slutet. Helt borta, jag vill ha värme.

A ja... nu ska jag bara gå och svimma i en säng, i en sovsal. Hittade ett hostel här i Stockholm faktiskt. 18 bädds rum. Ska bli intressant.

Imorgon ska jag tjacka frulle ihop med lilla Anna Ahlvin.