Fläktsäckar som blåser luft ner i tankarna till vänster. Liten skorsten till höger där gasen kommer ut.
Kapten kom ut på däck vid midnatt.
- Klarar ni vara färdiga innan tio i tre? då hivar vi ankaret. Kapten, allvarlig som få.
En deadline, ett förtroende... Ett osäkert, svar ja ifrån mig, som fick konsekvensen fruktansvärt mycket spring på däck. Klockan tjugo i tre så var det fortfarande lite gas kvar i sista tanken, det skulle inte vara det, men nu var de det ändå. Hade då kört hårt i 10,5 timma.
Föreställ er en långfilmscen, action såklart, hårda sjömän i kargt väder med saker som viner dånar och pyser överallt omkring oss. Störningar ifrån radioapparater och slutscenen, klimax är här. Ska dom klara det i tid? Vi kunde ju inte gå ner i sista tanken?!
Hur ska vi göra? Sjömän står ovanför trunkluckan och känner den lätta gaslukten, hopplösheten kryper över oss. Har vi misslyckats? Har jag misslyckats? Nej... jag kan inte misslyckas, detta är inte möjligt. Detta går att lösa.
Jag slet på mig ett BA-set (lufttub och mask) och vände mig emot överstyrman.
- Vi ska fan klara det här, det är bara några minuter kvar. Jag går ner! Jag går fanimig ner! Jag skiter i om det är gas där nere!
- Nej, Martin. Det är farligt! Jag snackar med kapten först, det är också emot regulations det här.
- Regulations! Va fan, mitt rederi står och hänger på att vi ska lasta båten i tid ju! Jag skiter i regulations! Jag har gett mitt ord till kapten ju. MITT ORD! HÖR DU DET!
Överstyrman sliter tag i min axel och ser mig djupt i ögonen. En tår glider ner för min kind, jag som var så nära. Ska det sluta med att regulations sätter emot?! Det är ju bara en futtig liten tank kvar till en komplett tankrengöring.
- Jag vet Martin, jag vill att det ska bli klart i tid lika mycket som du. Men ibland så måste man bara släppa taget, släpp den sista tanken Martin.
Huvudmaskin går igång med ett stort buller, tjock svart rök väller ut över däck. Jag gör ett ryck med kroppen som gör att överstyrmans hand försvinner ifrån min axel, ställer mig vid relingen med all utrustning stand by.
- Gå in och ring då. Jag väntar...
Överstyrman gick in och ringde upp till bryggan.
- Kapten, ska vi göra det? Det är ju emot regulations faktiskt.
- Nej, ni har redan gjort vad ni kunnat. Vi går in och ser vad som händer.
Genom ett skrik som knappt hördes för alla maskiner och fläktar som väsnades runtikring oss, så fick jag höra kaptens beslut. Jag svarar inte. Jag visar att jag vill vara ensam en stund, överstyrman lämnar mig.
Jag ser ut över det svarta havet, ser sedan ner på det röda däcket... min arbetsplats. Jag känner hur saltkristallerna ifrån relingen tränger in i mina små skrapsår jag åkommit under kvällen.
Jag gjorde mitt bästa, men räcker det för att mitt rederi ska älska mig?
Vi går in och ser vad som händer, jag får släppa den sista tanken... Det gör ont i mig, jag som så gärna vill bli en sån där sjuhelvetes sjöman.
Kommer jag någonsin att bli det? Orkar inte tänka, jag går in nu. Jag ger upp...
En timme senare ringde dom till min hytt, ankomst. Inspektörerna gick omkring med ficklampor och sura miner, jag gick in i en timme till efter ankomst. Gick sedan på min vakt, då jag fick slutbeskedet.
Inne i lastkontrollrummet.
- Martin... high five. High five Martin, du klarade det.
En styrman för sakta upp sin hand i high five läge emot mig, jag smackar till och känner. Fy fan va bra vi är, att mitt rederi har sånt bra folk på sina båtar. Det är sjukt egentligen.
Nu ska jag sova, munnen är full av blåsor pga dålig sömn, ögonen hänger som svarta små tepåsar. Earl Grey tepåsar. Men mitt samvete är lika rent som tankarna. I mitt sinne så älskar mitt rederi mig, alla älskar en bra sjöman.
Jag har nu kommit steget närmre. Jag känner att målet inte är omöjligt. I framtiden så kommer folk säga... Martin, han är en sjuhelvetes sjöman. Så det så.
Har jag myntat ett nytt ord kanske? ;) Sjuhelvetes bra sjöman var det! Grattis till tankrengörningen! *high-five*