Sagan som nyss börjat eller tar den snart slut?
Sitter och ska komma på något att skriva på bloggen. Vill skriva roliga historier om resans äventyr. Hur fan orkar man det inne på ett dött internetcafe? Denna miljö är ju perfekt för att fullständigt banka skiten ur allt som kan beskrivas som kreativitet!
Synergi and flow can fuck themselves in here. En trästol som ger permanenta skador på stjärtbenet är dagens sanning i Kuta Bali. Träsmak tror jag det heter. Ass... pain.
Ser att statistiken på bloggen gått åt helvete också. Gör väl inget att jag svär då...
Har nyss läst ut Sofies värld. En filosofilektion beskrivs den som. Flickan i boken som får lektionen är 15 bast. Fick boken av Nils med och jag citerar:
- Asså den är jävligt tung den här. En massa tankar och sånt här inne börjar flyga omkring. --Duttar lite mot tinningen--
Själv började jag också få lite livsexistenisella ångest funderingar ett tag. Sen fattade jag att det är en filosofilektion för just den åldern flickan är. 15 bast. Är mitt sinne lika moget som för den 15 åring detta var menat för? Minns hur morsan faktiskt gav mig den här boken när jag var 15 också. Givetvis slängde jag den i det där bokbålet jag hade då jag förlorade oskulden.
Jag hade ju just kommit på hur man fick brudar. Inte fan behövde jag läsa!? På med nationalencypledin som är värd flera tusen!!!!
- DÖD ÅT KUNSKAP!!!! LÄNGE LEVER JAG HELLRE DUM ÄN SMART OCH INTE EHH, LEVER,... fan då... BRUDAR, BRUDAR BRUDAR!!!
En handling som resulterade i ett dagens mycket hektiskt läsande och törstande efter lite mera amatörkunskap. Erfarenhet blandat med kunskap är lika med visdom. Man vill väl va vis när man är gammal? Fast ibland känns det som de totalt okunniga lever livet bättre än någon på denna jord. Att läsa på resan verkar optimalt i alla fall.
Varför nu detta inlägg?
Snart dags för hemkomst. Det har börjat sjunka in att min lilla fantasivärld på andra sidan jorden snart ska ersättas av... hmm. Ytterligare en fantasivärld. Fast på en båt. Blev det personligt nu? Kanske inte för det är ett dilemma vi alla känner igen oss i. Snart ska det börja planeras på vad som ska hända hemma i Sverige.
Vad ska jag göra med detta liv jag lever? Vart tog all tid jag skulle fundera på resan vägen?
Själv säger jag som jag sa senast det var dags att åka hem.
Fast nu mera också på scen.
Måste skriva detta gång på gång för att det verkligen ska hända.
Denna blogg kommer som vanligt explodera när hemkomsten och påmönstringen är ett faktum. Den 1 maj är jag i Sverige och runt den 1 juni ombord Bro Anton igen. Har sett en o annan kommentar och mail om att det ses fram emot då fantasin ombord i en båt tar över.
Detta är alltså ett träd. Ett träd med både diabetes och diarre. Sen gick det det och fick Hepatit på det. Bummer.
Jag tycker synd om dig.
Synergi and flow can fuck themselves in here. En trästol som ger permanenta skador på stjärtbenet är dagens sanning i Kuta Bali. Träsmak tror jag det heter. Ass... pain.
Ser att statistiken på bloggen gått åt helvete också. Gör väl inget att jag svär då...
Har nyss läst ut Sofies värld. En filosofilektion beskrivs den som. Flickan i boken som får lektionen är 15 bast. Fick boken av Nils med och jag citerar:
- Asså den är jävligt tung den här. En massa tankar och sånt här inne börjar flyga omkring. --Duttar lite mot tinningen--
Själv började jag också få lite livsexistenisella ångest funderingar ett tag. Sen fattade jag att det är en filosofilektion för just den åldern flickan är. 15 bast. Är mitt sinne lika moget som för den 15 åring detta var menat för? Minns hur morsan faktiskt gav mig den här boken när jag var 15 också. Givetvis slängde jag den i det där bokbålet jag hade då jag förlorade oskulden.
Jag hade ju just kommit på hur man fick brudar. Inte fan behövde jag läsa!? På med nationalencypledin som är värd flera tusen!!!!
- DÖD ÅT KUNSKAP!!!! LÄNGE LEVER JAG HELLRE DUM ÄN SMART OCH INTE EHH, LEVER,... fan då... BRUDAR, BRUDAR BRUDAR!!!
En handling som resulterade i ett dagens mycket hektiskt läsande och törstande efter lite mera amatörkunskap. Erfarenhet blandat med kunskap är lika med visdom. Man vill väl va vis när man är gammal? Fast ibland känns det som de totalt okunniga lever livet bättre än någon på denna jord. Att läsa på resan verkar optimalt i alla fall.
Varför nu detta inlägg?
Snart dags för hemkomst. Det har börjat sjunka in att min lilla fantasivärld på andra sidan jorden snart ska ersättas av... hmm. Ytterligare en fantasivärld. Fast på en båt. Blev det personligt nu? Kanske inte för det är ett dilemma vi alla känner igen oss i. Snart ska det börja planeras på vad som ska hända hemma i Sverige.
Vad ska jag göra med detta liv jag lever? Vart tog all tid jag skulle fundera på resan vägen?
Själv säger jag som jag sa senast det var dags att åka hem.
Fast nu mera också på scen.
Måste skriva detta gång på gång för att det verkligen ska hända.
Denna blogg kommer som vanligt explodera när hemkomsten och påmönstringen är ett faktum. Den 1 maj är jag i Sverige och runt den 1 juni ombord Bro Anton igen. Har sett en o annan kommentar och mail om att det ses fram emot då fantasin ombord i en båt tar över.
Detta är alltså ett träd. Ett träd med både diabetes och diarre. Sen gick det det och fick Hepatit på det. Bummer.
Jag tycker synd om dig.
Kommentarer
Trackback
