The story of last 4 weeks.

Jag sitter och pratar med en annan svensk på Lucys Homestay. Stället vi båda bor på i Kota Kinabalu. Han har precis på Filipinerna och vi delar med oss av våra reseminnen. Vi båda konstaterar att Malaysia är en av de det mest civilicerade länderna i sydostasien:

- Dom kör ju inte ens mot rött här!?

 

 

 

 




Lucys homestay i Kota Kinabalu. Lätt det mysigaste guesthouset hittills.

 

Vi landade i Kuala Lumpur i hopp om att finna stora festivaler pågrund av det kinesiska nyåret. Resultatet blev att hela Malaysia tog två veckors semester samtidigt som vi resenärer spottar och svär lite för att vi inte kan röra oss så som vi vill:

 

- I fucking hate this fucking Chinese New Year. It´s just one big pain in the arse!!

 

En smått irriterad engelsman ger sig sin synpunkt på situationen när han inte ens kunde få tag I en bussbiljett norråt. Livet som backpacker har blivit vardag. Varje dag försöker man göra sig förstådd på engelska i en restaurang. Försöker beställa en hamburgare men får kyckling och ris istället. Skrattar mest åt situationen och äter glatt ändå.

 

 


Busstationen i Kuala Lumpur.

 

 

För två dagar sedan var jag ute på en flod och körde rafting igen. Våra raftingkillar lärde mig hur man säger ´suck my balls´ på Malay. Bestämde mig också för att jag ska lära mig paddla enmanskajak i floder som dessa.

 

För en vecka sedan gick jag upp klockan 5 på morgonen för vårat dricksvatten tagit slut och min medresenär låg i hög feber. En liten moped följer misstänkt efter mig inne på en av Georgetowns gator samtidigt som jag går mot ett öppet Seven Eleven. Dagen innan det så gick jag omkring på en hindusitisk festival. Olika ritualer sjöngs ut samtidigt som dom piercade varandra med långa metallstavar rakt igenom båda kinderna. Fick rysningar när jag såg mannen som hängde i flera krokar fästa på ryggen med rep i sig.

 

 

 

 

För lite över en månad sen sitter jag på en av kambodjas mest turistiska stränder. En kambodjansk kvinna med ett barn i sin famn kommer fram till mig. Det är mörkt ute och jag sitter ensam och filosoferar över livet samtidigt som månen skiner ner på havet.

 

Jag har precis ätit mat och kvinnan frågar mig ifall hon kan få resterna på min tallrik. Ser sedan också att hon saknar ett ben. Hon är ett offer för minorna. Sitter litet smått chockad över frågan och blir illa till mods när jag ser detta livsöde framför mig.

 

Hon skrapar ner mina matrester på en tallrik, går lite längre bort och börjar mata sin bebis. Jag ser på samtidigt som de båda äter mina rester. Hon ser på mig och tackar så snällt igen. Vill mest gå därifrån men har inte betalat för notan. Har inget val än att sitta kvar och vänta tills hon gått sin väg.

 

Mina tankar om livet ändras radikalt på några sekunder. Sitter tillexempel just nu och är lite sur på mig själv för att jag glömde min USB-sticka på ett internet café. Känns inte som om mina problem är värst stora ändå.

 

Imorgon ska jag bestiga Mount Kinabalu som är 4095 möh. Ska övernatta på en mellanstation för att kunna gå upp tidigt och se solen gå upp på toppen.

 

Ska sitta och fundera på framtiden så som vi alla göra så många gånger. Den består för mig att bemästra konsten att få folk att skratta när jag håller i en mick på en scen. Kommer då äntligen få den kritik jag ständigt letar efter. En kritik som säkert kommer svida många gånger. Men som en vis gammal tysk lärare sa till mig när vi vandrade runt Ayers Rock i Australien.

 

 

Klicka f�r att st�nga bilden

 

”There is no failure, only feedback.”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!