cmj's sjömansblogg

Min kära bror har köpt en såkallad humorbibel till mig. En bok med ovärdeliga tips på hur man ska bygga upp sin komik. Tänkte emellanåt dela med mig av något tips från den, tror dock ni här vill se resultatet mer än arbetet.

Ett av tipsen när man känner att man sitter fast, är att ringa någon. Ring någon och anteckna varje gång något skratt kom fram, detta kan vara material.

Jag pratade nyss med min bror.

Värt att notera innan denna historia, är att min bror nyss fått för sig att köpa växter. Typ 40-50 stycken, för ex antal tusenlappar. Det är inget fel med det, inget alls, jag tycker hans lya blev skitfräsch och önskar jag kunde ha växter.

Men.

Jag pratar med min bror i telefonen.

- Alltså vet du hur kallt det är i mitt trapphus eller?
- Jo, när du säger det.
- Ja, och nu för några dagar sedan så hittade jag en fjäril i trapphuset. Jag gillar verkligen fjärilar och tyckte så synd om den.
- Okej...
- Så jag lyckades få den att flyga in i lägenheten. Jag har ju så mycket varmare!!

Här ser jag genast hur historien kommer bli hur bra som helst, och spelar lugnt med på brorsans historia. Vill ju inte börja fnissa i örat på honom. Givetvis går också pennan varm.

- Sen googlade jag genast på vad fjärilar äter och hur dom lever. Jag tänker att vintern är ju lång! Inte ska den behöva vara ute när den haft turen att komma hem till mig.
- Okej... och vad äter den?
- Ingenting! Dom dricker bara!! Så då var problemet att få fjärilen att förstå att jag inte är farlig, och att den ska hitta vattnet jag placerar ut.
- Och... (Börjar fnissa lite, svårt att hålla mig.) Och exakt hur lyckades du göra dig till en vänlig figur, och samtidigt få den att dricka?

Min bror, konspirationsteoretikern, tar en liten tesked vatten och lägger det som en pöl på golvet. "Bara en tesked?" Frågar jag. "En tesked är ju för i helvete tre gånger fjärilens fullständiga kroppsmassa!" Hävdar brorsan och kan backa upp det med en matematisk formel. Sedan... (Måste bara fnissa lite...) Sedan... (Det var fan skill att inte börja gapskratta i telefonen här.)

Sedan gömmer sig min bror bakom två av hans största växter, tills fjärilen hittat pölen och surplat i sig lite.

 

Historien fortsätter.

- Sen nästa dag så fanns det ytterligare en fjäril i trapphuset!!

Ja, detta är en sann historia. Själv sitter jag i telefonen och tackar gud för denna historia, min bror lurar givetvis in fjäril nummer två in till sig. Tror också en granne måste gått förbi honom.

- Så... herregud. Så nu har du alltså två fjärilar som flyger omkring hemma hos dig?
- Ja, precis och jag googlade varför dom inte sitter på mina växter. Tydligen gillar inte fjärilar alla växter utan bara vissa.

Nu sitter vi en stund och pratar om beteendet dessa fjärilar hade hemma hos honom. Efter fyra dagar flög den första fjärilen ut igen. "Han hade blivit stark nog att ta hand om sig själv." Säger min bror med gråten i halsen.

- Vad heter dom?
- Sorbis och Flimmer.
- Okej, bra namn där faktiskt. Vem var det som flög ut igen då?
- Sorbis.
- Okej.

Sorbis och Flimmer har alltså levt hemma hos min bror, i harmoni med hans växter och matlagande. Emellanåt så lägger han ut små pölar av vatten på golvet som Sorbis och Flimmer broderligt delar. Allteftersom min bror berättar, låter det som om han faktiskt ser världen som en vacker plats. Att dessa vackra varelser faktiskt kan samexistera, med denna homo sapiens som han själv är.

En liten uppenbarelse.

Men.

- Ja, alltså Flimmer är ju fortfarande kvar här. Ska se vart han är.
- Ok...
- FLIMMER?! FLIMMER VART ÄR DU?!

Min bror har förvandlats till Peter Pan och letar efter his little pink fairy.

- FLIMMER?! FLIMMER FÖR FAN, SLUTA KIVAS NU DIN LILLE RACKARE!!

Sekunderna tickar och tillslut hittar min bror Flimmer.

- Där är du ju Flimmer. Flimmer... (Min bror blir knäpptyst.) Flimmer, hallå? Haha, han rör sig inte just nu. Kanske sover? Busig där...

Men Flimmer sover inte. Historien har ett tragiskt slut, för Flimmer hade tydligen flugit under skrivbordet och under kontorsstolen. Där är det mörkt men också väldigt farligt, för brorsan gillar att snabbt swooscha fram och tillbaka med hjulen på sin stol.

Brorsan har kört över Flimmers ena vinge utan att han märkt något.

Flimmer is dead.

Min bror lägger ifrån sig telefonen, och jag hör hur han med gråten i halsen plockar upp Flimmer i sin famn. Det är få gånger jag hört han så exalterad över någonting, och nu kallade han också sina fjärilar för husdjur. I fyra dagar varade denna glädje i min brors hjärta, men i en evighet kommer kärleken till den förlorade Flimmer finnas kvar i hans själ.

Flimmer har nu blivit min brors skyddande ängel. För alltid kommer den sitta på hans axel och vaka över hans varje val och tanke.

Flimmer your the only one that showed my brother how beautiful and fragile this world is.

Thank you.

R.I.P