cmj's sjömansblogg

När jag gick i sjömansskolan trodde jag att sjöfarten bestod av proffs, att alla visste saker och att kaptener var människor man såg upp till.

När jag sen mönstrade på och kom ut i arbetslivet så ja...

Alla är glada amatörer som förvånar sig själva precis hela tiden att måtten stämde, att vi tillslut fram och faktiskt lyckades förtöja båten. Alla står vi och vinkar oförstånde till varandra och undrar va fan vi gör här.

Sen tror man att det är bara är så på den båten man själv är, tills man går en brandkurs iland. Vi ingår ju i någon slags säkerhetsbesättning, där vi själva ska rädda livet på oss när olyckan är framme. Då har man tänkt till här och skickar iväg den arme sjömannen ut på ett brandfält ute i tjotahejti, där man sedan blir inbillad att du faktiskt kan agera rökdykare om det börjar brinna.

Sen finns ju alltid det gamla roliga skämtet:

- Är det du som är förste rökdykare ombord?
- Ja.
- Ja, du vet ju hur man säger, först in dör först, de är du de! HA! --Pekar hårt mot ditt bröst, skrattar till så lite matrester fastnar i pannan på dig, sen torkar man bort hans slem och får höra kommentaren-- ÄTER DU NU IGEN?!

Att sedan för en redare att skicka iväg sina sjömän på brandkurs innehåller andra risker. "Tänk om dom får höra hur bra alla andra sjömän har det i sitt rederi och säger upp sig?! Ve och fasa!"

Låt mig säkert säga på den fronten, ingen risk, alla sjömän i hela världen är precis lika hjärndöda som dom du har ombord på din båt just nu. Det är enda jag såg och fick bekräftat på min brandkurs, är att vi sjömän är ett förlorat folk som inte fattar någonting.

Sen att det absolut inte går att misslyckas med kursen är det bästa med det hela.

- LYSTRING! --Sjömännen slutar busa för någon minut för att lyssna på farbror brandman-- Ja, då ska vi släcka med skum, vi har två olika skum idag, ett lite lättar...
- Skum! Det har vi ombord min båt det.
- Min med!
- Min med!
- Min med!

Egenskapen "bekräfta det vi minsann har ombord våran båt" är en reflex sjömän har medfött tror jag.

En kort briefing följs på vad skum är för något och hur man ska släcka med det. Sen kommer det allra bästa momentet på en brandkurs, vi får såkallat "fria händer" att använda grejerna för att släcka elden. Någonting som bara kan gå på ett enda vis, åt helvete.

 

Ja, här ser vi då Rambo ett och Rambo två med utrustade med lite skum. Förtroendet skjuter i höjden, när man tillslut ser den ena killen sätta munstycket mellan benen och skrika "Vildhavre... AWAY!"

 

 

Okej... scenario fria händer. Det sjömän gör först när det gäller all sorts säkerhet, är att någon självutnämnd ledare börjar ge order, någon blir lite sur och alla har alltid för bråttom.


- JA! JAG TAR BEFÄLET, JAG HETER ACL OCH NI HETER FJOLLORNA FRÅN FÄRJAN!!! --En av sjömännen går genast in i sin roll ombord och börjar ge order--

Känsla i den där armen där...

- Fan snackar du om? Då är du fettot från Kap Horn isåfall.
- Du... --Två steg fram, bestämd arm höjs-- Böghåkan från färjan har svärtat ner sjömännens heder så mycket att ni ALLTID kommer vara fjollorna från färjan.
- Meh va fan... Jävla Håkan... --Någon sparkar lite ledsamt i gruset--
- Ni fixar skum, ni tar det munstycket, ni tar lättskummet, du drar slang och jag ger order! DÅ KÖR VI! ANFAAAAA...

Avbryts genast...

- Vänta lite här nu, vem fan sa att du var ledaren här? Jag är kapten på en färja och där gör vi det lite annorlunda ska jag allt tala om för dig.
- Oj oj oj, killen som tillät böghåkan svärta ner sjömäns heder fick luft.
- DET VA ETT JÄVLA TJAT OM ATT VI FÄRJEFOLK VAR FJOLLOR!! --En matros vädrar sin åsikt-- Vi HAR åtminstone kvinnor på våran båt, vad har ni? Ni är 20 man som bor ihop i flera månader. Och dä ä fan as gay as it gets. --Viftar till med armen i stil med ett "talk to the hand" move--

Det blir genast lite tyst, två läger har byggts upp, en med färjeseglare på ena sidan och uteseglare på andra. Våran brandinstruktör står bara och skakar på huvudet, tydligen händer detta varenda jävla gång på dessa kurser.

- Okej, då tävlar vi. Om fjollorna där borta lyckas släcka före oss coola uteseglare, då kanske vi slutar tracka er för Böghåkan.

Alla nickar instämmande, den eviga kampen mellan färjor och uteseglare är igång. Det är inte snack om att lära sig släcka eld längre och det handlar absolut inte om att samarbeta på något vis.

- Okej, samling här borta. Nu krossar vi dom där jävla asen en gång för alla, det tar 5 år innan vi har nästa brandkurs så se det här likvärdigt ett OS. Ok? --Alla är med på noterna, det börjar dugga lite lätt och man kan se ånga börja bildas från sjömännens andedräkt--

Folket börjar ladda, någon känner lite på brandmunstycket samtidigt som de ser med avsky mot det andra laget. Elden börjar ta sig vid cisternerna, allvaret växer, någon ser upp mot himlen för att känna regndropparna mot sin hud.

 

Stunden har kommit, alla gör sig redo, sekunder passerar som minuter och tillslut hör man båda kaptenerna i vardera lag:

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNFAAAAAAAAAAALLL!!!!! --Ja, salivsprut i kors--



Absolut ingen vet någonting, 12 sjömän går till anfall mot eld och det tar 5 sekunder innan alla vet att om det börjar brinna på våran båt, då hoppar man överbord, inte går till anfall.

Krig.

 

Skum sprutas precis överallt, slangar svischar fram och tillbaka på gruset, någon snubblar på en slang och faller hejdlöst med ansiktet mot marken.

 

- HA! KOLLA FÄRJEBÖGEN HUR HAN RULLAR RUNT I SKUMMET!!! NU TAR VI DOM GUBBAR!! --Vrider sig i smärta och blöder för att vara mer exakt--

Två sjömän lubbar järnet fram till cisternen med det lättare skummet, ögonbryn börjar svedas bort men känslan av att slå färjefolket, gör att något så futtigt som lite smärta knappast kommer hejda framfarten. Kaptenen från ACL flippar fullständigt och börjar skrika "in your face fucking feriefag", går ner på knä och med armarna vilt viftandes åt alla håll skriker han "Ja ja, det är fan bättre än sex att slå er!"

 

Då drar färjekaptenen fram sitt ess ur rockärmen.

 

- TIME OUT! TIME OUT FÖR FAN!!!--Det klassiska T-et formas av två händer med bakomvarande vidöppna mun som skriker orden på ren svengelska.

- Va?

- Du hörde, vi behöver snacka taktik här. En time out per lag är tillåten, så säger HKF´s egna sportregler, det kan ni inte bortse ifrån.

- FAN OCKSÅ!! Du har rätt. JÄVLA SKIT!! Kom hit gubbar, i en ring nu.

 

Alla sjömän släpper sina slangar för att få varsitt pep-talk, bakom oss börjar cisternerna fatta ännu mera eld och våran instruktör bryter in lite lätt.

 

I verkligheten skulle alla varit döda för längesen, men vem bryr sig nu?

 

- Öööhh, ska ni inte släcka elden eller? Det brinner rätt bra n...

- Du... --Båda kapternerna vänder sig om och älgar fram mot instruktören--

- Jag tyckte jag hörde ett jävla gnäll här bortifrån, kan det varit du eller?

- Ehh, ja faktiskt, jag tänkte väl att ni skulle liksom ja, ni vet, släcka elden eller nåt.

- Du gör dig bäst här borta just nu, det här handlar inte om eld längre, det handlar om våran heder. Så om du inte vill bli mylad i skummet så håller du käft. --The blick of steel skymtas från ACL kaptenen, färjekillen försöker också men den blir inte lika hård tyvärr. ACL däremot, den blicken kan döda den.

- Ok ok... Jag låter er hållas. --Håller upp händerna och backar lite--

 

 

I varje lag vädras det pep-talk som skulle kunna få vilken landslagstränares som helst ögon att fuktas. Tydligen stod hela sjöfarten och föll på att vi skulle släcka elden före färjefolket, jag citerar kort:

 

- DOM SKA DÖ!!! Släcker vi inte elden före dom så eldar vi upp jävlarna och rymmer, sen säger vi att vi var först ändå!! OK!! In med händerna i mitten och låt som män... SJÖMÄN!!!

 

Båda lagen ger ut ett alldeles för testosteronfyllt bröl och joggar tillbaka till positionerna igen. Folk har börjat greppa allvaret, slår sig på brösten och ger varandra peppande ord som "kom igen nu" och "bra hållning där".

 

- DÅ KÖR VI IGEN!!!

 

Genast börjar fulspelet.

 

Tacklingar och veck på slangar skymtas genast, skum börjar ösas på varandra och alla fullständigt skiter i elden. Någon börjar pissa i skumtanken och sprayar ner precis allihopa, tillslut tar ACL kaptenen fram en kniv och börjar skära av brandslangar.

 

 

En foul delas ut.

 

Efter tio minuter av någonting som liknar en ful rugbymatch, så fattar jag och ACL kaptenen tag i en skumslang och börjar faktiskt bege oss mot elden.

 

- Kom igen nu Martin, nu gäller det. PÅ LIV ELLER DÖD!!

- PÅ LIV ELLER DÖD!!!

 

Elden har nåt alldeles för stora proportioner men vem bryr sig, vi ger järnet helt enkelt. Feriefagsen ser vårat drag och försöker gör olika glidtacklingar samtidigt som dom byter brandslang. Elden bränner i ansiktet samtidigt som vi höjer vårat munstycke och börjar fylla med skum.

 

 

Vinsten.

 

Det finns någonting som kallas dåliga förlorare, sen finns det personer som vinner med känsla. Gränsen är hårfin.

 

 

Känsla.

 

Elden släcks, uteseglarna vann kampen och segerdansen kan börja.

 

Brandfält för sjöfolk ligger mitt ute i tjotahejti, endast för att sjömän är hjärndöda människor som älskar att ta skitsaker på allvar.

 

Ja, vi rullade runt i gruset som små grisar och gav varandra liggande H5´s.

 

Äg, det var länge sen jag var med om ett sådant härligt äg.